ISSN 1977-0820
Europeiska unionens
officiella tidning
L 282
Svensk utgåva
Lagstiftning
62 årgången
4 november 2019
|
ISSN 1977-0820 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 282 |
|
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
62 årgången |
|
|
|
Rättelser |
|
|
|
* |
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES. |
|
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
II Icke-lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
|
4.11.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 282/1 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/1839
av den 31 oktober 2019
om ändring av genomförandeförordning (EU) 2017/1152 vad gäller bestämning och rapportering av WLTP-värden för koldioxid för vissa kategorier av nya lätta nyttofordon och anpassning av indata för korrelationsverktyget
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (1), särskilt artikel 8.9 första stycket och artikel 13.6 tredje stycket, och
av följande skäl:
|
(1) |
Lätta nyttofordon för vilka typgodkännanden har beviljats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 (2) och som utvidgats i enlighet med artikel 2 fjärde stycket i den förordningen, får släppas ut på marknaden under 2020, och som fordon i slutserier fram till juni 2022, med utsläppsvärden för koldioxid fastställda i enlighet med den nya europeiska körcykeln (NEDC). |
|
(2) |
Dessa fordon bör emellertid beaktas på ett lämpligt sätt vid beräkningen av de specifika koldioxidutsläppsmål som är tillämpliga på tillverkare från och med 2021 till och med 2024, och för att kontrollera överensstämmelsen med dessa mål under åren 2021 och 2022 i enlighet med del B punkterna 1–5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 (3). |
|
(3) |
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1152 (4) fastställer en metod för korrelation av NEDC-koldioxidvärden och de värden som bestäms i enlighet med det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (WLTP) enligt vad som anges i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (5). Det är därför lämpligt att i förordning (EU) 2017/1152 klargöra vilka WLTP-koldioxidvärden som bör tilldelas denna specifika grupp av lätta nyttofordon, för att säkerställa att dessa värden ligger i linje med de utsläppsvärden för koldioxid som ska bestämmas för denna fordongrupp från och med den 1 januari 2021 i enlighet med bilaga VIII till kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 (6). |
|
(4) |
I förordning (EU) 2019/631 föreskrivs att målen för minskningen av koldioxidutsläpp från EU:s hela fordonspark till 2025 och 2030 för nya lätta nyttofordon ska beräknas på grundval av koldioxidutsläppen som uppmätts i enlighet med kommissionens förordning (EU) 2017/1151 för nya lätta nyttofordon som registreras under 2020 (nedan kallade uppmätta värden för koldioxidutsläpp). |
|
(5) |
I genomförandeförordning (EU) 2017/1152 föreskrivs bestämmelser om tillverkares beräkning och rapportering av uppmätta värden för koldioxidutsläpp. Det är dock nödvändigt att närmare ange hur dessa värden ska bestämmas, särskilt när det gäller icke externt laddbara hybridelfordon och externt laddbara hybridelfordon. |
|
(6) |
Det bör också klargöras hur de uppmätta värdena för koldioxidutsläppen ska bestämmas när flera provningar av koldioxidutsläppen utförs för typgodkännande. |
|
(7) |
Korrelationen för koldioxidutsläpp från icke externt laddbara hybridelfordon och från externt laddbara hybridelfordon bör utföras på grundval av fysiska fordonsprovningar och inte på grundval av simuleringar som utförs med hjälp av korrelationsverktyget, beroende på komplexiteten i att anpassa korrelationsverktyget för att beakta sådan fordonsteknik. För att säkerställa en effektiv kontroll av korrelationsresultaten bör tekniska provningsuppgifter för dessa fordon lämnas till kommissionen på samma sätt som för konventionella fordon. |
|
(8) |
Genomförandeförordning (EU) 2017/1152 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(9) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genomförandeförordning (EU) 2017/1152 ska ändras på följande sätt:
|
(1) |
I artikel 3.1 ska led d ersättas med följande:
|
|
(2) |
Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
|
|
(3) |
Artikel 6a ska ändras på följande sätt:
|
|
(4) |
Bilaga I ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 1.4 c ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 31 oktober 2019.
På kommissionens vägnar
Ordförande
Jean-Claude JUNCKER
(1) EUT L 145, 31.5.2011, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG (EUT L 188, 18.7.2009, s. 1).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 av den 17 april 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (EUT L 111, 25.4.2019, s. 13).
(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1152 av den 2 juni 2017 om fastställande av en metod för bestämning av de nödvändiga korrelationsparametrarna för att återspegla ändringen av det föreskrivna provningsförfarandet med avseende på lätta nyttofordon och om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 644).
(5) Kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 1).
(6) Kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om ändring av bilagorna I och III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (EUT L 167, 25.6.2011, s. 1).
(***) (***)P0: Elmaskinen är ansluten till motorns drivrem och har därför motorhastigheten som referenshastighet.
P1: Elmaskinen är ansluten till motorns vevaxel och har därför motorhastigheten som referenshastighet.
P2: Elmaskinen är monterad direkt uppströms transmissionen (växellåda eller kontinuerligt varierbar utväxling) och har därför transmissionens ingångshastighet som referenshastighet.
P2 planetväxel: Elmaskinen är ansluten till en planetväxel som inte är ansluten till förbränningsmotorn eller den slutliga utväxlingen, här kallad planetsidan. I detta fall kan hastighetskvoten specificeras som förhållandet mellan elmaskinen och planetsidans rotationshastighet (referenshastigheten), som återspeglar en reduceringsväxels hastighetsökande/hastighetsminskande verkan.
P3: Elmaskinen är direkt uppströms drivaxelns slutliga utväxling, och har därför den slutliga utväxlingens ingående rotationshastighet som referenshastighet (detta omfattar elmaskiner som är monterade på en planetväxel vid den slutliga utväxlingen). Ett fordon kan ha upp till två P3-maskiner (en för framaxeln (P3a) och en för bakaxeln (P3b)).
P4: Elmaskinen är nedströms den slutliga utväxlingen, och har därför hjulhastigheten som referenshastighet. Ett fordon kan ha upp till fyra P4-motorer (en för varje hjul, där P4a avser framhjulen och P4b avser bakhjulen).
