(1)

Unionens tillgång på vissa fiskeriprodukter är för närvarande beroende av import från tredjeländer. Under de senaste 21 åren har unionen blivit alltmer beroende av import för att täcka sin konsumtion av fiskeriprodukter. För att inte äventyra unionens produktion av fiskeriprodukter och för att säkerställa tillräcklig tillgång för unionens beredningsindustri, bör importtullarna sänkas eller avskaffas för ett antal fiskeriprodukter inom ramen för tullkvoter omfattande en lämplig volym. För att garantera lika villkor för unionens producenter bör enskilda fiskeriprodukters känslighet på unionsmarknaden beaktas.

(2)

Rådets förordning (EU) 2015/2265 (1), som ändrades genom rådets förordning (EU) 2016/1184 (2), innehåller bestämmelser om öppnande och förvaltning av autonoma unionstullkvoter för vissa fiskeriprodukter för perioden 2016–2018. Eftersom tillämpningsperioden för förordning (EU) 2015/2265 löper ut den 31 december 2018, bör en ny förordning om tullkvoter antas för perioden 2019–2020.

(3)

Det bör säkerställas att alla importörer i unionen har lika och oavbruten tillgång till tullkvoterna enligt denna förordning, och de tullsatser som föreskrivs för tullkvoterna bör tillämpas utan avbrott på all import av fiskeriprodukterna i fråga till alla medlemsstater till dess att tullkvoterna har förbrukats.

(4)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (3) föreskrivs ett system för förvaltning av tullkvoter som bygger på att man följer den kronologiska ordning i vilken tulldeklarationerna för övergång till fri omsättning godkänns. De tullkvoter som öppnas genom den här förordningen bör förvaltas av kommissionen och medlemsstaterna i enlighet med det systemet.

(5)

Det är viktigt att säkerställa öppenhet, förutsebarhet och rättssäkerhet för alla berörda parter. Eftersom tullkvoterna är avsedda att säkerställa tillräcklig tillgång för unionens beredningsindustri, bör rätten att omfattas av tullkvoterna kopplas till att bearbetningen eller hanteringen av fiskeriprodukterna uppfyller en miniminivå.

(6)

För att säkerställa en effektiv gemensam förvaltning av tullkvoterna, bör medlemsstaterna ges möjlighet att från tullkvoterna dra av nödvändiga kvantiteter motsvarande deras faktiska import. Eftersom denna förvaltningsmetod kräver ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, bör kommissionen ha möjlighet att övervaka den takt i vilken tullkvoterna förbrukas och informera medlemsstaterna om detta.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Frankrikes ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Cidre de Bretagne”/”Cidre breton”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2446/2000 (2).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen, och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

(1)

Enligt förordning (EU) nr 531/2012 ska nationella leverantörer från och med den 15 juni 2017 inte ta ut någon tilläggsavgift utöver det nationella slutkundspriset för roamingkunder i någon medlemsstat för mottagna reglerade roamingsamtal, när dessa samtal är inom gränserna för normal användning.

(2)

Genom förordning (EU) nr 531/2012 begränsas eventuella tilläggsavgifter för att ta emot reglerade roamingsamtal till det vägda genomsnittet av de högsta mobiltermineringstaxorna i hela unionen.

(3)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2311 (2) fastställs det vägda genomsnittet av de högsta mobiltermineringstaxorna i hela unionen som ska tillämpas under 2018 på grundval av uppgifter från den 1 juli 2017.

(4)

Organet för europeiska tillsynsmyndigheter för elektronisk kommunikation har tillhandahållit kommissionen uppdaterad information från medlemsstaternas nationella regleringsmyndigheter om de högsta mobiltermineringstaxor de tog ut, i enlighet med artiklarna 7 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG (3) och artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG (4), på varje nationell marknad för samtalsterminering i grossistledet i enskilda mobilnät, och om det totala antalet abonnenter i medlemsstaterna.

