(1)

Den mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (2) innehåller regler för övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp inom ramen för klimatpolitiken. Bestämmelserna i den mekanismen är helt integrerade i förordning (EU) 2018/1999, som upphäver förordning (EU) nr 525/2013 från och med den 1 januari 2021. Inom ramen för denna mekanism är det nödvändigt att anta värden för global uppvärmningspotential och ange inventeringsriktlinjerna.

(2)

När det gäller den globala uppvärmningspotentialen inrättades vid det första mötet i partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), i dess funktion som partsmöte för 2015 års Parisavtal om klimatförändringar efter den 21:a partskonferensen för UNFCCC (nedan kallat Parisavtalet), ett gemensamt mått för omvandling av växthusgaser till koldioxidekvivalenter för rapportering av växthusgasinventeringar. Det gemensamma måttet baseras på de värden för global uppvärmningspotential som anges i den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) (3). Värdena för global uppvärmningspotential bör ta hänsyn till det gemensamma måttet.

(3)

Riktlinjerna för växthusgasinventeringen bör specificeras i enlighet med den internationella utvecklingen. Utöver 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser bör medlemsstaterna och kommissionen ta hänsyn till de former, förfaranden och riktlinjer för det transparensramverk för åtgärder och stöd som avses i artikel 13 i Parisavtalet och som anges i bilagan till beslut 18/CMA.1 från partskonferensen för UNFCCC i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet (beslut 18/CMA.1). Dessutom uppmuntras medlemsstaterna att använda 2013 års tillägg till 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser: Våtmarker.

(4)

För att säkerställa kvaliteten på unionens inventering bör ytterligare mål för unionens kvalitetssäkring och kvalitetskontrollprogram fastställas.

(5)

För att säkerställa att unionens inventering i den mening som avses i beslut 18/CMA.1 är fullständig är det nödvändigt att fastställa vilka metoder och uppgifter som ska användas av kommissionen vid utarbetande av uppskattningar av data som saknas i en medlemsstats inventering i enlighet med artikel 37.5 i förordning (EU) 2018/1999.

(6)

För att säkerställa att unionens inventering inkommer i tid, är transparent, korrekt, konsistent, jämförbar och fullständig är det nödvändigt att specificera innehållet i de inledande kontroller som utförs av de växthusgasinventeringsdata som lämnas in av medlemsstaterna. Bedömningen av riktigheten som en del av de inledande kontrollerna bör säkerställa att medlemsstaterna inte systematiskt över- eller underskattar de faktiska utsläppen och upptagen inom unionens nyckelkategorier. Eftersom rapporteringen av utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn) är en integrerad del av rapporteringen av växthusgasinventeringen och eftersom LULUCF-sektorn inkluderas i klimatmålet för 2030, bör de inledande kontrollerna inom LULUCF-sektorn anpassas till de som genomförs inom andra sektorer. Inom LULUCF-sektorn kan rapporterade aktivitetsdata om markanvändning och förändrad markanvändning jämföras med information från unionens och medlemsstaternas program och undersökningar, såsom Copernicus och Lucas.

(7)

Uppskattningarna för att komplettera de nationella inventeringsdata som saknas för att sammanställa unionens inventering utarbetas i enlighet med riktlinjerna för växthusgasinventeringar. Dessa uppskattningar kan inte fastställas utan tillämpning av värden för den globala uppvärmningspotentialen av växthusgaser. Eftersom bestämmelserna för global uppvärmningspotential, inventeringsriktlinjer och unionens inventeringssystem är innehållsmässigt kopplade till varandra är det lämpligt att inkludera dem alla i en enda delegerad förordning.

(8)

För att säkerställa överensstämmelse med tillämpningsdatumet för de relevanta bestämmelserna i förordning (EU) 2018/1999 bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(9)

I enlighet med artiklarna 57 och 58 i förordning (EU) 2018/1999 ska förordning (EU) nr 525/2013 upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021, med undantag för artikel 7 i den förordningen, som ska tillämpas på rapporter som innehåller uppgifter från åren 2018, 2019 och 2020. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 666/2014 (4) bör därför upphöra att gälla den 1 januari 2021, utom artiklarna 6 och 7 som bör fortsätta att ha verkan för de rapporter som innehåller de uppgifter som krävs för åren 2019 och 2020.

(1)

I rådets förordning (EU) 2020/123 (2) fastställs kvoter för 2020.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av beståndet av blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om 45° W, och i Medelhavet av fartyg som för grekisk flagg eller är registrerade i Grekland, medfört att kvoten för 2020 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda visst fiske efter detta bestånd.

(1)

I rådets förordning (EU) 2020/123 (2) fastställs kvoter för 2020.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd av blåfenad tonfisk vid vissa ögrupper i Grekland av fartyg för icke-industriellt fiske som för grekisk flagg eller är registrerade i Grekland, medfört att kvoten för 2020 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda visst fiske efter detta bestånd.

(1)

Bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 innehåller verksamma ämnen som har en mer gynnsam profil vad gäller människors eller djurs hälsa eller miljön. Produkter som innehåller dessa verksamma ämnen kan därför godkännas genom ett förenklat förfarande. Kväve finns upptaget i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 med begränsningen att det endast får användas i begränsade mängder i behållare som är färdiga för användning.

(2)

I enlighet med artikel 86 i förordning (EU) nr 528/2012 är kväve godkänt som verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyp 18, insekticider (2). Biocidprodukter som består av kväve enligt godkännandet är godkända i flera medlemsstater, inklusive Portugal, och levereras i gasbehållare (3).

(3)

Kväve kan också genereras på plats från omgivningsluft. Kväve som genereras på plats är för närvarande inte godkänt för användning i unionen och är varken förtecknat i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 eller infört i förteckningen över verksamma ämnen i granskningsprogrammet för existerande verksamma ämnen i biocidprodukter i bilaga II till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (4).

(4)

I enlighet med artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnade Portugal den 11 februari 2020 in en ansökan till kommissionen om undantag från artikel 19.1 a i den förordningen, i vilken Portugal begär att få godkänna biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats från omgivningsluft för skydd av kulturarv (nedan kallad ansökan).

