(1)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2019/2025 (2) undertecknades protokollet om ändring av den internationella konventionen om bevarande av tonfisk i Atlanten (nedan kallat protokollet) den 20 november 2019.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3) föreskrivs att unionen ska säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheterna är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen. Den föreskriver också att unionen ska tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning. Den föreskriver också att unionen bör sträva efter att vidta förvaltnings- och bevarandeåtgärder på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, stödja utvecklingen av vetenskapliga rön och vetenskaplig rådgivning, gradvis eliminera utkast och främja fiskemetoder som bidrar till ett mer selektivt fiske och till att oönskade fångster så långt möjligt undviks och minskas samt till ett fiske med liten inverkan på de marina ekosystemen och fiskeresurserna. I förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs dessutom uttryckligen att unionen ska tillämpa dessa mål och principer i sina yttre förbindelser på fiskeriområdet. Protokollet är förenligt med dessa mål.

(3)

Såsom anges i det gemensamma meddelandet från Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med titeln Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid och rådets slutsatser om detta gemensamma meddelande, är främjandet av åtgärder som stöder och förbättrar ändamålsenligheten hos regionala fiskeriförvaltningsorganisationer och, vid behov, förbättrar förvaltningen i dessa organisationer av central betydelse för unionens insatser i dessa forum. Protokollet är fullt förenligt med dessa mål.

(4)

Protokollet bör godkännas på Europeiska unionens vägnar.

(1)

I artikel 300.3 i fördraget föreskrivs att Regionkommittén ska bestå av företrädare för regionala och lokala organ som antingen har valts till ett regionalt eller lokalt organ eller är politiskt ansvariga inför en vald församling.

(2)

I artikel 305 i fördraget föreskrivs att Regionkommitténs ledamöter och lika många suppleanter ska utses av rådet för en femårsperiod i enlighet med förslag från varje medlemsstat.

(3)

Eftersom mandatperioden för Regionkommitténs ledamöter och suppleanter löpte ut den 25 januari 2020, bör nya ledamöter och suppleanter utses.

(4)

Den 10 december 2019 antog rådet beslut (EU) 2019/2157 (2) i enlighet med medlemsstaternas förslag. Genom det beslutet utsågs för perioden 26 januari 2020–25 januari 2025 ledamöter och suppleanter som föreslagits av de tjeckiska, danska, estniska, cypriotiska, lettiska, luxemburgska, nederländska, österrikiska, rumänska, slovenska, slovakiska och svenska regeringarna. Genom beslut (EU) 2019/2157 utsågs även för samma period tre ledamöter som föreslagits av den belgiska regeringen, 21 ledamöter och 20 suppleanter som föreslagits av den tyska regeringen, åtta ledamöter och åtta suppleanter som föreslagits av den irländska regeringen, 16 ledamöter och 16 suppleanter som föreslagits av den spanska regeringen, 10 ledamöter och 14 suppleanter som föreslagits av den italienska regeringen, fyra ledamöter och fyra suppleanter som föreslagits av den maltesiska regeringen samt åtta ledamöter och åtta suppleanter som föreslagits av den finländska regeringen.

(5)

Den 20 januari 2020 antog rådet beslut (EU) 2020/102 (3) i enlighet med medlemsstaternas förslag. Genom det beslutet utsågs för perioden 26 januari 2020–25 januari 2025, ledamöter och suppleanter som föreslagits av de grekiska, franska, kroatiska, litauiska, ungerska och portugisiska regeringarna samt fyra ledamöter och fyra suppleanter som föreslagits av den belgiska regeringen, en ledamot som föreslagits av den bulgariska regeringen, en ledamot och en suppleant som föreslagits av den irländska regeringen, en ledamot och en suppleant som föreslagits av den spanska regeringen, 14 ledamöter och 10 suppleanter som föreslagits av den italienska regeringen samt 21 ledamöter och 20 suppleanter som föreslagits av den polska regeringen.

