(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då utträdesavtalet träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist. Tidsfristen har förlängts två gånger av Europeiska rådet, senast genom beslut (EU) 2019/584 (2), som förlängde den fram till och med den 31 oktober 2019. I avsaknad av ett utträdesavtal med Förenade kungariket, och en ytterligare förlängning av den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget, behöver en ekonomisk uppgörelse avseende de ekonomiska skyldigheter som följer av Förenade kungarikets medlemskap i unionen överenskommas i ett framtida internationellt avtal mellan unionen och Förenade kungariket.

(2)

Denna förordning påverkar inte unionens och Förenade kungarikets respektive skyldigheter som följer av hela den period Förenade kungariket varit medlem i unionen.

(3)

I rådets förordning (EU, Euratom) 2019/1197 (3) fastställs bestämmelser om förbindelserna mellan unionen, å ena sidan, och Förenade kungariket och dess stödmottagare, å den andra, vad gäller finansieringen och genomförandet av unionens allmänna budget (nedan kallad budgeten) under 2019. Det är nödvändigt att fastställa bestämmelser om förbindelserna mellan unionen, å ena sidan, och Förenade kungariket och dess stödmottagare, å den andra, vad gäller finansieringen och genomförandet av budgeten under 2020.

(4)

Fördragen innehåller inte några andra befogenheter än de i artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 203 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, när det gäller antagande av åtgärder för genomförande och finansiering av budgeten under 2020 i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen i avsaknad av utträdesavtal.

(5)

Förenade kungariket och de personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket deltar i ett antal av unionens program och åtgärder på grundval av Förenade kungarikets medlemskap i unionen. Det deltagandet sker på grundval av avtal med Förenade kungariket eller personer eller enheter som är etablerade i Förenade kungariket eller beslut till förmån för Förenade kungariket eller fysiska eller juridiska personer i Förenade kungariket, vilka utgör rättsligt bindande åtaganden.

(6)

I många av dessa avtal och beslut kräver reglerna för stödberättigande att stödmottagaren är en medlemsstat eller en person eller enhet som är etablerad i en medlemsstat. Stödberättigandet för Förenade kungariket eller personer eller enheter som är etablerade i Förenade kungariket är i dessa fall kopplat till Förenade kungariket i dess egenskap av medlemsstat. Om Förenade kungariket utträder ur unionen i avsaknad av utträdesavtal, innebär detta således att dessa mottagare inte längre är berättigade till unionsfinansiering enligt sådana avtal och beslut. Detta gäller dock inte personer eller enheter etablerade i Förenade kungariket som skulle delta i åtgärder i enlighet med villkoren i unionens respektive regler för personer och enheter som är etablerade i ett tredjeland.

(7)

Om utträde sker i avsaknad av utträdesavtal skulle såväl unionen och dess medlemsstater som Förenade kungariket och personer och enheter etablerade i Förenade kungariket gynnas av bestämmelser om stödberättigande under 2020 för Förenade kungariket och stödmottagare etablerade där, så att de kan motta unionsfinansiering och så att Förenade kungariket kan delta i finansieringen av budgeten för 2020. Det vore också en fördel om de rättsliga åtaganden som undertecknats och antagits före utträdesdagen eller under 2019 i enlighet med artikel 4 i förordning (EU, Euratom) 2019/1197 kunde fortsätta genomföras under hela 2020.

(8)

Det är därför lämpligt att fastställa villkor, enligt vilka Förenade kungariket och personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket kan fortsätta att vara berättigade till stöd under 2020, med beaktande av de avtal som undertecknats tillsammans med dem och de beslut som antagits med avseende på dem fram till den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket (nedan kallad utträdesdagen) eller, i tillämpliga fall, under 2019 i enlighet med artikel 4 i förordning (EU, Euratom) 2019/1197. För att denna förordning ska kunna tillämpas måste följande villkor vara uppfyllda: i) Förenade kungariket ska för kommissionen skriftligen ha bekräftat sitt åtagande att fortsätta att betala ett bidrag beräknat på grundval av de beräknade egna medlen från Förenade kungariket i det budgetförslag för 2020 som lades fram den 5 juli 2019, justerat med hänsyn till den sammanlagda nivån på betalningsbemyndiganden i den antagna budgeten för 2020, ii) Förenade kungariket ska ha verkställt en första delbetalning, iii) Förenade kungariket ska för kommissionen skriftligen ha bekräftat åtagandet, så att unionen kan genomföra fullständig revision och kontroll i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser, iv) och kommissionen ska ha antagit ett beslut i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU, Euratom) 2019/1197 och ska inte ha antagit ett beslut i enlighet med artikel 3.2 i den förordningen. Det sista villkoret ska endast vara tillämpligt om förordning (EU, Euratom) 2019/1197 har börjat tillämpas före utgången av budgetåret 2019. Med tanke på rättssäkerhetsbehovet är det lämpligt att tillämpa en tidsfrist för uppfyllandet av villkoren. Kommissionen bör anta ett beslut om uppfyllandet av villkoren.

(9)

Kravet på Förenade kungarikets bidrag bör bygga på budgetförslaget för 2020 för 28 medlemsstater efter justering med hänsyn till den sammanlagda nivån på betalningsbemyndiganden i den antagna budgeten. Det är rimligt att ingen medlemsstat, efter antagandet av denna förordning, försätts i en mindre fördelaktig ställning vad gäller dess relativa bidrag än vad som fastställts i budgetförslaget för 2020. För att säkerställa att denna förordning gynnsamt påverkar samtliga medlemsstater är det därför lämpligt att dra av ett specifikt belopp från det belopp som Förenade kungariket bidrar med och som ska tas upp i budgeten. Ett sådant specifikt belopp bör tillfalla de medlemsstater som annars skulle missgynnas till följd av antagandet av denna förordning, såsom närmare anges i de särskilda praktiska bestämmelserna om fördelning av betalningarna, enligt vilka kommissionen anförtros utbetalningen av det specifika beloppet.

(10)

Så länge de villkor för stödberättigande för Förenade kungariket och personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket enligt denna förordning även fortsättningsvis uppfylls, är det även lämpligt att föreskriva att de ska vara stödberättigande under 2020 inom ramen för villkoren i ansökningsomgångar, upphandlingar, projekttävlingar och andra förfaranden som kan utmynna i finansiering från unionens budget och få motta unionsfinansiering, med undantag för särskilda fall som rör säkerhet och förlusten av Förenade kungarikets medlemskap i Europeiska investeringsbanken. Unionsfinansieringen bör begränsas till stödberättigande utgifter under 2020, förutom vad gäller offentliga upphandlingskontrakt som undertecknats före utgången av 2020 med tillämpning av avdelning VII i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (4) (nedan kallad budgetförordningen) och som fortsätter att tillämpas i enlighet med sina villkor, och finansieringen bör inte omfatta Förenade kungarikets direktstödsordning på jordbruksområdet för ansökningsåret 2020, som inte bör vara stödberättigad.Förenade kungariket eller personer och enheter etablerade i Förenade kungariket bör inte heller vara stödberättigade i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 (5), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1796 (6), för åtgärder avseende arbetstagare som blivit arbetslösa och egenföretagare vars verksamhet har upphört till följd av utträde i avsaknad av utträdesavtal eller i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2012/2002 (7), i dess ändrade lydelse, för åtgärder avseende stor finansiell börda för medlemsstaterna som direkt kan hänföras till utträde i avsaknad av utträdesavtal. I överensstämmelse med budgetförordningen ska det i ansökningsomgångar, upphandlingar, projekttävlingar eller andra förfaranden samt i alla resulterande avtal med – eller beslut till förmån för – Förenade kungariket eller personer eller enheter som är etablerade i Förenade kungariket anges vilka villkor som gäller för stödberättigande och för fortsatt stödberättigande med hänvisning till den här förordningen.

(11)

Det är även lämpligt att fastställa att stödberättigande för Förenade kungariket samt personer och enheter etablerade i Förenade kungariket skulle fortsätta, under förutsättning att Förenade kungariket fortsätter att betala bidraget för 2020, och i tillämpliga fall för 2019 i enlighet med förordning (EU, Euratom) 2019/1197, och att kontroll och revision kan utföras på ett ändamålsenligt sätt. Om förutsättningarna inte längre är för handen, bör kommissionen i ett beslut konstatera detta. I ett sådant fall skulle Förenade kungariket och personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket upphöra att vara berättigade till unionsfinansiering.

