(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (2) fastställs gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel.

(2)

Den 8 november 2011 offentliggjorde vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan (nedan kallad panelen) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) ett vetenskapligt yttrande om riskerna för folkhälsan på grund av förekomsten av pyrrolizidinalkaloider i livsmedel och foder (3). Panelen konstaterade att 1,2-omättade pyrrolizidinalkaloider kan agera som genotoxiska carcinogener hos människa. Panelen konstaterade att det finns en hälsorisk för småbarn och barn som äter mycket honung. Förutom honung finns det andra möjliga källor till exponering för pyrrolizidinalkaloider via kosten som panelen inte kunde kvantifiera eftersom det saknas uppgifter. Panelen drog slutsatsen att även om det saknas uppgifter om förekomst skulle exponering för pyrrolizidinalkaloider från pollen, te, örtte och örtbaserade kosttillskott kunna utgöra en risk för både akuta och kroniska effekter hos konsumenten.

(3)

I april 2013 offentliggjorde myndigheten en förslagsinfordran om undersökning av halterna av pyrrolizidinalkaloider i livsmedelsprodukter av animaliskt ursprung, inklusive mjölk och mjölkprodukter, ägg, kött och köttprodukter, samt i växtbaserade livsmedelsprodukter, inklusive (ört)te och kosttillskott, i olika regioner i Europa. Resultatet av undersökningarna offentliggjordes den 3 augusti 2015 (4).

(4)

Den 26 augusti 2016 offentliggjorde myndigheten en vetenskaplig rapport om bedömning av exponeringen för pyrrolizidinalkaloider via kosten hos den europeiska befolkningen (5), med beaktande av nya uppgifter om förekomst. I rapporten konstaterades att te och örtte är de främsta källorna till människors exponering för pyrrolizidinalkaloider och att pollenbaserade tillskott också bidrar väsentligt till den exponeringen. Det konstaterades att exponering för pyrrolizidinalkaloider från intag av honung är lägre. Vidare drogs slutsatsen att örtbaserade kosttillskott väsentligt kan bidra till exponeringen, men det fanns inte tillräckliga uppgifter om förekomst.

(5)

Den 27 juli 2017 offentliggjorde myndigheten ett uttalande om riskerna för människors hälsa på grund av förekomsten av pyrrolizidinalkaloider i honung, te, örtte och kosttillskott (6). Panelen har fastställt ett nytt referenvärde på 237 μg/kg kroppsvikt per dag för att bedöma risken för cancer på grund av pyrrolizidinalkaloider och konstaterat att det finns en möjlig risk för människors hälsa till följd av exponering för pyrrolizidinalkaloider, särskilt när det gäller storkonsumenter av te och örtte hos befolkningen i allmänhet, men framför allt i de yngre befolkningsgrupperna.

(6)

Förekomsten av pyrrolizidinalkaloider i dessa livsmedel kan minimeras eller förhindras genom tillämpning av god jordbrukssed och goda skördemetoder. Genom att fastställa gränsvärden säkerställer man att god jordbrukssed och goda skördemetoder tillämpas i alla produktionsområden för att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor. Det bör därför fastställas gränsvärden för livsmedel som innehåller signifikanta halter pyrrolizidinalkaloider och som därför bidrar väsentligt till människors exponering eller är av betydelse för sårbara befolkningsgruppers exponering.

(7)

I vissa produktionsområden har god jordbrukssed och goda skördemetoder införts först på senare tid eller ännu inte införts, varför det bör fastställas en rimlig tidsfrist för att införa dem i alla produktionsområden. Det behövs två odlingssäsonger för ett fullständigt genomförande av god jordbrukssed och goda skördemetoder för att säkerställa tillräcklig tillgång så att livsmedelsföretagare kan producera livsmedel som uppfyller de nya kraven i denna förordning.

(8)

Med hänsyn till att livsmedel som omfattas av denna förordning har lång hållbarhetstid på upp till tre år bör det föreskrivas en tillräckligt lång övergångsperiod för att livsmedel som lagligen har släppts ut på marknaden före denna förordnings tillämpningsdatum ska kunna fortsätta att saluföras tillräckligt länge. En övergångsperiod på 18 månader är lämplig för att produkter som producerats före tillämpningsdatumet kan säljas till slutkonsumenten.

