a)

Artiklarna 11, 12, 14, 16, 18, 20, 25, 28, 40 och 41.

b)

Artiklarna 13, 15 (med undantag av punkt 2 b), 17, 21, 22, 23, 24, 26, 27, 29, 30, 31, 37, 38.1 och 39 i den mån de omfattar frågor där unionen redan har utövat sin befogenhet internt.

c)

Artiklarna 1, 2, 3, 4, 5.1 i den mån de täcker frågor som omfattas av unionens befogenhet att utforma och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

d)

Artiklarna 42 (med undantag av punkt 2 c), 43–47, 48.3 och 49, 50 och 51 i den mån dessa bestämmelser endast syftar till att säkerställa avtalets provisoriska tillämpning.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så snart som uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken det upprättas en unionsförteckning över godkända nya livsmedel.

(3)

I enlighet med artikel 12 i förordning (EU) 2015/2283 ska kommissionen besluta om godkännande och utsläppande av ett nytt livsmedel på unionsmarknaden och om uppdatering av unionsförteckningen.

(4)

Genom kommissionens beslut 2009/752/EG (3) godkändes, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4), utsläppande på marknaden av lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) som ny livsmedelsingrediens för användning i vissa livsmedel. I det beslutet fastställdes maximihalten av fosfolipider till 50 %.

(5)

Genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/598 (5) godkändes, i enlighet med förordning (EG) nr 258/97, utvidgning av användningsområdet för lipidextrakt från antarktisk krill (Euphausia superba) som ny livsmedelsingrediens för användning i kosttillskott. I det beslutet fastställdes minimihalten av fosfolipid till 35 %.

(6)

Den nya livsmedelsingrediensen fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) har godkänts av de finska behöriga myndigheterna för användning i vissa livsmedelskategorier (6). Minimihalten av fosfolipid fastställdes till 60 %.

(7)

Användningsvillkoren för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) är identiska och grundas på maximihalterna av kombinerad eikosapentaensyra och dokosahexaensyra. Halten av fosfolipider är dock olika, med ett intervall på 35–50 % för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och en minimihalt på 60 % för fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba). De nuvarande godkännandena omfattar inte intervallet 50–60 % fosfolipider i olja från antarktisk krill (Euphausia superba).

(8)

Den 29 augusti 2018 ansökte företaget Aker BioMarine A/S (nedan kallat sökanden) hos kommissionen om att få ändra specifikationerna för det nya livsmedlet olja från antarktisk krill (Euphausia superba) i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283. Sökanden ville öka maximihalten av fosfolipider från 50 % till mindre än 60 % för att därigenom täcka det intervall i fosfolipidkoncentrationen som för närvarande inte är godkänt.

(9)

Kommissionen anser att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet inte behöver göra en säkerhetsutvärdering av den nuvarande ansökan i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283, på grundval av principen att om vissa halter av en specifik ny livsmedelskomponent har bedömts och fastställts som säkra är också lägre halter av samma komponent säkra. De godkända maximihalterna av kombinerad eikosapentaensyra och dokosahexaensyra är desamma för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) i genomförandeförordning (EU) 2017/2470. Den föreslagna ändringen av fosfolipidhalterna i specifikationen för olja från antarktisk krill (Euphausia superba) ändrar inte de säkerhetsöverväganden som låg till grund för dess godkännande och för godkännandet av fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och som gav vid handen att fosfolipidhalter både över och under 60 % är säkra.

(10)

Den föreslagna ändringen av fosfolipidhalterna i specifikationerna åtgärdar skillnaderna i fosfolipidhalt mellan olja från antarktisk krill (Euphausia superba) och fosfolipidrik olja från antarktisk krill (Euphausia superba). Därför bör specifikationerna för det nya livsmedlet olja från antarktisk krill (Euphausia superba) ändras till den föreslagna halten av fosfolipider.

(11)

Uppgifterna i ansökan ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att de föreslagna ändringarna av specifikationerna för den nya livsmedelsingrediensen olja från antarktisk krill (Euphausia superba) är förenliga med artikel 12.2 i förordning (EU) 2015/2283.

(12)

Genomförandeförordning (EU) 2017/2470 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken en unionsförteckning över godkända nya livsmedel upprättas.

(3)

Enligt artikel 12 i förordning (EU) 2015/2283 ska kommissionen besluta om godkännande och utsläppande av ett nytt livsmedel på unionsmarknaden och om uppdatering av unionsförteckningen.

(4)

Genom kommissionens genomförandebeslut 2014/463/EU (3) godkändes, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4), utsläppande på marknaden av olja från mikroalgen Schizochytrium sp. som ny livsmedelsingrediens för användning i en rad livsmedel.

(5)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1032 (5) utvidgades godkännandet av olja från mikroalgen Schizochytrium sp. (T18) som ett nytt livsmedel enligt förordning (EU) 2015/2283 till frukt- och grönsakspuréer.

(6)

Den 10 september 2018 ansökte företaget DSM Nutritional Products Europe hos kommissionen om att få ändra villkoren för användning av det nya livsmedlet olja från Schizochytrium sp. i den mening som avses i artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283. Ansökan gällde en utvidgning av användningsområdet för olja från Schizochytrium sp. till frukt- och grönsakspuréer.

(7)

Den föreslagna utvidgningen av användningsområdet för det nya livsmedlet ändrar inte de säkerhetsöverväganden som låg till grund för godkännandet av olja från Schizochytrium sp. (T18) genom genomförandeförordning (EU) 2018/1032, och ger inte heller upphov till några betänkligheter när det gäller säkerheten. Mot bakgrund av dessa överväganden uppfyller den föreslagna utvidgningen kraven i artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283.

(8)

Kommissionen begärde inte något yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283, eftersom en utvidgning av användningsområdet för olja från Schizochytrium sp. och den efterföljande uppdateringen av unionsförteckningen sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken det upprättas en unionsförteckning över godkända nya livsmedel.

(3)

Enligt artikel 12 i förordning (EU) 2015/2283 ska kommissionen lägga fram ett utkast till genomförandeakt som godkänner att ett nytt livsmedel släpps ut på marknaden i unionen och som uppdaterar unionsförteckningen.

(4)

Genom kommissionens beslut 2008/559/EG (3) godkändes, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4) och efter ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (5) (nedan kallad myndigheten), utsläppandet på marknaden av fröolja från Allanblackia som nytt livsmedel för användning i gula bredbara fetter och gräddbaserade bredbara produkter.

(5)

Den 22 september 2014 ansökte företaget Unilever NV/Unilever plc hos den behöriga myndigheten i Nederländerna, i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97, om en utvidgning av användningsområdet och halterna för fröolja från Allanblackia. Ansökan gällde en utvidgning av användningsområdet för fröolja från Allanblackia till ytterligare en livsmedelskategori, nämligen blandningar av vegetabiliska oljor och mjölk, och en ökning av maximihalterna av fröolja från Allanblackia för de livsmedelskategorier som redan godkänts genom beslut 2008/559/EG. Ansökan gällde också ändringar i specifikationen för fröolja från Allanblackia, särskilt när det gäller följande: sammanslagning av angivelserna av små mängder av de mättade fettsyrorna laurinsyra, myristinsyra och palmitinsyra till en kombinerad parameter: (C12:0 – C14:0 – C16:0), utelämnande av angivelser av små mängder (var och en under 1 %) palmitoleinsyra och arakinsyra samt inkludering av fleromättade fettsyror, utelämnande av angivelsen av jodtal, höjning av maximihalterna för transfettsyror (från ≤ 0,5 % till ≤ 1 %), höjning av maximihalterna för peroxidtal (från ≤ 0,8 till ≤ 1,0 mekv/kg) samt höjning av maximihalterna för oförtvålbara ämnen (från ≤ 0,1 % till ≤ 1 %). Myndigheten anser inte att de föreslagna ändringarna av specifikationsparametrarna utgör någon säkerhetsrisk.

(6)

Den 13 december 2017 utfärdade den behöriga myndigheten i Nederländerna sin första utvärderingsrapport. I rapporten konstaterade den att utvidgningen av användningsområdet och de föreslagna maximihalterna för fröolja från Allanblackia och ändringen i specifikationen för fröolja från Allanblackia uppfyller kriterierna för nya livsmedel i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(7)

Enligt artikel 35.1 i förordning (EU) 2015/2283 ska en ansökan om att få släppa ut ett nytt livsmedel på marknaden i unionen som inlämnas till en medlemsstat i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97 och för vilken inget slutligt beslut fattats före den 1 januari 2018 behandlas som en ansökan i enlighet med förordning (EU) 2015/2283.

(8)

Ansökan om en utvidgning av användningsområdet för fröolja från Allanblackia lämnades in i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 258/97, men den uppfyller också kraven i förordning (EU) 2015/2283.

(9)

I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283 begärde kommissionen den 25 april 2018 att myndigheten skulle avge ett vetenskapligt yttrande efter en bedömning av fröolja från Allanblackia som nytt livsmedel.

(10)

Den 27 juni 2018 antog myndigheten ett vetenskapligt yttrande om säkerheten hos fröolja från Allanblackia vid utvidgade användningsområden i blandningar av vegetabiliska oljor och mjölk och i gula bredbara fetter och gräddbaserade bredbara produkter upp till 30 % (vikt/vikt) (6) enligt sökandens begäran. Yttrandet uppfyller kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2015/2283. Blandningar av vegetabiliska oljor och mjölk ingår i livsmedelskategorin icke mjölkbaserade motsvarigheter till mjölkprodukter, inklusive mjölk- och gräddersättningsmedel för drycker.