(5)

Kulturarv kan skadas av ett stort antal skadliga organismer, från insekter till mikroorganismer. Förekomsten av dessa organismer kan inte bara leda till att själva kulturföremålet går förlorat, utan medför även en risk för att dessa skadliga organismer sprids till andra närliggande föremål. Utan lämplig behandling kan föremålen skadas ohjälpligt, vilket innebär en allvarlig risk för kulturarvet.

(6)

Kväve som genereras på plats används för att skapa en kontrollerad atmosfär med en mycket låg syrekoncentration (anoxi) i permanenta eller tillfälliga tätade behandlingstält eller behandlingskamrar för att bekämpa skadliga organismer på kulturarvsföremål. Kvävet avskiljs från omgivningsluften och pumpas in i behandlingstältet eller behandlingskammaren där kvävehalten ökas till ungefär 99 %, och luften blir följaktligen nästan helt syrefri. Fuktigheten hos det kväve som pumpas in i behandlingsområdet bestäms utifrån vilket föremål som ska behandlas. Skadliga organismer kan inte överleva under de förhållanden som skapas i behandlingstältet eller behandlingskammaren.

(7)

Enligt ansökan har de senaste årtiondenas utveckling av metoden med kvävebaserad anoxi för behandling av kulturarvsföremål gjort det möjligt för kulturinstitutioner (museer, arkiv, bibliotek, instanser för konservering och restaurering osv.) att frångå användningen av de mycket toxiska ämnen som tidigare användes.

(8)

Enligt de uppgifter som Portugal lämnat verkar användningen av kväve som genereras på plats vara den enda effektiva metod för att bekämpa skadliga organismer som kan användas på alla typer av material och kombinationer av material som finns på kulturinstitutioner utan att föremålens makroskopiska och molekylära egenskaper förändras. Denna metod kan användas för att behandla särskilt känsliga material, t.ex. etnografiskt arv, mumier och samtida konst, så att de bevaras.

(9)

Metoden med anoxi, eller modifierad eller kontrollerad atmosfär, förtecknas i standarden EN 16790:2016 ”Bevarande av kulturarvet – Samordnad skadedjurskontroll för skydd av kulturarvet”, och där uppges att kväve är vanligast för att skapa anoxi.

(10)

Det finns även andra metoder för att bekämpa skadliga organismer, t.ex. gammastrålning, termochock (höga eller låga temperaturer) och mikrovågor. Dessutom kan andra verksamma ämnen användas för detta. Enligt Portugal har dock var och en av dessa metoder begränsningar i fråga om de material som de kan användas på.

(11)

Enligt ansökan används knappt några andra verksamma ämnen längre på kulturinstitutionerna på grund av ämnenas faroprofil. Efter behandling med dessa ämnen kan resthalterna på de behandlade föremålen successivt komma att släppas ut i miljön, vilket innebär en risk för människors hälsa. Detta gäller särskilt kulturinstitutioner som är öppna för besökare.

(12)

Enligt de uppgifter som Portugal lämnat har termiska processer (frys- eller värmebehandlingar) oönskade effekter på flera material. Höjning eller sänkning av temperaturen kan orsaka permanenta skador på kulturarvsföremål, särskilt när det gäller organiska komponenter. Termiska processer är i allmänhet inte lämpliga för att behandla målningar eller polykromatiska föremål med vax-, olje- eller proteinbindemedel, eftersom materialens temperaturberoende egenskaper kan förändras under behandlingen så att det uppstår permanenta skador på föremålen. Dessutom kan höga temperaturer orsaka uppmjukning av limmet i limmade föremål och krympning av material som läder och pergament.

(13)

Enligt uppgifterna i ansökan är användning av kväve i gasbehållare inte ett lämpligt alternativ för kulturinstitutioner eftersom det medför praktiska nackdelar. De begränsade mängderna i gasbehållare kräver frekventa transporter och en separat lagringsanläggning. Dessutom kan belastningen av golven i vissa historiska museibyggnader bli för stor på grund av tyngden av det nödvändiga antalet behållare. Dessutom skulle behandling med kväve i gasbehållare ge höga kostnader för kulturinstitutionerna.

(14)

Enligt ansökan har många kulturinstitutioner under de senaste årtiondena investerat i behandlingskamrar och kvävegeneratorer. Eftersom anoxibehandling med användning av kväve som genereras på plats är användbart och lämpligt för behandling av alla material används det mycket ofta för att bevara kulturarv.

(15)

Om man skulle kräva att kulturinstitutioner använder olika metoder för att bekämpa skadliga organismer (som var och en lämpar sig för specifika material och föremål) i stället för en redan beprövad metod som är lämplig för alla material, skulle det medföra extra kostnader för dem och göra det mer komplicerat för dem att uppnå målet att sluta använda farligare verksamma ämnen i sin integrerade skadedjursbekämpning.

(16)

Ett eventuellt undantag enligt artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 för kväve som genereras på plats diskuterades under 2019 vid flera möten (5) i kommissionens expertgrupp för behöriga myndigheter för biocidprodukter.

(17)

Efter den första liknande ansökan från Österrike om undantag för produkter som består av kväve som genereras på plats genomförde Europeiska kemikaliemyndigheten, på kommissionens begäran, ett offentligt samråd om Österrikes ansökan där alla berörda parter kunde lämna synpunkter. De allra flesta av de 1 487 synpunkter som mottogs var positiva till undantaget. Många av dem som svarade redogjorde för nackdelarna med de tillgängliga alternativa metoderna: termiska behandlingar kan skada vissa material, användningen av andra verksamma ämnen lämnar toxiska resthalter på artefakter som successivt släpps ut i miljön, och användningen av kväve i gasbehållare gör det omöjligt att kontrollera den relativa fuktigheten i behandlingsområdet, vilket krävs för behandling av vissa material.

(18)

Två internationella organisationer som företräder museer och kulturarvsplatser (internationella museirådet och International Council on Monuments and Sites) har uttryckt sin avsikt att lämna in en ansökan om upptagande av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att godkänna produkter som består av kväve som genereras på plats utan att det behövs ett undantag i enlighet med artikel 55.3 i den förordningen. Dock är det tidskrävande att utvärdera en sådan ansökan, ta upp ämnet i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och erhålla produktgodkännanden.

