(1)

Den 13 november 2017 antog rådet förordning (EU) 2017/2063.

(2)

Den 16 juli 2019 gjorde den höga representanten ett uttalande på unionens vägnar där det konstaterades att den politiska krisen och ekonomiska kollapsen i Venezuela fortsätter att kräva många offer bland befolkningen, vilket framgår av att 4 miljoner människor har flytt från Venezuela, och att krisen också är en viktig källa till instabilitet i regionen.

(3)

I uttalandet betonades det att den nyligen offentliggjorda rapporten (nedan kallad rapporten) från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (nedan kallad högkommissarien) på ett tydligt och utförligt sätt bekräftar omfattningen av och allvaret i kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, urholkningen av rättsstatsprincipen och avvecklingen av de demokratiska institutionerna i Venezuela. I uttalandet nämndes dessutom Kapten Acosta Arévalos tragiska död när han satt häktad av de venezuelanska säkerhetsstyrkorna som ett tydligt exempel på den fortsatta försämringen av situationen för de mänskliga rättigheterna.

(4)

Unionen har helhjärtat stött slutsatserna i rapporten och uppmanat regimen att omedelbart sätta stopp för de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och att delta i ett brett samarbete med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och alla FN:s särskilda förfaranden för att säkerställa genomförandet av rekommendationerna i rapporten. Unionen har också förklarat sig vara redo att börja arbeta för att tillämpa riktade åtgärder mot de medlemmar i säkerhetsstyrkorna som är inblandade i tortyr och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

(5)

Mot bakgrund av den fortsatt allvarliga situation i Venezuela som rapporterats av högkommissarien och det faktum att en del av de venezuelanska säkerhets- och underrättelsestyrkorna för att stödja regimen har gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive tortyr, bör ytterligare sju personer föras upp på förteckningen över fysiska och juridiska personer, enheter och organ som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga IV till förordning (EU) 2017/2063.

(6)

Bilaga IV till förordning (EU) 2017/2063 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Syftet med förordning (EG) nr 338/97 är att skydda arter av vilda djur och växter och garantera att de bevaras genom att reglera handeln med de djurarter och växtarter som finns förtecknade i förordningens bilagor. Kommissionen får genomföra den förordningen genom att införa restriktioner för införsel av exemplar av vissa arter till unionen.

(2)

Den nu gällande förteckningen över arter för vilka införsel till unionen är förbjuden fastställdes i oktober 2017 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1915 (2).

(3)

Med beaktande av relevanta rekommendationer som lämnades av Cites ständiga kommitté vid dess 69:e och 70:e möten (3), och på grundval av rapporter som utarbetats för EU:s grupp för vetenskapliga undersökningar (4), har gruppen kommit fram till att bevarandestatusen för ytterligare vissa arter som är förtecknade i bilaga B till förordning (EG) nr 338/97 skulle äventyras allvarligt om införsel av dessa till unionen från vissa ursprungsländer inte förbjuds (5). Införsel av exemplar av följande arter till unionen bör därför förbjudas:

(4)

Vidare, med beaktande av Sydsudans utbrytning från Sudan den 9 juli 2011 och landets erkännande som en ny medlemsstat av FN:s generalförsamling den 14 juli 2011 och för att bibehålla de bestämmelser som gällde för den tidigare staten, bör även införsel av exemplar av följande art till unionen vara förbjuden:

(5)

Med beaktande av ytterligare rekommendationer som lämnades av Cites ständiga kommitté vid dess 69:e och 70:e möten, och även på grundval av rapporter som utarbetats för gruppen för vetenskapliga undersökningar (6), har gruppen dessutom kommit fram till att förbudet mot införsel till unionen inte längre behövs för exemplar av följande arter:

(6)

Gruppen för vetenskapliga undersökningar har dessutom på grundval av senaste tillgängliga information om nomenklatur kommit fram till att namnet på underarten Ovis vignei bochariensis bör ändras till Ovis aries cycloceros. Denna ändring av nomenklaturen påverkar inte räckvidden för det upphävande som redan är i kraft.

(7)

Gruppen för vetenskapliga undersökningar har slutligen, på grundval av senaste tillgängliga information, kommit fram till att förbudet mot införsel till unionen av exemplar av familjen Cycadaceae från Moçambique bör ändras så att det endast gäller exemplar av arten Cycas taouarsii i den familjen.

(8)

Med hänsyn till slutsatserna från gruppen för vetenskapliga undersökningar och – när det gäller de kombinationer av arter/länder som avses i skäl 3 – efter samråd med berörda ursprungsländer inom ramen för Cites ständiga kommitté, bör förteckningen över arter för vilka införsel till unionen är förbjuden uppdateras och genomförandeförordning (EU) 2017/1915 bör av tydlighetsskäl ersättas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för handel med vilda djur och växter, inrättad enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 338/97.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så snart som uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(1)

I del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (2) fastställs de verksamma ämnen som anses ha blivit godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009.

(2)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1262 (3) förlängdes godkännandeperioderna för de verksamma ämnena betacyflutrin, klorotoluron, klomazon, cypermetrin, daminozid, deltametrin, fludioxonil, flufenacet, fostiazat, indoxakarb, MCPA, MCPB, prosulfokarb och tiofanatmetyl till och med den 31 oktober 2019.

(3)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1796 (4) förlängdes godkännandeperioden för det verksamma ämnet tritosulfuron till och med den 30 november 2019.

(4)

Genom genomförandeförordning (EU) 2018/1796 förlängdes godkännandeperioderna för de verksamma ämnena amidosulfuron, bifenox, klofentezin, dikamba, difenokonazol, diflubenzuron, diflufenikan, fenoxaprop-P, fenpropidin, lenacil, nikosulfuron, pikloram och pyriproxifen till och med den 31 december 2019.

(5)

Godkännandeperioden för det verksamma ämnet triflusulfuron kommer att löpa ut den 31 december 2019.

(6)

Ansökningar om förnyat godkännande av dessa verksamma ämnen har lämnats in i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5).

(7)

På grund av att bedömningen av dessa ämnen har försenats av orsaker som de sökande inte råder över kommer godkännandena av de verksamma ämnena sannolikt att löpa ut innan något beslut om att förnya dem har fattats. Godkännandeperioderna måste därför förlängas.

(8)

Med tanke på syftet med artikel 17 första stycket i förordning (EG) nr 1107/2009 kommer kommissionen, när det gäller de fall där kommissionen ska anta en förordning om att inte förnya ett godkännande av ett av de verksamma ämnen som anges i bilagan till den här förordningen på grund av att godkännandekriterierna inte är uppfyllda, att fastställa det datum då godkännandeperioden löper ut till samma datum som det som gällde före den här förordningen eller till datumet för ikraftträdandet av förordningen om att inte förnya godkännandet av ett verksamt ämne, beroende på vilken tidpunkt som infaller senast. När det gäller de fall där kommissionen ska anta en förordning om att förnya ett godkännande av ett verksamt ämne som anges i bilagan till den här förordningen, kommer kommissionen att sträva efter att, med hänsyn till omständigheterna, fastställa tidigast möjliga tillämpningsdatum.

(9)

Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom genomförandeförordning (EU) 2019/159 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) slutgiltiga skyddsåtgärder avseende vissa stålprodukter (nedan kallad förordningen om slutgiltig tull) (3). De åtgärder som införs genom den förordningen består av en tullkvot för 26 stålproduktkategorier som fastställts på en nivå som är tillräckligt hög för att bevara de traditionella handelsflödena. En tull på 25 % skulle bara tillämpas utöver den fastställda kvantitativa nivån på traditionella handelsflöden per produktkategori.

(2)

I skäl 161 och artikel 9 i förordningen om slutgiltig tull konstateras att kommissionen på grundval av unionens intresse ”kan behöva anpassa nivån eller tilldelningen för en tullkvot.. . i händelse av förändrade omständigheter under åtgärdernas tillämpningsperiod” och att en sådan översyn ska inledas ”senast den 1 juli 2019”.

(3)

Mot bakgrund av detta inledde kommissionen den 17 maj 2019 (4) en översyn av förordningen om slutgiltig tull och uppmanade parterna att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och lägga fram bevisning till stöd för de fem grunder för översyn som kommissionen fastställt för de 26 produktkategorier som berörs i tillkännagivandet om inledande av översynen. Enligt avsnitt 3 i översynen gäller grunderna för översynen följande:

(4)

Kommissionen mottog inlagor från mer än 150 olika parter. Berörda parter gavs också möjlighet att lämna kommentarer och motbevisa varandras synpunkter. Till följd av detta mottog kommissionen ytterligare mer än 50 inlagor med motargument.

(5)

Efter en djupgående analys av alla inkomna inlagor kom kommissionen fram till följande slutsatser. Dessa behandlas i avsnitt 2 i fem olika underavsnitt som motsvarar de fem grunder för översyn som anges i skäl (3).

(6)

Såsom redan anges i skäl 161 i förordningen om slutgiltig tull omfattade kommissionens översyn av de gällande åtgärderna alla produktkategorier som omfattas av åtgärder, bland annat (men inte begränsat till) produktkategorierna 3, 4, 6 och 16. För dessa särskilda produktkategorier hade kommissionen mottagit ett stort antal synpunkter under den undersökning som ledde till att de slutgiltiga skyddsåtgärderna antogs. Dessa produktkategorier hade också varit föremål för ett stort antal utbyten inom ramen för bilaterala samråd med unionens handelspartner.

(7)

Kommissionens har dagligen övervakat alla 26 produktkategorier.

(8)

I tillkännagivandet om inledande av översynen meddelade kommissionen att den skulle undersöka om de förändrade omständigheterna hade inträffat efter antagandet av de slutgiltiga åtgärderna, inbegripet om det fanns bevisning för på en betydande ökning eller minskning av efterfrågan i unionen eller införande av handelspolitiska skyddsåtgärder för vissa produktkategorier. Dessa omständigheter skulle göra det nödvändigt att anpassa nivån på eller fördelningen av den befintliga tullkvoten.

(9)

För att fastställa väsentliga förändringar av efterfrågan förklarade kommissionen att den undersökte utvecklingen av nyttjandet av tullkvoten i fråga för att se om kvoterna förbrukats eller om deras nyttjande inte återspeglade de traditionella handelsflödena.

(10)

Vid tidpunkten för inledandet av översynen fann kommissionen sådana potentiellt onormala handelsmönster i produktkategorierna 4B, 5, 13, 15, 16, 17 och 25. För dessa kategorier hade antingen vissa årliga landspecifika kvoter eller motsvarande återstående kvot, som beräknades finnas kvar fram till slutet av juni 2019, redan förbrukats eller nästan förbrukats inom bara två månader från införandet av de slutgiltiga skyddsåtgärderna.

(11)

Vid sin granskning analyserade kommissionen i detalj utvecklingen av de 26 produktkategorierna, inte bara på grundval av sin dagliga övervakning, utan mer specifikt även för deras utveckling under perioden från och med den 2 februari 2019 fram till och med slutet av juni 2019. Genom denna analys försökte kommissionen fastställa om ett eventuellt onormalt nyttjandemönster skulle ha sitt ursprung i en verklig och betydande ökning av efterfrågan i unionen, eller om dessa nyttjandemönster vad gäller tullkvoter är ett resultat av spekulativa lagerverksamheter eller, i själva verket, handelsomfördelning till följd av åtgärder som snedvrider handeln som vidtagits utomlands.

(12)

I sina inlagor begärde många berörda parter antingen en höjning av tullkvoten eller ett annat system för tilldelning eller nyttjande av kvoter för de produktkategorier som de importerar. Bara ett fåtal berörda parter lämnade meningsfull bevisning till stöd för slutsatsen att det föreligger en potentiell obalans mellan de kvantitativa begränsningar som finns att tillgå och som fastställts genom tullkvoten och befintlig (eller ökande) efterfrågan i EU eller andra ändrade omständigheter. De flesta av dessa synpunkter var inriktade på följande produktkategorier som kommer att diskuteras individuellt i detta avsnitt: kategori 1 (varmvalsade plåtar och band), kategori 4B (metallbelagd plåt som främst används inom bilindustrin), kategori 16 (valstråd) och kategori 25 (stora svetsade rör).