Ytterligare specifikationer av dessa indata ska anges i korrelationsverktygets indatamall.”
|
4.11.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 282/9 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/1840
av den 31 oktober 2019
om ändring av genomförandeförordning (EU) 2017/1153 vad gäller rapportering av WLTP-värden för koldioxid för vissa kategorier av nya personbilar och anpassning av indata för korrelationsverktyget
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (1), särskilt artikel 8.9 första stycket och artikel 13.7 första stycket, och
av följande skäl:
|
(1) |
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 (2) föreskrivs att målen för minskningen av koldioxidutsläpp från EU:s hela fordonspark till 2025 och 2030 för nya personbilar ska beräknas på grundval av koldioxidutsläppen som uppmätts i enlighet med kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (3) för nya personbilar som registreras under 2020 (nedan kallade uppmätta värden för koldioxidutsläpp). |
|
(2) |
I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1153 (4) föreskrivs bestämmelser om beräkning och rapportering från tillverkarna om uppmätta värden för koldioxidutsläpp. Det är dock nödvändigt att närmare ange hur dessa värden ska bestämmas, särskilt när det gäller icke externt laddbara hybridelfordon och externt laddbara hybridelfordon. |
|
(3) |
Det bör också klargöras hur mätvärdena för koldioxidutsläpp ska bestämmas när flera provningar av koldioxidutsläppen utförs i samband med typgodkännande. |
|
(4) |
Korrelationen för koldioxidutsläpp från icke externt laddbara hybridelfordon och från externt laddbara hybridelfordon bör utföras på grundval av fysiska fordonsprovningar och inte på grundval simuleringar som utförs med hjälp av korrelationsverktyget, beroende på komplexiteten i att anpassa korrelationsverktyget för att beakta sådan fordonsteknik. För att säkerställa en effektiv kontroll av korrelationsresultaten bör emellertid tekniska provningsuppgifter för dessa fordon lämnas till kommissionen på samma sätt som för konventionella fordon. |
|
(5) |
Genomförandeförordning (EU) 2017/1153 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(6) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genomförandeförordning (EU) 2017/1153 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 7a ska ändras på följande sätt:
|
|
2. |
Bilaga I ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 1.2c ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 31 oktober 2019.
På kommissionens vägnar
Ordförande
Jean-Claude JUNCKER
(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 av den 17 april 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (EUT L 111, 25.4.2019, s. 13).
(3) Kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 1).
(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1153 av den 2 juni 2017 om fastställande av en metod för bestämning av de nödvändiga korrelationsparametrarna för att återspegla ändringen av det föreskrivna provningsförfarandet och om ändring av förordning (EU) nr 1014/2010 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 679).
(***) P0: Elmaskinen är ansluten till motorns drivrem och har därför motorhastigheten som referenshastighet.
P1: Elmaskinen är ansluten till motorns vevaxel och har därför motorhastigheten som referenshastighet.
P2: Elmaskinen är monterad direkt uppströms transmissionen (växellåda eller kontinuerligt varierbar utväxling) och har därför transmissionens ingångshastighet som referenshastighet.
P2 planetväxel: Elmaskinen är ansluten till en planetväxel som inte är ansluten till den inre förbränningsmotorn eller den slutliga utväxlingen, här kallad planetsidan. I detta fall kan hastighetskvoten specificeras som förhållandet mellan elmaskinen och planetsidans rotationshastighet (referenshastigheten), som återspeglar en reduceringsväxels hastighetsökande/hastighetsminskande verkan.
P3: Elmaskinen är direkt uppströms drivaxelns slutliga utväxling, och har därför den slutliga utväxlingens ingående rotationshastighet som referenshastighet (detta omfattar elmaskiner som är monterade på en planetväxel vid den slutliga utväxlingen). Ett fordon kan ha upp till två P3-maskiner (en för framaxeln (P3a) och en för bakaxeln (P3b)).
P4: Elmaskinen är nedströms den slutliga utväxlingen, och har därför hjulhastigheten som referenshastighet. Ett fordon kan ha upp till fyra P4-motorer (en för varje hjul, där P4a avser framhjulen och P4b avser bakhjulen).
Ytterligare specifikationer av dessa indata ska anges i korrelationsverktygets indatamall.”
|
4.11.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 282/15 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/1841
av den 31 oktober 2019
om införande av ett namn i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” (SUB)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.3 a, och
av följande skäl:
|
(1) |
I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Belgiens ansökan om registrering av namnet ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” som skyddad ursprungsbeteckning offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). |
|
(2) |
Kommissionen mottog den 27 juli 2018 ett meddelande om invändning från Frankrike. Kommissionen mottog den tillhörande motiverade invändningen den 26 september 2018. |
|
(3) |
Frankrike hävdade att villkoren i artikel 5 i förordning (EU) nr 1151/2012 inte är uppfyllda. Landet påstod att det namn som föreslagits för registrering som skyddad ursprungsbeteckning, ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen”, inte är knutet till en viss ort. I namnet hänvisas det enbart till nötkreatursrasen ”röd ras från Västflandern” av vilken köttet framställs enligt de berörda produktspecifikationerna. |
|
(4) |
Dessutom hävdade Frankrike också att det namn som föreslagits strider mot artikel 6.2 eftersom det riskerar att vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung. Eftersom det namn som ska registreras innehåller termen ”ras” skulle det vara omöjligt att skilja mellan kött som framställts enligt produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen och kött som helt enkelt erhållits från djur av samma ras men som inte omfattas av beteckningen. Risken för att konsumenterna blir förvirrade är därför stor. |
|
(5) |
Kommissionen fann invändningen giltig och uppmanade, genom en skrivelse av den 14 november 2018, Belgien och Frankrike att inleda lämpliga samråd under tre månader för att sinsemellan försöka nå en överenskommelse i enlighet med sina interna förfaranden. |
|
(6) |
På begäran av sökanden förlängdes fristen för samråden med ytterligare tre månader. |
|
(7) |
En överenskommelse nåddes mellan parterna. Belgien meddelade i en skrivelse av den 14 maj 2019 resultatet av överenskommelsen till kommissionen. Det klargjordes att rasens officiella namn är ”Rood” och inte ”Rood ras van West-Vlaanderen”. Det geografiska elementet i namnet utgör därför inte en del av namnet på rasen utan är en geografisk komponent i det namn som ska registreras och anger produktens ursprung. |
|
(8) |
Mot bakgrund av ovannämnda klara åtskillnad kan namnet dessutom inte anses vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung. Om unionens allmänna märkningsregler är uppfyllda skulle det vara tillräckligt för att undvika risken att konsumenterna vilseleds, även i fråga om översättningar och i synnerhet en eventuell konflikt med namnet på den franska rasen ”Rouge Flamande”. |
|
(9) |
Hela namnet ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” bör beviljas skydd. Producenter bör kunna fortsätta använda enskilda komponenter av namnet, till och med tillsammans med andra komponenter och även i översättningar, förutsatt att principerna och reglerna i unionens rättsordning respekteras. |
|
(10) |
Innehållet i överenskommelsen mellan Belgien och Frankrike bör beaktas, eftersom det är förenligt med bestämmelserna i förordning (EU) nr 1151/2012 och annan EU-lagstiftning. |
|
(11) |
Texterna i det sammanfattande dokumentet och i produktspecifikationen har ändrats i enlighet med detta. Dessa ändringar i det sammanfattande dokumentet anses inte vara väsentliga. Stamboken för rasen ”Rood” och den sökande gruppens föreskrifter bifogades produktspecifikationen. |
|
(12) |
Eftersom ändringarna i det sammanfattande dokumentet inte är väsentliga är en upprepning av den granskning som avses i artikel 51.4 i förordning (EU) nr 1151/2012 inte nödvändig. Den konsoliderade versionen av det sammanfattade dokumentet bör emellertid offentliggöras för kännedom. |
|
(13) |
I ljuset av ovanstående bör namnet ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” föras in i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Namnet ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” (SUB) ska föras in i registret.
