(1)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 fastställdes en varunomenklatur (nedan kallad KN) som återfinns i bilaga I till den förordningen.

(2)

Undernummer 2403 99 10 i KN omfattar ”tuggtobak och snus”, som är rökfria tobaksvaror.

(3)

Rådets förordning (EEG) nr 950/68 (2), som fastställde Gemensamma tulltaxan, föregångaren till KN, antogs endast på fyra språk: tyska, franska, italienska och nederländska. I dessa språkversioner betecknas de produkter som nu avses i undernummer 2403 99 10 som ”Kautabak und Schnupftabak” på tyska, som ”tabac à mâcher et tabac à priser” på franska, som ”tabacco da masticare e tabacco da fiuto” på italienska samt ”pruimtabak en snuif” på nederländska.

(4)

I den engelska versionen av den gemensamma tulltaxan, som härrör från år 1973 och således tillkommit efter de tyska, franska, italienska och nederländska språkversionerna, betecknas de produkter som numera avses i undernummer 2403 99 10 som ”chewing tobacco and snuff”.

(5)

På engelska betyder ordet ”snuff”, när det används om tobaksvaror, ett preparat av pulvriserad tobak avsett att inandas genom näsborrarna eller anbringas mot tandköttet. Den engelska språkversionen av KN och vissa andra språkversioner har således lett till förvirring om huruvida begreppet ”snuff” bör begränsas till produkter som kan inandas genom näsan eller även omfatta preparat av pulvriserad tobak som kan anbringas mot tandköttet.

(6)

Alla olika språkversioner av unionens rättsakter är giltiga, men senare språkversioner kan inte utvidga eller begränsa tillämpningsområdet för de unionsakter som antagits vid en tidigare tidpunkt.

(7)

Det framgår av den tyska, den franska, den italienska och den nederländska språkversionen att lagstiftarens avsikt var att begränsa de produkter som avses i undernummer 2403 99 10 i KN till att omfatta tuggtobak och tobaksvaror som kan inandas genom näsan. För att säkerställa att KN tolkas på enhetligt sätt i hela unionen och därmed garantera rättssäkerheten bör därför lydelsen i undernummer 2403 99 10 ändras så att det tydliggörs att innebörden av termen ”snuff” bör begränsas till luktsnus.

(8)

Förordning (EEG) nr 2658/87 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så snart som uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(1)

I förordning (EU) 2017/625 fastställs bestämmelser bland annat om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Förordningen ger även kommissionen befogenhet att genom en genomförandeakt anta lämpliga tillfälliga åtgärder som är nödvändiga för att begränsa riskerna för människors och djurs hälsa samt för växtskydd och djurskydd, om den har belägg för att det förekommer allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem.

(2)

För att hantera de särskilda omständigheter som beror på den pågående krisen som föranletts av sjukdomen covid-19 ger kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/466 (2) medlemsstaterna möjlighet att tillämpa tillfälliga åtgärder i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Enligt den genomförandeförordningen får offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som gäller officiella intyg och officiella attesteringar utföras på en elektronisk kopia av sådana intyg eller attesteringar, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(3)

För att säkerställa en smidig handel bör det klargöras att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet får utföras på en kopia av de originalintyg eller originalattesteringar som har utfärdats i elektronisk form. Dessutom bör det klargöras att skyldigheten att lämna in originalen av dessa dokument så fort det är tekniskt möjligt inte gäller när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet utförs på grundval av elektroniska uppgifter som utfärdats och lämnats i Traces.

(4)

Några medlemsstater har meddelat kommissionen och övriga medlemsstater att de allvarliga störningarna i deras kontrollsystem på grund av den kris som föranletts av covid-19 och svårigheterna att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet kommer att kvarstå efter den 1 juni 2020. För att motverka dessa allvarliga störningar och underlätta planeringen och utförandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet under den kris som föranletts av covid-19 bör tillämpningsperioden för genomförandeförordning (EU) 2020/466 förlängas till och med den 1 augusti 2020.

(5)

Genomförandeförordning (EU) 2020/466 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska kommissionen, före den 31 maj det år som följer på det berörda budgetåret, avsluta räkenskaperna för de utbetalande organ som avses i artikel 7 i den förordningen, på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna lämnat in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och ett revisionsuttalande avseende räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet samt rapporterna från de attesterande organen.

