(1)

För att beräkna en tillverkares specifika utsläppsmål för perioden 2021–2024 i enlighet med bilaga I till förordning (EU) 2019/631 krävs uppgifter om koldioxidutsläpp för fordon som registrerats under kalenderåret 2020. För tillverkare som släpper ut fordon på unionsmarknaden för första gången under perioden 2021–2024 är det nödvändigt att klargöra hur deras specifika utsläppsmål och mål med undantag för den perioden bör fastställas, med beaktande av att uppgifter om koldioxidutsläpp inte, eller endast delvis, kommer att vara tillgängliga för dessa tillverkare under kalenderåret 2020.

(2)

Likaledes behövs ett förtydligande för tillverkare som endast släpper ut fordon med nollutsläpp av koldioxid på unionsmarknaden under kalenderåret 2020 när det gäller hur deras specifika utsläppsmål för perioden 2021–2024 bör fastställas.

(3)

Från och med den 1 januari 2021 ska normerna för koldioxidutsläpp baseras på uppgifter om koldioxidutsläpp som fastställts i enlighet med det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (WLTP) enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1151 (2). Det är därför nödvändigt att ändra bilaga I till förordning (EU) 2019/631 för att anpassa de parametrar som ska övervakas och rapporteras och för att ta bort hänvisningar till uppgifter som fastställts på grundval av den nya europeiska körcykeln (NEDC). När det gäller rapporteringen av uppgifter för kalenderåret 2020 är det dock lämpligt att tillåta att de nya och befintliga bestämmelserna överlappar varandra till och med den 28 februari 2021.

(4)

Man bör också ta tillfället i akt att i möjligaste mån harmonisera övervakningsparametrarna för personbilar och lätta nyttofordon och att anpassa alla bestämmelser om hur övervakningsparametrarna ska registreras och rapporteras av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens genomförandeförordningar (EU) nr 1014/2010 (3) och (EU) nr 293/2012 (4) tillsammans med de rapporteringsformat som anges i bilagorna II och III till förordning (EU) 2019/631.

(5)

Vissa nya parametrar bör övervakas och rapporteras med avseende på utarbetandet av ett förfarande för övervakning av koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning vid verklig körning enligt artikel 12 i förordning (EU) 2019/631, och för kontroll av koldioxidutsläppen från fordon i drift i enlighet med artikel 13 i den förordningen. Detta omfattar i synnerhet bränsleförbrukningsvärden och, på begäran av kommissionen, de parametrar som används för att beräkna de koldioxidutsläppsvärden som registrerats i intygen om överensstämmelse för fordonen, dvs. vägmotståndskoefficienter, frontarea och däckrullmotståndsklass.

(6)

Förordning (EU) 2019/631 bör ändras i enlighet med detta.

(1)

Vid den fjortonde partskonferensen för Baselkonventionen i maj 2019 antogs beslut BC-14/12 om att införa en ny kod för farligt plastavfall (kod A3210) i bilaga VIII samt två nya koder för icke-farligt plastavfall i bilaga II (kod Y48) och bilaga IX (kod B3011) till Baselkonventionen. Dessa ändringar får verkan från och med den 1 januari 2021.

(2)

Det är lämpligt att unionen, som är part i Baselkonventionen, ändrar de relevanta bilagorna till förordning (EG) nr 1013/2006 för att beakta ändringarna i de punkter som rör plastavfall i bilagorna till Baselkonventionen.

(3)

OECD:s kommitté för miljöpolitik antog ändringar av tillägg 4 till OECD-beslutet (2) som rör farligt plastavfall och förtydliganden av tillägg 3 och 4 till OECD-beslutet den 7 september 2020. Dessa ändringar får verkan från och med den 1 januari 2021. Det är lämpligt att unionen ändrar de relevanta bilagorna till förordning (EG) nr 1013/2006 för att beakta dessa ändringar.

(4)

Denna förordning beaktar att det inte har nåtts någon överenskommelse inom OECD om att införliva ändringarna i bilagorna till Baselkonventionen om icke-farligt plastavfall (koderna B3011 och Y48) i tilläggen till OECD-beslutet.

(5)

När det gäller export av plastavfall från unionen till tredjeländer och import av plastavfall till unionen från tredjeländer bör bilagorna III, IV och V till förordning (EG) nr 1013/2006 ändras för att beakta ändringarna i bilagorna II, VIII och IX till Baselkonventionen och ändringarna i tillägg 4 till OECD-beslutet. Som följd av detta kommer, från och med 1 januari 2021, export från unionen och import till unionen av plastavfall enligt posterna AC300 och Y48 till och från tredjeländer som omfattas av OECD-beslutet (3) att omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande. I enlighet med artikel 36.1 a och b och bilaga V till förordning (EG) nr 1013/2006 kommer export av plastavfall som omfattas av koderna A3210 och Y48 att vara förbjuden till tredjeländer som inte omfattas av OECD-beslutet.