Namnet i första stycket avser en produkt i klass 1.1 färskt kött (och slaktbiprodukter) enligt bilaga XI till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 (3).
Det konsoliderade sammanfattande dokumentet återges i bilagan till denna förordning.
Artikel 2
Hela namnet ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” ska beviljas skydd. Enskilda komponenter av namnet får användas, till och med tillsammans med andra komponenter och i översättningar inom unionen, förutsatt att principerna och reglerna i unionens rättsordning är uppfyllda.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 31 oktober 2019.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.
(2) EUT C 157, 4.5.2018, s. 11.
(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 179, 19.6.2014, s. 36).
BILAGA
SAMMANFATTANDE DOKUMENT
”VLEES VAN HET ROOD RAS VAN WEST-VLAANDEREN”
EU-nr: PDO-BE-02261 – 11.1.2017
SUB (X) SGB ( )
1. Namn
”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen”
2. Medlemsstat eller tredjeland
Belgien
3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet
3.1 Produkttyp
Färskt kött (och slaktbiprodukter)
3.2 Beskrivning av den produkt för vilken namnet i punkt 1 är tillämpligt
Namnet ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” får uteslutande användas för färskt nötkött från hondjur som är mellan 3,5 och 8 år gamla och från stutar som är mellan 2 och 3,5 år gamla som tillhör den röda nötkreatursrasen som avlats och fötts upp i Västflandern. Slaktade djur ska uppfylla följande krav:
|
— |
Vikt: minst 380 kg. |
|
— |
Konformation: S, E, U, R, O från SEUROP-klassificeringen för nötkreatur |
|
— |
Fettansättning: 2, 3, 4 eller 5 |
Köttet är relativt mörkrött, lätt och bra marmorerat med fin textur.
Köttet har en fyllig, intensiv smak. Det fina fettet ger det en krämig ton.
3.3 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung) och råvaror (endast för bearbetade produkter)
Det grovfoder (gräs och foderprodukter) som kor och stutar av den röda rasen får framställs till 75–100 % inom det geografiska området, huvudsakligen på jordbruksföretaget.
Nötkreaturen får som komplement och i begränsad utsträckning en viss andel kraftfoder under vissa perioder i livet.
Nötkreaturen är ute på bete på sommaren och så länge vädret tillåter, i genomsnitt sju månader, mellan april och november.
Under vinterperioden består fodret huvudsakligen av lokala foderprodukter: torrfoder och hö.
Fodret framställs på gårdarna men vid behov kan lokalt foder köpas in som framställts inom det geografiska området. Endast vid extrema väderförhållanden (torka eller stora regnmängder) kan begränsade mängder foder köpas in från angränsande områden. Det foder som inte kommer från det geografiska området utgör årligen 30 % till maximalt 50 % av den torrsubstans som djuren erhåller och detta påverkar inte köttets särskilda karaktär.
De foderprodukter nötkreaturen får kompletteras på
|
— |
sommaren (och endast om det är nödvändigt) med lokalt framställt grovfoder (såsom majs, fruktkött, drav, potatis, halm osv.), |
|
— |
vintern med grovfoder och en daglig maximal mängd kraftfoder på 0,5 kg per 100 kg levande vikt. |
Det grovfoder som anges ovan framställs främst på gårdarna men kan även köpas in vid behov. Det härstammar till 75–100 % från det geografiska området.
Gödningsfasen är högst fem månader. Fodret kompletteras med en daglig maximal mängd kraftfoder på 1 kg per 100 kg levande vikt. Kraftfodret innehåller spannmål och kompletteras med bland annat linfrökakor, foderbetor och potatis. Djuren kan gödas såväl i ett stall, tjudrade eller frigående som ute på bete.
3.4 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området
Födsel, uppfödning, gödning, slakt och styckning äger rum i det geografiska området.
3.5 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv. av den produkt som det registrerade namnet avser
—
3.6 Särskilda regler för märkning av produkten med det registrerade namnet
På märkningen anges det registrerade namnet ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” och EU:s logotyp.
4. Kort beskrivning av det geografiska området
Det geografiska området omfattar den belgiska provinsen Västflandern.
5. Samband med det geografiska området
5.1 Det geografiska områdets särdrag
I Västflandern bedrivs traditionellt jordbruk i blandade jordbruksföretag. Provinsen beskrivs på följande sätt: ”Västflandern är ett låglänt land […]. Eftersom området har ett mycket gynnsamt kustklimat består det till stor del av mycket rik jordbruksmark. Bortom sanddynerna sträcker den tunga polderjorden ut sig som består av bördig sandblandad lera i den sydliga halvan av provinsen, medan ett sandigt område breder ut sig i triangeln mellan Brygge, Torhout och Tielt. Förutom i det sandiga området finns det stora möjligheter för jordbrukarna i Västflandern att utnyttja marken för jordbruk och växelbruk.”
I Västflandern har djurhållningen alltid haft stor betydelse tack vare närheten till Nordsjön och det utpräglade kustklimatet. Kustklimatet påverkas i betydande utsträckning av den varma Golfströmmen i Atlanten. Därför är det ovanligt med extremt kalla eller extremt varma dagar i Västflandern. Detta i kombination med det största antalet soltimmar i Belgien gynnar en riklig tillväxt av gräs och foderprodukter, den viktigaste näringskällan för den röda nötkreatursrasen. Det rikliga gräset garanterar ett smakrikt nötkött med en krämig ton.
Uppfödare av den röda nötkreatursrasen i Västflandern ger vidare sina kunskaper från generation till generation. Djuren får beta utomhus så länge som vädret tillåter och föds huvudsakligen upp på grovfoder. De slaktas dessutom lite senare än nötkreatur av andra köttraser. Boskapsuppfödarna i Västflandern driver blandade jordbruksföretag som har en nära anknytning till lokala traditioner och som har anpassats efter de geografiska förhållandena och klimatet. Förutom djuruppfödningen odlas även jordbruksgrödor såsom vete, korn, sockerbetor, potatis och majs som traditionellt även används som grovfoder till nötkreatur av den här rasen.
5.2 Rasens särdrag
Röda nötkreatur har redan i hundratals år funnits i Västflandern och i den nordliga delen av franska Flandern. Runt 1770 fanns det ett homogent centrum för uppfödning av den röda rasen. Denna ras utgjorde 95 % av den totala boskapen i regionen.
Efter det att Belgien blev självständigt år 1830 medförde olika strategier för djurhållning från de franska och belgiska myndigheterna en tudelning av rasen. I Frankrike prioriterade man mjölkboskap, vilket resulterade i rasen ”la rouge des Flandres” eller Casselrasen. I Västflandern behöll man båda inriktningarna.
År 1906 inrättades en sammanslutning på provinsnivå för en rasstambok för hela Västflandern med namnet ”het rood Vlaams ras”, senare omdöpt till ”het rood ras van West-Vlaanderen”. Genom det sistnämnda namnet framhålls det väl avgränsade uppfödningsområdet, nämligen den belgiska provinsen Västflandern. Provinsen Västflandern har sedan början av 1900-talet medvetet valt att ha en ras inom sina gränser.