(12)

Det är också lämpligt att fastställa fortsatt stödberättigande under 2020 för åtgärder inom ramen för vilka medlemsstaterna eller personer eller enheter som är etablerade i medlemsstaterna mottar unionsmedel och vilka är kopplade till Förenade kungariket. Potentiella invändningar från Förenade kungariket mot kontroll och revision skulle utgöra en faktor som ska beaktas inom ramen för en sund ekonomisk förvaltning vid bedömningen av genomförandet av åtgärderna.

(13)

Åtgärderna bör fortsätta att genomföras i enlighet med de relevanta bestämmelserna för sådana åtgärder, däribland budgetförordningen. Det är därför nödvändigt att behandla Förenade kungariket som en medlemsstat vid tillämpningen av bestämmelserna.

(14)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av att de rör unionens budget och program och åtgärder som genomförs av unionen, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(15)

För att möjliggöra en viss flexibilitet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på en eventuell förlängning av de tidsfrister som anges i artikel 2.1 första stycket a, b och c samt ändringar i betalningsplanen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (8). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Om det föreligger en risk för allvarlig störning av genomförandet och finansieringen av unionens budget under 2020, och om det är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet, bör den delegerade akten träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas så länge som Europaparlamentet eller rådet inte har några invändningar.

(16)

För att undvika de flesta betydande störningarna för mottagare av finansiering inom unionens utgiftsprogram och andra åtgärder vid tidpunkten för Förenade kungarikets utträde ur unionen, bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas från och med den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket, såvida inte ett med Förenade kungariket ingånget utträdesavtal har trätt i kraft före den dagen. Eftersom den här förordningen fastställer åtgärder avseende genomförandet och finansieringen av unionen budget för år 2020 bör den endast tillämpas på stödberättigande för år 2020.

(1)

Genom rådets direktiv 2006/112/EG (3) medges, på vissa villkor, ett undantag från mervärdesskatt för varor och tjänster som levereras eller tillhandahålls till och varor som importeras av de väpnade styrkorna i varje stat som är part i Nordatlantiska fördraget, när dessa styrkor deltar i den gemensamma försvarsinsatsen utanför den egna staten.

(2)

I rådets direktiv 2008/118/EG (4) föreskrivs ett undantag från punktskatt för punktskattepliktiga varor som är avsedda att användas av de väpnade styrkorna i varje stat som är part i Nordatlantiska fördraget, utom den medlemsstat där punktskatten kan tas ut, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för försörjning av mässar och marketenterier, med förbehåll för de villkor och begränsningar som fastställts av värdmedlemsstaten.

(3)

Sådana undantag är inte tillgängliga när en medlemsstats väpnade styrkor deltar i verksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i enlighet med avdelning V kapitel 2 avsnitt 2 i fördraget om Europeiska unionen. Prioritet bör ges åt behovet av att förbättra den europeiska kapaciteten på försvars- och krishanteringsområdet och stärka unionens säkerhet och försvar. Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen erkände i sitt gemensamma meddelande av den 28 mars 2018 om handlingsplanen för militär rörlighet det övergripande behovet av att anpassa den mervärdesskattebehandlingen av försvarsinsatser som görs inom unionens och Nordatlantiska fördragsorganisationens (Nato) ramar.

(4)

Försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken omfattar militära uppdrag och operationer, insatser av stridsgrupper, ömsesidigt bistånd, projekt inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och Europeiska försvarsbyråns (EDA) verksamhet. De bör dock inte omfatta verksamhet enligt solidaritetsklausulen i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller någon annan bilateral eller multilateral verksamhet mellan medlemsstater, som inte avser försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

(5)

Ett undantag från mervärdesskatt bör därför införas för att täcka leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som är avsedda att användas antingen av de väpnade styrkorna i en medlemsstat eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när sådana styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till de väpnade styrkorna i den medlemsstat där dessa varor levereras eller tjänster tillhandahålls bör inte omfattas av undantaget från mervärdesskatt.

(6)

Dessutom är det nödvändigt att föreskriva ett undantag från mervärdesskatt när varor som importeras av en medlemsstats väpnade styrkor är avsedda att antingen användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när de deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför deras medlemsstat.

(7)

Ett undantag från punktskatt bör också införas för att omfatta punktskattepliktiga varor som levereras för användning av de väpnade styrkorna i varje annan medlemsstat än den medlemsstat där punktskatten kan tas ut, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat.

(8)

I likhet med undantaget från mervärdesskatt och punktskatt för Natos försvarsinsatser bör undantagen för de försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vara begränsade i omfattning. Dessa undantag bör endast gälla i situationer där väpnade styrkor utför uppgifter som är direkt kopplade till en försvarsinsats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och bör inte omfatta civila uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Varor som levereras eller tjänster som tillhandahålls för användning av civilpersonal kan därför endast omfattas av undantagen när civilpersonalen åtföljer väpnade styrkor som utför uppgifter som är direkt kopplade till en försvarsinsats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför deras medlemsstat. Uppgifter som uteslutande utförs av civil personal, eller uteslutande utförs genom utnyttjande av civil kapacitet, bör inte betraktas som en försvarsinsats. Undantagen bör inte under några omständigheter omfatta varor eller tjänster som de väpnade styrkorna förvärvar för användning av styrkorna, eller av den civilpersonal som åtföljer dem, inom den egna medlemsstaten.

(9)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att anpassa mervärdesskatte- och punktskattebehandlingen av försvarsinsatser som görs inom unionens och Natos ramar inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (5) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att det är motiverat att sådana dokument översänds.

(11)

Direktiven 2006/112/EG och 2008/118/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

I artikel 43.3 i fördraget föreskrivs att rådet på förslag av kommissionen ska besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskerimöjligheter.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) måste bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, inbegripet i förekommande fall, de rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen.

(3)

Det åligger rådet att besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa, i förekommande fall. I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2.2 i den förordningen. Enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska fiskemöjligheterna tilldelas medlemsstaterna på ett sätt som tillförsäkrar relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena.

(4)

Enligt artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska fiskemöjligheterna för bestånd som omfattas av specifika fleråriga planer fastställas i enlighet med reglerna i dessa planer.

(5)

Den fleråriga planen för de fisken som nyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet har upprättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1022 (2), och den trädde i kraft den 16 juli 2019. I enlighet med artikel 4.1 i den förordningen bör fiskemöjligheterna för bestånd som förtecknas i artikel 1 i den förordningen fastställas för att uppnå fiskeridödlighet med maximal hållbar avkastning genom en successiv och stegvis anpassning senast 2020 om så är möjligt, dock senast den 1 januari 2025. Fiskemöjligheterna bör uttryckas som högsta tillåtna fiskeansträngning och fastställas i enlighet med den fiskeansträngningsordning som fastställs i artikel 7 i den förordningen. För 2020 bör den högsta tillåtna fiskeansträngningen därför minskas med 10 % jämfört med det referensvärde som beräknas i enlighet med artikel 7.4 i den förordningen.

(6)

Vid sitt 42:a årsmöte 2018, antog Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) rekommendation GFCM/42/2018/1 om en flerårig förvaltningsplan för ål i Medelhavet, i vilken fastställdes förvaltningsåtgärder för ål (Anguilla anguilla) i Medelhavet (AKFM:s geografiska delområden 1–27). Dessa åtgärder omfattar också en årlig tre månader lång sammanhängande fredningstid som ska fastställas av varje medlemsstat i enlighet med bevarandemålen i rådets förordning (EG) nr 1100/2007 (3), de nationella förvaltningsplanerna för ål och ålens tidsmässiga vandringsmönster i medlemsstaten. Fredningstiden ska tillämpas i alla marina vatten i Medelhavet och i bräckt vatten, t.ex. flodmynningar, kustlaguner och vatten i övergångszoner, i enlighet med den rekommendationen. Den åtgärden bör genomföras i unionsrätten.

