(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 (3) regleras gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. Reglerna om gränsöverskridande fusioner utgör en viktig milstolpe i arbetet med att förbättra den inre marknadens funktion för bolag och deras utövande av etableringsfriheten. En utvärdering av de reglerna visar emellertid att de behöver ändras. Vidare bör det föreskrivas regler om gränsöverskridande ombildningar och delningar, eftersom direktiv (EU) 2017/1132 bara innehåller regler om inhemska delningar av publika aktiebolag.

(2)

Etableringsfriheten är en av de grundläggande principerna i unionsrätten. Enligt artikel 49 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‐fördraget), jämförd med artikel 54 i EUF-fördraget, innefattar etableringsfriheten för bolag bland annat rätten att bilda och driva sådana bolag på de villkor som anges i etableringsmedlemsstatens lagstiftning. Enligt Europeiska unionens domstols tolkning innefattar detta rätten för ett bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning att ombildas till ett bolag som regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat, förutsatt att villkoren i lagstiftningen i denna andra medlemsstat, och särskilt denna andra medlemsstats kriterium för att fastställa att bolaget har en anknytning till dess rättsordning, är uppfyllda.

(3)

I avsaknad av harmonisering av unionsrätten har respektive medlemsstat, i enlighet med artikel 54 i EUF-fördraget, behörighet att definiera den anknytningsfaktor som avgör vilken nationell lagstiftning som är tillämplig på ett bolag. Enligt artikel 54 i EUF‐fördraget är bolagets säte, dess huvudkontor och dess huvudsakliga verksamhet jämställda anknytningsfaktorer. Av detta följer, som det klargjorts i rättspraxis, att den omständigheten att enbart sätet, och inte huvudkontoret eller den huvudsakliga verksamheten, flyttas inte i sig utesluter tillämpning av etableringsfriheten enligt artikel 49 i EUF-fördraget.

(4)

Utvecklingen av rättspraxis har öppnat upp nya möjligheter för bolag på den inre marknaden att gynna ekonomisk tillväxt, effektiv konkurrens och produktivitet. Samtidigt måste målet med en inre marknad utan inre gränser för bolag förenas med andra mål för den europeiska integrationen, som socialt skydd i enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 9 i EUF-fördraget samt främjande av dialogen mellan arbetsmarknadens parter i enlighet med artiklarna 151 och 152 i EUF‐fördraget. Bolagens rätt att göra gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar bör gå hand i hand med och vägas på ett adekvat sätt mot skyddet av arbetstagare, borgenärer och aktieägare.

(5)

Avsaknaden av ett regelverk för gränsöverskridande ombildningar och delningar leder till rättslig fragmentering och oklarhet om rättsläget, och hindrar således utövandet av etableringsfriheten. Det medför också att skyddet av arbetstagare, borgenärer och minoritetsaktieägare på den inre marknaden inte blir optimalt.

(6)

Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att anta harmoniserade regler för gränsöverskridande ombildningar och delningar. Ett harmoniserat regelverk skulle bidra ytterligare till att undanröja inskränkningar av etableringsfriheten och samtidigt tillhandahålla ett tillräckligt skydd för intressenter som arbetstagare, borgenärer och aktieägare.

(7)

Kommissionen tillkännagav i sitt meddelande av den 28 oktober 2015 med titeln Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag att den skulle bedöma behovet av att uppdatera de befintliga reglerna om gränsöverskridande fusioner för att göra det lättare för små och medelstora företag att välja affärsstrategier och bättre anpassa sig till ändrade marknadsvillkor utan att det befintliga anställningsskyddet försvagas. I sitt meddelande av den 25 oktober 2016 med titeln Kommissionens arbetsprogram 2017: Ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum tillkännagav kommissionen ett initiativ för att underlätta gränsöverskridande fusioner.

(8)

Utöver nya regler om ombildningar föreskrivs i detta direktiv regler om gränsöverskridande delningar, för både partiella och fullständiga delningar, men de reglerna gäller enbart gränsöverskridande delningar genom vilka nya bolag bildas. I detta direktiv föreskrivs inte något harmoniserat regelverk för gränsöverskridande delningar där ett bolag överför tillgångar och skulder till ett eller flera befintliga bolag, eftersom sådana fall har ansetts vara mycket komplicerade, då de kräver att behöriga myndigheter från flera medlemsstater involveras och innebär ytterligare risker i fråga om kringgående av unionsregler och nationella regler. Möjligheten att bilda ett bolag med hjälp av delning genom separation enligt detta direktiv erbjuder bolagen ett nytt harmoniserat förfarande på den inre marknaden. Det bör dock stå bolagen fritt att direkt etablera dotterbolag i andra medlemsstater.

(9)

Detta direktiv bör inte vara tillämpligt på bolag i likvidation vars tillgångar har börjat fördelas. Dessutom bör medlemsstaterna kunna välja att undanta bolag som är föremål för andra likvidationsförfaranden från tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna bör också kunna välja att inte tillämpa detta direktiv på bolag som är föremål för insolvensförfaranden, enligt definitionen i nationell rätt, eller för ramverk för förebyggande rekonstruktion, enligt definitionen i nationell rätt, oavsett om sådana förfaranden utgör en del av ett nationellt insolvensregelverk eller regleras utanför det. Medlemsstaterna bör dessutom kunna välja att inte tillämpa detta direktiv på bolag som är föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (4). Det här direktivet bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 (5).

(10)

Med tanke på komplexiteten i gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar (nedan gemensamt kallade gränsöverskridande förfaranden) och de många intressen som berörs, bör det i syfte att uppnå klarhet om rättsläget föreskrivas en kontroll av gränsöverskridande förfarandens lagenlighet innan de får verkan. För detta ändamål bör de behöriga myndigheterna i involverade medlemsstater säkerställa att ett beslut om godkännande av ett gränsöverskridande förfarande fattas på ett skäligt, objektivt och icke-diskriminerande sätt och på grundval av alla relevanta uppgifter som krävs enligt unionsrätten och nationell rätt.

(11)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas befogenheter att ge arbetstagare ett stärkt skydd i enlighet med det befintliga sociala regelverket.

(12)

För att samtliga intressenters legitima intressen ska kunna beaktas inom de ramar som styr ett gränsöverskridande förfarande bör bolaget utarbeta och offentliggöra en plan för det planerade förfarandet som innehåller de viktigaste uppgifterna om det. Förvaltnings- eller ledningsorganet bör om så föreskrivs i nationell rätt, eller i enlighet med nationell praxis, eller båda, involvera arbetstagarrepresentanter på styrelsenivå i beslutet om planen för ett gränsöverskridande förfarande. Sådana uppgifter bör åtminstone omfatta den föreslagna rättsliga formen för bolaget eller bolagen, stiftelseurkunden i tillämpliga fall, bolagsordningen och förslaget till vägledande tidsplan för förfarandet och närmare uppgifter om eventuella skyddsåtgärder som erbjuds aktieägare och borgenärer. Ett meddelande bör offentliggöras i registret för att underrätta aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana representanter inte finns, arbetstagarna själva, om att de får lämna synpunkter på det föreslagna förfarandet. Medlemsstaterna kan också besluta att den rapport från en oberoende sakkunnig som krävs enligt detta direktiv måste offentliggöras.

(13)

I syfte att informera sina aktieägare och arbetstagare bör det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet utarbeta en rapport för dem. Rapporten bör beskriva och motivera det föreslagna gränsöverskridande förfarandets rättsliga och ekonomiska aspekter och dess konsekvenser för arbetstagarna. Rapporten bör i synnerhet beskriva det gränsöverskridande förfarandets konsekvenser när det gäller bolagets framtida verksamhet, inbegripet dess dotterbolag. När det gäller aktieägare bör rapporten innehålla metoder för gottgörelse som är tillgängliga för dem, särskilt information om deras rätt att lämna bolaget. När det gäller arbetstagare bör rapporten beskriva konsekvenserna av det föreslagna gränsöverskridande förfarandet för anställningssituationen. I synnerhet bör rapporten beskriva huruvida det skulle uppstå några väsentliga förändringar av lagstadgade anställningsvillkor, av kollektivavtal eller av transnationella företagsavtal, och av platserna för bolagets verksamhetsorter, såsom platsen för bolagets huvudkontor. Därutöver bör rapporten innehålla uppgifter om ledningsorganet och, i tillämpliga fall, om personal, utrustning, lokaler och tillgångar före och efter det gränsöverskridande förfarandet och de sannolika ändringarna av arbetets organisation, löner, specifika tjänsters placering och de förväntade konsekvenserna för de arbetstagare som innehar dessa tjänster, liksom om dialogen mellan arbetsmarknadens parter på bolagsnivå, inklusive, i tillämpliga fall, arbetstagarrepresentation på styrelsenivå. Rapporten bör också beskriva hur dessa ändringar skulle påverka eventuella dotterbolag till bolaget.