(13)

För övriga produktkategorier som nämns antingen i översynsklausulen eller i tillkännagivandet om inledande av översynen (dvs. produktkategorier 3 (elektroplåt), 5 (plåt överdragen med organiskt material), 6 (bleckprodukter), 13 (armeringsstål), 15 (rostfri valstråd) och 17 (profiler)), var synpunkterna begränsade. Inga mottagna synpunkter tydde på problem med otillräckligt utbud (dvs. låga kvantitativa gränser som fastställts genom tullkvoten) som orsakats av ökad efterfrågan eller andra förändrade omständigheter. I många av synpunkterna hävdades det dock att det förekom utträngningsproblem vad gäller produktkategori 13, som också kommer att analyseras individuellt i detta avsnitt i underavsnitt 2.B nedan.

(14)

Vid utgången av den första årliga perioden efter åtgärdernas införande den 30 juni 2019 låg de faktiska importvolymerna, för 24 av de 26 produktkategorierna, fortfarande under sina respektive kvantitativa nivåer som fastställts i tullkvoten, antingen från en eller flera landspecifika tullkvoter och/eller den övergripande tullkvoten. Med andra ord var det endast för två produktkategorier, dvs. kategori 13 (armeringsstål) och kategori 14 (stänger av rostfritt stål), som de totala kvoterna (landspecifika och återstående) som fanns att tillgå inom ramen för åtgärderna fullt ut hade förbrukats i slutet av juni 2019.

(15)

Totalt sett förblev 1,3 miljoner ton av den tullkvot som fanns att tillgå för perioden 2 februari–30 juni 2019 outnyttjad. Kommission bekräftar att under den period då provisoriska åtgärder tillämpades (18 juli 2018–1 februari 2019) fanns det omkring två miljoner ton kvotutrymme som inte hade nyttjats. Under det första året då skyddsåtgärderna tillämpades nyttjades därför inte över 3,2 miljoner ton tullfri import.

(16)

På grundval av detta drar kommissionen slutsatsen att de kvotnivåer som fastställts i enlighet med de pågående skyddsåtgärderna inte i onödan begränsar handelsflödena, utan i stället säkerställer att de traditionella handelsflödena bibehålls i proportion till behoven på unionens marknad. De berörda parterna har inte lagt fram någon bevisning för att utbudet skulle ha minskat på grund av den ökade efterfrågan.

(17)

För alla produktkategorier som omfattas av slutgiltiga skyddsåtgärder, utom kategori 1, var kommissionens system för tullkvoter en kombination av landspecifika och återstående tullkvoter. Kommissionen strävade därigenom efter att bevara de traditionella handelsvolymerna, inte bara i fråga om volym utan även i fråga om ursprung.

(18)

Kommissionen ansåg dock att detta rekommenderade tullkvotssystem inte var lämpligt för produktkategori 1 på grund av följande särskilda omständigheter. Fem av de viktigaste historiska exportländerna (5), som stod för närmare 60 % av importen under perioden 2015–2017, hade varit föremål för antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärder under samma period (6). Detta påverkade deras importnivå i betydande grad.

(19)

Därför drog kommissionen slutsatsen att dessa länder normalt sett inte längre skulle kunna exportera till unionen på sin historiska nivå, dvs. på grundval av den genomsnittliga nivån på deras import till unionen under de tre senaste åren (2015–2017). Kommissionen beslutade därför att det låg i unionens intresse att anta ett enhetligt system med övergripande tullkvoter som administreras kvartalsvis för att undvika risken för otillräcklig tillgång som en landspecifik fördelning otillbörligen skulle kunna generera.

(20)

Vissa berörda parter, däribland unionsindustrin och flera exportländer, begärde i sina synpunkter under denna översyn att kommissionen skulle införa ett system med landspecifika tullkvoter också för produktkategori 1. Dessa parter hävdar att den nuvarande importutvecklingen kan skapa en obalans i importflödena till nackdel för vissa leverantörsländer som i sin tur skulle kunna orsaka vissa störningar på marknaden.

(21)

Som en reaktion på detta analyserade kommissionen importutvecklingen för produktkategori 1 under 2018 och första halvåret 2019. Den noterade att när det gäller Ryssland som leverantörsland, trots att landet varit föremål för antidumpningsåtgärder (vilket ledde till en betydande minskning av importvolymen under 2017), så återtog landets export under perioden januari 2018–juni 2019 en betydande del av sin historiska handelsvolym. Ryssland stod för 16 % av nyttjandet av tullkvoter under perioden februari–juni 2019 (7). Dessutom har andra länder som omfattas av antidumpningsåtgärder, nämligen Brasilien och Ukraina, fortsatt att exportera till unionen, (8) om än i mycket mer begränsade kvantiteter än före införandet av antidumpningstullar.

(22)

Mot bakgrund av den ovan beskrivna utvecklingen av importen, särskilt från Ryssland, som inte kunde förutses när de slutgiltiga skyddsåtgärderna antogs, fann kommissionen nu att nivån på den import som i väsentlig grad påverkades av handelspolitiska skyddsåtgärder är betydligt lägre än väntat. Med tanke på den konsekvent höga nyttjandegraden av tullkvoten under de två kvartal som omfattas av slutgiltiga skyddsåtgärder (februari–juni 2019) av andra exportländer, särskilt Turkiet, Indien och Serbien med respektive andelar på 40 %, 15 % och 12 %, är den potentiella risken för otillräckligt utbud som man förväntade sig vid införandet av slutgiltiga åtgärder nu betydligt lägre.

(23)

Mot bakgrund av de förändrade omständigheterna anser kommissionen därför att det skulle ligga i unionens intresse att ändra tullkvotstilldelningen för produktkategori 1 och att införa en mekanism som säkerställer att handelsflödenas ursprung bevaras, vilken i största möjliga utsträckning bör likna den som används för de andra produktkategorierna.

(24)

Kommissionen har påpekat att svårigheten att införa ett sådant system ligger i beskaffenheten för produktkategori 1. Om man förlitar sig på den historiska genomsnittliga importen för 2015–2017 för att fastställa de landspecifika kvoterna skulle det föranleda en betydande minskning av utbudet enligt vad som tidigare förklarats i skäl (19). Å andra sidan skulle användandet av 2018, som är det första hela året där antidumpnings- och utjämningsåtgärder tillämpades, kunna leda till en felaktig tilldelning. Detta beror på att 2018 års importvolym också påverkades av att skyddsåtgärderna trädde i kraft (i juli 2018) samt av förekomsten av importvolymer till följd av omläggning av handeln från tredjeländer som redan fastställts i förordningen om slutgiltig tull när det gäller kategori 1.

(25)

Under dessa omständigheter, och i avsaknad av korrekta representativa importuppgifter under en tillräckligt lång och tillförlitlig period, ansåg kommissionen att det lämpligaste sättet att säkerställa bevarandet av traditionella handelsflöden för kategori 1, både i fråga om volym och ursprung, skulle vara att fastställa en begränsning av den andel av den totala kvoten som varje enskilt exportland kan uppnå under ett visst kvartal.

(26)

För att fastställa denna begränsning analyserade kommissionen de historiska importuppgifterna (2013–2017) (9) för produktkategori 1 och fann att inget exportland överskred 25 % i genomsnitt under denna period, och att Turkiet under 2017 uppnådde den största andelen under ett enda år med 28 %. Kommissionen anser därför att inget enskilt exportland ska tillåtas överskrida en andel på 30 % av den totala tillgängliga tullkvoten per kvartal under åtgärdernas återstående löptid.

(27)

Detta tröskelvärde bör ge de exporterande länderna tillräckligt med utrymme för att fylla de marknadsandelar som lämnats öppna av de leverantörsländer som omfattas av antidumpnings- eller utjämningsåtgärder, samtidigt som man bevarar så mycket som möjligt av de traditionella handelsflödena och säkerställer tillräckligt varierande tillgång för användarna i unionen, för att minimera eventuella risker för otillräckligt utbud (10).

(28)

Genom denna anpassning av fördelningen av tullkvoten ansåg kommissionen att den uppnått en lämplig balans mellan de olika parternas legitima rättigheter i linje med unionens intresse.

(29)

I förordningen om slutgiltig tull beslutade kommissionen att det låg i unionens intresse att dela upp kategori 4 (plåt överdragen med metall) i två underkategorier: 4A och 4B. Syftet med denna uppdelning var att i möjligaste mån bevara den traditionella nivån på importen till EU:s bilindustri. Med tanke på det stora antalet produkttyper i kategori 4 har kommissionen konstaterat att det finns en allvarlig risk för att de typer av stål som behövs för EU:s bilindustri kan trängas undan av andra ”standar” underkategorier. Det erinras om att de flesta standardtyper som omfattas av denna kategori för närvarande omfattas av antidumpningsåtgärder, i motsats till de mer specialiserade produkter som inte omfattas av respektive begäran om antidumpningsåtgärder.

(30)

Som en del av översynen mottog kommissionen ett stort antal synpunkter från berörda parter som påverkats av uppdelningen mellan de två underkategorierna, bland annat från den europeiska bilindustriföreningen (ACEA), myndigheterna och de exporterande tillverkarna i Sydkorea och Kina. I dessa synpunkter framhölls att den nuvarande underuppdelningen inte är helt effektiv när det gäller att uppnå de avsedda målen. Dessa berörda parter hävdade också att definitionen av produkterna var otydlig i fråga om deras klassificering per underkategori och, i synnerhet, att importen av vissa typer som används i bilar har trängts undan av standardkategorierna, vilket är till nackdel för bilindustrin.

(31)

De berörda parterna lämnade olika förslag för att effektivisera tullkvoten för denna kategori. ACEA och Kinas myndigheter begärde särskilt att kommissionen skulle bevilja ett undantag för slutanvändning när det gäller import av stålsorter i kategori 4B som är avsedda för användning i bilindustrin. Andra berörda parter, såsom myndigheterna i Sydkorea, Taiwan och Kina begärde, som ett alternativ, en ökning av tullkvotsnivån och ett system som skulle säkerställa att de traditionella volymerna för bilindustrin på ett effektivt sätt skyddas från import av andra typer av stål. Unionens stålindustri höll med om att ett eventuellt kringgående av antidumpningsåtgärder av kategori 4A bör undersökas och att man bör finna en lösning för bilindustrin, dock utan att undanta kategori 4B från tillämpningsområdet för åtgärderna.

(32)

Kommissionens analys av de slutgiltiga åtgärderna bekräftar att de traditionella handelsflödena för produkter i kategori 4B i själva verket har störts. Enligt importstatistik från Eurostat nyttjade Kina (som tilldelades en av den största landspecifika tullkvoten) fullt ut sin landspecifika tullkvot under ett kvartal (2 februari–31 mars 2019) och nyttjade därefter ett betydande del av den övergripande tullkvoten (över 75 %) under det sista kvartalet av samma period (1 april–30 juni 2019).

(33)

Dessutom konstaterade kommissionen att Kina – inom en enda dag – hade förbrukat sin årliga landspecifika tullkvot för det andra året med åtgärder (1 juli 2019–30 juni 2020). Det är därför tveksamt om denna import i själva verket består av den så kallade importen för vissa typer som används i fordon. Den nämnda endagsförbrukningen av den årliga landspecifika tullkvoten visade i vilket fall som helst också att de traditionella handelsflödena för denna underkategori har lagts om. Denna utveckling skulle sannolikt förvärras ytterligare om ingen anpassning görs av hur tullkvoten för kategori 4B fungerar för att säkerställa att man håller sig till det avsedda syftet att bevara den traditionella importen från olika leverantörsländer för bilindustrin.

(34)

Kommissionen anser fortfarande att det inte finns orsak att utesluta någon av de produktkategorier som omfattas av åtgärderna, vare sig genom ett uttryckligt undantag av produktkategori 4B eller genom undantag för slutanvändning (11). Kommissionen avvisade därför det begärda undantaget för slutanvändning för de typer som används i fordon.

