(1)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2018/385 (2) undertecknades protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete om upprättande av ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (nedan kallat protokollet) den 6 februari 2018, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(2)

Vad gäller frågor som omfattas av Europeiska atomenergigemenskapens behörighet är ingåendet av protokollet föremål för ett separat förfarande.

(3)

Protokollet bör godkännas på unionens och medlemsstaternas vägnar.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så snart som uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(1)

På grundval av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2080 (3) inleddes försäljning av skummjölkspulver genom anbudsinfordran.

(2)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den trettiotredje delanbudsinfordran bör det fastställas ett lägsta försäljningspris.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Förenade kungariket har deltagit i rådets förordning (EG) nr 377/2004 (1), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 493/2011 av den 5 april 2011 (2).

(2)

Den 1 oktober 2018, inom den föreskrivna tremånadsfristen, underrättade Förenade kungariket rådets ordförande om sin önskan att inte delta i antagandet av den omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004 som kommissionen föreslog den 16 maj 2018 och rådet mottog på samtliga erforderliga språk den 2 juli 2018.

(3)

Syftet med förordning (EG) nr 377/2004 är att öka samarbetet mellan sambandsmän för invandring som är utplacerade i tredjeländer, i synnerhet genom att fastställa en skyldighet att inrätta lokala eller regionala nätverk för sambandsmän, främja användningen av ett särskilt e-verktyg för regelbundet utbyte av information inom de lokala närverken och inrätta ett system för rapportering om verksamheten inom nätverken av sambandsmän för invandring genom halvårsrapporter från ordförandeskapet, men utan att kräva användning av något operativt system eller någon direkt interaktion med rättsliga bestämmelser som ingår i andra rättsliga instrument som är en del av Schengenregelverket.

(4)

Förslaget till omarbetning förordning (EG) nr 377/2004 av den 16 maj 2018 syftar visserligen till att öka samordningen och optimera användningen av sambandsmän för invandring, däribland de nya europeiska sambandsmän som utplaceras i tredjeländer, för att effektivare uppnå EU:s prioriteringar på migrationsområdet, men avviker inte från den gällande förordningen (EG) nr 377/2004 vad gäller dess specifika interaktion med andra delar av Schengenregelverket.

(5)

Förslaget till omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004 kan därför, i likhet med nuvarande förordning (EG) nr 377/2004 anses utgöra en fristående åtgärd inom Schengenregelverket som inte interagerar operativt med andra rättsliga instrument som är en del av Schengenregelverket.

(6)

I detta undantagsfall, och mot bakgrund av att nuvarande förordning (EG) nr 377/2004 till sin natur är en fristående rättsakt inom Schengenregelverket, kan det anses att om Förenade kungariket inte längre deltar i den nuvarande förordningen, eller ytterligare ändringar av den, men fortsätter att delta i de övriga delar av Schengenregelverket i vilka landet för närvarande deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3), skulle detta säkerställa att Förenade kungariket deltar i så stor utsträckning som möjligt utan att detta allvarligt påverkar den praktiska genomförbarheten av övriga delar av Schengenregelverket, samtidigt som deras samstämmighet respekteras.

(7)

Artikel 8.2 i beslut 2000/365/EG bör därför, i enlighet med artikel 5.3 i protokoll nr 19, upphöra att gälla Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland vad gäller nuvarande förordning (EG) nr 377/2004 och eventuella ytterligare ändringar därav, inklusive förslaget till omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004, från och med ikraftträdandet av förslaget till omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004.

(8)

Till följd av detta bör punkt 6 i bilaga I till rådets beslut 2004/926/EG (4) vad gäller förordning (EG) nr 377/2004, i enlighet med artikel 5.3 i protokoll nr 19, likaledes upphöra att gälla från och med att den föreslagna omarbetningen träder i kraft.