Fram till 1970-talet utgjordes 80 % av all boskap i provinsen av den röda nötkreatursrasen. Rasen har bevarats genom att vissa bönder i Västflandern medvetet har valt dessa djur för deras särskilda köttkvalitet. År 1994 framkom det att 99,6 % av alla nötkreatur av den här rasen fanns i Västflandern. Enligt mer aktuella sifferuppgifter uppgår detta antal för närvarande till över 95 %.
År 1991 var rasens officiella namn ”het Rood ras van België” (belgisk röd ras) i enlighet med ministerdekretet om förbättring nötkreatursraser. År 2007 upphävdes dekretet och namnet på rasen ändrades till ”Rood” (”Röd”).
5.3 Köttets särdrag
Kombinationen av rasens särskilda egenskaper och provinsen Västflanderns geografiska egenskaper medför en karakteristisk köttsort.
Den röda rasen har under seklernas gång anpassat sig till det milda lokala kustklimatet och grödorna från den bördiga jorden i Västflandern. I folkmun sägs det att denna nötkreatursras förvandlar gräs till kött som ingen annan belgisk ras. Djuren går ute på bete en så lång period som möjligt i Västflandern och får därefter, på vintern, en stor variation av lokalt utvunnet grovfoder.
”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” skiljer sig från annat belgiskt nötkött genom sin fylliga, kraftiga köttsmak. Köttsmaken kompletteras av en krämig ton tack vare den fina marmoreringen. Köttet är dessutom mycket mört utan att förlora i smak. Denna egenskap beror på köttets fina struktur med mycket fina senor. Köttet har en vacker mörkröd färg.
Rasen, det lokala gräsfodret och den sena slaktåldern garanterar den särskilda kvaliteten på ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen”.
5.4 Sambandet mellan det geografiska området och produktens särskilda karaktär
Kopplingen mellan den röda rasen och provinsen Västflandern är flera hundra år gammal. I det geografiska området finns såväl en omfattande kunskap hos de lokala boskapsuppfödarna och en god stambokföring som särskilda klimat- och markförhållanden.
Den stora andelen av lokala foderprodukter vid uppfödningen av de röda nötkreaturen påverkar köttsmaken positivt. Genom det gynnsamma kustklimatet kan gräset fortsätta att växa. För djuren innebär detta stor muskeltillväxt och ett saftigt kött med fin textur. Köttet får en särskild kvalitet med tanke på att djuren redan från späd ålder har möjlighet att röra sig mycket ute på bete och bygga muskelmassa. Dessutom har korna möjlighet att få flera kalvar. Kalvningen och diandet gör att det bildas naturliga fetter i köttet och dessa fetter gör att ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” får en krämig smak.
Eftersom djuren slaktas vid en senare ålder har de mer tid att växa till sig och bygga upp muskelmassa samtidigt som de äter lokalt foder av hög kvalitet. Detta medför att köttet från dessa kraftigt röda djur är mört och smakrikt.
Även stutar av den röda nötkreatursrasen som avlats och fötts upp i Västflandern uppvisar denna utveckling av muskelmassan. Inom den vanliga köttproduktionen får handjuren så gott som aldrig chansen att bli så gamla. De flesta nötkreatur av hankön slaktas vanligtvis vid 20 månaders ålder inom den vanliga köttproduktionen. I Västflandern slaktas stutar av den röda rasen först när de är mellan 2 och 3,5 år gamla. Detta innebär att djuren kan bygga upp mycket muskelmassa och att slutprodukten blir mör och fint marmorerad. En stor skillnad jämfört med den vanliga produktionen är även att nötkreaturen vistas utomhus så mycket som möjligt och föds upp på gräsprodukter och grovfoder från Västflandern, snarare än på kraftfoder och majs.
Köttkvaliteten hos den röda nötkreatursrasen som avlats och fötts i Västflandern framgår av de många hänvisningarna på gamla och nya menyer och inom den gastronomiska litteraturen.
Under 2012 erkändes ”Vlees van het rood ras van West-Vlaanderen” som en traditionell flamländsk regional produkt.
Idag är kött från den röda nötkreatursrasen som avlats och fötts i provinsen Västflandern mycket uppskattat vid framstående restauranger i Västflandern och Belgien, och det finns en internationell efterfrågan på denna kvalitetsprodukt.
Hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen
(artikel 6.1 andra stycket i denna förordning)
https://lv.vlaanderen.be/sites/default/files/attachments/productdossier_vlees_van_het_rood_ras_van_west-vlaanderen_0.pdf
|
4.11.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 282/20 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2019/1842
av den 31 oktober 2019
om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller ytterligare åtgärder i samband med justeringar av gratis tilldelning av utsläppsrätter på grund av förändringar av verksamhetsnivå
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (1), särskilt artikel 10a.21, och
av följande skäl:
|
(1) |
Genom direktiv 2003/87/EG införs ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen i syfte att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt ändamålsenligt sätt minska utsläppen av växthusgaser. I artikel 10a föreskrivs gratis tilldelning av utsläppsrätter under en övergångsperiod. |
|
(2) |
I kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 (2) fastställs de unionstäckande övergångsbestämmelserna för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i direktiv 2003/87/EG för den fjärde handelsperioden från 2021 till 2030. |
|
(3) |
I enlighet med artikel 10a.20 i direktiv 2003/87/EG ska tilldelningen av gratis utsläppsrätter till anläggningar vars verksamhet har ökat eller minskat, beräknat på grundval av ett glidande medeltal över två år, med mer än 15 % jämfört med de historiska verksamhetsnivåerna justeras på ett symmetriskt sätt. För att genomföra justeringarna av tilldelningen av utsläppsrätter på grund av förändringar i verksamheten är det, eftersom anläggningarna är indelade i delanläggningar i enlighet med artikel 10 i delegerad förordning (EU) 2019/331, lämpligt att jämföra dessa förändringar med de historiska verksamhetsnivåerna på delanläggningsnivå. |
|
(4) |
Insamling av uppgifter av hög kvalitet som verifierats på oberoende sätt är nödvändig för justeringarna av gratis tilldelning. Konsekvens i fråga om noggrannheten och kvaliteten i de uppgifter som övervakas och rapporteras för att fastställa gratis tilldelning bör säkerställas. För detta ändamål bör särskilda regler för rapportering av verksamhetsnivå på delanläggningsnivå fastställas, med beaktande av relevanta bestämmelser i delegerad förordning (EU) 2019/331. De uppgifter som samlas in från verksamhetsutövarna i enlighet med dessa regler bör återspegla den faktiska verksamheten i delanläggningar. |
|
(5) |
Verksamhetsutövarna bör årligen rapportera de begärda uppgifterna. Uppgifterna bör övervakas i enlighet med övervakningskraven i artikel 8 i delegerad förordning (EU) 2019/331. |
|
(6) |
För att säkerställa överensstämmelse mellan verifieringen av årliga utsläppsrapporter i enlighet med artikel 15 i direktiv 2003/87/EG och uppgifter om verksamhetsnivå, samt för att utnyttja synergier, är det lämpligt att använda den rättsliga ram som fastställs genom åtgärder i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 (3). |
