(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1848 (2) fastställs de belopp som görs tillgängliga för medlemsstaterna för återbetalning till de slutliga stödmottagarna under budgetåret 2019. Beloppen motsvarar den minskning för finansiell disciplin som faktiskt tillämpats av medlemsstaterna för budgetåret 2018 enligt medlemsstaternas utgiftsdeklarationer för perioden 16 oktober 2017–15 oktober 2018.

(2)

I Rumäniens detaljerade utgiftsdeklaration beaktades dock inte till fullo den gräns på 2 000 euro som i enlighet med artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 gäller finansiell disciplin (3). Med beaktande av principerna om sund ekonomisk förvaltning ställdes därför i genomförandeförordning (EU) 2018/1848 inget belopp för återbetalning till Rumäniens förfogande.

(3)

Rumänien har därefter meddelat kommissionen det korrekta beloppet för finansiell disciplin som skulle ha tillämpats i Rumänien under budgetår 2018, och gränsen på 2 000 euro har beaktats till fullo. För att säkerställa att återbetalningen av de aktuella beloppen till rumänska jordbrukare kan verkställas bör kommissionen fastställa motsvarade belopp som ska ställas till Rumäniens förfogande.

(4)

Genomförandeförordning (EU) 2018/1848 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Eftersom den ändring som föreskrivs i denna förordning påverkar tillämpningen av genomförandeförordning (EU) 2018/1848, som tillämpas från och med den 1 december 2018, bör denna förordning också tillämpas från och med den dagen; denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Enligt artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 skulle kommissionen senast den 1 januari 2018 upprätta en unionsförteckning över nya livsmedel som godkänts eller anmälts enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (2).

(2)

Unionsförteckningen över nya livsmedel som godkänts eller anmälts enligt förordning (EG) nr 258/97 upprättades genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (3).

(3)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1023 (4) rättades genomförandeförordning (EU) 2017/2470 om upprättande av en unionsförteckning över nya livsmedel genom införande av ett antal godkända eller anmälda nya livsmedel som inte ingick i den ursprungliga unionsförteckningen.

(4)

Efter att genomförandeförordning (EU) 2017/2470 och genomförandeförordning (EU) 2018/1023 hade offentliggjorts upptäckte kommissionen ytterligare fel i bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470.

(5)

Det måste göras rättelser för att skapa tydlighet och klarhet om rättsläget för livsmedelsföretagarna och medlemsstaternas behöriga myndigheter, så att unionsförteckningen över nya livsmedel genomförs och används på rätt sätt.

(6)

Den 22 november 2018 begärde den behöriga myndigheten i Italien att kommissionen skulle rätta unionsförteckningen med avseende på benämningen på och de särskilda märkningskraven för det nya livsmedlet extrakt från cellkulturer av Echinacea purpurea. Detta nya livsmedel godkändes genom ett anmälningsförfarande i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 258/97. Den behöriga myndigheten i Italien angav av misstag fel namn på cellkulturerna i anmälan och vill därför att ”HTN®Vb” ska ersättas med ”EchiPure-PC™” i det nya livsmedlets benämning i unionsförteckningen och i de särskilda märkningskraven för livsmedel där det ingår samt i specifikationerna för det nya livsmedlet.

(7)

Därför måste det göras en rättelse av benämningen och de särskilda märkningskraven i tabell 1 och en rättelse av specifikationerna i tabell 2 i bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 för det nya livsmedlet extrakt från cellkulturer av Echinacea purpurea.

(8)

Det nya livsmedlet beta-glukaner från jäst godkändes med vissa villkor för hur det får användas genom kommissionens genomförandebeslut 2011/762/EU (5). Användning av beta-glukaner från jäst i ytterligare livsmedelskategorier godkändes senare genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/2078 (6). I specifikationerna för beta-glukaner från jäst i genomförandebeslut (EU) 2017/2078 har måttenheten för tungmetaller felaktigt uttryckts som mg/g i stället för mg/kg. Detta fel överfördes till den unionsförteckning som upprättats genom genomförandeförordning (EU) 2017/2470. Specifikationerna för beta-glukaner från jäst med avseende på tungmetaller i bilaga I till genomförandebeslut (EU) 2017/2078 och i tabell 2 i bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 bör därför rättas i enlighet med detta.

(9)

Genomförandeförordning (EU) 2017/2470 och genomförandebeslut (EU) 2017/2078 bör rättas i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Afrikansk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar populationer av tamsvin och viltlevande svin och kan ha allvarliga konsekvenser för lönsamheten inom svinuppfödningen och leda till störningar i handeln inom unionen och exporten till tredjeländer.

(2)

Vid utbrott av afrikansk svinpest finns det en risk för att sjukdomsagenset sprids till andra anläggningar för svinhållning och till viltlevande svin. Till följd av detta kan sjukdomsagenset spridas från en medlemsstat till andra medlemsstater och till tredjeländer via handel med levande svin eller produkter från dem.

(3)

Genom rådets direktiv 2002/60/EG (3) införs minimiåtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest inom unionen. Enligt artikel 9 i direktiv 2002/60/EG ska det vid utbrott av denna sjukdom upprättas skydds- och övervakningszoner där de åtgärder som fastställs i artiklarna 10 och 11 i det direktivet ska tillämpas.

(4)

Slovakien har underrättat kommissionen om det aktuella läget i fråga om afrikansk svinpest inom dess territorium och har i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/60/EG upprättat skydds- och övervakningszoner där de åtgärder som avses i artiklarna 10 och 11 i det direktivet tillämpas.

(5)

För att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, måste man på unionsnivå i samarbete med Slovakien redogöra för de skydds- och övervakningszoner som upprättats med avseende på afrikansk svinpest i denna medlemsstat.

(6)

I väntan på nästa möte i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder bör därför de områden som fastställts som skydds- och övervakningszoner i Slovakien anges i bilagan till detta beslut, och det bör anges hur länge denna regionalisering ska gälla.

(7)

Detta beslut kommer att ses över vid nästa möte i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom förordning (EU) 2016/1011 införs en gemensam ram som syftar till att säkerställa att de index som används som referensvärden i finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat i unionen är rättvisande och inte föremål för otillbörlig påverkan.

(2)

Den förordningen gäller från och med den 1 januari 2018, och administratörer utanför unionen har beviljats en övergångsperiod för att kunna använda tredjeländers referensvärden i unionen. Efter utgången av övergångsperioden får ett referensvärde eller en kombination av referensvärden som tillhandahålls av en administratör belägen i ett tredjeland endast användas i unionen om referensvärdet och administratören ingår i det register som förs av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) efter det att kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet eller efter ett erkännande eller ett godkännande av behöriga myndigheter.

(3)

Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebeslut som fastställer att regelverket och tillsynssystemet i ett tredjeland med avseende på specifika administratörer eller specifika referensvärden eller familjer av referensvärden är likvärdiga med kraven i förordning (EU) 2016/1011. Vid bedömningen av sådan likvärdighet ska kommissionen beakta huruvida regelverket och tillsynsverksamheten i ett tredjeland säkerställer efterlevnaden av Iosco-principerna för finansiella referensvärden eller, i tillämpliga fall, Iosco-principerna för organisationer som rapporterar oljepriser, och huruvida sådana specifika administratörer eller specifika referensvärden eller familjer av referensvärden fortlöpande är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(4)

Referensvärden såsom Australian Bank Bill Swap Rate och S&P/ASX 200 Index administreras i Australien och används i unionen av ett antal enheter under tillsyn. Till följd av detta har kommissionen gjort en bedömning av referensvärdessystemet i Australien.

(5)

Den rättsliga ramen för fastställande, övervakning och administration av referensvärden i Australien inbegriper ett licensieringssystem och ger befogenheter till den australiska värdepappers- och investeringskommissionen Australian Securities and Investments Commission (ASIC). Enligt ramen krävs också att administratörer av signifikanta referensvärden erhåller en referensadministratörslicens från ASIC. För referensvärden som inte har förklarats som signifikanta av ASIC ger den rättsliga ramen i Australien administratörer möjlighet att ansluta sig till det nationella regelverket genom att ansöka om en licens från ASIC i enlighet med avsnitt 908BD i Corporations Act varvid de blir föremål för ASIC:s regler för administratörer och rapportörer.

(6)

ASIC-licensinnehavare omfattas av licensens villkor samt av en rad rättsliga krav. Rättsligt bindande krav för administratörer fastställs i Corporations Act från 2001, ASIC Financial Benchmark (Administration) Rules från 2018 och ASIC Financial Benchmark (Compelled) Rules från 2018. I ASIC Regulatory Guide 268 – Licensing regime for financial benchmark administrators (RG 268) ges ytterligare vägledning till referensvärdesadministratörer. Genom del 7.5B i Corporations Act (ändrad genom Treasury Laws Amendment (2017 Measures No 5) Act 2018) genomförs den rättsliga ramen för reglering av finansiella referensvärden.

(7)

I enlighet med avsnitt 908AC i Corporations Act får ASIC genom lagstiftningsinstrument förklara ett finansiellt referensvärde som ett signifikant referensvärde. Endast de referensvärden som uppfyller kriterierna i Corporation Act kan betecknas som signifikanta referensvärden. ASIC ska ha slagit fast att i) referensvärdet är systemviktigt för det australiska finansiella systemet, eller ii) det finns en betydande risk för finansiella spridningseffekter eller systeminstabilitet i Australien om referensvärdets tillgänglighet eller integritet drabbas av störningar, eller iii) det skulle uppstå betydande konsekvenser för professionella investerare i Australien om referensvärdets tillgänglighet eller integritet påverkas negativt.

(8)

ASIC har förklarat ett antal finansiella referensvärden som signifikanta referensvärden genom ASIC Corporations (Significant Financial Benchmarks) Instrument 2018/420. Detta beslut är begränsat till administratörer av de referensvärden som förtecknas i den senaste gällande versionen av ASIC Corporations (Significant Financial Benchmarks) Instrument 2018/420. Detta beslut omfattar inte administratörer av finansiella referensvärden som är berättigade till undantag från tillämpningsområdet för förordning (EU) 2016/1011 i enlighet med artikel 2.2 i den förordningen.