Inget avsnitt för arbetstagare bör krävas när de enda arbetstagarna i bolaget ingår i dess förvaltnings- eller ledningsorgan. För att stärka skyddet för arbetstagarna bör vidare antingen arbetstagarna själva eller deras representanter kunna yttra sig över det avsnitt i rapporten där konsekvenserna av det gränsöverskridande förfarandet för dem beskrivs. Tillhandahållandet av denna rapport och av eventuella yttranden bör inte påverka tillämpliga informations- och samrådsförfaranden som införts på nationell nivå, inbegripet förfarandena efter genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG (6) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG (7). Rapporten, eller rapporterna om de utarbetas separat, bör vara tillgängliga för aktieägarna och för arbetstagarrepresentanterna i det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet eller, om sådana representanter inte finns, för arbetstagarna själva.

(14)

Planen för det gränsöverskridande förfarandet, bolagets erbjudande om kontantersättning till de aktieägare som vill lämna bolaget och, i tillämpliga fall, aktiernas utbytesförhållande, inbegripet beloppet för en eventuell kompletterande kontantersättning enligt planen, bör granskas av en sakkunnig som är oberoende i förhållande till bolaget. När det gäller den sakkunniga personens oberoende bör medlemsstaterna beakta de krav som fastställs i artiklarna 22 och 22b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (8).

(15)

De uppgifter som bolaget offentliggör bör vara heltäckande och göra det möjligt för intressenter att bedöma konsekvenserna av det planerade gränsöverskridande förfarandet. Bolag bör dock inte vara skyldiga att offentliggöra konfidentiella uppgifter om detta skulle äventyra deras affärsposition, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. Sådan avsaknad av en skyldighet att offentliggöra uppgifter bör inte undergräva de övriga kraven i detta direktiv.

(16)

På grundval av planen och rapporterna bör den bolagsstämma som hålls av aktieägarna i bolaget eller bolagen fatta beslut om huruvida planen och nödvändiga ändringar av stiftelseurkunden, inbegripet bolagsordningen ska godkännas. Det är viktigt att den majoritet som krävs vid omröstningen är tillräckligt stor i syfte att säkerställa att beslutet fattas med en klar majoritet. Aktieägarna bör dessutom ha rätt att rösta om närmare bestämmelser rörande arbetstagarnas medverkan, om de har förbehållit sig denna rätt på bolagsstämman.

(17)

Avsaknaden av harmoniserade skyddsåtgärder för aktieägare har identifierats som ett hinder för gränsöverskridande förfaranden. Bolag och deras aktieägare stöter på många olika former av skydd, vilket leder till komplexitet och oklarhet om rättsläget. Aktieägare bör därför erbjudas samma minimiskyddsnivå oavsett i vilken medlemsstat bolaget är beläget. Medlemsstaterna bör därför kunna behålla eller införa ytterligare regler om skydd för aktieägare, såvida inte sådana regler strider mot dem som föreskrivs i detta direktiv eller mot etableringsfriheten. Aktieägarnas individuella rätt till information bör inte påverkas.

(18)

Som en följd av ett gränsöverskridande förfarande ställs aktieägare i många fall inför en situation där den lagstiftning som är tillämplig på deras rättigheter ändras, eftersom de blivit aktieägare i ett bolag som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den medlemsstat vars lagstiftning var tillämplig på bolaget före förfarandet. Medlemsstaterna bör därför åtminstone erbjuda aktieägare som innehar aktier med rösträtt och som röstat emot godkännandet av planen en rätt att lämna bolaget och erhålla en kontantersättning för sina aktier som motsvarar värdet på de aktierna. Det bör dock stå medlemsstaterna fritt att besluta att erbjuda denna rätt även till andra aktieägare, till exempel aktieägare som innehar aktier utan rösträtt eller aktieägare som, till följd av en gränsöverskridande delning, skulle förvärva aktier i det mottagande bolaget till en andel som skiljer sig från den andel som de innehade före förfarandet, eller till aktieägare för vilka den tillämpliga lagstiftningen inte ändrats men för vilka vissa rättigheter skulle ändras till följd av förfarandet. Detta direktiv bör inte påverka nationella regler om giltighet av avtal om försäljning och överlåtelse av aktier i bolag eller specifika krav på rättslig form. Medlemsstaterna bör till exempel kunna kräva en notariehandling eller en bekräftelse av underskrifter.

(19)

Bolag bör i största möjliga utsträckning kunna uppskatta kostnaderna för det gränsöverskridande förfarandet. Aktieägarna bör därför vara skyldiga att till bolaget anmäla huruvida de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Den skyldigheten bör inte påverka eventuella formella krav i nationell rätt. Aktieägarna kan också vara skyldiga att tillsammans med anmälan eller inom en särskild tidsfrist ange huruvida de avser att invända mot den erbjudna kontantersättningen och kräva ytterligare kontantersättning.

(20)

Beräkningen av erbjudandet om kontantersättning bör baseras på allmänt accepterade värderingsmetoder. Aktieägare bör ha rätt att invända mot beräkningen och ifrågasätta om den erbjudna kontantersättningen är tillräcklig, inför behöriga administrativa eller rättsliga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt, inklusive skiljedomstolar. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att aktieägare som har anmält att de beslutat att utöva sin rätt att avyttra sina aktier har rätt att ansluta sig till ett sådant förfarande. Medlemsstaterna bör även i nationell lagstiftning kunna fastställa tidsfrister för sådan anslutning.

(21)

Såvitt avser gränsöverskridande fusioner eller delningar bör dock aktieägare som inte hade rätt att lämna bolaget, eller inte utövade denna rätt, ha rätt att invända mot aktiernas utbytesförhållande. Vid bedömningen av om aktiernas utbytesförhållande är adekvat bör den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten eller ett organ som bemyndigats enligt nationell rätt också ta hänsyn till storleken på eventuell kompletterande kontantersättning enligt planen.

(22)

Efter ett gränsöverskridande förfarande kan de tidigare borgenärerna till det eller de bolag som genomför förfarandet erfara att deras fordringar påverkats om det bolag som är ansvarigt för skulden regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat efter förfarandet. I nuläget varierar reglerna om borgenärsskydd mellan medlemsstaterna, vilket avsevärt ökar komplexiteten i processen för det gränsöverskridande förfarandet och leder till osäkerhet både för de involverade bolagen och för deras borgenärer när det gäller återvinning eller gottgörelse av deras fordringar.

(23)

För att säkerställa att borgenärer har lämpligt skydd i fall då de inte är nöjda med det skydd som bolaget erbjuder i planen och då de kanske inte har funnit en tillfredsställande lösning tillsammans med bolaget bör borgenärer som underrättat bolaget i förväg kunna ansöka om skyddsåtgärder hos den relevanta myndigheten. Vid bedömningen av sådana skyddsåtgärder bör den relevanta myndigheten ta hänsyn till huruvida värdet av borgenärens fordran på bolaget eller en tredje part åtminstone uppgår till värdet före det gränsöverskridande förfarandet och är av motsvarande kreditkvalitet och huruvida fordringsanspråket kan framställas i samma jurisdiktion.

(24)

Medlemsstaterna bör säkerställa att borgenärer som ingått ett affärsförhållande med bolaget innan det hade offentliggjort sin avsikt att genomföra en gränsöverskridande ombildning ges tillräckligt skydd. Efter det att planen för det gränsöverskridande förfarandet har offentliggjorts bör borgenärer kunna beakta den potentiella effekten av ändringen av jurisdiktion och tillämplig lag till följd av den gränsöverskridande ombildningen. Borgenärer som ska skyddas skulle kunna inbegripa nuvarande och tidigare arbetstagare med intjänade tjänstepensionsrättigheter och personer som mottar tjänstepensionsförmåner. Utöver de allmänna regler som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (9) bör medlemsstaterna föreskriva att sådana borgenärer har rätt att framställa ett fordringsanspråk i utgångsmedlemsstaten under en period på två år efter det att en gränsöverskridande ombildning fått verkan. Den tvååriga skyddsperiod som föreskrivs i detta direktiv med avseende på den jurisdiktion till vilken borgenärer vars fordringar har uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen kan vända sig bör inte påverka nationell rätt som fastställer preskriptionsfrister för fordringar.

(25)

För att skydda borgenärerna mot risken för att bolaget blir insolvent efter ett gränsöverskridande förfarande bör dessutom medlemsstaterna få kräva att bolaget eller bolagen lämnar en solvensförklaring där det anges att de inte känner till några anledningar till att bolaget eller bolagen efter det gränsöverskridande förfarandet inte skulle kunna fullgöra sina förpliktelser. I denna situation bör medlemsstaterna kunna göra ledamöterna av ledningsorganet personligen ansvariga för förklaringens riktighet. Eftersom de rättsliga traditionerna varierar mellan medlemsstaterna när det gäller användning av solvensförklaringar och deras potentiella konsekvenser bör det vara upp till medlemsstaterna att besluta om lämpliga konsekvenser av att lämna oriktiga eller vilseledande förklaringar, vilka bör omfatta effektiva och proportionella sanktioner och rättsligt ansvar som är förenliga med unionsrätten.

(26)

Det är viktigt att säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd vid gränsöverskridande förfaranden respekteras fullt ut. Åtgärder för information till och samråd med arbetstagarna vid gränsöverskridande förfaranden bör vidtas i enlighet med den rättsliga ram som framgår av direktiv 2002/14/EG och, i tillämpliga fall för gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG, samt, i fall då den gränsöverskridande fusionen eller den gränsöverskridande delningen anses utgöra överlåtelse av företag i den mening som avses i rådets direktiv 2001/23/EG (10), i enlighet med direktiv 2001/23/EG. Det här direktivet påverkar inte rådets direktiv 98/59/EG (11), direktiv 2001/23/EG, direktiv 2002/14/EG eller direktiv 2009/38/EG. Med tanke på att det här direktivet fastställer ett harmoniserat förfarande för gränsöverskridande förfaranden är det emellertid lämpligt att ange särskilt inom vilken tidsram åtgärderna för information till och samråd med arbetstagarna vid gränsöverskridande förfaranden bör vidtas.

(27)

Arbetstagarrepresentanter som föreskrivs i nationell lagstiftning eller, i tillämpliga fall, i enlighet med nationell praxis, bör även omfatta eventuella relevanta organ som inrättats i enlighet med unionsrätten, såsom det europeiska företagsrådet som inrättats i enlighet med direktiv 2009/38/EG och det representationsorgan som inrättats i enlighet med rådets direktiv 2001/86/EG (12).

(28)

Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetstagarrepresentanter, när de utför sina uppdrag, ges tillräckligt skydd och tillräckliga garantier i enlighet med artikel 7 i direktiv 2002/14/EG, så att de på ett korrekt sätt kan utföra sina uppgifter.

(29)

För att kunna analysera rapporten för arbetstagare bör ett bolag som genomför ett gränsöverskridande förfarande tillhandahålla arbetstagarrepresentanterna de resurser som krävs för att de på lämpligt sätt ska kunna utöva de rättigheter som följer av detta direktiv.

(30)

För att säkerställa att arbetstagares medverkan inte försämras otillbörligt till följd av ett gränsöverskridande förfarande, i de fall det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet har genomfört ett system för arbetstagares medverkan, bör det eller de bolag som uppstår genom det gränsöverskridande förfarandet vara skyldiga att anta en rättslig form som tillåter att sådan rätt till medverkan utövas, inklusive genom närvaro av arbetstagarrepresentanter i bolagets eller bolagens lednings- eller tillsynsorgan. I sådana fall bör dessutom, i fall då en förhandling i god tro mellan bolaget och dess arbetstagare äger rum, förhandlingen föras i linje med det förfarande som föreskrivs i direktiv 2001/86/EG, i syfte att finna en uppgörelse i godo som förenar bolagets rätt att genomföra ett gränsöverskridande förfarande med arbetstagarnas rätt till medverkan. Som ett resultat av sådana förhandlingar bör antingen en skräddarsydd och överenskommen lösning eller, i avsaknad av en överenskommelse, referensbestämmelser enligt bilagan till direktiv 2001/86/EG gälla i tillämpliga delar. För att skydda antingen den överenskomna lösningen eller tillämpningen av referensbestämmelserna bör bolaget inte kunna avskaffa rätten till medverkan genom att genomföra en påföljande ombildning, fusion eller delning, inhemsk eller gränsöverskridande, inom fyra år.

(31)

För att förhindra att arbetstagarnas rätt till medverkan kringgås genom ett gränsöverskridande förfarande bör det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet och som är registrerade i den medlemsstat som föreskriver rätt till medverkan för arbetstagare inte kunna genomföra ett gränsöverskridande förfarande utan att först inleda förhandlingar med sina arbetstagare eller deras representanter när det bolagets genomsnittliga antal arbetstagare uppgår till fyra femtedelar av den nationella tröskelnivån för utlösande av sådan medverkan för arbetstagare.

(32)

Inflytande för alla intressenter i gränsöverskridande förfaranden, särskilt för arbetstagare, bidrar till ett långsiktigt och hållbart tillvägagångssätt från bolagens sida på hela den inre marknaden. I detta avseende spelar skyddet och främjandet av arbetstagarnas rätt till medverkan i ett bolags styrelse en viktig roll, i synnerhet när ett bolag flyttar eller rekonstrueras över gränser. Därför är det mycket viktigt att förhandlingarna om rätten till medverkan vid gränsöverskridande förfaranden slutförs på ett framgångsrikt sätt, och detta bör uppmuntras.

(33)

För att säkerställa att det råder en lämplig uppgiftsfördelning mellan medlemsstaterna och en effektiv och ändamålsenlig förhandskontroll av gränsöverskridande förfaranden bör de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet ha befogenhet att utfärda ett ombildnings-, fusions- eller delningsintyg (nedan kallade förfarandeintyg). De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för det eller de bolag som uppstår till följd av det gränsöverskridande förfarandet bör inte kunna godkänna det gränsöverskridande förfarandet utan ett sådant intyg.

(34)

För att utfärda ett förfarandeintyg bör medlemsstaterna för det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet utse, i enlighet med nationell rätt, en eller flera myndigheter som är behöriga att kontrollera förfarandets lagenlighet. Den behöriga myndigheten skulle kunna omfatta domstolar, notarius publicus eller andra myndigheter, en skattemyndighet eller en myndighet med tillsyn över finansiella tjänster. Om det finns fler än en behörig myndighet bör bolaget kunna ansöka om förfarandeintyget hos en enda behörig myndighet som utsetts av medlemsstaterna och som bör sköta samordningen med övriga behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten bör bedöma huruvida alla relevanta villkor har efterlevts och huruvida alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten har slutförts korrekt och bör besluta huruvida ett förfarandeintyg ska utfärdas inom tre månader efter bolagets ansökan, såvida den behöriga myndigheten inte har särskild misstanke om att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål, och bedömningen kräver att ytterligare uppgifter beaktas eller att ytterligare utredningar görs.

(35)

Under vissa omständigheter skulle bolagens rätt att genomföra ett gränsöverskridande förfarande kunna utnyttjas för otillbörliga eller bedrägliga ändamål, till exempel för att kringgå arbetstagarnas rättigheter, socialförsäkringsavgifter eller skyldigheter i fråga om skatt, eller för kriminella ändamål. Det är särskilt viktigt att motverka ”skalbolag” eller ”frontföretag” som bildas i syfte att undgå, kringgå eller överträda unionsrätten eller nationell rätt. Om det i samband med kontrollen av ett gränsöverskridande förfarandes lagenlighet kommer till den behöriga myndighetens kännedom, inbegripet genom samråd med relevanta myndigheter, att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål, bör den inte utfärda förfarandeintyget. De relevanta förfarandena, inbegripet eventuella bedömningar, bör genomföras i enlighet med nationell rätt. I sådana fall bör den behöriga myndigheten kunna förlänga bedömningsperioden med högst tre månader.

(36)

Om den behöriga myndigheten har särskild misstanke om att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål, bör den vid bedömningen beakta alla relevanta sakförhållanden och omständigheter och, i relevanta fall, beakta åtminstone vägledande faktorer rörande särdragen hos etableringen i den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet, inbegripet avsikten med förfarandet, sektorn, investeringar, nettoomsättning och vinst eller förlust, antal arbetstagare, balansräkningens sammansättning, skatterättslig hemvist, tillgångar och var dessa finns, utrustning, de verkliga huvudmännen i bolaget, sedvanliga arbetsplatser för arbetstagarna och specifika grupper av arbetstagare, den plats där sociala avgifter ska betalas, antalet arbetstagare som utstationerats under året före det gränsöverskridande förfarandet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (13) och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (14), antalet arbetstagare som arbetar samtidigt i fler än en medlemsstat i den mening som avses i förordning (EG) nr 883/2004 och de affärsrisker som bolaget eller bolagen övertar före och efter det gränsöverskridande förfarandet.

Bedömningen bör också ta hänsyn till relevanta sakförhållanden och omständigheter som rör arbetstagarnas rätt till medverkan, i synnerhet när det gäller förhandlingar om sådana rättigheter när dessa förhandlingar har utlösts av att fyra femtedelar av den tillämpliga nationella tröskelnivån uppnåtts. Alla dessa aspekter bör enbart betraktas som vägledande faktorer i den övergripande bedömningen och bör därför inte beaktas separat. Om det gränsöverskridande förfarandet skulle leda till att platsen för bolagets faktiska ledning eller för dess ekonomiska verksamhet förlades till den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet får den behöriga myndigheten betrakta detta som en indikation på att det inte är fråga om omständigheter som leder till otillbörlighet eller bedrägeri.

(37)

Den behöriga myndigheten bör också kunna erhålla alla relevanta uppgifter och handlingar från det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet, eller från andra behöriga myndigheter, inbegripet dem som är belägna i destinationsmedlemsstaten, i syfte att genomföra kontrollen av det gränsöverskridande förfarandets lagenlighet inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell rätt. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva vilka konsekvenser som förfaranden som inletts av aktieägare och borgenärer i enlighet med detta direktiv kan få för utfärdandet av förfarandeintyget.

(38)

Vid den bedömning som krävs för att erhålla ett förfarandeintyg bör den behöriga myndigheten kunna anlita en oberoende sakkunnig. Medlemsstaterna bör fastställa regler för att säkerställa att den sakkunniga personen – eller den juridiska person för vars räkning den sakkunniga personen är verksam – är oberoende i förhållande till det bolag som ansöker om förfarandeintyget. Den sakkunniga personen bör utses av den behöriga myndigheten och bör inte ha någon tidigare eller aktuell koppling till det berörda bolaget som skulle kunna påverka den sakkunniga personens oberoende.

(39)

För att säkerställa att det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet inte skadar sina borgenärers intressen bör den behöriga myndigheten kunna kontrollera i synnerhet huruvida bolaget har fullgjort sina skyldigheter gentemot offentliga borgenärer och huruvida eventuella öppna åtaganden är tillräckligt säkrade. I synnerhet bör den behöriga myndigheten kunna kontrollera huruvida bolaget är föremål för eventuella pågående domstolsförfaranden som rör till exempel överträdelse av sociallagstiftning eller arbets- eller miljörätt, som i sin tur kan leda till att ytterligare skyldigheter åläggs bolaget, inbegripet gentemot medborgare och privata aktörer.

(40)

Medlemsstaterna bör föreskriva rättssäkerhetsgarantier som överensstämmer med de allmänna principerna om tillgång till rättslig prövning, vilket inbegriper att föreskriva en möjlighet att pröva de behöriga myndigheternas beslut i förfaranden som rör gränsöverskridande förfaranden, en möjlighet att skjuta upp den tidpunkt då ett förfarandeintyg får verkan så att parterna kan väcka talan vid den behöriga domstolen och en möjlighet att om så är lämpligt få till stånd interimistiska åtgärder.

(41)

Medlemsstaterna bör säkerställa att vissa steg i förfarandet – närmare bestämt offentliggörandet av planen, ansökan om ett förfarandeintyg och inlämnande av uppgifter och handlingar för destinationsmedlemsstatens kontroll av det gränsöverskridande förfarandets lagenlighet – kan göras helt och hållet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen vid en behörig myndighet i medlemsstaterna. Bolagsrättsliga regler om användning av digitala verktyg och processer, inbegripet relevanta skyddsåtgärder, bör tillämpas på lämpligt sätt. Den behöriga myndigheten bör kunna ta emot ansökan om förfarandeintyget online, inklusive inlämnande av uppgifter och handlingar, såvida det inte i undantagsfall är tekniskt omöjligt för den behöriga myndigheten i fråga.

(42)

För att sänka kostnaderna, förkorta förfarandena och minska den administrativa bördan för bolag bör medlemsstaterna tillämpa den så kallade engångsprincipen inom bolagsrätten, vilket innebär att bolag inte är skyldiga att lämna in samma uppgifter till fler än en offentlig myndighet. Bolag bör till exempel inte vara skyldiga att lämna in samma uppgifter till både det nationella registret och medlemsstatens officiella kungörelseorgan.

(43)

För att sörja för en lämplig transparensnivå och användning av digitala verktyg och processer bör de förfarandeintyg som utfärdas av de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater delas genom systemet för sammankoppling av register och göras tillgängliga för allmänheten. I enlighet med den allmänna princip som ligger till grund för direktiv (EU) 2017/1132 bör ett sådant informationsutbyte alltid vara kostnadsfritt.

(44)

En gränsöverskridande ombildning innebär att ett bolag ändrar rättslig form utan att förlora sin status som juridisk person. Varken en gränsöverskridande ombildning eller en gränsöverskridande fusion eller delning bör dock leda till att kraven för bolagsbildning i den medlemsstat där bolaget ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet kringgås. Sådana villkor, inbegripet kravet på att ha huvudkontoret i destinationsmedlemsstaten och kraven rörande obehöriga styrelseledamöter, bör efterlevas till fullo av bolaget. Destinationsmedlemsstatens tillämpning av sådana krav bör dock inte, vad gäller gränsöverskridande ombildningar, inverka på kontinuiteten i det ombildade bolagets status som juridisk person.

(45)

När ett förfarandeintyg har mottagits och efter en kontroll av att de rättsliga kraven i den medlemsstat där bolaget ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet är uppfyllda, inbegripet en möjlig kontroll av huruvida det gränsöverskridande förfarandet utgör ett kringgående av unionsrätt eller nationell rätt, bör de behöriga myndigheterna registrera bolaget i den medlemsstatens register. Först efter denna registrering bör den behöriga myndigheten i den tidigare medlemsstaten för det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet avregistrera bolaget från sitt eget register. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där bolaget ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet bör inte kunna ifrågasätta de uppgifter som lämnas i förfarandeintyget.

(46)

För att öka transparensen vid gränsöverskridande förfaranden är det viktigt att registren i involverade medlemsstater innehåller nödvändig information från andra register om de bolag som deltar i gränsöverskridande förfaranden för att kunna spåra dessa bolags historia. I synnerhet bör bolagets akt i det register där bolaget var registrerat före det gränsöverskridande förfarandet innehålla det nya registreringsnummer som bolaget tilldelats efter det gränsöverskridande förfarandet. På motsvarande sätt bör bolagets akt i det register där det registreras efter det gränsöverskridande förfarandet innehålla det ursprungliga registreringsnummer som bolaget tilldelats före det gränsöverskridande förfarandet.

(47)

Efter en gränsöverskridande ombildning bör det bolag som är resultatet av ombildningen (nedan kallat det ombildade bolaget) behålla sin status som juridisk person, sina tillgångar och skulder och samtliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av avtal, åtgärder eller underlåtelser. I synnerhet bör det ombildade bolaget respektera rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden, inklusive eventuella kollektivavtal.

(48)

Efter en gränsöverskridande fusion bör tillgångar och skulder och samtliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av avtal, åtgärder eller underlåtelser, överföras till det övertagande bolaget eller till det nya bolaget, och de aktieägare i de fusionerande bolagen som inte utövar sin rätt att lämna bolaget bör bli aktieägare i det övertagande respektive det nya bolaget. I synnerhet bör det övertagande eller det nya bolaget respektera de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden, inklusive eventuella kollektivavtal.

(49)

Efter en gränsöverskridande delning bör tillgångarna och skulderna, och samtliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av avtal, åtgärder eller underlåtelser, överföras till de mottagande bolagen i enlighet med den fördelning som anges i delningsplanen, och de aktieägare i det bolag som delas som inte utövar sin rätt att lämna bolaget bör bli aktieägare i de mottagande bolagen, kvarstå som aktieägare i det bolag som delas eller bli aktieägare i båda bolagen. I synnerhet bör de mottagande bolagen respektera rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden, inklusive eventuella kollektivavtal.

(50)

Av rättssäkerhetsskäl bör det inte vara möjligt att ogiltigförklara ett gränsöverskridande förfarande som har fått verkan i enlighet med det förfarande som fastställs i detta direktiv. Denna inskränkning bör inte påverka medlemsstaternas befogenheter, bland annat, i fråga om straffrätt, förebyggande och bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning i enlighet med nationell lagstiftning, i synnerhet om de behöriga myndigheterna eller andra relevanta myndigheter konstaterar, efter det att det gränsöverskridande förfarandet har fått verkan och särskilt på grundval av ny väsentlig information, att det gränsöverskridande förfarandet genomförts för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att unionsrätten eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål. I detta sammanhang skulle de behöriga myndigheterna också kunna bedöma om den tillämpliga nationella tröskelnivån för arbetstagarnas medverkan i medlemsstaten för det bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet uppnåtts eller överskridits under åren efter det gränsöverskridande förfarandet.

(51)

Inga gränsöverskridande förfaranden bör påverka ansvaret i fråga om skattskyldighet för ett bolags verksamhet före förfarandet i fråga.

(52)

För att garantera arbetstagarnas rättigheter utöver rätten till medverkan påverkar det här direktivet inte direktiven 98/59/EG, 2001/23/EG, 2002/14/EG och 2009/38/EG. Nationell lagstiftning bör också gälla för frågor som inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv, exempelvis i fråga om skatter eller social trygghet.

(53)

Detta direktiv inverkar inte på de rättsliga eller administrativa bestämmelser i nationell rätt angående skatter som tas ut av medlemsstaterna eller deras territoriella och administrativa enheter, inbegripet kontroll av att skattereglerna efterlevs i samband med gränsöverskridande förfaranden.

(54)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 2009/133/EG (15), (EU) 2015/2376 (16), (EU) 2016/881 (17), (EU) 2016/1164 (18) eller (EU) 2018/822 (19).

(55)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (20) som rör risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt skyldigheterna däri i fråga om att vidta lämpliga åtgärder för kundkännedom utifrån en riskkänslighetsanalys och i fråga om att identifiera och registrera den verkliga huvudmannen för varje eventuell nyskapad enhet i den medlemsstat där bolaget bildas.

(56)

Detta direktiv påverkar inte unionsrätt om transparens och aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, eller nationella regler som föreskrivits eller införts på grundval av sådan unionsrätt.

(57)

Detta direktiv påverkar inte unionsrätt om kreditförmedlare och andra finansföretag, eller nationella regler som föreskrivits eller införts på grundval av sådan unionsrätt.

(58)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att underlätta och reglera gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(59)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(60)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (21), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är berättigat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(61)

Kommissionen bör göra en utvärdering av detta direktiv, inbegripet en utvärdering av genomförandet av bestämmelserna om information till, samråd med och medverkan för arbetstagare vid gränsöverskridande förfaranden. Utvärderingen bör särskilt syfta till att bedöma gränsöverskridande förfaranden där förhandlingar om arbetstagarnas medverkan utlösts genom att fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivån har uppnåtts, och till att utröna huruvida dessa bolag, efter det gränsöverskridande förfarandet, uppnått eller överskridit den tillämpliga tröskelnivån för arbetstagarnas medverkan i medlemsstaten för det bolag som genomfört det gränsöverskridande förfarandet. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (22) (nedan kallat det interinstitutionella avtalet) bör denna utvärdering baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde och ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder.

(62)

Information bör samlas in för att bedöma resultatet av bestämmelserna i det här direktivet i förhållande till de eftersträvade målen och för att få underlag för en utvärdering av direktiv (EU) 2017/1132 i enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet.

(63)

Direktiv (EU) 2017/1132 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 1 ska sjätte strecksatsen ersättas med följande:

2.

I artikel 18.3 ska följande led införas:

3.

Artikel 24 ska ändras på följande sätt:

4.

Rubriken till avdelning II ska ersättas med följande:

” OMBILDNING, FUSION OCH DELNING AV BOLAG MED BEGRÄNSAT ANSVAR ”.

5.

I avdelning II ska följande kapitel införas före kapitel I:

” KAPITEL -I

Gränsöverskridande ombildningar

6.

Artikel 119.2 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 120 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 121 ska ändras på följande sätt:

9.

Artikel 122 ska ändras på följande sätt:

10.

Artiklarna 123 och 124 ska ersättas med följande:

11.

Artikel 125 ska ändras på följande sätt:

12.

Artikel 126 ska ändras på följande sätt:

13.

Följande artiklar ska införas:

14.

Artikel 127 ska ersättas med följande:

15.

Följande artikel ska införas:

16.

Artikel 128 ska ändras på följande sätt:

17.

Artikel 130 ska ersättas med följande:

18.

Artikel 131 ska ändras på följande sätt:

19.

Artikel 132 ska ändras på följande sätt:

20.

Artikel 133 ska ändras på följande sätt:

21.

Följande artikel ska införas:

22.

I artikel 134 ska följande stycke läggas till:

”Första stycket påverkar inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat – i fråga om straffrätt, förebyggande och bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning – att påföra åtgärder och sanktioner enligt nationell rätt efter den dag då den gränsöverskridande fusionen fick verkan.”

23.

I avdelning II ska följande kapitel läggas till:

” KAPITEL IV

Gränsöverskridande delningar av bolag med begränsat ansvar

24.

Titeln på bilaga II ska ersättas med följande:

”Bolagsformer som avses i artiklarna 7.1, 13, 29.1, 36.1, 67.1, 86b.1 och 86b.2, 119.1 a och 160b.1”.

(1)

Genom artikel 48 i förordning (EU) 2017/625 ges kommissionen befogenhet att anta bestämmelser som undantar vissa kategorier av djur och varor från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer, när ett sådant undantag är berättigat. Genom artikel 53.1 d ii i förordning (EU) 2017/625 ges kommissionen befogenhet att anta bestämmelser om de särskilda uppgifter som ska ingå i den offentliga kontroll som utförs av tullmyndigheterna eller andra myndigheter, i den mån dessa uppgifter inte redan omfattas av dessa myndigheters ansvar, med avseende på passagerares personliga bagage.

(2)

Dessa bestämmelser är innehållsmässigt kopplade till varandra och många är avsedda att tillämpas samtidigt. Av skäl som rör enkelhet och insyn samt i syfte att underlätta tillämpningen av bestämmelserna och undvika alltför många bestämmelser bör därför dessa bestämmelser fastställas i en enda akt, snarare än i ett antal separata akter med många korshänvisningar och risk för överlappning. Dessa bestämmelser har ofta gemensamma ändamål och avser aktörernas och de behöriga myndigheternas kompletterande verksamhet. Därför är det lämpligt att sammanföra dessa bestämmelser i en enda delegerad förordning.

(3)

När bestämmelser om undantag från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer antas, bör villkor, såsom lämpliga kontrollarrangemang fastställas, för att säkerställa att inga oacceptabla risker uppstår för människors eller djurs hälsa eller för växtskyddet när sådana djur och varor förs in i unionen.

(4)

Undantag från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer för produkter som ingår i resandes personliga bagage, för produkter avsedda att konsumeras av besättning och passagerare ombord på transportmedel i internationell trafik och för produkter som sänds som små sändningar till privatpersoner finns redan i rådets direktiv 97/78/EG (2). För den rättsliga klarhetens skull och för att säkerställa en konsekvent tillämpning av dessa undantag, eftersom direktiv 97/78/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 14 december 2019, är det lämpligt att fastställa bestämmelser om sådana undantag i denna förordning. Dessa undantag avser vissa kategorier av djur och varor som, trots att de förs in i unionen, inte får släppas ut på marknaden.

(5)

För att säkerställa konsekvens i unionslagstiftningen bör medlemsstaterna fortsätta att utföra lämpliga riskbaserade kontroller i syfte att förhindra införsel i unionen av vissa invasiva främmande arter, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (3).

(6)

För att underlätta främjandet av vetenskaplig verksamhet är det motiverat att undanta vissa kategorier av djur och varor som är avsedda för vetenskapliga ändamål från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer.

(7)

Växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c i förordning (EU) 2017/625 och som är avsedda för vetenskapliga ändamål bör på vissa villkor undantas från identitetskontroll och fysisk kontroll vid gränskontrollstationer, eftersom tillräckliga skyddsåtgärder fastställs i enlighet med artikel 48 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 (4).

(8)

I enlighet med artikel 48 d och e i förordning (EU) 2017/625 bör produkter som ingår i passagerares personliga bagage och som är avsedda för egen konsumtion eller användning och små sändningar av varor som sänds till fysiska personer och som inte är avsedda att släppas ut på marknaden undantas från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer. När det gäller små sändningar av varor som sänds till fysiska personer och som inte är avsedda att släppas ut på marknaden bör medlemsstaterna utföra riskbaserade kontroller. Man bör ta hänsyn till att det finns en eventuell risk för att patogena agens eller sjukdomar förs in i unionen genom införsel av produkter av animaliskt ursprung när det gäller åtgärder som reglerar införseln av sådana sändningar eller produkter.

(9)

För att säkerställa att riskerna för folkhälsan, djurhälsan och växtskyddet minimeras bör medlemsstaterna minst en gång per år se över sina särskilda kontrollsystem och kontrollåtgärder för de varor som ingår i passagerarnas personliga bagage och uppdatera dessa system och åtgärder varje år efter högsäsongen för resande.

(10)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 (5) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 577/2013 (6) fastställs bestämmelser om vissa arter av sällskapsdjur som åtföljer sin ägare eller en auktoriserad person vid förflyttning utan kommersiellt syfte till unionen från tredjeländer. Den administrativa bördan i samband med sådana förflyttningar bör minimeras, samtidigt som en tillräckligt hög säkerhetsnivå bör säkerställas när det gäller risker för människors och djurs hälsa. Dessutom bör medlemsstaterna endast tillåta förflyttning till unionen av sällskapsfåglar i enlighet med kommissionens beslut 2007/25/EG (7).

(11)

I artikel 48 f i förordning (EU) 2017/625 ges kommissionen befogenhet att anta bestämmelser som undantar sällskapsdjur som hålls för privata icke-kommersiella syften från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer. Bestämmelserna om undantag i denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas skyldighet att utföra offentlig kontroll för att säkerställa efterlevnad av förordning (EU) nr 1143/2014 och kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 (8).

(12)

För att ge medborgarna tydlig och tillgänglig information om de bestämmelser som gäller för förflyttning av vissa arter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte till unionen bör medlemsstaterna vara skyldiga att göra denna information tillgänglig för allmänheten.

(13)

Den risk för människors och djurs hälsa som uppstår genom introduktion av djursjukdomar och patogener varierar beroende på olika faktorer, såsom typ av produkt, den djurart som produkterna härrör från och sannolikheten för förekomst av patogener. För att hantera sådana risker finns i kommissionens förordning (EG) nr 206/2009 (9) omfattande unionsbestämmelser som ska förhindra introduktion av djursjukdomar och patogener. Eftersom denna förordning innehåller bestämmelser som omfattas av förordning (EG) nr 206/2009 bör den förordningen upphöra att gälla från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(14)

Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (10) bör ändras vad gäller undantag för vissa prover för forskning och diagnostik från veterinärkontroller vid gränskontrollstationerna, eftersom tillämpningsområdet omfattas av denna förordning.

(15)

Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas från och med den 14 december 2019. Bestämmelserna i denna förordning bör därför också tillämpas från det datumet.

1.

prover för forskning och diagnostik: prover för forskning och diagnostik enligt definitionen i punkt 38 i bilaga I till förordning (EG) nr 142/2011.

2.

Imsoc: det informationshanteringssystem för offentlig kontroll som avses i artikel 131 i förordning (EU) 2017/625.

3.

färska fiskeriprodukter: färska fiskeriprodukter enligt definitionen i punkt 3.5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (11).

4.

beredda fiskeriprodukter: beredda fiskeriprodukter enligt definitionen i punkt 3.6 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004.

5.

bearbetade fiskeriprodukter: bearbetade fiskeriprodukter enligt definitionen i punkt 7.4 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004.

6.

sällskapsdjur: sällskapsdjur enligt definitionen i artikel 4.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (12).

7.

förflyttning utan kommersiellt syfte: förflyttning utan kommersiellt syfte enligt definitionen i artikel 4.14 i förordning (EU) 2016/429.

8.

sällskapsdjursfoder: foder för sällskapsdjur enligt definitionen i punkt 19 i bilaga I till förordning (EU) nr 142/2011.

a)

Varor som förtecknas i del 1 av bilaga I under förutsättning att deras sammanlagda vikt inte överstiger viktgränsen på 2 kg.

b)

Urtagna färska fiskeriprodukter, beredda fiskeriprodukter eller bearbetade fiskeriprodukter, under förutsättning att deras sammanlagda vikt inte överskrider viktgränsen på 20 kg eller vikten av en fisk, beroende på vilken vikt som är högst.

c)

Andra varor än de som avses i leden a och b i denna artikel och andra än de som avses i del 2 i bilaga I, under förutsättning att deras sammanlagda vikt inte överskrider viktgränsen på 2 kg.

d)

Andra växter än växter för plantering, växtprodukter och andra föremål.

e)

Andra varor än växter för plantering, som kommer från Andorra, Island, Liechtenstein, Norge, San Marino eller Schweiz.

f)

Fiskeriprodukter som kommer från Färöarna eller Grönland.

g)

Andra varor än växter för plantering och andra varor än fiskeriprodukter, som kommer från Färöarna eller Grönland, under förutsättning att deras sammanlagda vikt inte överskrider viktgränsen på 10 kg.

a)

Djur av de arter som förtecknas i del A i bilaga I till förordning (EU) nr 576/2013 och som

b)

Fåglar som förtecknas i del B i bilaga I till förordning (EU) nr 576/2013, under förutsättning att

c)

Fåglar som förtecknas i del B i bilaga I till förordning (EU) nr 576/2013 och som förflyttas till unionen från Andorra, Färöarna, Grönland, Island, Liechtenstein, Monaco, Norge, San Marino, Schweiz och Vatikanstaten.

d)

Djur av andra arter än fåglar som förtecknas i del B i bilaga I till förordning (EU) nr 576/2013.

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 fastställs en ram för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i syfte att verifiera efterlevnaden av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Ramen omfattar offentlig kontroll av djur och varor som förs in till unionen från tredjeländer.

(2)

I syfte att säkerställa en effektiv offentlig kontroll och en korrekt riskhantering bör de behöriga myndigheterna vid en gränskontrollstation på vissa villkor kunna tillåta att identitetskontroll och fysisk kontroll av sådana sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c och e i förordning (EU) 2017/625 får utföras vid ett annat kontrollställe än gränskontrollstationen.

(3)

Av samma skäl bör detta också gälla sändningar av livsmedel och foder av icke-animaliskt ursprung som omfattas av de åtgärder som föreskrivs i de rättsakter som avses i artikel 47.1 d, e och f i den förordningen.

(4)

I kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (2) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 884/2014 (3) fastställs bland annat bestämmelser om identitetskontroll och fysisk kontroll vid ett annat kontrollställe än det utsedda införselstället när det gäller sändningar av livsmedel och foder av icke-animaliskt ursprung som omfattas av dessa förordningar. I genomförandeförordning (EU) nr 884/2014 fastställs särskilt villkor för tillstånd för omlastning av en sändning till ett fastställt importställe för utförandet av identitetskontroll och fysisk kontroll, bestämmelser om de handlingar som ska åtfölja en sändning till det fastställda importstället, informationsskyldigheter för behöriga myndigheter vid utsedda införselställen och för de aktörer som ansvarar för en sändning samt tillämpliga bestämmelser då en aktör beslutar att ändra det fastställda importstället efter att sändningen har lämnat det utsedda införselstället. Dessa förordningar upphör att gälla med verkan från och med den 14 december 2019 och de nämnda bestämmelserna bör ersättas med den här förordningen. För att säkerställa att den offentliga kontrollen utförs effektivt och att sändningarna är tillräckligt spårbara bör även de möjligheter till informationsutbyte om offentlig kontroll och sändningars spårbarhet som ges via informationshanteringssystemet för offentlig kontroll (nedan kallat Imsoc) eller befintliga nationella system utnyttjas fullt ut för bestämmelserna i den här förordningen.

(5)

De behöriga myndigheterna vid en gränskontrollstation bör på aktörens begäran och på vissa villkor tillåta omlastning av en sändning av varor till ett annat kontrollställe än den gränskontrollstation som utsetts för den berörda varukategorin. I detta fall bör aktören förse de behöriga myndigheterna med namnet och Traces-koden för det kontrollställe som sändningen ska omlastas till.

(6)

I den utsträckning det är nödvändigt för att utföra en effektiv identitetskontroll och fysisk kontroll bör de behöriga myndigheterna vid en gränskontrollstation kunna begära att aktören lastar om varorna till ett annat kontrollställe än gränskontrollstationen. I sådana fall bör de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen inhämta samtycke från aktören innan tillstånd ges för omlastning till kontrollstället. Aktörens samtycke bör krävas med hänsyn till aktörens transportkostnader eller för att undvika att sändningar som innehåller lättfördärvliga varor lastas om till ett kontrollställe som inte är beläget på lämpligt avstånd från gränskontrollstationen.

(7)

För att begränsa riskerna för växtskyddet eller folkhälsan bör omlastning av sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål samt av livsmedel och foder av icke-animaliskt ursprung till ett kontrollställe tillåtas på grundval av tillfredsställande resultat av en dokumentkontroll vid gränskontrollstationen.

(8)

För att säkerställa sändningars spårbarhet bör de behöriga myndigheterna vid kontrollstället informera de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen om sändningens ankomst. I avsaknad av sådan information bör gränskontrollstationens behöriga myndigheter kontrollera med de behöriga myndigheterna vid kontrollstället huruvida sändningen har ankommit till kontrollstället, och om denna kontroll visar att sändningen inte har ankommit, bör de informera de tullmyndigheter och andra myndigheter som avses i artikel 75.1 i förordning (EU) 2017/625 samt göra ytterligare undersökningar för att fastställa var sändningen faktiskt befinner sig.

(9)

För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra en effektiv identitetskontroll och fysisk kontroll av sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål bör de lastas om från gränskontrollstationen till kontrollstället. Omlastningen bör göras på ett sätt som inte orsakar angrepp på eller infekterar andra växter, växtprodukter eller andra föremål. Därför bör aktörerna se till att förpackningar eller transportmedel är tillslutna eller förseglade under omlastningen till kontrollstället. I särskilda fall bör de behöriga myndigheterna på särskilda villkor kunna tillåta att de förpackningar eller transportmedel som används för sändningar av trä från barrträd inte behöver vara slutna eller förseglade under transporten från gränskontrollstationen till kontrollstället. I sådana fall bör träet från barrträd som ingår i sändningarna ha odlats eller producerats i ett geografiskt område i ett tredjeland som delar en landgräns med den medlemsstat som den behöriga myndigheten ansvarar för och det finns uppgifter om att träet har samma växtskyddsstatus i både det tredjelandet och den medlemsstaten.

(10)

För att organisera en effektiv offentlig kontroll bör de behöriga myndigheterna, inklusive tullmyndigheter som av medlemsstaten fått i uppgift att utföra offentlig kontroll, eller de behöriga myndigheterna vid ett annat kontrollställe än gränskontrollstationen, kunna utföra dokumentkontroll någon annanstans än vid gränskontrollstationen.

(11)

I syfte att säkerställa en effektiv offentlig kontroll vid andra införselställen till unionen än gränskontrollstationen bör de behöriga myndigheterna, inklusive tullmyndigheter som av medlemsstaten fått i uppgift att utföra offentlig kontroll, kunna utföra dokumentkontroll av sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som omfattas av minskad kontrollfrekvens enligt kommissionens förordning (EG) nr 1756/2004 (4).

(12)

Enligt kommissionens beslut 2010/313/EU (5) får fysiska kontroller enligt förordning (EG) nr 669/2009 utföras i foder- och livsmedelsföretagares godkända lokaler i Cypern. Enligt kommissionens beslut 2010/458/EU (6) får på samma sätt fysiska kontroller enligt förordning (EG) nr 669/2009 utföras i foder- och livsmedelsföretagares godkända lokaler i Malta. Eftersom denna förordning är tillämplig på de områden som omfattas av dessa beslut bör besluten 2010/313/EU och 2010/458/EU upphävas med verkan från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(13)

Eftersom förordning (EU) 2017/625 är tillämplig från och med den 14 december 2019 bör denna förordning av konsekvens- och rättssäkerhetsskäl också tillämpas från och med den dagen. Enligt artikel 165.4 i förordning (EU) 2017/625 kan dock bestämmelser som fastställs i enlighet med artikel 53.1 e och som rör sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c i samma förordning börja tillämpas först tolv månader efter det att de antagits. Det skulle därför krävas övergångsbestämmelser för motsvarande bestämmelser i direktiv 2000/29/EG (7) till och med den 13 december 2020. Denna period på ett år är nödvändig för att ge aktörerna och de behöriga myndigheterna extra tid att genomföra de särskilda kraven.

(14)

Eftersom denna förordning ska tillämpas på de områden som omfattas av kommissionens direktiv 2004/103/EG (8) när det gäller växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c i förordning (EU) 2017/625 bör det direktivet upphöra att gälla den 14 december 2020.

a)

Behöriga myndigheter som befinner sig någon annanstans än vid gränskontrollstationen eller vid ett annat kontrollställe än en gränskontrollstation, om det gäller sändningar som ankommer till en gränskontrollstation, förutsatt att de befinner sig i samma medlemsstat som gränskontrollstationen för sändningens ankomst.

b)

Behöriga myndigheter vid stället för införsel till unionen, om det gäller sändningar som omfattas av minskad frekvens i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g i förordning (EU) 2017/625 och som ankommer till ett annat införselställe än gränskontrollstationen.

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 inrättas en ram för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i syfte att verifiera efterlevnaden av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Ramen omfattar offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer via utsedda gränskontrollstationer.

(2)

I artikel 50.4 i förordning (EU) 2017/625 ges kommissionen befogenhet att anta bestämmelser om i vilka fall och på vilka villkor sändningar av djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm, sammansatta produkter, växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 i den förordningen i transitering genom unionen måste åtföljas av det gemensamma hälsodokumentet CHED till destinationsorten.

(3)

I artikel 51.1 a i förordning (EU) 2017/625 föreskrivs att kommissionen ska fastställa i vilka fall och på vilka villkor de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationerna bör kunna tillåta vidaretransport av sändningar av livsmedel och foder av icke-animaliskt ursprung, växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 i den förordningen till deras slutdestination i väntan på resultaten av de fysiska kontrollerna.

(4)

I artikel 51.1 b och c i förordning (EU) 2017/625 ges kommissionen behörighet att fastställa i vilka fall och på vilka villkor identitetskontroller och fysiska kontroller av omlastade sändningar och av djur som anländer luft- eller sjövägen och som stannar kvar på samma transportmedel för den fortsatta resan får utföras vid en annan gränskontrollstation än gränskontrollstationen för första ankomst till unionen. För att kunna utföra effektiva kontroller av omlastade sändningar är det nödvändigt att fastställa de tidsfrister och de arrangemang som ska gälla när de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen utföra dessa dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller.

(5)

I artikel 51.1 d i förordning (EU) 2017/625 föreskrivs att kommissionen ska fastställa i vilka fall och på vilka villkor transitering genom unionen av sändningar av djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm, sammansatta produkter, växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 i den förordningen ska tillåtas. Där föreskrivs också att kommissionen ska fastställa bestämmelser för vissa offentliga kontroller som ska utföras vid gränskontrollstationer av sådana sändningar, inklusive de fall och de villkor som gäller för tillfällig lagring av varor i tullager, lager i frizoner, anläggningar för tillfällig lagring och lager som är specialiserade på leveranser av varor till Natos eller Förenta staternas militära baser.

(6)

De behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationer bör kunna tillåta vidaretransport till slutdestinationen i väntan på resultaten från laboratorieanalyser och tester av sändningar av livsmedel och foder av icke-animaliskt ursprung som omfattas av de åtgärder som avses i artikel 47.1 d, e och f i förordning (EU) 2017/625 och av sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c och e i den förordningen. Livsmedel och foder som ingår i sådana sändningar kan förekomma i den förteckning över varor som omfattas av en tillfällig ökning av offentlig kontroll vid stället för införsel till unionen som inrättats i enlighet med artikel 47.2 b i förordning (EU) 2017/625 eller så kan de omfattas av en nödåtgärd som föreskrivs i sådana rättsakter som antagits i enlighet med artikel 53.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (2), av ytterligare villkor för införsel till unionen som föreskrivs i sådana rättsakter som antagits i enlighet med artikel 126 i förordning (EU) 2017/625 eller av särskilda villkor för införsel till unionen som föreskrivs i sådana rättsakter som antagits i enlighet med artikel 128 i förordning (EU) 2017/625.

(7)

Tillståndet för vidaretransport bör omfattas av villkor för att man ska kunna säkerställa en ordentlig kontroll av risker. För att begränsa möjliga risker för människors och djurs hälsa bör sändningar av livsmedel och foder av icke-animaliskt ursprung som omfattas av åtgärder som avses i artikel 47.1 d, e och f i förordning (EU) 2017/625 samt sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c och e i samma förordning transporteras till och lagras i vidaretransportanläggningar på slutdestinationen som utsetts av medlemsstaterna i väntan på resultaten från laboratorieanalyser och tester.

(8)

Vidaretransportanläggningarna bör vara tullager eller anläggningar för tillfällig lagring som tillåtits, utsetts eller godkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (3) och för att säkerställa livsmedelshygien och foderhygien bör de registreras hos de behöriga myndigheter som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 (4) respektive Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 (5).

(9)

De risker för djurs hälsa som är förbundna med sändningar av djur från tredjeländer som ankommer luft- eller sjövägen, som stannar kvar på samma transportmedel för den fortsatta resan till ett tredjeland eller en annan medlemsstat och som är avsedda att släppas ut på marknaden i unionen eller att transitera genom unionen är lägre än riskerna som är förbundna med andra sändningar av djur, inklusive sändningar som omlastas i hamnar eller på flygplatser. Om det inte finns någon misstanke om att sändningarna inte är förenliga med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) 2017/625 bör därför identitetskontroller och fysiska kontroller av sådana djur utföras vid gränskontrollstationen för införsel till unionen. Dessutom bör dokumentkontroller utföras vid gränskontrollstationerna, inklusive vid den gränskontrollstation för införsel till unionen där djur visas upp för offentlig kontroll och genom vilken de förs in i unionen för att därefter släppas ut på marknaden eller för transitering genom unionens territorium.

(10)

Långa transporter på samma transportmedel kan vara till men för djurens hälsa. För att respektera djurskyddskraven under transport bör bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1/2005 (6) tillämpas tills dess att sändningen av djur når gränskontrollstationen för införsel till unionen.

(11)

För att undvika att djursjukdomar förs in i unionen är nödvändigt att utföra dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller av omlastade sändningar av djur i hamnar eller på flygplatser vid den gränskontrollstation där den första omlastningen äger rum.

(12)

Med beaktande av de risker för människors och djurs hälsa som är förbundna med omlastade sändningar av produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm samt sammansatta produkter och av behovet att säkerställa att offentlig kontroll av sådana sändningar utförs effektivt är det lämpligt att fastställa inom vilken tidsfrist de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för omlastning ska utföra dokumentkontroller. Omlastningsperioden bör anses börja när sändningen ankommer till medlemsstatens hamn eller flygplats. Om det finns misstanke om att sändningen inte är förenlig med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) 2017/625 bör de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för omlastning utföra dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller.

(13)

För att säkerställa att offentlig kontroll utförs effektivt och med beaktande av de risker för växtskyddet som är förbundna med omlastade sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c och e i förordning (EU) 2017/625 är det lämpligt att fastställa tidsfrister för när dokumentkontroller får utföras av de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för omlastning. Omlastningsperioden bör anses börja när sändningen ankommer till medlemsstatens hamn eller flygplats. Om det finns misstanke om att sändningen inte är förenlig med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) 2017/625 bör de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för omlastning utföra dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller.

(14)

Det är lämpligt att föreskriva att om inte alla de kontroller av omlastade sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c och e i förordning (EU) 2017/625 och som är avsedda att släppas ut på marknaden i unionen har utförts vid gränskontrollstationen för omlastning efter misstanke om att en sändning inte är förenlig med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i den förordningen bör de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för införsel till unionen utföra dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller.

(15)

För att minska den administrativa bördan bör de aktörer som ansvarar för omlastade sändningar till de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för omlastning kunna överföra information om identifiering och lokalisering av varorna i hamnen eller på flygplatsen, den beräknade ankomsttiden, den beräknade avgångstiden samt destinationen för sin sändning. I sådana fall bör medlemsstaterna vara försedda med ett informationssystem som låter dem ta del av informationen från aktörerna och kontrollera att tidsfristerna för att utföra dokumentkontroller inte har överskridits.

(16)

Riskerna för folk- och djurhälsan är låga när det gäller livsmedel och foder av icke-animaliskt ursprung som omfattas av de åtgärder eller rättsakter som avses i artikel 47.1 d, e och f i förordning (EU) 2017/625 och som omlastas från ett fartyg eller luftfartyg under tullövervakning till ett annat fartyg eller luftfartyg i samma hamn eller på samma flygplats. Det är därför lämpligt att föreskriva att dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller i detta fall inte bör utföras vid gränskontrollstationen för omlastning utan i ett senare skede, vid gränskontrollstationen för införsel till unionen. Den aktör som ansvarar för sändningen bör göra en förhandsanmälan av sändningarnas ankomst genom att i informationshanteringssystem för offentlig kontroll (Imsoc) fylla i och lämna in relevant del i CHED-dokumentet för överföring till de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för införsel.

(17)

För att skydda djurs hälsa och befinnande bör sändningar av djur i transitering från ett tredjeland till ett annat tredjeland som under tullövervakning passerar unionens territorium vara föremål för dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller vid gränskontrollstationen för första ankomst till unionen, och transiteringen bör endast tillåtas om kontrollerna visar att kraven uppfylls.

(18)

För att skydda människors och djurs hälsa bör sändningar av produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm samt sammansatta produkter i transitering från ett tredjeland till ett annat tredjeland via unionens territorium vara föremål för dokumentkontroller och identitetskontroller vid gränskontrollstationen. Sådan transitering bör tillåtas på vissa villkor, bl.a. att kontrollerna vid gränskontrollstationen visar att kraven uppfylls, för att säkerställa en ordentlig kontroll av risker vid gränsen och under transiteringen, och med det slutliga målet att säkerställa att varorna lämnar unionens territorium.

(19)

För att skydda växter bör sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c och e i förordning (EU) 2017/625 i transitering från ett tredjeland till ett annat tredjeland via unionens territorium vara föremål för riskbaserade dokumentkontroller och fysiska kontroller vid gränskontrollstationen. Sådan transitering bör tillåtas på vissa villkor, bl.a. att kontrollerna vid gränskontrollstationen visar att kraven uppfylls.

(20)

I vissa fall kan sändningar av produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm samt sammansatta produkter i transitering från ett tredjeland till ett annat tredjeland via unionens territorium tillfälligt lagras i lager. För att säkerställa spårbarheten för sådana sändningar bör sådan tillfällig lagring endast ske i lager som är godkända av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och som uppfyller de hygienkrav som fastställs och avses i förordning (EG) nr 852/2004 och i kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (7).

(21)

För att öka öppenheten bör medlemsstaterna i Imsoc upprätthålla och uppdatera en förteckning över alla godkända lager, med uppgifter om deras namn och adress, de kategorier av varor för vilka de är godkända samt godkännandenummer. De godkända lagren bör vara föremål för regelbundna offentliga kontroller som utförs av de behöriga myndigheterna för att säkerställa att de fortsätter att uppfylla kraven för godkännande.

(22)

För att säkerställa att sändningar av produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm samt sammansatta produkter faktiskt levereras ombord på fartyg, inklusive militärfartyg, som lämnar unionen bör den behöriga myndigheten i destinationshamnen eller företrädaren för fartygets befälhavare efter leveransen bekräfta att den har ägt rum till den behöriga myndigheten vid gränskontrollstationen för införsel till unionen eller vid lagret där varorna lagrats tillfälligt. Bekräftelsen görs genom att det officiella intyget kontrasigneras eller elektroniskt. Om sändningarna inte levereras till fartyget, på grund av att de missade fartyget i hamnen eller på grund av logistiska problem, bör den behöriga myndigheten vid lagret eller vid gränskontrollstationen för införsel till unionen kunna tillåta att sändningen återvänder till avsändningsorten.

(23)

På grund av det geografiska läget i vissa medlemsstater sker transiteringen av djur och varor där på särskilda villkor som fastställts i bestämmelser för införsel till unionen av vissa djur, avelsmaterial, animaliska biprodukter och produkter av animaliskt ursprung. Särskilda kontrollförfaranden och villkor krävs därför för att stödja genomförandet av kraven.

(24)

Det är nödvändigt att fastställa på vilka villkor sändningar av produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm samt sammansatta produkter som tillåtits för transitering genom unionens territorium men som avvisats av destinationstredjelandet, bör tillåtas att återsändas direkt till den gränskontrollstation som tillät transiteringen genom unionen eller till de lager där varorna lagrades på unionens territorium innan de avvisades av tredjelandet.

(25)

Med tanke på riskerna för människors och djurs hälsa bör sändningar av djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm samt sammansatta produkter som flyttas från unionens territorium till en annan del av unionens territorium via ett tredjelands territorium, bli föremål för dokumentkontroller och identitetskontroller av de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationerna innan de återinförs till unionen. Växter, växtprodukter och andra föremål som har packats och transporterats på lämpligt sätt i enlighet med artikel 47.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 (8) bör inte bli föremål för kontroller vid gränskontrollstationen för återinförsel, eftersom risken att föra in skadliga organismer är låg.

(26)

För att säkerställa en god kommunikation och en god arbetsfördelning mellan olika myndigheter och aktörer bör relevant del i CHED-dokumentet fyllas i. Del I bör fyllas i av den aktör som ansvarar för sändningen och överföras till de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen innan sändningen ankommer. Del II bör fyllas i av de behöriga myndigheterna så snart som de kontroller som avses i den här förordningen har utförts och ett beslut har fattats om sändningen och registrerats i delen. Del III bör fyllas i av de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för utförsel eller vid gränskontrollstationen på slutdestinationen eller av den lokala behöriga myndigheten så snart som de kontroller som avses i den här förordningen har utförts.

(27)

För att säkerställa att sändningar av produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, framställda produkter, hö och halm samt sammansatta produkter som kommer från Kroatiens territorium och som transiterar genom Bosnien och Hercegovina vid Neum (genom den s.k. Neum-korridoren) är intakta innan de förs in på Kroatiens territorium via införselställena Klek eller Zaton Doli bör den behöriga myndigheten utföra kontroll av de förseglingar som fordonen eller transportbehållarna försetts med samt registrera datum och tidpunkt för avresa och ankomst för de fordon som transporterar varorna.

(28)

Om sändningar av vissa varor som avses i artikel 47.1 b, c, d, e och f i förordning (EU) 2017/625 är avsedda att släppas ut på marknaden i unionen eller att transitera genom unionen föreskrivs det i unionsrätten att de i vissa fall ska övervakas när de transporteras från gränskontrollstationen för ankomst till anläggningen på destinationsorten eller till gränskontrollstationen för utförsel och när de ankommer till destinationsorten. För att förebygga risker för folk- och djurhälsan bör de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för införsel till unionen övervaka att sändningarna ankommer till destinationsorten inom 15 dagar.

(29)

Ett av syftena med förordning (EU) 2017/625 är samla alla bestämmelser i en enda rättsakt i stället för att ha dem utspridda i flera rättsakter, för att göra det lättare att förstå och att tillämpa bestämmelserna. Den här förordningen följer samma princip och gör det överflödigt med korshänvisningar mellan olika rättsakter, och bidrar därmed till ökad öppenhet. Olika kompletterande bestämmelser i det här utkastet till rättsakt är sammanlänkade och ska tillämpas tillsammans. Det gäller särskilt transiteringsbestämmelserna, och de kommer att tillämpas från samma dag. Att ha dessa kompletterande bestämmelser samlade i en enda rättsakt undanröjer också risken för överlappande bestämmelser.

(30)

I kommissionens beslut 2000/208/EG (9), kommissionens beslut 2000/571/EG (10) och kommissionens genomförandebeslut 2011/215/EU (11) fastställs bestämmelser på sådana områden som faller inom den här förordningens tillämpningsområde. För att undvika överlappande bestämmelser bör de rättsakterna upphävas.

(31)

Kommissionens beslut 2007/777/EG (12), kommissionens förordning (EG) nr 798/2008 (13), kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 (14), kommissionens förordning (EG) nr 119/2009 (15), kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 (16), kommissionens förordning (EU) nr 605/2010 (17), förordning (EU) nr 142/2011, kommissionens förordning (EU) nr 28/2012 (18) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/759 (19) bör ändras för att säkerställa att de bestämmelser som fastställer i de rättsakterna överensstämmer med de bestämmelser som fastställs i den här förordningen.

(32)

Eftersom förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas från och med den 14 december 2019 bör denna förordning också tillämpas från och med det datumet.