(35)

Kommissionen erkänner dock att det ligger i unionens intresse att de traditionella handelsflödena av de produkttyper som används inom EU:s bilindustri avgränsas. Ett av sätten att uppnå detta mål är om användningen av kategori 4B begränsas till att bara omfatta import som kan uppvisa en slutanvändning inom bilindustrin.

(36)

Kommissionen anser därför att det ligger i unionens intresse att anpassa hur tullkvoten för kategori 4 fungerar enligt följande: För att kunna utnyttja tullkvoten i kategori 4B måste de stålproduktkategorier som omfattas av denna kategori och som i själva verket används för tillverkning av bildelar hänföras till det förfarande för slutanvändning som avses i artikel 254 i förordning (EU) nr 952/2013 (12). När tullkvoten för kategori 4B förbrukats ska en tullsats över kvoten på 25 % tillämpas.

(37)

Eftersom vissa KN-nummer som för närvarande är grupperade i kategori 4B inte uteslutande används av bilindustrin, är det ändå nödvändigt att anpassa fördelningen av KN-nummer mellan kategorierna 4A och 4B för att säkerställa att den relevanta exporten av andra produkter än produkter avsedda för bilar bibehålls. För detta ändamål utvidgades och reviderades tillämpningsområdet för 4A på följande sätt: Alla KN-nummer som tidigare bara grupperats i kategori 4B ingår nu också som en del i kategori 4A. Därmed utvidgas tillämpningsområdet för kategori 4A. Samtidigt behålls tillämpningsområdet för kategori 4B oförändrat.

(38)

Följaktligen bör import av produkter som omfattas av KN-nummer i kategori 4B och som inte är avsedda att användas inom bilindustrin i framtiden enbart göras genom kategori 4A. Omvänt bör all import av produkter som är avsedda att användas inom bilindustrin ske genom produktkategori 4B och uppfylla kraven på förfarandet för slutanvändning (se skäl 36).

(39)

På grund av denna anpassning skulle Indien beviljas en enda landspecifik tullkvot i 4A (som kombinerar de landspecifika tullkvoter som tilldelats enligt 4A och 4B), eftersom den information som finns tillgänglig för kommissionen visar att detta land inte exporterar för användning i bilindustrin.

(40)

Till följd av de uppgifter som mottogs inom ramen för samråden med Sydkorea har kommissionen anpassat nivån för detta lands landspecifika tullkvot i kategorierna 4A och 4B. Den del av tullkvoten i kategori 4B som motsvarar KN-nummer som tidigare enbart förtecknades under denna kategori, och som inte var avsedda för användning i bilindustrin, har nu överförts till Sydkoreas landspecifika tullkvot under kategori 4A så att de kan fortsätta att exporteras till unionsmarknaden. Kommissionen anser att det i unionens intresse är nödvändigt att införa denna anpassning för att förbättra de slutgiltiga åtgärdernas effektivitet när det gäller denna kategori och säkerställa att importen till EU:s bilindustri inte begränsas på ett otillbörligt sätt.

(41)

Kommissionen mottog flera påståenden avseende denna produktkategori. För det första anmodades kommissionen att höja nivån på tullkvoten för att undvika ett eventuellt otillräckligt utbud på unionsmarknaden. Vissa parter hade särskilt begärt att tullkvoten skulle höjas med upp till 20 % eller att importnivån under perioden 2016–2018 skulle användas som grund för en översyn av tullkvotsnivån. Andra hävdade att tullkvoten bör anpassas fullt ut så att den återspeglar en ökning av efterfrågan i unionen.

(42)

För det andra hävdade vissa berörda parter att unionstillverkarna inte hade ökat (och inte var i stånd att ytterligare öka) sin produktionskapacitet eller produktion till den nivå som krävs för att uppfylla den nuvarande och framtida efterfrågan på valstråd i unionen. De hävdade också att unionstillverkarna av valstråd främst levererade till sina närstående användare i efterföljande led, vilket minskade de tillgängliga kvantiteterna valstråd avsedd för den öppna marknaden, vilket undergrävde de oberoende användarnas ställning, dvs. de som inte är vertikalt integrerade. Till följd av detta skulle oberoende användare ställas inför kraftiga begränsningar när det gäller att få tillgång till tillräckliga kvantiteter valstråd.

(43)

För det tredje hävdade vissa berörda parter att förbrukningen av vissa tullkvoter inte kunde bero på lagringsuppbyggnadspraxis för denna produktkategori och att importen snarare skedde på regelbunden och konsekvent nivå till dess att de relevanta tullkvoterna hade förbrukats.

(44)

För det fjärde begärde flera berörda parter att kommissionen skulle bevilja landspecifika tullkvoter för vissa ursprungsländer, eftersom de levererar vissa särskilda produktunderkategorier till unionsmarknaden. På samma sätt hävdade vissa berörda parter att antingen bör vissa underkategorier uteslutas eller så bör kommissionen dela upp denna produktkategori, och tilldela specifika tullkvoter till de nya underkategorierna.

(45)

För det femte begärde vissa parter om att denna kategori skulle delas upp så att de underkategorier som används i bilindustrin har sin egen tullkvot.

(46)

Slutligen hävdade en berörd part att den inte kunde tillverka en särskild typ av produkt, eftersom mängden av en viss typ av valstråd som behövdes för tillverkningen hade begränsats genom skyddsåtgärderna. Flera parter begärde också att outnyttjade landspecifika tullkvoter skulle överföras till den återstående tullkvoten under det sista kvartalet av varje period (1 april–30 juni).

(47)

Inom ramen för översynen gjorde kommissionen en noggrann bedömning av alla dessa synpunkter. För det första konstaterade kommissionen att även om den i tillkännagivandet om inledande av översynen medgav att denna kategori hade haft ett särskilt snabbt nyttjande av både vissa landspecifika tullkvoter och den övergripande tullkvoten under det sista kvartalet av den första årliga perioden (dvs. 1 april–30 juni 2019), förefaller inte det totala utbudet av denna produkt ha varit onormalt begränsat. Det finns inga tecken på en väsentligt ökad efterfrågan som skulle tyda på en förändring av omständigheterna. Analysen av tullkvotsnyttjandet visade att även om vissa länder mycket snabbt hade nyttjat sin individuella tullkvot under de sista två veckorna (13) av det sista kvartalet av det första året för åtgärderna, finns det fortfarande ett kvantitativt utrymme att tillgå inom tullkvoten från minst tre ursprungsländer (Moldavien, Schweiz och Ukraina), som stod för över 6 % av den totala tullkvoten för perioden. I slutet av det första året då åtgärderna var i kraft fanns det fortfarande ett kvantitativt utrymme inom den tullkvot som fanns att tillgå från ett och samma ursprung (Ukraina).

(48)

Enligt vissa uppgifter ökade efterfrågan i EU:s byggsektor, som är en av huvuddestinationerna för valstråd, med 2,8 % under 2018 och förväntas fortsätta att öka med 1,6 % under 2019–2021. Detta tillväxtmönster integrerades dock redan i den bedömning som ledde till att den nuvarande kvantitativa nivån på tullkvoterna fastställdes. När de slutgiltiga åtgärderna infördes kompletterade kommissionen den traditionella importnivån med ytterligare 5 % för att uppdatera de historiska uppgifterna och ta hänsyn till en normal efterfrågeökning under de följande åren. Även om liberaliseringen av skyddsåtgärderna efter det första året skulle anpassas nedåt (14), ökar den i själva verket de tullkvoter som finns att tillgå för att hantera den påstådda ökningen av efterfrågan utöver den planerade tillväxten. På grundval av detta anser kommissionen att tullkvotens nuvarande nivå för produktkategori 16 är tillräcklig och att det inte finns någon risk för otillräckligt utbud på unionsmarknaden.

(49)

När det gäller påståendet om en artificiell begränsning av unionstillverkarnas utbud ökade unionsindustrins tillverkning och försäljning (på den öppna marknaden) konsekvent under perioden 2013–2017 enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till (som omfattar kontrollerade svar på frågeformulär som lämnats in av unionstillverkarna inom ramen för den undersökning som ledde till slutgiltiga åtgärder). Under samma period ökade också försäljningen till närstående företag (företagsintern försäljning), om än i mycket mindre volymer. Uppgifterna visade att försäljningsvolymen till den öppna marknaden (i unionen) var mer än tre gånger så stor som den företagsinterna försäljningen i unionen under samma period. Dessutom finns det inga belägg för att en sådan tydlig och konsekvent trend som iakttagits under de senaste åren nyligen skulle ha rubbats på ett drastiskt sätt. Detta påstående motbevisades därför i den tillgängliga bevisningen i ärendet.

(50)

När det gäller potentiell lageruppbyggnad motbevisades påståendet att importen gjordes på en regelbunden och konsekvent nivå från alla ursprungsländer genom bevisningen i ärendet. Även om detta var fallet för ett antal ursprungsländer, men också för återstående tullkvot under det tredje kvartalet (februari-mars 2019), förbrukade de resterande mest relevanta ursprungsländerna (Turkiet och Ryssland) den tullkvot som fanns att tillgå för fem månader på bara några dagar eller veckor. Detta onormala mönster bekräftades också under de första dagarna av den andra perioden som åtgärderna tillämpades (fram till den 19 juli 2019 hade Turkiet använt 60 % av sin årliga landspecifika tullkvot). Kommissionen noterar också att den återstående tullkvoten under det sista kvartalet av den första perioden som åtgärderna tillämpades (1 april–30 juni 2019) hade förbrukats av två länder (Turkiet och Ryssland) redan den andra dagen i det berörda kvartalet (det vill säga den 2 april 2019), medan den återstående tullkvoten under det föregående kvartalet (2 februari–31 mars 2019) hade nyttjats av flera länder i jämn takt under kvartalet. Att tullkvotsnivån förbrukats så ovanligt snabbt av vissa ursprungsländer kan inte betraktas som en ”regelbunden och konsekvent nivå på handeln”.

(51)

När det gäller begäran om att dela upp kategori 16 erinrar kommissionen om att den i förordning (EU) 2019/159 undantagsvis delade upp två kategorier och förklarade orsakerna till detta beslut. Efter att noggrant ha analyserat de synpunkter som inkommit i detta avseende, slog kommissionen fast att det inte förelåg några förändringar av omständigheter som skulle kunna motivera en uppdelning av ytterligare någon kategori. Kommissionen konstaterar att det i de uppgifter som lämnats av EU:s bilindustri (ACEA) inte ens nämns att det skulle finnas ett behov av en potentiell anpassning av denna kategori. Kommissionen noterade vidare att enbart det faktum att vissa typer inom en produktkategori används i bilindustrin inte automatiskt kvalificerar dem för differentierad behandling inom ramen för åtgärderna. Det skulle i stället behöva visas att det ligger i unionens intresse att en sådan anpassning görs. Bevisningen är således inte tillräcklig för att kommissionen ska kunna dra slutsatsen att anpassningen verkligen ligger i unionens intresse.

(52)

När det gäller de slutgiltiga skyddsåtgärdernas påverkan på möjligheten att tillverka en viss produkt för vilken en viss typ av valstråd krävs konstaterade kommissionen att den bevisning som lämnats visade på en konsekvent och brant nedåtgående trend för försäljningen av dessa produkter från 2013 till 2018, dvs. innan skyddsåtgärderna infördes. Påståendet styrktes därför inte av tillräcklig bevisning.

(53)

Kommissionen anser därför att det inte finns tillräcklig bevisning för att motivera en tullkvotökning för denna produktkategori.

