(1)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 248/2011 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament (nedan kallade GFR) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Tullen grundade sig på nivån för undanröjande av skada och uppgick till mellan 7,3 % och 13,8 %.

(2)

Till följd av en antisubventionsundersökning och en partiell interimsöversyn av dessa antidumpningsåtgärder ändrade kommissionen genom sin genomförandeförordning (EU) nr 1379/2014 (3) den ursprungliga antidumpningstullen till mellan 0 % och 19,9 % samt införde en utjämningstull på mellan 4,9 % och 10,3 %.

(3)

Till följd av en översyn av antidumpningsåtgärderna vid giltighetstidens utgång förlängde kommissionen genom sin genomförandeförordning (EU) 2017/724 (4) antidumpningstullarna med ytterligare fem år.

(4)

De kombinerade utjämnings- och antidumpningsåtgärderna varierar därför mellan 4,9 % och 30,2 %.

(5)

Åtgärder tillämpas också på import av GFR med ursprung i Egypten. Till följd av en antisubventionsundersökning införde kommissionen genom sin genomförandeförordning (EU) 2020/870 (5) slutgiltig utjämningstull på import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Egypten Tullen fastställdes till 13,1 %, på grundval av subventionsnivån.

(6)

Den 17 december 2019 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en översyn vid giltighetstidens utgång beträffande import av GFR med ursprung i Folkrepubliken Kina. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning (6).

(7)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av en begäran om översyn som lämnats in av European Glass Fibre Producers Association (nedan kallad APFE eller sökanden) som företrädare för tillverkare som svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av produkter av ändlösa glasfiberfilament. Begäran innehöll tillräcklig bevisning för sannolikheten för fortsatt subventionering och för fortsatt och återkommande skada för unionsindustrin för att motivera inledandet av undersökningen.

(8)

Innan kommissionen inledde antisubventionsundersökningen underrättade den det kinesiska statsrådet (nedan kallat de kinesiska myndigheterna) (7) om att den hade mottagit en korrekt underbyggd begäran och uppmanade de kinesiska myndigheterna att inleda samråd i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen. De kinesiska myndigheterna svarade inte och samråden ägde därför inte rum.

(9)

Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden från den 1 januari 2019 till den 31 december 2019 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2016 till och med översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(10)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen sökanden, de kinesiska myndigheterna, andra kända unionstillverkare, de kända exporterande tillverkarna samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(11)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Ingen av dessa parter begärde att bli hörd.

(12)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(13)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade beslutat att göra ett urval genom att endast låta ett begränsat antal unionstillverkare ingå i undersökningen (s.k. stickprovsförfarande). Kommissionen baserade urvalet på den största representativa tillverkningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Det urval som ursprungligen gjordes var detsamma som för den separata antisubventionsundersökningen avseende samma produkt med ursprung i Egypten. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin. Inga synpunkter på urvalet inkom.

(14)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen de icke-närstående importörerna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(15)

Inga svar inkom.

(16)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(17)

Tre exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet.

(18)

Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt och uppmanade alla samarbetsvilliga parter att fylla i och returnera frågeformuläret för exporterande tillverkare.

(19)

Frågeformulären för unionstillverkare, importörer, användare och exporterande tillverkare i Kina gjordes tillgängliga online (8) den dag då undersökningen inleddes. Dessutom skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna samma dag som undersökningen inleddes.

(20)

Inga svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska exporterande tillverkarna.

(21)

Inget svar inkom på det frågeformulär som kommissionen skickade till de kinesiska myndigheterna.

(22)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i grundförordningen inhämtade och kontrollerade kommissionen alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av subventionering, skada och unionens intresse och som parterna gjort tillgängliga i tid.

(23)

Med tanke på covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen inte göra några kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen.

(24)

Kommissionen korskontrollerade på distans alla de uppgifter som ansågs nödvändiga för dess fastställanden. Den genomförde korskontroller på distans hos följande företag/parter:

—

European Owens Corning Fibreglass SPRL, Belgien,

—

Johns Manville Slovakia a.s., Slovakien,

—

3B Fibreglass SPRL, Belgien.

(25)

De kinesiska myndigheterna har inte besvarat det frågeformulär som skickades till dem, inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande.

(26)

Den 10 mars 2020 skickade kommissionen en verbalnot till de kinesiska myndigheterna. I verbalnoten angav kommissionen att den inte hade fått något svar inom den angivna tidsfristen på frågeformuläret som hade skickats till de kinesiska myndigheterna, och begärde att de kinesiska myndigheterna skulle svara inom tio dagar.

(27)

Inget svar inkom från de kinesiska myndigheterna.

(28)

I avsaknad av svar på frågeformuläret använde kommissionen tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen som ersättning för de uppgifter som begärts från de kinesiska myndigheterna.

(29)

Dessa tillgängliga uppgifter byggde huvudsakligen på resultaten av undersökningen avseende subventionering av import av glasfibermaterial (nedan kallad GFM-undersökningen) som offentliggjordes den 15 juni 2020 (9).

(30)

Kommissionen noterade att glasfibermaterial tillverkas av GFR, som är den största insatsvaran i tillverkningen av GFM och utgör omkring 70 % av tillverkningskostnaden för GFM. De olika produkterna överlappar därför varandra.

(31)

Enligt kommissionens uppgifter är de exporterande tillverkarna av GFR samma exporterande tillverkare som nyligen undersöktes i GFM-ärendet, och det är därför frågan om överlappning även ur denna synvinkel.

(32)

Därför gynnar alla horisontella subventionsordningar, som skatteincitament, förmånliga lån osv., all verksamhet i företagen, även tillverkningen av GFR. Undersökningsperioden för GFM-ärendet var kalenderåret 2018, det vill säga en tidsperiod som ligger mycket nära översynsperioden för denna undersökning.

(33)

Det finns ingen bevisning i ärendet som tyder på att subventionerna till GFM-tillverkare skulle ha upphört under tiden eller att den underliggande relevanta förmånspolitiken inte längre skulle vara tillämplig. Av alla dessa skäl utgör slutsatserna i GFM-ärendet lämpliga tillgängliga uppgifter för föreliggande ärende.

(34)

I de fall sakförhållandena i GFM-ärendet inte var relevanta eller behövde kompletteras med ytterligare fakta och bevisning, förlitade sig kommissionen på uppgifterna i begäran om översyn, andra tidigare relevanta beslut i undersökningar avseende utjämningstull avseende Kina och annan relevant bevisning.

(35)

De tre kinesiska exporterande tillverkare som uppmanades att lämna in svar på frågeformuläret gjorde inte detta inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(36)

Den 10 mars 2020 skickade kommissionen skrivelser till de tre kinesiska exporterande tillverkarna och informerade dem om att det inte inkommit några svar på frågeformuläret och uppmanade dem att svara inom tio dagar.

(37)

En kinesisk exporterande tillverkare svarade inte.

(38)

De två återstående kinesiska exporterande tillverkarna svarade på skrivelsen av den 10 mars 2020, men båda begärde att de skulle undantas från skyldigheten att besvara kommissionens frågeformulär. Tillverkarnas begäranden var inte kopplade till utbrottet av covid-19 och utgjorde därför inte ett giltigt skäl för att inte samarbeta.

(39)

I avsaknad av svar på frågeformuläret använde kommissionen tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen som ersättning för de uppgifter som begärts från de kinesiska exporterande tillverkarna.

(40)

Bland dessa tillgängliga uppgifter ingick de företagsspecifika resultaten av GFM-undersökningen beträffande de förmåner som kinesiska exporterande tillverkare hade under GFM-undersökningsperioden, dvs. kalenderåret 2018, i den mån undersökningsresultaten avsåg GFR.

(41)

I avsaknad av bevis för motsatsen ansåg kommissionen att den förmån som konstaterades i GFM-undersökningen och som kunde kopplas till GFR fortsatte fram till och med kalenderåret 2019.

(42)

På grund av bristande samarbete från både de kinesiska exporterande GFR-tillverkarnas sida och de kinesiska myndigheternas sida kunde kommissionen inte beräkna den förmån som de kinesiska exporterande GFR-tillverkarna getts genom subventionsförfarandena under översynsperioden.

(43)

Kommissionen kunde emellertid använda slutsatserna avseende förmån i GFM-förordningen och tillämpa de resultaten på kinesiska exporterande GFR-tillverkare under översynsperioden.

(44)

Detta beror på att inget av de undersökta subventionsförfarandena var direkt kopplat till tillverkningen eller exporten av GFM, utan det var snarare fråga om subventioner som gynnade ett helt företag eller en hel grupp av kinesiska företag som också tillverkar GFR. I GFM-undersökningen fastställde kommissionen därför först den förmån som den exporterande tillverkaren getts och fördelade därefter förmånen på den totala omsättningen för alla produkter som sålts av den exporterande tillverkaren, inklusive GFR.

(45)

Den produkt som är föremål för denna översyn är huggen glasfiber i längder om högst 50 mm (nedan kallad huggen glasfiber), glasfiberroving, utom glasfiberroving som har impregnerats och behandlats med ett ytskikt och har en glödgningsförlust på mer än 3 % (enligt ISO-standard 1887), (nedan kallad roving) och mattor av glasfiberfilament, utom mattor av glasull (nedan kallade mattor), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7019 11 00, ex 7019 12 00 (Taric-nummer 7019120022, 7019120025, 7019120026, 7019120039) och 7019 31 00 (nedan kallade den produkt som översynen gäller).

(46)

Den produkt som översynen gäller är den råvara som oftast används för att förstärka termoplastiska och värmehärdande hartser i industrin för tillverkning av kompositmaterial. De kompositmaterial som blir resultatet (plast förstärkt av glasfiberfilament) används i många olika industrier, som bilindustrin, elektriska och elektroniska tillämpningar, rotorblad till vindkraftverk, byggnation och byggprodukter, tankar/rör, konsumtionsvaror, luftfarts- och vapenindustrin, etc.

(47)

Det framgick av undersökningen att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma användningsområden:

(48)

Kommissionen ansåg att dessa produkter således är likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(49)

Innan kommissionen påbörjade sin analys av den påstådda subventioneringen i form av subventioner eller subventionsprogram gjorde den först en bedömning av de statliga planer, projekt och dokument som var relevanta för fler än en subvention eller än ett subventionsprogram. Med tanke på de kinesiska myndigheternas bristande samarbetsvilja, i enlighet med vad som anges ovan, använde kommissionen informationen i begäran om översyn och resultaten av GFM-undersökningen i den mån de kunde kopplas till GFR.

(50)

Den konstaterade att alla subventioner och subventionsprogram som bedömts ingår som ett led i de kinesiska myndigheternas centralplanering för att främja GFR-industrin, av de skäl som anges nedan.