(11)

Myndighetens yttrande ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att fröolja från Allanblackia, med den ändrade specifikationen, vid de föreslagna användningsområdena och halterna, är förenlig med artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser.

(2)

En ansökan om godkännande av humleextrakt (Humulus lupulus L. flos) som fodertillsats för alla djurarter har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen. Sökanden begärde att tillsatsen skulle införas i kategorin ”organoleptiska tillsatser”.

(3)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 3 oktober 2018 (2) att humleextrakt (Humulus lupulus L. flos) under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade att toleransstudien med avvanda smågrisar visar att tillsatsen är säker i den föreslagna dosen på 50 mg/kg helfoder och kan extrapoleras till slaktsvin och mindre vanligt förekommande svinarter, avvanda och för slakt. Användning av humleextrakt som fodertillsats bör därför tillåtas endast för dessa arter och kategorier. Myndigheten konstaterade även att det inte krävs någon ytterligare dokumentation om effektiviteten eftersom skördad humle och extrakt därav allmänt används i livsmedel som aromämnen och deras funktion i stort sett är densamma i foder som i livsmedel. Denna slutsats kan därför extrapoleras till foder.

(4)

Myndigheten konstaterade dessutom att tillsatsen är potentiellt irriterande för huden och luftvägssensibiliserande för användare samt innehåller en rad föreningar som man vet kan orsaka allergiska reaktioner hos känsliga personer. Lämpliga skyddsåtgärder bör därför vidtas.

(5)

Myndigheten ansåg inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av tillsatsen visar att den uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Tillsatsen bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)

I fråga om den mängd som sökanden hade föreslagit för användning, ansåg myndigheten att den maximala föreslagna mängden är säker. För tillämpningen av offentliga kontroller i livsmedelskedjan bör den rekommenderade högsta halten aktiv substans anges på fodertillsatsens etikett, och fodertillsatsen och inblandningen i fodret bör göras med hjälp av förblandningar.

(8)

Det faktum att de berörda ämnena inte får användas i dricksvatten utesluter inte användning i foderblandningar som administreras via vatten.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

På grundval av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2080 (3) inleddes försäljning av skummjölkspulver genom anbudsinfordran.

(2)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den trettioförsta delanbudsinfordran bör det fastställas ett lägsta försäljningspris.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Enligt Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) (2) ska uppgiftslämnare rapportera statistik så att Europeiska centralbankssystemet, för utförandet av sina uppgifter, kan ta fram statistik om penningmarknaden för euro.

(2)

För att säkerställa tillgången till högkvalitativ statistik om penningmarknaden för euro måste vissa bestämmelser i förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) ändras. Det är särskilt viktigt att säkerställa att varje uppgiftslämnare till Europeiska centralbanken (ECB) eller den berörda nationella centralbanken rapporterar samtliga transaktioner som har ingåtts mellan uppgiftslämnaren och finansiella bolag (utom centralbanker där transaktionen inte görs i investeringssyfte) samt offentlig förvaltning och vissa icke-finansiella bolag. Därutöver är det nödvändigt att säkerställa att uppgiftsinsamlingen drar fördel av en omfattande obligatorisk användning av LEI-koden (Legal Entity Identifier) vid rapportering inom unionen.

(3)

Mot bakgrund av hur viktigt det är att säkerställa tillgången till aktuell statistik om euroområdets penningmarknad, är det också nödvändigt att harmonisera och öka uppgiftslämnarnas skyldigheter att i rätt tid överföra information till de nationella centralbankerna eller ECB.

(4)

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att integriteten på den statistisk information som samlas in, sammanställs och överförs av uppgiftslämnare upprätthålls. Det är särskilt viktigt att understryka att den statistik som ECB eller de nationella centralbankerna erhåller ska vara en neutral rapportering av verkliga transaktioner som uppgiftslämnaren varit part i, objektiva och tillförlitliga, för att beakta de allmänna principer på vilka ECBS offentliga åtagande för den europeiska statistiken vilar (3). Uppgiftslämnarna bör säkerställa att eventuella fel i de inrapporterade uppgifterna rättas och att detta meddelas ECB och den berörda nationella centralbanken snarast möjligt.

(5)

Genomförandet av dessa bestämmelser kommer att säkerställa att ECBS har mer tidsnära, omfattande, detaljerad, harmoniserad och tillförlitlig statistik om euroområdets penningmarknad vilket kommer att möjliggöra en mer ingående analys av den penningpolitiska transmissionsmekanismen. De insamlande uppgifterna kan därutöver även komma att användas för att ta fram och förvalta en dagslåneränta för euro utan säkerhet.

(6)

Förordning (EU) nr 1333/2014 (ECB/2014/48) bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Kommissionens direktiv 2003/90/EG (3) och 2003/91/EG (4) antogs för att säkerställa att de sorter som medlemsstaterna för in i sina nationella sortlistor överensstämmer med de protokoll som Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) fastställt vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå vid undersökningar av de olika arterna samt minimikraven för undersökningar av sorterna, i den mån sådana protokoll utfärdats. För de sorter som inte omfattas av CPVO:s protokoll ska enligt de direktiven riktlinjerna från Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) tillämpas.

(2)

Sedan den senaste ändringen av direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG genom genomförandedirektiv (EU) 2018/100 (5) har Gemenskapens växtsortsmyndighet och Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter utfärdat ytterligare protokoll och riktlinjer och uppdaterat de gällande protokollen och riktlinjerna.

(3)

Direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den 9 december 2013 och den 10 april 2014 mottog kommissionen två anonyma klagomål mot Spanien vad gällde ett påstått olagligt och oförenligt stöd som beviljats Sociedad Estatal Correos y Telégrafos, SA (nedan kallat Correos). I båda klagomålen togs följande frågor gällande Correos upp: i) Påstådd överkompensation till förmån för Correos för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster sedan 1998, ii) påstådda oförenliga skattebefrielser till förmån för Correos och iii) påstådda obetalda sociala avgifter och pensionsavgifter för offentliganställda inom Correos.

(2)

Den 14 februari 2014, den 26 februari 2014 och den 15 juli 2014 vidarebefordrade kommissionen de icke-konfidentiella versionerna av de två klagomålen till spanska staten.

(3)

Den 11 april 2014 och den 18 september 2014 svarade Spanien på klagomålen.

(4)

Den 10 juli 2014, den 22 oktober 2014 och den 4 december 2015 begärde kommissionen in ytterligare upplysningar från Spanien.

(5)

Spanien svarade på dessa begäranden den 7 augusti 2014, den 19 december 2014, den 19 januari 2015 och den 21 december 2015.

(6)

I en skrivelse av den 11 februari 2016 informerade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda förfarandet i artikel 108.2 i fördraget i fråga om flera av de åtgärder som genomförts till förmån för Correos. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet (kallas nedan beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande) har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(7)

Kommissionen mottog de första kommentarerna från Spanien om beslutet om att inleda ett förfarande i en skrivelse av den 21 april 2016.

(8)

Kommissionen mottog kommentarer från Correos om beslutet i en skrivelse av den 11 maj 2016.

(9)

Kommissionen mottog kommentarer från en tredje part om beslutet i en skrivelse av den 12 maj 2016.

(10)

Kommissionen vidarebefordrade de kommentarer som inkommit till Spanien den 8 juni 2016.

(11)

Spanien lämnade sina kommentarer avseende synpunkterna från tredje parter i en skrivelse av den 6 juli 2016.

(12)

Under förfarandets gång mottog kommissionen ytterligare kommentarer från Spanien den 24 oktober 2017 och den 23 maj 2018.

(13)

Kommissionen mottog ytterligare synpunkter från Unipost, en f.d. konkurrent till Correos, i en skrivelse av den 20 mars 2018.

(14)

Innan Spanien anslöt sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) 1986 sköttes posttjänsterna av den statliga förvaltningen. Dekret 1113/1960 av den 9 maj 1960 om postförordningen, som genomfördes genom föreskriften om posttjänster som antogs genom dekret nr 1653/1964 av den 14 maj 1964, innehåller en definition av posttjänsterna och en bestämmelse om att generaldirektoratet för ”Correos y Telégrafos” uppdras att tillhandahålla dessa. Antagandet av postförordningen och föreskriften om genomförande av denna utgjorde startskottet för liberaliseringen av den spanska postmarknaden. Correos y Telégrafos monopol var begränsat till brev och vykort som skickades interurbant eller internationellt, medan post som skickades inom en och samma stad, samt pakettjänster, liberaliserades helt. Under sjuttiotalet gav sig de första stora privata aktörerna in på den spanska postmarknaden.

(15)

Efter Spaniens anslutning till EEG liberaliserades posttjänsterna gradvis mellan 1998 och 2010 med utgångspunkt i EU:s postdirektiv. Mer specifikt införlivades Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG (3) i den nationella lagstiftningen 1998 genom lag 24/1998 av 13 juli 1998 om samhällsomfattande posttjänster och liberalisering av posttjänsterna (1998 års postlag), enligt vilken Correos för första gången uppdras att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster (4). I lagen fastställdes en begränsad förteckning över samhällsomfattande tjänster (5) som var reserverade för Correos som den leverantör som fått i uppdrag att tillhandahålla sådana tjänster (det monopoliserade området), medan marknaden för alla andra posttjänster liberaliserades (det icke-monopoliserade området).