(7)

Vid sitt 42:a årsmöte 2018, antog AKFM även rekommendation GFCM/42/2018/8 om ytterligare nödåtgärder under 2019–2021 för små pelagiska bestånd i Adriatiska havet (de geografiska delområdena 17 och 18), i vilken fastställdes fångstbegränsningar och begränsningar av fiskeansträngningen för små pelagiska bestånd för åren 2019, 2020 och 2021 i AKFM:s geografiska delområden 17 och 18 (Adriatiska havet). Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten. De högsta fångstbegränsningarna gäller endast för ett år och har ingen inverkan på eventuella andra framtida åtgärder eller ett eventuellt system för fördelning mellan medlemsstaterna.

(8)

Vid sitt 43:e årsmöte 2019, antog AKFM rekommendation GFCM/43/2019/5 om en flerårig förvaltningsplan för hållbart demersalt fiske i Adriatiska havet (de geografiska delområdena 17 och 18), varigenom en fiskeansträngningsordning infördes för vissa demersala bestånd. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(9)

Med beaktande av den slovenska flottans särdrag, och dess marginella inverkan på bestånden av små pelagiska och demersala bestånd, är det lämpligt att bevara de befintliga fiskemönstren och att säkerställa den slovenska flottans tillgång till en minsta mängd små pelagiska arter och en minsta fiskeansträngning för demersala bestånd.

(10)

Vid sitt 43:e årsmöte 2019, antog AKFM rekommendation GFCM/43/2019/3 om ändring av rekommendation GFCM/41/2017/4 om en flerårig förvaltningsplan för fisket efter piggvar i Svarta havet (AKFM:s geografiska delområde 29). Genom den rekommendationen införs en aktualiserad regional total tillåten fångstmängd (TAC) och ett kvotfördelningssystem för piggvar samt ytterligare bevarandeåtgärder för det beståndet, främst en fredningstid på två månader och en begränsning av fiskedagarna till 180 dagar per år. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(11)

Enligt de vetenskapliga utlåtandena från AKFM är det viktigt att bevara den nuvarande fiskeridödlighetsnivån för att säkerställa fortsatt hållbarhet för beståndet av skarpsill i Svarta havet. Det är därför lämpligt att fortsätta att fastställa en autonom kvot för det beståndet.

(12)

Fiskemöjligheterna bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter samtidigt som de olika näringsgrenarna inom fisket garanteras en rättvis inbördes behandling, och mot bakgrund av de synpunkter som framförts under samråden med berörda parter.

(13)

Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 (4) infördes ytterligare villkor för förvaltning av TAC:er med fördelning mellan åren, däribland, genom artiklarna 3 och 4 i den förordningen, bestämmelser om flexibilitet för försiktighets-TAC:er och analytiska TAC:er. Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, när TAC:erna fastställs, bestämma för vilka bestånd artikel 3 eller 4 i den förordningen inte ska tillämpas, särskilt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. Mer nyligen infördes genom artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 flexibilitet mellan åren för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av marina biologiska resurser, förhindra att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås och att beståndens biologiska tillstånd försämras, bör det därför fastställas att artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 är tillämpliga på analytiska TAC:er endast i de fall då den flexibilitet mellan åren som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte utnyttjas.

(14)

Det nyttjande av fiskemöjligheter för unionsfiskefartyg som fastställs i den här förordningen omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (5), särskilt artiklarna 33 och 34 i den förordningen, vad gäller registrering av fångster och fiskeansträngning och meddelande av uppgifter om uttömda fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att specificera de koder som medlemsstaterna ska använda då de översänder uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.

(15)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och säkerställa försörjningen för unionens fiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2020. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

(16)

Fiskemöjligheterna bör nyttjas i full överensstämmelse med unionsrätten.

(1)

Syftet med förordning (EU) nr 1380/2013 är att gradvis eliminera utkast inom unionens samtliga fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område.

(3)

I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(4)

Den 19 mars 2019 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2019/472 om upprättande av en flerårig plan för bestånd som fiskas i västliga vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd. Genom artikel 13 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera den förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i västliga vatten som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(5)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen. Genom delegerad förordning (EU) 2016/2374 (3) fastställde kommissionen en utkastplan för vissa demersala fisken i sydvästliga vatten, som upphävdes och ersattes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/2033 (4) efter en gemensam rekommendation som lämnades in under 2018 av Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal.

(6)

Den 31 maj 2019 lämnade Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal in en ny gemensam rekommendation till kommissionen, efter samråd med den rådgivande nämnden för sydvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd. Den gemensamma rekommendationen ändrades den 9 augusti 2019. Relevanta vetenskapliga organ har lämnat vetenskapliga bidrag, som har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (5). De berörda åtgärderna presenterades av kommissionen för ett skriftligt samråd i expertgruppen, bestående av 28 medlemsstater och Europaparlamentet som observatör.

(7)

Delegerad förordning (EU) 2018/2033 innehåller ett undantag från landningsskyldigheten för havskräfta som fångas med bottentrålar i Internationella havsforskningsrådets (Ices) delområden 8 och 9 och för fläckpagell som fångas med det icke-industriella redskapet ”voracera” i Ices-sektion 9a, eftersom befintliga vetenskapliga underlag visade på potentiellt höga överlevnadsnivåer, mot bakgrund av egenskaperna hos de redskap som används i fisket efter denna art, fiskemetoderna och ekosystemet. I sin utvärdering (6) konstaterade STECF att de senaste försök och studier som blev klara under 2016–2018 visar överlevnadsgrader för havskräfta på ungefär samma nivåer som konstaterats vid tidigare bedömningar. Medlemsstaterna lämnade till STECF in underlag som visade överlevnadsgraden för fläckpagell vid utkast och STECF drog slutsatsen (7) att undantaget är väl motiverat. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör dessa undantag grundade på överlevnadsgrad därför behållas i utkastplanen för demersala fisken i sydvästliga vatten under perioden 2020–2021.

(8)

Genom delegerad förordning (EU) 2018/2033 beviljas ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor oberoende av fångstredskap i Ices-delområdena 8 och 9, i avvaktan på att det inkommer detaljerade vetenskapliga underlag för överlevnadsgraden för alla flottsegment och kombinationer av redskap, områden och arter. STECF anser att den information om vitalitet som medlemsstaterna har samlat in ger en viss indikation om överlevnadsgraden (8), men att ytterligare uppgifter krävs. För att relevanta data ska kunna samlas in måste fisket fortsätta. Undantaget kan därför beviljas, men medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör senast den 1 maj varje år lämna in följande: a) en färdplan som tagits fram i syfte att öka överlevnadsgraden och fylla de dataluckor som konstaterats av STECF, och som årligen ska bedömas av STECF, b) årliga rapporter om framsteg och eventuella ändringar eller justeringar av programmen för att förbättra överlevnadsgraden.

(9)

Vid en bedömning av överlevnadsgraden för rockor befanns blomrockan (Leucoraja naevus) ha en mycket lägre överlevnadsgrad än andra arter. Den vetenskapliga kunskapen om artens överlevnadsmönster verkar dessutom vara mindre solid. Medlemsstaterna lade fram underlag avseende vitalitet och överlevnadsgrad vid direkt utkast för blomrocka. STECF granskade dessa underlag och drog slutsatsen (9) att dessa data visar på varierande vitalitet för blomrocka, men att de inte är representativa för de kommersiella fiskevillkoren och inte utesluter att blomrockans överlevnadsgrad ligger nära noll. Därför bör detta undantag endast beviljas för två år när det gäller blomrocka som fångas med grimgarn i Ices-delområdena 8 och 9 och för ett år när det gäller blomrocka som fångas med trålar i Ices-delområde 8. Resultaten av de pågående studierna och förbättrade åtgärder för att öka överlevnadsgraden bör tas fram skyndsamt och lämnas till STECF för bedömning så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 för blomrocka som fångas med trålar i Ices-delområde 8 och senast den 1 maj varje år för blomrocka som fångas med grimgarn i Ices-delområdena 8 och 9.