(19)

Det framgår av ansökan att det för närvarande inte finns några lämpliga alternativ i Portugal, eftersom alla de alternativa metoder som för närvarande finns tillgängliga antingen är olämpliga för behandling av alla material eller medför praktiska nackdelar.

(20)

På grundval av alla dessa argument kan man dra slutsatsen att kväve som genereras på plats är avgörande för skydd av kulturarv i Portugal och att det inte finns några lämpliga alternativ. Portugal bör därför tillåtas att godkänna tillhandahållandet på marknaden och användningen av biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats för skydd av kulturarv.

(21)

Det eventuella upptagandet av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och medlemsstaternas efterföljande godkännande av produkter som består av kväve som genereras på plats är tidskrävande. Ett undantag bör därför medges för en tidsperiod som skulle göra det möjligt att slutföra de underliggande förfarandena.

(1)

Bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 innehåller verksamma ämnen som har en mer gynnsam profil vad gäller människors eller djurs hälsa eller miljön. Produkter som innehåller dessa verksamma ämnen kan därför godkännas genom ett förenklat förfarande. Kväve finns upptaget i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 med begränsningen att det endast får användas i begränsade mängder i behållare som är färdiga för användning.

(2)

I enlighet med artikel 86 i förordning (EU) nr 528/2012 är kväve godkänt som verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyp 18, insekticider (2). Biocidprodukter som består av kväve enligt godkännandet är godkända i flera medlemsstater, inklusive Österrike, och levereras i gasbehållare (3).

(3)

Kväve kan också genereras på plats från omgivningsluft. Kväve som genereras på plats är för närvarande inte godkänt för användning i unionen och är varken förtecknat i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 eller infört i förteckningen över verksamma ämnen i granskningsprogrammet för existerande verksamma ämnen i biocidprodukter i bilaga II till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (4).

(4)

I enlighet med artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnade Österrike den 26 juni 2019 in en ansökan till kommissionen om undantag från artikel 19.1 a i den förordningen, i vilken Österrike begär att få godkänna biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats från omgivningsluft för skydd av kulturarv (nedan kallad ansökan). I en skrivelse av den 3 september 2019 lämnade Österrike ytterligare uppgifter om museers användning av kväve som genereras på plats och avsaknaden av lämpliga alternativ.

(5)

Kulturarv kan skadas av ett stort antal skadliga organismer, från insekter till mikroorganismer. Förekomsten av dessa organismer kan inte bara leda till att själva kulturföremålet går förlorat, utan medför även en risk för att dessa skadliga organismer sprids till andra närliggande föremål. Utan lämplig behandling kan föremålen skadas ohjälpligt, vilket innebär en allvarlig risk för kulturarvet.

(6)

Kväve som genereras på plats används för att skapa en kontrollerad atmosfär med en mycket låg syrekoncentration (anoxi) i permanenta eller tillfälliga tätade behandlingstält eller behandlingskamrar för att bekämpa skadliga organismer på kulturarvsföremål. Kvävet avskiljs från omgivningsluften och pumpas in i behandlingstältet eller behandlingskammaren där kvävehalten ökas till ungefär 99 % och luften blir följaktligen nästan helt syrefri. Fuktigheten hos det kväve som pumpas in i behandlingsområdet bestäms utifrån vilket föremål som ska behandlas. Skadliga organismer kan inte överleva under de förhållanden som skapas i behandlingstältet eller behandlingskammaren.

(7)

Enligt de uppgifter som Österrike lämnat verkar användningen av kväve som genereras på plats vara den enda effektiva teknik för att bekämpa skadliga organismer som kan användas på alla typer av material och kombinationer av material som finns i museisamlingar, utställningar och på kulturarvsplatser utan att skada dem, och som är effektiv mot alla kända skadliga organismer på kulturarvsföremål i alla utvecklingsstadier.

(8)

Metoden med anoxi, eller modifierad eller kontrollerad atmosfär, förtecknas i standarden EN 16790:2016 ”Bevarande av kulturarvet – Samordnad skadedjurskontroll för skydd av kulturarvet” och där uppges att kväve är vanligast för att skapa anoxi.

(9)

Det finns även andra metoder för att bekämpa skadliga organismer, t.ex. behandling med låg temperatur, värmebehandling eller varmluftsbehandling med kontrollerad luftfuktighet. Dessutom kan andra verksamma biocidämnen användas. Enligt Österrike har dock var och en av dessa tekniker begränsningar i fråga om de skador som kan uppstå på vissa material under behandlingen, och därför kan ingen av dem ensamt användas för att behandla alla typer av material och kombinationer av material.

(10)

Enligt de uppgifter som Österrike lämnat är termiska processer, dvs. frys- eller värmebehandlingar, inte lämpliga för att behandla en mängd olika föremål, bland annat målningar, polykromatiska föremål med vax-, olje- eller proteinbindemedel, limmade föremål, föremål i läder eller pergament, fotomaterial, nya obehandlade träföremål, nyligen restaurerade föremål och spända föremål. På grund av skillnader i värmeledningsförmåga och värmeutvidgning hos olika material kan mekaniska påfrestningar som orsakas av utvidgning dessutom äventyra sköra föremål gjorda av blandade material.

(11)

Ansökan visar att användningen av biocidprodukter som innehåller andra verksamma ämnen och som finns på marknaden i Österrike kan ändra föremålen kemiskt och skada dem, beroende på materialens känslighet.

(12)

Inom ramen för en integrerad skadedjursbekämpning försöker museer även att sluta använda farligare verksamma ämnen för att skydda kulturarv.

(13)

Enligt uppgifterna i ansökan är användningen av kväve i gasbehållare inte ett lämpligt alternativ för museer och kulturarvsplatser eftersom det medför praktiska nackdelar. De begränsade mängderna i gasbehållare kräver frekventa transporter och en separat lagringsanläggning. Enligt uppgifterna i ansökan kan dessutom belastningen av golven i vissa historiska museibyggnader bli för stor på grund av tyngden av det nödvändiga antalet behållare.

(14)

Om man skulle kräva att museer och kulturarvsplatser använder olika tekniker för att bekämpa skadliga organismer (som var och en lämpar sig för specifika material och föremål) i stället för en redan beprövad teknik som är lämplig för alla material, skulle det medföra extra kostnader för dem och göra det mer komplicerat för dem att uppnå målet att sluta använda farligare verksamma ämnen i sin integrerade skadedjursbekämpning.

