(1)

Den 16 juli 2018 antog rådet beslut (Gusp) 2018/1006 (2) om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Republiken Maldiverna. Genom det beslutet föreskrevs bland annat frysning av penningmedel och ekonomiska resurser för vissa personer, enheter eller organ ansvariga för att undergräva rättsstatsprincipen eller hindra en inkluderande politisk lösning i Republiken Maldiverna, samt personer och enheter som är ansvariga för allvarliga kränkningar av eller brott mot de mänskliga rättigheterna i Republiken Maldiverna.

(2)

Rådets förordning (EU) 2018/1001 (3) ger verkan åt de åtgärder som föreskrivs i beslut (Gusp) 2018/1006.

(3)

Den 17 juni 2019 antog rådet beslut (Gusp) 2019/993 om upphävande av beslut (Gusp) 2018/1006.

(4)

Dessa åtgärder faller inom tillämpningsområdet för fördraget, och därför är lagstiftningsåtgärder på unionsnivå nödvändiga, särskilt i syfte att säkerställa att de tillämpas på ett enhetligt sätt i samtliga medlemsstater.

(5)

Förordning (EU) 2018/1001 bör därför upphävas.

(1)

Från och med den 1 september 2019 kommer alla lätta fordon att omfattas av ett nytt föreskrivet provningsförfarande för mätning av koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning, det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (World Harmonised Light Vehicles Test Procedure, WLTP), som fastställs i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (2) och ersätter den nya europeiska körcykeln (New European Test Cycle, NEDC), som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (3). Det är därför nödvändigt att fastställa en ny metod för att mäta koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för fordon av kategori N1 som typgodkänns etappvis (nedan kallade etappvis färdigbyggda fordon).

(2)

Enligt förordning (EU) nr 510/2011 ska de specifika koldioxidutsläppen från ett etappvis färdigbyggt fordon tilldelas tillverkaren av grundfordonet. För att göra det möjligt för tillverkaren av grundfordonet att planera uppfyllandet av sina specifika utsläppsmål på ett effektivt sätt och med tillräcklig säkerhet bör en metod fastställas som säkerställer att koldioxidutsläpp och vikt för icke färdigbyggda grundfordon som tilldelas den tillverkaren är kända vid tidpunkten för tillverkningen och försäljningen av det icke färdigbyggda grundfordonet, och inte först då tillverkaren av den sista etappen släpper ut det etappvis färdigbyggda fordonet på marknaden.

(3)

För att bestämma det icke färdigbyggda grundfordonets koldioxidutsläpp är det lämpligt att använda den interpoleringsmetod som föreskrivs i förordning (EU) 2017/1151, och de specifika ingångsvärdena bör vara utformade så att man erhåller koldioxidutsläppsvärden och viktvärden som är så representativa som möjligt för de värden som senare bestäms för det slutliga etappvis färdigbyggda fordonet. För att säkerställa konsekvens bör man för beräkningen av grundfordonstillverkarens specifika utsläppsmål beakta de viktvärden som fastställts för detta ändamål.

(4)

Tillverkaren av grundfordonet bör rapportera till kommissionen de ingångsvärden som används för interpoleringsmetoden samt det icke färdigbyggda grundfordonets koldioxidutsläpp och viktvärden. Samtidigt bör medlemsstaterna fortsätta att rapportera specifika koldioxidutsläpp och vikt för de slutliga etappvis färdigbyggda fordonen till kommissionen.

(5)

På grundval av dessa uppgifter bör kommissionen fortlöpande bedöma hur representativa grundfordonets koldioxidutsläppsvärden är och underrätta tillverkarna om man finner skillnader. I händelse av väsentliga och beståendeskillnader mellan de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen för det slutliga etappvis färdigbyggda fordonet och medelvärdet av de övervakningsvärden för koldioxidutsläpp som bestämts för tillverkaren av grundfordonet, bör värdena för de slutliga etappvis färdigbyggda fordonen användas för att kontrollera att tillverkarna uppfyller sina specifika utsläppsmål.

(6)

Bilagorna I och II till förordning (EU) nr 510/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 (2) ålägger medlemsstaterna och även tillverkare att rapportera vissa uppgifter om registrering av nya lätta nyttofordon i enlighet med förordning (EU) nr 510/2011.

(2)

Ett nytt föreskrivet provningsförfarande för mätning av koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för lätta fordon (World Harmonised Light Vehicles Test Procedure, WLTP) fastställs i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (3) och ersätter från och med den 1 september 2019 den nya europeiska körcykeln (New European Test Cycle, NEDC) som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (4). Denna förändring kommer också att påverka metoden för bestämning av koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för fordon av kategori N1 som typgodkänns etappvis (nedan kallade etappvis färdigbyggda fordon).