(10)

Delegerad förordning (EU) 2018/2033 innehåller undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten enligt artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013 för tunga som fångas med bomtrålar och bottentrålar i Ices-sektionerna 8a och 8b och för tunga som fångas med grimgarn och nät i Ices-sektionerna 8a och 8b. De underlag som medlemsstaterna lämnade för dessa undantag granskades av STECF (10). STECF konstaterade att den gemensamma rekommendationen innehöll motiverade argument som visade på svårigheten att öka selektiviteten och på oproportionella kostnader för hanteringen av oönskade fångster. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör därför undantagen av mindre betydelse behållas i utkastplanen för demersala fisken i sydvästliga vatten under perioden 2020–2021.

(11)

I delegerad förordning (EU) 2018/2033 fastställs ett undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten enligt artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013 som tillämpas provisoriskt på kummel som fångas med trålar och notar/vadar i Ices-delområdena 8 och 9. De underlag som medlemsstaterna lade fram för detta undantag i den nya gemensamma rekommendationen granskades av STECF, som konstaterade (11) att man inom selektivitetsförsöken inte identifierat några mer selektiva anordningar som finns tillgängliga i nuläget. STECF noterade att tillgängliga uppgifter visar på en betydande ökning av kostnaderna för hantering av oönskade fångster. Medlemsstaterna genomför ytterligare en studie om oproportionella kostnader, bland annat för kummelfångster. För att relevanta data ska kunna samlas in måste fisket fortsätta. Undantaget kan därför beviljas, men medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör genomföra ytterligare försök och lämna information så snart som möjligt och senast den 1 maj varje år för STECF:s bedömning.

(12)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en utvidgning av undantaget grundat på överlevnadsgrad för fläckpagell som fångas med krokar och linor i Ices-delområde 8 och Ices-sektion 9a, utöver ett befintligt undantag för denna art i Ices-delområde 10. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag som visade på en hög överlevnadsgrad för fläckpagell i Ices-delområde 8 och Ices-sektion 9a inom detta fiske. De ytterligare uppgifterna om överlevnadsgraden i Ices-delområde 8 och Ices-sektion 9a lämnades in till STECF, som konstaterade (12) att den metod som används har sina begränsningar, särskilt när det gäller införandet av en kort övervakningsperiod, som sannolikt kommer att resultera i en överskattning av överlevnadsgraden. Ytterligare studier behövs för att generera tillförlitliga skattningar av överlevnadsgraden. Undantaget kan därför beviljas, men medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör senast den 1 maj varje år lämna in följande: a) årliga rapporter om framsteg och eventuella ändringar eller justeringar av programmen för att förbättra överlevnadsgraden som ska bedömas årligen av STECF.

(13)

Delegerad förordning (EU) 2018/2033 innehåller ett undantag av mindre betydelse för beryxar som fångas med krokar och linor i Ices-delområde 10. STECF granskade medlemsstaternas underlag och konstaterade (13) att den information som lämnats innehöll välgrundade argument för att ytterligare förbättringar av selektiviteten är svåra att uppnå eller skulle innebära oproportionella kostnader för hanteringen av oönskad fångst. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats är det lämpligt att ta med dessa undantag av mindre betydelse i den nya utkastplanen för åren 2020–2021.

(14)

Den nya gemensamma rekommendationen innehåller undantag av mindre betydelse för

(15)

De underlag som lämnats av medlemsstaterna för de nya undantagen av mindre betydelse för taggmakrillar och makrill som fångas med trålar och notar/vadar i Ices-delområdena 8 och 9 har granskats av STECF, som konstaterade (14) att de relevanta försöken inte visade att bifångsterna skulle kunna minskas. STECF noterade att medlemsstaterna har planerat ytterligare arbete för att stödja undantagen på grundval av oproportionella hanteringskostnader. Eftersom det är svårt att uppnå selektivitet kan undantaget för detta fiske beviljas för ett år, och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör genomföra ytterligare försök och lämna information så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 för STECF:s bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(16)

De underlag som medlemsstaterna lämnat för de nya undantagen av mindre betydelse för glasvarar, rödspätta, marulkfiskar, vitling och lyrtorsk som fångas med trålar och notar/vadar i Ices-delområdena 8 och 9 granskades av STECF, som konstaterade (15) att slutförandet av en spansk studie om oproportionella hanteringskostnader kan ge ytterligare belägg till stöd för undantaget för marulkfiskar och glasvarar. STECF noterade att medlemsstaterna bör åta sig att utföra ytterligare arbete för att motivera undantagen för vitling och lyrtorsk. Eftersom det är svårt att uppnå selektivitet kan undantagen beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör genomföra ytterligare försök och lämna information så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 för STECF:s bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(17)

De underlag som lämnats av medlemsstaterna för de nya undantagen av mindre betydelse för taggmakrillar och makrill som fångas med nät i Ices-delområdena 8 och 9 och Cecaf-områdena 34.1.1, 34.1.2 och 34.2.0 har granskats av STECF, som drog slutsatsen (16) att informationen om svårigheterna att förbättra selektiviteten är trovärdig med tanke på fiskenas förutsättningar. STECF noterade att en studie om oproportionella kostnader i det spanska nätfisket pågår och att det bör göras en bedömning av denna studie när den är avslutad. Eftersom det är svårt att uppnå selektivitet kan undantagen för detta fiske beviljas för ett år, och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen för dessa undantag och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör genomföra ytterligare försök och lämna information så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 för STECF:s bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(18)

De underlag som medlemsstaterna lämnat för de nya undantagen av mindre betydelse för glasvarar, rödspätta, marulkfiskar, vitling och lyrtorsk som fångas med nät i Ices-delområdena 8 och 9 granskades av STECF, som konstaterade (17) att man inte har beräknat de eventuella avsättningsförlusterna till följd av ökad selektivitet inom dessa fisken och att det inte är klarlagt hur de eventuella förlusterna skulle variera mellan olika nätfisken. STECF noterade att medlemsstaterna bör lämna särskild information för varje berört nätfiske. Eftersom det är svårt att uppnå selektivitet kan undantagen beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör genomföra ytterligare försök och lämna information så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 för STECF:s bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(19)

För att säkerställa tillförlitliga uppskattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, tillhandahålla korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av undantaget.

(20)

De åtgärder som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artiklarna 15.4, 15.5 c och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan därmed tas med i denna förordning.

(21)

Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen beaktat både STECF:s bedömning och nödvändigheten att medlemsstaterna säkerställer ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten. I flera fall är det nödvändigt med fortsatt fiskeverksamhet och datainsamling för att man ska kunna följa upp STECF:s kommentarer. I dessa fall är det lämpligt att tillämpa en pragmatisk och försiktig strategi för fiskeriförvaltningen genom att bevilja tillfälliga undantag. Att inte bevilja sådana undantag skulle förhindra insamling av data som är nödvändiga för en korrekt och välgrundad hantering av utkast, i syfte att fullt ut genomföra landningsskyldigheten.

(22)

Delegerad förordning (EU) 2018/2033 bör därför upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning.

(23)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens fiskeår och planeringen av detta, bör förordningen träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2020.

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3) har som mål att gradvis eliminera utkast inom unionens samtliga fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område.

(3)

I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(4)

Den 4 juli 2018 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2018/973 om upprättande av en flerårig plan för demersala bestånd i Nordsjön och de fisken som nyttjar dessa bestånd (4). Genom artikel 11 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i Nordsjön som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, i enlighet med artikel 15.5 a–e i den förordningen, på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetats av medlemsstaterna.

(5)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/2035 (5) fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i Nordsjön för perioden 2019–2021, efter en gemensam rekommendation från Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket som har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön.

(6)

Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd, lade dessa medlemsstater den 29 maj 2019 fram en ny gemensam rekommendation för kommissionen med närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för demersala fisken i Nordsjön. Den gemensamma rekommendationen ändrades den 7 augusti 2019.

(7)

I den nya gemensamma rekommendation som lades fram av medlemsstaterna föreslås att ett antal ytterligare tekniska åtgärder som unionen och Norge enades om under 2011 (6) och 2012 (7) förlängs och att användningen av selektivitetsanordningen SepNep tillåts. Dessa åtgärder syftar till att öka selektiviteten och minska de oönskade fångsterna när det gäller fisken eller arter som omfattas av landningsskyldigheten och de infördes i enlighet med artikel 15.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013 för åren 2019–2021 genom delegerad förordning (EU) 2018/2035.