(5)

I enlighet med förordning (EU) nr 531/2012 har kommissionen beräknat det vägda genomsnittet av de högsta mobiltermineringstaxorna i hela unionen genom att multiplicera den högsta mobiltermineringstaxan som är tillåten i en viss medlemsstat med det totala antalet abonnenter i den medlemsstaten, summera denna produkt för alla medlemsstater, och dividera den erhållna totalsumman med det totala antalet abonnenter i alla medlemsstater, på grundval av värdena för dessa data den 1 juli 2018. För medlemsstater utanför euroområdet är den relevanta växelkursen genomsnittet för andra kvartalet 2018 som erhållits från Europeiska centralbankens databas.

(6)

Det är därför nödvändigt att uppdatera det värde för det vägda genomsnittet av de högsta mobiltermineringstaxorna i hela unionen som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2017/2311.

(7)

Genomförandeförordning (EU) 2017/2311 bör därför upphävas.

(8)

Enligt förordning (EU) nr 531/2012 ska kommissionen årligen se över det vägda genomsnittet av de högsta mobiltermineringstaxorna i hela unionen.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommunikationskommittén.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

Användningen av preparat av flytande lecitiner, hydrolyserade lecitiner och avoljade lecitiner som fodertillsatser godkändes som fodertillsatser för alla djurarter genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2325 (2).

(3)

I enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1831/2003 har sökanden föreslagit att villkoren för godkännande av beredningar ändras genom att en ansökan lämnas för att anpassa specifikationerna av lecitiner som fodertillsatser till specifikationerna av lecitiner som livsmedelstillsatser och att utvidga godkännandet till användning av rapsfrön som en ytterligare källa till hydrolyserade lecitiner och avoljade lecitiner. Ansökan åtföljdes av relevanta stödjande uppgifter. Kommissionen vidarebefordrade ansökan till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(4)

Myndigheten konstaterade i sitt yttrande av den 12 juni 2018 (3) att alla lecitiner av olika botaniskt ursprung och deras former som används som fodertillsats uppfyller de specifikationer som fastställts för användning av lecitiner som fodertillsatser och att användningen av rapsfrön som en ytterligare källa till lecitiner inte ändrar de tidigare slutsatserna att lecitiner inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att de är effektiva som emulgeringsmedel. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av de föreslagna ändringarna av godkännandet visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda.

(6)

Genomförandeförordning (EU) 2017/2325 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom kommissionens direktiv 2009/37/EG (2) togs kopparföreningar upp som verksamma ämnen i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)

Verksamma ämnen som har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och de förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)

Godkännandet av de verksamma ämnena kopparföreningar enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 31 januari 2019.

(4)

En ansökan om förnyelse av godkännandet av kopparföreningar lämnades in i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5) inom den tidsfrist som föreskrivs i den artikeln.

(5)

Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)

Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en bedömningsrapport om förnyelse i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 16 december 2016.

(7)

Myndigheten skickade bedömningsrapporten om förnyelse till sökanden och till medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(8)

Den 20 december 2017 meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida kopparföreningar kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kommissionen lade fram utkastet till rapport om förnyelse av kopparföreningar för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 25 maj 2018.

(9)

Sökanden gavs möjlighet att lämna synpunkter på utkastet till rapport om förnyelse.

(10)

Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst en produkt som innehåller en av dessa kopparföreningar. Godkännandet av kopparföreningar bör därför förnyas.

(11)

Riskbedömningen i samband med förnyelsen av godkännandet av kopparföreningar bygger på ett begränsat antal representativa användningsområden, vilka dock inte begränsar de användningsområden för vilka växtskyddsmedel som innehåller kopparföreningar får godkännas. Begränsningen till användning endast som fungicid och baktericid bör därför strykas.

(12)

Kommissionen anser dock att kopparföreningar är kandidatämnen för substitution enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kopparföreningar är persistenta och toxiska ämnen enligt punkt 3.7.2.1 respektive 3.7.2.3 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009, eftersom halveringstiden i jord är längre än 120 dagar och nolleffektkoncentrationen vid långvarig exponering i fråga om vattenlevande organismer är mindre än 0,01 mg/l. Kopparföreningar uppfyller därför villkoret i punkt 4 andra strecksatsen i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009.