(54)

Vissa parter hävdade att den nuvarande tilldelningen av tullkvoter för kategori 25 bör ändras på grund av förändrade omständigheter. Vissa parter hävdade i synnerhet att ett större gasledningsprojekt (Nord Stream 2), för vilket en stor mängd rör från Ryssland importerades 2017, nu skulle vara i sin sista fas och att tilldelningen av tullkvoter för denna produkt därför inte skulle vara lämplig, eftersom den inte skulle representera den nuvarande situationen på marknaden. Detta påstående skulle stödjas av de importtrender som iakttagits från Ryssland. Dessa parter hävdade därför att det inte längre bör finnas några landspecifika tullkvoter för denna kategori, utan en enda övergripande tullkvot för att undvika otillräcklig tillgång för andra kommande projekt.

(55)

Å ena sidan är Ryssland det land som har den största individuella tullkvoten för denna kategori (som står för omkring 70 % av den totala tullkvoten). Under översynen visade kommissionens analys av de relevanta importuppgifterna att Rysslands import, efter en massiv och plötslig ökning under 2017, konstant har minskat. Till följd av denna ökning har importen från Ryssland redan minskat drastiskt under 2018 (även om volymerna fortfarande är relativt stora). Denna nedåtgående trend har emellertid påskyndats under de slutgiltiga skyddsåtgärdernas tillämpningsperiod. Analysen av tullkvotsnyttjandet visade att detta resulterade i att Ryssland till stor del hade underutnyttjat sin landspecifika tullkvot under det första år som åtgärderna tillämpades (30 % nyttjande) (15). Detta underutnyttjande av tullkvoten återspeglade behoven i det tillfälliga tekniska projekt som nämns i skäl (54).

(56)

Å andra sidan hade andra leverantörsländer för denna produktkategori helt förbrukat sina landspecifika tullkvoter och nyttjat upp till 79 % av den övergripande tullkvoten (den övergripande tullkvotens volymen är jämförelsevis relativt liten).

(57)

Mot bakgrund av de förändrade omständigheterna i samband med det tekniska projekt som nämns i skäl (54) och den senaste iakttagna utvecklingen av nyttjandet av kvoten, anser kommissionen det nödvändigt att ersätta den befintliga tullkvoten med en gemensam övergripande tullkvot. Denna ändring av tullkvotssystemet anses ligga i linje med unionens intresse, eftersom det anses vara bättre att begränsa risken för potentiellt otillräckligt utbud på grund av otillräcklig tilldelning av tullkvoter, och samtidigt säkerställa tillräcklig mångfald i fråga om tillgång och lika möjligheter för alla potentiella leverantörer att delta i alla nya tekniska projekt som kräver denna produktkategori.

(58)

Kommissionen konstaterar att det motsatta fallet, det vill säga, om tilldelningen av tullkvoter per land som för närvarande omfattas av de slutgiltiga åtgärderna behålls, skulle deltagandet av leverantörer från andra potentiella ursprungsländer i upphandlingsprocesserna för andra pågående eller framtida projekt kunna snedvridas. Samma problem kan också uppstå om kommissionen fastställer ett tak per leverantörsland, som den beslutade att göra för kategori 1. Kommissionen anser därför att det inte skulle ligga i unionens intresse att bevara den ursprungliga situationen och att ändringen av tilldelningen av tullkvoter för denna kategori är motiverad.

(59)

När det gäller alla övergripande kvoter inom ramen för de gällande åtgärderna bör den övergripande tullkvoten för kategori 25 förvaltas kvartalsvis.

(60)

I de föregående skälen diskuterades i detalj fördelarna med eventuella anpassningar av tullkvoter för de produktkategorier som drog till sig merparten av de berörda parternas synpunkter, medan detta underavsnitt på ett mer kortfattat sätt behandlar de påståenden som gjorts avseende de återstående produktkategorierna genom argument som är av allmänt värde för de kategorier för vilka påståendena gjordes.

(61)

Vissa berörda parter begärde en ökning av de landspecifika tullkvoter som hade förbrukats innan den relevanta periodens utgång. Vissa av dessa parter hävdade att det faktum att en landspecifik tullkvot hade förbrukats skulle utgöra tillräcklig bevisning för att motivera en ökning av tullkvoten. Vissa av dessa parter konstaterade också att nivån på de tullkvoter som fastställdes genom de slutgiltiga åtgärderna var för låga, eftersom importnivåerna för vissa produktkategorier under 2018 jämförelsevis var högre än de kvantitativa nivåerna för de berörda tullkvoterna.

(62)

För det första konstaterar kommissionen att det, med undantag för två produktkategorier, fortfarande finns kvantitativt tullkvotsutrymme att tillgå för de övriga tjugofyra kategorierna från ett eller flera ursprungsländer, eller från återstående tullkvot eller från båda. Såsom anges i skäl (15) översteg det totala outnyttjade tullkvotsutrymmet under den period de provisoriska åtgärderna tillämpades (från och med den 18 juli 2018 till och med den 1 februari 2019) och den första perioden för de slutgiltiga åtgärderna (från den 2 februari 2019 till den 30 juni 2019) 3 miljoner ton. Kommissionen instämmer inte i påståendena om att den totala kvantitativa nivån på tullkvoterna är för låg. Det faktum att vissa tullkvoter inom en viss produktkategori hade förbrukats innan utgången av den relevanta perioden utgjorde inte i sig förändrade omständigheter som skulle motivera en automatisk höjning av tullkvoten, om inga ytterligare bevis läggs fram som visar att förbrukningen berodde på en ökning av efterfrågan som inte hade kunnat förutses när de slutgiltiga åtgärderna antogs. Kommissionen erinrar om att syftet med skyddsåtgärderna är att vidta nödåtgärder avseende ökad import av särskilda produkter. I många av de påståenden som gjordes i samband med översynen begärdes enbart en ökning av tullkvotens kvantitativa nivå, utan att ge någon form av bevis på förändrade omständigheter (till exempel att det inte föreligger någon risk för omläggning av handeln). Därför ansågs de påståenden som gjorts utifrån denna grund vara ogrundade.

(63)

Vissa berörda parter begärde att kommissionen skulle ändra den period som användes för att beräkna tullkvoten. I många fall begärde dessa parter att perioden 2016–2018 skulle användas för att fånga de senaste och oftast även de högsta importnivåerna.

(64)

Genom förordning (EU) 2019/159 och mot bakgrund av artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/478 av den 11 mars 2015 om gemensamma importregler (16) (nedan kallad förordning (EU) 2015/478) samt principerna om proportionalitet och icke-diskriminering konstaterar kommissionen att tullkvoterna beräknades på grundval av den genomsnittliga importnivån under de tre senaste representativa åren (2015–2017). Kommissionen erinrar om att syftet med denna översyn, såsom förklaras i tillkännagivandet om inledande av översynen, är att formulera mycket specifika anpassningar av de gällande åtgärderna, om det sedan de antogs finns tillräcklig bevisning för att omständigheterna har förändrats. Vidare har de berörda parterna under alla omständigheter underlåtit att visa hur den tidsperiod som kommissionen valde skulle vara oförenlig med de relevanta reglerna eller principerna i unionsrätten. Kommissionen drar därför slutsatsen att den period som användes för att fastställa den berörda tullkvoten inte ska ändras vid denna översyn.

(65)

Vissa berörda parter påpekade att vissa landspecifika tullkvoter inte hade nyttjats fullt ut. I vissa fall var nyttjandenivån i själva verket försumbar. Dessa parter bad kommissionen att omfördela dessa volymer bland andra leverantörer som kan ha förbrukat sina tullkvoter.

(66)

Kommissionen medger att vissa landspecifika tullkvoter inte används fullt ut och att nyttjandet i vissa fall är onormalt lågt. Kommissionen erinrar om att tilldelningen av tullkvoter till vissa länder gjordes på grundval av historisk import för att bevara de traditionella handelsflödena. I detta avseende hade ingen berörd part lämnat tillräcklig bevisning som visar att den onormalt låga nyttjandenivån berodde på förändrade omständigheter av bestående karaktär för de relevanta produkttyperna. De berörda parterna lade inte heller fram sådana bevis för argument om att outnyttjade kvoter totalt sett gav upphov till otillräcklig tillgång för motsvarande produktkategorier, så att den befintliga tilldelningen av de berörda tullkvoterna inte längre kunde anses vara lämplig och motivera en översyn. Kommissionen drar därför slutsatsen att det inte finns tillräckliga orsaker som motiverar att en historisk leverantör fråntas sin egen kvot.

(67)

När det gäller outnyttjade återstående kvoter i slutet av var och en av de tre första kvartalen av en tidsperiod begärde vissa berörda parter att kommissionen skulle överföra alla outnyttjade tullkvoter från slutet av en period till nästa period.

(68)

Kommissionen kan inte godta denna begäran. Det bör noteras att nivån på de tullkvoter som finns att tillgå per period beräknas på årsbasis. Att överföra outnyttjade kvoter från en period till en annan skulle därför öka de tullkvoter som finns att tillgå under varje period utöver den historiska traditionella importen och därmed riskera att undergräva åtgärdernas effektivitet.

(69)

Vissa berörda parter bad också kommissionen att på liknande sätt bevilja landspecifika tullkvoter till länder, även i situationer när importen från dessa länder i en given kategori ligger under 5 % under den period som anses relevant för tilldelningen av tullkvoten (2015–2017).

(70)

Kommissionen erinrar om att fördelningsmetoden för tullkvoten är densamma för alla produktkategorier och ursprungsländer. Kriteriet för tilldelning av en landspecifik tullkvot är enligt definitionen i förordning (EU) 2019/159 att importen från ett land ska stå för minst 5 % av den genomsnittliga importen av en produktkategori under perioden 2015–2017. De synpunkter som inkommit i detta avseende ger inte någon objektiv anledning att ändra detta tillvägagångssätt. Enligt WTO:s regler utgör dessutom beviljandet av landspecifika tullkvoter i undantagsfall, när tröskeln på 5 % inte uppfylls, en diskriminering mellan berörda parter. Kommissionen kan därför inte godta dessa önskemål.

(71)

Andra berörda parter har åberopat olika bestämmelser i de bilaterala handelsavtal som Europeiska unionen har undertecknat med vissa handelspartner för att erhålla antingen ett undantag från åtgärderna eller en förmånsbehandling i fråga om deras import.

(72)

Kommissionen noterar att alla bilaterala handelsavtal som åberopats av parterna innehåller bestämmelser som gör det möjligt att vidta skyddsåtgärder. Därför kan inget undantag på denna grund göras gällande. Kommissionen instämmer inte heller i att den borde bevilja vissa länder förmånsbehandling framför andra. Sådana bilaterala avtal varken innehåller eller ålägger unionen någon skyldighet för sådan differentierad behandling i förhållande till andra parter som omfattas av åtgärder. Inte heller har någon berörd part kunnat hänvisa till några sådana bestämmelser i de relevanta avtalen. Kommissionen kan därför inte godta dessa önskemål.

(73)

Andra berörda parter hävdade att en ökning av tullkvoten var nödvändig, eftersom unionsindustrin inte kunde leverera tillräckliga kvantiteter till unionsmarknaden och att detta skulle kunna leda till ett otillräckligt utbud på marknaden.

(74)

Kommissionen erinrar om att det för de flesta produktkategorier finns ett utrymme kvar att tillgå, både i slutet av den period under vilken provisoriska åtgärder tillämpades (den 1 februari 2019) och i slutet av den första perioden då slutgiltiga åtgärder infördes (den 30 juni 2019). Kommissionen anser därför att sådana påståenden strider mot det faktiska nyttjandet av kvoten. Dessa parter har inte heller inkommit med någon bevisning som visar att det föreligger ett otillräckligt utbud för någon av de relevanta produktkategorierna. Kommissionen avvisar därför dessa påståenden.

(75)

Vissa berörda parter kopplade sina påståenden om ökade tullkvoter i vissa kategorier till en påstådd ökning av efterfrågan inom de sektorer av ekonomin där dessa kategorier används.

