(1)

I rådets förordning (EU) 2018/120 (2) fastställs kvoter för 2018.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2018 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

I rådets förordning (EU) 2018/120 (2) fastställs kvoter för 2018.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2018 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

I rådets förordning (EU) 2018/120 (2) fastställs kvoter för 2018.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2018 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

I rådets förordning (EU) 2016/2285 (2) fastställs kvoter för 2018.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2018 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

I rådets förordning (EU) 2018/120 (2) fastställs kvoter för 2018.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2018 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

I rådets förordning (EU) 2018/120 (2) fastställs kvoter för 2018.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2018 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

I rådets förordning (EU) 2018/120 (2) fastställs kvoter för 2018.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2018 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

Kommissionen har granskat Greklands ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Μαντινεία” (Mantinia), som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)

Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 (2).

(3)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(4)

Ändringen av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

Användningen av preparatet av narasin och nicarbazin godkändes för tio år som fodertillsats för slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EU) nr 885/2010 (2).

(3)

Innehavaren av godkännandet har i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1831/2003 i en ansökan till kommissionen föreslagit att villkoren för godkännandet av preparatet ändras genom att halten av mikrospårämne, röd, ändras från 11 g/kg till 4–11 g/kg. Ansökan åtföljdes av relevanta stödjande uppgifter.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 18 oktober 2016 (3) att sänkningen av halten av mikrospårämne, röd, från 11 g/kg till 4–11 g/kg foder inte påverkar tillsatsens fysikalisk-kemiska och biologiska egenskaper. Därför drog myndigheten slutsatsen att den bedömning av säkerhet och effekt som gjorts för den tidigare beredningen med 11 g/kg mikrospårämne, röd, också är giltig för den nya beredningen. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Den 10 juli 2018 föreslog Eli Lilly and Company Ltd också i en ansökan i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1831/2003 att namnet på på innehavaren av godkännandet skulle ändras. Sökanden uppgav att Elanco GmbH, en del av Eli Lilly and Company Ltd, från och med den 3 april 2018 ska betraktas som innehavare av försäljningsrättigheterna för ovan nämnda tillsats. Ansökan åtföljdes av relevanta stödjande uppgifter.

(6)

Den föreslagna ändringen av namnet på innehavaren av godkännandet är av rent administrativ karaktär och föranleder ingen ny bedömning av den berörda tillsatsen. Myndigheten har underrättats om ansökan.

(7)

Bedömningen av preparatet av narasin och nicarbazin med den nya halten av mikrospårämne, röd, visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda.

(8)

Förordning (EU) nr 885/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver en omedelbar tillämpning av de ändringar som görs genom den här förordningen, bör en övergångsperiod medges under vilken de befintliga lager av fodertillsatsen narasin och nicarbazin som uppfyller de bestämmelser som är tillämpliga före dagen för den här förordningens ikraftträdande får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren har tömts.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den 15 oktober 2013 antog rådet förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken (ECB) i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut.

(2)

De uppgifter som ECB tilldelas bör planeras och genomföras fullt ut av dess tillsynsnämnd, vilken består av ordföranden, vice ordföranden och fyra företrädare för ECB samt en företrädare för den nationella behöriga myndigheten i varje deltagande medlemsstat.

(3)

Tillsynsnämnden är ett oundgängligt organ i samband med utförandet av ECB:s tillsynsuppgifter. Förordning (EU) nr 1024/2013 tilldelade därför rådet befogenheten att utnämna ordföranden och vice ordföranden för tillsynsnämnden.

(4)

Den 16 december 2013 utnämnde rådet den första ordföranden för tillsynsnämnden genom rådets genomförandebeslut 2013/797/EU (2). Enligt artikel 26.3 i förordning (EU) nr 1024/2013 är mandattiden för tillsynsnämndens ordförande fem år, och mandatet kan inte förnyas.

(5)

I enlighet med artikel 26.3 i förordning (EU) nr 1024/2013, på grundval av ett öppet urvalsförfarande bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom banksektorn och den finansiella sektorn är allmänt erkända och efter att ha tillfrågat tillsynsnämnden, förelade ECB den 7 november 2018 Europaparlamentet ett förslag till utnämning av Andrea ENRIA till tillsynsnämndens ordförande. Europaparlamentet godkände det förslaget den 29 november 2018.

(1)

Agrilus planipennis (Fairmaire) är en skadegörare som förtecknas i del A avsnitt I led a.1.2 i bilaga I till direktiv 2000/29/EG som en skadegörare som inte har påvisats i unionen.

(2)

I del A avsnitt I punkt 2.3 i bilaga IV till direktiv 2000/29/EG fastställs särskilda krav för att förhindra introduktion i och spridning inom unionen av skadegöraren Agrilus planipennis (Fairmaire) via trä med ursprung i vissa tredjeländer.

(3)

Den information som Europeiska kommissionen samlade in vid två granskningar 2018 i Kanada och Förenta staterna har visat att genomförandet av de villkor som anges i del A avsnitt I punkt 2.3 alternativ b i bilaga IV till direktiv 2000/29/EG inte har kontrollerats tillräckligt före export.

(4)

Man bör därför inte tillåta införsel till unionen av trä av Fraxinus L., Juglans ailantifolia Carr., Juglans Mandshurica Maxim., Ulmus davidiana Planch. och Pterocarya rhoifolia Siebold & Zucc. med ursprung i Kanada och Förenta staterna om det har gjorts ett sådant officiellt uttalande som avses i alternativ b.