(13)

Godkännandet av kopparföreningar som kandidatämnen för substitution enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör därför förnyas.

(14)

I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor och restriktioner.

(15)

Det är särskilt lämpligt att begränsa användningen av växtskyddsmedel som innehåller kopparföreningar till en högsta dos på 28 kg koppar per hektar under en period av sju år (dvs. i genomsnitt 4 kg/hektar/år) för att minimera potentiell ackumulering i jord och icke-målorganismers exponering, samtidigt som hänsyn tas till periodiskt återkommande odlings- och klimatförhållanden i medlemsstaterna vilka leder till en ökning av risken för svampangrepp. När medlemsstaterna godkänner produkter bör de fästa uppmärksamhet vid vissa problem och sträva efter att minimera doseringen.

(16)

Det är också lämpligt att begränsa den högsta tillåtna halten av vissa föroreningar av toxikologisk betydelse.

(17)

Bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(18)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/84 (7) förlängdes godkännandeperioden för kopparföreningar till den 31 januari 2019 så att förnyelseförfarandet hinner slutföras innan godkännandet för dessa ämnen löper ut. Eftersom ett beslut om förnyelse har fattats innan den förlängda godkännandeperioden löper ut bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2019.

(19)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

På grundval av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2080 (3) inleddes försäljning av skummjölkspulver genom anbudsinfordran.

(2)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den tjugonionde delanbudsinfordran bör det fastställas ett lägsta försäljningspris.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Direktiv 64/432/EEG gäller handel med nötkreatur i unionen. I direktivet fastställs på vilka villkor en region i en medlemsstat kan förklaras officiellt fri från tuberkulos eller brucellos när det gäller nötkreatursbesättningar.

(2)

I kapitel 2 i bilaga I till kommissionens beslut 2003/467/EG (2) förtecknas de regioner i medlemsstaterna som förklarats som officiellt fria från tuberkulos när det gäller nötkreatursbesättningar.

(3)

Italien har lämnat dokumentation till kommissionen som visar att provinsen Frosinone i regionen Lazio uppfyller villkoren i direktiv 64/432/EEG för status som officiellt fri från tuberkulos när det gäller nötkreatursbesättningar. Följaktligen bör den provinsen förtecknas i kapitel 2 i bilaga I till beslut 2003/467/EG som officiellt fri från tuberkulos när det gäller nötkreatursbesättningar.

(4)

I kapitel 2 i bilaga II till beslut 2003/467/EG förtecknas de regioner i medlemsstaterna som förklarats som officiellt fria från brucellos när det gäller nötkreatursbesättningar.

(5)

Italien har lämnat dokumentation till kommissionen som visar att provinsen Rom i regionen Lazio uppfyller villkoren i direktiv 64/432/EEG för status som officiellt fri från brucellos när det gäller nötkreatursbesättningar. Eftersom alla övriga provinser i regionen Lazio tidigare har beviljats status som officiellt fria från brucellos när det gäller nötkreatursbesättningar bör hela regionen Lazio förtecknas i kapitel 2 i bilaga II till beslut 2003/467/EG som officiellt fri från brucellos när det gäller nötkreatursbesättningar.

(6)

Bilagorna I och II till beslut 2003/467/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I artikel 7b och 7c i och bilaga IV till direktiv 98/70/EG samt artiklarna 17 och 18 i och bilaga V till direktiv 2009/28/EG fastställs liknande hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen samt liknande förfaranden för kontroll av att biodrivmedel och flytande biobränslen uppfyller dessa kriterier.

(2)

I de fall biodrivmedel och flytande biobränslen ska beaktas för de syften som anges i artikel 17.1 a, b och c i direktiv 2009/28/EG bör medlemsstaterna kräva att de ekonomiska aktörerna visar att biodrivmedlen och de flytande biobränslena uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 17.2–17.5 i det direktivet.