|
(7) |
För att förhindra manipulation eller missbruk av systemet för justering av tilldelningar, undvika onödig administrativ börda och säkerställa att ändringar av tilldelningarna genomförs på ett effektivt, icke-diskriminerande och enhetligt sätt bör ytterligare åtgärder i samband med justeringar av gratis tilldelning till delanläggningar gälla när verksamhetsnivån har ökat eller minskat med mer än 15 %, jämfört med den historiska verksamhetsnivån. Den genomsnittliga verksamhetsnivån bör definieras som det aritmetiska medelvärdet av de två årliga verksamhetsnivåerna under två hela kalenderår. Det första året för beräkning av den genomsnittliga verksamhetsnivån bör vara det första året i varje tilldelningsperiod. Om jämförelsen av den historiska verksamhetsnivån och den genomsnittliga verksamhetsnivån uppvisar en differens på mer än 15 %, bör gratistilldelningen justeras i enlighet med den exakta procentuella förändringen av verksamhetsnivån. Om en efterföljande ändring av verksamhetsnivån äger rum inom samma 5 %-intervall, över 15 %, bör fördelningen förbli densamma. Om en efterföljande ändring överskrider det 5 %-intervall inom vilket den föregående justeringen låg (t.ex. 20–25 %, 25–30 % och så vidare), bör justeringen i det fallet också motsvara den exakta procentuella förändringen av den genomsnittliga verksamhetsnivån. |
|
(8) |
För att undvika onödig administrativ börda bör justeringar övervägas när förändringar av en delanläggnings verksamhetsnivå skulle leda till en årlig justering av delanläggningens gratistilldelning med 100 utsläppsrätter eller mer. |
|
(9) |
För att förhindra manipulation eller missbruk av systemet och för att säkerställa att ändringarna av tilldelningarna genomförs på ett effektivt, icke-diskriminerande och enhetligt sätt bör nya deltagare och nya delanläggningar behandlas på samma sätt. |
|
(10) |
I artikel 10a.1 i direktiv 2003/87/EG föreskrivs att harmoniserade övergångsåtgärder för gratis tilldelning av utsläppsrätter ska vidtas på ett sätt som ger incitament till minskade växthusgasutsläpp och energieffektiv teknik. För att upprätthålla incitamenten att minska utsläppen i samband med utformandet av ytterligare åtgärder för justering av gratis tilldelning till delanläggningar vars verksamhet har ökat eller minskat med mer än 15 % jämfört med de historiska verksamhetsnivåerna, bör förändringar av verksamheten i delanläggningar som avser annat än förändringar av verksamhetsnivåer också beaktas. Detta bör omfatta förbättringar av energieffektiviteten, förändringar i värmeförsörjningen, utbytbarheten mellan bränsle och el, produktion av högvärdiga kemikalier, förändringar i produktionen av vinylkloridmonomer samt energiåtervinning av restgaser. För att maximera sådana incitament att minska utsläppen är det lämpligt att överväga sådana förändringar på delanläggningsnivå. |
|
(11) |
För bättre anpassning av produktionsändringar till gratis tilldelning bör utsläppsrätter inte utfärdas för delanläggningar som rapporterar om verksamhetens upphörande från och med året efter upphörandet. |
|
(12) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Tillämpningsområde
Denna förordning ska tillämpas på gratis tilldelning av utsläppsrätter i enlighet med artikel 10a i direktiv 2003/87/EG för handelsperioden 2021–2030.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
genomsnittlig verksamhetsnivå: för varje delanläggning det aritmetiska medelvärdet av de berörda årliga verksamhetsnivåerna under de två kalenderår som föregår inlämnandet av den rapport som avses i artikel 3.1. |
|
2. |
befintlig anläggning: befintlig anläggning enligt definitionen i artikel 2.1 i delegerad förordning (EU) 2019/331. |
|
3. |
delanläggning med värmeriktmärke: delanläggning med värmeriktmärke enligt definitionen i artikel 2.3 i delegerad förordning (EU) 2019/331. |
|
4. |
delanläggning med bränsleriktmärke: delanläggning med bränsleriktmärke enligt definitionen i artikel 2.6 i delegerad förordning (EU) 2019/331. |
|
5. |
tilldelningsperiod: tilldelningsperiod enligt definitionen i artikel 2.15 i delegerad förordning (EU) 2019/331. |
|
6. |
koncern: koncern enligt definitionen i artikel 2.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (4). |
Artikel 3
Rapporteringskrav
1. Från och med 2021 ska verksamhetsutövare, som driver anläggningar för vilka gratis tilldelning har beviljats i enlighet med artikel 10a i direktiv 2003/87/EG för handelsperioden 2021–2030, årligen rapportera om varje delanläggnings verksamhetsnivå under det föregående kalenderåret. År 2021 ska denna rapport innehålla uppgifter för de två år som föregått inlämnandet.
Nya deltagare får lämna in de rapporter som avses i artikel 5.2 i delegerad förordning (EU) 2019/331 under det år som följer på den första verksamhetsdagen.
2. Rapporten om verksamhetsnivån ska innehålla uppgifter om varje delanläggnings verksamhetsnivå och om var och en av de parametrar som förtecknas i avsnitten 1, utom 1.3 c, och 2.3–2.7 i bilaga IV till delegerad förordning (EU) 2019/331. Rapporten om verksamhetsnivån ska också innehålla uppgifter om strukturen i den koncern som anläggningen tillhör, om den tillhör en koncern, och uppgifter om huruvida delanläggningen har upphört att vara verksam.
Den behöriga myndigheten får kräva att verksamhetsutövare även rapporterar om alla de ytterligare parametrar som anges i bilaga IV till delegerad förordning (EU) 2019/331 i den rapport om verksamhetsnivån som avses i punkt 1.
3. Rapporten om verksamhetsnivån ska lämnas in senast den 31 mars varje år under åren 2021–2030 till den behöriga myndighet som beviljar gratis tilldelning, såvida inte den behöriga myndigheten har fastställt en tidigare tidsfrist för denna inlämning. Den ska lämnas in tillsammans med en verifieringsrapport om verksamhetsnivån utfärdad i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067.
Medlemsstaterna får begära inlämnande av en preliminär rapport om verksamhetsnivån med alla uppgifter som är tillgängliga vid tidpunkten för inlämnandet. Medlemsstaterna får fastställa tidsfrister för inlämnande av den preliminära rapporten om verksamhetsnivån.
Den behöriga myndigheten får skjuta upp utfärdandet av gratis utsläppsrätter till en anläggning till dess att den behöriga myndigheten har fastställt att det inte finns något krav på att justera tilldelningen till anläggningen eller att kommissionen har antagit ett beslut i enlighet med artikel 23.4 i delegerad förordning (EU) 2019/331 om justering av tilldelningen till anläggningen.
I tillämpliga fall ska den behöriga myndigheten återkräva alla överskjutande utsläppsrätter som beror på övertilldelning, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 48.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 (5).
Den behöriga myndigheten får kräva att verksamhetsutövare och kontrollörer använder elektroniska mallar eller särskilda filformat för inlämnandet av rapporter om verksamhetsnivån.