(5)

Detta beslut bör upphöra att gälla den 30 juni 2020, så att det kan göras en översyn av del A avsnitt I punkt 2.3 i bilaga IV till direktiv 2000/29/EG på grundval av nya vetenskapliga och tekniska rön.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den 18 december 2013 underrättade Sverige kommissionen om sitt beslut av den 30 augusti 2013 att vidta en skyddsåtgärd för att förbjuda utsläppande på marknaden av kägelresningsmaskinen Brunswick GSX (nedan kallad kägelresningsmaskinen) och påbyggnadskittet ”Advanced Guards” (nedan kallat påbyggnadskittet) och för att återkalla produkterna från marknaden. Bägge produkterna har tillverkats av Brunswick Bowling & Billiards (nedan kallad tillverkaren).

(2)

När det gäller återkallelse erbjöd Sverige tillverkaren möjlighet att antingen avhjälpa brister i operatörens arbetsmiljö, ta tillbaka kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet och ersätta dem med en annan felfri produkt av samma eller motsvarande slag eller ta tillbaka kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet och lämna ersättning för dem till innehavarna.

(3)

De skäl som Sverige anför för skyddsåtgärden var att kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet inte uppfyllde vissa grundläggande hälso- och säkerhetskrav i bilaga I till direktiv 2006/42/EG och att vissa harmoniserade standarder hade tillämpats felaktigt.

(4)

Efter att ha tagit emot Sveriges anmälan av skyddsåtgärden samrådde kommissionen med de berörda parterna för att höra deras åsikter. Kommissionen sände den 11 april 2014 en skrivelse till tillverkaren, som lämnade sina synpunkter den 24 juni 2014. Kommissionen sammanträffade med tillverkaren den 24 september 2014 och den 24 maj 2016. Tillverkaren lämnade ytterligare förklaringar till kommissionen den 6 december 2016. Kommissionen hade också flera informationsutbyten med den ansvariga svenska myndigheten, Arbetsmiljöverket (utbyte av e-brev och diskussioner i arbetsgruppen för maskiner och arbetsgruppen för marknadskontroll av maskiner).

(5)

Sverige uppgav att de svenska myndigheterna innan skyddsåtgärden vidtogs hade kontaktat tillverkaren flera gånger för att förklara bristerna i kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet som behövde åtgärdas för att uppfylla kraven i direktiv 2006/42/EG. Eftersom endast hälften av bristerna hade åtgärdats efter flera års diskussioner, ansåg Sverige det dock nödvändigt att åberopa skyddsklausulen. De svenska myndigheterna gjorde gällande att åtgärden överensstämde med proportionalitetsprincipen i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (2). På grundval av den principen och med tanke på riskernas allvar och kostnaderna för återkallande, var vissa av de åtgärder som krävdes för att åtgärda brister i nya kägelresningsmaskiner och påbyggnadskit inte nödvändiga vid återkallande av befintliga kägelresningsmaskiner och påbyggnadskit. Detta gäller närmare bestämt montering i kontrollpanelen av tre separata lampor som anger olika driftslägen, breddning av tillträdesleder mellan maskiner som även används som arbetsplattformar samt överblick över riskområdet.

(6)

Sverige underrättade 2015 kommissionen om att tillverkaren åtgärdat de brister som anges i skyddsåtgärden i fråga om kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet endast i bowlinghallen i Gustavsberg.

(7)

Förutom dessa samråd beställde kommissionen en oberoende studie (3) (nedan kallad studien) för att bedöma huruvida kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet uppfyllde de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i bilaga I till direktiv 2006/42/EG vid den tidpunkt då Sverige vidtog skyddsåtgärden. För studien har oberoende experter inspekterat kägelresningsmaskinen med påbyggnadskittet monterat i Gustavsberg, träffat de svenska myndigheterna och träffat tillverkarens vice vd med ansvar för marknadsföring och teknik.

(8)

De berörda parterna har fått lämna synpunkter på kommissionens studie. Tillverkarens synpunkter påverkar inte slutsatserna i studien, eftersom de avser överensstämmelse av kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet som installerats i Gustavsberg efter det att Sverige anmälde skyddsåtgärden till kommissionen.

(9)

Vad gäller de grundläggande hälso- och säkerhetskraven som Sverige åberopar ska manöverdonen enligt krav 1.2.2 om manöverdon vara klart synliga och placerade så att maskinen kan handhas säkert, medan information och varningar enligt krav 1.7.1 om information och varningar på maskinen ska vara avfattade på det unionsspråk som fastställs av den medlemsstat där maskinen släpps ut på marknaden.

Härvidlag uppgav Sverige att en av knapparna på maskinens manöverpanel saknade märkning och att texten på manöverpanelen var på engelska, fastän det officiella språket i den medlemsstat där maskinen släpps ut på marknaden är svenska. Vidare visade tre separata lampor olika drifttillstånd. Färgerna i dessa lampor var placerade i olika ordning på olika maskiner, och kunde därför missförstås. Nödstoppsskylten satt upp och ned.

Tillverkaren anförde beträffande lamporna på manöverpanelen att det kunde uppstå mindre förvirring.

Vad gäller klar synlighet och märkning av manöverdon medgav tillverkaren att det förelåg en del skillnader mellan själva maskinerna, märkningarna och bruksanvisningarna.

Dessutom gjorde tillverkaren gällande att eftersom märkningen inte påverkar säkerheten måste den inte översättas.

Dessutom ska enligt krav 1.2.2 manöverdonen vara konstruerade så att maskinen inte kan startas så länge som någon befinner sig i riskområdet.

Enligt Sverige kunde maskinen startas om även om operatören inte har någon överblick över riskområdet, vilket medför en risk för att någon befinner sig i riskområdet.