(3)

Enligt förordning (EU) nr 510/2011 ska de specifika koldioxidutsläppen från ett etappvis färdigbyggt fordon tilldelas tillverkaren av grundfordonet. För att göra det möjligt för tillverkaren av grundfordonet att planera uppfyllandet av sina specifika koldioxidutsläppsmål på ett effektivt sätt och med tillräcklig säkerhet, säkerställer metoden att tillverkarens tilldelade koldioxidutsläpp och vikt är kända vid tidpunkten för tillverkningen och försäljningen av grundfordonet, och inte först då tillverkaren av den sista etappen släpper ut det etappvis färdigbyggda fordonet på marknaden.

(4)

Tillverkaren av grundfordonet bör rapportera till kommissionen de ingångsvärden som används för den interpoleringsberäkning som avses i del A punkt 1a.1 i bilaga II till förordning (EU) nr 510/2011 samt det icke färdigbyggda grundfordonets koldioxidutsläpp och viktvärden. Dessa värden bör användas för att beräkna de genomsnittliga specifika utsläppen och det specifika utsläppsmålet för grundfordonets tillverkare.

(5)

Tillverkare av icke färdigbyggda grundfordon som såldes under det föregående kalenderåret för att bli färdigbyggda av en tillverkare i en andra etapp bör lämna de uppgifter som anges i bilaga II till förordning (EU) nr 510/2011 till Europeiska miljöbyråns dataarkiv (Business Data Repository).

(6)

Genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.

(1)

Den franska språkversionen av kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 (2) innehåller ett fel när det gäller det gränsvärde för specifik migration som anges i punkt 1 tabell 1 rad 1052 i bilaga I.

(2)

Den franska språkversionen av förordning (EU) nr 10/2011 bör därför rättas i enlighet med detta. Övriga språkversioner berörs inte.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom kommissionens direktiv 2004/20/EG (2) togs klorprofam upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)

Verksamma ämnen som har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och de förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)

Godkännandet av det verksamma ämnet klorprofam enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 31 juli 2019.

(4)

En ansökan om förnyelse av godkännandet av klorprofam lämnades in i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5) inom den tidsfrist som föreskrivs i den artikeln.

(5)

En grupp om tre sökande lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)

Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en förnyad bedömningsrapport i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 29 april 2016.

(7)

Myndigheten skickade den förnyade bedömningsrapporten till sökanden och medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(8)

Den 18 juni 2017 meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida klorprofam kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Myndigheten konstaterade att det inte går att bedöma risken för slutkonsumenternas intag via kosten på grund av flera uppgiftsluckor och osäkerhetsfaktorer som konstaterats när det gäller användningen av livsmedelsgrödorna. Man har dock konstaterat ett kritiskt problem i fråga om klorprofam när det gäller resultaten av en indikativ bedömning av risken för konsumenterna i de fall akuta och kroniska risker vid intag via kosten för konsumenterna har konstaterats både för klorprofam och dess huvudsakliga metabolit 3-kloroanilin. Myndigheten konstaterade dessutom att det behövs ytterligare vetenskapliga bedömningar av klorprofams potentiella hormonstörande egenskaper, och att riskbedömningen inte kunde slutföras för leddjur som inte är målarter vid användning på fält.

(9)

Kommissionen uppmanade sökandena att lämna synpunkter på myndighetens slutsats och, i enlighet med artikel 14.1 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012, på utkastet till rapport om förnyelse. Sökandena inkom med synpunkter, som har granskats omsorgsfullt.

(10)

Trots de argument som sökandena lade fram kunde farhågorna rörande det verksamma ämnet inte avföras.

(11)

Den 23 januari 2019 meddelade en av medlemmarna i gruppen som ansökt om förnyat godkännande av klorprofam kommissionen sin avsikt att dra tillbaka sitt stöd till det representativa användningsområdet för klorprofam som groningshindrande medel för potatis. Den 19 mars 2019 anmälde gruppen till kommissionen att den hade dragit tillbaka sitt stöd till alla representativa användningsområden, utom för ej ätbara grödor, dvs. blomsterlökar.

(12)

Det har följaktligen inte kunnat fastställas att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel. Därför bör godkännandet för det verksamma ämnet klorprofam inte förnyas i enlighet med artikel 20.1 b i den förordningen.

(13)

Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

Medlemsstaterna bör ges tillräckligt med tid för att återkalla godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller klorprofam.

(15)

Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 för växtskyddsmedel som innehåller klorprofam bör löpa ut senast den 8 oktober 2020.

(16)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/917 (7) förlängdes godkännandeperioden för klorprofam till den 31 juli 2019 så att förnyelseförfarandet hinner slutföras innan godkännandet för ämnet löper ut. Eftersom ett beslut har fattats innan den förlängda godkännandeperioden löper ut bör den här förordningen tillämpas så snart som möjligt.