(6)

Den 3 februari 2020 antog rådet beslut (EU) 2020/144 (4) i enlighet med medlemsstaternas förslag. Genom det beslutet utsågs för perioden 26 januari 2020–25 januari 2025 fyra ledamöter och fyra suppleanter som föreslagits av den spanska regeringen samt en ledamot och en suppleant som föreslagits av den finländska regeringen.

(7)

Den 26 mars 2020 antog rådet beslut (EU) 2020/511 (5) i enlighet med medlemsstaternas förslag. Genom det beslutet utsågs för perioden 26 januari 2020–25 januari 2025 fem ledamöter och åtta suppleanter som föreslagits av den belgiska regeringen, en suppleant som föreslagits av den tyska regeringen och en ledamot som föreslagits av den maltesiska regeringen.

(8)

Beslut (EU) 2019/852 om Regionkommitténs sammansättning ansågs återställa den fördelning av platser som rådde före antagandet av rådets beslut 2014/930/EU (6), och i detta syfte ökades antalet platser som ledamöter och suppleanter för Estland, Cypern och Luxemburg med en var genom beslut (EU) 2019/852. Denna nya sammansättning skulle endast gälla för den händelse att Förenade kungariket utträder ur unionen. Eftersom Förenade kungarikets utträde ur unionen fick rättsverkan den 1 februari 2020 ska antalet ledamöter i Regionkommittén från och med den dagen vara det som fastställs i artikel 1 i beslut (EU) 2019/852. Följaktligen har de estniska, cypriotiska och luxemburgska regeringarna rätt att föreslå ytterligare en ledamot och ytterligare en suppleant.

(9)

De estniska, cypriotiska och luxemburgska regeringarna har föreslagit sina kandidater till sina ytterligare platser som ledamöter och suppleanter. Dessa ledamöter och suppleanter bör utses för perioden 1 februari 2020–25 januari 2025. Detta beslut bör därför tillämpas retroaktivt från och med den 1 februari 2020.

—

som ledamöter, de personer som för varje medlemsstat anges i bilaga I,

—

som suppleanter, de personer som för varje medlemsstat anges i bilaga II.

(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Unionens medlemsstater är avtalsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella standardbestämmelser och rekommendationer.

(4)

Icao-rådet ska vid en av dess kommande sessioner anta ändring 91 av bilaga 10, volym III till Chicagokonventionen om selektivanropssystemet (SELCAL) (ändring 91).

(5)

Huvudsyftet med ändring 91 är att införa nya toner för att utvidga den tillgängliga uppsättningen SELCAL-koder och därigenom minska förekomsten av falska indikationer i luftfartygets cockpit. Den innebär också ändringar avseende kraven på systemegenskaper och inför nya toner som tillhandahåller en mekanism för att öka antalet SELCAL-koder med minsta möjliga inverkan på luftfartygsoperatörer.

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom ändring 91 kommer att vara bindande för unionen och på ett avgörande sätt kunna påverka innehållet i unionsrätten, nämligen kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/373 (1). När ändring 91 har antagits kommer den att vara bindande för alla Icao-medlemsstater, inbegripet alla unionens medlemsstater, i enlighet med och inom de gränser som anges i Chicagokonventionen. Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen ska de avtalsslutande staterna underrätta Icao om de har för avsikt att avvika från en standardbestämmelse inom ramen för mekanismen för anmälan av avvikelser.

(7)

Unionen är en stark anhängare av Icaos insatser för att förbättra flygsäkerheten genom att säkerställa ett säkert och precist tillhandahållande av kommunikations-, navigations- och övervakningstjänster. Unionen bör därför stödja ändring 91.

(8)

Unionens ståndpunkt vid en av Icao-rådets kommande sessioner avseende ändring 91 ska uttryckas av de medlemsstater i unionen som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt på unionens vägnar.

(9)

Unionens ståndpunkt efter Icao-rådets antagande av ändring 91, vilken ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom en skrivelse enligt Icaos förfarande, bör vara att anmäla överensstämmelse med ändring 91 och ska uttryckas av samtliga medlemsstater i unionen.