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olovligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan avtalsslutande stater och mellan centralmyndigheter och som syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention, bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjeland kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de avtalsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Dominikanska republiken deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 11 augusti 2004. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Dominikanska republiken den 1 november 2004.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike, Cypern, Kroatien, Danmark, Luxemburg, Portugal, Rumänien och Förenade kungariket, har redan godtagit Dominikanska republikens anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Dominikanska republiken har lett till slutsatsen att Österrike, Cypern, Kroatien, Luxemburg, Portugal, Rumänien och Förenade kungariket i unionens intresse kan godta Dominikanska republikens anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Österrike, Cypern, Kroatien, Luxemburg, Portugal, Rumänien och Förenade kungariket bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Dominikanska republikens anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Övriga medlemsstater i unionen som redan har godtagit Dominikanska republikens anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande, eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(13)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olovligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan avtalsslutande stater och mellan centralmyndigheter och som syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention, bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjeland kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de avtalsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Ecuador deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 22 januari 1992. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Ecuador den 1 april 1992.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Danmark, har redan godtagit Ecuadors anslutning till 1980 års Haagkonvention. Ecuador har godtagit Bulgariens, Cyperns, Estlands, Lettlands, Litauens, Maltas, Polens, Sloveniens och Rumäniens anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Ecuador har lett till slutsatsen att Österrike i unionens intresse kan godta Ecuadors anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Ukraina deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 2 juni 2006. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Ukraina den 1 september 2006.

(13)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Danmark, har redan godtagit Ukrainas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Ukraina har lett till slutsatsen att Österrike i unionens intresse kan godta Ukrainas anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(14)

Österrike bör därför bemyndigas att deponera sin förklaring om godtagande av Ecuadors och Ukrainas anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Övriga medlemsstater i unionen som redan har godtagit Ecuadors och Ukrainas anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande, eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(15)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(16)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olovligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan avtalsslutande stater och mellan centralmyndigheter och som syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention, bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjeland kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de avtalsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Honduras deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 20 december 1993.1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Honduras den 1 mars 1994.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike, Danmark och Rumänien, har redan godtagit Honduras anslutning till 1980 års Haagkonvention. Honduras har godtagit Bulgariens, Cyperns, Estlands, Lettlands, Litauens, Maltas och Sloveniens anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Honduras har lett till slutsatsen att Österrike och Rumänien i unionens intresse kan godta Honduras anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Österrike och Rumänien bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Honduras anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Övriga medlemsstater i unionen som redan har godtagit Honduras anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande, eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(13)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olovligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan avtalsslutande stater och mellan centralmyndigheter och som syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention, bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjeland kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de avtalsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Vitryssland deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 12 januari 1998. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Vitryssland den 1 april 1998.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike, Danmark, Luxemburg och Rumänien, har redan godtagit Vitrysslands anslutning till 1980 års Haagkonvention. Vitryssland har godtagit Bulgariens, Estlands, Lettlands, Litauens och Maltas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Vitryssland har lett till slutsatsen att Österrike, Luxemburg och Rumänien i unionens intresse kan godta Vitrysslands anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Uzbekistan deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 31 maj 1999.1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Uzbekistan den 1 augusti 1999.

(13)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike, Danmark, Luxemburg och Rumänien, har redan godtagit Uzbekistans anslutning till 1980 års Haagkonvention. Uzbekistan har godtagit Bulgariens, Estlands, Lettlands, Litauens och Maltas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Uzbekistan har lett till slutsatsen att Österrike, Luxemburg och Rumänien i unionens intresse kan godta Uzbekistans anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(14)

Österrike, Luxemburg och Rumänien bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Vitrysslands och Uzbekistans anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Övriga medlemsstater i unionen som redan har godtagit Vitrysslands och Uzbekistans anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande, eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(15)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(16)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

Enligt artikel 193 i direktiv 2006/112/EG är det som regel den beskattningsbara person som levererar varor eller tillhandahåller tjänster som ska betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna.

(2)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 16 oktober 2018 ansökte Litauen om bemyndigande att få införa en särskild åtgärd som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG för att kunna tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på hårddiskar (nedan kallad den särskilda åtgärden).

(3)

Genom skrivelser av den 19 november 2018 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG, övriga medlemsstater om Litauens ansökan. Genom en skrivelse av den 20 november 2018 underrättade kommissionen Litauen om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna bedöma ansökan.

