(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 (3) kräver att varje medlemsstat inrättar en nationell säkerhetsmyndighet som ska anförtros de uppgifter som anges avseende järnvägssäkerhet. I enlighet med det direktivet får en nationell säkerhetsmyndighet vara ett organ som inrättas ensidigt av den berörda medlemsstaten eller, alternativt, ett organ som flera av medlemsstaterna anförtrott dessa uppgifter för att säkerställa en enhetlig styrning av säkerheten.

(2)

Genom fördraget mellan Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om privata koncessionshavares uppförande och drift av en fast förbindelse under Engelska kanalen, som undertecknades i Canterbury den 12 februari 1986 (Canterburyfördraget), inrättades en mellanstatlig kommission med uppgift att utöva tillsyn över alla frågor som rör uppförande och drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen (den mellanstatliga kommissionen).

(3)

Fram till utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (4) (övergångsperioden) är den mellanstatliga kommissionen den nationella säkerhetsmyndigheten i den mening som avses i direktiv (EU) 2016/798 med ansvar för den fasta förbindelsen under Engelska kanalen.

(4)

Vid utgången av övergångsperioden kommer den mellanstatliga kommissionen att bli ett organ som inrättats genom ett internationellt avtal mellan en medlemsstat, Frankrike, och ett tredjeland, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket). Om inte annat föreskrivs i ett internationellt avtal som binder Förenade kungariket kommer den inte längre vara en nationell säkerhetsmyndighet enligt unionsrätten och unionsrätten kommer inte längre vara tillämplig på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Förenade kungarikets jurisdiktion.

(5)

För att säkerställa en säker och effektiv drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen är det lämpligt att bibehålla den mellanstatliga kommissionen som enda säkerhetsmyndighet med ansvar för hela den infrastrukturen.

(6)

I detta syfte bemyndigas Frankrike genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/1531 (5) att på vissa villkor förhandla om, underteckna och ingå ett internationellt avtal, som kompletterar Canterburyfördraget, enligt vilket den mellanstatliga kommissionen bibehålls som den enda säkerhetsmyndighet som är behörig när det gäller tillämpningen av unionsrätten på den fasta förbindelsen under Engelska kanalen.

(7)

För detta ändamål bör särskilda regler fastställas avseende särskilda säkerhetsmyndigheter och den berörda medlemsstatens skyldigheter att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att unionsrätten vid varje tidpunkt tillämpas av den särskilda säkerhetsmyndigheten eller, i annat fall, av dess nationella säkerhetsmyndighet.

(8)

Tvistlösning mellan den berörda medlemsstaten och tredjelandet i fråga om järnvägssäkerhet kan ge upphov till frågor om tolkning av unionsrätten. Europeiska unionens domstol bör därför ges behörighet att meddela förhandsavgöranden i sådana frågor.

(9)

Direktiv (EU) 2016/798 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en säker och effektiv drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen efter utgången av övergångsperioden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(11)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Genom fördraget mellan Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om privata koncessionsinnehavares uppförande och drift av en fast förbindelse under Engelska kanalen, som undertecknades i Canterbury den 12 februari 1986 (Canterburyfördraget), inrättades en mellanstatlig kommission med uppgift att utöva tillsyn över alla frågor som rör uppförande och drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen (den mellanstatliga kommissionen).

(2)

Fram till utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3) (övergångsperioden) är den mellanstatliga kommissionen ett organ som av flera medlemsstater anförtrotts uppgifter avseende järnvägssäkerheten när det gäller den fasta förbindelsen under Engelska kanalen. I detta avseende utgör den mellanstatliga kommissionen därmed den nationella säkerhetsmyndigheten i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 (4). I den egenskapen tillämpar den de unionsrättsliga bestämmelser som rör järnvägssäkerhet och, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 (5), driftskompatibilitet hos järnvägar.

(3)

Vid utgången av övergångsperioden kommer den mellanstatliga kommissionen att bli ett organ som inrättats genom ett internationellt avtal mellan en medlemsstat, Frankrike, och ett tredjeland, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket). Om inte annat föreskrivs i ett internationellt avtal som binder Förenade kungariket innebär detta också att unionsrätten inte längre kommer vara tillämplig på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Förenade kungarikets jurisdiktion.

(4)

Ett internationellt avtal med ett tredjeland om tillämpningen av reglerna om järnvägssäkerhet och driftskompatibilitet i gränsöverskridande situationer kan påverka ett område som i stor utsträckning omfattas av unionsrätten, och i synnerhet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/796 (6) och direktiven (EU) 2016/797 och (EU) 2016/798. Därför faller varje sådant avtal inom unionens exklusiva externa behörighet. Medlemsstaterna får förhandla om, eller ingå, ett sådant avtal endast om de bemyndigats att göra det av unionen i enlighet med artikel 2.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). På grund av beröringspunkterna med befintlig unionslagstiftning måste sådana bemyndiganden också beviljas av unionslagstiftaren i enlighet med det lagstiftningsförfarande som avses i artikel 91 i EUF-fördraget.

(5)

Genom en skrivelse av den 16 juli 2020 begärde Frankrike ett bemyndigande av unionen att förhandla om och ingå ett internationellt avtal med Förenade kungariket som kompletterar Canterburyfördraget.