(17)

Den här förordningen hindrar inte att en ny ansökan om godkännande av klorprofam lämnas in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1107/2009.

(18)

Ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt. En genomförandeakt ansågs vara nödvändig och ordföranden lämnade utkastet till genomförandeakt till omprövningskommittén för ytterligare överläggningar. Omprövningskommittén avgav inget yttrande.

(1)

I direktiven 2002/55/EG och 2008/72/EG anges de arter som omfattas i en tabell med två kolumner, med det vetenskapliga namnet på arten i ena kolumnen och ett eller flera vedertagna namn för varje art i den andra.

(2)

Vissa sorter av köksväxter hör till arter som anges med det vetenskapliga namnet, men inte till sorttyper som beskrivs med vedertagna namn. Därför bör det specificeras om en sort omfattas av direktiven 2002/55/EG och 2008/72/EG.

(3)

Vid specificeringen bör man beakta att vissa sorter av köksväxter saluförs i stor omfattning i unionen medan marknaderna för andra är begränsade till ett land eller en region. Därför bör inte alla sorter av dessa köksväxter omfattas. Således bör det anges att alla sorter av vissa arter ska omfattas, medan endast vissa sorter av andra arter bör omfattas.

(4)

Genom den internationella nomenklaturen för odlade växter (International Code of Nomenclature for Cultivated Plants, ICNCP) infördes den formella kategorin ”grupp” för att klassificera sorter av odlade arter. Kategorin ”grupp” är ett lämpligt instrument för att definiera de sorter som hör till en viss art, som omfattas av direktiven 2002/55/EG och 2008/72/EG.

(5)

Tabellerna med arter i direktiven 2002/55/EG och 2008/72/EG bör ändras för att specificera om alla sorter av en köksväxt eller endast vissa grupper omfattas. De botaniska namnen på respektive köksväxt och tillhörande gruppnamn bör presenteras i hierarkisk ordning för att undvika eventuella tvetydigheter när det gäller vilka sorter av arten som omfattas.

(6)

Användning av interspecifik hybridisering och intraspecifik hybridisering mellan sorter kan leda till uppkomst av sorter av köksväxter som inte ingår i någon etablerad art eller grupp. För att inkludera sådana sorter i tillämpningsområdet för direktiv 2002/55/EG bör förteckningen över arter även omfatta hybrider mellan arter och grupper som anges i förteckningen i artikel 2.1 b i det direktivet.

(7)

De grupper som anges i förteckningen i artikel 2.1 b i direktiv 2002/55/EG bör också vid behov återges i förteckningarna i bilaga 2 punkt 3 a och i bilaga 3 punkt 2 i det direktivet.

(8)

Direktiven 2002/55/EG, 2008/72/EG och 93/61/EEEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Genom direktiv 93/61/EEG genomförs artikel 4 i rådets direktiv 92/33/EEG (4), som har upphävts och ersatts av artikel 4 i direktiv 2008/72/EG. Bilagan till direktiv 93/61/EEG innehåller en förteckning över de krav som ska uppfyllas av föröknings- och plantmaterial samt över dessa arter och de skadliga organismer som kan påverka deras kvalitet.

(10)

De botaniska namnen på vissa arter i direktiv 93/61/EEG bör uppdateras mot bakgrund av den vetenskapliga utvecklingen som en del av uppdateringen av förteckningen.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt artikel 7 i rådets beslut 2014/486/Gusp är kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) bemyndigad att fatta lämpliga beslut i enlighet med artikel 38 i fördraget i syfte att utöva politisk kontroll över och strategisk ledning av EUAM Ukraina, inbegripet beslutet att utnämna en uppdragschef.

(2)

Den 25 oktober 2018 antog Kusp beslut (Gusp) 2018/1662 (2) om förlängning av Kęstutis LANČINSKAS mandat som uppdragschef för EUAM Ukraina från och med den 1 december 2018 till och med den 31 maj 2019.

(3)

Den 13 maj 2019 antog rådet beslut (Gusp) 2019/761 (3) om förlängning av mandatet för EUAM Ukraina till och med den 31 maj 2021.

(4)

Den 27 maj 2019 föreslog unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att Antti HARTIKAINEN skulle utnämnas till uppdragschef för EUAM Ukraina.

(1)

Rådet antog den 16 juli 2018 beslut (Gusp) 2018/1006 (1) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Republiken Maldiverna.

(2)

Efter en översyn av beslut (Gusp) 2018/1006 mot bakgrund av dess mål och den nuvarande situationen i Republiken Maldiverna har rådet beslutat att upphäva de befintliga restriktiva åtgärderna.

(3)

Beslut (Gusp) 2018/1006 bör därför upphävas.

