(1)

Förordning (EU) 2016/2031 har upphävt och ersatt rådets direktiv 2000/29/EG (2), och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2072 (3) har ersatt bilagorna I–V till det direktivet.

(2)

Enligt artikel 7 jämförd med punkt 1 i bilaga VI till genomförandeförordning (EU) 2019/2072 är det förbjudet att till unionen föra in växter för plantering av Chamaecyparis Spach, Juniperus L. och Pinus L., utom frukter och fröer. Tidigare fastställdes det förbudet i artikel 4.1 jämförd med del A punkt 1 i bilaga III till direktiv 2000/29/EG.

(3)

Genom kommissionens beslut 2002/887/EG (4) bemyndigades medlemsstaterna att bevilja undantag från artikel 4.1 i direktiv 2000/29/EG när det gäller de förbud som avses i del A punkt 1 i bilaga III till det direktivet för naturligt eller artificiellt dvärgväxta växter av Chamaecyparis Spach, Juniperus L. och vissa arter av Pinus L., utom frukt och fröer, med ursprung i Japan.

(4)

Den 3 augusti 2017 lämnade Japan in en begäran om att utvidga det bemyndigandet till att även omfatta växter med naturlig eller artificiell dvärgväxt av japansk svarttall (Pinus thunbergii Parl.) och lämnade teknisk information till stöd för denna begäran.

(5)

I maj 2019 lämnade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett vetenskapligt yttrande med en utvärdering av växtskyddsriskerna med avseende på japansk svarttall som importerats från Japan (5). I det vetenskapliga yttrandet, som baserades på den tillgängliga vetenskapliga och tekniska information som Japan lämnat, drogs slutsatsen att man sannolikt kan uppnå frihet från de skadegörarna som förknippas med varan om vissa villkor är uppfyllda.

(6)

Vissa av de berörda skadegörarna förtecknas ännu inte som EU-karantänskadegörare men kan eventuellt uppfylla kriterierna för att förtecknas som sådana, och de bör därför bli föremål för provisoriska åtgärder enligt artikel 30.1 i förordning (EU) 2016/2031. På grundval av Efsas vetenskapliga yttrande anses de villkor för import av bonsaiväxter av Pinus thunbergii Parl. från Japan som säkerställer en viss grad av frihet från skadegörare vara acceptabla, och ett undantag bör beviljas för införsel av dessa växter till unionen under en inledande period till och med den 31 december 2023, för att möjliggöra en översyn av dessa åtgärder.

(7)

I oktober 2019 lämnade Japan också in en begäran om förlängning av det undantag som beviljats genom beslut 2002/887/EG för Chamaecyparis Spach, Juniperus L. och vissa arter av Pinus L. De omständigheter som motiverar detta undantag enligt beslut 2002/887/EG är fortfarande tillämpliga och växtskyddsriskerna vid införsel av dessa varor är fortfarande låga. Eftersom det inte finns någon ny information som föranleder en översyn av dessa särskilda villkor bör en sådan förlängning av undantaget beviljas. Förteckningen över berörda skadegörare avseende Pinus sp. bör dock uppdateras för att omfatta de senaste ändringarna av taxonomin och den nya vetenskapliga informationen i Efsas vetenskapliga yttrande.

(8)

Undantaget bör vara föremål för samma krav som de som fastställs i beslut 2002/887/EG. Dessa krav bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av genomförandeförordning (EU) 2019/2072, särskilt kraven i punkt 30 i bilaga VII till den förordningen avseende införsel till unionen av växter för plantering med naturlig eller artificiell dvärgväxt, utom utsäde.

(9)

Eftersom direktiv 2000/29/EG har upphävts och ersatts av förordning (EU) 2016/2031, bör beslut 2002/887/EG upphävas och ersättas av den här förordningen för tydlighetens och den rättsliga konsekvensens skull.

(10)

Det undantag som föreskrivs i denna förordning bör tillämpas till och med den 31 december 2023 för att möjliggöra en översyn.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

—

Chamaecyparis sp. Spach.

—

Juniperus sp. L.

—

Pinus parviflora Sieb. & Zucc. (Pinus pentaphylla Mayr).

—

Pinus thunbergii Parl.

—

Pinus parviflora Sieb. & Zucc. ympad på en grundstam av en annan Pinus-art, med ursprung i Japan.