Tillverkaren instämde inte i Sveriges åsikt om operatörens dåliga överblick från manöverplatsen, anförde att inga säkerhetsincidenter rapporterats och hänvisade till andra medlemsstaters slutsatser att ”sikten, om än inte perfekt, var tillräcklig förutsatt att operatören iakttar rimlig och förväntad försiktighet vid start av maskinerna”.

Kommissionen anser dock att risken inte åtgärdas genom att man förlitar sig på operatörens förväntade försiktighet när maskinen startas, eftersom den kvarstående avsaknaden av överblick över riskområdet hindrar operatören från att kontrollera om det finns någon i riskområdet.

Mot bakgrund av ovanstående argument och med beaktande av den studie som bekräftar dessa argument, kan det således konstateras att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.2.2 och 1.7.1 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG inte är uppfyllda i fråga om kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet.

(10)

Kraven 1.1.6 om ergonomi, 1.6.1 om underhåll av maskiner och 1.6.2 om tillträde till manöverplats och serviceställen, innebär att maskinen ska vara utformad och konstruerad så att operatörens arbete underlättas och så att han eller hon kan arbeta på ett tryggt och säkert sätt, utanför riskområdena.

I detta avseende anförde Sverige att tillträdesleder och arbetsplattformar på den aktuella kägelresningsmaskinen inte uppfyllde dessa grundläggande hälso- och säkerhetskrav, eftersom den tillträdesled mellan maskinerna som även skulle användas som arbetsplattform uppmättes till endast 190 mm. I vissa fall uppmanades personalen att balansera på smala plåtkanter. Denna arbetsmiljö medför att risken för fall ned i maskinen blir onödigt stor. Dessutom slutade tillträdesleden mellan dessa maskiner abrupt vid maskinens framkant med en fallrisk på cirka 1 000 mm.

I EG-försäkran om överensstämmelse hänvisade tillverkaren till den harmoniserade standarden EN ISO 14122-2: 2001, men lämnade inte i tillverkningsdokumentationen någon koppling mellan hänvisningarna till harmoniserade standarder och de respektive säkerhetskraven enligt bilaga VII till direktiv 2006/42/EG. Trots denna underlåtenhet av tillverkaren såg Sverige vilka säkerhetskrav som hänvisningen till den harmoniserade standarden kunde ha avsett. Närmare bestämt fann Sverige att hänvisningen till den harmoniserade standarden avsåg kraven i avsnitten 1.1.6, 1.6.1 och 1.6.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG.

I den harmoniserade standarden EN ISO 14122-2001:2 fastställs tekniska säkerhetskrav för permanenta konstruktioner för tillträde till maskiner, särskilt för arbetsplattformar och tillträdesleder på maskiner. Sverige uppgav att även om standarden i fråga kräver en bredd på 500 mm, var tillträdesleden på den aktuella kägelresningsmaskinen 190 mm bred.

Som svar på detta uppgav tillverkaren att den smala tillträdesleden på 190 mm ansågs vara en säker och lämplig bredd med tanke på den avsedda och förväntade användningen, hur ofta leden skulle användas och teknikens ståndpunkt för klotreturområdet, även om standarden EN ISO 14122-2: 2001 inte tillämpades fullständigt. Det innebär att även om tillverkaren hänvisade till denna standard i försäkran om överensstämmelse, tillämpades standarden inte.

När det gäller risken för fall från kägelresningsmaskinens framkant ansåg tillverkaren att den alternativa plattform för en enklare tillträde till frontplattformen, som Sverige begärt, inte behövdes eftersom man mycket sällan behöver tillträde till kägelresningsmaskinens framkant med tanke på konstruktionen av befintliga maskiner, där tillträdet företrädesvis sker från baksidan.

Kommissionen anser att risken för skada vid tillträde till kägelresningsmaskinen (genom fall eller dålig balans) på grund av den smala tillträdesleden mellan maskinerna eller det abrupta slutet på maskinens framkant på 1 000 mm inte kan bortförklaras med att tillträdet sker sällan eller att det är omöjligt att införa en bättre lösning.

Mot bakgrund av ovanstående argument och med beaktande av den studie som bekräftar dessa argument, kan det således konstateras att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.1.6, 1.6.1 och 1.6.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG inte är uppfyllda i fråga om kägelresningsmaskinen.

(11)

När det gäller säkerhetskraven i avsnitten 1.3.8 och 1.4 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG anförde Sverige att skärmarna mellan kägelresningsmaskinerna måste vara tillräckligt höga för att hindra att arbetstagarna kommer i kontakt med farliga rörliga delar av maskinen bredvid som är i gång. Avskärmningen måste täcka hela sidan av maskinen, dvs. ända fram till maskinburens framsida. Det gallerskydd som monterats mellan kägelresningsmaskinerna var vid vissa arbetsplatser bara 500 mm högt och saknades helt vid vissa områden där arbetstagare utför arbete. Detta medförde en risk för fall ned i den angränsande maskinen. Gallerskyddet uppfyller därför inte krav 1.3.8 om val av skydd mot risker som orsakas av rörliga delar.

I EG-försäkran om överensstämmelse hänvisade tillverkaren till den harmoniserade standarden EN ISO 13857:2008, men lämnade inte i tillverkningsdokumentationen någon koppling mellan hänvisningarna till harmoniserade standarder och de respektive säkerhetskraven enligt bilaga VII till direktiv 2006/42/EG. Trots denna underlåtenhet av tillverkaren såg Sverige vilka säkerhetskrav som hänvisningen till den harmoniserade standarden kunde ha avsett. Närmare bestämt fann Sverige att hänvisningen till den harmoniserade standarden avsåg kraven i avsnitt 1.3.8 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG.