(76)

Kommissionen noterar att dessa påståenden visar på en ökning av efterfrågan som ägde rum innan de slutgiltiga åtgärderna infördes. I detta avseende erinrar kommissionen om att den redan har täckt sådana potentiella ökningar med tillägg på 5 % över de traditionella importnivåerna, vilka var i kraft sedan de slutgiltiga skyddsåtgärderna trädde i kraft. När det gäller efterfrågeutvecklingen under efterföljande perioder visade den information som fanns tillgänglig för kommissionen inte någon indikation på en väsentlig ökning av efterfrågan, utan pekade snarare på en minskning av den faktiska stålförbrukningen (17).

(77)

Vissa berörda parter begärde att kommissionen antingen skulle utesluta vissa underkategorier av produkter eller dela upp aktuella produktkategorier. Till stöd för dessa påståenden hävdade de att det låg i unionens intresse att säkerställa att importen av vissa underkategorier av nischprodukter inte trängdes ut av importen av andra mer standard underkategorier.

(78)

I detta avseende betonar kommissionen att översynen inte omfattar uteslutning eller införande av produktkategorier eller underkategorier inom ramen för åtgärderna. När det gäller begäran om uppdelning av vissa produktkategorier hänvisar kommissionen till sin förklaring i skäl (34).

(79)

Vissa berörda parter insisterade på att kommissionen skulle införa ett licenssystem för att förvalta tullkvoterna.

(80)

I detta avseende betonar kommissionen att det vid utformningen av ett tullkvotssystem är av grundläggande betydelse att säkerställa att det är praktiskt genomförbart. Med tanke på de nuvarande åtgärdernas stora produktomfattning skulle införandet av ett licenssystem innebära en sådan grad av komplexitet vars komparativa nettofördelar jämfört med dess brister ännu var oklara. Om inte motsatsen bevisas anser kommissionen att det nuvarande systemet för tullkvoter är lämpligt. Kommissionen betonar att ingen bevisning har lagts fram inom ramen för denna översyn som ifrågasätter lämpligheten i det nuvarande systemet för förvaltning av tullkvoter.

(81)

Vissa berörda parter begärde att kommissionen skulle ändra den nuvarande förvaltningen av landspecifika kvoter så att de förvaltas kvartalsvis. Dessa parter hävdade att riskerna med att bygga upp lager därmed skulle minska och säkerställa ett smidigare nyttjande av kvotanvändningen.

(82)

Kommissionen anser att det nuvarande systemet, varigenom landspecifika tullkvoter för historiska leverantörer förvaltas på årsbasis, ligger i unionens intresse, eftersom det inte i onödan eller på ett artificiellt sätt begränsar valet av tillgång för unionsimportörer och användare vid en viss tidpunkt. Kommissionen anser därför inte att det finns några orsaker att ändra det.

(83)

Vissa berörda parter har också begärt att länder som förbrukat sina landspecifika tullkvoter omedelbart ska kunna få tillgång till den återstående kvoten. Denna möjlighet begränsas för närvarande till det fjärde kvartalet i varje period.

(84)

Kommissionen erinrar om att möjligheten att få tillgång till den återstående tullkvoten under det sista kvartalet av en period infördes för att minska risken för att återstående kvoter inte nyttjas och för att undvika en potentiell otillräcklig tillgång på unionsmarknaden. Såsom konstaterats ovan har kommissionen dagligen övervakat nyttjandet av återstående tullkvoter. Med undantag för de slutsatser om utträngningseffekter som beskrivs i avsnitt 2 B, noterar kommissionen att nyttjandet av kvoter för merparten av de återstående kvoterna är mycket hög (de hade i många fall helt förbrukats). Kommissionen noterar också att merparten av de landspecifika tullkvoterna inte hade förbrukats helt i de mycket få kategorier som uppvisade en mycket låg nyttjandenivå av den återstående tullkvoten. Mot bakgrund av dessa faktorer drar kommissionen därför slutsatsen att medgivandet till tillgång under det sista kvartalet i en period hittills effektivt har säkerställt att de traditionella handelsflödena i fråga om ursprung i hög grad bevarats (18), samtidigt som risken för ett otillräckligt utbud har minimerats.

(85)

Enligt de slutgiltiga skyddsåtgärderna får motsvarande land nyttja den övergripande tullkvoten under det sista kvartalet (dvs. 1 april 2019–30 juni 2019) när en landspecifik tullkvot i en given produktkategori har förbrukats. Även om den övergripande tullkvoten i princip är utformad för de återstående länder som inte omfattas av landspecifika tullkvoter, skapades denna mekanism för att säkerställa att inga återstående tullkvoter lämnas outnyttjade i slutet av varje år som omfattas av åtgärderna.

(86)

I tillkännagivandet om inledande av översynen påpekades det att ett land eller flera länder som omfattas av en landspecifik tullkvot för vissa produktkategorier snabbt hade förbrukat den återstående tullkvoten under det senaste kvartalet och trängde ut de traditionella importflödena från andra ursprungsländer. Kommissionen kommer därför att undersöka om detta har påverkat unionens intresse negativt, särskilt när det gäller behovet av att upprätthålla traditionella handelsflöden och den kommer vid behov att besluta om möjliga åtgärder i denna situation.

(87)

Å ena sidan klagade många berörda parter, däribland leverantörsländer, exportörer, användare och unionsindustrin över de utestängningseffekter som det nuvarande systemet för tillgång till den återstående kvoten under det senaste kvartalet kunde generera för deras intressen. Dessa parter begärde att kommissionen skulle vidta omedelbara åtgärder för att avhjälpa den påstådda obalansen i fråga, eftersom ett land som redan omfattas av en landspecifik tullkvot inte bör tillåtas ersätta andra historiska leverantörer, även om dessa jämförelsevis var mindre viktiga i fråga om importerade volymer. Dessa parter begärde därför en begränsning av nyttjandet av den övergripande återstående tullkvoten under det sista kvartalet av respektive år som omfattas av åtgärderna. Å andra sidan lade ett begränsat antal berörda parter fram argument för motsatsen, och motsatte sig alla ändringar av den nuvarande mekanismens funktion. De anser att alla ändringar av systemet skulle äventyra ett fullständigt nyttjande av de återstående tullkvoterna.

(88)

Kommissionen har gjort en ingående bedömning av den nuvarande mekanismen för förvaltningen av de övergripande återstående tullkvoterna, inbegripet överföringen av outnyttjade kvoter från ett kvartal till ett annat och tillgången under det fjärde kvartalet för länder som har förbrukat sina respektive landspecifika kvoter. Denna bedömning visar att den befintliga mekanismen i allmänhet har fungerat väl och har säkerställt en oproblematisk maximering av nyttjandet av återstående tullkvoter. I de allra flesta produktkategorier som omfattas av de slutgiltiga åtgärderna har nyttjandet av den övergripande tullkvoten av de leverantörer som förbrukat sina landspecifika kvoter, även om dessa ibland har kunnat ta en stor del av den övergripande tullkvoten under det sista kvartalet, inte hindrat mindre historiska leverantörer som hänförts till den återstående tullkvoten att fortsätta att exportera under samma period. Under dessa omständigheter tycks den obegränsade tillgången till den övergripande tullkvoten under det sista kvartalet förbli ett avgörande inslag i det tullkvotssystem som ligger i unionens intresse och bör behållas som sådant.

(89)

Kommissionens analys visar emellertid också att i två produktkategorier (dvs. produktkategorierna 13 och 16) (19) har två länder som omfattas av en landspecifik tullkvot (Turkiet och Ryssland) nästan helt utnyttjat hela den övergripande tullkvoten under det sista kvartalet av den första period som omfattas av åtgärder (1 april–30 juni 2019) och i vissa fall under bara några dagar.

(90)

Detta gällde särskilt produktkategori 13 (armeringsjärn), för vilken den övergripande tullkvoten förbrukades den 27 maj 2019, dvs. mer än en månad före utgången av kvartalet och trots överföringen av 23 % av den outnyttjade tullkvoten från det tredje kvartalet 2018. Faktum är att den tillgängliga volymen nyttjades fullt ut av två länder som omfattades av en landspecifik tullkvot (Turkiet och Ryssland) som hade trängt ut andra historiskt mindre leverantörer som tidigare regelbundet hade nyttjat den övergripande tullkvoten, som Vitryssland och Serbien.

(91)

När det gäller produktkategori 16 (valstråd, olegerad och annan legerad) hade den övergripande tullkvoten förbrukats redan i början av det sista kvartalet av den första period som omfattas av åtgärder (dvs. den 2 april 2019) på grund av Turkiets massiva nyttjande och i mindre utsträckning av Ryssland (de använde 62 % respektive 33 % av den totala återstående tullkvoten som fanns att tillgå för det fjärde kvartalet). De mindre leverantörsländerna, såsom Bosnien och Hercegovina, Japan och Sydkorea kunde därför inte längre exportera utan att betala en tullsats över kvoten på 25 % (20).

(92)

Mot bakgrund av denna analys fann kommissionen att den mekanism som införts för att säkerställa att tullkvoterna var helt förbrukade har lett till oväntade effekter för dessa två produktkategorier. Detta beror på att den befintliga mekanismen främst gjorde det möjligt för stora leverantörer att öka sin export utöver sina traditionella handelsflöden på bekostnad av mindre aktörer som annars skulle ha fortsatt att exportera till dess att den återstående kvoten är förbrukad.

(93)

Kommissionen anser att denna utveckling strider mot unionens intresse av två orsaker. För det första strider uteslutandet av mindre exporterande länder mot målet att bevara de traditionella handelsflödena, även i fråga om ursprungsländer. För det andra berövar denna utveckling unionens industrianvändare tillgången till vissa specialiserade typer av stål i dessa kategorier som endast exporteras i begränsade volymer av mindre leverantörsländer.

(94)

Kommissionen anser det därför nödvändigt att införa ett kvantitativt tak för enskilda produktursprung. Under det sista kvartalet av de två återstående perioder som omfattas av slutgiltiga åtgärder kommer nyttjandet, för produktkategorierna 13 och 16 (dvs. de kategorier där man har observerat negativa utträngningseffekter), av den övergripande tullkvoten att begränsas till 30 % per leverantörsland. Inom ramen för denna begränsning kan inte mindre än fyra leverantörsländer nyttja tullkvoten.

(95)

Kommissionen anser att denna tröskel är lämplig av följande orsaker: De importuppgifter som bedömdes under de två kvartal som omfattades av de slutgiltiga åtgärderna under 2019 har visat att högst fyra exporterande länder (i var och en av de två kategorierna) hade exporterat minimalt meningsfulla mängder (21) till unionen. Kommissionen anser att ett sådant tak inte på ett artificiellt sätt skulle begränsa tillgången till den återstående tullkvoten från ett visst ursprungsland och skulle garantera en tillräckligt variation av försörjningskällor för användarna i unionen.

(96)

Kommissionen anser att denna anpassning av tullkvotsmekanismen skulle skapa en lämplig balans mellan, å ena sidan, målet att maximera nyttjandet av tullkvoter och, å andra sidan, målet att säkerställa ett minsta kvantitativt utrymme för små leverantörsländer att fortsätta att exportera inom den övergripande tullkvoten utan att uteslutas av de stora leverantörer som redan har exporterat volymer med beaktande av deras traditionella handelsflöden inom ramen för sin landspecifika tullkvot. Denna mekanism skulle också säkerställa att de traditionella handelsflödena i kategorierna 13 och 16 bevaras, vilket ligger i unionens intresse, inte bara vad gäller volymer utan också i ursprungshänseende.

(97)

Vissa berörda parter invände mot påståendena om förekomsten av utträngning och hävdade i stället att vissa länders exportbeteende bara var en bekräftelse på att den tilldelade tullkvoten var lägre än vad som krävdes på marknaden.

(98)

I detta avseende noterar kommissionen, såsom beskrivs i avsnitt 2.A, att på grundval av sin analys av de uppgifter som samlats in under tillämpningen av de slutgiltiga åtgärderna förefaller den totala nivån på tullkvoterna hittills vara tillräcklig och, såsom förklaras i skälen (89) till (93), fann kommissionen bara negativa utträngningseffekter i två produktkategorier. För dessa sistnämnda kategorier genomför den en lämplig åtgärd som beaktar de traditionella handelsflödena för alla leverantörsländer och gör en avvägning av unionens konsumtionsintresse gentemot dessa handelsflöden.