(3)

Kommissionen får besluta att frivilliga nationella eller internationella system med normer för produktion av biomassaprodukter innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för de syften som anges i artikel 17.2 i direktiv 2009/28/EG och/eller visar att leveranserna av biodrivmedel eller flytande biobränsle uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 17.3, 17.4 och 17.5 och/eller att inga material avsiktligt har manipulerats eller kasserats så att leveranserna eller delar av dem skulle omfattas av bilaga IX. Om en ekonomisk aktör lägger fram bevis eller uppgifter som erhållits i enlighet med ett frivilligt system som har erkänts av kommissionen, i den utsträckning som omfattas av beslutet om erkännande av systemet, bör en medlemsstat inte kräva att leverantören tillhandahåller ytterligare bevis på att de uppfyller hållbarhetskriterierna.

(4)

Begäran om erkännande av att det frivilliga systemet ”KZR INiG” påvisar att leveranser av biodrivmedel uppfyller hållbarhetskriterierna i direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG överlämnades till kommissionen den 11 augusti 2017. Systemet har sitt säte på ul. Lubicz 25A, 31–503 Kraków, Polen och omfattar ett stort urval av råvaror, inbegripet avfall och restprodukter, och hela försörjningskedjan.

(5)

Vid bedömningen av det frivilliga systemet ”KZR INiG” fann kommissionen att det i tillräcklig grad omfattar hållbarhetskriterierna i direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG och tillämpar en massbalansmetod i enlighet med kraven i artikel 7c.1 i direktiv 98/70/EG och artikel 18.1 i direktiv 2009/28/EG.

(6)

Bedömningen av systemet ”KZR INiG” visade att det håller godtagbar standard vad gäller tillförlitlighet, öppenhet och oberoende granskning och även uppfyller metodkraven i bilaga IV till direktiv 98/70/EG och bilaga V till direktiv 2009/28/EG.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för hållbarhet för biodrivmedel och flytande biobränslen.

a)

Om det tydligt har visats att man för systemet inte har tillämpat delar som anses vara viktiga för detta beslut eller om dessa delar har åsidosatts på ett allvarligt och strukturellt sätt.

b)

Om systemet inte lämnar in årliga rapporter till kommissionen i enlighet med artikel 7c.6 i direktiv 98/70/EG och artikel 18.6 i direktiv 2009/28/EG.

c)

Om systemet inte tillämpar de normer för oberoende granskning som anges i de genomförandeakter som avses i artikel 7c.5 tredje stycket i direktiv 98/70/EG och artikel 18.5 tredje stycket i direktiv 2009/28/EG eller gör förbättringar av andra delar av systemet som anses vara viktiga för ett fortsatt erkännande.

(1)

Den 17 mars 2014 tog Frankrikes utvärderande behöriga myndighet emot en ansökan om godkännande av mikroorganismen Willaertia magna c2c maky för användning som verksamt ämne i biocidprodukter i produkttyp 11, skyddsmedel för kylvattens- och processystem, såsom den beskrivs i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(2)

I enlighet med artikel 8.1 i förordning (EU) nr 528/2012 överlämnade Frankrikes utvärderande behöriga myndighet bedömningsrapporten tillsammans med sina slutsatser den 15 mars 2017.

(3)

Kommittén för biocidprodukter avgav Europeiska kemikaliemyndighetens yttrande den 26 april 2018, med beaktande av den utvärderande behöriga myndighetens slutsatser (2).

(4)

Enligt yttrandet kan biocidprodukter i produkttyp 11 som innehåller Willaertia magna c2c maky inte förväntas uppfylla villkoren i artikel 19.1 b i förordning (EU) nr 528/2012. Framför allt visade de scenarier som utvärderades vid bedömningen av risken för människors hälsa att det fanns oacceptabla risker och att det inte gick att identifiera någon säker användning. Dessutom har det inte på ett tillfredsställande sätt styrkts att Willaertia magna c2c maky är effektivt för att bekämpa Legionella pneumophila.