I den harmoniserade standarden EN ISO 13857:2008 anges tekniska krav på säkerhetsavstånd i maskiner för att hindra att armar och ben når in i riskområden. Sverige anför denna standard som ett ytterligare belägg för att tillverkaren inte uppfyller krav 1.3.8.

Trots att standarden omnämns i försäkran om överensstämmelse, åberopade inte tillverkaren standarden för att visa produktens överensstämmelse med direktivet när man förklarade sig inför de svenska myndigheterna. I stället uppgav tillverkaren att det gallerskydd på 500 mm som monterats mellan maskinerna var utformat för att tillhandahålla maximalt skydd och samtidigt fungera med vanliga krav på takhöjder i hela Europa. Ett högre gallerskydd skulle ge något extra säkerhet, men denna extra säkerhet skulle försvagas om taket hindrar montering av skyddet eller om skyddet felaktigt ändras för att passa under taket.

Enligt kommissionens åsikt är en höjd på 500 mm på skyddsgallret på kägelresningsmaskinen på grund av begränsad takhöjd inte en förklaring till varför skydd saknades helt på vissa arbetsplatser, och åtgärdar heller inte risken för fall ned i den angränsande maskinen.

Mot bakgrund av ovanstående argument och med beaktande av den studie som bekräftar dessa argument, kan det således konstateras att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitt 1.3.8 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG inte är uppfyllda i fråga om kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet.

När det gäller kägelresningsmaskinen förklarade Sverige dessutom att de mindre dörrarna på maskinburen är öppningsbara men saknar en förregling som stoppar maskinen om dörrarna öppnas.

I EG-försäkran om överensstämmelse hänvisade tillverkaren till den harmoniserade standarden EN 953:1998, men lämnade inte i tillverkningsdokumentationen någon koppling mellan hänvisningarna till harmoniserade standarder och de respektive säkerhetskraven enligt bilaga VII till direktiv 2006/42/EG. Trots denna underlåtenhet av tillverkaren såg Sverige vilka säkerhetskrav som hänvisningen till den harmoniserade standarden kunde ha avsett. Närmare bestämt fann Sverige att hänvisningen till den harmoniserade standarden avsåg kraven i avsnitten 1.3.8 och 1.4 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG.

I den harmoniserade standarden EN 953:1997+A1:2009 fastställs tekniska säkerhetskrav på maskinskydd och allmänna krav för konstruktion och tillverkning av fasta och öppningsbara skydd. Sverige anför denna standard som ett ytterligare belägg för att tillverkaren inte uppfyller kraven 1.3.8 och 1.4.

I detta avseende förklarade tillverkaren att den omständigheten att maskinburen innehöll en andra, mindre dörr till varje cell utan förregling som stoppar maskinen inte strider mot direktiv 2006/42/EG, eftersom tillträde till de bakre sektionsskydden behövdes mycket sällan och de fasta skydden gav tillräcklig säkerhet i detta fall. Tillverkaren angav att av denna anledning och enligt EN 953 valdes ett fast skydd. Avsaknaden av förregling nämndes inte.

Kommissionen anser att den risk som orsakas av rörliga delar inte åtgärdats, eftersom förreglingen inte stoppar maskinen när arbetstagaren närmar sig den.

Mot bakgrund av ovanstående argument och med beaktande av den studie som bekräftar dessa argument, kan det således konstateras att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.3.8 och 1.4 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG inte är uppfyllda i fråga om kägelresningsmaskinen.

Sverige uppgav också att skyddshuven över klotreturmekanismen inte uppfyllde de grundläggande hälso- och säkerhetskraven på fasta skydd i avsnitt 1.4.2.1 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG, eftersom den inte var fastsatt alls och inte uppfyllde kraven på förreglande skydd i avsnitt 1.4.2.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG eftersom det inte fanns någon förregling.

Sverige hänvisade också i detta fall till EN 953:1997+A1:2009 för att förstärka sitt argument att tillverkaren inte följde säkerhetskraven 1.4.2.1 och 1.4.2.2.

Tillverkaren uppgav dock att tillträde till områden innanför skyddshuven för klotreturen behövdes betydligt mer sällan än en gång per skift, och begränsade sin förklaring till att säga att ett fast skydd rekommenderades i standarderna. Enligt tillverkarens uppfattning var det inte nödvändigt att vidta de åtgärder som Sverige krävde.

Kommissionen anser att de risker som orsakas av rörliga delar inte åtgärdats i fråga om skyddshuven för klotreturen, eftersom de fasta skydden inte var fästade och det dessutom saknades förregling.

Mot bakgrund av ovanstående argument och med beaktande av den studie som bekräftar dessa argument, kan det således konstateras att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.4.2.1 och 1.4.2.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG inte är uppfyllda i fråga om kägelresningsmaskinen.

(12)

När det gäller hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.7.4, 1.7.4.1 och 1.7.4.2 om bruksanvisning meddelade Sverige att en bild klistrad på kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet skulle visa var skydden fanns, men inte överensstämde verkligheten. När det gäller bruksanvisningen uppgav Sverige att det inte fanns någon bruksanvisning som överensstämde med den levererade maskinen och som täckte de arbetsmoment som ska göras.

När det gäller avsaknaden av bruksanvisning anförde tillverkaren att översatta bruksanvisningar levererades med maskinerna, så det kunde tänkas att bruksanvisningarna hade tappats bort i den inspekterade bowlinghallen. Märkningar som inte påverkade säkerheten hade inte översatts. De märkningar och bruksanvisningar för maskinen som inspektörerna iakttagit överensstämde kanske inte med maskinen eftersom tillverkaren rättat sig efter särskilda krav från regionala inspektörer och på grund av tidsfristen för att anpassa sig till sådana krav.