(99)

Kommissionen undersökte också om de befintliga skyddsåtgärderna för stål hade orsakat någon betydande risk för stabiliseringen eller den ekonomiska utvecklingen i vissa handelspartner som omfattas av förmånsbehandling i en omfattning som kunde inverka negativt på integrationsmålen i deras avtal med unionen. Detta gäller särskilt situationen i vissa länder med vilka unionen har ingått ett stabiliserings- och associeringsavtal.

(100)

Inom ramen för översynen har staterna på västra Balkan – Bosnien och Hercegovina, Republiken Nordmakedonien och Republiken Serbien – framfört liknande betänkligheter och gjort liknande påståenden som de betänkligheter de redan hade formulerat innan de slutgiltiga skyddsåtgärderna antogs.

(101)

Dessa länder uppger att de slutgiltiga skyddsåtgärderna begränsar stålindustrins expansion och deras möjlighet att exportera till unionen, vilket medför risker för förlorade arbetstillfällen, undergräver deras ekonomiska utveckling och äventyrar målen för integration och stabilisering i deras avtal med unionen. De hävdar särskilt att deras landspecifika tullkvot i vissa kategorier är för liten och bör ökas. De hävdar också att den nuvarande tilldelningen av tullkvoter inte bevarar de traditionella handelsflödena och att tullkvoterna därför bör fördelas på nytt. Dessa länder begär en ökning av tullkvoternas liberaliseringstakt, med argumentet att efterfrågan i unionen har ökat.

(102)

Serbien har särskilt upprepat att de genomsnittliga importvolymerna under de tre senaste åren som kommissionen använt för att fastställa tullkvotsnivåerna, dvs. 2015–2017, inte är representativa för landets historiska handel med unionen. Serbien hävdade att detta gäller särskilt med tanke på att dess enda stålverk under denna period inte hade använts och att anläggningens nya ägare bara nyligen hade lyckats få tillbaka sin traditionella produktion och sin försäljning till normala nivåer. Serbien har hävdat att en sådan lägre kvot äventyrar anläggningens lönsamhet och ger allvarliga negativa effekter för utvecklingen av västra Balkan som helhet. Slutligen begär länderna på västra Balkan också att de, på grundval av sina särskilda förbindelser med unionen, bör undantas från tillämpningsområdet för åtgärderna på samma grund som länder som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

(103)

Alternativt har de framställt flera yrkanden och anspråk vad gäller särskilda produktkategorier, nämligen: 1, 2, 5, 6, 16, 20 och 21.

(104)

När det gäller begäran om undantag från tillämpningsområdet för åtgärderna påminner kommissionen om att skyddsåtgärder, enligt artikel 2 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder, ska tillämpas på den undersökta produkt som importerats oavsett varifrån den kommer. De enda undantagen från dessa regler gäller den särskilda situationen för vissa utvecklingsländer som är WTO-medlemmar eller – i förekommande fall – de skyldigheter som följer av bilaterala avtal. I detta fall konstaterades det att de stabiliserings- och associeringsavtal som EU har slutit med länderna på västra Balkan bekräftar att importen kan komma att omfattas av skyddsåtgärder som vidtagits i enlighet med WTO-avtalet om skyddsåtgärder.

(105)

När det gäller begäran om en ökad tullkvot för ett antal produktkategorier utifrån grunder som utgår ifrån påstådd ökning av efterfrågan har kommissionen redan tagit upp dessa krav i sin detaljerade analys av nyttjandet av tullkvoter som beskrivs i avsnitt 2.A. Kommissionen drar slutsatsen att kvoterna är tillräckliga och proportionella för att bevara de traditionella handelsflödena och att det inte finns några belägg för en väsentlig ökning av efterfrågan i unionen som motiverar en ändring av tullkvotsnivån. Det faktum att det i merparten av produktkategorierna fanns tillgängliga volymer i slutet av skyddsåtgärdernas första tillämpningsår (30 juni 2019) innebar dessutom att dessa åtgärder i allmänhet inte begränsade möjligheterna för tredjeländer att exportera stål till unionen. Kommissionen kan därför inte dra slutsatsen att den nuvarande tullkvoten ger upphov till en negativ inverkan när det gäller att uppnå de planerade integrationsmålen.

(106)

Ett av länderna på västra Balkan hävdade att åtgärderna borde garantera en viss exportvolym, särskilt i produktkategorierna 1 och 6, vilket det ansåg vara nödvändigt för att bevara dess inhemska industris lönsamhet och dess ekonomi stabil. Analysen av det individuella nyttjandet av tullkvoter i dessa två produktkategorier visade emellertid att ländernas förmåga att exportera till EU inte på ett otillbörligt sätt begränsades genom åtgärderna. De genomsnittliga volymer som exporterades av detta land under det tredje och fjärde kvartalet av det första året som skyddsåtgärderna tillämpades (2 februari–30 juni 2019) visade att detta land redan överträffade sina tidigare prognoser.

(107)

När det gäller produktkategorierna 6, 20 och 21 hävdade de länder på västra Balkan som hade förbrukat sina landspecifika tullkvoter att en ökning av deras tullkvot är nödvändig för att uppväga skyddsåtgärdernas negativa effekter på deras ekonomier.

(108)

Efter dessa påståenden gjorde kommissionen en ingående analys av den trend som låg till grund för deras förbrukning av tullkvoten i fråga och nyttjandet av återstående tullkvot under det sista kvartalet av det första året som åtgärderna tillämpades (1 april–30 juni 2019). Analysen visar att även om vissa länder på västra Balkan före utgången av den första perioden hade förbrukat sina landspecifika tullkvoter (dvs. före den 30 juni 2019), kunde de fortsätta exportera till unionen inom ramen för de återstående kvoterna till dess att kvoterna hade förbrukats och detta skedde bara några veckor innan de nya kvoterna för den andra period som omfattas av åtgärderna frigjordes den 1 juli 2019. Detta faktum, tillsammans med den ytterligare exportmarginal som den kvotökning som följde av liberaliseringen av åtgärderna hade gett från och med den 1 juli 2019, ledde till att kommissionen drog slutsatsen att dessa påståenden inte var tillräckligt underbyggda och att det inte fanns något behov av att öka motsvarande tullkvot.

(109)

Dessutom noterar kommissionen att de anpassningar av tullkvotssystemets funktion som föreslås i tidigare avsnitt (2.A och 2.B) – såsom begränsningen på 30 % per land för nyttjande av den övergripande tullkvoten för produktkategorierna 1, 13 och 16 (22) — som kommer att träda i kraft till följd av denna översyn, i vilket fall som helst också kommer att bidra till att hantera vissa av de farhågor som länderna på västra Balkan tar upp, särskilt när det gäller skyddet av traditionella exportflöden från historiska leverantörer till unionen.

(110)

Ett land hävdade slutligen att det borde tilldelas en landspecifik tullkvot för produktkategori 16, baserat på dess exportvolym under 2017, som låg något över tröskelvärdet på 5 %. Såsom redan förklarats av kommissionen i skäl 147 i förordning (EU) 2019/159 baseras tilldelningen av landspecifika tullkvoter för alla exportländer på genomsnittet av importen under de senaste tre åren, dvs. 2015–2017, och inte bara på det sista året av denna period. Därför kan detta argument inte godtas.

(111)

I enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2015/478 och unionens internationella förpliktelser, nämligen artikel 9.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder, bör skyddsåtgärderna inte tillämpas på en produkt med ursprung i ett utvecklingsland som är WTO-medlem, om det landets andel av importen av den produkten till unionen inte överstiger 3 %, förutsatt att de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar med en importandel på mindre än 3 % tillsammans svarar för högst 9 % av unionens totala import av produkten. Det ligger dessutom i unionens intresse att anpassa förteckningen över utvecklingsländer som inte omfattas av tillämpningsområdet för åtgärderna för att undvika att vissa utvecklingsländer på ett omotiverat sätt drar nytta av det ursprungliga undantaget.

(112)

Efter antagandet av slutgiltiga skyddsåtgärder genom förordning (EU) 2019/159 åtog sig kommissionen att regelbundet se över förteckningen över utvecklingsländer som potentiellt är uteslutna från tillämpningsområdet för åtgärderna på grundval av uppdaterad importstatistik.

(113)

För att fastställa förteckningen över undantag från de slutgiltiga åtgärderna använde kommissionen de uppgifter som vid denna tidpunkt var de senast tillgängliga, dvs. andra halvåret 2017 och första halvåret 2018. För att uppdatera denna förteckning som en del av översynen använde kommissionen en mer uppdaterad och konsoliderad uppsättning statistikuppgifter, dvs. hela året 2018. Kommissionen använde sig av hela 2018 som ny referensperiod, eftersom det är den mest representativa perioden med konsoliderade statistikuppgifter. Genom att använda hela året undviker man alla säsongseffekter. För de relevanta beräkningarna beaktades inte importen från länder som inte omfattas av artikel 6 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159.

(114)

På grundval av uppgifterna för hela året 2018 överskred importen från följande länder – som hittills inte omfattades av åtgärdens tillämpningsområde – tröskelvärdet på 3 % för vissa produktkategorier. Därför bör de som ett resultat av denna översyn nu bli föremål för åtgärder:

(115)

Import från Indonesien med avseende på produktkategorierna 8 (varmvalsade plåtar och band, rostfria) och 9 (kallvalsade plåtar och band, rostfria), motsvarande 10,12 % respektive 3,77 %.

(116)

När det gäller produktkategori 24 (andra sömlösa rör) överskred den totala importen för alla utvecklingsländer under 3 % tillsammans tröskelvärdet på 9 % för 2018 (10,74 %). Därför kommer import av produktkategori 24 från alla utvecklingsländer att omfattas av skyddsåtgärder.

(117)

Kommissionen bedömde därefter om de berörda utvecklingsländerna, vad gäller kategorierna 8, 9 och 24, skulle kunna omfattas av en landspecifik tullkvot (23). I detta syfte bedömde kommissionen om de berörda ländernas import av dessa kategorier under perioden 2015–2017 uppgick till minst 5 % av den totala importen i någon kategori under den perioden. Resultatet visar att ingen av dem uppfyllde kraven för en landspecifik tullkvot. Alla dessa länder kommer därför att omfattas av den återstående tullkvoten i respektive kategori.

(118)

Vad gäller undantag från tillämpningsområdet för skyddsåtgärderna är resultatet av denna översyn följande:

(119)

Importen från Brasilien i produktkategorierna 8 (varmvalsade plåtar och band, rostfria) och 17 (profiler av järn eller olegerat stål) kommer att undantas från tillämpningsområdet för åtgärderna, eftersom importnivån under 2018 var lägre än 3 % (2,22 % respektive 2,52 %).

(120)

Importen från Ukraina i produktkategorierna 1 (varmvalsade plåtar och band, olegerade och andra legerade) och 19 (järnvägsmateriel) kommer inte att omfattas av åtgärderna, eftersom importnivån 2018 var lägre än 3 % (1,68 % respektive 0,6 %).

(121)

Importen från Egypten i produktkategori 12 (stänger och lätta profiler, olegerade och andra legerade) kommer inte att omfattas av åtgärderna, eftersom importnivån 2018 var lägre än 3 % (2,41 %).

(122)

Importen från Indien i produktkategori 8 (varmvalsade plåtar och band, rostfria) kommer inte att omfattas av skyddsåtgärderna, eftersom importnivån 2018 var lägre än 3 % (2,87 %).

(123)

Importen från Turkiet i produktkategori 10 (varmvalsad kvartoplåt, rostfri) kommer inte att omfattas av skyddsåtgärderna, eftersom importnivån 2018 var lägre än 3 % (2,58 %).

(124)

Importen från Kina i produktkategori 22 (rör, sömlösa och rostfria) kommer inte att omfattas av skyddsåtgärderna, eftersom importnivån 2018 var lägre än 3 % (2,61 %).