(2)

I enlighet med artikel 39 i förordning (EU) nr 1306/2013 börjar budgetåret för jordbruket den 16 oktober år N-1 och löper till den 15 oktober år N. Vid avslutandet av räkenskaperna för budgetåret 2019 bör de utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2018 och den 15 oktober 2019 beaktas, i enlighet med artikel 11.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 (2).

(3)

I artikel 33.2 första stycket i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 föreskrivs att de belopp som ska återkrävas av eller betalas ut till varje medlemsstat, i enlighet med beslutet om avslutande av räkenskaperna enligt artikel 33.1 i den förordningen, ska fastställas genom att månadsbetalningarna för det aktuella budgetåret dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt artikel 33.1. Kommissionen ska dra av det beloppet från eller lägga till det till den månadsbetalning som avser utgifter som betalats under andra månaden efter beslutet om räkenskapsavslutet.

(4)

Kommissionen har granskat medlemsstaternas insända uppgifter och har delgett medlemsstaterna resultatet av granskningen, tillsammans med uppgifter om de ändringar som behöver göras.

(5)

För alla berörda utbetalande organ kan kommissionen på grundval av årsräkenskaperna och medföljande handlingar fatta beslut om de inlämnade årsräkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet.

(6)

Enligt artikel 5.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 (3) ska alla överskridanden av tidsfrister under augusti, september och oktober beaktas i beslutet om avslutande av räkenskaper. En del utbetalningar som vissa medlemsstater deklarerat under dessa månader 2019 gjordes efter tidsfristernas utgång. De relevanta avdragen bör därför anges i detta beslut.

(7)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013, redan minskat eller innehållit ett antal månadsbetalningar för budgetåret 2019 på grund av att budgettak eller betalningsfrister inte har iakttagits eller på grund av brister i kontrollsystem. I detta beslut bör kommissionen beakta minskade eller innehållna belopp för att undvika omotiverade eller för tidiga utbetalningar eller återbetalningar som senare kan komma att bli föremål för finansiell korrigering. Beloppen i fråga kan i förekommande fall komma att undersökas inom ramen för kontrollen av överensstämmelse enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

(8)

Enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska de ekonomiska följderna av den uteblivna återbetalningen efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om beloppet inte har betalats tillbaka inom fyra år från den dag då begäran framfördes, eller inom åtta år från det att indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna. Enligt artikel 54.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska medlemsstaterna till de årsräkenskaper som de lämnar till kommissionen i enlighet med artikel 29 i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 foga en bestyrkt tabell innehållande de belopp som belastar dem enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013. Tillämpningsföreskrifter för medlemsstaternas skyldighet att rapportera de belopp som ska återkrävas fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014. I bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 finns en mall för den tabell som medlemsstaterna ska använda för att lämna information om belopp som ska återkrävas. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir i de fall då ingen återbetalning har skett för oriktigheter som är äldre än fyra respektive åtta år.

(9)

Enligt artikel 54.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 får medlemsstaterna, av vederbörligen motiverade skäl, besluta att inte fortsätta ett indrivningsförfarande. Ett sådant beslut får fattas endast om de kostnader för indrivning som redan uppstått eller sannolikt kommer att uppstå tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att driva in beloppet därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oriktigheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om beslutet har fattats inom fyra år efter den dag då den första begäran framfördes, eller inom åtta år om indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna återbetalningen till 100 % bäras av unionens budget. De belopp för vilka medlemsstaten har beslutat att inte fortsätta indrivning samt skälen för detta beslut framgår av den sammanfattande rapport som avses i artikel 54.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 jämförd med artikel 102.1 första stycket led c iv i den förordningen. Dessa belopp bör således inte belasta de berörda medlemsstaterna utan bärs av unionens budget.

(10)

Minskningar enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 som anges i bilaga I (kolumn e) gäller Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ). De belopp som ska belasta medlemsstaterna till följd av tillämpningen av artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 i förhållande till det tillfälliga instrumentet för landsbygdsutveckling (TRDI) som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (4) anges i bilaga II.

(11)

I enlighet med artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 bör detta beslut inte påverka de beslut som kommissionen kan fatta senare för att från unionsfinansieringen undanta utgifter som inte verkställts i enlighet med unionsreglerna.