4. Den behöriga myndigheten ska bedöma den rapport om verksamhetsnivån som avses i punkterna 1–3 i denna artikel i enlighet med kraven i artiklarna 7–12 i delegerad förordning (EU) 2019/331. Den behöriga myndigheten får göra en konservativ uppskattning av värdet av en parameter i någon av följande situationer:
|
a) |
Verksamhetsutövaren har inte lämnat in någon verifierad verksamhetsrapport inom den tidsfrist som avses i punkt 3 och utfärdandet av utsläppsrätterna har inte skjutits upp. |
|
b) |
Det verifierade värde som har lämnats in överensstämmer inte med denna förordning eller delegerad förordning (EU) 2019/331. |
|
c) |
En verksamhetsutövares rapport om verksamhetsnivån har inte verifierats i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067. |
Den behöriga myndigheten får inte öka tilldelningen till en anläggning på grundval av en uppskattning som gjorts i den situation som avses i led a.
Om en kontrollör i verifieringsrapporten enligt genomförandeförordning (EU) 2018/2067 har slagit fast förekomsten av icke-väsentliga felaktigheter som inte korrigerats av verksamhetsutövaren före utfärdandet av verifieringsrapporten, ska den behöriga myndigheten bedöma dessa felaktigheter och göra en försiktig uppskattning av värdet av en parameter, där så är möjligt. Den behöriga myndigheten ska underrätta verksamhetsutövaren ifall och vilka korrigeringar av rapporten om verksamhetsnivån som krävs. Verksamhetsutövaren ska göra denna information tillgänglig för allmänheten.
Artikel 4
Genomsnittliga verksamhetsnivåer
1. Den behöriga myndigheten ska årligen fastställa varje delanläggnings genomsnittliga verksamhetsnivå på grundval av rapporterna om verksamhetsnivån för den relevanta tvåårsperioden.
2. Nya delanläggningars och nya deltagares genomsnittliga verksamhetsnivå ska inte beräknas för de tre första kalenderåren för verksamheten.
Artikel 5
Justeringar av gratis tilldelning på grund av förändringar av verksamhetsnivå
1. Den behöriga myndigheten ska varje år jämföra varje delanläggnings genomsnittliga verksamhetsnivå, fastställd i enlighet med artikel 4, med den historiska verksamhetsnivå som ursprungligen användes för att fastställa gratis tilldelning. När det absoluta värdet av differensen mellan delanläggningens genomsnittliga verksamhetsnivå och den historiska verksamhetsnivån överstiger 15 %, ska tilldelningen av gratis utsläppsrätter till den anläggningen justeras. Denna justering ska tillämpas från och med det år som följer på de två kalenderår som används för att fastställa den genomsnittliga verksamhetsnivån, och under förutsättning att justeringen av den årliga preliminära mängden utsläppsrätter som delanläggningen tilldelas gratis motsvarar minst 100 utsläppsrätter. Denna justering ska göras genom en ökning eller minskning av gratistilldelningen till den berörda delanläggningen med en exakt procentuell förändring av den genomsnittliga verksamhetsnivån, jämfört med den historiska verksamhetsnivå som ursprungligen användes för att fastställa gratis tilldelning.
2. När en justering enligt punkt 1 har gjorts under en tilldelningsperiod, kan ytterligare justeringar göras endast om det absoluta värdet av differensen mellan delanläggningens genomsnittliga verksamhetsnivå och den historiska verksamhetsnivån överstiger 5 %-intervallet närmast efter den förändring på 15 % som ledde till den tidigare justeringen av gratistilldelningen till den anläggningen, genom en ökning eller minskning av gratistilldelningen till den berörda delanläggningen med den exakta procentuella förändringen av den genomsnittliga verksamhetsnivån, jämfört med den historiska verksamhetsnivå som ursprungligen användes för att fastställa gratis tilldelning, och under förutsättning att justeringen av den årliga preliminära mängden utsläppsrätter som delanläggningen tilldelas gratis motsvarar minst 100 utsläppsrätter.
3. Om ökningen eller minskningen av en delanläggnings genomsnittliga verksamhetsnivå inte längre överstiger 15 %, jämfört med den historiska verksamhetsnivå som ursprungligen användes för att fastställa gratis tilldelning, ska tilldelningen av gratis utsläppsrätter till delanläggningen vara lika med den ursprungliga tilldelning som fastställs i artiklarna 16 eller 18 i delegerad förordning (EU) 2019/331, från och med året efter de två kalenderår som används för att fastställa den genomsnittliga verksamhetsnivån.
4. Om en delanläggning har upphört med sin verksamhet, ska gratistilldelningen till delanläggningen vara noll från och med året efter det att verksamheten har upphört.
5. För nya delanläggningar och nya deltagare ska tilldelningen av gratis utsläppsrätter under de tre första kalenderåren inte justeras. För det första och andra kalenderåret för verksamheten ska tilldelningen av gratis utsläppsrätter grunda sig på verksamhetsnivån för vart och ett av åren, för det tredje kalenderåret för verksamheten ska tilldelningen av gratis utsläppsrätter bygga på den historiska verksamhetsnivå som använts för att fastställa gratis tilldelning.
6. Den slutliga årliga mängden utsläppsrätter som en anläggning tilldelas gratis ska vara summan av alla delanläggningars utsläppsrätter beräknad i enlighet med artiklarna 16 eller 18, beroende på vad som är tillämpligt, i delegerad förordning (EU) 2019/331.
Artikel 6
Andra förändringar i driften av anläggningen
1. Om en verksamhetsutövare, på grundval av de uppgifter som lämnats i rapporten om verksamhetsnivån och eventuella kompletterande uppgifter som begärts av den behöriga myndigheten, visar att sänkningen av verksamhetsnivån vid en delanläggning, för vilken mängden gratis utsläppsrätter har fastställts på grundval av ett värme- eller bränsleriktmärke, inte är kopplad till en förändring av delanläggningens produktionsnivåer utan till den delanläggningens ökade energieffektivitet, i enlighet med punkt 3 i denna artikel, jämfört med den som bygger på referensdatarapporten och datarapporten för ny deltagare, med mer än 15 %, ska ingen justering av gratistilldelningen göras.
2. Om en verksamhetsutövare inte kan visa, på begäran av den behöriga myndigheten, utifrån de uppgifter som lämnats i rapporten om verksamhetsnivån och eventuella kompletterande uppgifter som begärts av den behöriga myndigheten, att ökningen av verksamhetsnivån vid en delanläggning, för vilken mängden gratis utsläppsrätter har fastställts på grundval av ett värme- eller bränsleriktmärke, är kopplad till en förändring av delanläggningens produktionsnivåer och inte till minskningen av delanläggningens energieffektivitet i enlighet med punkt 3 i denna artikel, jämfört med den som bygger på referensdatarapporten eller datarapporten för ny deltagare, med mer än 15 %, får den behöriga myndigheten avvisa justering av gratistilldelningen.