(9)

ASIC får bevilja en administratör licens med avseende på ett eller flera finansiella referensvärden. ASIC måste ta hänsyn till de faktorer som anges i avsnitt 908BO(2) i Corporations Act när den fattar beslut om att bevilja en licens, införa, ändra eller återkalla licensvillkor, ändra en licens eller tillfälligt upphäva eller återkalla en licens. En person anses begå ett brott om den administrerar (eller utger sig för att administrera) ett signifikant referensvärde, men inte har en licens för administration av referensvärden där det finansiella referensvärdet anges.

(10)

ASIC har antagit ASIC Financial Benchmark (Administration) Rules 2018 (nedan kallade administrationsreglerna) enligt avsnitt 908CA i Corporations Act och ASIC Financial Benchmark (Compelled) Rules 2018 (nedan kallade obligatoriereglerna) enligt avsnitt 908CD i Corporations Act. I administrationsreglerna fastställs krav som ska gälla innehavare av licens för administration av referensvärden och rapportörer, bland annat krav på styrning och övervakning, krav på utkontraktering, krav på skydd mot intressekonflikter, krav gällande utformning och metoder för referensvärden och krav på dataunderlag. Obligatoriereglerna reglerar den obligatoriska genereringen eller administrationen av ett signifikant referensvärde eller det obligatoriska uppgiftslämnandet till ett signifikant finansiellt referensvärde.

(11)

Vid utarbetandet av administrationsreglerna beaktade ASIC Ioscos principer för finansiella referensvärden i enlighet med kraven i avsnitt 908CK i Corporations Act. ASIC beaktade dessutom regelverket och tillsynssystemet med avseende på referensvärden i tredjeländer, inbegripet förordning (EU) 2016/1011, samt andra australiska system för finansiell licensiering.

(12)

I motiveringen till administrationsreglerna beskrivs hur ASIC:s administrationsregler och obligatorieregler återspeglar Iosco-principerna. Mer specifikt anges i administrationsreglerna att regel 2.1.2 motsvarar Ioscos principer för styrningsarrangemang för finansiella referensvärden. Regel 2.1.3 motsvarar Iosco-principerna om övervakning av tredje parter som genererar eller administrerar alla de finansiella referensvärden som anges i licensinnehavarens licens för administration av referensvärden. Regel 2.1.4 motsvarar Iosco-principerna om intressekonflikter för administratörer av finansiella referensvärden. Regel 2.2.1 motsvarar Iosco-principerna om utformning av referensvärden. Regel 2.2.2 motsvarar Iosco-principerna om tillräckliga uppgifter och interna kontroller vid insamling av uppgifter. Regel 2.2.3 motsvarar Iosco-principerna om innehållet i de metoder som används vid fastställande av finansiella referensvärden. Underregel 2.2.4(1) motsvarar Iosco-principerna om ändringar av de metoder som används vid fastställandet av finansiella referensvärden. Regel 2.3.1 motsvarar Iosco-principerna om kontrollramen för administratörer när det gäller riskhantering samt centrala krav i andra australiska licenssystem. Regel 2.4.1 motsvarar Iosco-principerna om planering för överföring av referensvärden som omfattas av licens eller för deras upphörande. Regel 2.5.1 motsvarar Iosco-principerna om en uppförandekod för uppgiftslämnare. Slutligen motsvarar regel 2.6.1 Iosco-principerna om transparens vid fastställande av referensvärden.

(13)

ASIC tillhandahåller dessutom tillsynsvägledning (RG 268) för enheter som omfattas av administrationsreglerna och obligatoriereglerna. Den anger ASIC:s tolkning av lagen och ger praktisk vägledning om hur enheter kan uppfylla sina skyldigheter enligt lagen.

(14)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de bindande kraven med avseende på administratörerna av de signifikanta referensvärdena i ASIC Corporations (Significant Financial Benchmarks) Instrument 2018/420 är likvärdiga med motsvarande krav i förordning (EU) 2016/1011.

(15)

I artikel 30 i förordning (EU) 2016/1011 föreskrivs också att kraven ska vara föremål för fortlöpande effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(16)

Referensvärdesadministratörer som licensierats i Australien omfattas av fortlöpande tillsyn och övervakning av ASIC. Enligt avsnitt 908AF i Corporations Act ska ASIC ansvara för tillsynen över finansiella referensvärden som omfattas av licens. ASIC ansvarar också för att säkerställa att referensvärdesadministratörerna fullgör sina skyldigheter enligt Corporations Act, administrationsreglerna och obligatoriereglerna, och i detta avseende genomför ASIC regelbundet bedömningar av hur referensvärdesadministratörerna fullgör sina skyldigheter i fråga om licens.

(17)

I avsnitt 908BQ i Corporations Act och i regel 2.8.1 i administrationsreglerna föreskrivs att referensvärdesadministratörer ska underrätta ASIC när det gäller vissa frågor, inbegripet när licensinnehavaren har underlåtit att uppfylla eller inte längre kan uppfylla någon av sina lagstadgade skyldigheter. ASIC kan bedöma licenstagarnas efterlevnad av Corporations Act och administrationsreglerna i enlighet med avsnitten 908BR och 908BS i Corporations Act och reglerna 2.8.2 och 2.8.3 i administrationsreglerna. Enligt avsnitt 908BV i Corporations Act får ASIC också begära en rapport om en viss fråga samt begära ett revisionsuttalande om licensinnehavarens rapport om denna fråga. Avsnitt 908BW i Corporations Act ger ASIC befogenhet att utarbeta bedömningsrapporter, och vid behov dela dessa rapporter med vissa australiska statliga organ, och offentliggöra dem.

(18)

Om en referensvärdesadministratör inte uppfyller sina lagstadgade skyldigheter får ASIC enligt avsnitt 908BT i Corporations Act utfärda ett skriftligt direktiv till licensinnehavaren om vidtagande av särskilda åtgärder som ASIC anser kommer att säkerställa att licensinnehavaren uppfyller dessa skyldigheter. Om licenstagaren inte följer detta skriftliga direktiv får ASIC föra ärendet vidare till en domstol som kan besluta att licenstagaren måste följa ASIC:s riktlinjer. Enligt avsnitten 908CH och 908CI i Corporations Act får ASIC utfärda meddelanden om överträdelse eller godta åtaganden från administratörer som inte har uppfyllt sina lagstadgade krav. I avsnitt 908CG i Corporations Act föreskrivs ett regelverk genom vilket en administratör som påstås ha underlåtit att följa administrationsreglerna, som ett alternativ till civilrättsliga förfaranden, kan betala en straffavgift, vidta eller införa korrigerande åtgärder (inklusive utbildningsprogram) eller acceptera andra påföljder än betalning av en straffavgift. ASIC får också under vissa omständigheter tillfälligt upphäva eller återkalla en licens i enlighet med avsnitten 908BI och 908BJ i Corporations Act.

(19)

Obligatoreiereglerna ger ASIC möjlighet att, om det anses ligga i allmänhetens intresse, tvinga en licenstagare att fortsätta att generera eller administrera ett signifikant referensvärde eller att generera eller administrera ett signifikant referensvärde på ett visst sätt, bland annat genom att ändra den metod som används för att generera eller administrera ett signifikant referensvärde. Obligatoriereglerna ger också ASIC möjlighet att tvinga en rapportör att rapportera data eller information till en licenstagare för generering eller administration av ett signifikant referensvärde, eller till ASIC för ändamål som rör generering eller administration av ett signifikant referensvärde.

(20)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de bindande kraven med avseende på administratörer av varje referensvärde som förklarats vara ett signifikant finansiellt referensvärde av ASIC Corporations (Significant Financial Benchmarks) Instrument 2018/420 fortlöpande är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning.

(21)

EU:s referensvärdesadministratörer behöver inte inneha licens för sina referensvärden som ska användas i Australien, såvida inte ett referensvärde har utsetts som ett signifikant referensvärde av ASIC eller om en referensvärdesadministratör frivilligt vill ha licens i Australien. ASIC har informerat kommissionen om att man inte har för avsikt att utse EU-referensvärden som signifikanta.

(22)

Detta beslut kommer att kompletteras med samarbetsarrangemang för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte och effektiv samordning av tillsynsverksamheten mellan Esma och ASIC.

(23)

Detta beslut grundar sig på en bedömning av tillämpliga rättsligt bindande krav avseende referensvärden i Australien vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen kommer att fortsätta att regelbundet övervaka marknadsutvecklingen, utvecklingen av regelverket och tillsynssystemet för referensvärden och effektiviteten i tillsynssamarbetet när det gäller övervakning och efterlevnad av dessa krav, för att säkerställa att de krav som ligger till grund för antagandet av detta beslut fortlöpande uppfylls.

(24)

Detta beslut påverkar inte kommissionens befogenhet att när som helst genomföra en särskild översyn, om relevant utveckling gör det nödvändigt för kommissionen att ompröva detta beslut.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

Genom förordning (EU) 2016/1011 införs en gemensam ram som syftar till att säkerställa att de index som används som referensvärden i finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat i unionen är rättvisande och inte föremål för otillbörlig påverkan.

(2)

Den förordningen gäller från och med den 1 januari 2018, och administratörer utanför unionen har beviljats en övergångsperiod för att kunna använda tredjeländers referensvärden i unionen. Efter utgången av övergångsperioden får ett referensvärde eller en kombination av referensvärden som tillhandahålls av en administratör belägen i ett tredjeland endast användas i unionen om referensvärdet och administratören ingår i det register som förs av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) efter det att kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet eller efter ett erkännande eller ett godkännande av nationella behöriga myndigheter.

(3)

Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebeslut som fastställer att regelverket och tillsynssystemet i ett tredjeland med avseende på specifika administratörer eller specifika referensvärden eller familjer av referensvärden är likvärdiga med kraven i förordning (EU) 2016/1011. Vid bedömningen av sådan likvärdighet ska kommissionen beakta huruvida den rättsliga ramen och tillsynsverksamheten i ett tredjeland säkerställer efterlevnaden av Iosco-principerna för finansiella referensvärden eller, i tillämpliga fall, Iosco-principerna för organisationer som rapporterar oljepriser, och huruvida sådana specifika administratörer eller specifika referensvärden eller familjer av referensvärden fortlöpande är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(4)

Referensvärden såsom Singapore Interbank Offered Rates (SIBOR) och Singapore Dollar Swap Offer Rate (SOR) administreras i Singapore och används i unionen av ett antal enheter under tillsyn. Till följd av detta har kommissionen gjort en bedömning av referensvärdessystemet i Singapore.