(6)

Mot bakgrund av att unionen har lämnat in en anmälan som omfattar transport av avfall inom unionen till sekretariatet för Baselkonventionen i enlighet med artikel 11 i den konventionen, finns det inget krav på att unionen ska införa ändringarna i bilagorna till Baselkonventionen om icke-farligt plastavfall (koderna B3011 och Y48) i unionslagstiftningen för transport mellan medlemsstater. För att säkerställa rättslig klarhet bör dock nya koder om transport av icke-farligt plastavfall inom unionen införas i bilagorna III, IIIA och IV till förordning (EG) nr 1013/2006, som beaktar den terminologi som används i de nya koderna B3011 och Y48 i Baselkonventionen, och genom vilka nuvarande kontroller av sådana transporter inom unionen i stort sett bibehålls.

(7)

Ett antal tekniska riktlinjer och vägledande dokument om miljövänlig hantering av olika avfallsströmmar antogs vid den senaste partskonferensen för Baselkonventionen. Dessa tekniska riktlinjer och vägledande dokument ger användbar vägledning och bör därför läggas till i bilaga VIII till förordning (EG) nr 1013/2006.

(8)

Förordning (EG) nr 1013/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Eftersom ändringarna av bilagorna till Baselkonventionen och tilläggen till OECD-beslutet får verkan från och med den 1 januari 2021, bör de ändringar av förordning (EG) nr 1013/2006 som avser dessa ändringar också får verkan från och med den 1 januari 2021.

(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/256 (2) fastställs den fleråriga löpande planeringen för insamling av uppgifter enligt förordning (EU) 2019/1700 från 2021 till 2028.

(2)

För att säkerställa att den fleråriga löpande planeringen är ändamålsenlig och i överensstämmelse med användarnas behov är det nödvändigt att anpassa den genom att fastställa ämnet för den särskilda modulen för 2023 inom ramen för den europeiska undersökningen om inkomster och levnadsvillkor, eftersom det inte var känt när delegerad förordning (EU) 2020/256 antogs.

(3)

Anpassningarna av den fleråriga löpande planeringen ska träda i kraft senast 24 månader före den planenliga inledningen av varje period för uppgiftsinsamling vad gäller uppgiftsinsamling som sker årligen eller oftare.

(4)

Delegerad förordning (EU) 2020/256 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Bestämmelserna avseende hanteringen av försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte påverkas i väsentlig grad av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (2) för att ytterligare stödja omställningen mot en mer digitaliserad banksektor. Genom förordning (EU) 2019/876 infördes även artikel 36.4 i förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det föreskrivs att Europeiska bankmyndigheten (nedan kallad EBA) ska utarbeta ett förslag till tekniska standarder för tillsyn för tillämpningen av de avdrag från kärnprimärkapitalposter som rör programvarutillgångar. För att säkerställa att bestämmelserna avseende kapitalbasen är samstämmiga och för att underlätta deras tillämpning är det lämpligt att införliva dessa tekniska standarder för tillsyn i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 (3), som innehåller alla tekniska standarder avseende kapitalbasen.

(2)

De behöriga myndigheterna är inte förhindrade från att granska de programvarutillgångar som ett institut tar upp som kapital från fall till fall eller från att utöva sina tillsynsbefogenheter i enlighet med artikel 64 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (4), i synnerhet om investeringarna i programvara skulle kunna leda till oönskade tillsynsmässiga fördelar eller om det kan misstänkas att ett institut kan använda bedömningsutrymmet i de tillämpliga redovisningsreglerna för att kringgå denna förordning.

(3)

På grund av den mångfald av programvara som används av instituten är det svårt att göra en generell bedömning av vilka programvarutillgångar som skulle kunna ha ett restvärde vid resolution, insolvens eller likvidation, och, i så fall, i vilken omfattning, eller att identifiera en särskild kategori av programvara vars värde skulle bevaras även vid ett sådant scenario.

(4)

EBA:s bedömning av tidigare transaktioner i särskilda fall antyder dessutom att sannolikheten för bortskrivning är densamma för alla programvarutillgångar, utan någon åtskillnad mellan olika kategorier. Även i de fall där värdet av programvarutillgångarna åtminstone delvis har bevarats revideras vanligen programvarans nyttjandeperiod för att ta hänsyn till att förvärvaren av ett institut endast kommer att fortsätta att använda programvaran fram till slutet av en överföringsprocess. Det sammantagna underlaget visar att en sådan överföringsprocess i normala fall varar mellan ett och tre år. Detta mönster bör återspeglas i tillsynsbehandlingen av programvarutillgångar.