(51)

I den tolfte femårsplanen för Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling (nedan kallad den tolfte femårsplanen) framhålls att industrin för nya material, vilket inbegriper GFR är viktig i sin egenskap av ”en strategisk framväxande industri” och det fastställs vidare att denna industri ska utvecklas till ”en ledande pelarindustri” genom ett brett politiskt stöd och vägledning (10). Den trettonde femårsplanen för Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling (nedan kallad den trettonde femårsplanen) som omfattar perioden 2016–2020 har dessutom till syfte att ytterligare främja industrin för nya material genom ökad forskning och utveckling och stärkt innovationskapacitet i tillverkningsindustrin (11).

(52)

I den trettonde femårsplanen framhålls de kinesiska myndigheternas strategiska vision att förbättra och främja nyckelindustrier. Det understryks att teknisk innovations spelar en viktig roll för Kinas ekonomiska utveckling och att det är fortsatt viktigt med ”gröna” utvecklingsprinciper. Enligt kapitel 5 i denna plan är en av de viktigaste utvecklingslinjerna att främja en modernisering av den traditionella industristrukturen, vilket även var fallet i den tolfte femårsplanen. I kapitel 22 utvecklas denna idé ytterligare och det förklaras att strategin är att modernisera den traditionella industrin i Kina genom att främja en teknisk omställning av denna. När det gäller detta anges det i den trettonde femårsplanen att företagen kommer att ges stöd för att ”genomföra en generell förbättring inom områden såsom produktteknik, industriutrustning, miljöskydd och energieffektivitet”.

(53)

I den trettonde femårsplanen nämns nya material i några fall: ”vi kommer att påskynda vårt arbete för att göra genombrott när det gäller kärnteknologier på områden såsom nästa generationen av informations- och kommunikationsteknik, ny energi, nya material […]” (12). I planen anges det vidare att det kommer att genomföras projekt som rör forskning, utveckling och tillämpning av viktiga nya material (13).

(54)

Eftersom industrin för nya material även är en främjad industri i initiativet ”Made in China 2025 (14)” är den berättigad att söka betydande statlig finansiering. Ett antal fonder har skapats för att stödja initiativet Made in China 2025 och därmed indirekt GFR-industrin, såsom den nationella fonden för integrerade kretsar, fonden för avancerad tillverkning och investeringsfonden för framväxande industrier (15).

(55)

GFR hänförs dessutom ofta till gruppen ”nya material”. I färdplanen för ”Made in China 2025 (16)” anges tio strategiska sektorer som de kinesiska myndigheterna anser vara nyckelindustrier. I avsnitt 9 beskrivs ”nya material” och underkategorierna till dessa, bl.a. avancerade basmaterial (punkt 9.1) viktiga strategiska material (punkt 9.2), bl.a. högprestandafibrer och kompositmaterial och nya energimaterial (17). Nya material omfattas således av de förmåner som de stödmekanismer som förtecknas i dokumentet ger, bl.a. ekonomiska och skattemässiga stödåtgärder och statsrådets tillsyn och stöd (18).

(56)

Till följd av färdplanen för ”Made in China 2025” kom i november 2016 dessutom en vidareindelning av förteckningen över de tio strategiska sektorerna i form av en katalog med de fyra viktigaste elementen, vilken publicerades av den nationella rådgivande kommittén för tillverkningsstrategin som är rådgivande grupp till den nationella särskilda ledningsgruppen för uppbyggnaden till en ledande tillverkningsnation. I denna katalog delas var och en av de tio strategiska sektorerna in i fyra kapitel, nämligen i) viktiga reservdelar, ii) viktiga nödvändiga material, iii) avancerade viktiga processer/teknik och iv) industriella teknikplattformar. Glasfibrer återfinns i sektor 7: Elektrisk utrustning, punkt II viktiga nödvändiga material: underpunkt 16 isoleringsplattor av glasfiber, och sektor 9: nya material, punkt III viktiga nödvändiga material, underpunkt 10: högprestandafibrer, monomer och kompositmaterial, och underpunkt 24: glasbaserade material.

(57)

Dessutom främjas GFR-industrin även i utvecklingsplanen för byggnadsmaterialindustrin (2016–2020). I denna plan anges det att industristrukturen måste optimeras, bland annat genom en utökning av de framväxande industrierna, t.ex. glasbaserade material, industrikeramik, intraokulära linser, högprestandafibrer och kompositer samt grafen och modifierade material. Detta ska uppnås genom statlig finansiering, strategier på områdena beskattning, finansiella frågor, prissättning, energi och miljöskydd samt stöd till kapital för att delta i företagssammanslagningar, förvärv och omstruktureringar av byggnadsmaterialföretag med hjälp av olika medel, bl.a. lån (19).

(58)

GFR-industrin omfattas även av femårsplanen för intelligent tillverkning för perioden 2016–2020, vilken offentliggjorts av Kinas ministerium för industri och informationsteknik (”MIIT”) och i vilken det fastställs tio centrala uppgifter som syftar till att förkorta produktutvecklingscykeln, göra produktionen effektivare, förbättra produktkvaliteten, minska driftskostnaderna och resurs- och energiförbrukningen samt påskynda utvecklingen av intelligent tillverkning.

(59)

Kinas katalog över högteknologiska produkter som ges ut av ministeriet för vetenskap och teknik, utrikeshandelsministeriet och Kinas allmänna tullförvaltning, innehåller dessutom en förteckning över 1900 högteknologiska exportprodukter i åtta kategorier som de kinesiska myndigheterna valt ut för en förmånlig exportstrategi. En av dessa kategorier är kategorin ”nya material”, vilken även omfattar GFR (20). I Kinas katalog över högteknologiska produkter som ges ut av ministeriet för vetenskap och teknik, hänvisar finansministeriet till elva områden, vilka bland annat omfattar ”kategorin nya material”.

(60)

Enligt Kinas lag om vetenskapliga och tekniska framsteg är dessutom högteknologiska företag etablerade i högteknologiska utvecklingszoner berättigade till en rad förmånliga strategier såsom i) en bolagsskatt på 15 % i stället för den normala bolagsskattesatsen på 25 %, ii) en ytterligare minskning med 10 % av bolagsskatten om exportprodukternas produktionsvärde utgör 70 % av det totala produktionsvärdet året i fråga, iii) befrielse från bolagsskatt för nyetablerade högteknologiska företag under de första två åren, räknat från den dag då produktionen startar, iv) befrielse från byggskatt för nyetablerade högteknologiska företag, v) skattebefrielse för FoU-mark som används i samband med utveckling, produktion samt drift av ny teknik, vi) överavskrivning för utrustning som används av högteknologiska företag för högteknologisk produktion och utveckling, och vii) befrielse från exporttullar för exportprodukter som produceras av högteknologiska företag, med undantag av de exportprodukter som begränsas av staten eller vissa specifika produkter osv. (21)

(61)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn och tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen följande subventionsförfaranden:

(62)

Kommissionen undersökte följande aspekter:

(63)

Kommissionen undersökte också det statliga tillhandahållandet av mark och el samt försäljningen av råvaror mot för låg ersättning.

(64)

Dessa subventionsförfaranden utjämnades i den ursprungliga antisubventionsundersökningen genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1379/2014.

(65)

Enligt den information som kommissionen förfogar över tillhandahåller Export-Import Bank of China (nedan kallad EXIM Bank) exportrelaterade lån till förmånlig ränta till kinesiska företag som tillverkar högteknologiska och nya tekniska produkter med inhemska immateriella rättigheter, självägda varumärken, produkter med ett högt mervärde och programvaruprodukter som är registrerade hos myndigheterna för industri och handel (22).

(66)

Enligt den information som finns tillgänglig för kommissionen är kinesiska GFR-tillverkare berättigade till exportinriktade lån i egenskap av tillverkare av högteknologiska och nya tekniska produkter och/eller självägda varumärken, eftersom flera tillverkare är erkända som ”nationella högteknologiska företag” eller har erhållit status som känt varumärke, toppvarumärke etc.

(67)

EXIM Bank hjälper dessutom exportörer genom att tillhandahålla köparkrediter för export. Köparkrediter för export ges till utländska företag för att finansiera deras import av kinesisk teknik och av kinesiska produkter och tjänster (23).

(68)

I tidigare undersökningar och särskilt i GFM-undersökningen undersökte kommissionen huruvida de statsägda bankerna agerar som offentliga organ i den mening som avses i artiklarna 3 och 2 b i grundförordningen. För att fastställa om en statsägd enhet är ett offentligt organ använder man sig av följande kriterier (24):

(69)

”Det viktiga är att en enhet har fått befogenhet att utöva myndighetsuppgifter och inte hur den har fått denna befogenhet. Det finns många olika sätt för myndigheterna i snäv bemärkelse att ge en enhet befogenheter. Följaktligen kan olika typer av bevisning vara relevant för att visa att en viss enhet fått en sådan befogenhet. Bevisning för att en enhet faktiskt utövar myndighetsuppgifter kan användas som bevisning för att den har eller har fått myndighetsbefogenheter, särskilt om bevisningen tyder på ett kontinuerligt och systematiskt utövande. Av detta följer enligt vår mening att bevisning för att en myndighet utövar en meningsfull kontroll över en enhet och dess handlande under vissa omständigheter kan tjäna som bevisning för att enheten i fråga har myndighetsbefogenheter och utövar dessa befogenheter genom att utföra myndighetsuppgifter. Vi understryker dock att det, förutom i de fall där det finns en uttrycklig delegering av befogenheter i ett rättsligt instrument, är föga sannolikt att förekomsten av rent formella band mellan en enhet och myndigheter i snäv bemärkelse räcker för att det ska kunna fastställas att enheten har myndighetsbefogenheter. Till exempel räcker det inte med att staten är majoritetsaktieägare i en enhet för att det ska anses påvisat att staten utövar meningsfull kontroll över enhetens handlande, och än mindre att staten har gett den myndighetsbefogenheter. I vissa fall, där det finns många formella indikationer på statlig kontroll och där det även finns bevisning för att denna kontroll har utövats på ett meningsfullt sätt, kan det dock vara möjligt att dra slutsatsen att enheten i fråga utövar myndighetsbefogenheter.”

(70)

Kommissionen inhämtade information om statligt ägande och om formella indikationer på statlig kontroll i de statsägda bankerna. Eftersom de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna i urvalet inte samarbetade var kommissionen tvungen att förlita sig helt på tillgängliga uppgifter. I detta avseende ansåg kommissionen att resultaten av GFM-undersökningen var en tillförlitlig informationskälla. Resultaten är aktuella och analyserar samma beteende hos samma finansinstitut och samma system som i föreliggande ärende.