(8)

Den 14 augusti 2019 trädde en ny förordning i kraft, närmare bestämt förordning (EU) 2019/1241 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder. I bilaga V till den förordningen fastställs särskilda bestämmelser om tekniska åtgärder på regional nivå för Nordsjön, som även omfattar bestämmelser om maskstorlekar, därmed förbundna villkor och bifångster. Genom artikel 15 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att ändra, komplettera, upphäva eller göra undantag från de tekniska åtgärder som anges i bilagorna till förordningen, inbegripet vid genomförande av landningsskyldigheten.

(9)

Förordning (EU) 2019/1241 innehåller inte några övergångsbestämmelser. För att säkerställa förenlighet mellan denna delegerade förordning och förordning (EU) 2019/1241 är det därför nödvändigt att tillämpa de villkor som fastställs i förordning (EU) 2019/1241, samtidigt som hänsyn tas till de exceptionella omständigheterna i detta fall. På grundval av den information som lämnats av medlemsstaterna har vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) gjort en positiv bedömning (8) av den information som lämnats av den regionala gruppen till stöd för de tekniska åtgärderna i den gemensamma rekommendationen. Den gemensamma rekommendationen utarbetades och lämnades in av medlemsstaterna och bedömdes av STECF innan den nya förordningen om tekniska åtgärder antogs och innan förordning (EU) 2019/1241 trädde i kraft och därför hänvisades inte till den förordningen. Mot bakgrund av de exceptionella omständigheterna anser dock kommissionen att det att döma av de uppgifter som den i nuläget har tillgång till genom den gemensamma rekommendationen och STECF:s bedömning inte verkar finnas något som tyder på att de ytterligare tekniska åtgärder som föreslagits inte skulle uppfylla de krav som fastställs för tekniska åtgärder i artikel 15 i förordning (EU) 2019/1241.

(10)

För att öka redskapens selektivitet och minska de oönskade fångsterna i Skagerrak är det därför lämpligt att ta med de tekniska åtgärder som presenterats av medlemsstaterna. Dessa åtgärder bör gälla under perioden 2020–2021.

(11)

Såsom anges i förordning (EU) 2018/973 omfattar Nordsjön Ices-sektionerna (9) 2a och 3a och Ices-delområde 4.

(12)

Relevanta vetenskapliga organ har lämnat vetenskapliga bidrag som har granskats av STECF (10). Kommissionen presenterade de berörda åtgärderna för ett skriftligt samråd i expertgruppen, som bestod av 28 medlemsstater och Europaparlamentet som observatör.

(13)

För vissa bestånd, t.ex. rödspätta, konstaterade STECF att överlevnadsförmågan hos enskilda fiskar eventuellt inte är så stabil som hos andra arter. Kommissionen har dock beaktat den relativa effekten av detta undantag på hela beståndet, jämfört med enskilda fiskar, och vägt detta mot behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att möjliggöra datainsamling i syfte att följa upp STECF:s synpunkter. I de fall där andelen utkast innehållande död fisk är relativt liten anser kommissionen att tidsbegränsade undantag är att betrakta som en pragmatisk och försiktig strategi för fiskeriförvaltning, eftersom det annars inte skulle vara möjligt att samla in de data som krävs för en god och välunderbyggd utkastförvaltning inför ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten.

(14)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med trålar i Ices-sektion 4c, på grundval av vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen (11) att de varit tillräckliga. STECF påpekade att det inte lämnats någon ny information om var uppväxtplatsen finns (12). Eftersom inga uppväxtplatser för närvarande har identifierats kan undantaget tas med i denna förordning, men medlemsstaterna bör lämna in relevant information så snart sådana platser identifieras. Eftersom omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag fortsätta att tillämpas inom ramen för denna förordning.

(15)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad, i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013, för fångster av havskräfta som tas med tinor i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4, på grundval av vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen (13) att de varit tillräckliga. Eftersom omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag fortsätta att tillämpas inom ramen för denna förordning.

(16)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fångster av havskräfta i Ices-delområde 4 och Ices-sektionerna 2a och 3a som tas med vissa redskap, förutsatt att en selektivitetsanordning i form av en nätrist används. Detta undantag beviljades på villkor att medlemsstaterna lämnar data om fisket vid Nordsjöns västkust. Det har inte lagts fram några nya belägg för STECF för hög överlevnadsgrad. Medlemsstaterna uppgav att det inte behövdes några ytterligare data, eftersom STECF under 2018 konstaterade att det vetenskapliga underlaget var tillförlitligt (14) när det gäller uppskattningarna av överlevnadsgrad vid Nordsjöns västkust. STECF menar dock att det finns frågetecken (15) när det gäller fisket efter havskräfta och Pandalus vid östkusten, eftersom information om detta saknas och någon bedömning inte kan göras av överlevnadsgraden för havskräfta i dessa fisken. Under dessa omständigheter får undantaget tillämpas till och med den 31 december 2020 och de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in data om fisket vid Nordsjöns östkust för STECF:s bedömning.

(17)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för bifångst av arter som omfattas av fångstbegränsningar inom fisket med tinor och ryssjor, på grundval av vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF drog slutsatsen (16) att tillgängliga data indikerar att dödligheten hos fisk som kastas överbord sannolikt kommer att vara låg, men att de faktiska fångsterna inom fisket också är försumbara. Eftersom fångsterna inte är särskilt betydande och omständigheterna inte har förändrats, bör undantaget fortsätta att tillämpas inom ramen för denna förordning.

(18)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder nät och grimgarn i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa en hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i det fisket. Dessa underlag lämnades in till STECF, som konstaterade (17) att tillräckliga uppgifter hade lämnats som visade på en mycket hög överlevnadsgrad. Detta undantag bör därför tas med i denna förordning.

(19)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder snurrevadar i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i det fisket. Dessa underlag lämnades in till STECF, som konstaterade (18) att studiens data om överlevnadsgrad är tillförlitliga även om ytterligare åtgärder skulle kunna användas för att öka överlevnadsgraden, eftersom överlevnadsförmågan hos rödspätta minskar väsentligt om sorteringstiden överskrider 30 minuter. Detta undantag bör därför tas med i denna förordning.

(20)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fångst och bifångst av rödspätta i fisket efter plattfisk eller rundfisk som bedrivs med trålar i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4 under vintermånaderna. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa en hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i det fisket. Dessa underlag lämnades in till STECF, som konstaterade (19) att överlevnadsgraden i stödstudien minskade om sorteringstiden var längre än 60 minuter under sommarmånaderna, och därför motiverar den låga överlevnadsgraden för rödspätta under sommaren att undantaget begränsas till vintermånaderna. Detta undantag bör därför tas med i denna förordning.

(21)

Genom delegerad förordning (EU) 2018/2035 beviljas ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor som fångas med alla fiskeredskap i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4, trots att detaljerade vetenskapliga belägg för överlevnadsgrad inte fanns tillgängliga för alla flottsegment och kombinationer av redskap, områden och arter. Med några få undantag anser dock STECF att överlevnadsgraden generellt sett är stabil (20), men att ytterligare uppgifter krävs. Med tanke på att fiskeverksamheten måste fortsätta för att den nödvändiga datainsamlingen ska säkerställas bör detta undantag beviljas, men medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör senast den 1 maj varje år lämna in följande: a) en färdplan som tagits fram i syfte att öka överlevnadsgraden och fylla de dataluckor som konstaterats av STECF, vilken årligen ska bedömas av STECF, b) årliga rapporter om framsteg och eventuella ändringar eller justeringar av programmen för förbättring av överlevnadsgraden.