(4)

Litauen upptäckte förekomst av mervärdesskattebedrägeri genom skenföretag i handeln inom gemenskapen vad gäller leveranser elektroniska varor såsom bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och hårddiskar. Denna metods omfattning och räckvidd har en direkt och mycket negativ inverkan på statsbudgeten.

(5)

Litauen har vidtagit en rad åtgärder för att hantera och förebygga denna typ av mervärdesskattebedrägeri. Enligt Litauen är dessa åtgärder inte tillräckliga för att förhindra mervärdesskattebedrägeri vid leverans av elektroniska varor.

(6)

Litauen har, på grundval av artikel 199a i direktiv 2006/112/EG, för avsikt att införa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på elektroniska produkter. Hårddiskar omfattas emellertid inte av den artikeln.

(7)

För att möjliggöra en mer heltäckande användning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet, som inte bara tillämpas på de elektroniska produkter som redan omfattas av artikel 199a i direktiv 2006/112/EG utan även på hårddiskar, ansöker Litauen om att bemyndigas att få införa den särskilda åtgärden.

(8)

Med tanke på de möjliga positiva effekterna av den särskilda åtgärden för att bekämpa det mervärdesskattebedrägeri som identifierats av Litauen bör avvikelsen beviljas för en begränsad period, från och med den 1 mars 2019 till och med den 28 februari 2022.

(9)

I allmänhet bemyndigas avvikelser för en begränsad tidsperiod, så att det kan göras en bedömning av om de särskilda åtgärderna är lämpliga och ändamålsenliga. Avvikelser ger medlemsstaterna tid att införa andra konventionella åtgärder för att hantera det specifika problemet fram till dess att de särskilda åtgärderna upphör att gälla, varigenom en förlängning av avvikelsen blir överflödig. Avvikelser som tillåter tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet beviljas endast i undantagsfall för specifika områden där bedrägerier förekommer och utgör en sista utväg. Litauen bör därför genomföra andra konventionella åtgärder för att bekämpa och förebygga mervärdesskattebedrägeri när det gäller handel med hårddiskar fram till dess att den särskilda åtgärden upphör att gälla, och bör följaktligen därefter inte längre behöva avvika från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG när det gäller sådana leveranser.

(10)

Den särskilda åtgärden kommer inte att ha några negativa effekter på de av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 15 maj 2018 ansökte Polen om tillstånd att införa en särskild åtgärd som avviker från artikel 226 i direktiv 2006/112/EG för att tillämpa en mekanism för uppdelad betalning (nedan kallad den särskilda åtgärden). Den särskilda åtgärden bör kräva att det införs en särskild notering om att mervärdesskatt ska betalas till leverantörens spärrade konto på fakturor som utfärdas på leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster som är känsliga för bedrägeri och som i allmänhet omfattas av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet och av solidariskt ansvar i Polen. Polen begärde den särskilda åtgärden för en period av tre år, från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2021.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG informerade kommissionen övriga medlemsstater om Polens begäran genom skrivelser av den 3 september 2018. Genom en skrivelse av den 4 september 2018 underrättade kommissionen Polen om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla ansökan.

(3)

Polen har redan vidtagit flera åtgärder för att bekämpa bedrägerier. Polen har infört förfarandet för omvänd betalningsskyldighet och solidariskt ansvar för leverantören och kunden, den standardiserade revisionsfilen, strängare regler för mervärdesskatteregistrering och -avregistrering av beskattningsbara personer, fler revisioner osv. Polen anser dock att dessa åtgärder fortfarande inte är tillräckliga för att förhindra mervärdesskattebedrägerier.

(4)

Polen anser att om man använder den särskilda åtgärden kommer det att undanröja mervärdesskattebedrägerier Eftersom, om man använder mekanismen för uppdelad betalning, det mervärdesskattebelopp som deponeras på ett separat mervärdesskattekonto för en leverantör (beskattningsbar person) bara kan användas för begränsade ändamål, dvs. för inbetalning av mervärdesskatt till skattemyndigheten eller betalning av mervärdesskatt på fakturor som mottagits från leverantörer, finns det bättre garantier för att skattemyndigheterna ska få hela det mervärdesskattebelopp som ska överföras av den beskattningsbara personen till polska statskassan.