Mot bakgrund av ovanstående argument och med beaktande av den studie som bekräftar dessa argument anser kommissionen därför att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.7.4, 1.7.4.1 och 1.7.4.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG inte är uppfyllda i fråga om kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet.

(13)

Enligt kravet i avsnitt 1.1.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG om principer för integration av säkerheten ska en maskin vara konstruerad och tillverkad så att den inte medför någon risk för personer när maskinen används under omständigheter som förutsetts och även med beaktande av rimligen förutsebar felaktig användning.

Sverige angav att montagefästena för säkerhetsförreglingarna var fästa med vanliga skruvar, som är lätta att avlägsna med standardverktyg, vilket strider mot principen om integration av säkerheten. Detta innebär en förutsebar risk för felanvändning för att kringgå fästena i stället för att använda de förreglade dörrarna.

Tillverkaren uppgav att syftet var att de förreglade dörrarna gav rimligt tillträde som minskar operatörens motivation att kringgå förreglingarna vid omfattande underhåll. Vanliga skruvar skulle minska risken för permanenta skador på skydden eller permanent avlägsnande av skydden.

Sverige förklarade vidare att fasta skydd var monterade med snabbkopplingar, vilket innebär en risk för att någon öppnar det fasta skyddet och använder det för tillträde i stället för att använda den förreglade dörren. Sverige tillade att om riskbedömningen visar att det bör finnas ett fast skydd, får det inte vara konstruerat så att det är ett attraktivt alternativ för tillträde till maskinen att öppna det fasta skyddet i stället för att gå in genom den förreglade dörren.

Tillverkaren motiverade användningen av snabbkopplingar med behovet av att minska arbetstagarnas motivation att kringgå de fasta skydden.

I EG-försäkran om överensstämmelse hänvisade tillverkaren till den harmoniserade standarden EN 1088:1995+A1:2007, men lämnade inte i tillverkningsdokumentationen någon koppling mellan hänvisningen till den harmoniserade standarden och de respektive säkerhetskraven enligt bilaga VII till direktiv 2006/42/EG. Trots det fann Sverige att hänvisningen till den harmoniserade standarden avsåg kraven i avsnitt 1.1.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG.

I den harmoniserade standarden EN 1088+A2: 2008 fastställs tekniska säkerhetskrav på maskiner med förregling och principer för utformning och urval. Sverige anför denna standard som ett ytterligare belägg för att tillverkaren inte uppfyller krav 1.1.2. Tillverkaren angav att det i avsnitt 5.7.1 anmärkning 4 i standarden står att man för att undvika kringgående på ett rimligen förutsebart sätt måste ta hänsyn till den särskilda tillämpningens egenskaper och därför utgå från riskbedömningen. Enligt tillverkaren ger de förreglade dörrarna rimligt tillträde som minskar operatörens motivation att kringgå förreglingarna.

Kommissionen anser att montagefästena och de fasta skydden lätt kan avlägsnas med standardverktyg, vilket innebar en rimligen förutsebar felaktig användning av maskinen, genom att de förreglade dörrarna kringgås.

Mot bakgrund av ovanstående argument och med beaktande av den studie som bekräftar dessa argument, kan det således konstateras att det grundläggande hälso- och säkerhetskravet om principer för integration av säkerheten i avsnitt 1.1.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG inte är uppfyllt i fråga om kägelresningsmaskinen och påbyggnadskittet.

(14)

Sveriges motivering av skyddsåtgärden, den oberoende studie som bekräftar Sveriges slutsatser samt tillverkarens synpunkter bekräftar att kägelresningsmaskinen inte uppfyllde de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.1.2, 1.1.6, 1.2.2, 1.3.8, 1.4, 1.6.1, 1.6.2, 1.7.1, 1.7.4, 1.7.4.1 och 1.7.4.2 i bilaga I till direktiv 2006/42/EG och att påbyggnadskittet inte uppfyllde de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i avsnitten 1.1.2, 1.2.2, 1.3.8, 1.4, 1.7.1, 1.7.4, 1.7.4.1 och 1.7.4.2 vid den tidpunkt då Sverige anmälde åtgärderna till kommissionen i december 2013. Dessa brister kan sannolikt sätta människors hälsa och säkerhet i fara. Därför bör de skyddsåtgärder som vidtagits av Sverige betraktas som motiverade.

(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (1) ska varje unionsinstitution inrätta en funktion för intern revision som ska skötas i enlighet med relevanta internationella normer. Den interna revisionsverksamheten inom kommissionen utförs av tjänsten för internrevision (nedan även kallad internrevisionstjänsten) som inrättades den 11 april 2000. Internrevisionstjänsten utför sitt arbete även i unionens decentraliserade byråer och andra oberoende organ som får bidrag från unionens budget.

(2)

Internrevisionstjänsten utför internrevision i enlighet med artiklarna 117–123 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och sin uppdragsstadga (2). Internrevisionstjänsten är i detta avseende fullständigt oberoende och har fullständig och obegränsad tillgång till all information som krävs i internrevisionsarbetet med avseende på alla verksamheter inom EU-institutionens avdelningar.