(5)

I Securities and Futures Act (SFA) och Securities and Futures (Financial Benchmarks) Regulations 2018 (SFA Benchmarks Regulations) fastställs regelverket och tillsynssystemet i Singapore för administratörer av utsedda referensvärden (designated benchmarks) och rapportörer till sådana referensvärden. Vid utarbetandet av krav i SFA och SFA Benchmarks Regulations beaktade Singapores centralbank Monetary Authority of Singapore (MAS) utländska referensvärdesregelverk, inklusive förordning (EU) 2016/1011.

(6)

I del VIAA av SFA införs ett regelverk genom vilket alla referensvärdesadministratörer och rapportörer med avseende på utsedda referensvärden måste erhålla auktorisation från MAS som en auktoriserad referensvärdesadministratör (Authorised Benchmark Administrator) (ABA) eller som en auktoriserad uppgiftslämnare till referensvärden (Authorised Benchmark Submitter) (ABS). ABA och ABS omfattas av särskilda skyldigheter samt krav som gäller obligatorisk administration av och obligatoriskt uppgiftslämnande till ett utsett referensvärde. Dessutom ger SFA lagstiftningsbeforgenheter till MAS. Reglerna som genomförs av MAS är rättsligt bindande.

(7)

I avsnitt 2 i SFA definieras ett finansiellt referensvärde som ett pris, en räntesats, ett index eller ett värde som i) regelbundet fastställs genom tillämpning (direkt eller indirekt) av en formel eller någon annan beräkningsmetod på information eller åsiktsyttringar rörande transaktioner i, eller marknadsläget i fråga om, en eller flera underliggande saker, ii) tillgängliggörs för allmänheten (kostnadsfritt eller mot betalning), och iii) som används för att fastställa den ränta som ska betalas eller andra belopp som ska utgå på insättningar- eller kreditfaciliteter, för att fastställa priset eller värdet på en investeringsprodukt, eller för att mäta resultatet hos en produkt som erbjuds av en person enligt vad som definieras i föreskrifter.

(8)

I enlighet med avsnitt 123B i SFA får MAS, genom beslut i Singapores officiella tidning, utse ett finansiellt referensvärde till ett utsett referensvärde. MAS får göra detta efter att ha förvissat sig om att i) det finansiella referensvärdet är systemviktigt för Singapores finansiella system, ii) ett avbrott i fastställandet av det finansiella referensvärdet skulle kunna påverka allmänhetens förtroende för referensvärdet eller det finansiella systemet i Singapore, iii) fastställandet av det finansiella referensvärdet kan vara mottagligt för manipulation eller iv) att det på annat sätt ligger i allmänhetens intresse att göra så.

(9)

MAS har klassificerat finansiella referensvärden som utsedda referensvärden genom Securities and Futures (Designated Benchmarks) Order 2018, som utfärdats i enlighet med avsnitt 123B i SFA. Detta beslut är begränsat till administratörer av sådana referensvärden som förtecknas i den senaste gällande versionen av Securities and Futures (Designated Benchmarks) Order. Detta beslut omfattar inte administratörer av finansiella referensvärden som är berättigade till undantag från tillämpningsområdet för förordning (EU) 2016/1011 i enlighet med artikel 2.2 i den förordningen.

(10)

Enligt SFA (särskilt avsnitten 123D och 123ZC) måste både administratörer av och uppgiftslämnare till utsedda referensvärden vara auktoriserade, om inte något annat medges. MAS får beakta de faktorer som anges i avsnitten 123F(5), 123F(6), 123F(8), 123J(1) och 123J(6) i SFA och föreskrift 4(1) i SFA Benchmarks Regulations när de fattar beslut om att bevilja en auktorisation eller tillfälligt upphäva eller återkalla en auktorisation i fråga om en ABA. MAS får också införa, ändra eller återkalla villkor eller begränsningar för en ABA enligt avsnitten 123F(2) och 123F(3) i SFA. En person begår ett brott om denne administrerar eller utger sig för att administrera ett utsett referensvärde utan att ha erhållit auktorisation, såvida inte personen i fråga är undantagen från ett sådant krav.

(11)

Enligt avsnitt 123O i SFA måste referensvärdesadministratörer utfärda en kod avseende varje utsett referensvärde, som anger de standarder som alla uppgiftslämnare till det utsedda referensvärdet måste följa. Detta kräver också att det inrättas en övervakningskommitté, enligt föreskrift 8 i SFA Benchmarks Regulations, som ska genomföra regelbundna översyner av det utsedda referensvärdets omfattning, dess utformning och dess metoder samt av arrangemangen för att underlätta administrationen av ett särskilt referensvärde.

(12)

Enligt avsnitten 123J(4) och 123ZZB i SFA får MAS tvinga en ABA att fortsätta att förvalta ett utsett referensvärde. Enligt avsnitten 123F(2) och 123F(3) i SFA får MAS ålägga en ABA villkor avseende processen för fastställande av det utsedda referensvärdet. Enligt avsnitten 123ZI(1) och 123ZJ(1) i SFA får MAS tvinga en person att vara uppgiftslämnare till ett utsett referensvärde genom att göra den berörda personen till en utsedd uppgiftslämnare till referensvärde (designated benchmark submitter) (DBS). MAS måste beakta de faktorer som anges i avsnitten 123ZI(2) och 123ZI(3) i SFA när den beslutar om huruvida en person ska utses till en DBS eller om en sådan utnämning ska återkallas. En DBS omfattas av samma fortlöpande skyldigheter som en ABS.

(13)

Del VIAA i SFA och SFA Benchmarks Regulations återspeglar generellt Iosco-principerna för finansiella referensvärden. En administratör är i första hand ansvarig för alla aspekter av att administrera ett utsett referensvärde och omfattas av lagstadgade krav enligt SFA respektive SFA Benchmarks Regulations. Om en administratör utkontrakterar funktioner till en tredje part måste den följa MAS riktlinjer för utkontraktering. Allt detta återspeglar Iosco-principerna om administratörens övergripande ansvar och övervakning av tredje parter.

(14)

I avsnitt 123A i SFA anges att syftet med regelverket är att främja ett rättvist och transparent fastställande av finansiella referensvärden och att minska systemriskerna. I linje med detta krävs enligt avsnitt 123P i SFA att styrningsarrangemang upprätthålls som är lämpliga för att det utsedda referensvärdet ska fastställas på ett rättvist och effektivt sätt som återspeglar den allmänna principen om undvikande av intressekonflikter för administratörer. Vidare måste det säkerställas att systemen och kontrollerna avseende den verksamhet som krävs för att administrera ett utsett referensvärde är tillräckliga och lämpliga med tanke på verksamhetens omfattning och karaktär, vilket återspeglar Iosco-principen om kontrollregelverk för administratörer.

(15)

Eftersom SFA också kräver en kod för varje utsett referensvärde, för vilken administratören måste inhämta MAS skriftliga godkännande, och inrättandet av en övervakningskommitté som ska genomföra regelbundna översyner av omfattningen och lämpligheten hos definitionerna och utformningen av och metoden avseende det utsedda referensvärdet, återspeglas således principerna om transparens, metod, intern övervakning och regelbunden översyn och om en uppförandekod för uppgiftslämnare.

(16)

Vad gäller Iosco-principen om överföring får MAS genom avsnitt 123J vägra att återkalla en auktorisation av en ABA om detta inte ligger i allmänhetens intresse. Avsnitt 123S i SFA, jämte föreskrift 13 i SFA Benchmarks Regulations och Notice on Submission of Periodic Reports for Benchmark Administrators, överensstämmer med Iosco-principen om revisioner. Avsnitt 123R i SFA och föreskrift 12 i SFA Benchmarks Regulations med avseende på referensvärdesadministratörer och avsnitt 123ZN(1) i SFA och föreskrift 20 i SFA Benchmarks Regulations med avseende på uppgiftslämnare till referensvärden motsvarar Iosco-principen om verifieringskedja. Avsnitten 123V och 123ZR i SFA överensstämmer med Iosco-principen om samarbete med tillsynsmyndigheter.

(17)

Det kan därför konstateras att de bindande kraven med avseende på administratörer av de finansiella referensvärden som som utsetts till designated benchmarks enligt Securities and Futures (Designated Benchmarks) Order är likvärdiga med motsvarande krav i förordning (EU) 2016/1011.

(18)

I artikel 30 i förordning (EU) 2016/1011 föreskrivs också att de bindande kraven ska vara föremål för fortlöpande effektiv tillsyn och tillämpning i tredjelandet i fråga.

(19)

Reglerade administratörer och uppgiftslämnare omfattas av fortlöpande tillsyn och övervakning av MAS i Singapore. MAS är ansvarigt för att de reglerade administratörernas och uppgiftslämnarnas uppfyller sina skyldigheter enligt SFA och SFA Benchmarks Regulations, och i detta avseende genomför regelbundna bedömningar av efterlevnaden hos de reglerade administratörerna och uppgiftslämnarna. I sin bedömning får MAS ta hänsyn till all information och alla rapporter som den anser lämpliga. I avsnitten 123O–123V i SFA beskrivs de allmänna skyldigheterna och i avsnitten 123F(4) och 123K(6) i SFA föreskrivs att administratörer ska uppfylla de villkor som gäller deras auktorisation eller undantag. Enligt avsnitten 123ZZA och 123ZZB i SFA får MAS utfärda ytterligare föreskrifter och anvisningar som administratörerna måste följa.

(20)

Enligt avsnitten 123Q(1) och 123S i SFA och föreskrifterna 11, 13(1) och 13(2) i SFA Benchmarks Regulations måste administratörer meddela MAS när det gäller vissa frågor, inbegripet där administratören inte har uppfyllt någon av sina lagstadgade skyldigheter. MAS har befogenhet att samla information för att kunna bedöma licensinnehavares efterlevnad av SFA.

(21)

Enligt avsnitt 123ZZB i SFA får MAS ge direktiv till administratörer, vilket kan inbegripa att uppmana administratören att ge MAS en rapport om specificerade frågor, inklusive ett revisionsuttalande om rapporten om dessa frågor. Avsnitten 150 och 150A i SFA ger MAS befogenhet att inspektera en administratör och om när så är lämpligt dela med sig av rapporten till utländska tillsynsmyndigheter.