(5)

Med tanke på att programvarutillgångar förefaller ha ett begränsat värde i händelse av resolution, insolvens eller likvidation av ett institut är det viktigt att tillsynsbehandlingen av sådana tillgångar säkerställer en korrekt balans mellan tillsynsmässiga hänsyn, å ena sidan, och tillgångarnas värde ur ett verksamhetsmässigt och ekonomiskt perspektiv å andra sidan. Tillsynsbehandlingen av programvarutillgångar bör därför vara förenad med en viss grad av försiktighet när det gäller sänkningen av kärnprimärkapitalkraven.

(6)

För att inte skapa ytterligare arbetsbörda för instituten och för att underlätta de behöriga myndigheternas övervakning bör tillsynsbehandlingen av programvarutillgångar dessutom vara enkel att genomföra och tillämplig på alla institut på ett standardiserat sätt. Den standardiserade tillsynsbehandlingen bör inte hindra ett institut från att fortsätta att dra av alla sina programvarutillgångar från kärnprimärkapitalposter.

(7)

På grund av den snabba tekniska utvecklingen investerar instituten ofta i underhåll, förbättringar och uppgraderingar av sin programvara. För att motverka den eventuella risken för regleringsarbitrage bör sådana investeringar skrivas av separat från den programvara som underhålls, förbättras eller uppgraderas, under förutsättning att investeringarna räknas som en immateriell tillgång i institutets balansräkning enligt de tillämpliga redovisningsreglerna.

(8)

Delegerad förordning (EU) nr 241/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska standarder för tillsyn som EBA har överlämnat till kommissionen.

(10)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (5).

(11)

Med tanke på den ökade användningen av digitala tjänster som en följd av covid-19-pandemin bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Frankrikes ansökan om registrering av namnet ”Haricot de Castelnaudary” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Haricot de Castelnaudary” registreras.

(1)

Den 5 oktober 2020 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2020/1433 (2)om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för namnet ”Pouligny-Saint-Pierre” (SUB) i enlighet med artikel 52.2 i förordning (EU) nr 1151/2012. En övergångsperiod som Frankrike beviljat vissa aktörer i enlighet med artikel 15.4 i förordning (EU) nr 1151/2012 utelämnades av misstag från förordning (EU) 2020/1433.

(2)

Genom en skrivelse av den 20 december 2018 anmälde de franska myndigheterna till kommissionen att en övergångsperiod, i enlighet med artikel 15.4 i förordning (EU) nr 1151/2012, fram till och med den 30 juni 2025, hade beviljats för åtta aktörer som är etablerade på franskt territorium och som uppfyller villkoren i den artikeln, genom ett beslut av den 22 november 2018 om ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pouligny-Saint-Pierre”, offentliggjort i Republiken Frankrikes officiella tidning den 8 december 2018.

(3)

Vid det nationella invändningsförfarandet hade nämligen åtta invändningar inlämnats om villkoren för mjölkproduktion, framför allt att det var omöjligt att respektera den andel foder som ska komma från det geografiska området enligt produktspecifikationen, där det anges att ”[d]et foder som produceras inom det geografiska området (grovfoder + kompletterande foder) ska utgöra minst 75 % av besättningens totala årliga foderranson.” Dessa aktörer har lagligen och kontinuerligt salufört ”Pouligny-Saint-Pierre” under minst fem år innan ansökan lämnades in och de uppfyller villkoren i artikel 15.4 i förordning (EU) nr 1151/2012. De har därför beviljats övergångsperioder fram till och med den 30 juni 2025 som kommissionen bör godkänna.

(4)

De berörda aktörerna är Earl de Vesche (Siret-nummer 50317689300017), Ferme des Ages (Siret-nummer 19360598700026), Gaec de Villiers (Siret-nummer 41293309500017), Jean Barrois (Siret-nummer 33452601900016), Earl des Grands vents (Siret-nummer 52325005800014), Earl du Start Chiebe (Siret-nummer 50979878100019), Gaec de la Custière (Siret-nummer 31928251300013), Gaec des Chinets (Siret-nummer 35328804600017).

(5)

Genomförandeförordning (EU) 2020/1433 bör därför rättas i enlighet med detta.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

Covid-19-pandemin har lett till en kraftig minskning av järnvägstrafiken på grund av en betydande minskning av efterfrågan och direkta åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att begränsa pandemin.