(71)

I GFM-undersökningen och i andra undersökningar har kommissionen dragit slutsatsen att följande banker helt eller delvis ägs av staten eller av statligt ägda juridiska personer: EXIM Bank, China Development Bank, China Construction Bank, Industrial and Commercial Bank of China, Bank of Communications, China Everbright Bank, Postal Savings Bank, China Merchants Bank, Shanghai Pudong Development Bank, China Industrial Bank, Shenyang Rural Commercial Bank, Bank of Shanghai, Ningbo Bank, China CITIC Bank, China Guangfa Bank, China Bohai Bank, Huaxia Bank, Hankou Bank, Hubei Bank, Huishang Bank, Dongying Bank, Bank of Tianjin, Bank of Kunlun, Shanghai Rural Commercial Bank, China Industrial International Trust Limited, Daye Trust Co., Ltd och Sinotruk Finance Co., Ltd Eftersom inga upplysningar har inkommit som tyder på motsatsen drar kommissionen samma slutsats i den aktuella undersökningen.

(72)

I avsaknad av specifik information som tydde på motsatsen definierade kommissionen den kinesiska regeringens ägande och kontroll på grundval av formella indicier. På grundval av tillgängliga uppgifter föreföll det som om framför allt chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar i de icke-samarbetsvilliga statsägda bankerna tillsätts av de kinesiska myndigheterna och är ansvariga inför de kinesiska myndigheterna.

(73)

I dessa undersökningar drog kommissionen också slutsatsen att de kinesiska myndigheterna utövar meningsfull kontroll över finansinstituten i fråga.

(74)

I sin analys tog kommissionen hänsyn till följande författningar:

(75)

Vid sin genomgång av dessa författningar fann kommissionen att finansinstituten i Kina verkar i en allmän rättslig miljö som gör att de leds till att anpassa sig till målen för de kinesiska myndigheternas industripolitik när de fattar ekonomiska beslut av de skäl som anges nedan.

(76)

Såsom anges i artikel 34 i banklagen, som är tillämplig på alla finansinstitut med verksamhet i Kina, gäller att ”affärsbankerna ska bedriva sin utlåningsverksamhet i överensstämmelse med vad den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen kräver och med vägledning av den statliga industripolitiken”.

(77)

Även om det i artikel 4 i banklagen föreskrivs att ”affärsbankerna ska enligt lag bedriva sin affärsverksamhet utan inflytande från någon enhet eller enskild person och ska själva bära det civilrättsliga ansvaret med all sin egendom som juridisk person”, tillämpas artikel 4 med förbehåll för artikel 34 i banklagen, dvs. när det finns en statlig politik ska bankerna tillämpa denna och följa statens instruktioner.

(78)

Dessutom föreskrivs det i artikel 15 i de allmänna lånereglerna att ”i enlighet med den statliga politiken kan berörda avdelningar subventionera räntorna på lån för att främja tillväxten inom vissa branscher och den ekonomiska utvecklingen inom vissa områden”.

(79)

På samma sätt fastställs det i beslut nr 40 att alla finansinstitut ska ge kreditstöd särskilt till ”främjade” projekt. Såsom redan förklarats i avsnitt 3.1 tillhör projekt i GFR-industrin kategorin ”främjade” projekt. Beslut nr 40 bekräftar således att bankerna utövar myndighetsbefogenheter i form av förmånlig kreditgivning. Kommissionen fann även att CBIRC har långtgående godkännandebefogenheter när det gäller alla aspekter av förvaltningen av samtliga finansinstitut som är etablerade i Kina (inbegripet privatägda och utländskt ägda finansinstitut), såsom (25):

(80)

I avsaknad av uppgifter som visar på motsatsen drog kommissionen samma slutsats i detta ärende.

(81)

På denna grundval drog kommissionen slutsatsen att de statsägda bankerna är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b jämförd med artikel 3.1 a i) i grundförordningen.

(82)

I tidigare undersökningar, särskilt GFM-undersökningen, har kommissionen konstaterat att alla grupper av exporterande tillverkare som ingått i urval har gynnats av förmånliga lån under 2018. Eftersom det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet, ansåg kommissionen att förmånliga lån bör anses vara en utjämningsbar subvention.

(83)

I GFM-undersökningen fann kommissionen att alla företag som ingick i urvalet gynnades av förmånliga lån (inklusive revolverande lån).

(84)

Kommissionen konstaterade att i) företag som var verksamma inom GFM-industrin i allmänhet var vertikalt integrerade och därför också var verksamma inom GFR-industrin, och att ii) undersökningsperioden för GFM-undersökningen ligger mycket nära översynsperioden. I avsaknad av uppgifter som tydde på motsatsen ansåg kommissionen att slutsatserna i det ärendet även var tillämpliga i föreliggande ärende. Undersökningsresultaten från GFM-undersökningen användes därför som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(85)

Kommissionen drog därför slutsatsen att företag som är verksamma inom GFR-industrin gynnades av förmånliga lån under översynsperioden.

(86)

I tidigare undersökningar, särskilt GFM-undersökningen, har kommissionen konstaterat att, i enlighet med artikel 6 b i grundförordningen, anses den fördel som mottagaren får utgöra skillnaden mellan det räntebelopp som företaget betalar för det förmånliga lånet och det belopp som företaget skulle betala för ett jämförbart kommersiellt lån på marknaden.

(87)

Kommissionen konstaterade här att lån från kinesiska finansinstitut innebär betydande statliga ingripanden och att de inte ges till de räntor som normalt skulle råda i en fungerande marknad. I samband med en översyn vid giltighetstidens utgång behöver kommissionen inte beräkna storleken på den förmån som de exporterande tillverkarna haft under översynsperioden. I avsaknad av uppgifter som tydde på motsatsen ansåg kommissionen att slutsatserna i det ärendet (subventionering på mellan 2,53 % och 7,39 %) (26) även var tillämpliga i föreliggande ärende. Undersökningsresultaten från GFM-undersökningen användes därför som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen. Kommissionen ansåg att subventionsbeloppet fortfarande skulle vara betydande.

(88)

I GFM-undersökningen konstaterade kommissionen att de kinesiska myndigheterna i flera rättsliga dokument ålägger finansinstitut som är särskilt inriktade på företag i sektorn att tillhandahålla lån till förmånliga räntor till GFM-industrin. Kommissionen drog därför slutsatsen att handlingarna visar att finansinstituten endast beviljar förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som följer de kinesiska myndigheternas politik.

(89)

I den undersökningen drog kommissionen därför slutsatsen att subventioner i form av förmånliga lån inte varit allmänt tillgängliga, utan selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Ingen av de berörda parterna lade heller fram några bevis för att de förmånliga lånen grundats på objektiva kriterier eller villkor i den mening som avses i artikel 4.2 b i grundförordningen.

(90)

GFR-industrin har samma status som GFM-industrin och det stora flertalet av de företag som är verksamma inom den ena av industrierna, som är vertikalt integrerade, är också verksamma inom den andra industrin. I avsaknad av samarbete och eftersom det inte finns något som tyder på att det inte skulle vara lämpligt, använde kommissionen resultaten från GFM-undersökningen som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen i detta ärende.

(91)

Kommissionen drog därför slutsatsen att subventioner i form av förmånliga lån inte var allmänt tillgängliga, utan selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(92)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att GFR-industrin fortsatte att subventioneras genom lån till förmånliga räntor.

(93)

Sökanden hävdade vidare att de kinesiska myndigheterna subventionerade GFR-industrin genom att tillhandahålla omfattande kreditlinor för företag som är verksamma inom industrin i fråga.

(94)

I tidigare undersökningar, särskilt GFM-undersökningen, drog kommissionen slutsatsen att de kreditlinor som beviljats exporterande tillverkare i Kina utgjorde en utjämningsbar subvention. Undersökningen visade att kinesiska finansinstitut även beviljade kreditlinor på förmånliga villkor i samband med finansiering av företag inom GFM-industrin. I den undersökningen kunde kommissionen påvisa att dessa bestod av ramavtal enligt vilka banken låter företagen i urvalet använda olika skuldinstrument, till exempel aktiekapitallån, bankaccepter, fakturor, andra typer av handelsfinansiering osv, upp till ett visst högsta belopp.

(95)

Syftet med en kreditlina är att fastställa en begränsad kredit som företaget får utnyttja när som helst för att finansiera sin löpande verksamhet, vilket gör finansieringen genom arbetande kapital flexibel och omedelbart tillgänglig vid behov. GFM-undersökningen visade att exporterande GFM-tillverkare hade avtal om kreditlinor med olika banker som omfattade olika kortsiktiga finansieringsinstrument i syfte att finansiera löpande utgifter. Kommissionen ansåg följaktligen att i princip all kortsiktig finansiering av företagen i urvalet omfattades av en typ av kreditlinor, inbegripet bankaccepter, som utfärdades regelbundet för att finansiera befintlig verksamhet.

(96)

I den undersökningen jämförde kommissionen således beloppet för de kreditlinor som var tillgängliga för de samarbetsvilliga företagen under 2018, med det belopp för kortsiktig finansiering som användes av företagen under samma period, för att fastställa huruvida all kortsiktig finansiering omfattades av en kreditlina. Om beloppet för den kortsiktiga finansieringen översteg kreditlinans tak ökade kommissionen beloppet för den befintliga kreditlinan med det belopp som faktiskt togs i anspråk av de exporterande tillverkarna utöver detta tak.

(97)

Under normala marknadsförhållanden skulle sådana kreditlinor vara föremål för en ”överenskommelse”- eller ”åtagande”-avgift för att kompensera för bankens kostnader och risker liksom för årsavgifter som tas ut på ett tidigt stadium för att förlänga kreditlinornas löptid. Kommissionen fann att samtliga företag i urvalet drog nytta av kreditlinor som tillhandahölls avgiftsfritt.

(98)

Kommissionen beräknade därefter den förmån som mottagaren erhåller som skillnaden mellan det belopp som företaget betalar för kreditlinor som beviljats eller förnyats av det kinesiska finansinstitutet, och det belopp som företaget skulle betala för en likvärdig kommersiell kreditlina på marknaden.

(99)

Kommissionen konstaterade också att ordningen var selektiv eftersom de kinesiska myndigheterna i flera rättsliga dokument, som är särskilt inriktade på företag i sektorn, ålägger finansinstitut att tillhandahålla lån till förmånliga räntor till GFM-industrin. Kommissionen drog därför slutsatsen att handlingarna visar att finansinstituten endast beviljar förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som följer den kinesiska regeringens politik.

(100)

Som redan nämnts ansåg kommissionen att resultaten i GFM-undersökningen var särskilt relevanta i det aktuella ärendet, eftersom de företag som är verksamma inom GFM-industrin i allmänhet också är verksamma inom GFR-industrin och GFR-industrin har samma status som GFM-industrin. Undersökningsperioden för GFM-undersökningen ligger dessutom mycket nära översynsperioden. Kommissionen använde därför GFM-undersökningens resultat avseende kreditlinor (27) som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(101)

Kommissionen drog därför slutsatsen att de kinesiska myndigheterna stödde GFR-industrin genom att tillhandahålla kreditlinor. Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att GFR-industrin fortsatte att subventioneras genom kreditlinor på förmånliga villkor.