3. För delanläggningar med värmeriktmärke och bränsleriktmärke ska energieffektivitetsförändringen fastställas genom att kvoterna jämförs med den mängd värme eller bränsle som används vid tillverkningen av varje produkt och storleken på deras respektive produktion enligt referensdatarapporten och efter det att förändringen av delanläggningens verksamhet har ägt rum. Ett sådant fastställande av energieffektivitet ska genomföras för tillverkningen av varje produkt som omfattas av varje Prodcom-kod för delanläggningen enligt den förteckning som avses i artikel 2.2 i rådets förordning (EEG) nr 3924/91 (6).
I enlighet med första stycket i denna punkt ska de mängder värme och bränsle som används vid tillverkningen av varje produkt fastställas i enlighet med de metoder som fastslås i den övervakningsmetodplan som godkänts i enlighet med artikel 6 i delegerad förordning (EU) 2019/331.
4. Om den rapport om verksamhetsnivån som lämnas in i enlighet med artikel 3 visar att det glidande tvååriga medeltalet av en parameter som förtecknas i artiklarna 16.5, 19, 20, 21 eller 22 i delegerad förordning (EU) 2019/331, annat än verksamhetsnivåerna, har ändrats med mer än 15 % för en delanläggning, jämfört med de värden som används till att fastställa den ursprungliga nivån för gratis tilldelning, ska tilldelningen av gratis utsläppsrätter till den anläggningen justeras från och med året efter de två år som används för att fastställa ändringen av parametrar, förutsatt att justeringen av den årliga preliminära mängd utsläppsrätter som delanläggningen tilldelas gratis motsvarar minst 100 utsläppsrätter, genom ökning eller minskning av den gratis tilldelningen till den berörda delanläggningen med användning av det nya exakta värdet för parametern.
Artikel 7
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 31 oktober 2019.
På kommissionens vägnar
Ordförande
Jean-Claude JUNCKER
(1) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.
(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 59, 27.2.2019, s. 8).
(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 334, 31.12.2018, s. 94).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(5) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG med avseende på unionsregistrets funktionssätt (EUT L 177, 2.7.2019, s. 3).
(6) Rådets förordning (EEG) nr 3924/91 av den 19 december 1991 om en statistisk undersökning av industriproduktionen i gemenskapen (EGT L 374, 31.12.1991, s. 1).
BESLUT
|
4.11.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 282/25 |
RÅDETS BESLUT (EU) 2019/1843
av den 24 oktober 2019
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande ändringen av protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 191 jämförd med artikel 218.9,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1), särskilt artikel 1.3,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
|
(1) |
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2) (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994. |
|
(2) |
Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bland annat protokoll 31 till EES-avtalet. |
|
(3) |
Protokoll 31 till EES-avtalet omfattar särskilda bestämmelser om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna. |
|
(4) |
Samarbetet med de avtalsslutande parterna i EES-avtalet i samband med unionens åtgärder bör lämpligen utvidgas till att omfatta Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/841 (3) och (EU) 2018/842 (4) och därtill relaterade bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1999 (5) och (EU) nr 525/2013 (6) samt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 (7). |
|
(5) |
Protokoll 31 till EES-avtalet bör därför ändras för att möjliggöra det utvidgade samarbetet. |
|
(6) |
Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer det här beslutet. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande den föreslagna ändringen av protokoll 31 till EES-avtalet, om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna, ska grunda sig på det utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén som åtföljer det här beslutet.
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Strasbourg den 24 oktober 2019.
På rådets vägnar
A.-K. PEKONEN
Ordförande
(1) EGT L 305, 30.11.1994, s. 6.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under
perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
(7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 av den 30 juni 2014 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 203, 11.7.2014, s. 23).
UTKAST TILL
GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉNS BESLUT nr […]
av den
om ändring av protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna
GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artiklarna 86 och 98, och
av följande skäl:
|
(1) |
Europeiska unionen, Island och Norge har åtagit sig att minska sina totala utsläpp av växthusgaser i syfte att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. |
|
(2) |
Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (1). |
|
(3) |
Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (2). |
|
(4) |
Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (3), vilka är väsentliga för genomförandet av förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/842. |
|
(5) |
Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (4), vilka är väsentliga för genomförandet av förordning (EU) 2018/842. |
|
(6) |
Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta vissa bestämmelser i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 av den 30 juni 2014 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (5), vilka är väsentliga för genomförandet av förordning (EU) 2018/842. |
|
(7) |
Genom detta beslut vidtar Island och Norge åtgärder för att senast 2030 uppnå sina utsläppsminskningsmål på minst 40 % minskning av växthusgasutsläppen jämfört med 1990 års nivåer |
|
(8) |
Detta beslut påverkar inte hur EU, Island och Norge genomför Parisavtalet. |
|
(9) |
Budgetfrågor ingår inte i EES-avtalet. Tillämpningen av artikel 5.6 i förordning (EU) 2018/842 påverkar därför inte EES-avtalets tillämpningsområde. |
|
(10) |
Eftas övervakningsmyndighet bör verka i nära samordning med Europeiska kommissionen närhelst den i kraft av detta beslut anmodas att utföra arbetsuppgifter som rör Island och Norge. |
|
(11) |
Eftas övervakningsmyndighets och Efta-domstolens befogenheter är i kraft av detta beslut begränsade till de skyldigheter som härmed fullgörs. |
|
(12) |
Protokoll 31 till EES-avtalet bör därför ändras så att det utvidgade samarbetet kan äga rum. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Följande punkt ska införas efter punkt 7 i artikel 3 (Miljö) i protokoll 31 till EES-avtalet:
|
‘8. a) |
Island och Norge kommer att uppfylla sina respektive mål för minskade växthusgasutsläpp för perioden 1 januari 2021–31 december 2030 i enlighet med följande rättsakter:
|
|
b) |
I kraft av artikel 79.3 i EES-avtalet ska bestämmelserna i del VII (Institutionella bestämmelser) i avtalet gälla för denna punkt. |
|
c) |
Protokoll 1 till EES-avtalet (Horisontella anpassningar) ska i tillämpliga delar gälla för denna punkt. |
|
d) |
Hänvisningar till unionens lagstiftning, akter, regler, politik och åtgärder i de akter och bestämmelser som avses eller fastställs i denna punkt ska tillämpas i den mån och i den form som relevant lagstiftning, akter, politik och åtgärder är införlivade i detta avtal. |
|
e) |
Island och Norge ska till fullo delta i arbetet i kommittén för klimatförändringar i enlighet med de akter och bestämmelser som avses eller ingår i denna punkt, men ska inte ha rösträtt. |
|
f) |
När kommissionen samråder med experter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med de akter och bestämmelser som avses eller ingår i denna punkt, ska den på samma grundval samråda med experter som utsetts av Eftastaterna. |
|
g) |
Europeiska miljöbyrån ska bistå Eftas övervakningsmyndighet i dess arbete i enlighet med förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/842. |
|
h) |
Denna punkt ska inte tillämpas på Liechtenstein.’ |
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft den […] eller dagen efter det att den sista anmälan enligt artikel 103.1 i EES-avtalet har gjorts till gemensamma EES-kommittén, beroende på vilket som inträffar senast (8).