(15)

Ett eventuellt undantag enligt artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 för kväve som genereras på plats diskuterades under 2019 vid flera möten (5) i kommissionens expertgrupp för behöriga myndigheter för biocidprodukter.

(16)

På begäran av kommissionen genomförde Europeiska kemikaliemyndigheten dessutom ett offentligt samråd om ansökan, vilket gjorde det möjligt för alla berörda parter att lämna synpunkter. De allra flesta av de 1 487 synpunkter som mottogs var positiva till undantaget. Många av de som svarade redogjorde för nackdelarna med de tillgängliga alternativa teknikerna: termiska behandlingar kan skada vissa material, användningen av andra verksamma ämnen lämnar toxiska resthalter på artefakter som successivt släpps ut i miljön och användningen av kväve i gasbehållare gör det omöjligt att kontrollera den relativa fuktigheten i behandlingsområdet vilket krävs för behandling av vissa material.

(17)

Två internationella organisationer som företräder museer och kulturarvsplatser (internationella museirådet och International Council on Monuments and Sites) har uttryckt sin avsikt att lämna in en ansökan om upptagande av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att godkänna produkter som består av kväve som genereras på plats utan att det behövs ett undantag i enlighet med artikel 55.3 i den förordningen. Dock är det tidskrävande att utvärdera en sådan ansökan, ta upp ämnet i bilaga I och erhålla produktgodkännanden.

(18)

Österrikes ansökan och de ytterligare uppgifter som landet lämnat visar att det för närvarande inte finns några lämpliga alternativ i Österrike, eftersom alla de alternativa tekniker som för närvarande finns tillgängliga antingen är olämpliga för behandling av alla material eller medför praktiska nackdelar.

(19)

På grundval av alla dessa argument är det lämpligt att dra slutsatsen att kväve som genereras på plats är avgörande för skydd av kulturarv i Österrike och att det inte finns några lämpliga alternativ. Österrike bör därför tillåtas att godkänna tillhandahållandet på marknaden och användningen av biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats för skydd av kulturarv.

(20)

Det eventuella upptagandet av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och medlemsstaternas efterföljande godkännande av produkter som består av kväve som genereras på plats är tidskrävande. Ett undantag bör därför medges för en tidsperiod som skulle göra det möjligt att slutföra de underliggande förfarandena.

(1)

Bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 innehåller verksamma ämnen som har en mer gynnsam profil vad gäller människors eller djurs hälsa eller miljön än farligare kemikalier. Produkter som innehåller dessa verksamma ämnen kan därför godkännas genom ett förenklat förfarande. Kväve finns upptaget i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 med begränsningen att det endast får användas i begränsade mängder i behållare som är färdiga för användning.

(2)

I enlighet med artikel 86 i förordning (EU) nr 528/2012 är kväve också godkänt som verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyp 18, insekticider (2). Biocidprodukter som består av kväve enligt godkännandet är godkända i flera medlemsstater, inklusive Frankrike, och levereras i gasbehållare (3).

(3)

Kväve kan också genereras på plats från omgivningsluft. Kväve som genereras på plats är för närvarande inte godkänt för användning i unionen och är varken förtecknat i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 eller infört i förteckningen över verksamma ämnen i granskningsprogrammet för existerande verksamma ämnen i biocidprodukter i bilaga II till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (4).

(4)

I enlighet med artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnade Frankrike den 14 januari 2020 in en ansökan till kommissionen om undantag från artikel 19.1 a i den förordningen, i vilken Frankrike begär att få godkänna biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats från omgivningsluft för skydd av kulturarv (nedan kallad ansökan).

(5)

Kulturarv kan skadas av ett stort antal skadliga organismer, från insekter till mikroorganismer. Förekomsten av dessa organismer kan inte bara leda till att själva kulturföremålet går förlorat, utan medför även en risk för att dessa skadliga organismer sprids till andra närliggande föremål. Utan lämplig behandling kan föremålen skadas ohjälpligt, vilket innebär en allvarlig risk för kulturarvet.

(6)

Kväve som genereras på plats används för att skapa en kontrollerad atmosfär med en mycket låg syrekoncentration (anoxi) i permanenta eller tillfälliga tätade behandlingstält eller behandlingskamrar för att bekämpa skadliga organismer på kulturarvsföremål. Kvävet avskiljs från omgivningsluften och pumpas in i behandlingstältet eller behandlingskammaren där kvävehalten ökas till ungefär 99 %, och luften blir följaktligen nästan helt syrefri. Fuktigheten hos det kväve som pumpas in i behandlingsområdet bestäms utifrån vilket föremål som ska behandlas. Skadliga organismer kan inte överleva under de förhållanden som skapas i behandlingstältet eller behandlingskammaren.

(7)

Enligt de uppgifter som Frankrike lämnat verkar användningen av kväve som genereras på plats vara den enda effektiva metod för att bekämpa skadliga organismer som till rimlig kostnad kan användas på alla typer av material och kombinationer av material som finns i museisamlingar, utställningar och på kulturarvsplatser utan att skada dem.

(8)

Metoden med anoxi, eller modifierad eller kontrollerad atmosfär, förtecknas i standarden EN 16790:2016 ”Bevarande av kulturarvet – Samordnad skadedjurskontroll för skydd av kulturarvet”, och där uppges att kväve är vanligast för att skapa anoxi.

(9)

Det finns även andra metoder för att bekämpa skadliga organismer, t.ex. lågtemperaturbehandling, värmebehandling eller gammastrålning. Dessutom kan andra verksamma ämnen användas. Enligt Frankrike har dock var och en av dessa metoder begränsningar i fråga om de skador som kan uppstå på vissa material under behandlingen, och därför kan ingen av dem ensamt användas för att behandla alla typer av material och kombinationer av material.

(10)

Enligt de uppgifter som Frankrike lämnat är det osäkert om metoden med kall sanering är lämplig för alla konstsamlingar. Det finns risk för att den kan skada laminerade material (målade, lackerade eller vaxade arbeten, intarsiaarbeten eller arbeten med trådbeläggningar). När det gäller bevarandet av kulturarv som ingår i den nationella förteckningen finns det inte utrymme för sådan osäkerhet, i enlighet med den nationella bevarandepolitik som är tillämplig på institutioner som hyser offentliga samlingar.