(16)

Liberaliseringen av posttjänsterna i Spanien fortsatte i och med införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG (6), genom lag 53/2002 av den 30 december 2002 om skatteåtgärder och administrativa och sociala åtgärder, genom vilken ovannämnda postlag från 1998 ändrades och det monopoliserade området inskränktes ytterligare.

(17)

Postsektorn liberaliserades helt 2010 genom lag 43/2010 av den 30 december 2010 om samhällsomfattande posttjänster, användares rättigheter och postmarknaden (2010 års postlag), genom vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG (7) införlivades i spansk lagstiftning. I 2010 årspostlag ändrades omfattningen med avseende på de samhällsomfattande tjänsterna (exempelvis uteslöts postgirotjänster) och det monopoliserade området avskaffades.

(18)

Correos är ett företag som helt ägs av staten och som är moderbolag i koncernen Grupo Correos, med Sociedad Estatal (nedan kallat SEPI) som enda aktieägare. SEPI är ett holdingbolag för statens ägarintressen i företag.

(19)

Correos tillhandahåller posttjänster, inklusive samhällsomfattande tjänster, kurirtjänster och andra tjänster (t.ex. tjänster kopplade till posttjänster och närliggande aktiviteter, såsom penningöverföring, filateli osv.). Under 2016 omsatte Correos cirka 1 761 miljoner euro, skickade 2 774 miljoner postförsändelser (inklusive paket) och hade 49 785 anställda.

(20)

Correos är det största postföretaget i Spanien, med 8 787 kontaktpunkter för posttjänster 2016. Företaget är marknadsledande i den spanska postsektorn och har störst andel av marknaden för posttjänster i landet, med undantag för pakettjänster. Fram till 2017 var Unipost SA Correos huvudkonkurrent på den spanska postmarknaden. Unipost SA fick dock finansiella problem och trädde i likvidation den 19 februari 2018. Andra europeiska postoperatörer (t.ex. Deutsche Post, TNT, La Poste, UPS, CTT Correios Portugal och Royal Mail) har betydande marknadsandelar på området pakettjänster.

(21)

I Spanien har staten skött posttjänsterna direkt sedan 1716. Correos ingick i den offentliga förvaltningen och var inbäddat i olika ministerier, såsom inrikesministeriet och senare transport- och kommunikationsministeriet.

(22)

Den självständiga enheten ”Correos y Telégrafos” skapades genom lag 31/1990 av den 27 december 1990 om statens allmänna budget. Correos y Telégrafos inrättades 1992, och var då knuten till ministeriet för transport, turism och kommunikationer.

(23)

Enheten blev ett offentligt företag knutet till infrastruktur- och transportministeriet genom lag 6/1997 av den 14 april 1997 om den statliga förvaltningens organisation och funktionssätt.

(24)

I och med antagandet av lag 14/2000 av den 29 december 2000 om skatteåtgärder och administrativa och sociala åtgärder fastslogs den rättsliga ramen för ”Sociedad Estatal Correos y Telégrafos, S.A.”, och företaget bildades i juni 2001. Den 5 juni 2012 inkorporerades alla företag i Correos-koncernen (dvs. Correos och dess dotterbolag Correos Express, Nexea och Correos Telecom) i holdingbolaget SEPI, som blev företagens enda aktieägare.

(25)

1998 uppdrogs Correos genom 1998 års postlag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Under perioden 1998 till 2010 mottog Correos statliga medel som ersättning för tillhandahållandet av dessa tjänster. Correos uppdrogs därefter, genom 2010 års postlag, att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster under en period på 15 år, från och med den 1 januari 2011.

(26)

Den 11 mars 2000 kompletterades 1998 års postlag med en ”Plan de Prestación” (nedan kallad Plan de Prestación 2000). I denna fastställs den ersättningsmekanism som används för att uppskatta Correos nettokostnader för fullgörandet av företagets skyldigheter som leverantör av samhällsomfattande tjänster samt kvalitetskriterier för tillhandahållandet av dessa tjänster.

(27)

Mellan 2000 och 2010 beräknades Correos ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster enligt en metod som tagits fram av de spanska myndigheterna (den spanska metoden), som beskrivs i detalj i Plan de Prestación 2000. I Plan de Prestación 2000 fastställs det att Correos ska tillämpa analytisk bokföring med skilda konton i enlighet med artikel 29 i 1998 års postlag.

(28)

Den spanska metoden för beräkning av nettokostnaden för den extra börda som tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster innebär består av följande steg:

(29)

Tabell 1 visar de ersättningar för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som beviljats Correos under perioden 2004–2010 och som beräknats med den spanska metoden:

Tabell 1

Ersättning för samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats

(30)

1998 års postlag ersattes av 2010 års postlag som trädde i kraft den 1 januari 2011. Correos uppdrogs genom 2010 års postlag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster under en period på 15 år från och med lagens ikraftträdande (dvs. fram till den 1 januari 2026).

(31)

Enligt artikel 27 och 28 i 2010 års postlag får leverantören av samhällsomfattande tjänster ersättas upp till de nettokostnader denne haft för fullgörandet av sina skyldigheter. Nettokostnaden ska beräknas enligt nettokostnadsmetoden, dvs. som skillnaden mellan de nettokostnader aktören har som leverantör av samhällsomfattande tjänster och de nettokostnader som aktören skulle ha haft om denne inte varit leverantör av samhällsomfattande tjänster. Vid beräkningen bör hänsyn tas till alla andra relevanta aspekter, inklusive eventuella immateriella fördelar och marknadsfördelar som en postaktör som utsetts för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan få, samt rätten till rimlig vinst och stimulans till kostnadseffektivitet, i enlighet med bilaga I till direktiv 2008/6/EG.

(32)

I enlighet med artikel 22.3 och artikel 27.2 b i 2010 års postlag ska den nettokostnadsmetod som beskrivs i skäl 31 preciseras i en ny Plan de Prestación. Emellertid har ingen sådan ny Plan de Prestación antagits ännu. Därför har det sedan 2011 saknats en fastställd metod för att uppskatta nettokostnaden för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(33)

I det här läget har Correos, enligt spanska staten, inte formellt mottagit någon ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster sedan 2011. Däremot har man fått förskottsbetalningar på provisorisk basis för åren 2011–2017. Den faktiska nettokostnaden för dessa år återstår att beräkna när den nya Plan de Prestación väl har antagits och nettokostnadsmetoden specificerats. Kommissionen kommer att bedöma ersättningarna för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster enligt 2010 års postlag i ett annat beslut.

(34)

Enligt artikel 19.1 b i 1998 års postlag skulle leverantören av samhällsomfattande tjänster befrias från skatteuttag på sina tjänster inom det monopoliserade området, med undantag för bolagsskatt. Dessa skattebefrielser upprätthölls genom artikel 22.2 i 2010 års postlag där de också utökades till att gälla tillhandahållandet av samtliga samhällsomfattande tjänster.

(35)

Enligt de spanska myndigheterna är den enda skatt förutom moms som skulle kunna omfattas av denna skattebefrielse skatten på ekonomisk verksamhet (Impuesto de Actividades Económicas, nedan kallad IAE), eftersom det rör sig om en skatt som tas ut på ekonomisk verksamhet och som är kopplad till tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna. Andra skatter, såsom skatten på överlåtelser av egendom, byggskatten, skatten på värdeökningen på mark i stadsområden och skatten på motorfordon, omfattas inte av skattebefrielsen, eftersom dessa skatter inte är kopplade till den ekonomiska verksamhet som tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna utgör.

(36)

De spanska myndigheterna har förklarat att Correos är delvis befriat från IAE-skatt: Företaget betalar 50 % av det normala skattebeloppet.

(37)

Vad beträffar fastighetsskatten (Impuesto sobre Bienes Inmuebles, nedan kallad IBI) har de spanska myndigheterna förklarat att denna skatt inte tas ut på tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna eller andra posttjänster, utan på värdet av fastigheter. Den bör därmed inte omfattas av bestämmelserna i de två postlagarna. Emellertid inkom Correos mellan 2008 och 2013 med flera klagomål baserat på företagets tolkning av artikel 19.1 b i 1998 års postlag och artikel 22.2 i 2010 års postlag, i vilka företaget hävdade att man borde befrias från IBI för ett antal kontor i olika kommuner. Efter Correos begäran om att befrias från IBI dömde flera lokala förvaltningar och domstolar till Correos fördel, vilket innebar att företaget fick tillbaka skatter som tidigare betalats in.

(38)

Enligt det spanska skattesystemet är IBI en lokal skatt som regleras i det kungliga lagdekretet 2/2004 av den 5 mars 2004. Enligt artikel 60 i detta dekret är den aktuella skatten en objektiv direkt skatt som tas ut på värdet av fastigheter enligt de villkor som fastställs i detta kungliga lagdekret. Den som besitter någon av rättigheterna enligt artikel 61 i det kungliga lagdekretet 2/2004 med avseende på fastigheter på landsbygd eller i stadsområden och fastigheter med särskilda särdrag är skyldig att betala IBI. Ingen verksamhet är belagd med IBI, utan endast fastigheter beskattas, utifrån sitt värde.

(39)

Mellan 2008 och 2013 inkom Correos med flera klagomål baserade på företagets tolkning av artikel 19.1 b i 1998 års postlag och artikel 22.2 i 2010 års postlag, i vilka företaget hävdade att man enligt postlagarna borde befrias från IBI för ett antal kontor i olika kommuner. Efter Correos begäran om att befrias från IBI dömde flera lokala förvaltningar och domstolar till Correos fördel. Enligt de spanska myndigheterna uppgår de skattebelopp som Correos faktiskt beviljats till 752 840,50 euro.