(5)

Med beaktande av Europeiska kemikaliemyndighetens yttrande anser kommissionen att Willaertia magna c2c maky inte bör godkännas för användning i biocidprodukter i produkttyp 11.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I förordning (EG) nr 1224/2009 fastställs regler för all verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken och bedrivs på medlemsstaternas territorier eller i unionens vatten eller av unionens fiskefartyg eller, utan att det påverkar flaggmedlemsstatens primära ansvar, av medlemsstaternas medborgare, och i förordningen föreskrivs särskilt att medlemsstaterna ska se till att kontroll, inspektion och verkställighet sker på icke-diskriminerande grund med avseende på sektorer, fartyg eller personer, och på grundval av riskhantering.

(2)

I enlighet med artikel 95 i förordning (EG) nr 1224/2009 får kommissionen, i samförstånd med de berörda medlemsstaterna, anta särskilda kontroll- och inspektionsprogram för specifika fisken och havsområden.

(3)

Kommissionen har antagit särskilda kontroll- och inspektionsprogram för flera havsområden, och dessa har genomförts av medlemsstaterna genom planer för gemensamt utnyttjande varvid Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA) har säkerställt operativ samordning av inspektionsverksamheten.

(4)

Vid kommissionens senaste Refit-utvärdering (2) konstaterades att inspektionerna är ett effektivt och verkningsfullt verktyg för att förbättra samarbete och utbyte av information mellan medlemsstater.

(5)

De särskilda kontroll- och inspektionsprogram som inrättas genom kommissionens genomförandeförordningar 2012/807/EU (3), 2013/328/EU (4), 2013/305/EU (5) löper ut den 31 december 2018. Sådana program bör finnas även efter dessa datum för att fortsätta att främja samarbete och datautbyte mellan medlemsstater och för att verka för likvärdiga förutsättningar vad gäller inspektions- och kontrollverksamheten i hela unionen.

(6)

För att förenkla antagandet och säkerställa ett konsekvent genomförande av de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen på unionsnivå, bör dessa samlas i ett enda beslut. Rapporteringskravet på medlemsstaterna bör ses över med målet att anpassa det till de nya riktmärkena och minska den administrativa bördan så långt som möjligt.

(7)

För att säkerställa enhetlighet mellan olika havsområden bör även det särskilda kontroll- och inspektionsprogram som inrättas genom kommissionens genomförandebeslut 2014/156/EU (6) ses över, inbegripet vad gäller riktmärken och rapporteringskrav.

(8)

I enlighet med artikel 95.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 bör de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen innehålla mål, prioriteringar och förfaranden samt riktmärken för inspektionerna.

(9)

Tillämpningsområdet för de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen bör utökas till att omfatta vissa ytterligare bestånd och fisken, så att de återspeglar nyligen antagna bevarande- och förvaltningsåtgärder inom unionsfisket. För bestånd som omfattas av unionens bevarandeåtgärder och fisken som förvaltas av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer bör även fritidsfiske ingå i programmens tillämpningsområde. Det är också nödvändigt att anpassa de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammens prioriteringar till den gemensamma fiskeripolitikens, särskilt när det gäller genomförandet av landningsskyldigheten.

(10)

Detta beslut bör därför omfatta vissa fisken i Östersjön, Nordsjön, Nordostatlantens västliga vatten, östra Atlanten, Medelhavet och Svarta havet.

(11)

I artikel 95.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 föreskrivs att de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammens riktmärken för inspektioner ska fastställas på grundval av riskhantering. I detta syfte, och för att skapa en enhetlig strategi för kontroller och inspektioner inom ett och samma havsområde och likvärdiga förutsättningar för fisket i de olika medlemsstaterna, bör det användas en harmoniserad metod för riskbedömning. Den harmoniserade metoden bör fastställas av medlemsstaterna i samarbete med EFCA och bör baseras på möjliga risker för överträdelse av den gemensamma fiskeripolitikens regler.

(12)

Medlemsstaterna bör meddela EFCA resultaten av sina riskbedömningar. EFCA bör använda denna information vid samordningen av riskbedömning på regional nivå.

(13)

EFCA bör upprätta en regional riskhanteringsstrategi som ska genomföras genom en plan för gemensamt utnyttjande enligt definitionen i artikel 2 c i rådets förordning (EG) nr 768/2005 (7).