(11)

Enligt ansökan används inte värmesanering särskilt ofta av kulturarvsinstitutioner. Liksom vid kall sanering finns det farhågor om värmebehandlingens inverkan på skiktade material. Dessutom innebär värmebehandling ytterligare risker för att bindemedel förlorar sin fästförmåga, att komponenter som innehåller vax mjukas upp och att tidigare använda kemikalier kommer upp till ytskiktet, så att fläckar uppkommer på föremålens yta.

(12)

Enligt uppgifterna i ansökan ställer metoden med gammastrålning krav på särskild utrustning, som uppfyller särskilda säkerhetskrav för att metoden ska kunna genomföras, och det krävs mycket hög kompetens. Det är således en dyr metod som är svår att tillämpa. Dessutom är metoden inte lämplig på genomsynliga eller genomskinliga material, som tenderar att bli ogenomskinliga eller fläckiga till följd av gammastrålning.

(13)

Ansökan visar att användningen av biocidprodukter som innehåller andra verksamma ämnen och som finns på marknaden i Frankrike lämnar resthalter på de behandlade arbetena som kan släppas ut i miljön och kan innebära en risk för människors hälsa. Dessutom har de ämnena stora nackdelar när det gäller det fysiska bevarandet av kulturverk, eftersom många av dem kan orsaka färgförändringar, klibbiga utsöndringar, ytkristallisation eller DNA-förändringar i material av animaliskt ursprung.

(14)

Under de senaste årtiondena har ett ökande antal kulturarvsinstitutioner, inom ramen för en integrerad skadedjursbekämpning för skydd av kulturarvet, försökt att hitta lösningar för att sluta använda potentiellt farliga kemikalier och anammat metoder, t.ex. anoxi, som är skonsammare för kulturarvssamlingarna och mindre skadliga för de personer som arbetar med dem.

(15)

Enligt uppgifterna i ansökan är användningen av kväve i gasbehållare inte ett lämpligt alternativ för museer och kulturarvsplatser eftersom det medför praktiska och ekonomiska nackdelar. De begränsade mängderna i gasbehållare kräver frekventa transporter och en separat lagringsanläggning. Förvaringen av ett stort antal behållare utgör en säkerhetsrisk på grund av förekomsten av gas under tryck. Anoxibehandling med användning av kväve som genereras på plats är billigare för kulturarvsinstitutionerna än användningen av kväve i gasbehållare. Förutom den initiala investeringen i en behandlingskammare och en generator för kväve som genereras på plats blir det inga ytterligare kostnader.

(16)

Om man skulle kräva att museer och kulturarvsplatser använder olika metoder för att bekämpa skadliga organismer (som var och en lämpar sig för specifika material och föremål) i stället för en redan beprövad metod som är lämplig för alla material, skulle det medföra extra kostnader för dem och göra det mer komplicerat för dem att uppnå målet att sluta använda farligare verksamma ämnen i sin integrerade skadedjursbekämpning.

(17)

Ett eventuellt undantag enligt artikel 55.3 för kväve som genereras på plats diskuterades under 2019 vid flera möten (5) i kommissionens expertgrupp för behöriga myndigheter för biocidprodukter.

(18)

Efter den första liknande ansökan från Österrike om undantag för produkter som består av kväve som genereras på plats genomförde Europeiska kemikaliemyndigheten, på kommissionens begäran, ett offentligt samråd om Österrikes ansökan där alla berörda parter kunde lämna synpunkter. De allra flesta av de 1 487 synpunkter som mottogs var positiva till undantaget. Många av dem som svarade redogjorde för nackdelarna med de tillgängliga alternativa metoderna: termiska behandlingar kan skada vissa material, användningen av andra verksamma ämnen lämnar toxiska resthalter på artefakter som successivt släpps ut i miljön, och användningen av kväve i gasbehållare gör det omöjligt att kontrollera den relativa fuktigheten i behandlingsområdet, vilket krävs för behandling av vissa material.

(19)

Två internationella organisationer som företräder museer och kulturarvsplatser (internationella museirådet och International Council on Monuments and Sites) har uttryckt sin avsikt att lämna in en ansökan om upptagande av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att godkänna produkter som består av kväve som genereras på plats utan att det behövs ett undantag i enlighet med artikel 55.3 i den förordningen. Dock är det tidskrävande att utvärdera en sådan ansökan, ta upp ämnet i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och erhålla produktgodkännanden.

(20)

Det framgår av ansökan att det för närvarande inte finns några lämpliga alternativ i Frankrike, eftersom alla de alternativa metoder som för närvarande finns tillgängliga antingen är olämpliga för behandling av alla material eller medför praktiska nackdelar.

(21)

På grundval av alla dessa argument kan man dra slutsatsen att kväve som genereras på plats är avgörande för skydd av kulturarv i Frankrike och att det inte finns några lämpliga alternativ. Frankrike bör därför tillåtas att godkänna tillhandahållandet på marknaden och användningen av biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats för skydd av kulturarv.

(22)

Det eventuella upptagandet av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och medlemsstaternas efterföljande godkännande av produkter som består av kväve som genereras på plats är tidskrävande. Ett undantag bör därför medges för en tidsperiod som skulle göra det möjligt att slutföra de underliggande förfarandena.

(1)

Bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 innehåller verksamma ämnen som har en mer gynnsam profil vad gäller människors eller djurs hälsa eller miljön. Produkter som innehåller dessa verksamma ämnen kan därför godkännas genom ett förenklat förfarande. Kväve finns upptaget i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 med begränsningen att det endast får användas i begränsade mängder i behållare som är färdiga för användning.

(2)

I enlighet med artikel 86 i förordning (EU) nr 528/2012 är kväve godkänt som verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyp 18, insekticider (2). Biocidprodukter som består av kväve enligt godkännandet är godkända i flera medlemsstater, inklusive Spanien, och levereras i gasbehållare (3).

(3)

Kväve kan också genereras på plats från omgivningsluft. Kväve som genereras på plats är för närvarande inte godkänt för användning i unionen och är varken förtecknat i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 eller infört i förteckningen över verksamma ämnen i granskningsprogrammet för existerande verksamma ämnen i biocidprodukter i bilaga II till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (4).