(125)

De landspecifika tullkvoterna för de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar, som kommer att undantas från åtgärderna efter översynen, kommer att överföras till den relevanta återstående tullkvoten. Den exakta kvantitativa mängd för den tullkvot som ska överföras kommer att beräknas så snart det första kvartalet av den relevanta perioden är avslutat (det vill säga 1 juli–30 september 2019) för att bedöma hur mycket av den landspecifika tullkvoten som redan kan ha använts. När beräkningen har gjorts kommer den tullkvot som finns att tillgå att överföras till den relevanta återstående tullkvoten inom 20 arbetsdagar.

(126)

Efter denna omberäkning uppdaterade kommissionen förteckningen över undantag på grundval av de uppdaterade importsiffrorna som förklaras i skälen (114) till (124) för var och en av de 26 produktkategorier som omfattas av åtgärder (den fullständiga uppdaterade förteckningen bifogas i bilaga II).

(127)

Kommissionen mottog flera andra synpunkter avseende denna fråga vid översynen. Parterna föreslog särskilt att olika perioder skulle väljas ut för att beräkna importen. Vissa parter begärde också att få undantas trots att de medgav att de kunde överskrida det relevanta tröskelvärdet. Andra parter, som hittills inte omfattades av skyddsåtgärderna, hävdade att de borde ges en tidsperiod för att anpassa sig till den nya situationen som innebär att de omfattas av åtgärderna. En berörd part hävdade att kommissionen inte skulle ha rätt att låta något utvecklingsland, som tidigare undantagits, omfattas av åtgärderna, eftersom det skulle strida mot WTO:s skyldigheter att gradvis göra åtgärden mindre restriktiv under hela dess löptid. Slutligen bad vissa berörda parter att få en landspecifik tullkvot om den omfattas av skyddsåtgärder.

(128)

Kommissionen konstaterar följande. För det första, i förordning (EU) 2019/159, samt i tillkännagivandet om inledande av översynen, klargjorde kommissionen att den skulle uppdatera förteckningen över utvecklingsländer som skulle undantas från de slutgiltiga åtgärderna på grundval av nyligen uppdaterade uppgifter. Alla berörda parter informerades därför i god tid om att en sådan översyn skulle äga rum. Kommissionen grundade dessutom sitt beslut på offentligt tillgängliga importuppgifter. Alla berörda parter kunde därför rimligen förvänta sig att de sannolikt skulle komma att omfattas av åtgärder baserat på deras senaste importutveckling avseende en viss produktkategori. Därför avslås kraven på att en anpassningsperiod skulle behövas.

(129)

I enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2015/478, som speglar artikel 9.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder, bör import från sådana länder undantas från de berörda åtgärderna ”om det landets andel av unionens import av produkten i fråga inte överstiger 3 %, förutsatt att de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och har en importandel på mindre än 3 % tillsammans svarar för högst 9 % av unionens totala import av produkten”.

(130)

Därför är undantaget för utvecklingsländer inte ovillkorligt under åtgärdernas hela löptid. Det var på denna grundval som kommissionen beslutade att se över förteckningen över undantag på grundval av uppdaterade uppgifter. Kommissionen kan inte heller godta påståendet att ett land som uteslöts vid tidpunkten för antagandet av slutgiltiga åtgärder inte kunde bli föremål för åtgärder inom ramen för översynen, eftersom detta skulle vara mer restriktivt. Kommissionen noterar att de slutgiltiga skyddsåtgärderna gradvis liberaliserats, bland annat som ett resultat av översynen (se avsnitt 2.E). De berörda åtgärderna är således inte mer restriktiva än i slutet av det första året som åtgärderna tillämpades. Det faktum att ett utvecklingsland, som inte längre uppfyller det rättsliga kriteriet för att uteslutas, omfattas av åtgärderna innebär ett blott fullgörande av EU:s och WTO:s skyldigheter enligt artikel 18 i förordning (EU) 2015/478 och artikel 9.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder. Detta påstående avvisas därför.

(131)

Kommissionen erinrar också om att så länge de relevanta tröskelvärdena uppfylls har den inte något utrymme för skönsmässig bedömning att besluta om huruvida ett land ska omfattas av åtgärderna eller inte. Varje annan tolkning, som vissa berörda parter föreslår, strider mot artikel 18 i förordning (EU) 2015/478.

(132)

Slutligen bedömde kommissionen om huruvida några av de länder som nu omfattas av åtgärder för en viss produktkategori skulle uppfylla kraven för att omfattas av en landspecifik tullkvot. Såsom anges i skäl 117 drog kommissionen slutsatsen att inget av dessa länder uppfyllde villkoren för en landspecifik tullkvot.

(133)

Eurofer och vissa medlemsstater begärde att kommissionen skulle upphöra med eller minska liberaliseringen av de slutgiltiga skyddsåtgärderna på grund av en påstådd stagnation på unionsmarknaden för stål. Enligt Eurofer överskred dessa liberaliseringsnivåer i hög grad tillväxtutsikterna för unionens stålsektor och skulle därför allvarligt undergräva åtgärdernas effektivitet. Esta stödde också denna begäran från Eurofer och föreslog att kommissionen i utbyte mot att den upphörde med liberaliseringen skulle minska tullkvoten från 25 % till 20 %.

(134)

Kommissionen erinrar om att det i förordning (EU) 2019/159 fastställs att för att gradvis liberalisera dessa åtgärder kommer nivåerna för alla tullfria kvoter att höjas med 5 % i slutet av det första året och i slutet av det andra året som åtgärderna tillämpas. Det vill säga den 1 juli 2019 respektive den 1 juli 2020 (24).

(135)

Kommissionen erinrar också om att syftet med denna översyn är just att göra lämpliga anpassningar av de åtgärder som kan vara nödvändiga för att, på grundval av unionens intresse, fortsätta att anpassa dessa skyddsåtgärder till utvecklingen på EU:s stålmarknad.

(136)

I artikel 5.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder föreskrivs följande: ”En medlem skall vidta skyddsåtgärder endast i den utsträckning som är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och för att underlätta anpassning”. Denna princip har införlivats i EU-lagstiftningen genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2015/478. I artikel 7.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder anges att skyddsåtgärder ska vidtas ”endast under den tidsperiod som behövs för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och underlätta anpassning”. Artikel 19.1 och 19.2 i förordning (EU) 2015/478 införlivar denna princip i EU-lagstiftningen. I artikel 7.4 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder åläggs de medlemmar som tillämpar skyddsåtgärder att gradvis liberalisera dem med jämna mellanrum för att ”underlätta anpassning i en situation, där den förväntade varaktigheten av en skyddsåtgärd (...) överstiger ett år”. Samma krav finns i artikel 19.2 i förordning (EU) 2015/478.

(137)

Även om en liberalisering av skyddsåtgärder efter det första tillämpningsåret är en rättslig skyldighet enligt EU:s och WTO:s regelverk, fastställs det i dessa regler inte något särskilt krav på formen eller den konkreta takten för liberalisering, utan att en sådan liberalisering bör ske gradvis och regelbundet under tillämpningsperioden.

(138)

I vilket fall som helst bör inte liberaliseringen av eventuella skyddsåtgärder, både i form och takt, undergräva skyddsåtgärdernas avsedda effekter. Detta beror på att åtgärderna bör skydda den inhemska marknaden från import så länge som det är nödvändigt för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och underlätta anpassning, eftersom artikel 7.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder tillåter det. Det vore motsägelsefullt om villkoren för liberaliseringen av de berörda åtgärderna motverkade detta mål.

(139)

För att kunna bedöma jämförbarheten mellan en 5 % + 5 % liberaliseringstakt av den kvantitativa tröskeln för tullkvoten med de befintliga skyddsåtgärderna anser kommissionen att det är nödvändigt att integrera två typer av analyser. Å ena sidan utförde kommissionen en bakåtblickande analys som, mot bakgrund av all information som samlats in under översynen, syftade till att bedöma om den befintliga kvantitativa tröskeln för tullkvoten är tillräcklig för att förhindra och avhjälpa allvarlig skada för EU:s stålindustri. Å andra sidan försökte kommissionen utföra en framåtblickande analys som kontrollerar om den planerade liberaliseringen på 5 % + 5 % skulle ligga i linje med prognoserna för de senaste allmänna ekonomiska och industriella utsikterna i unionen.

(140)

I detta avseende erinras om att förordning (EU) 2019/159 tar hänsyn till den genomsnittliga importen under perioden 2015–2017 som grund för beräkningen av tullkvotens kvantitativa tröskel under det första året som åtgärderna tillämpas. Detta genomsnitt ökades med en höjning på 5 % för att ta hänsyn till den ökade efterfrågan på EU-marknaden. Detta ledde i själva verket till en kvantitativ nivå som nästan utgjorde hela importvolymen för de produkter som omfattades av åtgärderna under kalenderåret 2017 (30,1 miljoner ton som kvantitativ tröskel i motsats till 30,09 miljoner ton import under 2017). På grundval av den bevisning som samlades in under undersökningen (dvs. för perioden 2013–2017) fann kommissionen att den utveckling som hade lett till denna importnivå medförde att EU:s stålindustri befann sig i en situation med risk för allvarlig skada (25).

(141)

Analysen i förordning (EU) 2019/159 (som grundade sig på den senaste tiden efter 2017, dvs. statistiska uppgifter fram till september 2018) bekräftade att en ytterligare ökning av importen hade förvärrat unionsindustrins utsikter (26).

(142)

Tillförlitlig importstatistik för den totala importen av stålprodukter under kalenderåret 2018 fanns tillgänglig först efter det första kvartalet 2019 (det vill säga ungefär tre månader efter det att kommissionen hade beslutat om de slutgiltiga skyddsåtgärderna). Denna statistik visade att den totala importen av stålprodukter som omfattades av åtgärder nådde en rekordnivå på 33,4 miljoner ton 2018, långt över den totala importnivå som nåddes under 2017, samt långt över det genomsnittliga kvantitativa tröskelvärde som fastställts på grundval av undersökningsperioden (27).

(143)

Mot bakgrund av dessa resultat skulle den totala volymen, om kommissionen bekräftar liberaliseringstakten på 5 % + 5 % i förordning (EU) 2019/159, av kvoter som finns att tillgå för det andra och tredje året som omfattas av åtgärder (dvs. 2019–2020 och 2020–2021) uppgå till 31,6 miljoner ton respektive 33,2 miljoner ton. Denna typ av liberaliseringsscenarier skulle innebära att kommissionen under det tredje året av skyddsåtgärdernas tillämpning (dvs. 1 juli 2020–30 juni 2021) skulle tillåta importen att nå nästan samma volym som den som uppmättes 2018 (dvs. cirka 33,4 miljoner ton). Denna volym skulle uppgå till 3,3 miljoner ton över 2017 års nivå, som av kommissionen ansågs orsaka ett hot om allvarlig skada, och som därmed i hög grad snedvrider unionsmarknadens funktion.

(144)

Ett automatiskt godtagande av denna importnivå utan en möjlighet att bedöma de potentiella effekterna av denna import äventyra följaktligen de berörda åtgärdernas ändamålsenliga verkan. I förordningen om slutgiltig tull betonas (28) att 2018 års import omfattade en betydande omläggning av handeln som orsakades av den amerikanska sektion 232-åtgärderna, samt import som inte omfattades av åtgärderna som inte kunde ha beaktats vid utarbetandet av de provisoriska åtgärderna i juli 2018 (inklusive betydande volymer som kommit in på unionsmarknaden enligt klausulen om påbörjad transport i artikel 4 i förordning (EU) 2018/1013) (29).

(145)

Med andra ord skulle liberaliseringstakten, mot bakgrund av den fullständiga uppsättningen uppgifter från 2018, på 5 % + 5 % vara oförenlig med de slutgiltiga skyddsåtgärder som införts för att hantera en oförutsedd betydande import av produkten i fråga. Om liberaliseringen av de slutgiltiga åtgärderna inte anpassades skulle kommissionen tillåta en hittills oöverträffad nivå på stålimporten till unionen under det tredje året som omfattas av åtgärderna, utan möjlighet att kunna hantera denna snedvridande importvolym och på så sätt potentiellt kunna bidra till att ytterligare förverkliga ”hotet om allvarlig skada”.