(22)

Vid en bedömning av överlevnadsgraden för rockor befanns blomrockan (Leucoraja naevus) ha en mycket lägre överlevnadsgrad än andra arter. Den vetenskapliga kunskapen om artens överlevnadsmönster verkar dessutom vara mindre solid. Att helt utesluta denna art från undantaget skulle dock hindra fisket och en fortsatt, korrekt datainsamling. Relevanta underlag lämnades in till STECF, som konstaterade (21) att två nya studier har inletts om överlevnadsexperiment avseende blomrocka, men fler observationer kommer att behövas för att man ska kunna göra en slutgiltig bedömning av överlevnadsgraden om ett eller två år. Detta undantag bör därför beviljas för två år och nya studier och förbättrade åtgärder för att öka överlevnadsgraden bör skyndsamt tas fram och presenteras för STECF för bedömning så snart som möjligt och senast den 1 maj.

(23)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fångster av rödspätta under minsta referensstorlek för bevarande som tas med bomtrålar (BT2) med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4 under perioden 2020–2021

(24)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för piggvar som fångas med TBB-redskap med en strut med en maskstorlek på mer än 80 mm i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad vid utkast för piggvar i detta fiske. Dessa underlag lämnades in till STECF, som konstaterade (23) att inga nya uppgifter om överlevnadsgrad lagts fram och att de tidigare överlämnade studierna baserats på en annan redskapstyp än bomtrålar och således inte är representativa. Medlemsstaterna har dock åtagit sig att inom det nya projekt som planeras genomföras fram till 2021, utföra fler undersökningar för att observera överlevnadsgrad vid utkast för piggvar som fångas med bomtrålar och för att tillhandahålla mer detaljerad information om överlevnadsgraden. Med tanke på att fiskeverksamheten måste fortsätta för att den nödvändiga datainsamlingen ska säkerställas bör detta undantag beviljas, men medlemsstaterna bör vara skyldiga att, inom den angivna tidsramen, lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Detta undantag bör tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(25)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås att undantaget grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med trålar med en maskstorlek på minst 120 mm vid fiske efter plattfisk eller rundfisk i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4 utvidgas till att tillämpas under sommarmånaderna. Genom delegerad förordning (EU) 2018/2035 beviljas samma undantag endast för vintermånaderna (1 november–30 april). I den nya gemensamma rekommendationen föreslås också nya undantag grundade på överlevnadsgrad för

(26)

Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i det fisket. STECF konstaterade (24) att metoderna för uppskattning av överlevnadsgraden varierar mellan olika studier och att mindre exemplar av rödspätta, som oftare fångas med en strut med en mindre maskstorlek, uppges ha en lägre överlevnadsgrad. När det gäller överlevnadsgrad för rödspätta under sommarmånaderna skulle dock en fullständig vetenskaplig rapport för hela området möjliggöra en representativ bedömning. Kommissionen anser därför att detta undantag endast bör beviljas för ett år och att nya studier och förbättrade åtgärder för att öka överlevnadsgraden skyndsamt bör tas fram och presenteras för STECF för bedömning så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020.

(27)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 innehåller undantag av mindre betydelse för

(28)

Medlemsstaterna tillhandahöll belägg till stöd för dessa undantag av mindre betydelse. STECF (25) granskade dessa belägg och drog slutsatsen (26) att den dokumentation som lämnats av medlemsstaterna innehöll välgrundade argument för att ytterligare selektivitet är svår att uppnå eller skulle innebära oproportionella kostnader för hanteringen av oönskad fångst. Med beaktande av att omständigheterna inte har förändrats är det lämpligt att fortsätta att tillämpa undantagen av mindre betydelse i enlighet med den procentsats och de nödvändiga ändringar som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen på grundval av artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013.

(29)

Den nya gemensamma rekommendationen innehåller ytterligare vetenskapliga underlag för en utvidgning av undantagen av mindre betydelse för

(30)

Den nya gemensamma rekommendationen innehåller förslag om undantag av mindre betydelse för

(31)

Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg till stöd för de befintliga och nya undantagen av mindre betydelse som grundar sig på svårigheter att förbättra selektiviteten och på de oproportionella kostnaderna för fångsthanteringen. Beläggen granskades av STECF under dess plenarmöte den 1–5 juli 2019 (27).

(32)

Det ytterligare underlag som lades fram av medlemsstaterna för undantagen av mindre betydelse för taggmakrillar och makrill som fångas av fartyg som använder bottentrålar och bomtrålar granskades av STECF, som konstaterade att ytterligare information behövs för de flesta av medlemsstaterna. Eftersom det är nödvändigt att fortsätta med fiskeverksamheten för att säkerställa den nödvändiga datainsamlingen för att få fram denna information bör de enskilda undantagen för varje art begränsas till ett år och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra det nödvändiga arbetet för att samla in och bearbeta nödvändiga data eller utföra kompletterande försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 överlämna information för STECF:s bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(33)

Det underlag som medlemsstaterna lagt fram för undantagen av mindre betydelse för en sammanlagd kvantitet skarpsill, tobisfiskar, vitlinglyra och blåvitling i demersala blandfisken som fångas av fartyg som använder trålar granskades av STECF, som drog slutsatsen att det inte finns några kvantitativa belägg till stöd för de uppgifter som intygar små utkast och uttömmandet av alternativen för att förbättra selektiviteten. STECF noterade att det skulle bli svårt att uppnå ytterligare förbättringar av selektiviteten inom sådant fiske och att undantagen av mindre betydelse är nödvändiga för att täcka de återstående oönskade fångsterna. Eftersom det är nödvändigt att fortsätta med fiskeverksamheten för att säkerställa den nödvändiga datainsamlingen för att få fram denna information bör undantaget av mindre betydelse för kombinerade fångster begränsas till ett år och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra de kompletterande försöken och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 överlämna information för STECF:s bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(34)

Det underlag som medlemsstaterna lagt fram för undantaget av mindre betydelse för vitling under minsta referensstorlek för bevarande, och som fångas med bomtrålar, granskades av STECF, som drog slutsatsen att det underlag som visar att landningen av oönskade fångster medför en kostnad inte i sig är tillräckligt för att visa att dessa kostnader är oproportionella. STECF noterade att en förbättring av selektiviteten inom de berörda fiskena bör prioriteras, eftersom detta kommer att minska kostnaderna för hantering av oönskade fångster. Eftersom det är nödvändigt att fortsätta med fiskeverksamheten för att säkerställa den nödvändiga datainsamlingen för att få fram denna information bör undantaget av mindre betydelse begränsas till ett år och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Medlemsstaterna väntas dessutom rapportera om användningen av ytterligare selektivitetsåtgärder. De berörda medlemsstaterna bör utföra de kompletterande försöken och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 överlämna all relevant information för STECF:s bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(35)

Det underlag som lämnats av medlemsstaterna för undantaget av mindre betydelse för vitling och torsk under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med bottentrålar granskades av STECF, som drog slutsatsen att det inte är möjligt att utvärdera om uppskattningarna av de oproportionella kostnaderna är korrekta. STECF noterade att en förbättring av selektiviteten inom de berörda fiskena bör prioriteras, eftersom detta kommer att minska kostnaderna för hantering av oönskade fångster. Eftersom det är nödvändigt att fortsätta med fiskeverksamheten för att säkerställa den nödvändiga datainsamlingen för att få fram denna information bör undantaget av mindre betydelse begränsas till ett år och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Dessutom förväntas medlemsstaterna rapportera om användningen av ytterligare selektivitetsåtgärder. De berörda medlemsstaterna bör utföra de kompletterande försöken och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 överlämna information för STECF:s bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(36)

Det underlag som lämnats av medlemsstaterna för det nya undantaget av mindre betydelse för långa under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med långrevar granskades av STECF, som drog slutsatsen att det skulle vara svårt att uppnå ytterligare förbättringar av selektiviteten inom detta fiske. STECF noterade dessutom att eftersom volymen för undantaget av mindre betydelse sannolikt kommer att vara liten skulle undantaget inte ha någon inverkan på den övergripande fiskedödligheten, under förutsättning att de fångster som kastas överbord registreras. Eftersom det är svårt att åstadkomma bättre selektivitet bör undantaget för det fisket begränsas till ett år och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra de kompletterande försöken och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 överlämna information för STECF:s bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(37)

För att säkerställa tillförlitliga uppskattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, säkerställa att det finns tillgång till korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av undantaget.