(40)

Dessa domstolars tolkning av både 1998 års och 2010 års postlagar, enligt vilken leverantörer av samhällsomfattande tjänster fick befrias från IBI, avvisades av Spaniens högsta domstol 2013 efter ett kassationsbesvär från de lokala myndigheterna i provinsen Huesca. Högsta domstolen ansåg i sin dom att artikel 22.2 i 2010 års postlag skulle tolkas restriktivt. Enligt högsta domstolen kan de skattebefrielser som fastställs i den aktuella artikeln endast tillämpas på skatter som tas ut på verksamheter som är direkt kopplade till tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, och därför inte på IBI, som är en direkt skatt som tas ut på värdet av fastigheter.

(41)

De skattebelopp som Correos till följd av befrielse från IBI sluppit betala in mellan 2008 och 2013 har aldrig återkrävts. Faktum är att det kassationsbesvär för lagtolkningssyften (”recurso de casación en interés de ley”) som finns i det spanska rättssystemet är extraordinärt och subsidiärt till sin karaktär. Det syftar enbart till att uppnå en enhetlig rättslig tolkning, och kan därför aldrig få några konsekvenser för det ärende som besväret gäller (i det aktuella fallet kan de tidigare domarna och besluten om skattebefrielse alltså inte upphävas genom kassationsbesväret).

(42)

IAE infördes genom lag 39/1988 av den 28 december 1988, som ersattes av det kungliga lagdekretet 2/2004 av den 5 mars 2004. Det följer av artikel 78 i detta kungliga lagdekret att skatten ska uttas från företag som bedriver ekonomisk, affärsmässig, professionell eller konstnärlig verksamhet.

(43)

Enligt artikel 78 i samma dekret 2/2004 är IAE en objektiv direkt skatt för vilken den beskattningsgrundande händelsen är bedrivande, på det nationella territoriet, av ekonomisk, affärsmässig, professionell eller konstnärlig verksamhet, oavsett om den bedrivs på en specifik plats och oavsett om verksamheten finns angiven i skattesatserna.

(44)

IAE-tariffer fastställdes i det kungliga lagdekretet 1175/1990 av den 28 september 1990. Enligt dessa tillhör postverksamhet, från och med 1999 grupp 847 ”Posttjänster och telekommunikation”. I denna grupp av verksamheter ingår tillhandahållande av posttjänster bestående av insamling, mottagande, klassificering, behandling, transport, distribution och leverans av alla former av postförsändelser. Emellertid anges i not 3 till tariffgrupp 847 att det offentliga företaget Correos har rätt att betala endast 50 % av det skattebelopp som fastställts för denna grupp. Enligt de spanska myndigheterna innebär detta att Correos befriats från skatt motsvarande 8 113,66 euro per år sedan 2004. Spanien har bekräftat att Correos även fortsatt åtnjuter denna partiella skattebefrielse, i enlighet med not 3 till tariffgrupp 847.

(45)

Under den period som analyseras här genomfördes tre kapitalökningar om sammanlagt 48 081 000 euro till förmån för Correos:

(46)

Enligt spanska staten ingick dessa kapitalökningar i Correos strategiska affärsplan för perioden 2004–2006 och syftade till att kompensera för nedgången på postmarknaden. De viktigaste strategiska linjerna i affärsplanen utgjordes av följande:

(47)

I grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet (”LOREG”), och dess genomförandelagstiftning, regleras valförfarandet i Spanien. Häri erkänns rätten att rösta personligen eller genom poströstning.

(48)

Enligt artikel 22 i 1998 års postlag och artikel 22.5 i 2010 års postlag får staten ålägga den aktör som utsetts till leverantör av samhällsomfattande tjänster vissa skyldigheter inom ramen för valförfarandet. I artikel 22.5 i 2010 års postlag fastställs det också att åläggande av ytterligare skyldigheter att utföra samhällstjänster ska ersättas.

(49)

Enligt den första tilläggsbestämmelsen till 2010 års postlag är Correos den aktör som utsetts till leverantör av samhällsomfattande tjänster och har uppdragits att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla flera olika tjänster i samband med de olika spanska valen (dvs. de nationella, regionala, europeiska och kommunala valen).

(50)

Correos offentliga tjänsteskyldigheter med avseende på anordnandet av val i Spanien rör följande:

(51)

De spanska myndigheterna har förklarat att Correos, med tanke på de tidsgränser som valförfarandet medför, måste prioritera verksamheterna i skäl 50 framför annan postverksamhet. Det stora antalet försändelser som ska distribueras, det faktum att försändelserna koncentreras till ett fåtal dagar och kravet på personlig leverans av de flesta handlingar (när det gäller rekommenderad post såsom poströster) medför en avsevärt extra arbetsbörda. Correos måste till följd av detta tillfälligt utöka sin personal och andra resurser (inom t.ex. transport, säkerhet etc.).

(52)

Correos har mottagit ersättning (se tabell 2) för sina olika skyldigheter i samband med anordnandet av val sedan 2004.

Tabell 2

Ersättningsbelopp som beviljats Correos i samband med anordnandet av val

(53)

Kommissionens beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande grundar sig i att kommissionen hyser allvarliga tvivel om förenligheten hos flera av de åtgärder som vidtagits till förmån för Correos sedan 2004:

(54)

Kommissionen uttryckte särskilt tvivel gällande följande punkter:

(55)

Kommissionen mottog kommentarer från två berörda parter, nämligen den påstådda mottagaren av statligt stöd, Correos, och en tredje part (nedan kallad den anonyma tredje parten), som har begärt att dess identitet ska hållas konfidentiell.

(56)

Enligt Correos utgör den ersättning för samhällsomfattande tjänster som företaget beviljats under perioden 2004–2010 inte statligt stöd. I synnerhet menar Correos att ersättningen inte utgör en fördel eftersom den uppfyller de fyra kriterier som fastställts i mål C-280/00 (nedan kallade Altmark-kriterierna) (8). Correos invänder mot den slutsats som dras i beslutet om att inleda ett förfarande enligt vilken ersättningen för samhällsomfattande tjänster inte uppfyller nummer tre och fyra av Altmark-kriterierna.

(57)

Gällande det tredje Altmark-kriteriet menar Correos att det omfattar ett krav på att den ersättning som erhålls för tillhandahållandet av en offentlig tjänst inte får överstiga nettokostnaden, dvs. skillnaden mellan kostnader och intäkter, plus en rimlig vinst. Correos anser att det tredje Altmark-kriteriet är oupplösligt knutet till förenlighetsanalysen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, enligt kommissionens meddelande (rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012) (9). I synnerhet menar Correos att den ersättning som företaget mottagit för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster följer den beräkningsmetod, nettokostnadsmetoden, som tas upp i punkt 27 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012, och att den därför bör anses uppfylla det tredje Altmark-kriteriet.

(58)

Correos förklarar att den spanska metoden för beräkning av ersättningsnivån bygger på den rapport som kommissionen beställt av konsultföretaget National Economic Research Associates (nedan kallad NERA-rapporten) (10). Enligt Correos är den beräkningsmetod för ersättning som beskrivs i NERA-rapporten en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden.

(59)

Vidare anser Correos att efterlevnaden av det tredje Altmark-kriteriet omfattas av principen om berättigade förväntningar. Enligt Correos skapade kommissionen berättigade förväntningar genom att offentliggöra NERA-rapporten, där nettokostnadsmetoden erkänns som giltig beräkningsmetod för ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(60)

Enligt Correos har det ingen betydelse för efterlevnaden av det tredje Altmark-kriteriet att nettokostnadsmetoden inte hade inrättats förrän rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 trädde i kraft.

(61)

Correos anser också att den ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som Correos erhållit uppfyller det fjärde Altmark-kriteriet. I avsaknad av ett offentligt upphandlingsförfarande skulle den erhållna ersättningen vara skälig på grundval av en analys av de kostnader som ett typiskt välskött företag i samma bransch skulle ådra sig, med beaktande av intäkterna och en rimlig vinst av fullgörandet av den offentliga tjänsteskyldigheten.

(62)

Enligt Correos visar den Frontier Economics-studie som Spanien inkommit med att Correos kostnader är lägre än kostnaderna för ett typiskt företag i postbranschen. Correos invänder mot de tvivel som kommissionen anför gällande slutsatserna i Frontier Economics-rapporten:

(63)

Correos anger också att om kommissionen kommer fram till att åtgärden utgör statligt stöd bör det betraktas som förenligt med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget.

(64)

Correos upprepar att den ersättningsmetod som de spanska myndigheterna använt och som beskrivs i NERA-rapporten är en giltig implementering av nettokostnadsmetoden och att den bör accepteras av kommissionen. Vidare anser Correos att företaget inte har överkompenserats för de samhällsomfattande tjänster det tillhandahållit under perioden 2004–2010 eftersom ersättningen beräknats med nettokostnadsmetoden utan något påslag för rimlig vinst.

(65)

Correos understryker att om kommissionen kommer fram till att den aktuella åtgärden kan omfatta oförenligt statligt stöd så bör de utdelningar som staten erhållit från Correos under perioden 2004–2010 dras av från den ersättning som beviljats Correos.

(66)

När det gäller IBI-skattebefrielsen förklarar Correos först att dessa åtgärder inte bör bedömas mot bakgrund av postlagarna från 1998 respektive 2010, utan med direkt hänvisning lagstiftningen för respektive skatt.