(9)

Förordning (EG) nr 1881/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/585 (3) anges det antal prover som varje medlemsstat ska ta inom ramen för det kontrollprogram som fastställs i den förordningen för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester.

(2)

Till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen och övergångsperiodens utgång den 31 december 2020 är det nödvändigt med anpassningar för att säkerställa att programmet fortfarande är representativt för unionsmarknaden och att det totala antalet prover är tillräckligt för att uppfylla målen i programmet.

(3)

Förenade kungariket bidrog tidigare med ett betydande antal prover, i proportion till landets befolkningsstorlek. Det antal prover som ska samlas in av Förenade kungariket bör framöver anpassas för Nordirland enligt befolkningsstorleken i det territoriet.

(4)

Det antal prover som ska samlas in av medlemsstaterna bör också anpassas i enlighet med detta så att det totala antalet prover fortfarande är tillräckligt med avseende på skäl 3 i genomförandeförordning (EU) 2020/585.

(5)

Genomförandeförordning (EU) 2020/585 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

För att medlemsstaterna ska kunna fullgöra sina skyldigheter att utföra analyser bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

På grund av covid-19-pandemin och den folkhälsokris som pandemin har lett till föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1693 (2) att tillämpningsdatumet för förordning (EU) 2018/848 ska senareläggas med ett år, liksom andra datum som anges i förordning (EU) 2018/848.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/464 (3) fastställs vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EU) 2018/848, i synnerhet vad gäller de handlingar som krävs för retroaktivt godkännande av perioder för omställning, produktion av ekologiska produkter och information som ska tillhandahållas av medlemsstaterna. Av rättssäkerhetsskäl bör dessa regler tillämpas från och med det datum då förordning (EU) 2018/848 börjar tillämpas.

(3)

Det är därför nödvändigt att anpassa tillämpningsdatumet för genomförandeförordning (EU) 2020/464 och vissa andra datum som anges där till tillämpningsdatumet för förordning (EU) 2018/848.

(4)

Genomförandeförordning (EU) 2020/464 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Mot bakgrund av behovet att omedelbart ge den ekologiska sektorn rättslig säkerhet i fråga om tillämpningsdatumet för genomförandeförordning (EU) 2020/464, bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för ekologisk produktion.

(1)

I artikel 10.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/39 (2) fastställs den lägsta procentandelen kontroller på plats som ska utföras i lokaler hos stödsökande som är verksamma inom tillhandahållande och utdelning av produkter och kompletterande utbildningsåtgärder inom ramen för det program som avses i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (3) (skolprogrammet). I artikel 10.3 fjärde stycket i genomförandeförordning (EU) 2017/39 fastställs att om en stödsökande inte är en utbildningsanstalt, ska de kontroller på plats som äger rum i den sökandens lokaler kompletteras med kontroller på plats i lokalerna vid minst två utbildningsanstalter eller minst 1 % av de utbildningsanstalter som sökanden registrerat i enlighet med artikel 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/40 (4), beroende på vilket som ger det största antalet.

(2)

På grund av de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin kan medlemsstater stöta på problem med att planera och i tid genomföra kontroller på plats i stödsökandes lokaler eller vid utbildningsanstalter under skolåren 2019/2020 och 2020/2021. Det bör därför föreskrivas att medlemsstater som inte kan utföra dessa kontroller på plats enligt artikel 10.3 i genomförandeförordning (EU) 2017/39 får besluta att utföra dessa kontroller på distans, t.ex. via videokonferens.

(3)

I artikel 10.6 i genomförandeförordning (EU) 2017/39 fastställs de regler och metoder som ska tillämpas vid rapportering av kontrollerna och resultaten av dem. För att säkerställa öppenhet bör medlemsstaterna motivera behovet av det undantag som föreskrivs i denna förordning och rapportera om tillämpningen av det i den kontrollrapport som ska utarbetas för varje kontroll som utförs på distans.

(4)

Det är därför lämpligt att göra undantag från vissa bestämmelser i genomförandeförordning (EU) 2017/39 för skolåren 2019/2020 och 2020/2021.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 (1),

—

med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2018 (COM(2019) 316 – C9-0052/2019) (2),

—

med beaktande av rådets årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de internrevisioner som genomförts under 2018,

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2018, med institutionernas svar (3),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet (4) och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2018 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sitt beslut av den 13 maj 2020 (5) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2018 samt den åtföljande resolutionen,

—

med beaktande av artikel 314.10 och artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (6), särskilt artiklarna 55, 99, 164, 165 och 166,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7), särskilt artiklarna 59, 118, 260, 261 och 262,

—

med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0189/2020),

—

med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet,

—

med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0189/2020), och av följande skäl:

A.