(5)

Polen införde ett frivilligt system med uppdelad betalning den 1 juli 2018. Polen anser att på områden som är särskilt utsatta för mervärdesskattebedrägerier bör den särskilda åtgärden införas. Dessa områden är ekonomiska sektorer som stål, skrot, elektronisk utrustning, guld, icke-järnmetaller, bränslen och plast. Dessa områden omfattas i allmänhet av mekanismen för omvänd betalningsskyldighet och solidariskt ansvar för leverantören och kunden i Polen.

(6)

Den särskilda åtgärden kommer att tillämpas på leveranser mellan beskattningsbara personer av varor och tjänster som förtecknas i bilagan i leveranser mellan företag (B2B), och kommer endast att omfatta elektroniska banköverföringar.

(7)

Om det förekommer ett överskott av ingående skatt jämfört med den utgående skatt som den leverantören angett i den mervärdesskattedeklaration som ett belopp som ska återbetalas, ska återbetalningen normalt sett ske inom 60 dagar till den leverantörens vanliga konto. Polen har emellertid meddelat kommissionen att för transaktioner som omfattas av den särskilda åtgärden, ska på begäran av en leverantör som förfogar över ett spärrat mervärdesskattekonto återbetalning ske inom 25 dagar.

(8)

Leverantörer behöver inte betala för att öppna och sköta mervärdesskattekontot, eftersom kontot inte ska belastas med vare sig provision eller avgifter från bankens sida.

(9)

Den särskilda åtgärden kommer att gälla för alla leverantörer, även de som inte är etablerade i Polen, eftersom de måste inneha ett bankkonto i enlighet med polsk lag. I detta avseende bekräftade Polen att skyldigheten att öppna bankkonto i Polen inte kommer att innebära några extra kostnader för leverantörer, eftersom dessa leverantörer kommer att kunna öppna och inneha bankkonton för mervärdesskattebetalningar i Polen utan kostnad.

(10)

Den särskilda åtgärden som Polen planerar kommer att medföra betydande förändringar för leverantörer. Systemet har redan sedan den 1 juli 2018 varit i drift på frivillig basis, och beskattningsbara personer har haft tillfälle att bekanta sig med det.

(11)

Kommissionen anser att den särskilda åtgärden för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster som är känsliga för bedrägeri kan göra kampen mot mervärdesskattebedrägerier effektivare. Avvikelser beviljas normalt sett för en begränsad tidsperiod. Den särskilda åtgärden bör därför godkännas från och med den 1 mars 2019 till och med den 28 februari 2022.

(12)

Med tanke på att den särskilda åtgärden är ny och omfattande, är det viktigt att säkerställa nödvändig uppföljning. Framför allt måste en sådan uppföljning fokusera på den särskilda åtgärdens inverkan på nivån av mervärdesskattebedrägerier och dess effekter för beskattningsbara personer (när det gäller återbetalning av mervärdesskatt, den administrativa bördan, kostnader för beskattningsbara personer osv.). Polen bör därför tillhandahålla en rapport om den särskilda åtgärdens effekter 18 månader efter ikraftträdandet av den nationella åtgärden i Polen.

(13)

Den särskilda åtgärden kommer inte att ge upphov till någon negativ inverkan på de totala skatteinkomsterna i sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(1)

Den 18 september 2015 och den 1 oktober 2015 antog rådet besluten (EU, Euratom) 2015/1600 (1) och (EU, Euratom) 2015/1790 (2) om utnämning av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för perioden 21 september 2015–20 september 2020. Den 16 februari 2016 ersattes Marie-Louise KNUPPERT av Arne GREVSEN som ledamot genom rådets beslut (EU) 2016/229 (3).

(2)

En plats som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Bernt FALLENKAMP har löpt ut.

(3)

En plats som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Arne GREVSEN har löpt ut.

(1)

Den 15 april 2014 antog rådet beslut 2014/219/Gusp (1) om Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Mali (Eucap Sahel Mali).