(102)

Sökanden hävdade att Sinosure bland annat tillhandahållit exportkreditförsäkringar, försäkrings- och obligationsgarantier på kort, medellång och lång sikt på förmånliga villkor för främjade industrier. Enligt den undersökning som genomfördes nyligen av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (nedan kallad OECD) mottog den högteknologiska industri i Kina som GFR-industrin ingår i 21 % av Sinosures totala exportkreditförsäkring (28).

(103)

Dessutom har Sinosure spelat en aktiv roll för att genomföra initiativet ”Made in China 2025”, genom att uppmuntra företagen till att använda nationella kreditresurser, genomföra vetenskaplig och teknisk innovation och teknisk uppgradering, och hjälpa företag som vill nå ut internationellt att bli mer konkurrenskraftiga på den globala marknaden (29).

(104)

Kommissionen har, i flera undersökningar, analyserat de exportkreditförsäkringssystem som Sinosure erbjuder, bland annat under GFM-undersökningen.

(105)

Kommissionen fann att Sinosures verksamhet baseras på följande rättsliga grund:

(106)

Enligt uppgifter i tidigare antisubventionsundersökningar, inbegripet GFM-undersökningen, är Sinosure ett statsägt försäkringsbolag som bildats och som stöds av staten för att stödja Kinas utländska ekonomiska och handelsrelaterade utveckling och samarbete. Företaget ägs till 100 % av staten. Det har en styrelse och en tillsynsstyrelse. Regeringen har befogenhet att utnämna och avsätta företagets högre chefer. På grundval av denna information drog kommissionen slutsatsen att det finns formella indikationer på statlig kontroll när det gäller Sinosure.

(107)

I tidigare undersökningar har kommissionen inhämtat kompletterande information om huruvida de kinesiska myndigheterna utövade meningsfull kontroll över Sinosure vad gäller GFM-industrin. I detta sammanhang noterade kommissionen att exportkatalogen över kinesiska högteknologiska produkter uttryckligen förtecknar glasfiberprodukter, inbegripet GFM, såsom exportfrämjade produkter (30).

(108)

I de undersökningarna konstaterade kommissionen att i enlighet med tillkännagivandet om genomförandet av strategin för att främja handel genom vetenskap och teknik med hjälp av exportkreditförsäkring bör Sinosure öka sitt stöd till nyckelindustrier och nyckelprodukter genom att stärka sitt övergripande stöd för export av högteknologiska produkter. Det bör behandla industrier som förtecknas i exportkatalogen över kinesiska högteknologiska produkter, såsom ”nya material” och andra högteknologiska och nya tekniska produkter från Kina, som företagets fokus och ge omfattande stöd när det gäller teckningsförfaranden, tidsbegränsade godkännanden, hur snabbt ansökningarna behandlades och hur flexibla avgifterna var. Vad gäller avgiftsflexibiliteten bör den ge produkter maximal premierabatt inom det intervall som exportförsäkringsbolaget erbjuder.

(109)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska myndigheterna har skapat ett normativt regelverk som måste följas av de chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar i Sinosure som utsetts av de kinesiska myndigheterna och är ansvariga inför dem. Detta innebär att de kinesiska myndigheterna använde sig av det normativa regelverket för att utöva en meningsfull kontroll över Sinosure.

(110)

Kommissionen undersökte också Sinosures faktiska beteende vad gäller den försäkring som erbjöds företagen i urvalet och konstaterade att Sinosure inte agerade på grundval av marknadsprinciper. Kommissionen kunde konstatera att de premier som betalats av de företag som ingick i urvalet var mycket lägre än den lägsta avgift som krävs för att täcka driftskostnaderna.

(111)

Kommissionen konstaterade också att vissa av de exporterande tillverkarna drog fördel av en partiell eller fullständig återbetalning av de exportkreditförsäkringspremier som betalats till Sinosure.

(112)

Kommissionen drog därför preliminärt slutsatsen att Sinosure tillämpar den rättsliga ram som anges ovan i utövandet av myndighetsuppgifter. Kommissionen drog också slutsatsen att Sinosure agerade som ett offentligt organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen jämförd med artikel 3.1 a i i grundförordningen och i enlighet med relevant WTO-praxis.

(113)

Kommissionen kunde också konstatera att Sinosures agerande gav de exporterande tillverkare som ingick i urvalet en förmån, eftersom försäkringen tillhandahölls till räntor som var lägre än den lägsta avgift som krävdes för att täcka Sinosures driftskostnader.

(114)

Kommissionen fastställde också att de subventioner som getts inom exportförsäkringsprogrammet var selektiva, eftersom de inte kunde ha erhållits utan export och därmed var knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen.

(115)

Kommissionen noterar att GFR-industrin ingår i den mer allmänna kategorin ”nya material” och att det i Sinosures årsrapport för 2017 anges att Sinosure aktivt har försäkrat transaktioner i strategiska framväxande industrier såsom nya material (31). Dessa överväganden gäller därför även GFR-industrin.

(116)

Med tanke på de kinesiska myndigheternas och de exporterande utvalda tillverkarnas bristande samarbete i detta ärende och i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, använde kommissionen de resultat från GFM-undersökningen (32) som avser GFR som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(117)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin fortsatte genom exportkreditförsäkringar från Sinosure.

(118)

I sin begäran om översyn påpekar sökanden att det är tydligt i den trettonde femårsplanen att GFR-industrin ges stöd och menar att det därför är rimligt att dra slutsatsen att statsägda företag och privata företag som är verksamma under statlig ledning tillhandahåller råmaterial och insatsvaror till GFR-industrin mot för låg ersättning.

(119)

På grund av bristande samarbete från både de kinesiska myndigheternas och de exporterande tillverkarnas sida kunde kommissionen inte utreda dessa påståenden i detalj. Mot bakgrund av den allmänna slutsatsen om förekomsten av fortsatt subventionering på grundval av alla andra subventionsprogram och av administrativa skäl ansåg kommissionen emellertid inte att det var nödvändigt att fortsätta undersökningen av dessa påståenden, eftersom det inte skulle ha någon inverkan på resultaten av denna översyn. Detta påverkar därför inte en ingående analys av påståendena i begäran.

(120)

All mark i Kina ägs antingen av staten eller av ett kollektiv som består av byar eller kommuner innan juridisk äganderätt eller egendomsrätt till marken får övergå till företag eller enskilda personer. All mark i städerna ägs av staten och all mark på landsbygden ägs av byarna eller tätorterna.

(121)

Enligt den kinesiska konstitutionen och marklagstiftningen kan företag och enskilda emellertid köpa ”markanvändningsrättigheter”. För industrimark är arrendeperioden vanligtvis 50 år, med möjlighet till förnyelse med ytterligare 50 år.

(122)

I artikel 137 i Folkrepubliken Kinas egendomslag anges att ”mark som används för industriella ändamål, affärsändamål, underhållning eller kommersiella ändamål osv., samt mark med minst två avsedda användare ska avyttringen ske genom auktion, inbjudan att lämna anbud eller någon annan metod för offentliga anbu d”.

(123)

I artikel 3 i Kinas interimsbestämmelser om tilldelning och överföring av markanvändningsrättigheter till statligt ägd mark i stadsområden anges att ”varje bolag, företag, annan organisation och individ inom eller utanför Folkrepubliken Kina får, om inte annat anges i lag, ansöka om rätten att använda mark och ägna sig åt att utveckla, utnyttja och förvalta mark i enlighet med bestämmelserna i dessa förordningar”.

(124)

De kinesiska myndigheterna har i tidigare undersökningar klargjort att man anser att Kina har en fri marknad för mark och att de priser som betalas av industriföretag för arrendet motsvarar marknadspriserna.

(125)

Tillhandahållandet av rättigheter för markanvändning i Kina regleras av den kinesiska lagen om markförvaltning. Även följande dokument ingår i den rättsliga grunden:

(126)

Enligt artikel 10 i bestämmelserna om tilldelning av markanvändningsrättigheter till statsägd byggnadsmark genom budgivning, auktion och offert ska de lokala myndigheterna fastställa markpriserna i enlighet med systemet för urban markvärdering (vilket endast uppdateras vart tredje år) och med den statliga industripolitiken.

(127)

I tidigare undersökningar konstaterade kommissionen att de priser som betalats för markanvändningsrättigheter i Kina inte motsvarade marknadspriser fastställda på grundval av utbud och efterfrågan på en fri marknad eftersom auktionsförfarandet var otydligt, icke-transparent och inte fungerade i praktiken och eftersom priserna konstaterades vara godtyckligt fastställda av myndigheterna. Priserna fastställs av myndigheterna i enlighet med systemet för urban markvärdering och enligt detta system ska de vid fastställandet bl.a. ta hänsyn till industripolitiken när de fastställer priset på industrimark.

(128)

Kommissionen noterade att det utöver systemet för övervakning av urban mark även finns ett system för dynamisk markövervakning. I den översyn vid giltighetstidens utgång som gjordes beträffande solcellspaneler med ursprung i Folkrepubliken Kina (33) slog kommissionen fast att dessa priser var högre än de lägsta referenspriser som fastställts av systemet för urban markvärdering och som användes av de lokala myndigheterna, eftersom de sistnämnda priserna bara uppdateras vart tredje år, medan de dynamiska övervakningspriserna uppdateras varje kvartal. Det fanns dock det inga uppgifter om att markpriserna baserades på de dynamiska övervakningspriserna.

(129)

Däremot bekräftade de kinesiska myndigheterna under den undersökningen att systemet för dynamisk övervakning av urbana markpriser övervakade de fluktuerande prisnivåerna för mark i vissa områden (105 städer) i Kina och hade utformats för att bedöma hur markpriserna utvecklas. Utgångspriserna för budgivningar och auktioner baserades dock på de referensvärden som fastställts genom systemet för markvärdering. Detta skedde fortfarande under undersökningsperioden för den undersökningen, dvs. mellan den 1 oktober 2014 och den 30 september 2015. Dessutom fick i det fallet flertalet av de företagsgrupper som ingick i urvalet sin mark genom tilldelning.

(130)

Mot bakgrund av det obefintliga samarbetet förlitade sig kommissionen på resultaten från tidigare undersökningar, inbegripet GFM-undersökningen, som visade att situationen när det gäller förvärv av markanvändningsrättigheter i Kina inte är transparent och att priserna fastställs godtyckligt av myndigheterna och inte återspeglar marknadspriserna.