(1)

Det verksamma ämnet etofenprox har tagits upp i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (2) för användning i biocidprodukter i produkttyp 8, och i enlighet med artikel 86 i förordning (EU) nr 528/2012 ska det därmed anses vara godkänt inom ramen för den förordningen enligt de specifikationer och villkor som anges i bilaga I till det direktivet.

(2)

Godkännandet av etofenprox för användning i biocidprodukter i produkttyp 8 löper ut den 31 januari 2020. Den 27 juli 2018 lämnades, i enlighet med artikel 13.1 i förordning (EU) nr 528/2012, en ansökan in om förnyat godkännande av etofenprox.

(3)

Den utvärderande behöriga myndigheten i Österrike informerade den 19 december 2018 kommissionen om sitt beslut i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EU) nr 528/2012 om att det krävdes en fullständig utvärdering av ansökan om förnyat godkännande. I enlighet med artikel 8.1 i den förordningen ska den utvärderande behöriga myndigheten göra en fullständig utvärdering av ansökan senast 365 dagar efter att ha validerat den.

(4)

Den utvärderande behöriga myndigheten får vid behov begära att sökanden lämnar tillräckliga uppgifter för att utvärderingen ska kunna genomföras, i enlighet med artikel 8.2 i den förordningen. I ett sådant fall ska 365-dagarsperioden tillfälligt upphävas under en period som inte får överskrida 180 dagar, såvida det inte är motiverat med ett längre tillfälligt upphävande på grund av uppgifternas art eller exceptionella omständigheter.

(5)

Inom 270 dagar efter det att en rekommendation från den utvärderande behöriga myndigheten har inkommit, ska Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) utarbeta och till kommissionen överlämna ett yttrande rörande förnyat godkännande av det verksamma ämnet i enlighet med artikel 14.3 i förordning (EU) nr 528/2012.

(6)

Följaktligen kommer godkännandet av etofenprox för användning i biocidprodukter i produkttyp 8 sannolikt att löpa ut innan ett beslut om förnyat godkännande av detta ämne har fattats, och detta av orsaker som den sökande inte råder över. Det datum då godkännandet av etofenprox för användning i biocidprodukter i produkttyp 8 löper ut bör därmed senareläggas med en tidsperiod som är tillräckligt lång för att möjliggöra en granskning av ansökan. Med tanke på tidsfristerna för den utvärderande behöriga myndighetens utvärdering och för kemikaliemyndighetens utarbetande och överlämning av sitt yttrande, bör det datum då godkännandet löper ut senareläggas till den 31 oktober 2022.

(7)

Etofenprox förblir godkänt för användning i biocidprodukter i produkttyp 8 enligt de specifikationer och villkor som anges i bilaga I till direktiv 98/8/EG, bortsett från det datum då godkännandet löper ut.

(1)

Enligt artikel 6.2 i förordning (EU) nr 1257/2013 ska fartygsägare se till att fartyg som ska återvinnas endast återvinns vid fartygsåtervinningsanläggningar som finns upptagna på den europeiska förteckningen över fartygsåtervinningsanläggningar som offentliggjorts i enlighet med artikel 16 i den förordningen.

(2)

Den europeiska förteckningen återfinns i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/2323 (2).

(3)

Danmark har underrättat kommissionen om att två fartygsåtervinningsanläggningar (3) som är belägna inom dess territorium har godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 1257/2013. Danmark har försett kommissionen med all information som är relevant för att anläggningarna ska kunna tas upp i den europeiska förteckningen. Den europeiska förteckningen bör därför uppdateras till att omfatta dessa anläggningar.

(4)

Till följd av att förordning (EU) nr 1257/2013 införlivats i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (4) har Norge underrättat kommissionen om att fem fartygsåtervinningsanläggningar (5) som är belägna inom dess territorium har godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 14 i den förordningen. Norge har försett kommissionen med all information som är relevant för att anläggningarna ska kunna tas upp i den europeiska förteckningen. Den europeiska förteckningen bör därför uppdateras till att omfatta dessa anläggningar.

(5)

Kommissionen har mottagit en ansökan i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1257/2013 om att en fartygsåtervinningsanläggning (6) i Turkiet ska upptas i den europeiska förteckningen. Efter att ha bedömt den information och stödjande dokumentation som lämnats eller samlats in i enlighet med artikel 15 i den förordningen, anser kommissionen att anläggningen uppfyller kraven i artikel 13 i den förordningen för att genomföra fartygsåtervinning och för att kunna tas upp i den europeiska förteckningen. Den europeiska förteckningen bör därför uppdateras till att omfatta denna anläggning.

(6)

Det är dessutom nödvändigt att rätta ett fel i den information avseende artikel 16.2 d i förordning (EU) nr 1257/2013 som anges i den europeiska förteckningen för fartygsåtervinningsanläggningen i Finland.

(7)

Genomförandebeslut (EU) 2016/2323 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 25 i förordning (EU) nr 1257/2013.