(4)

I enlighet med artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnade Spanien den 19 november 2019 in en ansökan till kommissionen om undantag från artikel 19.1 a i den förordningen, i vilken Spanien begär att få godkänna biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats från omgivningsluft för skydd av kulturarv (nedan kallad ansökan).

(5)

Kulturarv kan skadas av ett stort antal skadliga organismer, från insekter till mikroorganismer. Förekomsten av dessa organismer kan inte bara leda till att själva kulturföremålet går förlorat, utan medför även en risk för att dessa skadliga organismer sprids till andra närliggande föremål. Utan lämplig behandling kan föremålen skadas ohjälpligt, vilket innebär en allvarlig risk för kulturarvet.

(6)

Kväve som genereras på plats används för att skapa en kontrollerad atmosfär med en mycket låg syrekoncentration (anoxi) i permanenta eller tillfälliga tätade behandlingstält eller behandlingskamrar för att bekämpa skadliga organismer på kulturarvsföremål. Kvävet avskiljs från omgivningsluften och pumpas in i behandlingstältet eller behandlingskammaren där kvävehalten ökas till ungefär 99 %, och luften blir följaktligen nästan helt syrefri. Fuktigheten hos det kväve som pumpas in i behandlingsområdet bestäms utifrån vilket föremål som ska behandlas. Skadliga organismer kan inte överleva under de förhållanden som skapas i behandlingstältet eller behandlingskammaren.

(7)

Enligt ansökan har de senaste årtiondenas utveckling av metoden med kvävebaserad anoxi för behandling av kulturarvsföremål gjort det möjligt för kulturinstitutioner (museer, arkiv, bibliotek, instanser för konservering och restaurering osv.) att frångå användningen av de mycket toxiska ämnen som tidigare användes.

(8)

Enligt de uppgifter som Spanien lämnat verkar användningen av kväve som genereras på plats vara den enda effektiva metod för att bekämpa skadliga organismer som kan användas på alla typer av material och kombinationer av material som finns på kulturinstitutioner utan att föremålens makroskopiska och molekylära egenskaper förändras. Denna metod kan användas för att behandla särskilt känsliga material, t.ex. etnografiskt arv, mumier och samtida konst, så att de bevaras.

(9)

Metoden med anoxi, eller modifierad eller kontrollerad atmosfär, förtecknas i standarden EN 16790:2016 ”Bevarande av kulturarvet – Samordnad skadedjurskontroll för skydd av kulturarvet”, och där uppges att kväve är vanligast för att skapa anoxi.

(10)

Det finns även andra metoder för att bekämpa skadliga organismer, t.ex. gammastrålning, termochock (höga eller låga temperaturer) och mikrovågor. Dessutom kan andra verksamma ämnen användas för detta. Enligt Spanien har dock var och en av dessa metoder begränsningar i fråga om de material som de kan användas på.

(11)

Enligt ansökan används knappt några andra verksamma ämnen på kulturinstitutionerna på grund av ämnenas faroprofil. Efter behandling med dessa ämnen kan resthalterna på de behandlade föremålen successivt komma att släppas ut i miljön, vilket innebär en risk för människors hälsa. Detta gäller särskilt kulturinstitutioner som är öppna för besökare.

(12)

Enligt ansökan skulle användning av gammastrålning kunna ge upphov till DNA-förändringar hos t.ex. mumier eller föremål på naturhistoriska museer, medan det för vidare studier och analys krävs att deras genetiska material är intakt. Användning av gammastrålning skulle dessutom ställa krav på särskilda utrymmen för radioaktivt arbete med den utrustning som krävs för att uppfylla säkerhetskraven samt utbildning och övervakning av personal som utsätts för joniserande strålning. Detta är knappast genomförbart på kulturinstitutioner.

(13)

Enligt uppgifterna i ansökan har termiska processer (frys- eller värmebehandlingar) oönskade effekter på flera material. Högtemperaturbehandling kan orsaka förändringar i ytan på organiska material, uppmjukning av lim och kristallisation av fett. Enligt Spanien används knappt högtemperaturbehandling för att bevara kulturarv, eftersom många material som påträffats i flyttbart kulturarv innehåller fett eller protein (t.ex. oljemålningar, tempera och vaxskulpturer). Dessutom skulle en temperaturhöjning kunna ge oönskade kemiska reaktioner. På liknande sätt skulle lågtemperaturbehandling kunna påverka ytbehandlingarna och ytbeläggningarna samt orsaka kondensering inne i behandlingsutrymmena.

(14)

Enligt ansökan kan mikrovågsbehandling generera hetta, vilket orsakar mikroskopiska och makroskopiska förändringar i kulturföremålen.

(15)

Enligt uppgifterna i ansökan är användning av kväve i gasbehållare inte ett lämpligt alternativ för kulturinstitutioner eftersom det medför praktiska nackdelar. De begränsade mängderna i gasbehållare kräver frekventa transporter och en separat lagringsanläggning. Behandling med kväve i gasbehållare skulle också ge höga kostnader för kulturinstitutionerna.

(16)

Enligt ansökan har många kulturinstitutioner under de senaste årtiondena investerat i behandlingskamrar och kvävegeneratorer. Eftersom anoxibehandling med användning av kväve som genereras på plats är användbart och lämpligt för behandling av alla material används det mycket ofta för att bevara kulturarv.

(17)

Om man skulle kräva att kulturinstitutioner använder olika metoder för att bekämpa skadliga organismer (som var och en lämpar sig för specifika material och föremål) i stället för en redan beprövade metod som är lämplig för alla material, skulle det medföra extra kostnader för dem och göra det mer komplicerat för dem att uppnå målet att sluta använda farligare verksamma ämnen i sin integrerade skadedjursbekämpning. Dessutom skulle tidigare investeringar gå förlorade om man slutar använda utrymmen och utrustning som förvärvats för anoxibehandling med användning av kväve som genereras på plats.

(18)

Ett eventuellt undantag enligt artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 för kväve som genereras på plats diskuterades under 2019 vid flera möten (5) i kommissionens expertgrupp för behöriga myndigheter för biocidprodukter.