(67)

Vidare anser Correos att åtgärden inte utgör statligt stöd eftersom den inte kan tillskrivas staten. Skattebefrielsen finns inte fastställd i någon rättslig bestämmelse. Bara ett fåtal skatteförvaltningar och ett fåtal lokala domstolar tillämpade skattebefrielsen, som berörde 94 av Correos 13 000 fastigheter. Spaniens högsta domstol konstaterade i sin dom av den 7 oktober 2013 att artikel 22.2 i 2010 års postlag inte innehöll befrielsen från IBI.

(68)

Vidare anser Correos de skattebelopp som företagets befriats från inte kan återkrävas, eftersom skattebefrielsen bygger på avgöranden som vunnit rättskraft. Enligt EU-domstolens rättspraxis (11) ska principen om rättskraft följas om frågan om statligt stöd har analyserats i ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Correos anser att Spaniens högsta domstol i sin dom tillämpar EU-lagstiftning och hänvisar till förekomsten av statligt stöd. Därför borde principen om rättskraft respekteras och återbetalning inte kunna bli aktuellt i ärendet.

(69)

Därutöver anser Correos att principen om rättskraft ska anses vara en allmän unionsrättslig princip som ska respekteras när återbetalning inte är möjlig eftersom det finns en lagakraftvunnen dom där frågan om förekomst av statligt stöd redan avgjorts.

(70)

Gällande IAE-skattebefrielsen menar Correos att den partiella skattebefrielsen från IAE inte utgör statligt stöd. I synnerhet hävdar Correos att den partiella befrielsen inte är selektiv, eftersom den bygger på logiken i IAE-skattesystemet. Enligt Correos är IAE till sin karaktär eller inneboende logik en skatt på ekonomisk verksamhet vars syfte är att ingripa i produktionen eller distributionen av varor och tjänster. Correos ägnar sig visserligen åt ekonomisk verksamhet som produktion av varor och tjänster, men också åt att tillhandahålla offentliga tjänster, exempelvis de samhällsomfattande tjänsterna, vilka inte har samma ekonomiska syften som de förstnämnda. Detta skulle alltså utgöra grunden för den partiella befrielsen från IAE.

(71)

Vidare anser Correos att den partiella befrielsen från IAE utgör befintligt stöd. IAE-skattebefrielsen fanns redan innan Spanien anslöt sig till EEG. Den så kallade licenskvoten, som var ett sätt att tillämpa av skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner, antogs genom dekret 3313/1966 av den 29 december 1966. Genom lag 39/1988 av den 28 december 1988 ersattes skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner, inklusive licenskvoten, av IAE. Enligt Correos har den beskattningsgrundande händelsen inte ändrats på något betydande sätt sedan 1966.

(72)

Correos hävdar att kapitaltillskotten under 2004, 2005 och 2006 är i linje med den marknadsekonomiska investerarprincipen och inte ger Correos någon fördel.

(73)

Enligt Correos visar en analys av de investeringar som gjordes till följd av kapitaltillskotten under perioden 2004–2006 att spanska staten genomförde tillskotten i sin roll som aktieägare och att de aktuella investeringarna kunde ha utförts av vilken privat investerare som helst.

(74)

Correos hävdar att kapitaltillskotten motiverades av att Correos behövde göra investeringar som översteg företagets normala investeringsnivå. Syftet med kapitaltillskotten anges i rapporten från Correos presentation för den spanska deputeradekammaren (Congreso de los Diputados) den 4 oktober 2005. I rapporten kopplas kapitaltillskotten till behovet av nya investeringar i företaget. Kapitaltillskotten syftade till att modernisera Correos och därigenom öka effektiviteten och höja kvaliteten på företagets tjänster.

(75)

Correos hävdar att investeringens lönsamhet visar att en privat investerare skulle ha fattat liknande investeringsbeslut eftersom den interna avkastningsgraden för kapitaltillskotten översteg Correos kapitalkostnad.

(76)

Vidare menar Correos att den marknadsekonomiska investerarprincipen kan följas även utan en detaljerad förhandsbedömning av lönsamheten när principen tillämpas på en aktieägare i ett företag som levererar tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom de samhällsomfattande tjänsterna. En sådan aktieägare måste med nödvändighet beakta företagets skyldighet att leverera dessa tjänster när den överväger huruvida en investering ska göras eller inte.

(77)

Under sådana omständigheter skulle det räcka att kunna visa, med objektiva och verifierbara bevis, att en privat investerare som stod inför samma skyldighet att leverera offentliga tjänster skulle ha agerat på samma sätt.

(78)

Enligt Correos var detta domstolens slutsats i målen Chronopost I (12) och Chronopost II (13), där den interna avkastningsgraden, som beräknades i efterhand, godtogs som indikation på huruvida ett kapitaltillskott var förenligt med den marknadsekonomiska investerarprincipen.

(79)

Correos hävdar att utdelningen av valmaterial för politiska kandidater i samband med anordnandet av val bör ses som en del av de privilegier som är förbehållna staten.

(80)

I synnerhet menar Correos att utdelningen av valmaterial är en mycket viktig statlig funktion eftersom den ingår i det allmänna valsystemet, eftersom den är knuten till de politiska partiernas konstitutionella roll och eftersom Correos personal, när de utövar denna verksamhet, agerar i sin roll som offentliga tjänstemän.

(81)

Enligt Correos är utdelningen av valmaterial för politiska kandidater på grund av sitt syfte, sin karaktär och de bestämmelser som reglerar den därför oupplösligt knuten till statens utövande av offentlig makt. Utdelningen utgör därför inte ekonomisk verksamhet och Correos bör inte i detta sammanhang betraktas som ett företag i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(82)

Även om kommissionen skulle anse att utdelningen av valmaterial för politiska kandidater utgör en ekonomisk verksamhet anser Correos inte att den innebär att företaget beviljats någon selektiv fördel. Staten har åt Correos uppdragit denna uppgift eftersom Correos är den enda postoperatör som kan tillhandahålla en tjänst med de egenskaper och den kvalitet som krävs. När det gäller utdelningen av valmaterial för politiska kandidater är förhållandena för Correos, rättsligt och faktiskt, inte jämförbara med de som råder för andra företag i postbranschen.

(83)

Även om kommissionen skulle komma fram till att åtgärden utgör statligt stöd hävdar Correos att den bör betraktas som befintligt stöd. En rabatterad avgift för försändelser innehållande valmaterial för politiska kandidater har funnits sedan 1977, då valen hölls den 15 juni. Valen den 15 juni 1977 anordnades genom kungligt dekret 20/1997 av den 18 mars 1977, i vilket en särskild avgift för utdelningen av valmaterial infördes för första gången.

(84)

Correos förklarar att den exakta rabatterade avgiften (1 peseta, vilket motsvarar 0,006 euro) åter reglerades i en ministerförordning 1977. Enligt Correos har denna rabatterade avgift funnits sedan dess. Spaniens högsta domstol konstaterade i sin dom av den 2 oktober 2006 (14) att den gällande rabatterade avgiften för utdelningen av valmaterial om politiska kandidater fortfarande var 1 peseta (0,006 euro).

(85)

Kungligt dekret 20/1977 ersattes senare av grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet (”LOREG”), som innehöll ett stycke med samma ordalydelse gällande den rabatterade avgiften för utdelningen av politiska kandidaters valmaterial.

(86)

Om kommissionen bedömer att åtgärden utgör statligt stöd anser Correos att detta stöd också borde anses förenligt med den inre marknaden.

(87)

För det första utgör åtgärden i fråga en verklig tjänst av ekonomiskt intresse. Både i artikel 22 i 1998 års postlag och artikel i 22.5 i 2010 års postlag anges att leverantören av samhällsomfattande tjänster kan uppdras att fullgöra skyldigheter i samband med utdelningen av valmaterial, för att valförfarandet ska kunna genomföras på korrekt sätt. I artikel 22.5 i 2010 års postlag anges dessutom att den som fått i uppdrag att fullgöra sådana skyldigheter ska få ersättning.

(88)

Correos anser att åtgärden är förenlig i enlighet med beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 (15). Correos menar att beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 är tillämpligt eftersom den genomsnittliga ersättning per år som beviljats Correos är lägre än 15 miljoner euro.

(89)

När det gäller åtgärderna nedan instämmer den anonyma tredje parten i de preliminära slutsatser som kommissionen drar i beslutet om att inleda ett förfarande:

(90)

Den anonyma tredje parten instämmer också uttryckligen i att den pågående utredningen bör inriktas på de åtgärder som tas upp i skäl 89.

(91)

Den anonyma tredje parten uppmärksammar dock också kommissionen på flera olika åtgärder som inte tas upp i kommissionens beslut om att inleda ett förfarande från 2016, men som enligt parten också måste bedömas.

(92)

Den anonyma tredje parten hävdar följande (16):

(93)

Spanien anser att åtgärden inte utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget. De spanska myndigheterna menar i synnerhet att åtgärden inte ger Correos någon ekonomisk fördel, eftersom ersättningen för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster uppfyller de kriterier som fastställdes i Altmark-domen (19). De spanska myndigheterna förklarar också att åtgärden inte anmäldes eftersom den ansågs överensstämma med kriterierna i Altmark-domen.