(14)

Medlemsstaterna bör, i enlighet med artikel 95.4 i förordning (EG) nr 1224/2009, vidta de åtgärder som krävs för att se till att särskilda kontroll- och inspektionsprogram genomförs, i synnerhet avseende nödvändiga personalresurser och materiella resurser samt de perioder och zoner där dessa ska användas.

(15)

Gemensam inspektions- och övervakningsverksamhet mellan de berörda medlemsstaterna bör i tillämpliga fall utföras i enlighet med planer för gemensamt utnyttjande som fastställs av EFCA så att det skapas större enhetlighet i kontroll-, inspektions- och övervakningsrutinerna, och så att kontroll-, inspektions- och övervakningsverksamheten mellan de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna kan samordnas.

(16)

De målriktmärken utifrån vilka kontroll- och inspektionsintensiteten bestäms bör fastställas för fiskefartyg i flottsegment med hög och mycket hög risknivå i alla berörda medlemsstater. Alla målriktmärken bör bedömas med beaktande av den årliga utvärdering som medlemsstaterna gör varje år. Medlemsstaterna bör ha rätt att använda alternativa målriktmärken, uttryckta som förbättrade efterlevnadsnivåer.

(17)

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och med EFCA rörande data från kontrollsystem från fartyg, data från elektroniska rapporteringssystem, inklusive rapporter om fiskeverksamhet, förhandsanmälningar, landnings- och omlastningsdeklarationer och avräkningsnotor, inspektions- och övervakningsdata, inklusive inspektions- och observatörsrapporter och överträdelserapporter, är tillsammans med behandling av personuppgifter nödvändigt för genomförandet av de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen, planerna för gemensamt utnyttjande och övervakningsverksamheten. Det bör alltid och på alla nivåer säkerställas att skyldigheterna vad gäller skydd av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (8) och (EU) 2018/1725 (9) och, i tillämpliga fall, bestämmelserna om medlemsstaternas införlivande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (10) respekteras.

(18)

Personuppgifter som behandlas med avseende på genomförandet av de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen bör inte lagras längre än under en period på högst tio år. Denna period kommer att ge medlemsstaternas behöriga myndigheter och EFCA möjlighet att fullgöra sina plikter avseende uppföljning, rapportering och utvärdering av de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen. När det gäller data som krävs för uppföljning av inspektioner som t.ex. vid undersökningar, överträdelser, rättsliga eller administrativa förfaranden, krävs en längre datalagringsperiod på tjugo år på grund av att sådana förfaranden tar lång tid och därför att dessa data behöver användas till dess att förfarandena avslutats. När data används för vetenskapliga ändamål och som underlag för vetenskapliga utlåtanden bör lagringsperioden förlängas för att ge utrymme för långsiktig vetenskaplig övervakning och bedömning av marina biologiska resurser.

(19)

Medlemsstaterna bör utarbeta årliga rapporter om genomförandet av de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen och översända dessa till kommissionen. Kommissionen bör använda rapporterna som underlag för bedömningen av genomförandet av de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen och för att utvärdera deras lämplighet och ändamålsenlighet. Bedömningen bör ligga till grund för översynen av de särskilda inspektions- och kontrollprogrammen.

(20)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

a)

fiskeverksamhet i den mening som avses i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 i de områden som anges i bilagorna I–V i detta beslut (nedan kallade berörda områden),

b)

fiskerelaterad verksamhet, inbegripet vägning, beredning, saluföring, transport och lagring av fiskeriprodukter,

c)

import och indirekt import enligt definitionerna i artikel 2.11 och 2.12 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 (12), för fisken som omfattas av bilaga I,

d)

export och återexport enligt definitionerna i artikel 2.13 och 2.14 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008, för fisken som omfattas av bilaga I,

e)

fritidsfiske enligt definitionen i artikel 4.28 i förordning (EG) nr 1224/2009 när detta fiske omfattas av unionens bevarandeåtgärder och när så anges i relevant bilaga,

f)

nödåtgärder enligt artikel 108 i förordning (EG) nr 1224/2009 och åtgärder som ska vidtas av kommissionen vid allvarliga hot mot de marina biologiska resurserna i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(1)

I enlighet med artikel 15.3 e i konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande (nedan kallad konventionen) ska den blandade kommitté som inrättats genom den konventionen, genom beslut anta inbjudningar till tredjeländer att ansluta sig till den konventionen i enlighet med artikel 15a.