(131)

De kinesiska myndigheternas tillhandahållande av markanvändningsrättigheter bör därför anses vara en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a iii och 3.2 i grundförordningen och som har formen av ett tillhandahållande av varor som innebär att de mottagande företagen beviljas en förmån. Det finns ingen fungerande marknad för mark i Kina och användningen av ett externt referensvärde visar att de belopp som betalas för markanvändningsrättigheterna ligger långt under det normala marknadspriset.

(132)

Vad gäller förmånlig tillgång till industrimark för företag som tillhör visa branscher noterar kommissionen att det pris som sätts av de lokala myndigheterna måste stå i samklang med den statliga industripolitiken. Inom ramen för denna industripolitik betraktas GFR-industrin som en främjad industri (34). Enligt statsrådets beslut nr 40 krävs dessutom att myndigheterna säkerställer att mark tillhandahålls främjade industrier. I artikel 18 i beslut nr 40 klargörs att industrier som är ”begränsade” inte ska få tillgång till markanvändningsrättigheter.

(133)

Subventionen är selektiv i enlighet med artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen, eftersom det förmånliga tillhandahållandet av mark endast ges till företag som tillhör vissa branscher, i detta fall GFR-sektorn, och statens förfaranden på detta område är otydliga och icke-transparenta.

(134)

Kommissionen ansåg att denna subvention var utjämningsbar.

(135)

Med tanke på de kinesiska myndigheternas och de exporterande utvalda tillverkarnas bristande samarbete i detta ärende och i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, använde kommissionen de resultat från GFM-undersökningen (35) som avser GFR som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(136)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin fortsatte genom att markanvändningsrättigheter tillhandahölls till för låg ersättning.

(137)

I begäran om översyn noterades att kommissionen i olika antisubventionsundersökningar har fastställt att främjade industrier ofta är berättigade till rabatterade elpriser och detta bekräftades också i rapporten om Kina. Med tanke på att GFR-industrin är en främjad industri ansågs det i begäran att det var rimligt att dra slutsatsen att GFR-industrin också gynnas av förmånliga elpriser.

—

Skrivelse från den nationella kommissionen för utveckling och reformer och den nationella energimyndigheten för aktivt främjande av marknadsorienterade energitransaktioner och ytterligare förbättring av handelsmekanismen (Fa Gai Yun Xing [2018] No. 1027, utfärdad den 16 juli 2018.

—

Flera yttranden från centralkommittén i Kinas kommunistiska parti och statsrådet om ytterligare fördjupning av reformen av kraftsystemet (Zhong Fa [2015] nr 9).

—

Tillkännagivande om insatser för uppförande av energimarknaden under 2017 från Shandongs kommitté för ekonomi och informationsteknik, LJXDL [2017] nr. 93

—

Tillkännagivande om ändring av regler för direkt elhandel 2017 från Shandongs övervakningskontor av den nationella energimyndigheten, LJNSC [2017] nr 36

(138)

Kommissionen konstaterade i GFM-undersökningen att vissa stora industriella elanvändare får ingå direkta inköpsavtal med elproducenter i stället för att köpa från nätet, antingen genom att ingå direkta elavtal eller genom att kvalificera sig för att delta i det ”marknadsorienterade elhandelssystemet”. De priser som dessa nyckelanvändare betalade inom ramen för sådana avtal/handelssystem var lägre än de fasta priser som angavs på provinsnivå för stora industrikunder.

(139)

Möjligheten att ingå sådana direkta avtal/att vara kvalificerad att delta i ”det marknadsbaserade elhandelssystemet” är för närvarande inte öppen för alla stora industriella konsumenter. På nationell nivå anges det i yttrandena från centralkommittén i Kinas kommunistiska parti och statsrådet om ytterligare fördjupning av reformen av kraftsystemet, att ”företag som inte följer den nationella industripolitiken och vars produkter och processer avlägsnas inte bör delta i direkta transaktioner.” (36)

(140)

I praktiken sker direkt elhandel i provinserna. Företagen måste ansöka hos regionala myndigheter om godkännande att delta i pilotprojektet för direkt el, och de måste uppfylla vissa kriterier.

(141)

Till exempel i Shandongprovinsen anger meddelandet från 2017 om ändring av handelsreglerna för direkt elhandel från den nationella energiadministrationens tillsynskontor i Shandong att ”användare som deltar i direkt elhandel ska bekräftas i enlighet med 2017 års tillgångsvillkor som godkänts av Shandongs kommitté för ekonomi och informationsteknik. För att delta i direkt elhandel ska de företag som säljer el lägga fram en ansökan om registrering till Shandongs handelscenter för elkraft, och kan delta i direkt elhandel efter att ha undersökts och offentliggjorts av centre t”. I detta avseende fastställs och tillkännages en förteckning över stödberättigade företag som uppfyller villkoren för att delta i det marknadsinriktade elhandelssystemet och tillkännages i ett meddelande till Shandong Economic and Information Technology Commission (37).

(142)

För vissa företag finns det dessutom inga riktiga marknadsbaserade förhandlingar eller anbudsförfarande, eftersom de kvantiteter som köps in enligt direktavtal inte bygger på det faktiska utbudet och efterfrågan. Elproducenter och elanvändare får inte fritt sälja eller köpa all sin el direkt. De begränsas av kvantitativa kvoter som den lokala myndigheten tilldelat dem.

(143)

Även om priserna ska förhandlas fram direkt mellan elproducenterna och den slutliga elanvändaren eller med mellanliggande tjänsteleverantörer, utfärdas fakturorna till företagen de facto fortfarande av det statliga nätföretaget. Till exempel tillkännagivandet om ändring av 2017 års regler för direkt elhandel från den nationella energimyndighetens Shandongkontor föreskriver att ”Shandongs statliga elbolag kommer att fakturera avgiften för direkt elhandel” och att ”Shandongs statliga elbolag ska utfärda fakturor med moms till användare och elproducenter”.

(144)

Slutligen måste alla undertecknade direktköpkontrakt lämnas in till den lokala myndigheten för registrering.

(145)

De kinesiska myndigheterna utfärdade 2018 en skrivelse från den nationella kommissionen för utveckling och reformer och den nationella energimyndigheten för aktivt främjande av marknadsorienterade energitransaktioner och ytterligare förbättring av handelsmekanismen (Fa Gai Yun Xing [2018] No. 1027). Kommissionen noterade dock i GFM-undersökningen att denna lagstiftning utfärdades under 2018 och ännu inte hade genomförts.

(146)

Även om skrivelsen syftar till att öka antalet direkta transaktioner på elmarknaden, nämner den specifikt vissa industrier, inbegripet byggmaterialsindustrin och högteknologiska industrier, som understöds och gynnas av liberaliseringen av elmarknaden.

(147)

Skrivelsen föreskriver i synnerhet ”stöd till användare med en årlig elförbrukning på mer än 5 miljoner kWh för utförande av direkta eltransaktioner med elproducenter. ”Under 2018 kommer planerna för elproduktion av kol, järn och stål, icke-järnmetall, byggmaterial och fyra andra industrier att liberaliseras.”

(148)

Skrivelsen påpekar dessutom ”stöd till framväxande industrier med högt mervärde, till exempel högteknologiska produkter, internet, stordata och avancerad tillverkningsindustri, liksom företag med särskilda fördelar och kännetecken och högt teknikinnehåll för att delta i transaktioner, befriad från spänningsnivåer och begränsningar av elförbrukning”.

(149)

Lagstiftningen för en selektiv tillämpning av direkta transaktioner på elmarknaden till vissa industrier till exempel byggnadsmaterial och högteknologiska industrier. Denna selektiva tillämpning resulterar i att billigare priser på el tillämpas av staten på företag i dessa industrier.

(150)

Kommissionen ansåg att det lägre elpriset i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna (nätoperatören) som innebär en förmån för de berörda företagen.

(151)

Förmånen för mottagarna är lika med elprisbesparingen, eftersom elen erbjöds till priser under det normala nätpriset för andra stora industriella användare.

(152)

Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna ordning till att endast avse företag som uppfyller vissa industripolitiska mål som fastställts av staten, och vars produkter eller processer inte har undanröjts såsom ej stödberättigande.

(153)

Kommissionen drog därför slutsatsen att subventionsordningen var i kraft under översynsperioden och att den är selektiv i den mening som avses i artiklarna 4.2 a och 4.3 i grundförordningen.

(154)

Kommissionen anser att de kinesiska exporterande GFR-tillverkarna fortfarande får subventioner inom ramen för detta program.

(155)

I GFM-undersökningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under 2018. Denna förmån beräknades som skillnaden mellan det totala elpris som skulle betalats enligt den normala elnätsnivån och det totala elpris som betalades med det lägre elpriset.

(156)

Med tanke på de kinesiska myndigheternas och de exporterande utvalda tillverkarnas bristande samarbete i detta ärende och i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, använde kommissionen de resultat från GFM-undersökningen (38) som avser GFR som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(157)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin fortsatte genom att elektricitet tillhandahölls till för låg ersättning.

(158)

I begäran om översyn hävdade de sökande att de kinesiska myndigheterna fortsatte att ge subventioner i form av offentliga intäkter som inte drivs in eller efterskänks, inklusive de program för befrielse från och nedsättning av skatt som beskrivs nedan.

(159)

I begäran om översyn hävdar sökandena att GFR-tillverkare i Kina omfattas av befrielsen från bolagsskatt för högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik enligt beskrivningen nedan.

(160)

Enligt Folkrepubliken Kinas lag om bolagsskatt (nedan kallad EIT-lagen) (39) får högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik betydande stöd i form av en nedsatt bolagsskatt på 15 % i stället för den normala skattesatsen på 25 %.

(161)

Den rättsliga grunden för detta program är artikel 28 i EIT-lagen och artikel 93 i genomförandebestämmelserna för Kinas lag om bolagsskatt (40), samt följande:

(162)

De företag som kan komma i fråga för detta skatteavdrag hör till vissa viktiga och nya högteknologiområden som stöds av staten samt de gällande prioriteringarna för högteknologiområden som stöds av staten, vilka anges i riktlinjerna för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier. Dessa riktlinjer anger tydligt tillverkningsteknik och viktiga råvaror för glas inbegripet GFR som ett prioriterat område.

(163)

För att vara stödberättigade måste företagen uppfylla följande kriterier:

(164)

Företag som drar fördel av denna åtgärd måste lämna in sin skattedeklaration och relevanta bilagor. Förmånens faktiska storlek anges i deklarationen.

(165)

Kommissionen anser att skatterabatten i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna, vilket medför en förmån för de berörda företagen.

(166)

Förmånen för mottagarna är lika med skatteminskningen. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna ordning till att endast avse företag som är verksamma inom vissa prioriterade högteknologiområden som fastställts av staten inom GFR-sektorn.

(167)

Kommissionen anser att de kinesiska exporterande GFR-tillverkarna fortfarande fick förmåner inom ramen för detta program.