(94)

De spanska myndigheterna hävdar att åtgärden överensstämmer med det tredje Altmark-kriteriet, enligt vilket ersättningen för samhällsomfattande tjänster inte får överstiga nettokostnaden (dvs. kostnaden minus relevanta intäkter plus en rimlig vinst) för den offentliga tjänsteskyldigheten. Spanien menar att man tillämpat en giltig ersättningsmetod som motsvarar den nettokostnadsmetod som föreskrivs i direktiv 2008/6/EG. De spanska myndigheterna uppger att den metod som de använt följer av NERA-rapporten, som utförts av konsultföretaget National Economic Research Associates på uppdrag av kommissionen. Enligt Spanien är den beräkningsmetod för ersättning som beskrivs i NERA-rapporten en giltig tillämpning av nettokostnadsmetoden. Kommissionen gör fel, även mot bakgrund av Altmark-målet, när man antar att överkompensation endast kan beräknas med den metod som baseras på kostnadsbokföring som ger vid handen att Correos ersättning under perioden 2004–2010 översteg vad som kan anses vara nödvändigt för att täcka hela eller delar av kostnaden för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(95)

De spanska myndigheterna hävdar också att åtgärden uppfyller det fjärde Altmark-kriteriet. Enligt det fjärde Altmark-kriteriet ska den erhållna ersättningen, i avsaknad av ett offentligt upphandlingsförfarande, fastställas på grundval av en undersökning av vilka kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag med lämplig utrustning i samma bransch skulle ha haft, med beaktande av intäkterna och en rimlig vinst av fullgörandet av den offentliga tjänsteskyldigheten. Enligt de spanska myndigheterna kan jämförelser endast göras med företag i samma bransch, i detta fall postbranschen. Spanien invänder mot de tvivel som kommissionen anför gällande slutsatsen i Frontier Economics-rapporten, där det hävdas att åtgärden uppfyller det fjärde Altmark-kriteriet. Enligt Spanien har kommissionen inte i något beslut visat att postoperatörerna från Grekland och Italien var ineffektiva. Vidare anser Spanien att det faktum att studien genomförts i efterhand saknar relevans för huruvida det fjärde Altmark-kriteriet uppfylls. Kommissionen har i tidigare beslut inte betraktat det faktum att en studie utförts i efterhand som ett hinder för att se det som att det fjärde Altmark-kriteriet uppfylls. Spanien hänvisar i synnerhet till kommissionens beslut av den 21 oktober 2008 om Poste Italiane (20). Spanien menar dessutom att det tillhör etablerad rättspraxis att rapporter som tagits fram i efterhand godtas. Här hänvisar Spanien specifikt till målet Chronopost-La Poste (21), där tribunalen godtog en rapport som tagits fram i efterhand.

(96)

De spanska myndigheterna anser att åtgärden, om den skulle komma att kategoriseras som statligt stöd, bör förklaras förenlig med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget. I synnerhet anser Spanien att den uppfyller förenlighetskriteriet i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

(97)

De spanska myndigheterna tillbakavisar kommissionens tvivel gällande fullständigheten hos det beslut om tilldelning (acto de atribución) som specificerar skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och metoderna för beräkning av ersättningen. Enligt de spanska myndigheterna kan ett beslut om tilldelning bestå av en eller flera bindande rättsakter. Varje medlemsstat väljer fritt de specifika formerna för uppdragsbeslutet. Dessutom anser man inte att beslutet måste innehålla någon specifik hänvisning till själva termen ”uppdragsbeslut”. De spanska myndigheterna anser i synnerhet att åtgärden följer punkt 16 e i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012, enligt vilken uppdragsbeslutet ska innehålla information om åtgärder för att undvika och återkräva eventuell överkompensation. Detta styrks av det faktum att den överkompensation som beviljades under 2005 sedan återkrävdes under de följande åren.

(98)

När det gäller möjligheten att använda nettokostnadsmetoden för att beräkna ersättningen hävdar de spanska myndigheterna att det i punkt 69 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 endast anges att nettokostnadsmetoden inte måste användas, inte att medlemsstaterna inte får använda den. Därutöver klargör punkt 184 i vägledningen om hur EU:s bestämmelser om statligt stöd, offentlig upphandling och den inre marknaden ska tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt sociala tjänster av allmänt intresse (22) att anledningen till att nettokostnadsmetoden enligt punkt 69 i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 inte måste tillämpas är att man vill undvika att lägga en extra börda på medlemsstaterna för åtgärder som fanns innan kravet på att nettokostnadsmetoden skulle tillämpas tillkom. De spanska myndigheterna anser därför att nettokostnadsmetoden, såsom Spanien tillämpar den, är en giltig och laglig metod för beräkning av den ersättning som beviljats före 2012.

(99)

Som förklaras i skäl 94 anser de spanska myndigheterna att den spanska metoden för beräkning av ersättningen för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster, som bygger på NERA-rapporten, är en tillämpning av nettokostnadsmetoden. Enligt de spanska myndigheterna är det irrelevant i sammanhanget att den spanska metoden inte omfattar effektivitetsincitament eller immateriella fördelar, eftersom dessa kriterier inte fanns när Spanien implementerade metoden. Kriterierna infördes senare genom direktiv 2008/6/EG och rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012.

(100)

De spanska myndigheterna invänder mot den metod och de kriterier gällande rimlig vinst som används i kommissionens beslut från 2016 om att inleda ett förfarande. De spanska myndigheterna menar att man inte bör tillämpa någon referensnivå för rimlig vinst för samtliga postoperatörer, utan göra bedömningarna från fall till fall. Den referensnivå för rimlig vinst som kommissionen tillämpar i sitt beslut om bpost av den 25 januari 2012 (23) bör inte användas som referensnivå för andra postoperatörer. För det första skiljer sig förhållandena i bpost-ärendet avsevärt från Correos situation på så vis att bpost-målet inte handlade om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, utan om andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. För det andra har kommissionen inte konsekvent tillämpat den referensnivå för rimlig vinst som fastställdes i bpost-beslutet, utan tillåtit högre referensnivåer i andra beslut (24).

(101)

När det gäller befrielsen från IBI förklarar de spanska myndigheterna att Correos varken enligt 1998 eller 2010 års postlag varit befriade från IBI. Emellertid ansåg vissa spanska domstolar i sina tolkningar av 1998 års postlag och 2010 års postlag att befrielsen från IBI kunde tillämpas på Correos. De spanska myndigheterna förklarar att skattebefrielsen tillämpats i ett mycket begränsat antal fall. Faktum är att endast 94 av Correos 13 000 fastigheter har berörts av denna.

(102)

De spanska myndigheterna anser att skattebefrielsen inte kan tillskrivas staten eftersom den bygger på domar från de spanska domstolarna, där det fastslagits att IBI-belopp som Correos tidigare betalat skulle återbetalas till företaget.

(103)

När det gäller befrielsen från IAE anser de spanska myndigheterna att IAE-skattebefrielsen bör anses vara befintligt stöd. IAE-skattebefrielsen ska ha funnits innan Spanien anslöt sig till EEG. Enligt de spanska myndigheterna går denna skattebefrielse tillbaka till 1966, då skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner antogs genom dekret 3313/1966 av den 29 december 1966. Genom lag 39/1988 av den 28 december 1988 ersattes skatten på verksamhet och kommersiella och industriella förmåner, inklusive licenskvoten, av skatten på ekonomisk verksamhet (IAE). Enligt Spanien har denna skatt inte förändrats på något betydande sätt sedan 1966, frånsett det faktum att Correos så länge det var ett offentligt förvaltningsorgan som sådant var helt skattebefriat.

(104)

De spanska myndigheterna anser att de kapitaltillskott som genomfördes under 2004, 2005 och 2006 inte utgör statligt stöd, eftersom de är förenliga med den marknadsekonomiska investerarprincipen.

(105)

De understryker att kapitaltillskotten föregicks av ekonomiska förhandsbedömningar som är jämförbara med de som en privat investerare skulle ha gjort. Kapitaltillskotten fanns med i de fleråriga handlingsplaner som godkändes av staten i egenskap av aktieägare och togs upp i statsbudgeten, vilket i sin tur speglade företagets strategiska planer för att expandera inom områden med bättre framtidsutsikter och för att förbättra sin effektivitet, mot bakgrund av den uttalade nedgången på postmarknaden.

(106)

Mer specifikt innehöll de strategiska planerna för perioden 2001–2006 åtgärder som syftade till en modernisering av företaget, med följande mål:

(107)

Enligt de spanska myndigheterna behövde företaget för att kunna uppnå dessa mål extra resurser för att kunna göra de nödvändiga investeringarna. Efter en analys av företagets strategi beviljade aktieägaren tre kapitaltillskott på 16,027 miljoner euro, dvs. totalt 48,08 miljoner euro, för budgetåren 2004, 2005 och 2006. Kapitaltillskotten sågs som en viktig faktor för att företaget skulle kunna uppnå de lönsamhetsnivåer som förutsågs i handlingsplanerna och avspeglades i den enda aktieägarens bedömningar. Kapitaltillskotten motiverades i själva verket av företagets behov av att utföra investeringar utöver sin normala investeringsnivå.

(108)

De spanska myndigheterna hävdar vidare att bedömningen utfördes mot bakgrund av affärsutsikter och resultat kopplade till kapitaltillskottet med ett tidsperspektiv på fem år, en rimlig period för att kunna bedöma om investeringsbesluten varit tillfredsställande. Dessa prognoser avspeglades i de fleråriga handlingsplanerna, som i sin tur införlivades i statsbudgeten. Den fleråriga handlingsplan som godkändes under budgetåret 2004 visade på en 3,6-procentig ökning av den årliga omsättningen och en ökad nettovinst, med en genomsnittlig årlig vinst på cirka 5 %, allt i jämförelse med ett oförändrat scenario utan kapitaltillskott. Dessa resultat uppnåddes på grundval av en utbetalning per år under 2004, 2005 och 2006, som därigenom gjorde det möjligt att agera enligt de linjer som dragits upp i de strategiska planerna när det gällde investeringar.