Artikel 3
Detta beslut ska offentliggöras i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den
På gemensamma EES-kommitténs vägnar
Ordförande
Sekreterarna
för EES-kommittén
(1) EUT L 156, 19.6.2018, s. 1.
(2) EUT L 156, 19.6.2018, s. 26.
(3) EUT L 328, 21.12.2018, s. 1.
(4) EUT L 165, 18.6.2013, s. 13.
(5) EUT L 203, 11.7.2014, s. 23.
(6) EUT L 207, 4.8.2015, s. 1.
(7) EUT L 309, 8.11.2012, s. 38.
(8) [Inga konstitutionella krav angivna.] [Konstitutionella krav finns angivna.]
Förklaring från Island och Norge om nationella planer avseende gemensamma EES-kommitténs beslut nr [detta beslut]
Island och Norge kommer på frivillig basis att utarbeta nationella planer som beskriver hur Island och Norge har för avsikt att fullgöra sina åtaganden genom att inlemma följande akter i protokoll 31 till EES-avtalet:
|
— |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU. |
|
— |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013. |
Island och Norge kommer att utarbeta sina respektive nationella planer och göra dem tillgängliga för EU:s medlemsstater, Europeiska kommissionen, Eftas övervakningsmyndighet och allmänheten senast den 31 december 2019.
Planerna kommer att innehålla följande huvudinslag:
|
— |
En sammanfattning av planen. |
|
— |
En översikt över den nuvarande nationella klimatpolitiken. |
|
— |
En beskrivning av det nationella ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. |
|
— |
En beskrivning av de viktigaste befintliga och politiska strategier och åtgärder som planeras för att uppnå ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. |
|
— |
En beskrivning av nuvarande nationella utsläpp och upptag av växthusgaser samt prognoser för ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk på grundval av redan befintliga strategier och åtgärder. |
|
— |
En bedömning av de planerade nationella strategiernas och åtgärdernas effekter för uppnåendet av ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, varvid en jämförelse sker med prognoser som bygger på nuvarande strategier och åtgärder och en beskrivning görs av samspelet mellan nuvarande och planerade politiska strategier och åtgärder. |
Rättelser
|
4.11.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 282/35 |
Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung
( Europeiska unionens officiella tidning L 139 av den 30 april 2004 )
Bilaga I, punkt 1.7
I stället för:
|
”1.7 |
Småvilt: frilevande fågel och hardjur som lever fritt i vilt tillstånd.” |
ska det stå:
|
”1.7 |
Frilevande småvilt: frilevande fågel och hardjur som lever fritt i vilt tillstånd.” |
Bilaga I, punkt 1.8
I stället för:
|
”1.8 |
Storvilt: landlevande däggdjur som lever fritt i vilt tillstånd och inte omfattas av definitionen av småvilt.” |
ska det stå:
|
”1.8 |
Frilevande storvilt: landlevande däggdjur som lever fritt i vilt tillstånd och inte omfattas av definitionen av frilevande småvilt.” |
Bilaga III, avsnitt II, kapitel IV, punkt 1 b iii
I stället för:
|
”iii) |
småvilt enligt kapitel III i avsnitt IV.” |
ska det stå:
|
”iii) |
frilevande småvilt enligt kapitel III i avsnitt IV.” |
Bilaga III, avsnitt II, kapitel IV, punkt 3, andra meningen
I stället för:
”Det skall finnas särskilda utrymmen för att ta emot respektive lagra slaktkroppar av hägnade strutsfåglar som slaktats på jordbruksanläggningen och av småvilt.”
ska det stå:
”Det ska finnas särskilda utrymmen för att ta emot respektive lagra slaktkroppar av hägnade strutsfåglar som slaktats på jordbruksanläggningen och av frilevande småvilt.”
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel II, rubriken
I stället för:
”HANTERING AV STORVILT”
ska det stå:
”HANTERING AV FRILEVANDE STORVILT”
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel II, punkt 1
I stället för:
|
”1. |
Efter avlivning skall storvilt öppnas och magar och tarmar tas ut så snart som möjligt och skall vid behov avblodas.” |
ska det stå:
|
”1. |
Efter avlivning ska frilevande storvilt öppnas och magar och tarmar tas ut så snart som möjligt och ska vid behov avblodas.” |
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel II, punkt 3, första meningen
I stället för:
|
”3. |
Kött från storvilt får endast släppas ut på marknaden om kroppen transporteras till en vilthanteringsanläggning så snart som möjligt efter det att den undersökning som avses i punkt 2 har ägt rum.” |
ska det stå:
|
”3. |
Kött från frilevande storvilt får endast släppas ut på marknaden om kroppen transporteras till en vilthanteringsanläggning så snart som möjligt efter det att den undersökning som avses i punkt 2 har ägt rum.” |
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel II, punkt 7
I stället för:
|
”7. |
Storvilt som levereras till en vilthanteringsanläggning skall överlämnas till den behöriga myndigheten för besiktning.” |
ska det stå:
|
”7. |
Frilevande storvilt som levereras till en vilthanteringsanläggning ska överlämnas till den behöriga myndigheten för besiktning.” |
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel II, punkt 8
I stället för:
|
”8. |
Dessutom gäller att icke avhudat storvilt får avhudas och släppas ut på marknaden endast på följande villkor:” |
ska det stå:
|
”8. |
Dessutom gäller att icke avhudat frilevande storvilt får avhudas och släppas ut på marknaden endast på följande villkor:” |
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel II, punkt 9
I stället för:
|
”9. |
Bestämmelserna i kapitel V i avsnitt I gäller vid styckning och urbening av storvilt.” |
ska det stå:
|
”9. |
Bestämmelserna i kapitel V i avsnitt I gäller vid styckning och urbening av frilevande storvilt.” |
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel III, rubriken
I stället för:
”HANTERING AV SMÅVILT”
ska det stå:
”HANTERING AV FRILEVANDE SMÅVILT”
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel III, punkt 3
I stället för:
”Kött från småvilt får endast släppas ut på marknaden om kroppen transporteras till en vilthanteringsanläggning så snart som möjligt efter det att den undersökning som avses i punkt 1 har ägt rum.”
ska det stå:
”Kött från frilevande småvilt får endast släppas ut på marknaden om kroppen transporteras till en vilthanteringsanläggning så snart som möjligt efter det att den undersökning som avses i punkt 1 har ägt rum.”
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel III, punkt 6
I stället för:
|
”6. |
Småvilt som levereras till en vilthanteringsanläggning skall överlämnas till den behöriga myndigheten för besiktning.” |
ska det stå:
|
”6. |
Frilevande småvilt som levereras till en vilthanteringsanläggning ska överlämnas till den behöriga myndigheten för besiktning.” |
Bilaga III, avsnitt IV, kapitel III, punkt 7
I stället för:
|
”7. |
Bestämmelserna i kapitel V i avsnitt II gäller vid styckning och urbening av småvilt.” |
ska det stå:
|
”7. |
Bestämmelserna i kapitel V i avsnitt II gäller vid styckning och urbening av frilevande småvilt.” |