(168)

I GFM-undersökningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under 2018. Denna förmån beräknades som skillnaden mellan den totala skatt som skulle betalats enligt den normala skattesatsen och den totala skatt som faktiskt betalades med den lägre skattesatsen.

(169)

Med tanke på de kinesiska myndigheternas och de exporterande utvalda tillverkarnas bristande samarbete i detta ärende och i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, använde kommissionen de resultat från GFM-undersökningen (41) som avser GFR som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(170)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin fortsatte.

(171)

I begäran om översyn hävdar sökandena att GFR-tillverkare i Kina omfattas av befrielsen från bolagsskatt enligt beskrivningen nedan.

(172)

Skatterabatten för forskning och utveckling innebär att företag får en förmånlig skattebehandling för sin FoU-verksamhet inom vissa prioriterade högteknologiområden som fastställts av staten, under förutsättning att vissa tröskelnivåer för FoU-utgifter uppnåtts.

(173)

Närmare bestämt innebär detta att FoU-utgifter för att utveckla ny teknologi, nya produkter och nya metoder som inte utgör immateriella tillgångar och redovisas i vinst- och förlusträkningen för det innevarande räkenskapsåret efter det att de dragits av till fullo mot bakgrund av den aktuella situationen omfattas av ett avdrag på ytterligare 50 %. När de ovannämnda FoU-utgifterna utgör immateriella tillgångar omfattas de av depreciering på grundval av 150 % av kostnaden för den immateriella tillgången.

(174)

Den rättsliga grunden för detta program är artikel 30.1 i bolagsskattelagen, och genomförandebestämmelserna för Kinas bolagsskattelag liksom följande tillkännagivanden:

(175)

I GFM-undersökningen fastställde kommissionen att ”de nya tekniker, nya produkter och nya hantverk” som kan komma i fråga för detta skatteavdrag hör till vissa högteknologiområden som stöds av staten samt de gällande prioriteringarna för högteknologiområden som stöds av staten, vilka anges i riktlinjerna för senaste prioriterade områden för utveckling av högteknologiska industrier.

(176)

Kommissionen anser att skatterabatten i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna, vilket medför en förmån för de berörda företagen.

(177)

Förmånen för mottagarna är lika med skatteminskningen.

(178)

Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna åtgärd till att endast avse företag som har FoU-utgifter inom vissa prioriterade högteknologiområden som fastställts av staten, såsom till exempel GFR-sektorn.

(179)

Kommissionen anser att de kinesiska exporterande GFR-tillverkarna fortfarande fick förmåner inom ramen för detta program.

(180)

I GFM-undersökningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under 2018. Denna förmån beräknades som skillnaden mellan den totala skatt som ska betalats enligt den normala skattesatsen och den totala skatt som ska betalas efter det ytterligare avdraget på 50 % av de faktiska FoU-utgifterna.

(181)

Med tanke på de kinesiska myndigheternas och de exporterande utvalda tillverkarnas bristande samarbete i detta ärende och i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, använde kommissionen de resultat från GFM-undersökningen (42) som avser GFR som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(182)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin fortsatte.

(183)

I begäran om översyn hävdar sökandena att GFR-tillverkare i Kina omfattas av skattebefrielse på utdelning enligt beskrivningen nedan.

(184)

EIT-lagen ger inkomstskatteförmåner till företag som ägnar sig åt utveckling av industrier eller projekt som särskilt stöds och främjas av staten. Lagen ger skattebefrielse för inkomster från kapitalinvesteringar, såsom utdelningar och bonusar, mellan berättigade inhemska företag.

(185)

Den rättsliga grunden för detta program är artikel 26.2 i bolagsskattelagen och genomförandebestämmelserna för Kinas bolagsskattelag.

(186)

Kommissionen har i tidigare undersökningar konstaterat att vissa företag som ingick i urvalen beviljats befrielse från skatt på utdelning mellan berättigade inhemska företag.

(187)

I artikel 25 i EIT-lagen anges att ”staten erbjuder förmånlig beskattning till företag i industrier eller projekt vilkas utveckling stöds och främjas särskilt av staten”. I artikel 26.2 anges att skattebefrielsen är tillämpligt på inkomst från kapitalinvesteringar mellan ”berättigade inhemska företag”, vilket begränsar dess tillämpningsområde till endast vissa inhemska företag.

(188)

I enlighet med slutsatserna i GFM-undersökningen anses det att sådan förmånlig skattepolitik begränsas till vissa industrier och projekt, dvs. industrier som specifikt stöds och främjas av staten, till exempel GFR-industrin, och är därför selektiv.

(189)

Kommissionen anser att denna ordning är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna, vilket medför en förmån för de berörda företagen.

(190)

Förmånen för mottagarna är lika med skatteminskningen.

(191)

Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna åtgärd till att endast avse berättigade inhemska företag som mottar betydande stöd från och vars utveckling främjas av staten.

(192)

Kommissionen anser att de kinesiska exporterande GFR-tillverkarna fortfarande fick förmåner inom ramen för detta program.

(193)

Med tanke på de kinesiska myndigheternas och de exporterande utvalda tillverkarnas bristande samarbete i detta ärende och i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, använde kommissionen de resultat från GFM-undersökningen (43) som avser GFR som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(194)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin fortsatte.

(195)

I begäran om översyn hävdar sökandena att GFR-tillverkare i Kina omfattas av befrielse från markanvändningsskatten enligt beskrivningen nedan.

(196)

En organisation eller enskild person som använder mark i storstäder, mindre städer och förvaltningsenheter och i industri- och gruvdistrikt ska normalt sett erlägga skatt för urban markanvändning. Markanläggningsskatten tas ut av de lokala skattemyndigheterna i det område där marken används.

(197)

Vissa markkategorier är befriade frän markanvändningsskatt, nämligen till exempel mark som vunnits ur havet, mark för användning av statliga inrättningar, civilsamhällets organisationer och militära enheter för eget ändamål, mark för användning av institutioner som finansieras med statliga anslag från finansministeriet, mark som används av religiösa tempel, offentliga parker, offentliga historiska platser, offentliga platser med skönhetsvärde, gator, vägar, torg, offentliga gräsmattor och annan offentlig mark i stadsområden.

(198)

Följande dokument utgör den rättsliga grunden för detta program:

(199)

I GFM-undersökningen konstaterade kommissionen att en av företagsgrupperna i urvalet hade fått återbetalning av markanvändningsskatten av det lokala markanvändningskontoret trots att den inte tillhörde någon av de kategorier som är befriade enligt den ovan angivna nationella lagstiftningen.

(200)

Kommissionen anser att skattebefrielsen i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i eller 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag antingen i form av direkt överföring av medel (skatteåterbäring) eller uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna (ej betald skatt), vilket medför en förmån för de berörda företagen.

(201)

Förmånen för mottagarna är lika med det återbetalda beloppet/skatteminskningen.

(202)

Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom ett av företagen i urvalet i GFM-undersökningen fick ett skatteavdrag trots att det inte omfattades av något av de objektiva kriterierna.

(203)

Kommissionen anser att de kinesiska exporterande GFR-tillverkarna fortfarande fick förmåner inom ramen för detta program.

(204)

I GFM-undersökningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under 2018. Denna förmån ansågs vara det belopp som återbetalades under 2018.

(205)

Med tanke på de kinesiska myndigheternas och de exporterande utvalda tillverkarnas bristande samarbete i detta ärende och i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, använde kommissionen de resultat från GFM-undersökningen (44) som avser GFR som tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(206)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin fortsatte.

(207)

På grundval av tillgängliga uppgifter drar kommissionen slutsatsen att subventioneringen av GFR-industrin i Kina fortsatte under översynsperioden. Slutsatserna av GFM-undersökningen är särskilt viktiga, eftersom de omfattar subventioner till företag som tillverkar både GFM och GFR, och subventionsordningarna inte är produktspecifika.

(208)

Eftersom subventionsordningarna innebär en förmån för hela företaget, och inte bara för den del som tillverkar och exporterar GFM, är det återigen möjligt att använda tillgängliga uppgifter för att gå vidare med de grundläggande subventionsberäkningarna i fallet med GFM och, i avsaknad av andra uppgifter, anta att de företag som tillverkade och exporterade GFR till unionen under översynsperioden främjades genom ett subventionsbelopp som ligger långt över nivån för vad som anses försumbart. På grundval av resultaten av GFM-undersökningen, vilken inkluderade subventioner som inte utjämnades i den ursprungliga undersökningen, konstaterades det genomsnittliga subventionsbeloppet uppgå till omkring 25 %.

(209)

Även om storleken på subventioneringen inte kan fastställas exakt på grund av bristande samarbete kan den anses vara betydande.

(210)

Förekomsten av fortsatt subventionering under översynsperioden är en indikation på sannolikheten för att subventioneringen kommer att fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Kommissionen undersökte också om det var sannolikt att den subventionerade exportvolymen skulle öka om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(211)

I detta syfte analyserade kommissionen följande ytterligare faktorer: Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(212)

Till följd av bristande samarbete från tillverkare/exportörer i Kina och de kinesiska myndigheterna grundade kommissionen sin bedömning på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(213)

I sin begäran om översyn vid giltighetstidens utgång påpekar sökandena att den globala efterfrågan på GFR under 2018 låg på mellan 5,3 och 6,5 miljoner ton och att den globala kapaciteten låg på mellan 6,0 och 6,9 miljoner ton.

(214)

De noterar att skillnaden mellan kapacitet och efterfrågan i Kina under 2018 var 700 000 ton per år, vilket motsvarar 70 % av Europeiska unionens efterfrågan på GFR.

(215)

I avsaknad av andra uppgifter drar kommissionen slutsatsen att de kinesiska tillverkarna skulle kunna omdirigera sin överkapacitet till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(216)

I sin begäran om översyn vid giltighetstidens utgång noterar sökandena att EU fortfarande är en av de fem främsta destinationerna för kinesisk GFR-export, även med de gällande åtgärderna.

(217)

En analys av uppgifter från GTA (45) fram till slutet av 2019 bekräftar denna trend.

(218)

Sökandena påpekade också att de europeiska priserna för GFR är höga jämfört med priserna på andra marknader.

(219)

En analys av enhetspriserna, som också tagits från GTA och som omfattar tiden fram till slutet av 2019 och som avser de fem största kinesiska exportmarknaderna bekräftar denna trend.

(220)

Kommissionen drar slutsatsen att unionen är en attraktiv marknad för kinesiska tillverkare av GFR. Detta bekräftas också av det faktum att kinesiska tillverkare investerar i anläggningar i Bahrain och Egypten för att få tillträde till unionsmarknaden utan att behöva betala de gällande tullarna på import från Kina.