(109)

De prognoser som ingick i de fleråriga handlingsplanerna och som införlivades i statsbudgeten är enligt Spanien fullt jämförbara med de prognoser som en privat investerare i en marknadsekonomi skulle ha gjort. Dessa prognoser utgör grunden för statens beslut att i egenskap av aktieägare utföra tre kapitaltillskott motsvarande totalt 48 081 000 euro.

(110)

Prognoserna, som gjorts på förhand, visas i tabell 3.

Tabell 3

Flerårig handlingsplan från 2004

(111)

De spanska myndigheterna förklarar att de fleråriga handlingsplanerna utgör sunda förhandsanalyser av ekonomiska och finansiella prognoser. Planernas prognoser visar på avkastningsnivåer motsvarande vad en privat investerare skulle ha krävt, vilket innebär att beslutet att skjuta till det aktiekapital som företaget behövde för att göra de investeringar som skulle ge de förutspådda vinsterna var helt berättigat. De aktuella avkastningsmarginalerna skulle enligt de spanska myndigheterna ha fått vilken privat investerare som helst att fatta ett liknande beslut.

(112)

Spanien uppger att man fattade beslutet att skjuta till aktiekapital och betala ut 16 027 miljoner euro den 13 december 2004 på grundval av den fleråriga handlingsplanen för räkenskapsåret 2004, med de gynnsamma finansiella prognoser som visas i tabell 1. På samma sätt fattade aktieägaren besluten om de efterföljande kapitaltillskotten (den 5 december 2005 respektive den 29 december 2006) på grundval av de motsvarande fleråriga handlingsplanerna. Spanien uppger också att den faktiska utvecklingen av de parametrar som användes i handlingsplanerna tydligt överträffade de finansiella prognoserna, såsom framgår av tabell 4.

Tabell 4

Faktiska resultat

(113)

För att komplettera informationen ovan har de spanska myndigheterna också lämnat in ett privat investerartest, som utfört i efterhand av Ernst & Young. Enligt slutsatsen av detta test var den interna avkastningsgraden för de granskade kapitaltillskotten 9,29 % och den marknadsmässiga kapitalkostnaden för investeringen 7,87 % vid den tidpunkt då investeringen gjordes.

(114)

I detta avseende anser de spanska myndigheterna att kommissionen när den i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande påpekar, på grundval av målet kommissionen mot EDF (25), att en investerings lönsamhet måste analyseras innan den genomförs underlåter att beakta att en ekonomisk förhandsanalys faktiskt har gjorts. Det privata investerartestet i rapporten styrker ytterligare att den marknadsekonomiska investerarprincipen har tillämpats på ett giltigt sätt.

(115)

De spanska myndigheterna bestrider på ett mer grundläggande plan att domen i målet kommissionen mot EDF skulle vara relevant i det föreliggande fallet, eftersom EDF verkade under normala marknadsförhållanden medan Correos uppdras att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. De spanska myndigheterna menar att en efterhandsanalys av lönsamheten inte kan ses som ogiltig när det gäller att bedöma åtgärder som antagits i relation till ett offentligt företag som verkar i en bransch där det finns en skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, detta eftersom tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte fullt ut styrs av kommersiell logik, varför man i detta fall bör beakta alla tillgängliga objektiva och verifierbara uppgifter.

(116)

Utifrån detta resonemang anser de spanska myndigheterna att målen Chronopost I (26) och Chronopost II (27) är mer relevanta som prejudikat. I dessa mål ställde sig domstolen bakom kommissionens analys i beslut 98/365 (28) i de två domar som avkunnades till följd av överklaganden av kommissionsbeslutet. Detta beslut innehåller kommissionens bedömning av huruvida den franska postoperatören La Postes agerande i sin roll som aktieägare i SFMI-Chronopost var berättigat ur kommersiell synvinkel med hänsyn till den marknadsekonomiska investerarprincipen, där kommissionen jämförde den interna avkastningsgraden för statens kapitaltillskott till La Poste med kostnaden för eget kapital genom en efterhandsanalys.

(117)

Slutligen förklarar de spanska myndigheterna att kapitaltillskotten, om kommissionen skulle avvisa påståendet att de följer den marknadsekonomiska investerarprincipen, bör ses mot bakgrund av artikel 106.2 i fördraget eftersom de utgör resurser som avsatts för att täcka de offentliga tjänsterna och eftersom de inte under några omständigheter har utgjort driftstöd, vare sig i förhållande till målet med finansieringen eller dess karaktär.

(118)

De spanska myndigheterna anser att Correos utdelning av valmaterial inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Ingen av de uppgifter som Correos utför i samband med anordnandet av val utgör ekonomisk verksamhet, och i synnerhet inte utdelningen av valpropaganda om politiska kandidater, eftersom dessa uppgifter är förbehållna staten.

(119)

I synnerhet invänder de spanska myndigheterna mot de slutsatser som dras i beslutet om att inleda ett förfarande, som innebär att utdelningen av valpropaganda om politiska kandidater skulle utgöra ekonomisk verksamhet. De spanska myndigheterna hävdar att staten inte har infört marknadsverktyg för att säkerställa att alla väljare får valpropaganda om politiska kandidater. Ett valförfarande består av en rad nödvändiga, sammanflätade aktiviteter som syftar till att säkerställa den grundläggande rätten att rösta. Verksamheten i fråga bör därför ses som en uppgift som är förbehållen staten.

(120)

De spanska myndigheterna anser också att åtgärden, om den skulle anses utgöra ett stöd, skulle vara ett befintligt stöd eftersom åtgärden fanns på plats innan Spanien anslöt sig till EEG 1986. Den ersättning för utdelningen av valmaterial som beviljas kandidater i samband med val har funnits sedan 1977 och inte ändrats i någon särskild utsträckning. I artikel 44.3 i det kungliga lagdekretet 20/1977 av den 18 mars 1977 om bestämmelser gällande val anges att särskilda postavgifter för försändelser innehållande valmaterial från politiska kandidater skulle fastställas genom en ministerförordning. Genom ministerförordningen av den 3 mars 1977 och ministerförordningen av den 4 maj 1977 sattes den fasta avgiften till 1 peseta för brev på upp till 50 gram, vilket gällt sedan dess.

(121)

I artikel 53 i grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet anges återigen att den särskilda avgift som ska tas ut av politiska kandidater för utskick med valmaterial ska fastställas genom ministerförordning. I artikel 1 i ministerförordningen av den 30 oktober 1985 förklarades de särskilda avgifterna som angetts i ministerförordningen av den 3 maj 1977 fortsatt giltiga. Senare fastställdes det i artikel 1 i ministerförordningen av den 30 april 1986 att de särskilda avgifterna i artikel 1 i ministerförordningen av den 30 oktober 1985, dvs. samma avgifter som i ministerförordningen av den 3 maj 1977, fortfarande gällde. Varken artikel 12 i kungligt dekret 605/1999 av den 6 april 1999 eller postlagarna från 1998 respektive 2010 innehöll några ändringar av den särskilda avgiften för politiska kandidater, som i nuläget regleras i artikel 59 i grundlag 5/1985 av den 19 juni 1985 om det allmänna valsystemet, där det hänvisas till de särskilda avgift som fastställts i ministerförordningen av den 3 mars 1977.

(122)

Vidare menar de spanska myndigheterna att åtgärden, om den skulle komma att kategoriseras som statligt stöd, bör förklaras förenlig med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget.

(123)

Med tanke på den preskriptionstid på tio år som nämns i beslutet om att inleda ett förfarande (den 14 februari 2004 till den 14 februari 2014) menar de spanska myndigheterna att den period som granskas bör vara 2004–2012, eftersom inga val hölls under 2013.

(124)

Uppdraget att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse under perioden 2004–2011 fastslogs i ministerförordningar, där den offentliga tjänsteskyldighetens innehåll, omfattning och varaktighet angavs. Correos uppdrogs att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för åren 2011 och 2012 genom ett avtal med den spanska regeringen inför varje val. I avtalen anges tjänsternas karaktär, omfattning och varaktighet. Dessutom översteg under alla omständigheter inte den totala ersättning som Correos mottog för utdelningen av valmaterial i samband med de val som hölls mellan 2004 och 2012 kostnaderna för detta, vilket framgår i tabell 5.

Tabell 5

Underkompensation till Correos för utdelningen av valmaterial

(125)

Enligt de spanska myndigheterna har den klagande vars skrivelse gav upphov till det aktuella förfarandet inte kommenterat beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande. De spanska myndigheterna noterar att de enda tredje parter som inkommit med synpunkter är Correos y Telégrafos, SA samt en anonym tredje part som efter vad som kan utläsas av kommentarernas innehåll representerar paketbranschen.

(126)

De spanska myndigheterna hänvisar till sina kommentarer gällande beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande när det gäller en rad frågor där den anonyma tredje parten inte tillför några specifika ytterligare argument.