(22)

Om en referensvärdesadministratör inte uppfyller sina lagstadgade skyldigheter får MAS ge direktiv enligt avsnitt 123ZZB i SFA om att specificerade åtgärder för att rätta till problemet ska vidtas. MAS får tillrättavisa en administratör enligt avsnitt 334 i SFA och/eller införa villkor eller restriktioner för referensvärdesadministratörens verksamhet enligt avsnitten 123F(3) och 123K(4) i SFA. MAS får även tillfälligt upphäva eller återkalla en auktorisation eller ett undantag under vissa omständigheter [se avsnitten 123J(1), 123J(2), 123J(6), 123N(1) och 123N(3)]. Dessutom får MAS förbjuda en administratör enligt avsnitt 123ZZC(1) i SFA. Underlåtenhet att uppfylla kraven enligt SFA är dessutom ett brott. I SFA föreskrivs påföljder för överträdelser av kraven.

(23)

Slutligen kräver artikel 4(n) i formulär 7, som utfärdats i enlighet med avsnitt 123E(2) i SFA Application for Authorisation as an Authorised Benchmark Administrator, att efterlevnad av Iosco-principerna är ett av kriterierna för att en person ska få bli en auktoriserad referensvärdesadministratör. MAS ser över referensvärdesadministratörernas policyer och förfaranden, regelverk och kontroll som en del av översynsprocessen för referensvärdesadministratörers ansökan om auktorisation eller undantag. Enligt avsnitt 123P(1)(a) i SFA krävs också att en administratör av ett utsett referensvärde ska hantera alla risker som är förknippade med dess verksamhet och drift på ett varsamt sätt.

(24)

Kommissionens drar därför slutsatsen att de bindande kraven med avseende på administratörer av de finansiella referensvärden som utsetts till designated benchmarks enligt Securities and Futures (Designated Benchmarks) Order fortlöpande är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning.

(25)

EU:s referensvärdesadministratörer behöver inte inneha licens för sina referensvärden som ska användas i Singapore, såvida inte ett referensvärde betecknas som ett utsett referensvärde av MAS. MAS har informerat kommissionen om sin bedömning där MAS dragit slutsatsen att inga EU-referensvärden uppfyller kriterierna för att klassificeras som ett utsett referensvärde i Singapore.

(26)

Detta beslut kommer att kompletteras med samarbetsarrangemang för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte och effektiv samordning av tillsynsverksamheten mellan Esma och MAS.

(27)

Detta beslut grundar sig på en bedömning av tillämpliga rättsligt bindande krav avseende referensvärden i Singapore vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen kommer att fortsätta att regelbundet övervaka marknadsutvecklingen, utvecklingen av regelverket och tillsynssystemet för referensvärden och effektiviteten i tillsynssamarbetet när det gäller övervakning och efterlevnad av dessa krav, för att säkerställa att de krav som ligger till grund för antagandet av detta beslut fortlöpande uppfylls.

(28)

Detta beslut påverkar inte kommissionens befogenhet att när som helst genomföra en särskild översyn, om relevant utveckling gör det nödvändigt för kommissionen att ompröva detta beslut.

(29)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet. För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna minst uppfylla de villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(2)

Den 5 oktober 2012 antog kommissionen genomförandebeslut 2012/627/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(3)

Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(4)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(5)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Australien med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(6)

I sitt tekniska råd av den 17 november 2017 drog Esma slutsatsen att Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte innehåller tillräckliga bestämmelser som skulle kunna uppfylla målen för de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(7)

Genom artikel 3.1 w infördes en definition av kreditutsikter, och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänner inte uttryckligen kreditutsikter, men Australian Securities and Investment Commission anser att kreditutsikter omfattas av definitionen av ”rådgivning om finansiella produkter” och därmed omfattas av samma krav som kreditbetyg.

(8)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 reglerna om intressekonflikter till att omfatta dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstitut har inrättat lämpliga arrangemang för hantering av intressekonflikter som uppstår i samband med deras verksamhet. De tar dock inte uttryckligen upp intressekonflikter som berör aktieägarna. Följaktligen finns det inga liknande krav att förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda ett kreditbetyg för en enhet som innehar mer än 10 % av dess aktiekapital, eller från att tillhandahålla konsulttjänster eller rådgivning om ett företag, som innehar mer än 5 % av dess aktiekapital.

(9)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller detaljerade krav på de åtgärder som kreditvärderingsinstitut måste vidta för att skydda konfidentiell information som de innehar rörande emittenter. Det finns således en trovärdig ram för skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(10)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller inte något uttryckligt krav på att ett kreditvärderingsinstitut ska informera en värderad enhet om kreditbetyget innan det offentliggörs. Enligt Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska ett kreditvärderingsinstitut i stället endast underrätta en värderad enhet när det är ”genomförbart och lämpligt” utan att föreskriva en minimifrist för att svara.

(11)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att värderade enheter som påverkas av varje ändring av en metod informeras. Det finns dock inget krav på att kreditvärderingsinstitut ska samråda med marknadsaktörerna innan en metod ändras väsentligt, underrätta tillsynsmyndigheten eller att på kreditvärderingsinstitutets webbplats informera om eventuella fel som konstaterats i en kreditvärderingsmetod.

(12)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. Även om kreditvärderingsinstitut enligt Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar är skyldiga att lämna uppgift om huruvida ett kreditbetyg utfärdats på begäran och huruvida den värderade enheten deltagit samt att lämna information om eventuella begränsningar av kreditbetyg, finns det inget krav på att ge allmänheten sådan vägledning om metoden bakom ett kreditbetyg.

(13)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ordning kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör uppgifter om intäktsflöden och lämnar viss information till tillsynsmyndigheten genom en årsrapport, med undantag för små kreditvärderingsinstitut. Dessutom finns det inget krav på kreditvärderingsinstitut att offentliggöra preliminära kreditbetyg eller att till tillsynsmyndigheten rapportera sin avgiftsstruktur eller avgifter som tas ut av kunderna. Dessutom finns det inget krav på att de avgifter som tas ut av kunderna ska vara kostnadsbaserade och icke-diskriminerande.

(14)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte alla de villkor för likvärdighet som fastställs i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Dessa kan därför inte anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(15)

Genomförandebeslut 2012/627/EU bör därför upphöra att gälla.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet. För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna minst uppfylla de villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(2)

Den 5 oktober 2012 antog kommissionen genomförandebeslut 2012/630/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(3)

Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar rättsligt bindande regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(4)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(5)

Den 6 juli 2017 offentliggjorde den kanadensiska tillsynsmyndigheten ett ”Tillkännagivande med föreslagna ändringar av det nationella instrumentet 25–101 avseende utsedda kreditvärderingsinstitut”, där det angavs att dessa ändringar var nödvändiga för att återspegla nya krav för kreditvärderingsinstitut i EU för att unionen ska kunna fortsätta att erkänna det kanadensiska regelverket som likvärdigt för tillsynsändamål i unionen.

(6)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Kanada med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(7)

I sin tekniska rådgivning som offentliggjordes den 17 november 2017, angav Esma att Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ram för kreditvärderingsinstitut skulle innehålla tillräckliga bestämmelser för att uppfylla de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 om den föreslagna regeländringen genomfördes i lag före den 1 juni 2018.

(8)

Den 29 mars 2018 meddelade den kanadensiska tillsynsmyndigheten på sin webbplats att den fortfarande överväger de synpunkter som inkommit under kommentarsperioden, och planerar att skjuta upp ändringarna av NI 25–101 till ett senare datum under 2018. Den kanadensiska tillsynsmyndigheten har dock informerat kommissionens avdelningar om att det för närvarande finns planer på att ändra det nationella instrumentet 25–101 avseende utsedda kreditvärderingsinstitut, utan att ange några nya tidsangivelser. Den bedömning som ligger till grund för detta beslut bortser följaktligen från alla förväntade ändringar.

(9)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 infördes en definition av kreditutsikter i artikel 3.1 w, och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Den kanadensiska ramen erkänner inte kreditutsikter som en separat och åtskild post från ett kreditbetyg, även om det finns vissa hänvisningar till åtgärder, yttranden och rapporter som är tillräckligt breda för att inkludera kreditutsikter på implicit basis.

(10)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 reglerna om intressekonflikter till att omfatta dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Den kanadensiska ramen är inte lika detaljerad eller föreskrivande som unionssystemet. Även om det finns ett allmänt krav på att utforma rimliga interna mekanismer vars tillräcklighet och effektivitet skulle övervakas och utvärderas för att hantera eventuella brister, finns det inget så detaljerat eller uttryckligt krav på att hantera intressekonflikter med avseende på betydande aktieägare. Följaktligen finns det inget förbud mot att utfärda ett kreditbetyg för en enhet om en styrelseledamot i kreditvärderingsinstitutet, eller en aktieägare som innehar mer än 10 % av aktierna eller rösträtterna i kreditvärderingsinstitutet, innehar mer än 10 % av aktierna i den värderade enheten. Det finns inte heller något förbud mot att en fysisk eller juridisk person som innehar mer än 5 % av aktierna eller rösträtterna i ett kreditvärderingsinstitut tillhandahåller konsult- eller rådgivningstjänster till en enhet som värderas av det kreditvärderingsinstitutet.

(11)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller en definition av insiderinformation, men kreditbetyg och tillhörande information erkänns inte automatiskt som sådan.

(12)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller ett krav på att ett kreditvärderingsinstitut ska informera en värderad enhet, utan att specificera om det gäller kontorstid, om den kritiska information och de huvudsakliga överväganden som ligger till grund för kreditbetyget innan det offentliggörs, även om ingen tidsram har fastställts inom vilken den kreditvärderade enheten ska svara.

(13)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Även om Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditbetyg utfärdas i enlighet med metoder som är rigorösa, systematiska, kontinuerliga och föremål för validering, finns det inget uttryckligt krav på att ändringar av kreditbetyg utfärdas i enlighet med offentliggjorda metoder. Kreditvärderingsinstituten är inte skyldiga att samråda med marknadsaktörerna om att ändra eller korrigera fel i sina metoder. Det finns inte heller något uttryckligt krav på att underrätta tillsynsmyndigheten, andra myndigheter eller berörda enheter om fel i en metod som skulle kunna påverka dess kreditbetyg.