(19)

Efter den första liknande ansökan från Österrike om undantag för produkter som består av kväve som genereras på plats genomförde Europeiska kemikaliemyndigheten, på kommissionens begäran, ett offentligt samråd om Österrikes ansökan där alla berörda parter kunde lämna synpunkter. De allra flesta av de 1 487 synpunkter som mottogs var positiva till undantaget. Många av dem som svarade redogjorde för nackdelarna med de tillgängliga alternativa metoderna: termiska behandlingar kan skada vissa material, användningen av andra verksamma ämnen lämnar toxiska resthalter på artefakter som successivt släpps ut i miljön, och användningen av kväve i gasbehållare gör det omöjligt att kontrollera den relativa fuktigheten i behandlingsområdet, vilket krävs för behandling av vissa material.

(20)

Två internationella organisationer som företräder museer och kulturarvsplatser (internationella museirådet och International Council on Monuments and Sites) har uttryckt sin avsikt att lämna in en ansökan om upptagande av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att godkänna produkter som består av kväve som genereras på plats utan att det behövs ett undantag i enlighet med artikel 55.3 i den förordningen. Dock är det tidskrävande att utvärdera en sådan ansökan, ta upp ämnet i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och erhålla produktgodkännanden.

(21)

Det framgår av ansökan att det för närvarande inte finns några lämpliga alternativ i Spanien, eftersom alla de alternativa metoder som för närvarande finns tillgängliga antingen är olämpliga för behandling av alla material eller medför praktiska nackdelar.

(22)

På grundval av alla dessa argument kan man dra slutsatsen att kväve som genereras på plats är avgörande för skydd av kulturarv i Spanien och att det inte finns några lämpliga alternativ. Spanien bör därför tillåtas att godkänna tillhandahållandet på marknaden och användningen av biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats för skydd av kulturarv.

(23)

Det eventuella upptagandet av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och medlemsstaternas efterföljande godkännande av produkter som består av kväve som genereras på plats är tidskrävande. Ett undantag bör därför medges för en tidsperiod som skulle göra det möjligt att slutföra de underliggande förfarandena.

(1)

Den 18 december 2019 meddelade kommissionen att den skulle återuppta antidumpningsundersökningen beträffande import av vissa artiklar av gjutjärn med ursprung i Kina genom att offentliggöra ett tillkännagivande om återupptagande av undersökningen i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om återupptagande).

(2)

Kommissionen återupptog undersökningen sedan en begäran ingetts av åtta unionstillverkare (nedan kallade de sökande) som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa artiklar av gjutjärn. Begäran innehöll uppgifter som visade att de kinesiska exportpriserna på vissa gjutjärnsartiklar hade gått ner efter den ursprungliga undersökningsperioden och efter det att de preliminära antidumpningstullarna hade införts, och att återförsäljningspriserna på unionsmarknaden inte hade förändrats tillräckligt. Denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera ett återupptagande av undersökningen.

(3)

I tillkännagivandet om återupptagande uppmanade kommissionen berörda parter att ta kontakt med den för att delta i den återupptagna undersökningen. Kommissionen underrättade dessutom särskilt sökandena, de kända exporterande tillverkarna, de kända importörerna och Kinas myndigheter om absorptionsundersökningen och uppmanade dem att delta.

(4)

De sökande återkallade sin begäran genom en skrivelse till kommissionen av den 15 maj 2020.

(5)

Enligt artikel 9.1 i grundförordningen får förfarandet avslutas om begäran återkallas, med mindre ett sådant avslutande skulle strida mot unionens intresse.

(6)

Det har dock inte framgått någonting av absorptionsundersökningen som tyder på att det skulle strida mot unionens intresse att avsluta undersökningen.

(7)

Kommissionen konstaterade därför att absorptionsundersökningen beträffande import till unionen av vissa artiklar av gjutjärn med ursprung i Kina borde avslutas utan att de gällande åtgärderna ändras.

(8)

Berörda parter underrättades om detta och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom emellertid från berörda parter som skulle kunna leda till slutsatsen att ett avslutande av absorptionsundersökningen skulle strida mot unionens intresse.

(9)

Detta beslut är förenligt med yttrandet från den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.

(1)

Den 30 juni 2020 antog rådet en rekommendation om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner (1) (nedan kallad rådets rekommendation).

(2)

I rådets rekommendation föreskrivs att medlemsstaterna gradvis bör avskaffa de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU från och med den 1 juli 2020 på ett samordnat sätt med avseende på personer som är bosatta i de tredjeländer som anges i bilaga I till rådets rekommendation. Förteckningen över tredjeländer i bilaga I bör ses över varannan vecka och allt efter omständigheterna uppdateras av rådet efter nära samråd med kommissionen och berörda EU-byråer och EU-organ till följd av en samlad bedömning på grundval av den metod, de kriterier och de uppgifter som avses i rådets rekommendation.

(3)

Sedan dess har diskussioner förts i rådet, i nära samråd med kommissionen och berörda EU-byråer och EU-organ, om översynen av förteckningen över tredjeländer i bilaga I till rådets rekommendation och på grundval av de kriterier och den metod som fastställs i rådets rekommendation. Till följd av dessa diskussioner bör förteckningen över tredjeländer i bilaga I ändras. Framför allt bör Serbien och Montenegro strykas från förteckningen.

(4)

Gränskontroll är inte bara av intresse för den medlemsstat vid vars yttre gränser den utförs, utan för samtliga medlemsstater som har avskaffat inre gränskontroll. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att de åtgärder som vidtas vid de yttre gränserna är samordnade, i syfte att säkerställa att Schengenområdet fungerar väl. I detta syfte bör medlemsstaterna från och med den 16 juli 2020 fortsätta att avskaffa de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU på ett samordnat sätt med avseende på personer som är bosatta i de tredjeländer som anges i bilaga I till rådets rekommendation i dess ändrade lydelse enligt den här rekommendationen.

(5)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna rekommendation är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna rekommendation, besluta huruvida landet ska genomföra den.

(6)

Denna rekommendation utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (2). Irland deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(7)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (3).

(8)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (4) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (5).

(9)

När det gäller Liechtenstein utgör denna rekommendation, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (6) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (7).

1.

Första stycket i punkt 1 i rådets rekommendation ska ersättas med följande:

2.

Bilaga I till rekommendationen ska ersättas med följande:

(*1)  Med förbehåll för bekräftelse om ömsesidighet."