(3)

Internrevisionstjänsten ger råd till andra avdelningar inom kommissionen, genomförandeorganen samt unionens decentraliserade byråer, och andra oberoende organ som får bidrag från unionens budget, i fråga om riskhantering, dvs. händelser eller problem som kan äventyra kommissionens politiska, strategiska och operativa mål. Detta sker genom yttranden på oberoende basis om förvaltnings- och kontrollsystemens kvalitet och genom rekommendationer för att förbättra villkoren för att genomföra transaktioner och för att främja en sund ekonomisk förvaltning, i enlighet med artiklarna 117–123 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. Internrevisionstjänstens arbete inriktas därför vanligtvis inte mot fysiska personer som sådana. I samband med dess arbete behandlas oundvikligen personuppgifter i den mening som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (3). Bland internrevisionstjänstens uppgifter ingår att bedöma de interna förvaltningssystemens lämplighet och effektivitet samt hur väl avdelningarna genomför politiska åtgärder, program och insatser, och vidare effektiviteten och ändamålsenligheten hos de system för intern kontroll och revision som tillämpas på all budgetgenomförande verksamhet. Den bidrar därför till att skydda viktiga ekonomiska och finansiella intressen i unionen och medlemsstaterna. Internrevisionstjänsten är personuppgiftsansvarig för den behandling den utför i enlighet med artiklarna 118 och 119.2 i budgetförordningen.

(4)

Det internrevisionsarbete som utförts inom kommissionen och dess genomförandeorgan samt i unionens decentraliserade byråer och andra oberoende organ, varierar till form och innehåll, och omfattar bl.a. revisionssäkring (inklusive riskbedömningar), konsultuppdrag och granskningar med begränsad räckvidd samt uppföljningsuppdrag.

(5)

Kommittén för revisionsuppföljning är i enlighet med sin uppdragsstadga, som aktualiserades den 21 november 2018 (C(2018) 7707), ett rådgivande organ (4) som bistår kommissionen med fullgörandet av åtagandena enligt fördragen och annan lagstiftning (förordning (EU, Euratom) 2018/1046) genom att säkerställa internrevisionstjänstens oberoende, genom att vaka över kvaliteten på det interna revisionsarbetet och genom att säkerställa att kommissionen på vederbörligt sätt beaktar interna och externa revisionsrekommendationer och att de får lämplig uppföljning. På detta sätt bidrar nämnda kommitté till att ytterligare förbättra kommissionens effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att uppnå målen och underlättar kollegiets uppsikt över kommissionens styrning, riskhantering och rutiner för intern kontroll. Kommittén är personuppgiftsansvarig för den behandling den utför i enlighet med artikel 123 i budgetförordningen.

(6)

Vad gäller verksamheterna enligt artiklarna 118 och 119.2 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046, behandlar kommissionen, antingen på eget initiativ eller på grundval av mottagen information, personuppgifter som förvärvats eller mottagits från juridiska personer, fysiska personer, medlemsstater och internationella organ och organisationer. Internrevisionstjänsten kan under sitt arbete även behandla personuppgifter som förvärvats eller mottagits från offentliga källor, från anonyma eller från identifierade källor som behöver få sin identitet skyddad.

(7)

Kommissionen får i sin tur utbyta personuppgifter med unionens institutioner, organ, och byråer, med behöriga myndigheter i medlemsstaterna och, inom ramen för internationella avtal och samarbetsavtal, med tredjeländer och internationella organisationer.

(8)

Behandling av personuppgifter, i den mening som avses i artikel 3.3 i förordning (EU) 2018/1725, i samband med interrevisionsarbete kan äga rum även innan kommissionen formellt inleder det, fortsätta under hela revisionsarbetet och även fortsätta efter det att revisionsarbetet formellt avslutats (till exempel för att övervaka genomförandet av rekommendationer och bedöma behovet av nya internrevisionsinsatser).

(9)

De kategorier av personuppgifter som behandlas av kommissionen är t.ex. uppgifter om identitet, kontaktuppgifter, yrkesrelaterade uppgifter och uppgifter som rör eller har lämnats in i samband med föremålet för utredningen. Dessa kategorier av personuppgifter lagras i en säker elektronisk miljö för att förhindra olaglig åtkomst eller överföring av uppgifter till personer som inte har behov av att ta del av dem. Personuppgifterna bevaras i högst tio år. I slutet av lagringsperioden överförs information som rör interrevisionsverksamheten, däribland personuppgifter, till kommissionens slutförvaringsarkiv (5) eller så förstörs den.

(10)

Kommissionen är i sina interrevisionsverksamheter skyldig att respektera fysiska personers rättigheter i samband med behandling av personuppgifter vilka omfattas av artikel 8.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och av artikel 16.1 i fördraget samt av rättsakter som rättigheter som föreskrivs i förordning (EU) 2018/1725. Kommissionen är samtidigt skyldig att följa de strikta regler om konfidentialitet som avses i de internationella normerna för internrevision, i enlighet med artikel 117 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

(11)

Under vissa omständigheter är det nödvändigt att sammanjämka registrerades rättigheter enligt förordning (EU) 2018/1725 med internrevisionsverksamheternas behov och behov av sekretess vid utbyte av information med fysiska och juridiska personer samt med respekten för andra registrerades rättigheter och friheter. I enlighet med artikel 25.1 c, g och h i förordning (EU) 2018/1725 kan därför internrevisionstjänsten föreskriva begränsningar i tillämpningen av artiklarna 14–17, 19, 20 och 35, samt principen om öppenhet som fastställs i artikel 4.1 a, i den mån bestämmelserna i beslutet motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i de ovan nämnda artiklarna 14–17, 19, 20 och 35.