(2)

Den 11 januari 2017 antog rådet beslut (Gusp) 2017/50 (2) om förlängning av Eucap Sahel Mali till och med den 14 januari 2019. Den 7 december 2017 antog rådet beslut (Gusp) 2017/2264 (3) genom vilket ett finansiellt referensbelopp för Eucap Sahel Mali fastställdes till och med den 14 januari 2019.

(3)

Den 25 juni 2018 framhöll rådet i sina slutsatser om Sahel/Mali vikten av regionaliseringen av GSFP i Sahel med målet att på lämpligt sätt stärka det civila och militära stödet till gränsöverskridande samarbete, de regionala samarbetsstrukturerna, i synnerhet Sahel G5:s, och G5-ländernas kapacitet och egenansvar för att möta säkerhetsutmaningarna i regionen.

(4)

Den 25 oktober 2018 efter den strategiska översynen av Eucap Sahel Mali rekommenderade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att Eucap Sahel Mali förlängs till och med den 14 januari 2021.

(5)

Den 17 december 2018, i väntan på att rådet skulle godkänna planeringsdokumenten om regionaliseringen av Sahel, antog rådet beslut (Gusp) 2018/2008 (4) genom vilket Eucap Sahel Mali förlängdes och ett finansiellt referensbelopp fastställdes till och med den 28 februari 2019.

(6)

Beslut 2014/219/Gusp bör därför förlängas till och med den 14 januari 2021.

(7)

Eucap Sahel Mali kommer att genomföras under omständigheter som kan komma att förvärras och hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

(1)

Den 14 maj 2018 ansökte leverantören SEG Automotive Germany GmbH om typgodkännande av högeffektiva 48 volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare för användning i lätta nyttofordon som en miljöinnovation. Ansökan har bedömts i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 510/2011 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 (2).

(2)

48 volts motorgeneratorn är en maskin som antingen kan fungera som en elmotor som omvandlar elektrisk energi till mekanisk energi eller som en generator som omvandlar mekanisk energi till elektrisk energi, som en vanlig generator. Den inlämnade ansökan inriktades främst på generatorfunktionen.

(3)

Den sökande föreslog två olika metoder för att fastställa systemets totala verkningsgrad, genom att kombinera verkningsgraden hos 48 volts motorgeneratoren och verkningsgraden hos 48V/12V likströmsomvandlaren. Den första metoden går ut på att man beräknar verkningsgraden på 48 volts motorgeneratorn och 48V/12V likströmsomvandlaren separat, medan den andra metoden går ut på att man först beräknar verkningsgraden för 48 volts motorgeneratorn tillsammans med verkningsgraden för 48V/12V likströmsomvandlaren (kombinationsmetod). Båda provningsförfarandena följer Technical Guidelines for the preparation of applications for the approval of innovative technologies pursuant to Regulation (EU) No 510/2011 (nedan kallade de tekniska riktlinjerna).

(4)

Informationen i ansökan visar att de villkor och kriterier som avses i artikel 12 i förordning (EU) nr 510/2011 och artiklarna 2 och 4 i genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 är uppfyllda i båda de föreslagna metoderna. Det är därför lämpligt att SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48 volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare för användning i lätta nyttofordon godkänns som en miljöinnovation.

(5)

Det är lämpligt att godkänna provningsmetoderna för att fastställa den koldioxidminskning som uppnås genom SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48 volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare. Bara utsläppsminskningar som certifierats med hjälp av någon av de två provningsmetoder som anges i detta beslut får beaktas för att fastställa tillverkarens specifika utsläppsprestanda i enlighet med förordning (EU) nr 510/2011.

(6)

För att fastställa koldioxidminskningar som uppnås genom SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48 volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare måste man först fastställa mot vilken referensteknik generatorns verkningsgrad bör bedömas. Enligt expertutlåtanden är det lämpligt att betrakta en generator med en verkningsgrad på 67 % som referensteknik för att bedöma koldioxidminskningarna inom ramen för detta beslut.