(14)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. Enligt Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar finns det inget strikt krav på att säkerställa att lämplig vägledning åtföljer en åtgärd och metod för kreditvärdering. Det finns inte heller något uttryckligt krav på att ett kreditvärderingsinstitut i kreditbetyget ska framhålla att kreditbetyget är institutets åsikt och att detta är tillförlitligt i begränsad utsträckning.

(15)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller inga systematiska krav på kreditvärderingsinstitut att tillhandahålla prissättningsstrategier varken till tillsynsmyndigheten eller till de värderade enheterna, även om tillsynsmyndigheten kan begära denna information vid utredningar. Dessutom finns det inget krav på att de avgifter som tas ut av kunderna ska vara kostnadsbaserade och icke-diskriminerande.

(16)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte alla de villkor för likvärdighet som fastställs i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Dessa kan därför inte anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(17)

Genomförandebeslut 2012/630/EU bör därför upphöra att gälla.

(18)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet. För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna minst uppfylla de villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(2)

Den 28 april 2014 antog kommissionen genomförandebeslut 2014/248/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(3)

Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar rättsligt bindande regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(4)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(5)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Singapore med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(6)

I sitt tekniska råd av den 17 november 2017 angav Esma att Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte innehåller tillräckliga bestämmelser som skulle kunna uppfylla målen för de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(7)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 infördes i artikel 3.1 w en definition av kreditutsikter och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänner inte kreditutsikter.

(8)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 så att reglerna om intressekonflikter även omfattar dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar är inte så detaljerade eller föreskrivande som unionssystemet. Det finns ett krav på att inrätta en intern kontrollfunktion och interna rutiner för att identifiera, begränsa och förebygga intressekonflikter. Det finns dock inget uttryckligt krav på att åtgärda intressekonflikter avseende aktieägare. Följaktligen finns det inget förbud mot att utfärda ett kreditbetyg för en enhet om en styrelseledamot i kreditvärderingsinstitutet, eller en aktieägare som innehar mer än 10 % av aktierna eller rösträtterna i kreditvärderingsinstitutet, innehar mer än 10 % av aktierna i den värderade enheten. Det finns inte heller något förbud mot att en fysisk eller juridisk person som innehar mer än 5 % av aktierna eller rösträtterna i ett kreditvärderingsinstitut tillhandahåller konsult- eller rådgivningstjänster till en enhet som värderas av det kreditvärderingsinstitutet.

(9)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller en definition av insiderinformation, men kreditbetyg och tillhörande information erkänns inte automatiskt som sådan.

(10)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller inte något uttryckligt krav på att ett kreditvärderingsinstitut ska informera en kreditvärderad enhet om kreditbetyget innan det offentliggörs. Kreditvärderingsinstitut måste underrätta en kreditvärderad enhet endast om det är möjligt och lämpligt.

(11)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att ett kreditvärderingsinstitut upprättar och tillämpar en strikt och formell granskningsfunktion för att regelbundet se över kreditvärderingsmetoderna. De innehåller dock inte något uttryckligt krav på att kreditvärderingsinstitut ska korrigera fel och samråda om eventuella metodändringar. Kreditvärderingsinstituten måste offentliggöra alla väsentliga förändringar av sina metoder, men det finns inget krav på att underrätta varken tillsynsmyndigheten eller alla berörda enheter i ett sådant fall.

(12)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. I Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ordning finns det ett krav på att säkerställa att lämplig vägledning åtföljer en åtgärd och metod för kreditvärdering.

(13)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ordning innehåller inga systematiska krav på kreditvärderingsinstitut att tillhandahålla prissättningsstrategier varken till tillsynsmyndigheten eller till de värderade enheterna, även om tillsynsmyndigheten kan begära denna information i sin tillsynsverksamhet. Dessutom finns det inget krav på att de avgifter som tas ut av kunderna ska vara kostnadsbaserade och icke-diskriminerande.

(14)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte alla de villkor för likvärdighet som fastställs i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Dessa kan därför inte anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(15)

Genomförandebeslut 2014/248/EU bör därför upphöra att gälla.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet om den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(2)

Syftet med detta beslut om likvärdighet är att göra det möjligt för kreditvärderingsinstitut från Förenta staterna, i den mån de inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna i en eller flera medlemsstater, att ansöka om certifiering hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Detta beslut om likvärdighet gör det möjligt för Esma att bedöma dessa kreditvärderingsinstitut från fall till fall och bevilja undantag från vissa av de organisatoriska kraven för kreditvärderingsinstitut som är verksamma i Europeiska unionen, inbegripet kravet på fysisk närvaro i Europeiska unionen.

(3)

För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland minst uppfylla de tre villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Den 5 oktober 2012 antog kommissionen genomförandebeslut 2012/628/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(5)

Enligt det första villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste kreditvärderingsinstituten i tredjelandet vara föremål för auktorisering eller registrering och även fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstitut registrerar sig som nationellt erkända organ för statistisk kreditvärdering (Nationally Recognized Statistical Ratings Organizations, NRSRO) hos Securities and Exchange Commission (SEC) för att deras kreditbetyg ska få användas för lagstadgade ändamål. De blir därefter föremål för fortlöpande tillsyn av SEC. SEC har tilldelats omfattande tillsynsbefogenheter för att kunna undersöka om kreditvärderingsinstitut iakttar sina rättsliga skyldigheter, Dessa befogenheter omfattar befogenhet att tillgå handlingar, att bedriva utredningar och att utföra inspektioner på plats, samt att begära tillgång till inspelade telefonsamtal och elektronisk kommunikation SEC kan utöva dessa befogenheter inte bara gentemot kreditvärderingsinstitut, utan även gentemot andra personer som deltar i kreditvärderingsverksamhet. Enligt Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska SEC åtminstone en gång om året granska varje nationellt erkänt kreditvärderingsorgan och rapportera om slutsatserna från granskningarna. Om SEC konstaterar att ett nationellt erkänt kreditvärderingsorgan överträder någon skyldighet i de relevanta bestämmelserna får den vidta en rad olika tillsynsåtgärder för att få överträdelsen att upphöra. SEC har i detta hänseende bland annat befogenhet att återkalla registreringar, att tillfälligt avbryta användningen av kreditvärderingar för lagstadgade ändamål och att förelägga kreditvärderingsinstitut att upphöra med överträdelsen. SEC kan också ålägga kreditvärderingsinstitut stränga påföljder för överträdelser av de relevanta kraven. Nationellt erkända kreditvärderingsorgan är därmed fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Det samarbetsavtal som ingåtts mellan Esma och SEC föreskriver informationsutbyte i fråga om tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot kreditvärderingsinstitut med gränsöverskridande verksamhet.

(6)

Enligt det andra villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 i förordning (EG) nr 1060/2009 samt bilaga I till den förordningen. Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar betraktas som likvärdiga med kraven i förordningen om kreditvärderingsinstitut när det gäller hantering av intressekonflikter, de organisatoriska processer och förfaranden som kreditvärderingsinstitut ska ha inrättat, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer och i fråga om kreditvärderingsverksamhetens tillförlitlighet.

(7)

Enligt det tredje villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste lagstiftningen i tredjelandet förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i det tredjelandet ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. I detta hänseende är SEC och alla andra offentliga myndigheter i Förenta staterna enligt lag förbjudna att ingripa vad gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.

(8)

Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar rättsligt bindande regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, ändringar av kreditvärderingsmetoderna samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(9)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(10)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Förenta staterna med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(11)

I sitt tekniska råd som offentliggjordes den 17 november 2017 angav Esma att Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut innehåller tillräckliga bestämmelser för att uppfylla de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(12)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 infördes i artikel 3.1 w en definition av kreditutsikter och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. I Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänns kreditbetygsövervakning (rating watches), som är en typ av kreditutsikt i den mening som avses i förordning (EG) nr 1060/2009, som en del av tillämpningsområdet.

(13)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 så att reglerna om intressekonflikter även omfattar dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. På samma sätt innehåller Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar bestämmelser för att ge skydd i en situation där aktieägare i ett nationellt erkänt kreditvärderingsorgan skulle kunna skapa intressekonflikter för kreditvärderingsinstitut.

(14)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. I Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänns att en icke offentliggjord kreditvärdering kan utgöra insiderinformation. Ett nationellt erkänt kreditvärderingsorgan måste ha riktlinjer och förfaranden för att undvika selektivt och olämpligt yppande av väsentlig icke-offentlig information som erhållits i samband med utförandet av kreditbetygstjänster. Det finns således en trovärdig ram för skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(15)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar har inte samma krav, men ett nationellt erkänt kreditvärderingsorgan måste ha förfaranden för information till kreditvärderade gäldenärer och emittenter av kreditvärderade värdepapper eller penningmarknadsinstrument om kreditvärderingsbeslut, och för överklaganden av slutliga och pågående kreditvärderingsbeslut.

(16)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att varje nationellt erkänt kreditvärderingsorgan upprättar, upprätthåller, genomdriver och dokumenterar policy som är rimligt utformad för att säkerställa att väsentliga ändringar av förfaranden och metoder snabbt offentliggörs på en lättillgänglig del av organets webbplats. Det finns ingen särskild skyldighet att korrigera ett identifierat fel i en metod, men det följer av mer allmänna bestämmelser om metodernas kvalitet.

(17)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. I Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar finns det inget krav på att säkerställa att lämplig vägledning åtföljer en åtgärd och metod för kreditvärdering. Det finns också krav för att säkerställa att kreditbetyget återspeglar all information som betraktas som relevant.

(18)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller allmänna skyldigheter att dokumentera och lagra information om avgifter och kundkommunikation som bidrar till att uppnå målet om transparens, konkurrens och undvikande av intressekonflikter, och kräver att nationellt erkända kreditvärderingsorgan varje år lämnar in ett antal finansiella rapporter till SEC.

(19)

I bedömningen av ett tredjelands regelverk vägleds kommissionen av proportionalitetsprincipen och en riskbaserad metod. Mot bakgrund av de faktorer som granskats gemensamt och Esmas tekniska rådgivning uppfyller Förenta staternas rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 och bör även i fortsättningen anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(20)

Av rättssäkerhetsskäl bör ett nytt genomförandebeslut antas och genomförandebeslut 2012/628/EU bör därför upphöra att gälla.