Europeiska rådet och rådet bör i sin egenskap av EU-institutioner vara demokratiskt ansvariga inför unionens samtliga medborgare för de medel de anförtros för att utföra sina uppgifter.

B.

Parlamentet är den enda av unionens institutioner som är direktvald, och parlamentet ansvarar för att bevilja ansvarsfrihet när det gäller genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget.

C.

Ett öppet och transparent ansvarsfrihetsförfarande är nödvändigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, föra den nödvändiga kampen mot bedrägerier och garantera transparens och demokratisk ansvarsskyldighet gentemot unionens medborgare, vilket innebär att alla unionens institutioner är ansvariga för den budget de genomför.

1.

Europaparlamentet betonar att rådet i 10 år i rad har vägrat att samarbeta i samband med ansvarsfrihetsförfarandet, och därmed tvingat parlamentet att vägra att bevilja ansvarsfrihet. Parlamentet noterar att beslutet om beviljande av ansvarsfrihet för 2018 sköts upp i maj 2020 på samma sätt som tidigare år.

2.

Europaparlamentet understryker att denna situation inte är hållbar för någon av institutionerna: när det gäller rådet eftersom det inte har fattats något positivt beslut om genomförandet av dess budget sedan 2009, och när det gäller parlamentet eftersom det visar på bristande respekt för parlamentets roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet och garant för transparens och demokratisk ansvarsskyldighet i samband med unionens budget.

3.

Europaparlamentet konstaterar att denna situation skadar allmänhetens förtroende för den ekonomiska förvaltningen av unionens institutioner. Parlamentet anser att om den nuvarande situationen fortgår är detta skadligt för unionens och dess institutioners ansvarsskyldighet.

4.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och budgetförordningen är unionens enda myndighet som beviljar ansvarsfrihet, men erkänner till fullo rådets roll som den institution som ger rekommendationer om förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet uppmanar i detta avseende rådet att utfärda rekommendationer i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för unionens övriga institutioner.

5.

Europaparlamentet påminner om att enligt EUF-fördraget är institutionerna administrativt självständiga, deras utgifter ska tas upp i särskilda delar av budgeten och de är individuellt ansvariga för genomförandet av sina budgetar.

6.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet beviljar alla unionens institutioner och organ ansvarsfrihet på grundval av bestämmelserna i de tekniska dokumenten, svaren på parlamentets frågor och utfrågningarna. Parlamentet beklagar att det vid upprepade tillfällen har haft svårt att få svar från rådet på grund av bristande samarbete, vilket har lett till att parlamentet i mer än tio år har vägrat bevilja ansvarsfrihet.

7.

Europaparlamentet påminner om att en effektiv kontroll av genomförandet av unionens budget kräver lojalt samarbete mellan institutionerna. Parlamentet påminner om sin önskan om att inleda förhandlingar med rådet i syfte att nå en ömsesidigt tillfredsställande överenskommelse för att äntligen bryta detta dödläge.

8.

Europaparlamentet betonar den skrivelse som parlamentets budgetkontrollutskott skickade till rådets generalsekreterare den 25 maj 2020 för att informera om att parlamentets budgetkontrollutskott har fått i uppdrag av parlamentets talmanskonferens att återuppta förhandlingarna med rådet om förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

9.

Europaparlamentet informerar om att parlamentets förhandlingsgrupp består av ordföranden för parlamentets budgetkontrollutskott, Monika Hohlmeier, föredraganden för rådets ansvarsfrihet för 2018, Tomáš Zdechovský, och parlamentets budgetkontrollutskotts första vice ordförande, Isabel García Muñoz.

10.

Europaparlamentet informerar om att en uppdaterad version, som föreslogs av parlamentets förhandlingsgrupp den 20 februari 2020, av det icke-officiella dokumentet om samarbetet mellan parlamentet och rådet under det årliga ansvarsfrihetsförfarandet bifogades den skrivelse som nämns i punkt 8. Parlamentet noterar att parlamentet betraktar det icke-officiella dokumentet som utgångspunkt för förhandlingarna.

11.