(221)

På grundval av undersökningsresultaten och med tillämpning av artikel 28 i grundförordningen har kommissionen dragit slutsatsen att de subventionsordningar som är specifika för GFR-industrin i Kina fortfarande är i kraft och att dessa ordningar innebar en förmån för GFR-industrin i Kina under översynsperioden.

(222)

Kommissionen drar också slutsatsen att den subventionerade importen av GFR från Kina skulle fortsätta om åtgärderna tillåts upphöra.

(223)

Under översynsperioden fanns det nio tillverkare av den likadana produkten i unionen. De utgör ”unionsindustrin” i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

(224)

Kommissionen gjorde ett urval av unionstillverkare. Urvalet bestod av tre unionstillverkare, vilka stod för 60 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten under översynsperioden.

(225)

Kommissionen fastställde den totala tillverkningen av GFR i unionen under översynsperioden till omkring 657 750 ton, på grundval av de uppgifter som samlats in av sökanden och som kontrollerats under undersökningen.

Tabell 1

Unionens produktion

(226)

Den totala tillverkningen i unionen förblev stabil mellan 2016 och 2018, men minskade under översynsperioden.

(227)

Kommissionen fastställde unionsförbrukningen av GFR genom att addera unionens import av GFR med unionsindustrins försäljning av GFR på unionsmarknaden.

(228)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen

(229)

Unionens förbrukning varierade under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 8 % mellan 2016 och 2018 för att minska betydligt med 7 % under översynsperioden.

(230)

Kommissionen fastställde importvolymen och dess marknadsandel på grundval av uppgifter från Surveillance 2-databasen (46).

(231)

Importen av GFR från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

(232)

Importen av GFR från Kina till EU minskade volymmässigt med 35 % mellan 2016 och översynsperioden. Motsvarande marknadsandel minskade med tre procentenheter under samma period.

(233)

De genomsnittliga importpriserna under skadeundersökningsperioden utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpris

(234)

Importpriserna från Kina minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(235)

I avsaknad av samarbete fastställde kommissionen prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(236)

Cif-priset från Surveillance 2-databasen räknades om till ett landningspris genom att importtull på 7 % och importkostnader på cirka 30 EUR per importerat ton lades till cif-priset.

(237)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna som ingick i urvalet under översynsperioden.

(238)

Jämförelsen visade på ett genomsnittligt prisunderskridande med mer än 24 % för importen från Kina under översynsperioden.

(239)

Kommissionen slog därför fast att priserna på importen från Kina väsentligt underskred unionsindustrins priser.

(240)

Importvolymen, marknadsandelen och importpriserna i fråga om import från andra tredjeländer utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importvolym, marknadsandel och importpriser från alla andra länder än Kina

(241)

Den största importen från tredjeländer under skadeundersökningsperioden utgjordes av kraftigt ökande volymer från Egypten och relativt stabil import från Malaysia och Norge. Importen från Bahrain var också stabil med en marknadsandel på 2 %.

(242)

Marknadsandelen för import från Egypten ökade från 5 % 2016 till 14 % under översynsperioden.

(243)

Kommissionen inledde undersökningen av importen av GFR från Egypten den 16 maj 2019 (47). Undersökningen avslutades i juni 2020 och visade att importökningen berodde på export från en egyptisk fabrik som drivs av den kinesiska CNBM-koncernen. Exportörens avsikt med transaktionen var att sälja GFR till unionsmarknaden utan att betala gällande tullar på import med ursprung i Kina (48).

(244)

Enligt de uppgifter som kommissionen förfogade över i det ärendet förefaller beställningarna av GFR från CNBM-koncernen ha överförts till den nya produktionsanläggningen i Egypten. Importen från Egypten ökade snabbt mellan 2016 och 2019 (nästan en tredubbling av volymerna). I juni 2020 införde kommissionen en slutgiltig utjämningstull på 13,1 % på import av GFR från Egypten (49). Provisoriska åtgärder hade införts i mars 2020 (50).

(245)

Importen från Malaysia minskade mellan 2018 och översynsperioden. Marknadsandelen i fråga minskade från mellan 10 % och 11 % under skadeundersökningsperioden till 8 % under översynsperioden. Kommissionen fastställde att Malaysia endast exporterade huggen glasfiber till EU (51). Om man jämför det genomsnittliga importpriset för huggen glasfiber från Malaysia med unionsindustrins priser för huggen glasfiber kan man konstatera att de malaysiska importpriserna ligger på samma nivå som unionsindustrins priser.

(246)

Importen från Norge hade en stabil marknadsandel på mellan 4 % och 5 % under skadeundersökningsperioden. Dessutom låg de genomsnittliga importpriserna på ungefär samma nivå som unionsindustrins försäljningspriser.

(247)

Importen från andra länder hade en stabil marknadsandel på 9 % under skadeundersökningsperioden.

(248)

I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen innefattade undersökningen av den subventionerade importens inverkan på unionsindustrin en utvärdering av alla ekonomiska indikatorer som påverkar unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(249)

Såsom nämns i skäl 13 tillämpades ett stickprovsförfarande för att fastställa den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(250)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet och de uppgifter som inkommit från sökanden och som kontrollerats av kommissionen. De mikroekonomiska indikatorerna grundades på uppgifterna i svaren på frågeformuläret från de tillverkare som ingick i urvalet.

(251)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, storleken på de utjämningsbara subventionerna och återhämtning från tidigare subvention.

(252)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, genomsnittliga arbetskraftskostnader, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(253)

Unionens sammanlagda tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(254)

Tillverkningskapaciteten var stabil under skadeundersökningsperioden. Detta beror på att kapaciteten i första hand är baserad på antalet ugnar som försörjer tillverkningslinjerna och att det krävs avsevärda investeringar för att öka kapaciteten.

(255)

Unionsindustrins kapacitetsutnyttjande förblev också högt och stabilt mellan 2016 och 2018 men minskade något under översynsperioden.

(256)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningsvolym och marknadsandel

(257)

Unionsindustrins försäljning minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden, med undantag för ett mycket starkt år 2017, då försäljningen ökade med 5 % i förhållande till 2016.

(258)

Unionsindustrins marknadsandel minskade från 64 % till 59 % under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Kina minskade också från 8 % till 5 %. De minskande marknadsandelarna för både importen från Kina och unionsindustrin måste ses mot bakgrund av den ökande importen från Egypten. Marknadsandelen för importen från Egypten nästan tredubblades under skadeundersökningsperioden, från 5 % till 14 %.

(259)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(260)

Sysselsättningen i unionsindustrin förblev stabil under skadeundersökningsperioden.

(261)

Unionsindustrins minskande produktivitet under skadeundersökningsperioden återspeglar den minskande tillverkningen.

(262)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna i urvalet tog ut av kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspriser i unionen

(263)

Det vägda genomsnittliga försäljningspriset per enhet för unionstillverkarna som ingick i urvalet vid försäljning till icke-närstående kunder sjönk med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(264)

Tillverkningskostnaden per enhet för de unionstillverkare som ingick i urvalet steg dock med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(265)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet ökade gradvis under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(266)

Lagernivåerna för de unionstillverkare som ingick i urvalet steg under skadeundersökningsperioden och låg kvar på den högsta nivån under översynsperioden.

Tabell 11

Lager

(267)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(268)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de tre unionstillverkarna genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning.

(269)

Räntabiliteten och det årliga kassaflödet från deras verksamhet minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden.

(270)

Unionsindustrin fortsatte att investera under hela skadeundersökningsperioden. Investeringarna ökade från 2016 till 2018, vilket beror på att ugnarna har en viss livscykel och måste bytas ut periodiskt för att möjliggöra kontinuerlig produktion. Investeringarna minskade dock betydligt under översynsperioden.

(271)

Räntabiliteten uttryckts som vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Den negativa utvecklingen var en konsekvens de sjunkande vinstmarginalerna under skadeundersökningsperioden.

(272)

Unionsindustrins ekonomiska resultat vad gäller vinster under översynsperioden gjorde dock att den fick sämre kapitalanskaffningsförmåga.

(273)

Unionsindustrins vinster under skadeundersökningsperioden föll kraftigt, från en vinst på 12,6 % 2016 till en vinst på 3,7 % under översynsperioden, det vill säga till en nivå som ligger långt under vad som är hållbart för en så extremt kapitalintensiv industri. Den kraftigt minskande lönsamheten visar att unionsindustrins befann sig i en särskilt prekär situation under översynsperioden.

(274)

De minskade försäljningsvolymerna tillsammans med sjunkande priser ledde till att alla resultatindikatorer försämrades. Utöver den minskade lönsamheten minskade produktiviteten och kapacitetsutnyttjandet. Utgående lager ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Kassaflödet under undersökningsperioden minskade med 51 % i förhållande till 2016. Räntabiliteten minskade från 18 % under 2016 till endast 6 %.

(275)

Den minskade produktionen fick en betydande inverkan på industrin, på grund av de höga fasta kostnaderna och det faktum att det var omöjligt att på ett flexibelt sätt minska produktionen på grund av att ugnarna måste utnyttjas fullt ut i den specifika produktionsprocessen.

(276)

Även under sådana ogynnsamma omständigheter krävdes kontinuerliga investeringar, främst för att ersätta ugnar med begränsad livslängd. Detta satte ytterligare ekonomisk press på tillverkarna.

(277)

Samtidigt förlorade unionsindustrin en del av sin marknadsandel, vilket påverkade lönsamheten negativt.

(278)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden fortsatt att lida väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen.

(279)

Kommissionen drog slutsatsen att unionsindustrin fortfarande vållades väsentlig skada under översynsperioden.

(280)

Kommissionen fann dock att den skada som unionsindustrin lidit inte kunde tillskrivas den subventionerade importen från Kina. Såsom framgår av importstatistiken ökade importen från Egypten kraftigt under skadeundersökningsperioden.

(281)

Som anges i skäl 243 undersökte kommissionen denna import för inte så länge sedan och kommissionen drog slutsatsen att den var subventionerad och hade vållat unionsindustrin skada. Kommissionen kunde konstatera att den kinesiska CNBM-koncernen hade inlett verksamhet i Egypten för att kringgå handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet den skyddsåtgärd som är föremål för denna översyn (52).

(282)

Trots att en antisubventionsundersökning vanligtvis har en dämpande effekt på importen från de undersökta länderna låg importen från Egypten kvar på ungefär samma nivå, dvs. på 141 809 ton under översynsperioden för denna översyn, jämfört med 144 169 ton för perioden fram till och med den 31 mars 2019. Samtidigt fortsatte trenden med sjunkande importpriser och priset sjönk från 904 EUR per ton till 890 EUR per ton.

(283)

Pristrycket på marknaden, vilket berodde på importen från Egypten till låga priser, gjorde att unionsindustrin inte kunde ta ut sina ökade tillverkningskostnader i priserna.