(21)

Kommissionen bör, med bistånd av Esma, fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på kreditvärderingsinstitut, marknadsutvecklingen och effektiviteten i tillsynssamarbetet när det gäller övervakning och verkställighet i Förenta staterna för att säkerställa fortlöpande regelefterlevnad.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet om den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(2)

Syftet med detta beslut om likvärdighet är att göra det möjligt för kreditvärderingsinstitut från Mexiko, i den mån de inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna i en eller flera medlemsstater, att ansöka om certifiering hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Detta beslut om likvärdighet gör det möjligt för Esma att bedöma dessa kreditvärderingsinstitut från fall till fall och bevilja undantag från vissa av de organisatoriska kraven för kreditvärderingsinstitut som är verksamma i Europeiska unionen, inbegripet kravet på fysisk närvaro i Europeiska unionen.

(3)

För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland minst uppfylla de tre villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Den 28 april 2014 antog kommissionen genomförandebeslut 2014/247/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(5)

Enligt det första villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste kreditvärderingsinstituten i tredjelandet vara föremål för auktorisering eller registrering och även fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. De mexikanska ramarna kräver att kreditvärderingsinstitut auktoriseras och övervakas av den mexikanska bank- och värdepapperskommissionen (Comisión Nacional Bancaria y de Valores, CNBV) för att få bedriva verksamhet och tillhandahålla kreditbetygstjänster. CNBV har befogenhet att utreda agerande eller frågor som kan eller skulle kunna utgöra en överträdelse av lagen. CNBV har befogenhet att begära alla typer av information och dokument, utföra inspektioner på plats och kalla in personer som kan bidra till utredningen. Kreditvärderingsinstitut kan stängas av permanent eller tillfälligt, suspenderas eller få sina tillstånd upphävda. CNBV har befogenhet att påföra administrativa sanktionsavgifter. CNBV har genomfört årliga efterlevnadskontroller av de registrerade kreditvärderingsinstituten och utdömt sanktioner vid behov. Det samarbetsavtal som ingåtts mellan Esma och CNBV föreskriver informationsutbyte i fråga om tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot gränsöverskridande kreditvärderingsinstitut.

(6)

Enligt det andra villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 i förordning (EG) nr 1060/2009 samt bilaga I till den förordningen. Enligt Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar avseende företagsstyrning ska kreditvärderingsinstitut ha en styrelse som består av högst 21 ledamöter och av vilka minst 25 % uppfyller kravet på oberoende. De oberoende ledamöterna ska tillsammans med andra ha befogenheter för utveckling av kreditvärderingspolicyn och kreditvärderingsmetoderna, det interna kontrollsystemets effektivitet samt övervakning av regelefterlevnads- och styrningsprocesser. Intressekonflikter måste upptäckas och undanröjas och, om tillämpligt, ska den övervakningsansvarige informeras om eventuella intressekonflikter som kan påverka kreditbetygen. När ett kreditvärderingsinstitut upptäcker intressekonflikter som kan påverka dess kreditbetyg, måste det avstå från att tillhandahålla sina tjänster. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller omfattande organisatoriska krav rörande bevarande av handlingar och sekretess, och föreskriver att kreditvärderingsinstitut förblir fullt ansvariga för all verksamhet som lagts ut på entreprenad. Enheter som förser kreditvärderingsinstitut med entreprenadtjänster är också föremål för tillsyn av CNBV. Kreditvärderingsinstitut ska upprätta en formell tillsynsfunktion för översyn av värderingsmodeller och värderingsmetoder och Mexikos ramar innehåller en lång rad informationskrav i fråga om kreditbetyg och kreditvärderingsverksamhet. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar betraktas därför som likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009 när det gäller hantering av intressekonflikter, organisatoriska krav, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. De ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer samt tillförlitlighet vad gäller kreditvärderingsverksamheten.

(7)

Enligt det tredje villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste lagstiftningen i tredjelandet förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i det tredjelandet ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. I Mexikos konstitution fastställs att administrativa myndigheter bara kan agera när de har befogenheter som uttryckligen anges i tillämplig lagstiftning. Det finns det ingen rättslig bestämmelse som ger CNBV eller någon annan offentlig myndighet befogenhet att påverka innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

(8)

Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar rättsligt bindande regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(9)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(10)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Esma om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Mexiko med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(11)

I sitt tekniska råd som offentliggjordes den 17 november 2017 angav Esma att Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut innehåller tillräckliga bestämmelser för att uppfylla de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(12)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 infördes i artikel 3.1 w en definition av kreditutsikter och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänner inte uttryckligen kreditutsikter som separata och åtskilda från kreditbetyg, men om ett kreditvärderingsinstitut tar fram kreditutsikter förväntar sig CNBV att det ska följa samma krav på transparens, oberoende och offentliggörande som för kreditbetyg. Dessutom övervakar CNBV genom sin tillsyn lämpligheten hos kreditutsikter i anslutning till motsvarande kreditbetyg.

(13)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 så att reglerna om intressekonflikter även omfattar dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller ett generellt förbud för aktieägare och styrelseledamöter att direkt eller indirekt ha ägarintressen i den kreditvärderade enheten. Dessutom får kreditvärderingsinstituten inte tillhandahålla tjänster till kunder som innehar mer än 5 % av deras kapital.

(14)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller detaljerade krav på de åtgärder som kreditvärderingsinstitut måste vidta för att skydda konfidentiell information rörande emittenter. Det finns således en trovärdig ram för skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(15)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att ett kreditvärderingsinstitut ska informera en kreditvärderad enhet om kreditbetyget innan det offentliggörs. De ger en möjlighet för kreditvärderingsinstitutet och den kreditvärderade enheten att komma överens om huruvida kreditvärderingsinstitutet måste lämna förhandsanmälan till kunden och i så fall vilken tidsram som gäller för att lämna synpunkter före offentliggörandet.

(16)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstitut på sina webbplatser offentliggör metoder och förfaranden som används för efterforskning, analys, åsikt, utvärdering och bedömning avseende kreditkvalitet innan dessa används, och de måste offentliggöra alla väsentliga ändringar av sina metoder, så att de kan konsulteras av alla investerare. På samma sätt är kreditvärderingsinstituten skyldiga att se över sina metoder och modeller, även om det inte finns något uttryckligt krav på samråd med marknadsaktörer före en ändring av metoderna, och åtgärda fel som har identifierats i metoderna. Om kreditvärderingsinstitutet gör betydande ändringar av kreditvärderingsmetoderna måste det dock underrätta CNBV om dessa ändringar och offentliggöra dem, utan motivering. Om det görs en ändring av kreditvärderingsinstitutens kreditvärderingsmodeller och kreditvärderingsmetoder måste de se över alla tidigare utfärdade kreditbetyg.

(17)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstitut gör klart i ett kreditbetyg att det är institutets åsikt och de innehåller skyddsmekanismer för att säkerställa att endast information som är relevant för kreditbetyget läggs fram i kreditbetygen. Det finns alltså krav för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten ger tillräcklig vägledning för att användare av kreditbetyg ska kunna förstå dem.

(18)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller krav på att kreditvärderingsinstitut ska förse CNBV med uppgifter om avgifter som tas ut av enskilda kunder, med angivelse av inkomsterna från var och en av dem, och av alla tjänster som tillhandahållits var och en av dem under det föregående året. Kreditvärderingsinstituten måste offentliggöra uppgifter om huruvida de av samma kreditvärderade enhet har erhållit avgifter för andra tjänster än kreditbetygstjänster, och procentandelen för avgifterna för kreditbetygstjänster. Dessutom finns det ett allmänt krav på att CNBV ska garantera en rättvis behandling av kreditvärderingsinstitutens alla kunder.

(19)

I bedömningen av ett tredjelands regelverk vägleds kommissionen av proportionalitetsprincipen och en riskbaserad metod. Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 och bör även i fortsättningen anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(20)

Av rättssäkerhetsskäl bör ett nytt genomförandebeslut antas och genomförandebeslut 2014/247/EU bör därför upphöra att gälla.

(21)

Kommissionen bör, med bistånd av Esma, fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på kreditvärderingsinstitut, marknadsutvecklingen och effektiviteten i tillsynssamarbetet när det gäller övervakning och tillsyn i Mexiko för att säkerställa fortlöpande efterlevnad.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet. För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna minst uppfylla de villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(2)

Den 28 april 2014 antog kommissionen genomförandebeslut 2014/245/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att de brasilianska rättsliga och tillsynsmässiga ramarna för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(3)

Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar rättsligt bindande regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(4)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(5)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Brasilien med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(6)

I sitt tekniska råd av den 17 november 2017 drog Esma slutsatsen att Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte innehåller tillräckliga bestämmelser som skulle kunna uppfylla målen för de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(7)

Genom artikel 3.1 w i förordning (EU) nr 462/2013 infördes en definition av kreditutsikter och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Brasiliens ramverk erkänner inte uttryckligen kreditutsikter som separata och åtskilda från kreditbetyg, men Brasiliens finansmarknadsmyndighet (Comissão de Valores Mobiliários) räknar med att utarbetandet av kreditutsikter ska uppfylla samma krav som för motsvarande kreditbetyg.

(8)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 reglerna om intressekonflikter till att omfatta dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Enligt Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska ett kreditvärderingsinstitut upprätta lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa förfaranden för att förebygga, upptäcka, undanröja, korrigera och rapportera varje intressekonflikt. Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver dock inte uttryckligen att kreditvärderingsinstitut ska redovisa intressekonflikter som berör aktieägare. Följaktligen finns det inget förbud mot att utfärda ett kreditbetyg för en enhet om en styrelseledamot i kreditvärderingsinstitutet, eller en aktieägare som innehar mer än 10 % av aktierna eller rösträtterna i kreditvärderingsinstitutet, innehar mer än 10 % av aktierna i den värderade enheten. Det finns inte heller något förbud mot att en fysisk eller juridisk person som innehar mer än 5 % av aktierna eller rösträtterna i ett kreditvärderingsinstitut tillhandahåller konsult- eller rådgivningstjänster till en enhet som värderas av det kreditvärderingsinstitutet.