Europaparlamentet informerar om att det icke-officiella dokumentet erkänner de båda institutionernas respektive men olika roller i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, genom att slå fast att parlamentet och rådet behöver utgå från samma faktagrund för att kunna utfärda en rekommendation (rådet) eller fatta ett beslut (parlamentet).

12.

Europaparlamentet förklarar att i den skrivelse som nämns i punkt 8 uppmanas rådet att föreslå ett lämpligt datum för att inleda förhandlingar. Parlamentet informerar om att den positiva utvecklingen av denna process har avbrutits av covid-19-pandemin.

13.

Europaparlamentet påminner om att så länge inga förhandlingar sker mellan parterna kvarstår parlamentets synpunkter och att förhandlingar parterna emellan är en förutsättning för att frågan ska nå en lösning.

14.

Europaparlamentet insisterar på att Europeiska rådets budget och rådets budget ska skiljas från varandra för att öka transparensen, ansvarsskyldigheten och ändamålsenligheten med avseende på de båda institutionernas utgifter, i enlighet med parlamentets rekommendationer i många av dess ansvarsfrihetsresolutioner under de senaste åren.

15.

Europaparlamentet insisterar på att de kombinerade insatserna för att uppnå ett interinstitutionellt avtal om ett obligatoriskt öppenhetsregister för lobbyister, tillgängligt i ett maskinläsbart format, är oundvikliga för att öka öppenheten i unionens beslutsprocess och EU-institutionernas ansvarsskyldighet. Parlamentet beklagar än en gång djupt att rådet inte har anslutit sig till systemet med öppenhetsregister. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta att delta i diskussionerna om inrättandet av ett gemensamt register tillsammans med parlamentet, som gick med på att återuppta förhandlingarna i mars 2020, och kommissionen, för att i praktiken göra det obligatoriskt för lobbyister att registrera sig om de vill ha möten med unionens beslutsfattare. Parlamentet uppmanar på nytt samtliga medlemsstaters ordförandeskapsgrupper att föregå med gott exempel genom att avstå från möten med oregistrerade lobbyister.

16.

Europaparlamentet välkomnar rådets positiva svar på Europeiska ombudsmannens rekommendation beträffande ärende 1069/2019/MIG om sponsring av ordförandeskap i Europeiska unionens råd. Parlamentet noterar det utkast till vägledning som rådets generalsekretariat skickade till medlemsstaternas delegationer den 29 juni 2020. Parlamentet upprepar att alla faktiska eller upplevda intressekonflikter äventyrar rådets och unionens anseende som helhet. Parlamentet uppmanar rådet att reflektera över riktlinjernas icke-bindande karaktär. Parlamentet uppmanar med eftertryck rådet att utan dröjsmål följa upp denna fråga.

17.

Europaparlamentet betonar vikten av att göra det enkelt för medborgarna att följa unionens lagstiftningsprocess. Parlamentet påminner rådet om att anpassa sina arbetsmetoder till normerna för parlamentarisk demokrati, i enlighet med fördragen. Parlamentet påminner rådet om att systematiskt följa upp alla rekommendationerna i Europeiska ombudsmannens beslut avseende den strategiska undersökningen OI/2/2017/TE om transparens i rådets lagstiftningsprocess. Parlamentet påminner om att parlamentet uppmanat Europeiska ombudsmannen att fortsätta att följa upp sin undersökning.

18.

Europaparlamentet uppmanar rådet att öka sina insatser för transparens genom att bland annat offentliggöra rådets lagstiftningshandlingar, inklusive protokoll från arbetsgruppsmöten och trepartsmöten och andra viktiga arbetsdokument i linje med Europeiska ombudsmannens rekommendationer. Parlamentet välkomnar de förbättringar som gjorts på rådets webbplats, särskilt när det gäller transparens och tillgång till handlingar. Parlamentet välkomnar de tydliga kapitlen om insyn i lagstiftningen, dagordningar och en kalender för rådets möten samt protokoll och röstlängder. Parlamentet konstaterar att rådet har vidtagit åtgärder för att främja en starkare kultur av transparens.

19.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över företagssponsring av medlemsstater som står värd för unionens ordförandeskap och delar den oro som unionens medborgare och parlamentsledamöter uttryckt i denna fråga. Parlamentet är mycket bekymrat över den eventuella renomméskada och den risk för förlorat förtroende som denna praxis kan medföra för unionen, dess institutioner och särskilt för rådet i unionsmedborgarnas ögon. Rådet rekommenderas också starkt att överväga att integrera ordförandeskapen i budgeten, och parlamentet uppmanar rådet att vidarebefordra denna fråga till medlemsstaterna, särskilt till den nuvarande ordförandeskapstrion, och att allvarligt överväga rekommendationerna samt rapportera tillbaka till parlamentet.