(1)

Det gemensamma företaget FCH 2 utför sitt uppdrag i enlighet med förordning (EU) nr 559/2014.

(2)

I enlighet med artikel 25.1 i förordning (EU) 2018/1725 bör begränsningar i tillämpningen av artiklarna 14–22, 35 och 36, samt artikel 4 i samma förordning, i den mån bestämmelserna motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 14–22, grunda sig på interna regler som ska antas av det gemensamma företaget, såvida dessa inte grundar sig på rättsakter som antagits på grundval av fördragen.

(3)

Dessa interna regler, däribland bestämmelserna om bedömning av behovet av en begränsning och dess proportionalitet, bör inte gälla när en rättsakt som antagits på grundval av fördragen innefattar en begränsning av registrerades rättigheter.

(4)

När det gemensamma företaget FCH 2 fullgör sina skyldigheter med avseende på registrerades rättigheter enligt förordning (EU) 2018/1725 ska det undersöka om några av de undantag som anges i den förordningen är tillämpliga.

(5)

Inom ramen för sin verksamhet får det gemensamma företaget FCH 2 genomföra administrativa utredningar och disciplinära förfaranden, vidta förberedande åtgärder i samband med eventuella oegentligheter som anmälts till Olaf, handlägga visselblåsarärenden, genomföra (formella och informella) förfaranden mot trakasserier, handlägga interna och externa klagomål, genomföra internrevisioner, låta dataskyddsombudet genomföra utredningar i enlighet med artikel 45.2 i förordning (EU) 2018/1725 samt genomföra interna (it-)säkerhetsutredningar.

(6)

Det gemensamma företaget FCH 2 behandlar flera kategorier av personuppgifter, både hårddata (”objektiva” uppgifter som personidentifierande uppgifter, kontaktuppgifter, yrkesuppgifter, administrativa uppgifter, uppgifter från särskilda källor, elektronisk kommunikation och trafikuppgifter) och mjukdata (”subjektiva” uppgifter som rör ärendet, till exempel resonemang, uppgifter om beteende, bedömningar, uppgifter om prestationer och uppförande samt uppgifter som rör eller lagts fram i samband med föremålet för förfarandet eller verksamheten) (3).

(7)

Det gemensamma företaget FCH 2, företrätt av sin verkställande direktör, fungerar som personuppgiftsansvarig, oberoende av om denna uppgift har delegerats inom det gemensamma företaget FCH 2 utifrån ansvarsfördelningen för olika operativa arbetsuppgifter som omfattar personuppgiftsbehandling.

(8)

Personuppgifterna lagras i en säker elektronisk miljö eller i pappersform, vilket förhindrar olaglig åtkomst eller överföring av uppgifter till personer som inte har behov av att ta del av dem. De behandlade personuppgifterna lagras inte längre än vad som är nödvändigt och lämpligt för det syfte som uppgifterna behandlas under den tidsperiod som anges i det gemensamma företaget FCH 2:s dataskyddsmeddelanden, meddelanden om skydd av personuppgifter eller register.

(9)

Des interna reglerna ska gälla för all behandling som det gemensamma företaget FCH 2 utför inom ramen för administrativa utredningar, disciplinära förfaranden, förberedande åtgärder i samband med eventuella oegentligheter som anmälts till Olaf, förfaranden i visselblåsarärenden, (formella och informella) förfaranden för att hantera trakasserier, handläggning av interna och externa klagomål, internrevisioner, dataskyddsombudets utredningar i enlighet med artikel 45.2 i förordning (EU) 2018/1725 samt (it)-säkerhetsutredningar som hanteras internt eller med extern hjälp (till exempel av CERT-EU).

(10)

De interna reglerna ska gälla för uppgiftsbehandling som utförs före inledandet av ovannämnda förfaranden, under dessa förfaranden samt under kontrollen av uppföljningen av resultatet av förfarandena. Detta bör även omfatta stöd och samarbete som det gemensamma företaget FCH 2 bistår nationella myndigheter och internationella organisationer med vid sidan av sina administrativa utredningar.

(11)

När dessa interna regler tillämpas måste det gemensamma företaget FCH 2 motivera varför begränsningarna är absolut nödvändiga och proportionella i ett demokratiskt samhälle och respektera andemeningen i de grundläggande fri- och rättigheterna.

(12)

Vid de ovannämnda förfarandena måste det gemensamma företaget FCH 2 i största möjliga mån respektera de registrerades grundläggande rättigheter, särskilt de rättigheter som gäller rätten att få ta del av information, rätten till tillgång, rättelse eller radering av personuppgifter, rätten till begränsning av behandlingen, rätten att bli underrättad om personuppgiftsincidenter och rätten till konfidentiell behandling av kommunikation i enlighet med förordning (EU) 2018/1725.

(13)

Det gemensamma företaget FCH 2 kan dock tvingas begränsa registrerades tillgång till information samt andra rättigheter som tillkommer den registrerade för att särskilt skydda sina egna utredningar, andra myndigheters utredningar och förfaranden och rättigheterna för andra personer som är anknutna till det gemensamma företagets utredningar eller andra förfaranden.

(14)

Det gemensamma företaget FCH 2 får alltså begränsa informationen i syfte att skydda utredningar och andra registrerades grundläggande fri- och rättigheter.

(15)

Det gemensamma företaget FCH 2 bör regelbundet kontrollera att de förhållanden som motiverar en begränsning fortfarande föreligger och upphäva begränsningen om de inte längre gör det.

(16)

Den personuppgiftsansvarige bör informera dataskyddsombudet vid tillfället för uppskjutande och i samband med kontrollerna.

”a)

nödvändiga för att täcka grundläggande behov för de fysiska personer som förtecknas i bilagan […]”

”a)

nödvändiga för att täcka grundläggande behov för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilagan […]”.

”a)

nödvändiga för att täcka grundläggande behov för de fysiska personer som förtecknas i bilaga I […]”

”a)

nödvändiga för att täcka grundläggande behov för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I […]”.

”a)

Antalet sökande av internationellt skydd under referensperioden som av ansvarig nationell myndighet anses vara underåriga utan medföljande vuxen.”

”a)

Antalet sökande av internationellt skydd under referensperioden som av ansvarig nationell myndighet anses vara ensamkommande barn.”