(38)

De åtgärder som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artiklarna 15.4, 15.5 c och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och med förordning (EU) 2018/973, särskilt artikel 11, och kan därmed tas med i denna förordning.

(39)

Genom artikel 16.2 i förordning (EU) 2018/973 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med avseende på landningsskyldigheten för en period av fem år från och med den 5 augusti 2018. Det är därför lämpligt att se över effekterna av undantagen från landningsskyldigheten grundade på hög överlevnadsgrad och undantagen av mindre betydelse under den här förordningens andra tillämpningsår.

(40)

Delegerad förordning (EU) 2018/2035 bör upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning.

(41)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2020.

(1)

Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3) är att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område.

(3)

I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(4)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/2034 (4) upprättades en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2019–2021, på grundval av en gemensam rekommendation som lämnats in av Belgien, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket.

(5)

Europaparlamentet och rådet antog den 19 mars 2019 förordning (EU) 2019/472 om upprättande av en flerårig plan för bestånd som fiskas i västliga vatten och för det fiske som nyttjar dessa bestånd. Genom artikel 13 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera den förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i de västliga vattnen som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetats av medlemsstaterna. Belgien, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i nordvästliga vatten. Efter att ha rådfrågat den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd, lämnade de medlemsstaterna den 6 juni 2019 in en ny gemensam rekommendation till kommissionen om en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2020–2021. Den gemensamma rekommendationen ändrades den 22 augusti 2019.

(6)

I den nya gemensamma rekommendation som lämnats in av medlemsstaterna föreslås en fortsättning av ett antal kompletterande tekniska åtgärder som syftar till att öka selektiviteten och minska oönskade fångster för de fisken eller arter som omfattas av den landningsskyldighet som i enlighet med artikel 15.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013 införts för åren 2019–2021 genom delegerad förordning (EU) 2018/2034.

(7)

En ny förordning (EU) 2019/1241 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder trädde i kraft den 14 augusti 2019. I bilaga VI fastställs särskilda bestämmelser om tekniska åtgärder i nordvästliga vatten, som också omfattar regler om maskstorlekar, därmed förbundna villkor samt bifångster. I punkt 3 i bilaga VI till den förordningen hänvisas det dessutom till delegerad förordning (EU) 2018/2034. Genom artikel 15 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att ändra, komplettera, upphäva eller göra undantag från de tekniska åtgärder som anges i bilagorna till förordning (EU) 2019/1241, inbegripet vid genomförande av landningsskyldigheten.

(8)

Förordning (EU) 2019/1241 innehåller inga övergångsbestämmelser. För att säkerställa förenlighet mellan denna delegerade förordning och förordning (EU) 2019/1241 är det därför nödvändigt att tillämpa de villkor som fastställs i förordning (EU) 2019/1241, samtidigt som hänsyn tas till de exceptionella omständigheterna i detta fall. På grundval av den information som medlemsstaterna lämnat har vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bedömt den gemensamma rekommendationen och dragit slutsatsen (5) att de föreslagna ändringarna för att öka selektiviteten i nordvästliga vatten är rimliga och innebär en ökad selektivitet jämfört med tidigare definierade redskap. Denna gemensamma rekommendation utarbetades och lämnades in av medlemsstaterna och bedömdes av STECF före ikraftträdandet av förordning (EU) 2019/1241, och den innehåller därför ingen hänvisning till den förordningen. Mot bakgrund av de exceptionella omständigheterna anser dock kommissionen att det på grundval av de uppgifter som den i nuläget har tillgång till genom den gemensamma rekommendationen och STECF:s bedömning inte finns något som tyder på att de ytterligare tekniska åtgärder som föreslagits inte skulle uppfylla de krav som fastställts för tekniska åtgärder i artikel 15 i förordning (EU) 2019/1241.

(9)

För att öka fiskeredskapens selektivitet och minska oönskade fångster i Keltiska havet, Irländska sjön och väster om Skottland, är det därför lämpligt att införa ett antal selektiva åtgärder för demersala fisken. Dessa tekniska åtgärder bör därför gälla för perioden 2020–2021.

(10)

Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (6). Kommissionen presenterade de berörda åtgärderna vid ett skriftligt samråd med expertgruppen, bestående av 28 medlemsstater och med Europaparlamentet som observatör.

(11)

I de fall där andelen utkast innehållande död fisk är relativt liten anser kommissionen att tidsbegränsade undantag är att betrakta som en pragmatisk och försiktig strategi för fiskeriförvaltning, eftersom det annars skulle vara omöjligt att samla in de data som är nödvändiga för en god och välunderbyggd utkastförvaltning med målet att fullständigt genomföra landningsskyldigheten.

(12)

Delegerad förordning (EU) 2018/2034 innehöll ett undantag från landningsskyldigheten grundat på överlevnadsgrad, enligt vad som avses i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013, för havskräfta som fångas med tinor, mjärdar och fällor i Ices (7)-delområdena 6 och 7, baserat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad. Dessa belägg utvärderades under tidigare år och STECF drog slutsatsen (8) att undantagen är motiverade. I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en fortsatt tillämpning av undantaget. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag fortsätta att tillämpas för perioden 2020–2021.

(13)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga under minsta referensstorlek för bevarande, som fångas med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-sektion 7d inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden, vilket var baserat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast. Dessa belägg utvärderades under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen (9) att beläggen var tillräckliga. I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en fortsatt tillämpning av undantaget. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag fortsätta att tillämpas för perioden 2020–2021.

(14)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på minst 100 mm och för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på 70–99 mm i kombination med selektiva redskapsalternativ (TR1- och TR2-fisken) i Ices-delområde 7. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för havskräfta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (10) att den överlevnadsstudie som var baserad på fiske med Seltra-trål gav tillräckliga data, men att de övergripande effekterna av det extensiva fiske av havskräfta som bedrivs med andra fiskeredskap förblir svåra att bedöma. STECF noterade att det utifrån antagandet om att en relativt hög selektivitet gäller för alla redskap inom detta fiske går att räkna med en relativt låg utkastnivå. Det undantaget bör därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(15)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas i Ices-sektion 6a inom tolv sjömil från kusten, med trålar med trålbord med en maskstorlek på 80–110 mm. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad för havskräfta vid utkast i det fisket. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att överlevnadsstudien är robust och tyder på en relativt hög överlevnadsgrad. Det undantaget bör därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(16)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor som fångas med alla redskap i Ices-delområdena 6 och 7, i avvaktan på detaljerade vetenskapliga belägg för överlevnadsgrader för alla flottsegment och kombinationer av redskap, områden och arter. STECF anser dock att överlevnadsgraderna, med några få undantag, generellt sett är stabila (11), men noterar att mer detaljerade uppgifter krävs. Med hänsyn till insamlingen av relevanta data måste fisket fortsätta. Undantaget kan därför beviljas, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som möjliggör för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen till undantaget och för kommissionen att göra en översyn. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör senast den 1 maj varje år lämna in följande: a) En färdplan som tagits fram i syfte att öka överlevnadsgraden och fylla de dataluckor som konstaterats av STECF, och som ska bedömas analytiskt av STECF, b) årliga rapporter om framsteg och eventuella ändringar eller justeringar i programmen som avser överlevnadsgrad.

(17)

Vid en granskning av överlevnadsgraden för rockor befanns blomrockan (Leucoraja naevus) ha en mycket lägre överlevnadsgrad än andra arter. Dessutom verkar den vetenskapliga kunskapen om artens överlevnadsmönster inte vara särskilt väl belagd. Att utesluta denna art från undantaget skulle dock hindra fisket och en fortsatt, korrekt datainsamling. Relevanta belägg lämnades in till STECF som drog slutsatsen (12) att två nya undersökningar har inletts om överlevnadsexperiment avseende blomrocka, men att det kommer att krävas fler observationer för att man ska kunna göra en slutgiltig bedömning av överlevnadsgraderna om ett eller två år. Detta undantag bör därför beviljas för två år och nya studier och förbättrade mätningar av överlevnadsgraden bör skyndsamt bör tas fram och överlämnas till STECF för bedömning så snart som möjligt, och senast den 1 maj.