20.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över de anklagelser om intressekonflikter som riktats mot ett antal företrädare för medlemsstater som deltar i den politiska och budgetmässiga beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar rådet att se till att företrädare för medlemsstater som personligen drar fördel av EU-stöd inte deltar i de relaterade politiska eller budgetmässiga diskussionerna och omröstningarna.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 (1),

—

med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2018 (COM(2019) 316 – C9-0055/2019) (2),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de internrevisioner som genomförts under 2018,

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2018, med institutionernas svar (3),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet (4) och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2018 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sitt beslut av den 13 maj 2020 (5) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2018 samt den åtföljande resolutionen,

—

med beaktande av artikel 314.10 och artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (6), särskilt artiklarna 55, 99, 164, 165 och 166,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7), särskilt artiklarna 59, 118, 260, 261 och 262,

—

med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0188/2020),

1.

Europaparlamentet beviljar inte Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs budget för budgetåret 2018.

2.

Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska rådet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

—

med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

—

med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0188/2020), och av följande skäl:

A.

I samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet vill den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten betona den särskilda betydelsen av att ytterligare stärka unionsorganens demokratiska legitimitet genom ökad transparens och redovisningsskyldighet och genom att tillämpa en resultatbaserad budgetering och sörja för en god förvaltning av personalresurser.

B.

Parlamentets budgetkontrollutskott förväntar sig att på grundval av resultatet och rekommendationerna från den utredning som gjorts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), bli informerats av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (kommittén) om de åtgärder som vidtagits för att rätta till missförhållandena.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

(1)

I enlighet med beslut 2010/452/Gusp bemyndigas kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att i enlighet med artikel 38 tredje stycket i fördraget fatta lämpliga beslut i syfte att utöva politisk kontroll och strategisk ledning över Europeiska unionens övervakningsuppdrag i Georgien (EUMM Georgia), inbegripet beslutet att utnämna en uppdragschef.

(2)

Den 11 februari 2020 antog Kusp beslut (Gusp) 2020/200 (2) om utnämning av Marek SZCZYGIEL som uppdragschef för EUMM Georgia från och med den 15 mars 2020 till och med den 14 december 2020.

(3)

Den 3 december 2020 antog rådet beslut (Gusp) 2020/1990 (3) om förlängning av uppdraget EUMM Georgia från och med den 15 december 2020 till och med den 14 december 2022.

(4)

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har föreslagit att mandatet för Marek SZCZYGIEL som uppdragschef för EUMM Georgia förlängs från och med den 15 december 2020 till och med den 14 december 2021.

(1)

Yves MERSCH utsågs till ledamot i Europeiska centralbankens direktion för en mandattid på åtta år från och med den 15 december 2012. Hans mandat löper ut den 14 december 2020.

(2)

Det är därför nödvändigt att utse en ny ledamot i Europeiska centralbankens direktion.

(3)

Europeiska rådet önskar utse Frank ELDERSON som, enligt dess uppfattning, uppfyller alla krav i enlighet med artikel 283.2 i fördraget.

(1)

Det framgår av de uppgifter som lämnats till kommissionen att de begäranden om undantag för Tyskland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovenien och Finland som fastställs i bilagan är motiverade utifrån behovet av betydande anpassningar av nationella administrativa och statistiska system för att efterleva förordning (EU) 2019/1700.

(2)

Tyskland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovenien och Finland bör därför beviljas de begärda undantagen.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

(1)

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1742 (3) antogs med anledning av utbrott av högpatogen aviär influensa (HPAI) av subtyp H5N8 på anläggningar där fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap hålls i Förenade kungariket, och efter att den behöriga myndigheten i det landet hade upprättat skydds- och övervakningsområden i enlighet med rådets direktiv 2005/94/EG (4).

(2)

I genomförandebeslut (EU) 2020/1742 föreskrivs att de skydds- och övervakningsområden som Förenade kungariket upprättat i enlighet med direktiv 2005/94/EG ska omfatta åtminstone de områden som anges som skydds- och övervakningsområden i bilagan till det genomförandebeslutet.