(284)

Det är också värt att nämna att provisoriska åtgärder mot subventionerad import från Egypten infördes först i mars 2020. Unionsindustrin var således inte skyddad från subventionerad import från Egypten under skadeundersökningsperioden och inte heller under översynsperioden.

(285)

Medan den kinesiska importen fortfarande stod för en marknadsandel på 5 % under översynsperioden och importpriserna från Kina fortfarande låg under det pris som observerats för andra länder och för unionsindustrin, noterar kommissionen att det inte bara finns antisubventionsåtgärder utan även antidumpningsåtgärder mot illojal import av GFR från Kina.

(286)

Kommissionen jämförde därför importpriserna från Kina plus de båda tullarna med unionsindustrins priser.

(287)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade använde kommissionen EU:s importstatistik och beaktade Taric-tilläggsnumren för att fastställa individuella företagssatser och KN-nummer, i syfte att särskilja roving, mattor och huggen fiber.

(288)

Genom denna jämförelse kunde kommissionen konstatera att det inte var fråga om prisunderskridande vad gäller huggen fiber och roving, som utgör den största andelen av unionsindustrins tillverkning. Prisunderskridande konstaterades endast för mattor, men dessa utgör bara en mycket liten andel av den totala unionstillverkningen (mindre än 4 %) och fick därför inte någon mätbar effekt på unionsindustrins situation.

(289)

Kommissionen drog därför slutsatsen att åtgärderna var effektiva vad gäller att skydda unionsindustrin från skada som orsakas av subventionerad import från Kina.

(290)

Kommissionen bedömde därefter om det var sannolikt att den skada som ursprungligen vållats av import av GFR från Kina skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(291)

I detta syfte analyserade kommissionen följande ytterligare faktorer: a) sannolika prisnivåer för importen från Kina i avsaknad av utjämningsåtgärder, b) unionsmarknadens attraktionskraft, c) produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina.

(292)

Undersökningen har visat att importen från Kina subventionerades under översynsperioden och att subventioneringen sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(293)

Priserna på importen från Kina (utan antidumpnings- och utjämningstullar) var betydligt lägre än unionsindustrins försäljningspriser. Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris på EU-marknaden under översynsperioden var 1 106 EUR/ton, medan det genomsnittliga importpriset från Kina var 990 EUR/ton. På grundval av detta drogs slutsatsen att den kinesiska exporten av GFR till unionen skulle komma att ske till skadevållande priser, dvs priser som skulle underskrida unionsindustrins försäljningspriser, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(294)

Unionsmarknaden är attraktiv i fråga om storlek och priser.

(295)

Enligt tillgängliga uppgifter från sökanden är priserna på unionsmarknaden generellt högre än i andra länder. Exportstatistiken visar också att priserna vid export från Kina till andra exportmarknader, dvs. Förenta staterna och Sydkorea, i genomsnitt var lägre (863 EUR/ton i Förenta staterna och 780 EUR/ton i Sydkorea) än priserna vid export till EU (990 EUR/ton) under översynsperioden (53).

(296)

Unionsmarknadens attraktionskraft för kinesiska tillverkare av GFR bekräftas också genom det faktum att CPIC och CNBM-koncernen investerade avsevärt för att inleda omfattande export av GFR från anläggningar i Bahrain respektive Egypten till den europeiska marknaden kort efter införandet av antisubventions- och antidumpningsåtgärder i december 2014.

(297)

Såsom har bekräftats i en tidigare undersökning öppnade CNBM-koncernen fabriken i Egypten i syfte att sälja GFR till unionsmarknaden och undvika de gällande tullarna på import direkt från Kina (54).

(298)

Såsom anges i skälen 213–215 finns det betydande outnyttjad kapacitet i Kina.

(299)

Undersökningen har visat att importen från Kina fortsatte att ske till priser som underskred unionsindustrins priser och att det inte finns några tecken på att subventioneringen kommer att upphöra i framtiden.

(300)

Om åtgärderna skulle upphävas kan det dessutom rimligen förväntas att det till följd av unionsmarknadens attraktionskraft kommer att bli så att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten i Kina kommer att leda till en avsevärd ökning av importen till unionen, till subventionerade, skadevållande priser som underskrider unionsindustrins försäljningspris.

(301)

I ett sådant scenario skulle den kinesiska importen till unionen snabbt vinna marknadsandelar från unionsindustrin, som skulle drabbas av en omedelbar minskning av försäljningsvolymerna och en ökning av de fasta kostnaderna per enhet.

(302)

Ökade fasta kostnader kombinerat med sänkta försäljningspriser skulle omedelbart och negativt påverka unionsindustrins lönsamhet, som låg långt under vinstmålet under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin skulle följaktligen bli förlustbringande, unionsindustrins övergripande ekonomiska situation skulle påverkas negativt och den väsentliga skadan skulle återkomma.

(303)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att den skada som orsakats av importen från Kina skulle återkomma om åtgärderna upphävdes.

(304)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den klart kunde dra slutsatsen att det inte var i unionens intresse att anta utjämningsåtgärder motsvarande det totala beloppet av utjämningsbara subventioner i föreliggande fall, trots fastställandet av skadevållande subventionering. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, däribland unionsindustrins, användarnas och importörernas intressen.

(305)

Undersökningen har visat att unionsindustrin befann sig i en skadevållande situation och att ett upphävande av åtgärderna sannolikt skulle leda till ökad illojal konkurrens från subventionerad kinesisk import.

(306)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det ligger unionsindustrins intresse att bibehålla de gällande åtgärderna.

(307)

GFR har många olika användningsområden, t.ex. inom transporter (fordons-, sjöfarts- rymd- och militärområdet), elektriska/elektroniska tillämpningar, vindenergi, bygg- och anläggningsarbeten, tankar/rör och konsumentvaror.

(308)

Det används antingen direkt i materialindustrin (plast) eller som insatsmaterial för vävning till glasfibermaterial (GFM) och material med öppna maskor.

(309)

Vid direkt användning, dvs. där GFR fungerar som förstärkning av materialet, är dess andel av materialets totalkostnad mycket liten, och så även åtgärdernas inverkan på den totala kostnaden.

(310)

Vid GFM-vävning är situationen annorlunda, eftersom GFR står för en betydande andel av tillverkningskostnaden och GFM-industrin är beroende av låga priser på GFR för att kunna konkurrera på unionsmarknaden. GFM-industrin kan emellertid nu dra nytta av de antidumpnings- och utjämningsåtgärder som införts på import av GFM från både Kina och Egypten (de största konkurrenterna på GFM-marknaden).

(311)

Eftersom inga användare gav sig till känna i denna undersökning, är slutsatserna från tidigare undersökningar de bästa tillgängliga uppgifter som kommissionen förfogar över, dvs. översynen vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som infördes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/724 (55), i vilken det konstaterades att en utvidgning av åtgärderna endast skulle få en begränsad inverkan på användarnas situation, och antisubventionsundersökningen i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/379 (56), där det konstaterades att det mot bakgrund av de tillgängliga alternativa försörjningskällor som inte omfattas av åtgärder, och mot bakgrund av att det inte finns något som tydligt visar att de ytterligare kostnaderna till följd av åtgärder på import inte kan absorberas av användarna, visade de negativa konsekvenserna för användarna inte tydligt att det inte ligger i unionens intresse att tillämpa åtgärderna.

(312)

Kommissionen uppmanade alla icke-närstående importörer att delta i undersökningen, men ingen icke-närstående importör gav sig till känna eller samarbetade på något sätt i undersökningen.

(313)

Kommissionen ansåg att produkten GFR i hög grad är standardiserad och att det är lätt att byta försörjningskälla för den.

(314)

På grundval av detta och med tanke på de alternativa försörjningskällorna som inte omfattas av åtgärder, drog kommissionen slutsatsen att de gällande åtgärderna inte hade några betydande negativa effekter på importörernas situation och att fortsatta åtgärder inte skulle påverka dem på ett otillbörligt sätt.

(315)

Om åtgärderna upphävs skulle detta få en väsentlig och negativ inverkan för unionstillverkarna.

(316)

En förlängning av antidumpningstullen skulle få begränsad inverkan på importörer och användare.

(317)

Kommissionen noterar dock att det finns andra källor till GFR för vilka åtgärder inte införts.

(318)

På denna grundval drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl till att det inte skulle vara i unionens intresse att bibehålla utjämningsåtgärderna avseende import av GFR med ursprung i Kina.

(319)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande sannolikheten för fortsatt subventionering och återkommande skada och i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen bör de gällande utjämningstullarna på import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Kina bibehållas.

(320)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en slutgiltig utjämningstull på import till unionen av den produkt som översynen gäller.

(321)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på detta och gavs möjlighet att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(322)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena meddelats de berörda parterna inkom synpunkter från två berörda parter, från Chengdu Chang Yuan Shun Co. Ltd, en kinesisk exporterande tillverkare, och från APFE.

(323)

Den kinesiska exporterande tillverkaren invänder mot beslutet att bibehålla utjämningstullarna och anger att företaget inte får några subventioner från de kinesiska myndigheterna. Företaget hävdar särskilt att det inte gynnas av de kinesiska myndigheternas centralplanering för att främja GFR-industrin och att det inte får något förmånsstöd. Den kinesiska exporterande tillverkaren lägger inte fram några andra bevis till stöd för sina påståenden än dessa allmänna påståenden. Påståendena avvisas därför.

(324)

APFE anger att man instämmer i kommissionens slutsatser. APFE betonar också att de kinesiska tillverkarna har behållit en stark ställning på EU-marknaden, inte bara genom import från Egypten och Bahrain, utan också genom import från Kina. APFE hävdar att enligt Eurostat har de kinesiska tillverkarna sänkt sina exportpriser till unionen med mer än 15 % efter översynsperioden. APFE anger att man inte känner till några tekniska framsteg som skulle kunna sänka tillverkningskostnaderna inom GFR-industrin på ett sådant sätt att det skulle motivera en sådan prissänkning. APFE anger att man tvärtom skulle vänta sig en prishöjning på grund av den övergripande globala ekonomiska situationen och pandemin.

(325)

APFE hävdar att importen av GFR från Kina fortsätter att vålla unionsindustrin skada och att de kinesiska tillverkarna efter översynsperioden har tillämpat ett absorptionsförfarande som i hög grad har gjort att de gällande tullarna på import av GFR från Kina inte längre har de positiva verkningar de hade när de infördes 2014 och åren omedelbart därefter.

(326)

Kommissionen noterar att APFE:s synpunkter går i samma riktning som de ovannämnda slutsatserna. Närhelst unionsindustrin förfogar över bevis som visar att åtgärderna bör ses över igen har unionsindustrin rätt att lämna in en begäran i enlighet med grundförordningen.

(327)

Enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (57), när ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol, ska den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(328)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 25.1 i förordning (EU) 2016/1037.