(127)

Därutöver har de spanska myndigheterna inkommit med ytterligare kommentarer gällande följande frågor:

(128)

De spanska myndigheterna anser att begäran om en förlängning av den period som utreds så att den omfattar även åtgärder som faller utanför preskriptionstiden är inkonsekvent och måste avvisas. Enligt domstolens fasta rättspraxis är det endast när det finns anledning att hysa allvarliga tvivel om en åtgärds förenlighet som den blir föremål för kommissionens granskning genom ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 i fördraget, om åtgärden i fråga genomfördes utanför den tioåriga preskriptionstiden. De spanska myndigheterna noterar också att den anonyma berörda parten erkänner detta rättsliga förhållande i sina egna kommentarer, genom följande formulering: Det står klart att dessa belopp inte kan bli föremål för utredning eftersom preskriptionstiden för granskning har löpt ut.

(129)

De spanska myndigheterna anser också att begäran om att förlänga utredningen till att omfatta perioden efter 2010 är ogrundad eftersom spanska staten begränsat sig till att betala ut förskott från statsbudgeten, vilka sedan ska justeras när den faktiska nettokostnaden fastställts efter det att en ny Plan de Prestación har anmälts och kommissionen yttrat sig om den.

(130)

De spanska myndigheterna anser att den tredje parten underförstått erkänner att nettokostnaden inte kan fastställas förrän den nya Plan de Prestación har antagits, eftersom denna tredje part i sina kommentarer hänvisar till anmärkningarna till Correos årsredovisning för 2014, där följande anges: Om CNMC (29) antar en resolution där beräkningen av nettokostnaden för samhällsomfattande posttjänster för 2011, 2012 och 2013 skiljer sig från beräkningen i statsbudgeten kan detta eventuellt påverka siffrorna i årsredovisningen. Det är inte möjligt att beräkna denna slutgiltiga påverkan förrän den nya Plan de Prestación, som omfattar bestämmelser om metoden och komponenterna för beräkning av nettokostnaden, träder i kraft.

(131)

När det gäller momsbefrielsen förklarar de spanska myndigheterna att denna regleras i spansk lag, helt i enlighet med bestämmelserna i det EU-direktiv som reglerar området. De spanska myndigheterna förklarar också att en åtgärd inte uppfyller kriteriet att den ska kunna tillskrivas staten om den införs i och med införlivandet av en gemenskapsrättsakt där medlemsstaterna inte har något utrymme att göra egna bedömningar, i enlighet med domstolens dom av den 23 april 2009 i mål C-460/07 (Puffer) (30).

(132)

De spanska myndigheterna förnekar att Correos kan ha fått stöd för att finansiera dess reklam- och informationskampanjer.

(133)

I synnerhet klargör de spanska myndigheterna att de institutionella reklam- och informationsplaner som den tredje parten menar indikerar att stöd förekommit för statistiska syften omfattar samtliga verksamheter som utförts av såväl organen inom den offentliga förvaltningen som av offentliga företag på detta område, men att Correos reklamkostnader, trots att de tas upp i dessa planer, alltid har täckts av företagets egna resurser.

(134)

De spanska myndigheterna förklarar att kommissionen för institutionell reklam och kommunikation, ett administrativt kollegialt organ, tar med samtliga institutionella kampanjer som ska genomföras av den statliga förvaltningen och närstående organ i planen. Precis som andra offentliga företag planerar Correos y Telégrafos, SA själva sina reklamkampanjer och finansierar dem med egna resurser. Kampanjerna inkluderas endast i planen för statistiska syften.

(135)

De spanska myndigheterna delar de synpunkter som Correos y Telégrafos, SA lämnat in.

(136)

De spanska myndigheterna reagerar på den begäran som Correos framställer i sina skriftliga synpunkter om att de utdelningar som betalats ut bör dras av från den överkompensation som tas upp i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande med att påminna om att hittills har inga bevis för sådan överkompensation framkommit.

(137)

Spanien upprepar dock också Correos kommentarer och understryker då särskilt att utdelningar måste dras av från det stöd som eventuellt kan komma att konstateras genom det formella granskningsförfarandet. Dessa extraordinära utdelningar av engångskaraktär från Correos till staten bör, enligt de spanska myndigheterna, beaktas när man beräknar vilka offentliga medel Correos har fått tillgång till, i enlighet med kommissionens beslut i Statsbaner-ärendet (31).

(138)

De spanska myndigheterna upprepar att den ersättning för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som Correos beviljats mellan 2004 och 2010 inte innebär statligt stöd, och att ersättningen, om den ändå betraktas som stöd, måste anses vara förenligt stöd. De anser dock också att även om den beräkningsmetod, kostnadsfördelningsmetoden (32), som kommissionen valde i beslutet från 2016 om att inleda ett förfarande godtas måste en eventuell överkompensation beräknas enligt följande premisser:

(139)

För det första borde det monopoliserade och det icke-monopoliserade området behandlas separat. Det monopoliserade området motsvarar de samhällsomfattande posttjänster som tillhandahållits inom ramen för ett monopol, medan det icke-monopoliserade området omfattar övriga samhällsomfattande posttjänster. Vidare har ersättningen för tjänster inom det monopoliserade området beräknats med en metod vars resultat helt och fullt överensstämmer med de som uppnås med kostnadsfördelningsmetoden, medan man på det icke-monopoliserade området tillämpat en nettokostnadsmetod. Ersättningen har alltså beräknats och fastställts separat för respektive område. De båda områdena bör följaktligen betraktas som två skilda tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som bör bli föremål för separata bedömningar och olika metoder för beräkning av ersättningen. Enligt den spanska metoden motsvarar ersättningen inom det monopoliserade området den bokförda nettokostnaden för detta område (sammantagna kostnader minus intäkter), medan ersättningen inom det icke-monopoliserade området beräknas enligt en nettokostnadsmetod där förluster från de förlustbringande segmenten inom området beaktas, eftersom det antas att en privat aktör hade lagt ned dessa segment om ingen offentlig tjänsteskyldighet förelåg.

(140)

Enligt detta sätt att resonera var cirka 637,850 miljoner euro (den bokförda förlusten för det monopoliserade området) av de totalt cirka 955,237 miljoner euro som Correos beviljats i ersättning 2004–2010 avsedda som ersättning för tjänster inom det monopoliserade området och 317,387 miljoner euro (återstoden) som ersättning för tjänster inom det icke-monopoliserade området (se tabell 6).

Tabell 6

Ersättning för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade respektive det icke-monopoliserade området

(141)

De spanska myndigheterna anser att ersättningen för de två olika områdena bör bedömas separat, vilket skulle ge ett annat resultat än det som kommissionen kom fram till i sitt beslut från 2016 om att inleda ett förfarande.

(142)

De spanska myndigheterna föreslår att ersättningen för samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området ska bedömas med hjälp av kostnadsfördelningsmetoden samt en referensnivå för avkastning på försäljning (33) (Return on Sales, nedan kallat ROS) på 4,8 % (den referensnivå som tillämpades för uppdrag med låg risk i bpost-ärendet).

(143)

Denna typ av metod ger vid handen att Correos tydligt underkompenserats för den aktuella tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom det stöd som beviljats för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området exakt motsvarar företagets bokförda nettokostnad (såsom visas i tabell 7). Underkompensationen skulle då motsvara den rimliga vinst som inte har beaktats vid beräkningen.

Tabell 7

Underkompensation för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området

(144)

De spanska myndigheterna anser att eftersom Correos har underkompenserats för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det monopoliserade området och eftersom de andra villkoren i rambestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från 2012 uppfylls, bör den ersättning som beviljats för de monopoliserade samhällsomfattande tjänsterna anses vara förenlig.

(145)

När det gäller tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området anser de spanska myndigheterna att den referensnivå som användes för uppdrag med hög risk i bpost-ärendet kan tillämpas.

(146)

Ett sådant antagande skulle dock innebära att de spanska myndigheterna erkänner att nettokostnaden för de samhällsomfattande tjänsterna inom det icke-monopoliserade området varje år skulle vara negativ, vilket motsvarar en nettovinst som inte skulle kunna motivera någon ersättning, såsom visas i tabell 8.

Tabell 8

Överkompensation för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området

(147)

Enligt denna metod kan den ersättning som beviljats för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inom det icke-monopoliserade området anses vara oförenlig, eftersom Correos har överkompenserats. De spanska myndigheterna understryker dock också att utdelningar ska beaktas då de i praktiken minskat de belopp som Correos beviljats i ersättning, såsom förklaras i skäl 148–152.

(148)

De spanska myndigheterna förklarar att Correos har betalat ut utdelningar under perioden 2004–2010 (se tabell 9).

Tabell 9

Utdelningar som Correos betalat ut

(149)

De spanska myndigheterna förklarar att dessa utdelningar inte främst ska ses som en belöning till aktieägarna, eftersom de snarare fungerat som en implicit clawback-mekanism som de spanska myndigheterna, under de särskilda omständigheter som präglar fallet, kunnat använda för att minska en potentiell överfinansiering genom att återkräva medel från företaget. I sin roll som budgetansvarig myndighet beslutade staten att inkludera sådana utdelningar i var och en av de statsbudgetar som antogs under perioden 2005–2008. På så sätt hanterades en potentiell överfinansiering som identifierats året innan det år då respektive budgetbeslut fattades. Inga sådana beslut fattades 2009 eller 2010, eftersom prognoserna pekade på förluster för företaget under dessa år.

(150)

För det första förklarar de spanska myndigheterna att beslutet att betala ut utdelningar kan tillskrivas staten i egenskap av offentlig myndighet, snarare än Correos ledning. Gällande detta förklarar de spanska myndigheterna följande:

(151)

För det andra förklarar de spanska myndigheterna att omständigheterna var sådana att utdelningarna var det enda praktiskt möjliga sättet att justera en potentiell överfinansiering vissa år, av följande skäl:

(152)