(12)

För att säkra effektiviteten i internrevisionsarbetet, och samtidigt respektera standarderna för skydd av personuppgifter enligt förordning (EU) 2018/1725, som ersatte Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (6), är det nödvändigt att anta interna regler enligt vilka kommissionen får begränsa registrerades rättigheter i enlighet med artikel 25.1 c, g och h i förordning (EU) 2018/1725.

(13)

De interna reglerna bör omfatta all behandling som kommissionen utför när den utför sitt internrevisionsarbete, oavsett om den agerar på eget initiativ eller på grundval av mottagen information, närhelst utövandet av den registrerades rättigheter kan äventyra internrevisionsarbetet. Dessa regler bör gälla för uppgiftsbehandling som utförs innan ett uppdrag formellt inleds, under uppdragets fullgörande samt under övervakningen av uppföljningen av resultaten.

(14)

För att uppfylla kraven i artiklarna 14, 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725 bör kommissionen informera alla enskilda personer om verksamhet som innebär behandling av personuppgifter och om deras rättigheter på ett tydligt och konsekvent sätt med hjälp av ett dataskyddsmeddelande som offentliggörs på kommissionens webbplats. Kommissionen bör när så är relevant tillgripa ytterligare skyddsåtgärder för att se till att registrerade informeras enskilt på lämpligt sätt.

(15)

Kommissionen kan, på grundval av artikel 25 i förordning (EU) 2018/1725, även begränsa informationen till registrerade och de registrerades andra rättigheter, för att skydda egna internrevisionsverksamheter, medlemsstaternas myndigheters revisioner, revisionsverktygen och revisionsmetoderna samt även andra personers rättigheter i samband med kommissionens internrevisionsverksamheter.

(16)

För ett effektivt samarbete kan kommissionen behöva begränsa registrerades rättigheter för att skydda uppgiftsbehandling som görs av kommissionens avdelningar eller unionens andra institutioner, organ och byråer eller av medlemsstaternas myndigheter och internationella organisationer samt av kommittén för revisionsuppföljning. Kommissionen bör i detta syfte samråda med dessa avdelningar, institutioner, organ, byråer, myndigheter och organisationer samt kommittén för revisionsuppföljning om relevanta skäl för begränsningarna samt deras nödvändighet och proportionalitet.

(17)

Kommissionen kan också behöva begränsa tillhandahållandet av information till registrerade och tillämpningen av andra registrerades rättigheter i samband med personuppgifter som mottagits från tredjeländer eller internationella organisationer, för att samarbeta med dessa länder eller organisationer och därigenom trygga viktiga mål av allmänt intresse för unionen. I vissa fall kan dock den registrerades intresse eller grundläggande rättigheter väga tyngre än intresset av internationellt samarbete.

(18)

Kommissionen bör hantera alla begränsningar på ett öppet sätt och registrera varje beslut om begränsningar i motsvarande register.

(19)

I kraft av artikel 25.8 i förordning (EU) 2018/1725 kan personuppgiftsansvariga uppskjuta, utelämna eller neka tillhandahållandet av information om skälen till begränsningarna på något sätt skulle äventyra syftet med begränsningen. Detta gäller i synnerhet begränsningar av de rättigheter som anges i artiklarna 16 och 35 i förordning (EU) 2018/1725.

(20)

Om registrerades andra rättigheter begränsas, bör den personuppgiftsansvarige från fall till fall bedöma huruvida informationen om begränsningen kan äventyra sitt syfte.

(21)

Kommissionens dataskyddsombud bör genomföra en oberoende översyn av tillämpningen av begränsningar för att säkerställa överensstämmelse med detta beslut.

(22)

Förordning (EU) 2018/1725 ersätter förordning (EG) nr 45/2001 utan någon övergångsperiod, från och med den dag då den träder i kraft. Möjligheten att begränsa vissa rättigheter infördes genom förordning (EG) nr 45/2001. För att undvika att äventyra lagligheten i internrevisionens arbete bör detta beslut gälla från och med den dag då förordning (EU) 2018/1725 träder i kraft.

(23)

Europeiska datatillsynsmannen avgav ett yttrande den 27 november 2018.

(1)

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (nedan kallad Olaf) inrättades genom kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom (1) som en avdelning inom kommissionen. Olaf genomför sina utredningar helt oberoende.

(2)

Olaf utför administrativa utredningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (2), för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Olaf utövar för detta ändamål de utredningsbefogenheter som kommissionen, enligt relevanta unionsakter, har i medlemsstaterna samt, i enlighet med avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och i internationella organisationers lokaler.

(3)

Olaf utför även administrativa utredningar inom institutioner, organ och byråer som har upprättats genom eller på grundval av fördragen. Inom ramen för sitt utredningsuppdrag samlar Olaf in information av utredningsintresse, däribland personuppgifter, från skilda källor – myndigheter, privata enheter och fysiska personer – och utbyter dessa med unionens institutioner, organ och byråer, med behöriga myndigheter i medlemsstater och tredjeländer samt med internationella organisationer före, under och efter utrednings- eller samordningsfaserna.

(4)

Olaf behandlar, som ett led i sina verksamheter, flera kategorier av personuppgifter, framför allt kontaktuppgifter samt uppgifter om identitet, yrke och samband med ärendet. Olof fungerar, företrädd av generaldirektören, som personuppgiftsansvarig. Personuppgifterna lagras i en säker elektronisk miljö som förhindrar olaglig åtkomst eller överföring av uppgifter till personer som inte har behov av att ta del av dem. Behandlade personuppgifter lagras i femton år efter det att ärendet avskrivits eller utrednings- eller samordningsärendet avslutats genom beslut av generaldirektören. I slutet av lagringsperioden överförs ärenderelaterade information, däribland personuppgifter, till slutförvaringsarkiven.