—

Pinus thunbergii Parl. ympad på en grundstam av en annan Pinus-art, med ursprung i Japan.

a)

Chamaecyparis: 1 oktober 2020–31 december 2023.

b)

Juniperus: 1 november–31 mars varje år till och med den 31 december 2023.

c)

Pinus L.: 1 oktober 2020–31 december 2023.

(1)

Enligt artikel 1.1 i kommissionens förordning (EU) nr 642/2010 (2) ska importtullen för produkter enligt KN-numren 1001 11 00, 1001 19 00, ex 1001 91 20 (vanligt vete för utsäde), ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av andra slag än för utsäde), 1002 10 00, 1002 90 00, 1005 10 90, 1005 90 00, 1007 10 90 och 1007 90 00 motsvara det interventionspris som gäller för dessa produkter vid import ökat med 55 %, minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 1.2 i förordning (EU) nr 642/2010 ska, för beräkningen av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för de produkter som avses i samma punkt.

(3)

Enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 642/2010 ska det importpris som ska användas vid beräkningen av importtullen för de produkter som avses i artikel 1.1 i samma förordning vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 5 i den förordningen.

(4)

Från och med den 21 september 2017 beräknas importtullen för produkter med ursprung i Kanada enligt KN-numren 1001 11 00, 1001 19 00, ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av andra slag än för utsäde), 1002 10 00 samt 1002 90 00 i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EU) nr 642/2010.

(5)

Importtullarna bör fastställas för perioden från och med den 26 augusti 2020 och gälla till dess att ett nytt fastställande träder i kraft.

(6)

I enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010 bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(1)

De tidsfrister inom vilka innehavaren av ett yrkeskompetensbevis ska ha genomgått fortbildning, vilka annars skulle ha löpt ut eller annars skulle löpa ut mellan den 1 februari 2020 och den 31 augusti 2020, förlängs genom artikel 2.1 i förordning (EU) 2020/698. Giltighetstiden för den harmoniserade unionskoden ”95” förlängs genom artikel 2.2 i den förordningen.

(2)

Giltighetstiden för de yrkeskompetensbevis för förare som avses i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG (2), vilken annars skulle ha löpt ut eller annars skulle löpa ut mellan den 1 februari 2020 och den 31 augusti 2020, förlängs genom artikel 2.3 i förordning (EU) 2020/698.

(3)

Genom en skrivelse av den 13 juli 2020, som hänvisar till artikel 2.1, 2.2 och 2.3 i förordning (EU) 2020/698, lämnade Italien in en motiverad begäran om tillstånd att förlänga tidsperioden mellan den 1 februari 2020 och den 31 augusti 2020, som anges i artikel 2.1 och 2.3 i den förordningen, med fyra månader. Italien lämnade den 15, 16, 17 och 21 juli 2020 ytterligare upplysningar till stöd för sin begäran.

(4)

Enligt de uppgifter som Italien har lämnat är det osannolikt att fortbildning och certifiering, den harmoniserade unionskoden ”95” och förnyelse av yrkeskompetensbevis för förare kan genomföras i Italien före den 31 december 2020 på grund av de åtgärder som landet vidtagit för att förhindra eller begränsa spridningen av covid-19.

(5)

Framför allt stoppade Italien alla utbildningar mellan den 9 mars och den 28 maj 2020, bl.a. dem som rör fortbildning av förare enligt direktiv 2003/59/EG. Denna utbildning återupptogs inte förrän första veckan i juni 2020. Dessutom kan endast ett fåtal sökande delta i utbildningen samtidigt, då det är nödvändigt att respektera reglerna om social distansering för att undvika att viruset sprids. Det finns därför en betydande eftersläpning vad gäller förare som behöver genomgå utbildningen.

(6)

Situationen är särskilt problematisk när det gäller fortbildning av busschaufförer. Enligt de uppgifter som Italien lämnat erhöll många förare av fordon som används för persontransport den 10 september 2008 ett yrkeskompetensbevis som hävdvunnen rättighet enligt artikel 4 i direktiv 2003/59/EG. I praktiken, och i enlighet med artiklarna 4, 8.2 och 14.2 i direktiv 2003/59/EG, löpte giltighetstiden för många av dessa yrkeskompetensbevis ut under första hälften av september 2015, eftersom Italien utnyttjade möjligheten att med upp till sju år förlänga den period som avses i artikel 8.2 i direktiv 2003/59/EG. Förare som förnyade sina yrkeskompetensbevis strax innan deras giltighetstid löpte ut 2015 måste återigen förnya sina yrkeskompetensbevis senast den 9 september 2020. Italien uppskattar att det finns över 62 000 yrkeskompetensbevis vars giltighetstid löper ut den 9 september 2020 och som ännu inte har förnyats.