(9)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar ger på så sätt skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(10)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver inte att kreditvärderingsinstitut ska informera den värderade enheten innan ett kreditbetyg offentliggörs.

(11)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Även om Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar anger att ett kreditvärderingsinstitut ska informera tillsynsmyndigheten och marknaden om alla väsentliga ändringar av sina metoder, krävs inte att kreditvärderingsinstitut ska samråda om ändringar av metoder eller korrigera eventuella fel i sina metoder. Även om det finns ett krav på att informera om omfattningen av kreditvärderade enheter som påverkas av en ändrad metod finns det inget krav på att förklara skälet till ändringen eller att underrätta tillsynsmyndigheten.

(12)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. Brasiliens rättsliga ramar och tillsynssystem kräver att kreditbetygsrapporter omfattar de metoder som används för att fastställa kreditbetyget för att säkerställa att externa parter kan förstå skälen till ett kreditbetyg. Dessutom finns det inget krav på att ange att ett kreditbetyg är institutets yttrande och att det endast är tillförlitligt i begränsad omfattning.

(13)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Även om Mobiliários Comissão de Valores Mobiliários kan begära information som en del av sin tillsynsverksamhet krävs enligt Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte systematiskt att kreditvärderingsinstituten ska tillhandahålla tillsynsmyndigheterna eller allmänheten riktlinjer för prissättningen. Dessutom finns det inget krav på att de avgifter som tas ut av kunderna ska vara kostnadsbaserade och icke-diskriminerande.

(14)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte alla de villkor för likvärdighet som fastställs i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Dessa kan därför inte anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(15)

Genomförandebeslut 2014/245/EU bör därför upphöra att gälla.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet. För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland minst uppfylla de tre villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(2)

Den 28 april 2014 antog kommissionen genomförandebeslut 2014/246/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(3)

Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar rättsligt bindande regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(4)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(5)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Argentina med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(6)

I sitt tekniska råd av den 17 november 2017 drog Esma slutsatsen att Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte innehåller tillräckliga bestämmelser som skulle kunna uppfylla målen för de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(7)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 infördes en definition av kreditutsikter i artikel 3.1 w, och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Även om kreditutsikter förekommer inom marknaden för kreditbetyg, innehåller Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar inga sådana bestämmelser. Eftersom kreditutsikter inte ingår i den tillsyn av kreditvärderingsinstitut som bedrivs av ”Commission Nacional de Valores” (CNV), kan CNV inte begära någon information om kreditutsikter.

(8)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 reglerna om intressekonflikter till att omfatta dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Enligt Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska ett kreditvärderingsinstitut upprätta lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa förfaranden för att förebygga, upptäcka, undanröja, korrigera och offentliggöra varje intressekonflikt. Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver dock inte uttryckligen att kreditvärderingsinstitut ska redovisa intressekonflikter som berör aktieägare. Följaktligen finns det inga krav på att förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda ett kreditbetyg för en enhet som innehar mer än 10 % av dess aktiekapital eller från att tillhandahålla konsulttjänster eller rådgivning om en enhet som innehar mer än 5 % av dess aktiekapital.

(9)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller detaljerade krav på de åtgärder som kreditvärderingsinstitut måste vidta för att skydda konfidentiell information som de innehar rörande emittenter. Det finns således en trovärdig ram för skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(10)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar ålägger inte kreditvärderingsinstitut att ge den kreditvärderade enheten möjlighet att genomföra en faktakontroll av ett kreditbetyg innan det offentliggörs. En kreditvärdering måste offentliggöras så snart som den har godkänts av kreditvärderingskommittén för att skydda investerarna och se till att marknaden utan dröjsmål informeras om eventuella ändringar av kreditbetyget.

(11)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Det finns vissa betydande skillnader mellan Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler och unionens regelverk. Trots att Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller krav på att kreditbetyg endast utfärdas i enlighet med offentliggjorda metoder och att metoderna regelbundet ses över, finns det inget uttryckligt krav på att kreditvärderingsinstitut ska samråda om ändringar eller korrigera fel i sina metoder. Det finns inte heller något krav på att alla berörda kreditvärderade enheter ska informeras om fel i en kreditvärderingsmetod.

(12)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller krav för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten ger tillräcklig vägledning för att användare av kreditbetyg ska kunna förstå dem. Det finns dock inget uttryckligt krav på kreditvärderingsinstitut att endast inkludera information som är relevant för kreditvärderingen av enheten i ett kreditbetyg. Det finns inte heller något krav på att ett kreditvärderingsinstitut i kreditbetyget ska framhålla att kreditbetyget är institutets åsikt och att det endast är tillförlitligt i begränsad omfattning.

(13)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Argentinas rättsliga system och tillsynsordning föreskriver endast att kreditvärderingsinstitut ska lämna information till tillsynsmyndigheten om avgifter som de tar ut för kreditvärderingstjänster för varje kund, och differentiera mellan enheten och/eller instrumentet och värdepappret. Kreditvärderingsinstitut ska på sina webbplatser offentliggöra minimi- och maximiavgifter för sina kreditvärderingstjänster för att säkerställa en rättvis behandling av kunderna, men det finns inget krav på att de avgifter som tas ut av kunderna ska vara kostnadsbaserade och icke-diskriminerande.

(14)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte alla de villkor för likvärdighet som fastställs i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Dessa kan därför inte anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(15)

Genomförandebeslut 2014/246/EU bör därför upphöra att gälla.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(2)

Syftet med detta beslut om likvärdighet är att göra det möjligt för kreditvärderingsinstitut från Japan, i den mån de inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna i en eller flera medlemsstater, att ansöka om certifiering hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma). Detta beslut om likvärdighet gör det möjligt för Esma att bedöma dessa kreditvärderingsinstitut från fall till fall och bevilja undantag från vissa av de organisatoriska kraven för kreditvärderingsinstitut som är verksamma i Europeiska unionen, inbegripet kravet på fysisk närvaro i Europeiska unionen.

(3)

För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland minst uppfylla de tre villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Den 28 september 2010 antog kommissionen genomförandebeslut 2010/578/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att de Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(5)

Enligt det första villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste kreditvärderingsinstituten i tredjelandet vara föremål för auktorisering eller registrering och även fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska ett kreditvärderingsinstitut registreras hos Japan Financial Services Agency (nedan kallat JFSA) för att dess kreditbetyg ska kunna användas för regleringssyften i Japan. JFSA inför rättsligt bindande skyldigheter för kreditvärderingsinstitut och utövar fortlöpande tillsyn över kreditvärderingsinstituten. JFSA har omfattande och breda befogenheter och kan vidta ett antal åtgärder, inklusive sanktioner, mot kreditvärderingsinstitut för överträdelse av bestämmelserna i lagen om finansiella instrument och börshandel som rör förordningen om kreditvärderingsinstitut.

(6)

Enligt det andra villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 i förordning (EG) nr 1060/2009 samt bilaga I till den förordningen. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar grundar sig på skyldigheten att handla i god tro. Ett kreditvärderingsinstitut ska inrätta operativa kontrollsystem för att säkerställa att kreditvärderingsverksamheten fungerar på ett rättvist och lämpligt sätt genom ett stort antal detaljerade och föreskrivande krav, omfattande bestämmelser om undvikande, hantering och offentliggörande av intressekonflikter samt skyldigheten att dokumentera och lämna ut information både till JFSA och allmänheten. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar betraktas därför som likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009 vad gäller hantering av intressekonflikter, organisatoriska krav, åtgärder för att säkerställa kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, krav på offentliggörande av kreditbetyg samt krav på allmän och regelbunden information om kreditvärderingsverksamheten. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar tillhandahåller således ett likvärdigt skydd i fråga om integritet, transparens, gott styre av kreditvärderingsinstitut och kreditvärderingsverksamhetens tillförlitlighet.

(7)

Enligt det tredje villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste lagstiftningen i tredjelandet förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i det tredjelandet ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. I detta fall är JFSA enligt lag förhindrad att ingripa när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.

(8)

Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(9)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(10)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd frånEsma om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Japan med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(11)

I sitt tekniska råd som offentliggjordes den 17 november 2017 angav Esma att Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut innehåller tillräckliga bestämmelser för att uppfylla de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(12)

Genom artikel 3.1 w i förordning (EU) nr 462/2013 infördes en definition av kreditutsikter och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänner i allt väsentligt kreditutsikter. De betraktar kreditutsikter som en del av kreditbetyget och ger JFSA befogenhet att övervaka lämpligheten i kreditutsikter i samband med tillhörande kreditbetyg.

(13)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 reglerna om intressekonflikter till att omfatta dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska kreditvärderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att kreditvärderingsinstitutet inte skadar investerarnas intressen vid fastställandet av kreditbetyget, särskilt när en kreditvärderad enhet innehar 5 % eller mer av aktierna i kreditvärderingsinstitutet. Dessutom är ett kreditvärderingsinstitut helt och hållet förbjudet att utföra en kreditvärdering om kreditvärderingsinstitutet har ett intresse i den kreditvärderade enheten.

(14)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller detaljerade krav på åtgärder som kreditvärderingsinstitut måste vidta för att skydda konfidentiell information rörande emittenter. Det finns således en trovärdig ram för skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(15)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska kreditvärderingsinstituten upprätta en kreditvärderingspolicy som anger metoden för att fastställa och offentliggöra sina kreditbetyg. Kreditvärderingspolicyn måste tillhandahålla riktlinjer och metoder som gör det möjligt för en kreditvärderad enhet att kontrollera om det föreligger några faktafel i ett kreditbetyg före offentliggörandet och att uttrycka sina åsikter om kreditbetyget inom rimlig tid.

(16)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska ett kreditvärderingsinstitut vidta åtgärder för att säkerställa att den information som används för att fastställa ett kreditbetyg är av tillfredsställande kvalitet och att kreditvärderingsmetoderna är strikta och systematiska.

(17)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. I Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ingår krav för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten ger tillräcklig vägledning för att användare av kreditbetyg ska kunna förstå dem. Dessutom finns det krav på att säkerställa att kreditvärderingsinstituten bibehåller noggrannheten i sina upplysningar till berörda parter.