(2)

Dessa omständigheter ligger utanför järnvägsföretagens kontroll och de står inför betydande likviditetsproblem, stora förluster och, i en del fall, risk för insolvens.

(3)

För att motverka de negativa ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin och stödja järnvägsföretag får medlemsstaterna enligt förordning (EU) 2020/1429 tillåta infrastrukturförvaltare att sänka, avstå från eller senarelägga sådana avgifter för tillträde till järnvägsinfrastruktur. Denna möjlighet hade beviljats från och med den 1 mars 2020 till och med den 31 december 2020 (nedan kallad referensperioden).

(4)

Införda begränsningar av mobiliteten under pandemin hade en kraftig inverkan på användningen av persontrafik på järnväg. Pandemin ledde också till att många industrier minskade eller till och med upphörde med sin produktion, vilket minskade mängden gods som fraktas på järnväg. På grundval av de uppgifter som lämnats av järnvägsinfrastrukturförvaltarna i EU-27 drabbade pandemin segmentet persontrafik och i synnerhet segmentet kommersiell persontrafik hårdare, med en betydande minskning av utbudet i alla medlemsstater. Mellan mars och september 2020 minskade persontrafiken uttryckt i tågkilometer med 16,9 % jämfört med samma period föregående år, och godstransporterna minskade med 11,1 %. Mellan mars och september 2020 minskade persontrafik som omfattas av allmän trafikplikt uttryckt i tågkilometer med 12,2 % jämfört med samma period föregående år, medan den kommersiella persontrafiken minskade med 37,3 %. Persontrafiken i personkilometer minskade med 71,2 % under andra kvartalet 2020 jämfört med samma period 2019, och godstrafiken i tonkilometer minskade med 15,9 %. Denna utveckling kan få en enorm inverkan på konkurrensen på marknaderna för persontrafik på järnväg, förverkligandet av ett verkligt gemensamt europeiskt järnvägsområde och, i slutändan, övergången till en mer hållbar transportsektor där fler människor och mer varor transporteras på järnväg.

(5)

Uppgifter från WHO visar att antalet registrerade fall per dag i Europa har ökat igen, och i oktober 2020 registrerades fler än 300 000 nya fall under ett stort antal dagar.

(6)

I november 2020 gjorde Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) uppskattningen att det har skett en betydande ökning av covid-19-infektioner inom Europeiska unionen/Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU/EES) och Förenade kungariket, och att den nuvarande situationen utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan och att den aktuella epidemiologiska situationen i de flesta länder är ett allvarligt problem eftersom den innebär en ökad risk för överföring av smitta, vilket kräver omedelbara riktade åtgärder på folkhälsoområdet.

(7)

Till följd av denna utveckling har medlemsstaterna i allt högre grad infört strängare begränsningar av mobiliteten från och med oktober. Det finns därför inga utsikter till en snar återhämtning av järnvägstrafiken på kort sikt.

(8)

Det förefaller således som om minskningen av järnvägstrafiken jämfört med motsvarande period under föregående år, för vilken 2019 utgör referensvärden i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i förordning (EU) 2020/1429, kvarstår och att denna situation är en följd av effekterna av covid-19-utbrottet.

(9)

Eftersom indikatorerna för konsumentförtroendet och för stämningsläget i ekonom är negativa, tyder prognoserna på en mycket gradvis återhämtning av ekonomin under de kommande två åren. Mot bakgrund av de uppgifter som är tillgängliga för tidigare perioder kan dessutom eventuella förbättringar på folkhälsoområdet, till exempel på grund av tillgången på vaccin, om man antar att en sådan förbättring skulle ske under första halvåret 2021, få märkbara positiva effekter på järnvägstrafiken endast med avsevärd fördröjning. Sådana positiva effekter kommer sannolikt att uppstå tidigast under andra halvåret 2021.

(10)

Det förefaller därför som om minskningen av järnvägstrafiken jämfört med motsvarande period under föregående år sannolikt kommer att fortsätta fram till dess, och att denna situation är ett resultat av covid-19-utbrottet.

(11)

Det är därför nödvändigt att förlänga den referensperiod som fastställs i artikel 1 i förordningen till slutet av juni 2021.

(12)

Denna delegerade förordning planeras träda i kraft efter utgången av den period som för närvarande avses i artikel 1 i förordning (EU) 2020/1429. För att undvika rättsosäkerhet bör denna förordning antas enligt det skyndsamma förfarande som anges i artikel 7 i förordningen och träda i kraft så snart som möjligt dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Övergång till fri omsättning i unionen av importerade kontrollerade ämnen omfattas av kvantitativa begränsningar.