(3)

Bilagan till genomförandebeslut (EU) 2020/1742 ändrades nyligen genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1996 (5) med anledning av ytterligare utbrott av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N8 hos fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap i Förenade kungariket som måste återspeglas i den bilagan.

(4)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2020/1996 antogs har Förenade kungariket underrättat kommissionen om nya utbrott av HPAI av subtyp H5N8 på anläggningar där fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap hålls i North Yorkshire och Norfolk County och landet har vidtagit de nödvändiga åtgärderna enligt direktiv 2005/94/EG, inbegripet upprättande av skydds- och övervakningsområden runt dessa nya utbrott.

(5)

Kommissionen har granskat dessa åtgärder i samarbete med Förenade kungariket och konstaterar att gränserna för de nya skydds- och övervakningsområden som den behöriga myndigheten i Förenade kungariket har upprättat befinner sig på tillräckligt avstånd från de anläggningar där de nya utbrotten av HPAI av subtyp H5N8 bekräftades.

(6)

För att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, måste man på unionsnivå i samarbete med Förenade kungariket snabbt fastställa de nya skydds- och övervakningsområden som det landet har upprättat i enlighet med direktiv 2005/94/EG. De skydds- och övervakningsområden som förtecknas för Förenade kungariket i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2020/1742 bör därför ändras.

(7)

Bilagan till genomförandebeslut (EU) 2020/1742 bör därför ändras för att uppdatera regionaliseringen på unionsnivå och för att beakta de nya skydds- och övervakningsområden som Förenade kungariket upprättat i enlighet med direktiv 2005/94/EG samt de tillämpliga restriktionernas giltighetstid.

(8)

Genomförandebeslut (EU) 2020/1742 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen när det gäller spridning av HPAI av subtyp H5N8 är det viktigt att de ändringar som genom detta beslut görs i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2020/1742 träder i kraft så snart som möjligt.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

AVS–EU-partnerskapsavtalet undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och trädde i kraft den 1 april 2003. I enlighet med beslut nr 3/2019 av AVS–EU-ambassadörskommittén (2) (nedan kallat beslutet om övergångsåtgärder) ska det tillämpas till och med den 31 december 2020.

(2)

I enlighet med artikel 95.4 första stycket i AVS–EU-partnerskapsavtalet inleddes förhandlingar om ett nytt AVS–EU-partnerskapsavtal (nedan kallat det nya avtalet) i september 2018. Eftersom det nya avtalet inte kommer att vara klart att tillämpas den 31 december 2020, den dag då den nuvarande rättsliga ramen upphör att gälla, på grund av bland annat förseningar till följd av covid19-pandemin, är det nödvändigt att ändra beslutet om övergångsåtgärder för att ytterligare förlänga tillämpningen av bestämmelserna i AVS–EU-partnerskapsavtalet till och med den 30 november 2021.

(3)

Enligt artikel 95.4 andra stycket i AVS–EU-partnerskapsavtalet ska AVS–EU-ministerrådet anta de övergångsåtgärder som kan krävas fram till dess att det nya avtalet träder i kraft.

(4)

I enlighet med artikel 15.4 i AVS–EU-partnerskapsavtalet delegerade AVS–EU-ministerrådet den 23 maj 2019 befogenheten att anta övergångsåtgärderna till AVS–EU-ambassadörskommittén (3).

(5)

Det är därför lämpligt att AVS–EU-ambassadörskommittén antar ett beslut i enlighet med artikel 95.4 i AVS–EU-partnerskapsavtalet, om ändring om beslut nr 3/2019 av AVS–EU-ambassadörskommittén i syfte att förlänga tillämpningen av bestämmelserna i AVS–EU-partnerskapsavtalet till och med den 30 november 2021, eller till och med ikraftträdandet av det nya avtalet, eller den provisoriska tillämpningen av det nya avtalet mellan unionen och AVS-staterna, beroende på vilket som inträffar först.

(6)

Bestämmelserna i AVS–EU-partnerskapsavtalet kommer att fortsätta tillämpas i syfte att upprätthålla kontinuiteten i förbindelserna mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och AVS-staterna, å andra sidan. Följaktligen är de ändrade övergångsåtgärderna inte avsedda att utgöra ändringar av AVS–EU-partnerskapsavtalet i enlighet med artikel 95.3 i avtalet.