(7)

Dessutom kommer de yrkeskompetensbevis som utfärdades mellan den 11 september 2007 och den 31 december 2007 på grundval av prov också att upphöra att gälla mellan den 11 september och den 31 december 2020.

(8)

Vidare tar det, enligt de uppgifter som Italien lämnat, minst fem dagar att genomgå denna 35-timmarsfortbildning, och en majoritet av deltagarna kommer att behöva två veckor på sig för att fullfölja den. Efter att ha genomgått fortbildningen med godkänt resultat måste deltagarna begära att ministeriet för infrastruktur och transport utfärdar ett nytt körkort med den harmoniserade unionskoden ”95”, som intygar att fortbildningen har ägt rum i enlighet med direktiv 2003/59/EG. Italien räknar därför med att många förare inte kommer att kunna fullfölja fortbildningen och slutföra det administrativa förfarande som krävs för att de ska kunna fortsätta med sin verksamhet.

(9)

Italien bör därför avseende artikel 2.1, 2.2 och 2.3 i förordning (EU) 2020/698 få tillstånd att med fyra månader förlänga de respektive tidsperioderna, mellan den 1 februari 2020 och den 31 augusti 2020, som anges i artikel 2.1 och 2.3 i den förordningen.

(1)

En ansökan om registrering av det föreslagna europeiska medborgarinitiativet ”Rätt till behandling” lämnades in till kommissionen den 4 juli 2020.

(2)

Målen med det föreslagna initiativet är att ”1) se till att immateriella rättigheter, inklusive patent, inte hindrar tillgängligheten eller tillgången till framtida vaccin eller behandlingsmetoder mot covid-19, 2) säkerställa att EU-lagstiftningen om data och ensamrätt på marknaden inte begränsar den omedelbara effektiviteten av tvångslicenser som utfärdas av medlemsstaterna, 3) införa rättsliga förpliktelser för stödmottagarna av EU-medel att dela med sig av covid-19-relaterad kunskap inom medicinsk teknik, liksom immateriella rättigheter och/eller data i en teknik- eller patentpool, 4) införa rättsliga förpliktelser för stödmottagare av EU-medel avseende transparens i fråga om offentliga bidrag och produktionskostnader samt klausuler om tillgänglighet och överkomliga priser i kombination med icke-exklusiva licenser.

(3)

I en bilaga finns ytterligare information om det föreslagna europeiska medborgarinitiativets syfte, mål och bakgrund. I synnerhet uppmanar gruppen av organisatörer unionen att sätta folkhälsan före privata vinster, och göra pandemivaccin och pandemibehandlingar till en global kollektiv nyttighet som är fritt tillgänglig för alla”.

(4)

När det gäller de två första målen för det föreslagna initiativet har kommissionen befogenhet att föreslå en unionsrättsakt för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera, på grundval av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget).

(5)

När det gäller de två senare målen för det föreslagna initiativet har kommissionen befogenhet att föreslå en unionsrättsakt för att tillämpa fördragen avsedda att skydda och förbättra folkhälsan, på grundval av artikel 168.5 i EUF-fördraget, och forskningsåtgärder inom ramen för unionens fleråriga ramprogram, på grundval av artikel 182 i EUF-fördraget, jämförd med artikel 183 i EUF-fördraget.

(6)

Av dessa skäl faller inga delar av det föreslagna initiativet uppenbart utanför kommissionens befogenhet att lägga fram ett förslag till en unionsrättsakt för att genomföra fördragen.

(7)

Gruppen av organisatörer har lämnat tillräckliga bevis på att den uppfyller de krav som anges i artikel 5.1 och 5.2 i förordning (EU) 2019/788, och har utsett kontaktpersoner i enlighet med artikel 5.3 första stycket.

(8)

Det föreslagna initiativet är varken uppenbart otillbörligt, av okynneskaraktär eller förargelseväckande och det strider inte heller uppenbart mot unionens värden enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen eller mot de rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(9)

Det föreslagna medborgarinitiativet ”Rätt till behandling” bör därför registreras.