(2)

Kommissionen ska fastställa dessa begränsningar och tilldela företag kvoter.

(3)

Kommissionen ska också fastställa de kvantiteter av andra kontrollerade ämnen än klorfluorkolväten som får användas för viktiga laboratorie- och analysändamål och besluta om vilka företag som får använda dem.

(4)

Vid fastställandet av de kvoter som ska tilldelas för viktiga laboratorie- och analysändamål måste de kvantitativa begränsningar som anges i artikel 10.6 i förordning (EG) nr 1005/2009 följas genom tillämpning av kommissionens förordning (EU) nr 537/2011 (2). Dessa kvantitativa begränsningar inkluderar kvantiteter av klorfluorkolväten som licensierats för laboratorie- och analysändamål, och därför bör även produktion och import av klorfluorkolväten för dessa ändamål omfattas av detta beslut.

(5)

Kommissionen har offentliggjort ett meddelande till företag som avser att under 2021 till eller från Europeiska unionen importera eller exportera kontrollerade ämnen som bryter ned ozonskiktet och till företag som avser att under 2021 (3)producera eller importera dessa ämnen för laboratorie- och analysändamål och har som ett resultat av detta underrättats om planerad import under 2021.

(6)

De kvantitativa begränsningarna och kvoterna bör fastställas för perioden 1 januari–31 december 2021, i linje med den årliga rapporteringscykeln enligt Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 25.1 i förordning (EG) nr 1005/2009.

(1)

Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (nedan kallad konventionen) genomförs genom förordning (EU) nr 649/2012. I enlighet med den förordningen ska kommissionen översända slutliga eller interimistiska importsvar på unionens vägnar till konventionens sekretariat angående framtida import av alla kemikalier som omfattas av förfarandet med förhandsgodkännande (nedan kallat PIC-förfarandet).

(2)

Vid sitt nionde möte, som hölls i Genève den 29 april–10 maj 2019, beslutade partskonferensen för konventionen att vissa kemikalier skulle förtecknas i bilaga III till konventionen, vilket innebar att de kom att omfattas av PIC-förfarandet. Ett beslutsunderlag för varje kemikalie skickades till kommissionen den 16 september 2019 tillsammans med en begäran om ett beslut angående framtida import av kemikalien.

(3)

Forat har lagts till i bilaga III till konventionen som ett bekämpningsmedel. Utsläppande på marknaden och användning av forat som en beståndsdel i växtskyddsmedel är förbjudet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (3). Dessutom är utsläppande på marknaden och användning av forat som en beståndsdel i biocidprodukter förbjudet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (4). Därför bör medgivande enligt konventionen inte ges för framtida import av forat till unionen.

(4)

Hexabromcyklododekan har lagts till i bilaga III till konventionen som en industrikemikalie. Tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av hexabromcyklododekan är förbjudet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2019/1021 (5). Därför bör medgivande enligt konventionen inte ges för framtida import av hexabromcyklododekan till unionen.

(5)

Kommersiell pentabromdifenyleter (inbegripet tetra- och pentabromdifenyleter), kommersiell oktabromdifenyleter (inbegripet hexa- och heptabromdifenyleter), perfluoroktansulfonsyra, perfluoroktansulfonater, perfluoroktansulfonamider och perfluoroktansulfonyler lades till PIC-förfarandet som industrikemikalier vid det sjätte mötet i partskonferensen för konventionen. Importsvar för dessa kemikalier har antagits genom kommissionens genomförandebeslut av den 15 maj 2014 om antagande av unionens importbeslut för vissa kemikalier i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 (6).

(6)

Tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av kommersiell pentabromdifenyleter (inklusive tetra- och pentabromdifenyleter) och kommersiell oktabromdifenyleter (inbegripet hexa- och heptabromdifenyleter) är, med vissa undantag, förbjudet enligt förordning (EU) 2019/1021. Därför bör medgivande enligt konventionen endast ges för framtida import av pentabromdifenyleter och kommersiell oktabromdifenyleter till unionen om vissa villkor är uppfyllda.

(7)

Tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av perfluoroktansulfonsyra, perfluoroktansulfonater, perfluoroktansulfonamider och perfluoroktansulfonyler är, med vissa undantag, förbjudet enligt förordning (EU) 2019/1021. Därför bör medgivande enligt konventionen ges för framtida import av PFOS till unionen endast om vissa villkor är uppfyllda.

(8)

Eftersom den utveckling av lagstiftningen i unionen som skett genom förordning (EU) 2019/1021 ägt rum efter antagandet av genomförandebeslutet av den 15 maj 2014, bör det beslutet ändras i enlighet med detta.