(7)

När det gäller lätta nyttofordon av hybridtyp utgår provningsmetoderna från vissa förutsättningar som bara gäller fordon på vilka ojusterade mätningar får användas, såsom den bränsleförbrukning eller koldioxidutsläpp som uppmätts vid prov av typ 1 enligt bilaga 8 till Uneces föreskrift nr 101. Därför omfattar räckvidden på detta beslut alla lätta nyttofordon med förbränningsmotorer men begränsas till endast vissa lätta nyttofordon med hybridmotorer.

(8)

Den minskning som uppnås genom SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48 volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare kan delvis påvisas med hjälp av den provning som avses i bilaga XII till kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (3). Det är därför nödvändigt att se till att denna överlappning beaktas i provningsmetoden för den koldioxidminskning som kan uppnås genom motorgeneratorn.

(9)

Om typgodkännandemyndigheten anser att SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48 volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare inte uppfyller kraven för certifiering bör ansökan om certifiering för utsläppsminskningarna avslå.

(10)

Detta beslut bör tillämpas till och med år 2020 i samband med det provningsförfarande som avses i bilaga XII till förordning (EG) nr 692/2008. Från och med den 1 januari 2021 bör innovativ teknik bedömas i samband med det provningsförfarande som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1151 (4).

(11)

För att fastställa den allmänna miljöinnovationskod som ska användas i relevanta typgodkännandedokument i enlighet med bilagorna I, VIII och IX till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (5) bör man ange den individuella koden för den innovativa tekniken för SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48 volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare.

(1)

Den 14 maj 2018 ansökte leverantören SEG Automotive Germany GmbH om typgodkännande av högeffektiva 48-volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare för personbilar som en miljöinnovation. Ansökan har bedömts i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 (2).

(2)

48-volts motorgeneratorn är en maskin som antingen kan fungera som en elmotor som omvandlar elektrisk energi till mekanisk energi eller som en generator som omvandlar mekanisk energi till elektrisk energi, som en vanlig generator. Den inlämnade ansökan inriktades främst på generatorfunktionen.

(3)

Den sökande föreslog två olika metoder för att fastställa systemets totala verkningsgrad, genom att kombinera verkningsgraden hos 48-volts motorgeneratoren och verkningsgraden hos 48V/12V likströmsomvandlaren. Den första metoden går ut på att man beräknar verkningsgraden på 48-volts motorgeneratorn och 48V/12V likströmsomvandlaren separat, medan den andra metoden går ut på att man först beräknar verkningsgraden för 48-volts motorgeneratorn tillsammans med verkningsgraden för 48V/12V likströmsomvandlaren (kombinationsmetod). Båda provningsförfarandena följer Technical Guidelines for the preparation of applications for the approval of innovative technologies pursuant to Regulation (EC) No 443/2009 (nedan kallade de tekniska riktlinjerna). Jämfört med de provningsmetoder som anges i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/785 (3) om godkännande av effektiva 12-volts motorgeneratorer, omfattar provningsmetoderna för 48-volts motorgeneratorer olika spänning och provström för att ta hänsyn till de specifika egenskaperna hos 48-volts motorgeneratorn.

(4)

Informationen i ansökan visar att de villkor och kriterier som avses i artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009 och artiklarna 2 och 4 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 är uppfyllda i de två föreslagna fallstudierna. Det är därför lämpligt att SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48-volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare för användning i personbilar godkänns som en miljöinnovation.

(5)

Det är lämpligt att godkänna provningsmetoderna för att fastställa den koldioxidminskning som uppnås genom SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48-volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare. Bara utsläppsminskningar som certifierats med hjälp av någon av de två provningsmetoder som anges i detta beslut får beaktas för att fastställa tillverkarens specifika utsläppsprestanda i enlighet med förordning (EG) nr 443/2009.

(6)

För att fastställa koldioxidminskningar som uppnås genom SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48-volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare måste man först fastställa mot vilken referensteknik generatorns verkningsgrad bör bedömas. Enligt expertutlåtanden är det lämpligt att betrakta en generator med en verkningsgrad på 67 % som referensteknik för att bedöma koldioxidminskningarna inom ramen för detta beslut.