(146)

Kommissionen drar därför slutsatsen att en sammanlagd liberalisering på 5 % + 5 %, som de berörda parterna begärt, utan möjlighet till översyn av effekterna av liberaliseringen, bör anses vara oproportionell i förhållande till ”att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och underlätta anpassning” i den mening som avses i artikel 7.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och artikel 19.1 och 19.2 i förordning (EU) 2015/478.

(147)

Kommissionen anser därför att det är nödvändigt att sänka den nu förväntade liberaliseringstakten. I detta avseende anses det vara lämpligt med ett kumulativt 3 % + 3 % för det andra och tredje året av skyddsåtgärdernas tillämpning. Faktum är att denna lägre liberaliseringstakt kommer att leda till att den totala kvotnivån under det tredje året av skyddsåtgärdernas tillämpning kommer att ligga kvar på 31,6 miljoner ton, det vill säga 1,5 miljoner ton under det snedvridna resultatet för 2018. Det bör också noteras att denna anpassning fullt ut skulle bevara liberaliseringseffekten, eftersom kvotnivåerna med denna liberaliseringstakt under det andra året av tillämpningen av skyddsåtgärderna skulle uppgå till 31 miljoner ton (och därmed omkring en miljon ton mer än den import som uppmättes under 2017). Kommissionen anser att denna takt är mer jämnt fördelad för att underlätta anpassningen för unionsindustrin, med kvotökningar på 0,9 och 0,9 i slutet av det första och andra året som åtgärderna tillämpas (dvs. den 30 juni 2019 och den 30 juni 2020). Därefter skulle importen tillåtas öka med 1,5 miljoner ton, för att eventuellt nå upp till 2018 års nivå först efter det fullständiga upphävandet av de slutgiltiga åtgärderna efter den treårsperiod som föreskrivs i WTO:s och EU:s regelverk.

(148)

Det bör slutligen noteras att denna sänkning av liberaliseringstakten är i linje med de senast offentliggjorda allmänna ekonomiska och industriella utsikterna, som förutser en minskning av tillväxten för EU och världsekonomin.

(149)

I sin utgåva av World Economic Outlook från april 2019 konstaterade IMF därför följande: ”Den globala tillväxten kommer att avta från 3,6 % 2018 till 3,3 % 2019 och därefter återgå till 3,6 % 2020. Tillväxten i euroområdet beräknas avta från 1,8 % 2018 till 1,3 % 2019 (0,6 % lägre än beräknat i oktober) och uppgå till 1,5 % 2020. Även om tillväxten förväntas återhämta sig under första halvåret 2019, eftersom en del av de tillfälliga faktorer som höll tillbaka aktiviteten löses upp, förväntas överföringen från bristerna under andra halvåret 2018 hålla tillbaka 2019 års tillväxttakt”.

(150)

Kommissionen konstaterade för sin del i sin senaste ekonomiska vårprognos följande: ”Från 1,9 % år 2018 väntas BNP-tillväxten i euroområdet avta till 1,2 % i år och öka till 1,5 % år 2020, då tillväxttakten kommer att öka genom ett högre antal arbetsdagar. BNP väntas öka i alla medlemsstater under prognosperioden. Med tanke på bristerna i slutet av 2018 är dessa prognoser dock betydligt lägre än förra hösten och något under den interimära vinterprognosen”.

(151)

När det gäller industriutsikterna förutses avmattningen i EU:s tillverkningsverksamhet under de senaste månaderna bli sämre än vad som förutsågs i början av året. Dessa försämrade affärsvillkor inom industrisektorn minskar efterfrågan på stål. Eurofer Steel Outlook 2019–2020 av den 18 juli 2019 förutspår dessutom en minskning av EU:s reella stålförbrukning på – 0,4 % för 2019, vilket skulle bli den första minskningen från ett år till ett annat sedan 2013.

(152)

De senaste branschrapporterna bekräftar också en fördjupad nedgång i tillverkningen. The Global Steel Users Purchasing Managers Index (PMI) report som gavs ut den 5 juli 2019 av IHS Markit noterar i detta avseende följande: ”Steels användare i Europa befinner sig fortfarande i en djup avmattning på grund av den svaga biltillverkning och de försämrade globala handelsvillkoren”. På samma sätt beskriver IHS Markit de ekonomiska villkoren i sitt Flash Eurozone PMI, som gavs ut den 24 juli 2019, enligt följande: ”Tillverkningsindustrin har blivit en allt större källa till oro. I synnerhet har den geopolitiska oron, Brexit, den växande handelsfriktionen och den allt sämre utvecklingen inom bilsektorn lett till en djupare nedgång i tillverkningsindustrin och där undersökningen av tillverkningssektorn visar att sektorn kommer att krympa med ungefär 1 % per kvartal.”

(153)

Följaktligen har stålkonsumenterna under de senaste månaderna fortsatt fått erfara en minskad orderingång på grund av en svagare efterfrågan på kapitalvaror. Den lägre produktionen i industrier som använder stål och den minskade efterfrågan leder till att efterfrågan på stål minskar.

(154)

Vad gäller efterfrågan inom bilindustrin är utsikterna desamma. De årliga indikatorer för ekonomisk tillväxt som offentliggjorts av Oxford Economics och FERI för det andra kvartalet 2019 visade det sämsta resultatet inom bilindustrin sedan den globala finanskrisen med en sannolik negativ produktionstillväxt under första hälften av 2019, både globalt och i Västeuropa och också vad det gäller bilregistrering i Västeuropa. FERI framhåller också att ”konsumenterna förhåller sig passiva på grund av ökad osäkerhet om transporternas framtid”. Bristen på klarhet i övergången från traditionella förbränningsmotorer till nya bränsleformer utgör en kvarstående utmaning som försenar förväntningarna om en återhämtning i bilindustrin. Under tiden driver produktionsnedgången inom bilindustrin den allmänna nedgången inom tillverkningsindustrins verksamhet. Färska undersökningar visar på ”en ihållande nedgång i bilsektorn och reservdelssektorn globalt sett. Produktionen föll under den åttonde månaden i sträck, liksom antalet nya beställningar. Inköp av insatsvaror hos biltillverkare och tillverkare av bildelar krympte med den snabbaste takten på nästan sju år. Fem andra sektorer registrerade en lägre produktion i maj, alla tillverkningsrelaterade med undantag för fastigheter. De mest anmärkningsvärda i denna grupp var industriprodukter och metall och gruvdrift, där produktionen minskade under den femte respektive åttonde på varandra följande månaderna”.

(155)

Oxford Economics och FERI beskriver också att tillväxten har fortsatt att minska avsevärt inom verkstadsindustrin och metallvaruindustrin under det första halvåret 2019, i linje med svagare efterfrågan på grund av minskad global handel och minskade kapitalutgifter i Europa. Slutligen går byggsektorn, med stora variationer från land till land, bättre än andra stålförbrukande industrier i Europa med fortsatt tillväxt, men dess tillväxt är måttlig och hålls tillbaka i Europa genom en rad begränsningar, såsom bristen på kvalificerad arbetskraft och en gradvis åtstramning av utlåningen till följd av höjda räntesatser.

(156)

Kommissionen anser därför att det skulle ligga i unionens intresse att sänka liberaliseringstakten till ett kumulativt 3 % + 3 % för det andra och tredje året som omfattas av åtgärderna. För detta ändamål kommer de återstående kvoterna för det andra året som omfattas av åtgärder att anpassas nedåt den 1 oktober 2019 (dvs. i början av det andra kvartalet av det andra året som omfattas av åtgärder), så att den totala ökningen för året blir 3 %. Den 1 juli 2020, det vill säga i slutet av det andra året som omfattas av åtgärderna, bör dessutom alla tullfria kvoter ökas med ytterligare 3 %.

(157)

Förutom kommentarerna om liberaliseringsnivån mottog kommissionen också synpunkter på andra frågor som omfattas av detta avsnitt. Dessa behandlas på följande sätt:

(158)

Vissa berörda parter hävdade att deras individuella export till unionen inte kunde förorsaka eller hota att förorsaka skada för unionstillverkarna. Dessutom hävdade de att ett land på egen hand inte utgör en risk för omläggning av handeln.

(159)

I detta avseende erinrar kommissionen om att de nuvarande åtgärderna, i enlighet med EU:s och WTO:s regler, är allmängiltiga (erga omnes) och därför omfattar import från alla länder, med undantag för de ytterst få vederbörligen motiverade undantag som beviljats. Analysen av om det skett en ökning av importen i absoluta tal, risk för allvarlig skada eller risk för omläggning av handeln kan således inte göras individuellt per exporterande land, utan sker på grundval av all aggregerad import. Kravet betraktas därför som ogrundat.

(160)

Några berörda parter pekade på den senaste tidens utveckling när det gäller åtgärder avseende stål i andra jurisdiktioner för att visa att risken för omläggning av handeln har minskat. I detta avseende hänvisade de till undantagen från den amerikanska sektion 232-åtgärderna för Mexiko och Kanada, avslutandet utan åtgärder av den turkiska stålskyddsåtgärdsundersökningen och Kanadas införande av skyddsåtgärder i en mer begränsad omfattning än vad som ursprungligen förväntades.

(161)

Kommissionen anser inte att den risk för omläggning av handeln som härrör från den amerikanska sektion 232-åtgärderna har minskat eller försvunnit till följd av den senaste tidens utveckling. Å ena sidan är inte Kanada och Mexiko bland de främsta historiska leverantörerna av stål till unionen. Detta bekräftas av det faktum att inget av de två länderna har landspecifika tullkvoter. Å andra sidan kan en sådan utveckling enligt de amerikanska åtgärderna leda till motsatt effekt. Om två av de största stålleverantörerna till Förenta staterna kan återuppta tullfri export till den amerikanska marknaden, skulle detta ytterligare minska möjligheterna för andra konkurrerande exporterande länder att leverera till den amerikanska marknaden. Risken för omläggning av handeln till unionen kan därför sägas vara ännu större. När det gäller de turkiska och kanadensiska undersökningarna av stålskyddsåtgärder noterar kommissionen att denna utveckling inte har haft någon väsentlig inverkan på slutsatserna om risken för omläggning av handeln i unionen. När det gäller Turkiet kvarstår landets beslut om att inte införa åtgärder oförändrad.

(162)

Vissa berörda parter hävdade att kommissionen borde inkludera och/eller utesluta vissa produktkategorier och/eller underkategorier från åtgärdernas tillämpningsområde.

(163)

Kommissionen noterar att produktdefinitionen för de befintliga skyddsåtgärderna definieras i förordning (EU) 2019/159 och att en ändring av definitionen inte ingår i denna översyn.

(164)

Vissa parter insisterade också på att de gällande åtgärderna inte uppfyllde standarderna i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och att de därför bör avslutas.

(165)

Kommissionen betonar att förordningarna om införande av provisoriska och slutgiltiga skyddsåtgärder är tillräckligt väl underbyggda med avseende på deras rättsliga grunder. Kommissionen hänvisar till de förklaringar som ges i dessa rättsakter.

(166)

Slutligen bad flera berörda parter kommissionen att inrätta en mekanism för att hantera Förenade kungarikets utträde ur unionen (”Brexit”).

(167)

Kommissionen noterar att vid tidpunkten för antagandet av anpassningarna enligt denna översyn är de villkor enligt vilka Förenade kungariket kommer att utträda ur unionen fortfarande osäkra. Därför kan inga anpassningar med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen göras i detta skede. Kommissionen kommer snabbt att se över situationen när det sker en utveckling i fråga om Brexit.

(168)

Slutligen noterar kommissionen att den pågående översynen om ändring av de pågående skyddsåtgärderna också är förenlig med de skyldigheter som följer av de bilaterala avtal som undertecknats med vissa tredjeländer.