(10)

Icao-rådet antog 2016 ändringar av ett antal bilagor till Chicagokonventionen, med avsikten att minska antalet tillbud och olyckor i samband med avåkning från banan. Dessa ändringar (ändringarna) återges i skrivelserna AN 4/1 2.26–16/19, AN 2/2.4–16/18, AN 10/1.1–16/17 och AN 11/1.3.29–16/12 och kommer att bli tillämpliga i de avtalsslutande staterna från och med den 5 november 2020.

(11)

Unionen är en stark anhängare av Icaos insatser för att förbättra flygsäkerheten. Ändringarna, som innebär att en ny harmoniserad metod för att bedöma och rapportera banförhållanden införs, kommer att bidra till att minska risken för tillbud och olyckor i samband med avåkning från banan, till följd av kontaminering i form av t.ex. snö, is, slask eller vatten på banan.

(12)

Dessa ändringar införlivas i unionsrätten genom kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2019/1387 (2) och (EU) 2020/469 (3).

(13)

Genomförandeförordningarna (EU) 2019/1387 och (EU) 2020/469 kommer att tillämpas delvis från och med den 5 november 2020, för att sammanfalla med ändringarnas tillämpningsdatum. Covid-19-pandemin har dock haft en betydande inverkan på EU-medlemsstaternas och de berörda luftfartsaktörernas förberedande arbete inför tillämpningen av de nya åtgärder som förtecknas i ändring 77B av bilaga 3, ändring 13B av bilaga 14, ändring 40C av bilaga 6 och ändring 39B av bilaga 15 till Chicagokonventionen.

(14)

I synnerhet har arbetet försvårats genom isoleringsåtgärder och korttidspermittering av personal, i kombination med den extra arbetsbörda som krävs för att hantera de betydande negativa konsekvenserna av covid-19-pandemin för alla berörda aktörer.

(15)

Behöriga myndigheter och operatörer har svårt att förbereda sig inför genomförandet av ändringarna. Det kan därför vara nödvändigt att senarelägga det tillämpningsdatum som föreskrivs i genomförandeförordningarna (EU) 2019/1387 och (EU) 2020/469 med sex månader.

(16)

Om Icao-rådet inte senarelägger ändringarnas tillämpningsdatum med sex månader, samtidigt som tillämpningsdatum för Icaos berörda standardbestämmelser senareläggs med sex månader i unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att anmäla en avvikelse till Icao i enlighet med artikel 38 i Chicagokonventionen och att informera Icao om sin avsikt att senarelägga ändringarnas tillämpningsdatum med sex månader.

(1)

Vid sitt 39:e möte, 2016, beslutade Internationella civila luftfartsorganisationens församling (Icao), som inrättats genom konventionen angående internationell civil luftfart (konventionen), genom sin resolution A39-3 (resolution A39-3) att utarbeta en global marknadsbaserad åtgärd för att begränsa utsläppen av växthusgaser från internationell luftfart till 2020 års nivåer. Unionens ståndpunkt när det gäller utarbetandet och antagandet av denna mekanism och dess olika närmare detaljer fastställdes genom rådets beslut (EU) 2016/915 (1).

(2)

Den 27 juni 2018, vid det tionde sammanträdet inom ramen för Icao-rådets 214:e möte, antog Icao-rådet den första utgåvan av volym IV i bilaga 16 till konventionen: Internationella standarder och rekommenderad praxis på miljöskyddsområdet – Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia). I linje med resolution A39-3, som ersattes av resolution A40-19 vilken antogs av Icao-församlingen under dess 40:e möte (resolution A40-19), fastställs i denna första utgåva bland annat de utsläppsvärden som ska användas för att beräkna tillväxtfaktorerna (både tillväxtfaktorn för sektorn och tillväxtfaktorerna för flygplansoperatörerna). Dessa värden fastställs som genomsnittet av de koldioxidutsläpp från internationell luftfart som omfattades av Corsia under 2019 och 2020 (på sektorsnivå och på nivån för enskilda flygplansoperatörer).