(7)

När det gäller personbilar av hybridtyp utgår provningsmetoderna från vissa förutsättningar som bara gäller fordon på vilka ojusterade mätningar får användas, såsom den bränsleförbrukning eller koldioxidutsläpp som uppmätts vid prov av typ 1 enligt bilaga 8 till Uneces föreskrift nr 101. Därför omfattar räckvidden på detta beslut alla personbilar med förbränningsmotorer men begränsas till endast vissa personbilar med hybridmotorer.

(8)

Den minskning som uppnås genom SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48-volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare kan delvis påvisas med hjälp av den provning som avses i bilaga XII till kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (4). Det är därför nödvändigt att se till att denna överlappning beaktas i provningsmetoden för den koldioxidminskning som kan uppnås genom motorgeneratorn.

(9)

Om typgodkännandemyndigheten anser att SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48-volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare inte uppfyller kraven för certifiering bör ansökan om certifiering för utsläppsminskningarna avslå.

(10)

Detta beslut bör tillämpas till och med år 2020 i samband med det provningsförfarande som avses i bilaga XII till förordning (EG) nr 692/2008. Från och med den 1 januari 2021 bör innovativ teknik bedömas i samband med det provningsförfarande som anges i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (5).

(11)

För att fastställa den allmänna miljöinnovationskod som ska användas i relevanta typgodkännandedokument i enlighet med bilagorna I, VIII och IX till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (6) bör den individuella koden för den innovativa tekniken för SEG Automotive Germany GmbH:s högeffektiva 48-volts motorgeneratorer (BRM) med 48V/12V likströmsomvandlare fastställas.

(1)

I kommissionens genomförandebeslut 2014/709/EU (4) fastställs djurhälsoåtgärder för att bekämpa afrikansk svinpest i vissa medlemsstater där fall av sjukdomen har bekräftats hos tamsvin eller viltlevande svin (nedan kallade de berörda medlemsstaterna). I delarna I–IV i bilagan till det genomförandebeslutet avgränsas och förtecknas vissa områden i de berörda medlemsstaterna uppdelade efter risknivå utifrån den epidemiologiska situationen vad gäller denna sjukdom. Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU har ändrats flera gånger med beaktande av förändringar i den epidemiologiska situationen i unionen vad gäller afrikansk svinpest som bör återspeglas i den bilagan.

(2)

Risken för att afrikansk svinpest sprids till vilda djur är kopplad till den naturliga långsamma spridningen av sjukdomen bland vildsvinspopulationer och även till mänsklig verksamhet, vilket har påvisats av sjukdomens senaste epidemiologiska utveckling i unionen och dokumenterats av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) i ett vetenskapligt yttrande av Efsas panel för djurs hälsa och välbefinnande av den 14 juli 2015 och i Efsas vetenskapliga rapporter Epidemiological analyses on African swine fever in the Baltic countries and Poland av den 23 mars 2017, Epidemiological analyses of African swine fever in the Baltic States and Poland av den 8 november 2017 samt Epidemiological analyses on African swine fever in the European Union av den 29 november 2018 (5).

(3)

Sedan den senaste ändringen av bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU antogs har ytterligare fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin konstaterats i Bulgarien och Belgien och hos tamsvin i Rumänien, vilket också måste återspeglas i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU.

(4)

I februari 2019 konstaterades ett fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin i regionen Varna i Bulgarien, utanför områden som förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Detta fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Detta område i Bulgarien som drabbats av afrikansk svinpest bör därför förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU.

(5)

I februari 2019 konstaterades ett fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin i regionen Luxembourg i Belgien, utanför områden som för närvarande förtecknas i del I i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Detta fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Detta område i Belgien som drabbats av afrikansk svinpest bör därför förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU.

(6)

I februari 2019 konstaterades ett utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin i länet Botoșani i Rumänien, i ett område som för närvarande förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Detta utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Detta område i Rumänien som drabbats av afrikansk svinpest bör därför nu förtecknas i del III i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU.

(7)

För att beakta den senaste epidemiologiska utvecklingen av afrikansk svinpest i unionen och för att proaktivt bekämpa riskerna kopplade till spridningen av sjukdomen, bör nya tillräckligt stora högriskområden avgränsas i Bulgarien, Belgien och Rumänien och tas med i förteckningarna i delarna I, II och III i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.