(2)

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) har uttryckt sin önskan att ansluta sig till konventionen som en separat fördragsslutande part från och med den dag då konventionen inte längre är tillämplig på och i Förenade kungariket.

(3)

Handeln med varor med Förenade kungariket skulle underlättas av ett gemensamt transiteringsförfarande för varor som transporteras mellan Förenade kungariket och Europeiska unionen, Republiken Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Konungariket Norge, Republiken Serbien, Schweiziska edsförbundet och Republiken Turkiet.

(4)

För att möjliggöra ett sådant underlättande bör Förenade kungariket inbjudas att ansluta sig till konventionen.

(5)

Förenade kungarikets anslutning till konventionen bör få verkan först från och med den dag då konventionen inte längre är tillämplig på Förenade kungariket som en av Europeiska unionens medlemsstater eller, om Europeiska unionen och Förenade kungariket enas om övergångsbestämmelser i enlighet med vilka konventionen ska vara tillämplig på och i Förenade kungariket, från och med den dag då övergångsbestämmelserna upphör att gälla.

(1)

I enlighet med artikel 15.3 a i konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande (nedan kallad konventionen) ska den blandade kommitté som inrättats genom den konventionen genom beslut anta ändringar i bilagorna till konventionen.

(2)

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) har uttryckt sin önskan att ansluta sig till konventionen som en separat fördragsslutande part och ska inbjudas att göra detta av rådet i egenskap av depositarie för konventionen, i enlighet med konventionen.

(3)

I enlighet med detta bör de garantiformulär som visas som exempelformulär i vissa tillägg till bilaga III till konventionen ändras genom att hänvisningarna till Förenade kungariket som medlemsstat i unionen stryks och ersätts med hänvisningar till Förenade kungariket som ett land som omfattas av gemensam transitering.

(4)

För att garantiformulär som tryckts i enlighet med de kriterier som är i kraft till dess att Förenade kungarikets anslutning till konventionen som en separat fördragsslutande part får verkan ska kunna användas, bör en övergångsperiod fastställas under vilken de tryckta formulären, med vissa anpassningar, får fortsätta att användas.

(5)

Detta besluts ikraftträdande bör vara beroende av Förenade kungarikets anslutning till konventionen som en separat fördragsslutande part och kopplat till den dag då Förenade kungarikets anslutning till konventionen som en separat fördragsslutande part får verkan.

(6)

Konventionen bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

I enlighet med artikel 11.3 i konvention om förenkling av formaliteterna vid handel med varor (nedan kallad konventionen) ska den blandade kommitté som inrättats genom den konventionen genom beslut anta inbjudningar till tredjeländer att ansluta sig till den konventionen.

(2)

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) har uttryckt sin önskan att ansluta sig till konventionen som en separat fördragsslutande part från och med den dag då konventionen inte längre är tillämplig på och i Förenade kungariket.

(3)

Handeln med varor med Förenade kungariket skulle underlättas av en förenkling av de formaliteter som rör handeln med varor mellan Förenade kungariket och Europeiska unionen, Republiken Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Konungariket Norge, Republiken Serbien, Schweiziska edsförbundet och Republiken Turkiet.

(4)

För att möjliggöra ett sådant underlättande bör Förenade kungariket inbjudas att ansluta sig till konventionen.

(5)

Förenade kungarikets anslutning till konventionen bör få verkan först från och med den dag då konventionen inte längre är tillämplig på Förenade kungariket som en av Europeiska unionens medlemsstater eller, om Europeiska unionen och Förenade kungariket enas om övergångsbestämmelser i enlighet med vilka konventionen ska vara tillämplig på och i Förenade kungariket, från och med den dag då övergångsbestämmelserna upphör att gälla.