(18)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. När det gäller skyddet av kreditvärderingsinstitutens kunder och kravet på att avgifterna ska vara kostnadsbaserade och icke-diskriminerande innehåller Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar likartade krav för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten genomför sin verksamhet på ett rättvist och korrekt sätt. De kräver att instituten varje räkenskapsår utarbetar en verksamhetsrapport för tillsynsmyndigheten som innehåller de 20 största kundernas namn och de avgifter som har betalats av var och en av dem under räkenskapsåret och ger tillsynsmyndigheten befogenhet att begära relevant information om institutens prispolitik och särskilda debiterade avgifter.

(19)

I bedömningen av ett tredjelands regelverk vägleds kommissionen av proportionalitetsprincipen och en riskbaserad metod. Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 och bör även i fortsättningen anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(20)

Av rättssäkerhetsskäl bör ett nytt genomförandebeslut antas och beslut 2010/578/EU bör därför upphöra att gälla.

(21)

Kommissionen bör, med bistånd av Esma, fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på kreditvärderingsinstitut, marknadsutvecklingen och effektiviteten i tillsynssamarbetet när det gäller övervakning och tillsyn i Japan för att säkerställa fortlöpande efterlevnad.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet om den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som härrör ur den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(2)

Syftet med detta beslut om likvärdighet är att göra det möjligt för kreditvärderingsinstitut från Hongkong, i den mån de inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna i en eller flera medlemsstater, att ansöka om certifiering hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Detta beslut om likvärdighet gör det möjligt för Esma att bedöma dessa kreditvärderingsinstitut från fall till fall och bevilja undantag från vissa av de organisatoriska kraven för kreditvärderingsinstitut som är verksamma i Europeiska unionen, inbegripet kravet på fysisk närvaro i Europeiska unionen.

(3)

För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland minst uppfylla de tre villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Den 28 april 2014 antog kommissionen genomförandebeslut 2014/249/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna för kreditvärderingsinstitut i Hongkong var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(5)

Enligt det första villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste kreditvärderingsinstituten i tredjelandet vara föremål för auktorisering eller registrering och även fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstitut och deras kreditvärderingsanalytiker som tillhandahåller kreditvärderingstjänster i Hongkong har en licens för tillhandahållande av sådana tjänster och de står under tillsyn av Hongkongs tillsynsmyndighet på värdepappersområdet (Securities and Futures Commission, SFC). Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar ger SFC omfattande befogenheter att undersöka om kreditvärderingsinstituten iakttar sina rättsliga skyldigheter. SFC kan tvinga både personer vars verksamhet är reglerad och personer vars verksamhet inte är det att lämna information och dokumentation som är relevant för utredningen, inklusive uppgifter om handel, bankinformation, teletrafik, internet och faktiska ägarförhållanden. Denna befogenhet gäller både personer som är under utredning och personer som SFC har rimliga skäl att anta har uppgifter av relevans för undersökningen. Om det finns farhågor för att bevis förstörs eller avlägsnas, att föremålet för utredningen förvinner eller andra problem, har SFC även befogenhet att få tillträde till privata lokaler, oavsett om personernas verksamhet är reglerad eller inte, efter en rättslig myndighets beslut om husrannsakan. Dessutom har SFC fullständiga befogenheter att vidta straffrättsliga, civilrättsliga, administrativa och andra åtgärder. Detta inbegriper administrativ befogenhet att vidta disciplinära åtgärder mot personer som innehar licens eller är registrerade hos SFC, att införa begränsningar för personer som innehar licens eller är registrerade avseende deras affärsverksamhet, att återkalla eller tillfälligt upphäva en licens eller registrering och att tillrättavisa eller ålägga skyldigheter eller böter för personer som innehar licens eller är registrerade. SFC har befogenhet att vända sig till behörig domstol för förbudsföreläggande eller korrigerande beslut. SFC utför, utöver inspektioner på plats, extern övervakning genom kontakter med licensierade kreditvärderingsinstitut för att förstå deras affärsmodeller och affärsplaner och riskerna i samband med denna verksamhet. Detta görs för att kartlägga och bedöma de risker som uppkommer i samband med deras affärsverksamhet. Information om licensierade kreditvärderingsinstitut samlas in genom ansökningar hos SFC, inbegripet, men inte begränsat till, reviderade årsredovisningar och årliga granskningsrapporter. SFC följer upp klagomål och överträdelser som kreditvärderingsinstituten själva rapporterat. Det samarbetsavtal som ingåtts mellan Esma och SFC föreskriver informationsutbyte i fråga om tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot gränsöverskridande kreditvärderingsinstitut.

(6)

Enligt det andra villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 i förordning (EG) nr 1060/2009 samt bilaga I till den förordningen. I Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar fastställs detaljerade bolagsstyrningskrav. Styrelsen och de tjänstemän som är ansvariga för reglerade verksamheter har det främsta ansvaret för att garantera att kreditvärderingsinstituten upprätthåller lämpliga ordningsregler och lämpliga förfaranden. Kreditvärderingsinstituten måste ha två ansvariga tjänstemän, som båda måste godkännas av SFC, och minst en av dem måste vara verkställande direktör enligt SFO. Omfattande bestämmelser har införts om intressekonflikter, som kräver att kreditvärderingsinstitut påvisar och undanröjer eller hanterar intressekonflikter och organiseras på ett sätt som säkerställer att deras affärsintressen inte skadar kreditvärderingarnas oberoende och riktighet samt organisatoriska krav, inbegripet utkontraktering, bevarande av uppgifter och sekretess. I fråga om organisatoriska krav måste kreditvärderingsinstituten exempelvis uppfylla krav i fråga om riktlinjer och förfaranden för att säkerställa efterlevnad av juridiska skyldigheter och en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad. De är också skyldiga att inrätta en tillsynsfunktion som ska ansvara för att periodiskt se över kreditvärderingsmetoder och kreditvärderingsmodeller samt väsentliga förändringar av dessa. Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller en lång rad informationskrav, t.ex. offentliggörande av kreditbetyg och offentlig information som varje år ska lämnas om kreditvärderingsverksamheten och anknutna verksamheter. Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar betraktas därför som likvärdiga med kraven i förordningen om kreditvärderingsinstitut när det gäller hantering av intressekonflikter, organisatoriska krav, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. De ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer och tillförlitlighet vad gäller kreditvärderingsverksamheten.

(7)

Enligt det tredje villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste lagstiftningen i tredjelandet förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i det tredjelandet ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. Det finns det ingen rättslig bestämmelse som ger SFC eller någon annan offentlig myndighet befogenhet att påverka innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

(8)

Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar rättsligt bindande regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(9)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(10)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd från Esma om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Hongkong med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(11)

I sitt tekniska råd som offentliggjordes den 17 november 2017 angav Esma att Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut innehåller tillräckliga bestämmelser för att uppfylla de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(12)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 infördes i artikel 3.1 w en definition av kreditutsikter och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Även om Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar inte uttryckligen erkänner kreditutsikter som separata och åtskilda från kreditbetyg förväntar sig SFC, med tanke på att begreppet ”kreditvärdering” enligt Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar är brett definierat, att kreditutsikter utarbetas på ett sätt som uppfyller samtliga de krav som gäller för kreditbetyg.

(13)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) nr 1060/2009 så att reglerna om intressekonflikter även omfattar dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstituten inrättar lämpliga och effektiva arrangemang för att förebygga, identifiera och undanröja eller hantera och informera om intressekonflikter och för att säkerställa att de inte påverkas av affärsförbindelser. Även om aktieägare inte uttryckligen nämns i Hongkongs lagstiftning är det förbjudet för kreditvärderingsinstitutet att bedriva verksamhet där det föreligger en potentiell intressekonflikt.

(14)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Genom detaljerade krav kräver Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar att kreditvärderingsinstitut antar förfaranden och mekanismer för att skydda konfidentiell information som rör emittenter. Det finns således en trovärdig ram för skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(15)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Eftersom det ges högre prioritet åt att kreditbetyget utan dröjsmål meddelas marknaden dröjsmål finns det i Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar inga strikta krav på att kreditvärderingsinstitut ska informera en kreditvärderad enhet om kreditbetyget innan det offentliggörs. Kreditvärderingsinstituten måste endast informera en kreditvärderad enhet om den kritiska information och de huvudsakliga överväganden som kommer att ligga till grund för kreditbetyget när detta är genomförbart och lämpligt.

(16)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstituten utan inskränkningar offentliggör alla väsentliga ändringar av sina metoder. Dessutom krävs att, om det är genomförbart och lämpligt, kreditvärderingsinstitutet offentliggör sådana väsentliga ändringar innan de träder i kraft. Om det sker någon förändring av de metoder, modeller eller grundläggande antaganden som används för att ta fram något kreditbetyg måste kreditvärderingsinstitutet omedelbart informera om i vilken omfattning kreditbetygen sannolikt kommer att påverkas med hjälp av samma kommunikationsmedel som användes för distribution av de berörda kreditbetygen.

(17)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. I Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar ingår det krav för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten ger tillräcklig vägledning för att användare av kreditbetyg ska kunna förstå dem. Det finns också ett krav på att förse tillsynsmyndigheten med information om affärsverksamheten var sjätte månad.

(18)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar kräver att kreditvärderingsinstituten bevarar sin bokföring i enlighet med alla lagstadgade krav under en bestämd period, att de offentligt redovisar sina ersättningssystem gentemot kreditvärderade enheter i allmänna drag och att de rapporterar den sammanlagda inkomsten från att tillhandahålla kreditbetygstjänster, vilket ger tillsynsmyndigheten befogenhet att begära denna information. När det gäller åtgärder för att skydda kunderna och se till att de ges likabehandling finns det ett allmänt krav på att kunderna ska behandlas rättvist.

(19)

I bedömningen av ett tredjelands regelverk vägleds kommissionen av proportionalitetsprincipen och en riskbaserad metod. Mot bakgrund av de faktorer som granskats gemensamt och Esmas tekniska rådgivning uppfyller Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 och bör även i fortsättningen anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(20)

Av rättssäkerhetsskäl bör ett nytt genomförandebeslut antas och genomförandebeslut 2014/249/EU bör därför upphöra att gälla.

(21)

Kommissionen bör, med bistånd av Esma, fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på kreditvärderingsinstitut, marknadsutvecklingen och effektiviteten i tillsynssamarbetet när det gäller övervakning och verkställighet i Hongkong för att säkerställa fortlöpande regelefterlevnad.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.