(3)

Den pågående covid-19-pandemin kommer att leda till en betydande minskning av koldioxidutsläppen från internationell luftfart under 2020. Den kommer därför också att leda till användning av betydligt lägre utsläppsvärden inom ramen för Corsia för att beräkna tillväxtfaktorerna. Om dessa värden inte ändras skulle användningen av sådana betydligt lägre utsläppsvärden inom ramen för Corsia kunna leda till avsevärt högre kompensationskrav, beroende på i vilken takt den internationella flygtrafiken återhämtar sig och på hur koldioxidutsläppen från internationell flygtrafik utvecklas.

(4)

Det är sannolikt och viktigt att Icao-rådet, vid sitt 220:e möte den 8–26 juni 2020, fattar ett beslut om ändring av de utsläppsvärden som används för att beräkna tillväxtfaktorerna inom ramen för Corsia, närmare bestämt när det gäller den referensperiod som ska beaktas (referensperiod).

(5)

Varje ändring av internationella standarder och rekommenderad praxis inom ramen för Corsia skulle utgöra ett beslut som fattas av ett organ som inrättas genom ett avtal och som har rättslig verkan i den mening som avses i artikel 218.9 i EUF-fördraget.

(6)

Även om unionen och dess medlemsstater konsekvent har förespråkat ett globalt minskningsmål för utsläppen av växthusgaser från internationell luftfart på en nivå som inte överstiger 2020 års nivåer, verkar det under de rådande omständigheterna som om en hänvisning till 2019 som referensperiod är den närmaste möjliga proxyvariabeln baserad på verkliga uppgifter för att återspegla Icaos långsiktiga mål om koldioxidneutral tillväxt från 2020, enligt vad som fastställs i resolution A 39–3. Mot denna bakgrund och i syfte att bibehålla tillräckligt stort stöd, för att bevara de grundläggande delarna av Corsias utformning och på grundval av den information som för närvarande finns tillgänglig, bör kalenderåret 2019 godtas som referensperiod.

(7)

Det alternativ som tagits upp i den aktuella debatten, dvs. att fastställa olika referensperioder för olika länder beroende på deras utvecklingsnivå, vilket år de gick med i Corsia eller andra kriterier, bör inte stödjas. Det skulle strida mot principen om icke-diskriminering, såsom det erinras om i resolution A40-19, och skulle kunna äventyra Corsias fortsatta existens i dess nuvarande form.

(8)

Beslut (EU) 2016/915 bör därför ändras så att unionen och dess medlemsstater kan godta kalenderåret 2019 som referensperiod.

(9)

Principen om regelbunden översyn bör fortsätta att gälla. I det sammanhanget bör det erinras om att det i resolution A40-19 föreskrivs en översyn av Corsia vart tredje år. Den första översynen ska äga rum 2022. Betydelsen av en sådan översyn när det gäller de utsläppsvärden som används för att beräkna tillväxtfaktorerna ökar ju längre tid det tar för sektorn att nå den trafiknivå som rådde före krisen och därmed förknippade utsläpp. Om återhämtningen i luftfartssektorn blir långsam kommer 2019 års referensvärde för utsläpp sannolikt att leda till inga eller minimala kompensationskrav under Corsias pilotfas (2021–2023). Betydelsen av en sådan översyn understryks av behovet av att säkerställa överensstämmelse med ett eftersträvat långsiktigt mål för minskning av koldioxidutsläppen som är förenligt med temperaturmålen i Parisavtalet, vilket ska behandlas av Icao-församlingen. En sådan översyn kan, om det är relevant, inbegripa en definition av referensperioden.

(10)

Enligt artikel 28b.2 och 28b.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2) bör kommissionen inom 12 månader från Icaos antagande av de relevanta instrumenten, och innan den globala marknadsbaserade åtgärden börjar tillämpas, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med överväganden om hur dessa instrument kan genomföras i unionens lagstiftning genom en översyn av det direktivet och bör, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag om att genomföra Corsia i överensstämmelse med säkerställandet av luftfartens bidrag till unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030.

”–

godta att de utsläppsvärden som ska användas för att beräkna de tillväxtfaktorer som fastställs i Corsia ändras så att de avser utsläppsnivåerna 2019, i syfte att beakta covid-19-pandemins påverkan på 2020 års utsläpp,”.