(6)

För att säkerställa en säker och effektiv drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen är det lämpligt att bibehålla den mellanstatliga kommissionen som enda säkerhetsmyndighet med ansvar för hela den infrastrukturen. Med beaktande av att den fasta förbindelsen under Engelska kanalen har en särskild ställning, med en järnvägsförbindelse som innefattar en enda komplex teknisk struktur som delvis är belägen på franskt territorium och delvis på ett tredjelands territorium, är det lämpligt att bemyndiga Frankrike att förhandla om, underteckna och ingå ett internationellt avtal med Förenade kungariket om tillämpningen av unionens järnvägssäkerhetsregler på den fasta förbindelsen under Engelska kanalen för att upprätthålla en enhetlig styrning av säkerheten, med förbehåll för vissa villkor.

(7)

Den mellanstatliga kommissionen kan fylla rollen som nationell säkerhetsmyndighet med ansvar för den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Frankrikes jurisdiktion, förutsatt att direktiv (EU) 2016/798 ändras och att vissa villkor är uppfyllda.

(8)

Den mellanstatliga kommissionen bör tillämpa samma regler på hela den fasta förbindelsen under Engelska kanalen. Dessa regler bör vara de relevanta unionsrättsliga bestämmelserna, och i synnerhet förordning (EU) 2016/796 och direktiven (EU) 2016/797 och (EU) 2016/798, i ändrad eller ersatt lydelse, samt de akter som antas på grundval av dessa rättsakter.

(9)

I enlighet med Canterburyfördraget ska tvister mellan Frankrike och Förenade kungariket som rör tolkning eller tillämpning av det fördraget lösas av en skiljedomstol. Om sådana tvister ger upphov till frågor som rör tolkning av unionsrätten bör skiljedomstolen, för att säkerställa en korrekt tillämpning av unionsrätten, begära att Europeiska unionens domstol (domstolen) meddelar förhandsavgörande i sådana frågor och bör vara bunden av dess avgörande.

(10)

Det är nödvändigt att fastställa särskilda regler för genomförandet av unionsrätten på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Frankrikes jurisdiktion, för att säkerställa att unionsrätten genomförs korrekt vid varje tidpunkt och att kommissionen kan övervaka dess tillämpning under domstolens kontroll, inbegripet under brådskande omständigheter eller i fall då den mellanstatliga kommissionen inte följer ett beslut av skiljedomstolen. Därför bör Frankrike behålla rätten att agera unilateralt, när så är nödvändigt, för att säkerställa en fullständig, korrekt och snabb tillämpning av unionsrätten på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av dess jurisdiktion.

(11)

För att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd på de områden som omfattas av unionsrätten bör domstolar eller tribunaler som omfattas av artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ha exklusiv behörighet när det gäller invändningar från koncessionsinnehavare för och användare av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen mot den mellanstatliga kommissionens beslut.

(12)

De aspekter som beskrivs i skälen 8–11 bör återspeglas i de internationella avtalen mellan Frankrike och Förenade kungariket om den fasta förbindelsen under Engelska kanalen. Dessa internationella avtal bör i alla hänseenden vara förenliga med unionsrätten.

(1)

Genom rådets beslut 87/369/EEG (1) godkände unionen den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (2) samt ändringsprotokollet till denna konvention (3) (HS-konventionen), varigenom kommittén för Harmoniserade systemet (HS-kommittén) inrättades.

(2)

Enligt artikel 7.1 b och c i HS-konventionen ska HS-kommittén bland annat ansvara för utarbetandet av förklarande anmärkningar, klassificeringsuttalanden, andra anvisningar till ledning vid tolkningen av Harmoniserade systemet samt utarbetandet av rekommendationer för att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av Harmoniserade systemet.

(3)

HS-kommittén förväntas vid sitt möte i september 2020 besluta om klassificeringsuttalanden, klassificeringsbeslut, ändringar av de förklarande anmärkningarna eller andra anvisningar till ledning vid tolkningen av Harmoniserade systemet samt besluta om rekommendationer för att säkerställa en enhetlig tolkning av Harmoniserade systemet inom ramen för HS-konventionen.

(4)

Det är viktigt att erinra om att enligt domstolens fasta rättspraxis ska, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet vara varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till det relevanta numret i tullnomenklaturen och i anmärkningarna till avdelningar och kapitel.

(5)

Med avseende på klassificeringsuttalandena, klassificeringsbesluten, ändringarna av de förklarande anmärkningarna eller andra anvisningar till ledning vid tolkningen av Harmoniserade systemet, samt på rekommendationer för att säkerställa en enhetlig tolkning av HS-konventionen, är det lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar, eftersom de klassificeringsuttalandena och vissa av de klassificeringsbesluten och ändringarna, när de godkänts, kommer att offentliggöras i ett meddelande från kommissionen enligt artikel 34.7 a iii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (4) och bli tillämpliga på medlemsstaterna. Ståndpunkten kommer att uttryckas i HS-kommittén.

(6)

Detta beslut kompletterar rådets beslut (EU) 2020/1410 (5).