(18)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med grimgarn eller trålar med trålbord i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f och 7g. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att överlevnadsstudien är robust och tyder på en relativt hög överlevnadsgrad. Det undantaget bör därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(19)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för arter som fångas med burar, tinor, mjärdar och fällor i nordvästliga vatten (Ices-delområdena 5, 6 och 7). Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för arter som fångas i detta fiske. Beläggen lämnades in STECF som drog slutsatsen att överlevnaden för arter som kastas tillbaka i havet från fisket med fällor och tinor sannolikt är betydande. Det undantaget kan därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(20)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en förlängning av undantagen grundade på överlevnad för rödspätta som fångas i Ices-sektionerna 7a–7k av fartyg som använder bomtrålar och som har en högsta motoreffekt på 221 kW och en största längd på 24 meter, som fiskar inom 12 sjömil från kusten och där varje drag pågår högst 1,5 timmar, och av fartyg som använder bomtrålar, som har en högsta motoreffekt på 221 kW och som använder ett flip-up-rep eller en utsläppspanel för bentos. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (13) att den vetenskapliga informationen är av god kvalitet. STECF påpekade dock att dessa data inte täcker alla berörda medlemsstater och att överlevnaden inom detta fiske påverkas av många faktorer och varierar starkt. STECF noterade att nya belägg för vitalitet lämnades för rödspätta vid utkast i bomtrålsfisket utanför sydvästra England. Medlemsstaterna har utvecklat ett treårigt projekt för att generera direkt observerade överlevnadsskattningar för rödspätta i Ices-sektionerna 7d, 7f och 7g, dock omfattas inte Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k. Detta projekt kommer att bidra till att göra upp färdplanen och ge de belägg som krävs för att utvärdera det föreslagna undantaget. STECF noterade att medlemsstaterna bör beskriva hur det föreslagna undantaget är kopplat till planen för att minska bifångster för bestånden av rödspätta i Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k. Under dessa omständigheter bör undantaget begränsas till ett år för rödspätta i Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k, så att det blir möjligt att fortsätta att samla in data, och medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Detta undantag kan därför tillämpas på rödspätta i Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k till och med den 31 december 2020 och de berörda medlemsstaterna bör genomföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information för bedömning av STECF.

(21)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med snurrevad i Ices-sektion 7d. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (14) att data från studien om överlevnadsgrader är tillförlitliga och ger tillförlitliga överlevnadsskattningar för detta fiske. Detta undantag bör därför ingå i den nya utkastplanen för åren 2020–2021.

(22)

Delegerad förordning (EU) 2018/2034 omfattade undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken. De belägg som lämnats in av medlemsstaterna har granskats av STECF som drog slutsatsen (15) att medlemsstaternas dokumentation innehåller välgrundade argument som visar svårigheter med att uppnå ökad selektivitet och oproportionella kostnader i samband med hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ bedömning av kostnaderna. Eftersom omständigheterna inte har förändrats är det lämpligt att fortsätta att tillämpa undantagen av mindre betydelse, i enlighet med de procentsatser som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen, för

(23)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för

(24)

Medlemsstaternas belägg för de nya undantagen av mindre betydelse för taggmakrill och makrill som fångas av fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar i Ices-delområde 6 och i Ices-sektionerna 7b–7k granskades av STECF, som drog slutsatsen (16) att beläggen för att landning av oönskade fångster innebär merkostnader, inte är tillräckliga för att visa att dessa kostnader är oproportionella. Förbättring av selektiviteten inom de berörda fiskena bör prioriteras, eftersom det kommer att minska kostnaderna för hantering av oönskade fångster. STECF noterade också att införandet av särskilda tekniska åtgärder för fartyg som fiskar med bottentrålar eller notar/vadar i Keltiska havets skyddszon kan minska den oönskade fångsten av taggmakrill, makrill och andra arter. Åtgärdernas effektivitet bör övervakas. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan dessa undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(25)

De belägg som medlemsstaterna lämnat avseende det nya undantaget av mindre betydelse för tunga som fångas av fartyg som använder bomtrålar med flamländsk panel i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f, 7g och 7h granskades av STECF, som drog slutsatsen (17) att det behövs data för andra medlemsstater än Belgien och Irland. Den flamländska panel som använts i de försök som medlemsstaterna genomfört kan också ha begränsad effektivitet och inte säkerställa de minskningar av oönskade fångster som observerats i dessa försök. STECF noterar att ytterligare information som stöder detta undantag skulle vara till nytta, även om STECF godtar att den flamländska panelen i dess nuvarande form förbättrar selektiviteten för tunga. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling i sektionerna 7h, 7j och 7k, kan det nya undantaget beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(26)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för demersalt blandfiske som bedrivs med fartyg som fiskar efter hästräka med bomtrålar i Ices-sektion 7a granskades av STECF, som drog slutsatsen (18) att motiveringen för undantaget är att betydande ökningar av selektiviteten är mycket svåra att uppnå och att kostnaden för att hantera oönskad fångst är oproportionella. STECF noterar dock att begränsad kvalitativ information har lämnats till stöd för undantaget och att den lämnade informationen kan vara icke-representativ. Mot bakgrund av den information som lämnats kan utkasten vara mycket små och därför kan ett undantag av mindre betydelse vara onödigt. Det undantaget kan därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(27)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för glasvar under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bottentrålar och bomtrålar, samt för trynfisk och guldlax som fångas av fartyg som använder bottentrålar, har granskats av STECF, som drog slutsatsen (19) att medlemsstaterna lämnat begränsade data och att beläggen för att landning av oönskade fångster innebär merkostnader inte är tillräckliga för att visa att dessa kostnader är oproportionella. STECF noterar att förbättring av selektiviteten inom de berörda fiskena bör prioriteras, eftersom det skulle minska kostnaderna för hantering av oönskade fångster. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan dessa undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(28)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för kolja som fångas av fartyg som använder bottentrålar med en maskstorlek på minst 80 mm i Ices-delområdena 7b–7c och 7e–7k har granskats av STECF, som drog slutsatsen (20) att den inlämnade informationen visar att det är svårt att uppnå förbättrad selektivitet för kolja utan betydande förluster på kort sikt för säljbar fångst. STECF noterar att särskilda tekniska åtgärder i Keltiska havets skyddszon förväntas minska oönskade fångster av kolja i mindre utsträckning, men det är för tidigt att utvärdera de möjliga resultaten. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan detta undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(29)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för kolja under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bottentrålar med en maskstorlek på upp till 119 mm i fisket efter havskräfta väster om Skottland i Ices-sektion 6a granskades av STECF, som drog slutsatsen (21) att motiveringen till analysen bygger på en analys av oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF noterar att kostnaderna verkar vara rimliga, men det finns inget objektivt sätt att bedöma om de är realistiska eller kan anses oproportionella. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan detta undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(30)

För att säkerställa tillförlitliga skattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, lämna in korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av det undantaget.

(31)

Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen beaktat både STECF:s bedömning och nödvändigheten av att medlemsstaterna säkerställer att landningsskyldigheten genomförs fullt ut. I flera fall är det nödvändigt med fortsatt fiskeverksamhet och datainsamling för att man ska kunna beakta STECF:s kommentarer. I dessa fall är det lämpligt att tillämpa en pragmatisk och försiktig strategi för fiskeriförvaltningen genom att bevilja tillfälliga undantag. Att inte bevilja sådana undantag skulle förhindra insamling av data som är nödvändiga för en korrekt och informerad förvaltning av utkast som syftar till att fullt ut genomföra landningsskyldigheten.

(32)

Eftersom det finns en ny gemensam rekommendation bör delegerad förordning (EU) 2018/2034 upphävas och ersättas med en ny rättsakt.

(33)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2020.

(1)

I syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av urvalsundersökningen vad gäller området arbetskraft (EU-Silc) bör kommissionen specificera de tekniska detaljerna i datauppsättningen, de tekniska formaten för överföringen av uppgifter och kvalitetsrapporternas närmare form och innehåll.

(2)

Medlemsstaterna och EU:s institutioner bör använda statistiska klassifikationer för territoriella enheter, utbildning, sysselsättning och ekonomisk sektor som är förenliga med klassificeringarna enligt Nuts (2), Isced (3), Isco (4) och Nace (5).

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.