(1)

Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (1) (utträdesavtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/135 (2) och trädde i kraft den 1 februari 2020.

(2)

Artikel 164.5 d i utträdesavtalet ger gemensamma kommittén befogenhet att anta beslut om ändringar av avtalet, under förutsättning att dessa ändringar är nödvändiga för att korrigera fel, åtgärda utelämnanden eller andra brister, eller för att behandla situationer som var oförutsedda när avtalet undertecknades, och under förutsättning att sådana beslut inte leder till någon ändring av väsentliga delar av avtalet. I enlighet med artikel 166.2 i utträdesavtalet är beslut som antas av gemensamma kommittén bindande för unionen och Förenade kungariket. Unionen och Förenade kungariket ska genomföra sådana beslut, som ska ha samma rättsverkan som utträdesavtalet. I enlighet med artikel 182 i utträdesavtalet utgör protokollet om Irland/Nordirland en integrerad del av avtalet.

(3)

Vissa datum som anges i utträdesavtalet hade redan passerats när avtalet trädde i kraft. Dessa datum bör därför ändras och motsvarande anpassningar bör av rättssäkerhetsskäl göras i utträdesavtalet.

(4)

Artikel 145 i utträdesavtalet innehåller inte bestämmelser om bidrag inom ramen för Kol‐ och stålforskningsfonden som har beviljats stödmottagare i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång. Artikel 145 i utträdesavtalet bör därför kompletteras i detta avseende för att skapa rättssäkerhet vad gäller pågående bidrag.

(5)

Genom ett förbiseende har två beslut från administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen inte tagits upp i förteckningen i del I i bilaga I till utträdesavtalet, och åtta akter som är väsentliga för tillämpningen av reglerna om den inre marknaden för varor på Nordirland har inte tagits upp i förteckningen i bilaga 2 till protokollet om Irland/Nordirland. De besluten och akterna bör därför läggas till i dessa bilagor. Dessutom är tre anmärkningar också nödvändiga för att ytterligare definiera tillämpningsområdet för vissa av de akter som förtecknas i bilaga 2 till protokollet om Irland/Nordirland. Dessa anmärkningar bör därför läggas till i bilaga 2 till protokollet om Irland/Nordirland.

(6)

Gemensamma kommittén bör anta ett beslut enligt artikel 164.5 d i utträdesavtalet för att åtgärda dessa utelämnanden och brister.

(7)

Det är därför lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma kommittén.

1.

I artikel 135 ska i rubriken orden ”budgetar för åren 2019 och 2020” ersättas med orden ”budget för år 2020” och i punkt 1 ska orden ”åren 2019 och” ersättas med ordet ”år” samt ordet ”budgetar” ersättas med ordet ”budget”.

2.

I artikel 137 ska i rubriken och i punkt 1 första stycket orden ”2019 och” utgå.

3.

Artikel 143.1 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 144.1 andra stycket ska ”31 juli 2019” ersättas med ”31 juli 2020”.

5.

I artikel 145 ska följande stycke läggas till:

”Med avseende på de projekt inom ramen för Kol- och stålforskningsfonden, inrättad genom protokoll nr 37 till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som genomförs enligt bidragsavtal som undertecknats före övergångsperiodens utgång ska tillämplig unionsrätt fortsätta att tillämpas på och i Förenade kungariket efter övergångsperiodens utgång till dess att projekten avslutats. Den tillämpliga unionsrätten ska särskilt omfatta följande bestämmelser, och eventuella ändringar av dessa bestämmelser, oavsett dag för antagande, ikraftträdande eller tillämpning av ändringarna:

6.

Artikel 150 ska ändras på följande sätt:

7.

I bilaga 2 till protokollet om Irland/Nordirland ska följande anmärkningar införas:

8.

I bilaga 2 till protokollet om Irland/Nordirland ska följande akter läggas till:

9.

I del I i bilaga I till utträdesavtalet ska följande akter läggas till: