(1)

Den 6 december 2018 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Schweiz enligt artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 för att enas om lämplig ersättning till följd av Schweiz beslut att ändra tullmedgivandena i förteckningen LIX – Schweiz-Liechtenstein för kryddat kött (inte ytterligare berett).

(2)

Förhandlingarna har slutförts och ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet inom ramen för förhandlingarna enligt artikel XXVIII i Gatt 1994 om ändring av Schweiz WTO-medgivanden avseende kryddat kött (nedan kallat avtalet) paraferades den 17 juli 2019.

(3)

Detta rådsbeslut rör uteslutande unionens handelspolitik och genomför ett avtal efter förhandlingar inom ramen för artikel XXVIII i Gatt 1994, vilket unionen har rätt till enligt avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO).

(4)

Avtalet bör därför undertecknas.

(1)

Den rumänska språkversionen av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (2) innehåller ett fel i bilaga XVII, del F, punkt 2 g, som medför att en mening har motsatt innebörd.

(2)

Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför rättas i enlighet med detta. Övriga språkversioner berörs inte.

(1)

Enligt artikel 32.1 i förordning (EU) nr 1286/2014 ska förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (2), investeringsbolag som avses i artikel 27 i det direktivet och personer som ger råd om och säljer andelar i fondföretag som avses i artikel 1.2 i det direktivet undantas från skyldigheterna enligt förordningen till och med den 31 december 2019. När en medlemsstat tillämpar regler om faktablads format och innehåll i enlighet med artiklarna 78–81 i direktiv 2009/65/EG på fonder som inte är fondföretag och som erbjuds icke-professionella investerare, ska undantaget i artikel 32.1 i förordning (EU) nr 1286/2014 tillämpas på förvaltningsbolag, investeringsbolag och personer som ger råd om eller säljer andelar i sådana fonder till icke-professionella investerare. För att skapa en enhetlig övergångsordning för dessa fonder får utvecklare av paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter (nedan kallade Priip-produktutvecklare) enligt artikel 18.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/653 (3) fortsätta att använda dokument som upprättats i enlighet med de artiklarna till och med den 31 december 2019 om minst ett av de underliggande investeringsalternativen är ett fondföretag eller en fond som inte är ett fondföretag.

(2)

Förordning (EU) nr 1286/2014 har ändrats för att förlänga de övergångsbestämmelser som avses i artikel 32 i förordningen till och med den 31 december 2021 (4). För att Priip-produktutvecklare säkert ska kunna fastställa sina skyldigheter bör den tidpunkt som fastställs i artikel 18 tredje stycket i delegerad förordning (EU) 2017/653 ändras i enlighet med detta.

(3)

Delegerad förordning (EU) 2017/653 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna) har överlämnat till kommissionen.

(5)

De europeiska tillsynsmyndigheterna har inte genomfört några öppna samråd om de förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på eller analyserat potentiella kostnader och fördelar, eftersom en konsekvensbedömning redan har gjorts för de tekniska tillsynsstandarder som fastställs i delegerad förordning (EU) 2017/653. Denna förordning varken ändrar innehållet i delegerad förordning (EU) 2017/653 eller skapar några nya skyldigheter för Priip-produktutvecklare eller personer som ger råd om eller säljer Priip-produkter, inbegripet de som avses i artikel 32 i förordning (EU) nr 1286/2014. De europeiska tillsynsmyndigheterna har begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (5), den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (6) och den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (7).

(1)

I syfte att förenkla finansiering genom Europeiska regionala utvecklingsfonden (nedan kallad Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (nedan kallad Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) och minska både den administrativa bördan och risken för fel är det lämpligt att fastställa en schablonsats för ersättning för kostnader till en eller flera stödmottagare för verksamheter som stöds inom ramen för tekniskt stöd, utan att denna sats behöver motiveras. Detta inbegriper ärenden där den förvaltande myndigheten, det utbetalande organet eller annat organ genomför insatser avseende tekniskt stöd.

(2)

Nivån för schablonsatsen bygger på såväl tak och faktiska anslag till tekniskt stöd i program som uppgifter om utnyttjandegrad under tidigare programperioder. Användningen av schablonersättningsmetoden påverkar inte de ekonomiska anslagen till tekniskt stöd i de antagna programmen. Metoden kan också användas i program som får stöd av mer än en fond, även om prioriteringen tekniskt stöd får stöd av en annan fond än den som ger stöd till andra prioriteringar än tekniskt stöd i samma program.

(3)

För att underlätta ekonomisk förvaltning inom den befintliga programplaneringen bör det för Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF dessutom anges att underlaget för tillämpning av schablonsatsen är de stödberättigande utgifterna inom andra insatsområden än insatsområdet för tekniskt stöd i det program i vilket denna schablonersättningsmetod används. Därför ska denna schablonsats inte användas när ett program endast omfattar tekniskt stöd. För de ovannämnda fonderna finns det dessutom inget krav på att ändra programmet där denna schablonersättningsmetod används.

(4)

Det är nödvändigt att ange att underlaget för tillämpningen av schablonsatsen är den stödberättigande utgiften för vilken den förvaltande myndigheten eller det relevanta kontrollorganet har genomfört förvaltningskontrollerna eller, när det gäller Ejflu, de relevanta administrativa kontrollerna.

(5)

För att undvika risken för dubbelfinansiering där medlemsstater använder detta alternativ bör finansiering till schablonsats endast tillämpas på utgifter som har varit föremål för förvaltningskontroller efter att denna förordning har trätt i kraft och därefter fram till slutet av den stödberättigande perioden. Av samma skäl bör, vad gäller Ejflu, finansiering till schablonsats endast tillämpas på utgifter som har varit föremål för administrativa kontroller från och med början av budgetåret för jordbruket, enligt artikel 39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (2), med början den 16 oktober 2019 eller från varje efterföljande budgetår för jordbruket och därefter fram till slutet av den stödberättigande perioden. För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning måste medlemsstater se till att de belopp som ersätts genom finansiering till schablonsatser beräknas på grundval av lagliga och korrekta utgifter för projekt som inte rör tekniskt stöd.

(6)

Mekanismen för finansiering till schablonsats kan endast användas för räkenskapsår som ännu inte har avslutats när denna förordning träder i kraft. För att ge möjlighet till kontroller inom ramen för artiklarna 9 och 47 i förordning (EU) nr 1306/2013 av grunden för beräkning av finansieringen till schablonsats får, när det gäller Ejflu, mekanismen för finansiering till schablonsats endast tillämpas på utgifter från och med ingången av det budgetår för jordbruket som börjar den 16 oktober 2019 eller från ett efterföljande budgetår för jordbruket.

(7)

För att möjliggöra en snabb tillämpning av åtgärderna i denna förordning, i syfte att kunna använda den tillräckligt tidigt under det nuvarande räkenskapsåret, och när det gäller Ejflu för det budgetår för jordbruket som börjar den 16 oktober 2019, bör denna förordning träda i kraft dagen efter att den har offentliggjorts i Europeiska unionens tidning.

(1)

Sedan 2012 auktioneras utsläppsrätter ut i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 (2). Auktioneringen av utsläppsrätter genomförs av en gemensam auktionsplattform för 25 medlemsstater och tre Eftastater i EES och av ett litet antal fristående plattformar.

(2)

Direktiv 2003/87/EG har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 (3) för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar genom systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen från och med 2021. Auktionering av utsläppsrätter förblev den allmänna regeln för tilldelning av utsläppsrätter, och den andel utsläppsrätter som ska auktioneras ut bör vara 57 % av det totala antalet utsläppsrätter.

(3)

Det är lämpligt att i förordning (EU) nr 1031/2010 införliva de nya inslag avseende fastställandet av den årliga auktionsvolymen som infördes genom direktiv (EU) 2018/410. Det är särskilt nödvändigt att beakta möjligheten att minska auktionsvolymen med upp till 3 % av den totala kvantiteten utsläppsrätter för att öka det tillgängliga beloppet för gratis tilldelning (buffert för gratis tilldelning). Det reviderade direktivet 2003/87/EG gör det dessutom möjligt att ändra de årliga auktionsvolymerna på grund av medlemsstaternas frivilliga annullering av utsläppsrätter om elproduktionskapacitet stängs, återinförande i EU:s utsläppshandelssystem av anläggningar som släpper ut mindre än 2 500 ton koldioxid, och den flexibilitet som införts mellan de sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och de sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet för att göra det lättare att uppnå medlemsstaternas nationella minskningsmål i sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, såsom anges i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (4).

(4)

Genom direktiv 2003/87/EG inrättas dels moderniseringsfonden för att förbättra energieffektiviteten och modernisera energisystemen i vissa medlemsstater, dels innovationsfonden för att stödja investeringar i innovativ teknik. Båda fonderna finansieras genom Europeiska investeringsbankens (EIB) auktionering av utsläppsrätter på den gemensamma auktionsplattformen. För detta ändamål bör EIB bli auktionsförrättare för de två fonderna utan att vara en del av det gemensamma upphandlingsförfarandet för den gemensamma auktionsplattformen. De relevanta volymerna av utsläppsrätter bör auktioneras ut vid samma auktioner som de volymer som auktioneras ut av medlemsstaterna och de Eftastater i EES som deltar i den gemensamma auktionsplattformen.

(5)

I syfte att inrätta moderniseringsfonden föreskrivs i direktiv 2003/87/EG att 2 % av det totala antalet utsläppsrätter ska auktioneras ut, och dessutom kan de stödberättigade medlemsstaterna lägga till utsläppsrätter till denna fond enligt artiklarna 10.2 b och 10c i direktiv 2003/87/EG. EIB ska säkerställa att dessa utsläppsrätter auktioneras ut i enlighet med principerna och metoderna för auktionsprocessen, där en jämn fördelning av auktionsvolymer är en nyckelfaktor.

(6)

För att säkerställa att det finns tillgång till medel för innovation inom teknik med låga koldioxidutsläpp och för att koldioxidmarknaden ska fungera korrekt, bör innovationsfondens volymer i princip auktioneras ut i lika stora årliga volymer. Kommissionen bör dock vartannat år se över fördelningen av utsläppsrätter som ska auktioneras ut för innovationsfonden med beaktande av resultaten av varje förslagsinfordran. Den första översynen bör genomföras senast den 30 juni 2022.

(7)

För att göra det möjligt för en medlemsstat att annullera utsläppsrätter från sina auktionsvolymer i händelse av stängning av elproduktionskapacitet på dess territorium, bör ett anmälningsförfarande föreskrivas. Den berörda medlemsstaten bör med hjälp av ett enhetligt standardformulär underrätta kommissionen om sin avsikt att annullera utsläppsrätter och lämna bevis och information om den stängda anläggningen, planerad volym som ska annulleras och tidpunkt för annulleringen. För att den reserv för marknadsstabilitet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 (5) ska fortsätta att fungera väl, bör den volym som ska annulleras räknas av från medlemsstatens auktionsvolym först efter det att anpassningarna enligt reserven för marknadsstabilitet har gjorts för respektive år. För att säkerställa insyn bör kommissionen offentliggöra den information som lämnats av medlemsstaterna genom standardformuläret, utom när denna information skyddas av sekretesskäl.

(8)

För att stärka koldioxidmarknadens integritet klassificeras utsläppsrätter sedan 2018 som finansiella instrument genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (6). Tidigare var det enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (7) endast derivat av utsläppsrätter som erkändes som finansiella instrument. Genom den nya klassificeringen omfattas spothandeln på andrahandsmarknaden nu av tillämpningsområdet för bland annat direktiv 2014/65/EU, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (8) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (9). Processen för auktionering av utsläppsrätter (primärmarknaden) omfattas dock endast av förordning (EU) nr 596/2014.

(9)

För att anpassa auktioneringen av utsläppsrätter till den nya regleringen av finansmarknaderna bör det system som inrättats för övervakning och rapportering av auktioner ses över. Eftersom tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014 har utvidgats och nu även omfattar auktioner av utsläppsrätter, är det de behöriga nationella myndigheternas ansvar att övervaka och förhindra marknadsmissbruk i samband med auktioner. De behöriga nationella myndigheterna är enligt förordning (EU) nr 596/2014 skyldiga att aktivt upptäcka och undersöka förekomster av marknadsmissbruk. De nödvändiga funktionerna för övervakning av auktionerna bör utföras av auktionsplattformarna, kommissionen, medlemsstaterna och de behöriga nationella myndigheterna, och bestämmelserna om skyldigheten att förordna en auktionsövervakare bör utgå. Eftersom förordning (EU) nr 596/2014 är direkt tillämplig på auktioner har vidare de specifika bestämmelserna om marknadsmissbruk i förordning (EU) nr 1031/2010 blivit överflödiga och bör utgå.

(10)

För att säkerställa att de nödvändiga rapporteringsuppgifterna tillhandahålls de behöriga nationella myndigheterna med ansvar för övervakning av marknadsmissbruk på ett kostnadseffektivt och proportionerligt sätt, bör förordning (EU) nr 1031/2010 återspegla de nödvändiga skyldigheter avseende transaktionsrapportering som anges i förordning (EU) nr 600/2014 och dessa skyldigheter bör göras tillämpliga på auktionsplattformar med avseende på rapportering om auktionstransaktioner. Detta är nödvändigt eftersom förordning (EU) nr 596/2014, som nu är tillämplig på auktioner, inte inrättar någon fristående mekanism för transaktionsrapportering utan bygger på uppgiftsinsamling enligt förordning (EU) nr 600/2014.

(11)

Det är viktigt att säkerställa ett konkurrensutsatt upphandlingsförfarande för auktionsplattformar och att relevanta kriterier fastställs i enlighet med detta. Vad gäller de avgifter som ska betalas av de vinnande budgivarna bör det vara möjligt att höja den nuvarande högsta avgiftsnivån i begränsad utsträckning, om detta förutses i upphandlingsförfarandet och de årliga auktionsvolymerna minskas med mer än 200 miljoner utsläppsrätter till följd av användningen av reserven för marknadsstabilitet.

(12)

Vid den offentliga upphandlingen för den gemensamma auktionsplattformen kan det föreskrivas att urvalskriterierna ska utvidgas till att även omfatta reglerade marknader för energiprodukter som ännu inte har organiserat en andrahandsmarknad för utsläppsrätter. Om en sådan reglerad marknad väljs ut för att bli en auktionsplattform bör det krävas att den inrättar en sådan andrahandsmarknad minst 60 handelsdagar före den första auktionen. Detta är nödvändigt för att fastställa priset på andrahandsmarknaden vid tidpunkten för auktionerna (”acceptpriset”) om auktioner ställs in, och anbudsgivarens arvoden, som är kopplade till den jämförbara avgift som betalas på andrahandsmarknaden. Dessutom bör kommissionen och de deltagande medlemsstaterna kunna förlänga den nuvarande längsta löptiden på fem år för avtalen till sju år, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (10) (nedan kallad budgetförordningen) under omständigheter som skulle vara svåra att förutse för en omdömesgill upphandlande myndighet. För att kontrollera marknadsvillkoren och förbereda de nya upphandlingarna under avtalets löptid, bör kommissionen kunna genomföra en preliminär marknadsundersökning i enlighet med budgetförordningen.

(13)

För att förenkla auktionsprocessen bör fastställandet av de årliga auktionsvolymerna göras mer flexibelt om det behövs ändringar på upp till 50 000 utsläppsrätter. Ändringar som ligger under detta tröskelvärde bör inte leda till en ändring av auktionsvolymen för det påföljande året, om inte en medlemsstat uttryckligen begär detta. Dessutom bör förfarandet för fastställande och offentliggörande av auktionskalendrar förenklas på så sätt att kommissionen inte längre behöver avge ett yttrande om detta. Auktionskalendern bör emellertid offentliggöras efter det att kommissionen har fattat ett internt beslut om den auktionstabell som motsvarar auktionskalendern enligt de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 19.3 i direktiv 2003/87/EG.

(14)

För att göra det lättare att förordna fristående plattformar på nytt bör en ändring av bilaga III till förordning (EU) nr 1031/2010 krävas endast om nya enheter uppförs på förteckningen som fristående plattformar eller om enheter uppförs på nytt på ändrade villkor. Om samma fristående plattform förordnas av sin medlemsstat på samma villkor bör därför uppförandet av plattformen på förteckningen förlängas på samma villkor som för det första uppförandet utan ändring av bilaga III till förordning (EU) nr 1031/2010. Detta bör vara villkorat av att medlemsstaten och kommissionen bekräftar att kraven i denna förordning och målen i artikel 10.4 i direktiv 2003/87/EG är uppfyllda.

(15)

För att undvika att annullerade volymer ackumuleras om flera auktioner ställs in, bör det göras möjligt att fördela de annullerade volymerna jämnt över de nästföljande auktioner som inte inbegriper annullerade volymer från tidigare inställda auktioner.

(16)

Förordning (EU) nr 1031/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Enligt direktiv 2002/32/EG är det förbjudet att använda produkter avsedda för foder om deras innehåll av främmande ämnen överskrider de gränsvärden som fastställs i bilaga I till det direktivet.

(2)

Det har inkommit uppgifter från behöriga myndigheter och berörda foderföretagare som visar att det allmänna gränsvärdet för arsenik i foderråvaror av vegetabiliskt ursprung på 2 mg/kg inte kan följas i de specifika foderråvarorna leonardit och torv. Det är därför lämpligt att höja gränsvärdet för den totala mängden arsenik i dessa foderråvaror för att säkerställa tillgången. Höjningen inverkar inte negativt på djurs eller människors hälsa, eftersom det fastställda gränsvärdet för arsenik i tillskottsfoder och helfoder inte ändras.

(3)

Det har inkommit uppgifter från berörda foderföretagare som visar att det allmänna gränsvärdet för arsenik i fodertillsatser som hör till den funktionella gruppen blandningar av spårelement på 30 mg/kg inte kan följas när det gäller spårelementet dimangankloridtrihydroxid. Det är därför lämpligt att höja gränsvärdet för arsenik i dimangankloridtrihydroxid, på grundval av de uppgifter som erhållits med analysmetoden ICP-masspektrometri (ICP-MS). Europeiska unionens referenslaboratorium för metaller och kvävehaltiga föreningar har bekräftat att denna metod ger korrekta resultat vad gäller förekomst av arsenik i spårelement. Denna höjning inverkar inte negativt på djurs eller människors hälsa, eftersom det fastställda gränsvärdet för arsenik i tillskottsfoder och helfoder inte ändras.

(4)

Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum har tillsammans med berörda parter granskat vissa uppgifter som rör fluor i kalkhaltiga havsalger. Genom den granskningen konstaterades att bakgrundsförekomst av fluor i kalkhaltiga havsalger i vissa fall överstiger de gränsvärden som fastställts för fluor i kalkhaltiga havsalger. Gränsvärdet för fluor i kalkhaltiga havsalger bör därför höjas från 1 000 mg/kg till 1 250 mg/kg. Denna höjning inverkar inte negativt på djurs eller människors hälsa, eftersom det fastställda gränsvärdet för fluor i tillskottsfoder och helfoder inte ändras.

(5)

Genom kommissionens förordning (EU) 2017/2229 (2) ändrades bilaga I till direktiv 2002/32/EG vad gäller bland annat bly. För tydlighetens skull ersattes hela posten för bly. När detta gjordes utelämnades av misstag foderråvaran kalkhaltiga marina skal i förteckningen över foderråvaror för vilka gränsvärdet 15 mg/kg gäller. Genom förordning (EU) 2017/2229 fastställdes också ett nytt gränsvärde för bly i koppar(I)oxid. Enligt Internationella kemiunionen (IUPAC) är emellertid tillsatsens namn koppar(I)oxid. I enlighet med rekommendationen från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) i myndighetens yttrande om kopparoxid (3) bör tillsatsen benämnas koppar(I)oxid, vilket inte skedde i de engelska, italienska och slovakiska språkversionerna av förordningen. Dessa fel bör rättas.

(6)

Vissa foderråvaror i kategorin ”fisk, andra vattenlevande djur och produkter framställda därav” släpps ut på marknaden som konserverad blötfoderråvara för direkt utfodring av hundar och katter. Eftersom denna konserverade blötfoderråvara ersätter foderblandningen bör samma gränsvärde för kvicksilver tillämpas på denna konserverade blötfoderråvara som det gränsvärde som gäller för foderblandningar, eftersom denna ändring inte inverkar negativt på djurs hälsa.

(7)

Efsa har antagit ett vetenskapligt utlåtande om förekomst av fri gossypol i hela bomullsfrön (4). I utlåtandet konstaterades att det vetenskapliga yttrandet om djurhälsorisker av förekomst av gossypol som främmande ämne i foder inte behövde uppdateras. Med hänsyn till de uppgifter om förekomst som det hänvisas till i utlåtandet bör det fastställas ett högre gränsvärde för fri gossypol i foderråvaran bomullsfrön. Denna höjning inverkar inte negativt på djurs hälsa, eftersom det fastställda gränsvärdet för fri gossypol i helfoder inte ändras.

(8)

I direktiv 2002/32/EG fastställs ett gränsvärde för dioxiner, summan av dioxiner och dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB endast för vissa fodertillsatser i de funktionella grupperna bindemedel och klumpförebyggande medel. Nya rön som anmälts via systemet för snabb varning för livsmedel och foder visar höga förekomster av dioxiner och dioxinlika PCB i andra fodertillsatser i denna funktionella grupp. Det är därför lämpligt att fastställa ett gränsvärde för dioxiner och PCB för alla fodertillsatser i de funktionella grupperna bindemedel och klumpförebyggande medel. Dessa gränsvärden bör även gälla när samma fodertillsatser godkänns i de funktionella grupperna ämnen för kontroll av kontamination av radionuklider och ämnen avsedda att minska mykotoxinkontaminationen i foder.

(9)

Direktiv 2002/32/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (2) fastställs gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel, bland annat för erukasyra i vissa livsmedel.

(2)

Den 21 september 2016 antog vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett vetenskapligt yttrande om erukasyra i foder och livsmedel (3). Efsa fastställde ett tolerabelt dagligt intag (TDI) av erukasyra på 7 mg/kg kroppsvikt. De högsta nivåerna av exponering via livsmedel observerades hos spädbarn och andra barn, där exponeringsnivåerna låg över TDI. Detta kan tyda på att exponering för höga halter av erukasyra kan utgöra en risk för ungdomar.

(3)

Uppgifter om förekomst av erukasyra i vegetabiliska oljor och fetter visar att det för de flesta vegetabiliska oljor och fetter går att uppnå lägre halter med hjälp av bättre rutiner, t.ex. genom att använda sorter med låg halt av erukasyra. Gränsvärdena för vegetabiliska oljor bör därför sänkas, med undantag för camelinaolja, senapsolja och gurkörtsolja, till den nivå som fastställs i Codex Alimentarius för rapsolja med låg halt av erukasyra (4).

(4)

När det gäller camelinaolja, senapsolja och gurkörtsolja finns det belägg för att det inte är möjligt att uppnå lägre nivåer med hjälp av bättre rutiner, eftersom det för dessa arter inte finns några sorter från vilka man utvinner vegetabiliska oljor med lägre halter av erukasyra än det gränsvärde som föreslagits för andra vegetabiliska oljor. Därför, och mot bakgrund av att människor inte exponeras för dessa oljor i lika hög grad som för andra vegetabiliska oljor, bör gränsvärdet för erukasyra i camelinaolja, senapsolja och gurkörtsolja förbli oförändrat. För att undvika att små företag och mikroföretag tvingas lägga ner verksamheten i vissa medlemsstater bör gränsvärdet inte gälla senapsolja som produceras och konsumeras lokalt i små mängder, med den behöriga myndighetens godkännande.

(5)

Med tanke på att gränsvärdet för vegetabiliska oljor och fetter också gäller vegetabiliska oljor som används som livsmedelsingredienser är det inte nödvändigt att fastställa ett gränsvärde för erukasyra i livsmedel som innehåller vegetabiliska oljor och fetter.

(6)

Med tanke på den höga koncentrationen av erukasyra i senap finns det en risk för en betydande exponering för erukasyra vid konsumtion av senap. Därför bör det fastställas ett gränsvärde för erukasyra i senap.

(7)

Gränsvärden för erukasyra i modersmjölksersättning och tillskottsnäring har redan fastställs genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/127 (5). Av tydlighetsskäl bör det gränsvärde för erukasyra i modersmjölksersättning och tillskottsnäring som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 utgå.

(8)

I kommissionens förordning (EU) 2017/1237 (6) fastställs ingen måttenhet för gränsvärdet för vätecyanid. För att uppnå rättslig säkerhet är det därför lämpligt att korrigera detta fel.

(9)

Förordning (EG) nr 1881/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Om det behövs för offentlig kontroll av livsmedel av animaliskt ursprung får kommissionen fastställa referensvärden (nedan kallade referensvärden för åtgärder) med avseende på resthalter av sådana farmakologiskt aktiva substanser i livsmedel av animaliskt ursprung för vilka det inte har fastställts något MRL-värde. Referensvärden för åtgärder bör tillämpas på livsmedel av animaliskt ursprung som importerats från tredjeländer och livsmedel av animaliskt ursprung som framställts i unionen.

(2)

På begäran av kommissionen har Efsas panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan antagit riktlinjer för de metodologiska principer och vetenskapliga metoder som ska beaktas vid bedömning av om referensvärdena för åtgärder är säkra (nedan kallade Efsas riktlinjer) (2). Efsas riktlinjer beskriver en process för bedömning av huruvida den analytiska koncentration av en farmakologiskt aktiv substans som kan bestämmas av officiella kontrollaboratorier med hjälp av en validerad analysmetod, är tillräckligt låg för att skydda människors hälsa på adekvat sätt.

(3)

Efsas riktlinjer anger också i vilka fall en substansspecifik riskbedömning bör göras av Efsa i enlighet med förordning (EG) nr 470/2009. För att säkerställa en adekvat hälsoskyddsnivå bör det göras substansspecifika riskbedömningar framför allt av farmakologiskt aktiva substanser som orsakar bloddyskrasi (aplastisk anemi) eller allergi (utom hudsensibilisering) eller som är högpotenta carcinogener eller oorganiska substanser.

(4)

Därför bör det antas metodologiska principer och vetenskapliga metoder för bedömning av om referensvärdena för åtgärder är säkra.

(5)

I kommissionens beslut 2002/657/EG (3) fastställs den lägsta funktionsgräns som krävs för de analysmetoder som används för påvisande av ett begränsat antal substanser vars användning inte är tillåten eller uttryckligen är förbjuden i unionen. Denna lägsta funktionsgräns som krävs motsvarar det genomsnittliga värdet över vilket påvisandet av en substans eller resthalter av denna kan betraktas som meningsfullt ur metodologisk synvinkel. Den lägsta funktionsgräns som krävs är tillämplig på de matriser som anges i bilaga II till det beslutet.

(6)

Enligt kommissionens beslut 2005/34/EG (4) ska den lägsta funktionsgräns som krävs och som fastställs i beslut 2002/657/EG användas som referensvärde för åtgärder när det gäller livsmedel av animaliskt ursprung som importerats från tredjeländer, oavsett vilken livsmedelsmatris som testas. Livsmedel av animaliskt ursprung som innehåller resthalter av en farmakologiskt aktiv substans i en koncentration som är lika med eller högre än referensvärdet för åtgärder bör anses vara oförenliga med unionslagstiftningen, samtidigt som livsmedel av animaliskt ursprung som innehåller koncentrationer som är lägre än referensvärdet för åtgärder inte bör förbjudas att komma in i livsmedelskedjan. Fastställandet av referensvärden för åtgärder bör dock inte på något sätt tjäna som förevändning för att tolerera olaglig användning av förbjudna eller otillåtna substanser. Alla resthalter av dessa substanser i livsmedel av animaliskt ursprung bör därför anses vara icke önskvärda. De referensvärden för åtgärder som anges i beslut 2005/34/EG har enbart baserats på analytiska överväganden, med beaktande av den lägsta resthaltskoncentration som kan påvisas och bekräftas med en validerad analysmetod, utan hänsyn till de berörda substansernas toxiska potential.

(7)

För kloramfenikol, malakitgrönt och nitrofuranmetaboliter har referensvärden för åtgärder fastställts i beslut 2005/34/EG. När det gäller dessa substanser har dock Efsa konstaterat att det enligt Efsas riktlinjer behövdes en substansspecifik riskbedömning i stället för standardmetoden för riskbedömning. På kommissionens begäran antog Efsas panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan därför vetenskapliga yttranden om kloramfenikol i livsmedel och foder (5), om nitrofuraner och deras metaboliter i livsmedel (6) och om malakitgrönt i livsmedel (7).

(8)

Det bör därför fastställas referensvärden för åtgärder för dessa substanser som tar hänsyn till både analytiska överväganden och substansernas toxiska potential. Med tanke på de osäkerhetsfaktorer som Efsa identifierat i sina riskbedömningar av kloramfenikol och nitrofuranmetaboliterna bör analysmetodernas känslighet förbättras för att så låga koncentrationer som möjligt ska kunna kontrolleras.

(9)

Om man upptäcker resthalter av förbjudna eller otillåtna substanser, även under de fastställda referensvärdena för åtgärder, kan det vara ett tecken på felaktig användning av dessa substanser. I sådana fall ska medlemsstaterna och i förekommande fall kommissionen enligt förordning (EG) nr 470/2009 vidta uppföljningsåtgärder. För detta ändamål bör medlemsstaterna och kommissionen ha tillgång till information via systemet för snabb varning för livsmedel och foder (8).

(10)

För att ge de officiella laboratorierna möjlighet att anpassa sina metoder till de uppdaterade referensvärdena för åtgärder med avseende på kloramfenikol, malakitgrönt och nitrofuranmetaboliter bör dessa sänkta referensvärden för åtgärder tillämpas först efter en period på tre år.

(11)

Eftersom den här förordningen tar över, uppdaterar och utökar bestämmelserna i beslut 2005/34/EG bör beslut 2005/34/EG upphävas för att rättsläget ska vara klart.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 798/2008 (3) fastställs krav på utfärdande av veterinärintyg för import till och transitering, inklusive lagring under transitering, genom unionen av fjäderfä och fjäderfäprodukter (nedan kallade varorna). Där föreskrivs att varorna endast får importeras till och transiteras genom unionen från de tredjeländer, områden, zoner eller delområden som förtecknas i kolumnerna 1 och 3 i tabellen i del 1 i bilaga I till den förordningen.

(2)

I förordning (EG) nr 798/2008 fastställs även villkoren för när tredjeländer, områden, zoner eller delområden anses vara fria från högpatogen aviär influensa.

(3)

Japan förtecknas i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008 som ett tredjeland från vilket import till och transitering genom unionen av ägg och äggprodukter är tillåten från hela dess territorium.

(4)

Japan har begärt att landet ska godkännas för import till och transitering genom unionen av kött av fjäderfä, och har lämnat in relevanta uppgifter. Kommissionen har med positivt resultat utfört en kontroll i Japan för att utvärdera djurhälsokontrollerna på plats av kött av fjäderfä avsett för export till unionen. På grund av ett utbrott av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N6 i januari 2018 uppfyllde landet dock inte de villkor som anges i artikel 9 i förordning (EG) nr 798/2008 för att det ska anses vara fritt från sjukdomen och godkändes därför inte för den varan.

(5)

Mer än tolv månader har gått sedan högpatogen aviär influensa förekom inom Japans territorium och landet kan därför anses vara fritt från sjukdomen i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 798/2008. Utifrån nuvarande epidemiologiska situation är det därför lämpligt att ändra posten för Japan i tabellen i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008, och att godkänna detta tredjeland för import till och transitering genom unionen av kött av fjäderfä.

(6)

Bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt förordning (EU) 2017/625 ska vissa kategorier av djur och varor genomgå systematisk kontroll vid gränskontrollstationer innan de förs in i unionen.

(2)

Enligt artikel 65.4 i förordning (EU) 2017/625 ska vid misstanke om bedrägligt eller vilseledande agerande hos en aktör eller vid allvarliga eller upprepade överträdelser av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i den förordningen gränskontrollstationernas behöriga myndigheter förstärka den offentliga kontrollen av sändningar med samma användningsområde eller ursprung. Enligt artikel 65.5 i förordning (EU) 2017/625 ska kommissionen och medlemsstaterna underrättas om de behöriga myndigheternas beslut om att utföra sådan förstärkt offentlig kontroll genom det informationshanteringssystem för offentlig kontroll (Imsoc) som avses i artikel 131 i den förordningen.

(3)

För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt när det gäller samordnad förstärkt offentlig kontroll av vissa varor som förs in i unionen bör det fastställas detaljerade förfaranden för samordnat utförande av sådan kontroll, inbegripet bestämmelser om Imsocs roll i detta avseende. Av praktiska skäl bör den samordnade förstärkta kontrollen vid gränserna begränsas till de kategorier av sändningar för vilka det finns en identifierbar förtecknad ursprungsangläggning, dvs. sändningar av produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter och sammansatta produkter.

(4)

När kommissionen tar emot en anmälan från de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 65.5 i förordning (EU) 2017/625 bör den särskilt bedöma om den bristande efterlevnaden grundar sig på misstänkt bedrägligt eller vilseledande agerande eller på en eventuell allvarlig eller upprepad överträdelse av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) 2017/625, till exempel utsläppande på marknaden av produkter av animaliskt ursprung som innehåller halter av främmande ämnen eller restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel som överskrider gränsvärdet för resthalter, eller av produkter som inte uppfyller kraven i kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 (2).

(5)

För att minska risken för bedrägligt eller vilseledande agerande genom uppvisande av små sändningar för offentlig kontroll bör det fastställas ett krav på att den sammanlagda vikten på de sändningar som är förenliga med bestämmelserna ska vara minst tio gånger högre än vikten på den sändning som ursprungligen föranledde åtgärden för att den samordnade förstärkta offentliga kontrollen ska upphöra. För att undvika en oacceptabel administrativ och ekonomisk börda för de behöriga myndigheterna och för aktörerna bör det dock fastställas ett krav på en högsta sammanlagd vikt på de sändningar som är förenliga med bestämmelserna för att den samordnade förstärkta offentliga kontrollen ska upphöra.

(6)

Om tre sändningar som förs in i unionen vid samordnad förstärkt offentlig kontroll uppvisar samma typ av överträdelse som anges i anmälan i enlighet med artikel 65.5 i förordning (EU) 2017/625, bör den samordnade förstärkta offentliga kontrollen fortsätta tills resultaten av denna kontroll och de åtgärder som de behöriga myndigheterna i de berörda tredjeländerna vidtar är tillfredsställande. I detta fall bör kommissionen begära att de behöriga myndigheterna i tredjeländerna genomför nödvändiga undersökningar och åtgärder för att avhjälpa situationen i ursprungsanläggningen och rapporterar tillbaka till kommissionen.

(7)

För att kontrollsystemet ska vara effektivt bör medlemsstaterna kunna utesluta vissa sändningar från samordnad förstärkt offentlig kontroll, om sändningen nekas införsel till unionen av andra skäl än den överträdelse för vilken den samordnade förstärkta offentliga kontrollen utförs.

(8)

Eftersom förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas från och med den 14 december 2019 bör den här förordningen också tillämpas från och med det datumet.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt artikel 47.1 i direktiv 2006/43/EG kan medlemsstaterna tillåta att revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag som de har godkänt samt utrednings- och kontrollrapporter som avser revisionerna i fråga överlämnas till behöriga myndigheter i ett tredjeland endast på villkor att dessa myndigheter uppfyller krav som kommissionen har fastställt som tillräckliga och att samarbetsformer på grundval av ömsesidighet har avtalats mellan dem och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Medlemsstaterna har ett växande intresse av att vidareutveckla samarbetet med de behöriga myndigheterna i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) när det gäller lagstadgad revision. Med tanke på det intresset är det nödvändigt att fastställa om de behöriga myndigheterna i Kina uppfyller krav som är tillräckliga för dessa ändamål.

(2)

Ett beslut om tillräcklighet enligt artikel 47.3 i direktiv 2006/43/EG behandlar inte andra särskilda villkor för överlämnandet av revisionshandlingar och andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag samt utrednings- och kontrollrapporter, såsom det avtal om samarbetsformer på grundval av ömsesidighet mellan de behöriga myndigheterna som avses i artikel 47.1 d i det direktivet, eller villkoren för överlämnande av personuppgifter som fastställs i artikel 47.1 e i det direktivet.

(3)

Samarbete om överlämnande av revisionshandlingar och andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag och av utrednings- och kontrollrapporter till den behöriga myndigheten i ett tredjeland återspeglar det väsentliga allmänintresset i utövandet av oberoende offentlig tillsyn. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör därför, inom ramen för de samarbetsformer som avses i artikel 47.2 i direktiv 2006/43/EG, säkerställa att Kinas behöriga myndigheter använder sådana handlingar som överlämnas till dem i enlighet med artikel 47.1 i det direktivet endast för att utöva sina uppdrag inom offentlig tillsyn, extern kvalitetskontroll och utredningar av revisorer och revisionsföretag.

(4)

När kontroller och utredningar utförs får inte lagstadgade revisorer och revisionsföretag ge tillgång till eller överlämna sina revisionshandlingar eller andra handlingar till behöriga myndigheter i Kina på några andra villkor än dem som anges i artikel 47 i direktiv 2006/43/EG och i detta beslut.

(5)

För att säkerställa offentlig tillsyn, kvalitetskontroll och utredningar av lagstadgade revisorer och revisionsföretag bör medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 47.4 i direktiv 2006/43/EG, se till att kontakter mellan de lagstadgade revisorer eller revisionsföretag som godkänts av dem och de behöriga myndigheterna i Kina sker via de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

(6)

I enlighet med artikel 47.1 d i direktiv 2006/43/EG kan medlemsstaterna tillåta att revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag som godkänts av dem samt utrednings- eller kontrollrapporter överlämnas till de behöriga myndigheterna i Kina, men endast på villkor att samarbetsformer har avtalats mellan de berörda behöriga myndigheterna.

(7)

Medlemsstaterna bör se till att sådana samarbetsformer mellan deras behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i Kina avtalas på grundval av ömsesidighet och på de villkor som anges i artikel 47.1 och 47.2 i direktiv 2006/43/EG, bland annat skydd av alla företagshemligheter och affärsintressen, inbegripet industriella och immateriella äganderätter, som ingår i handlingarna avseende de företag som var föremål för revisionen eller avseende de lagstadgade revisorer och revisionsföretag som utförde revisionen av företagen.

(8)

Om ett överlämnande av revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag och av utrednings- eller kontrollrapporter till de behöriga myndigheterna i Kina innebär att personuppgifter överförs är en sådan överföring laglig endast om den även uppfyller de villkor för internationell överföring av personuppgifter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (2). Enligt artikel 47.1 e i direktiv 2006/43/EG måste medlemsstaterna därför säkerställa att överföringen av personuppgifter mellan deras behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i Kina sker i överensstämmelse med tillämpliga dataskyddsprinciper och dataskyddsregler och, framför allt, med bestämmelserna i kapitel V i förordning (EU) 2016/679. Medlemsstaterna bör se till att det finns lämpliga skyddsåtgärder i samband med överföring av personuppgifter, i enlighet med artikel 46 i förordning (EU) 2016/679. Dessutom bör medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna i Kina inte delar personuppgifter som ingår i de överlämnade dokumenten vidare utan förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

(9)

Finansministeriet och tillsynsmyndigheten på värdepappersområdet (CSRC) i Kina är de två offentliga tillsynsorgan som har behörighet att utreda revisorer och revisionsföretag enligt Kinas bokföringslag, lag om auktoriserade revisorer och värdepapperslag. Finansministeriet ansvarar för att bevilja redovisningsbyråer verksamhetstillstånd, kontrollera efterlevnaden av redovisningsregler, fastställa revisionsstandarder, utföra kontroller och utredningar av redovisningsbyråer och auktoriserade revisorer samt ingå samarbetsavtal som gäller tillsyn av yrket auktoriserad revisor. CSRC är underställd statsrådet och ansvarar för att utöva tillsyn över värdepappersmarknaden och se till att värdepapperslagen efterlevs. Myndigheten har befogenhet att inspektera företag som är noterade på Shanghai Stock Exchange eller Shenzhen Stock Exchange och de redovisningsbyråer som utför revisioner av sådana börsnoterade företag. CSRC är den myndighet som ansvarar för tillsyn och förvaltning av värdepapper som emitterats vid någon av dessa börser. Utöver tillsynsuppgifterna har CSRC också ansvar för att förvalta internationellt samarbete inom värdepappers- och futuresektorn. CSRC har befogenhet att inrätta en mekanism för tillsynssamarbete med motsvarande myndigheter i andra jurisdiktioner för gränsöverskridande tillsyn av värdepappersmarknaderna, inklusive samarbete kring revisionsfrågor.

(10)

Både finansministeriet och CSRC kommer att delta i undertecknandet av framtida bilaterala avtal om överlämnande av revisionshandlingar. Finansministeriet har ansvaret när det gäller att ingå avtal med medlemsstaterna och avgör i vilken utsträckning CSRC ska delta i förhandlingarna och i undertecknandet av avtalen, beroende på avtalens omfattning och innehåll. Nuvarande och tidigare anställda vid finansministeriet och CSRC har tystnadsplikt avseende stats-, affärs- och yrkeshemligheter de fått reda på under tillsynsverksamheten och får inte använda sådan information för orelaterade syften.

(11)

Enligt Kinas lagar och andra författningar får finansministeriet och CSRC till medlemsstaternas behöriga myndigheter överlämna handlingar som är likvärdiga med dem som avses i artikel 47.1 i direktiv 2006/43/EG avseende utredningar som de får bedriva angående sådana revisorer eller revisionsföretag.

(12)

På grundval av detta, och även med beaktande av det tekniska utlåtandet från den kommitté för europeiska tillsynsorgan för revisorer som avses i artikel 30.7 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 (3), uppfyller finansministeriet och CSRC krav som bör fastställas som tillräckliga i den mening som avses i artikel 47.1 c i direktiv 2006/43/EG.

(13)

Detta beslut påverkar inte sådana samarbetsavtal som avses i artikel 25.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (4).

(14)

En eventuell slutsats om att behöriga myndigheter i ett tredjeland uppfyller krav som ska anses tillräckliga i enlighet med artikel 47.3 första stycket i direktiv 2006/43/EG föregriper inte beslut som kommissionen kan komma att anta om likvärdighet mellan offentliga tillsynssystem, system för kvalitetskontroll samt utrednings- och sanktionssystem för revisorer och revisionsföretag som är registrerade i det tredjelandet enligt artikel 46.2 i direktivet.

(15)

Detta beslut syftar till att underlätta effektivt samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i Kina. Avsikten är att göra det möjligt för dessa myndigheter att utöva sina uppdrag vad gäller offentlig tillsyn, extern kvalitetskontroll och utredningar och samtidigt skydda de berörda parternas rättigheter. Om en behörig myndighet beslutar att avtala om samarbetsformer på grundval av ömsesidighet med de behöriga myndigheterna i Kina i syfte att möjliggöra överlämnande av revisionshandlingar och andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag samt utrednings- eller kontrollrapporter, är den berörda medlemsstaten skyldig att underrätta kommissionen om de ömsesidiga samarbetsformer som avtalats med dessa myndigheter, för att kommissionen ska kunna bedöma om samarbetet är förenligt med artikel 47 i direktiv 2006/43/EG.

(16)

Det övergripande syftet med samarbete kring revisionstillsyn mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i Kina är att skapa ömsesidig tillit för varandras tillsynssystem och att öka konvergensen i revisionskvalitet. En sådan ömsesidig tillit och ökad konvergens skulle bygga på likvärdighet mellan unionens och Kinas revisionstillsynssystem. Till följd av detta bör överlämnande av revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag och av utrednings- och kontrollrapporter slutligen bli ett undantag.

(17)

Detta beslut återspeglar medlemsstaternas växande intresse av att vidareutveckla samarbete med de behöriga myndigheterna i Kina på området lagstadgad revision som ett sätt att göra det lättare för unionsenheter att få tillträde till Kinas kapitalmarknad och att uppmuntra företag som har sitt säte i Kina att delta i kapitalmarknadsaktivitet i medlemsstaterna.

(18)

Med tanke på den nuvarande bristen på praktisk erfarenhet av tillsynssamarbete med de behöriga myndigheterna i Kina bör detta beslut tillämpas under en begränsad tid.

(19)

Oavsett tidsbegränsningen kommer kommissionen regelbundet att övervaka marknadsutvecklingen, utvecklingen av tillsyns- och regleringsramarna och tillsynssamarbetets effektivitet, med beaktande av de erfarenheter som gjorts under tillsynssamarbetet och utgående från medlemsstaternas synpunkter. I synnerhet får kommissionen göra en särskild översyn av detta beslut när som helst under dess giltighetstid, om relevant utveckling gör det nödvändigt att ompröva den tillräcklighet som fastställs genom detta beslut. En sådan omprövning kan leda till att detta beslut upphävs.

(20)

Europeiska datatillsynsmannen avgav sitt yttrande den 20 maj 2019.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 48.1 i direktiv 2006/43/EG.