(5)

Olaf är i sitt arbete skyldig att respektera fysiska personers rättigheter i samband med behandling av personuppgifter vilka omfattas av artikel 8.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och av artikel 16.1 i fördraget samt av rättsakter som antagits på grundval av dessa bestämmelser. Olaf är i lika måtto skyldig att följa strikta regler för sekretess och tystnadsplikt enligt artikel 10 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och garantera processuella rättigheter för berörda personer och vittnen enligt artikel 9 i den förordningen, framför allt berörda personers rätt till presumtion för oskuld.

(6)

Den säkra elektroniska miljö där personuppgifter lagras samt de rättssäkerhetsgarantier och de strikta reglerna för sekretess och tystnadsplikt, enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, utgör ett starkt skydd mot de risker för registrerades rättigheter och friheter som uppstår vid personuppgiftsbehandling.

(7)

Under vissa omständigheter är det nödvändigt att sammanjämka registrerades rättigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (3), med utredningsbehov och behov av sekretess vid utbyte av information med andra behöriga myndigheter samt med respekten för andra registrerades rättigheter och friheter. Enligt artikel 25 i den förordningen har Olaf därför möjlighet att begränsa tillämpningen av artiklarna 14–22, 35 och 36 samt artikel 4, i den mån bestämmelserna i beslutet motsvarar de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 14–22.

(8)

Olaf har i kraft av artikel 10.4 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 utnämnt ett dataskyddsombud i enlighet med artikel 24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (4).

(9)

För att säkra sekretess och effektivitet vid utredningar och annan operativ verksamhet som Olaf utför enligt normerna för skydd av personuppgifter i enlighet med förordning (EU) 2018/1725, behöver interna regler antas som, i linje med artikel 25 i den förordningen, ger Olaf rätt att begränsa registrerades rättigheter.

(10)

Föreliggande rättsakt bör omfatta all personuppgiftsbehandling som Olaf utför i egenskap av oberoende utredande organ. Reglerna bör tillämpas på uppgiftsbehandling som utförs innan en utredning inleds, både under interna och externa utredningar, enligt artiklarna 3 och 4 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, och under övervakning av uppföljningen av resultatet av utredningarna. Reglerna bör tillämpas på uppgiftsbehandling som ingår som en del i verksamheter knutna till utredningsfunktionen, t.ex. rutinerna för rapportering av bedrägerier, operativa analyser, internationella samarbetsdatabaser samt uppgiftsbehandling som kan innehålla utredningsuppgifter, som exempelvis vid hantering av dataskyddsombudets undersökningar eller vid andra klagomålsprocesser som Olaf utför. Även bistånd och samarbete som Olaf tillhandahåller nationella myndigheter och internationella organisationer vid sidan av sina administrativa utredningar bör omfattas.

(11)

För att uppfylla kraven i artiklarna 14, 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725 bör Olaf informera alla enskilda personer om verksamhet som innebär behandling av personuppgifter och om deras rättigheter på ett tydligt och konsekvent sätt i form av dataskyddsmeddelanden som offentliggörs på Olafs webbplats, samt individuellt på lämpligt sätt informera registrerade som är av intresse för en utredning – berörda personer, vittnen och uppgiftslämnare.

(12)

Olaf kan, utan att det påverkar tillämpningen av undantagen i förordning (EU) 2018/1725, tvingas begränsa informationen till registrerade och andra av de registrerades rättigheter, för att skydda egna utredningar, medlemsstaternas myndigheters utredningar och förfaranden, utredningsverktygen och utredningsmetoderna samt även andra personers rättigheter i samband med Olafs utredningar.

(13)

I vissa fall skulle tillhandahållande av viss information till de registrerade, eller ett avslöjande av att en undersökning pågår, kunna omöjliggöra eller allvarligt skada syftet med uppgiftbehandlingen och förmågan hos Olaf, behöriga nationella myndigheter och unionens institutioner, organ och byråer att utföra en utredning på verksamt sätt i framtiden.

(14)

Olaf är vidare skyldig att skydda uppgiftslämnares identitet, även visselblåsare och vittnen, som inte bör drabbas av negativa återverkningar med anledning av sitt samarbete med Olaf.

(15)

Olaf kan av dessa orsaker behöva tillämpa vissa skäl för begränsningar enligt artikel 25 i förordning (EU) 2018/1725 vid uppgiftsbehandling som utförs inom ramen för dess arbetsuppgifter enligt artikel 2 i beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom.

(16)

För att upprätthålla effektivt samarbete kan Olaf behöva begränsa registrerades rättigheter för att skydda information innehållande personuppgifter med ursprung i kommissionens avdelningar eller unionens övriga institutioner, organ och byråer, behöriga myndigheter i medlemsstaterna och tredjeländer samt internationella organisationer. Olaf bör i detta syfte samråda med dessa avdelningar, institutioner, organ, byråer, myndigheter och internationella organisationer om relevanta skäl för begränsningarna samt deras nödvändighet och proportionalitet.

(17)

Olaf utbyter inom ramen för sitt utredningsuppdrag ofta information, även personuppgifter, med bl.a. kommissionens avdelningar och genomförandeorgan som bistår kommissionen i genomförandet av dess program. I linje med artikel 25.5 i förordning (EU) 2018/1725 – där det föreskrivs att interna regler måste antas på högsta ledningsnivå inom unionens berörda institutioner, organ och byråer – ska detta beslut innefatta behandling av personuppgifter som ingår i information som de är skyldiga att översända till Olaf. I syfte att skydda Olafs uppgiftsbehandling bör därför reglerna i detta beslut tillämpas av kommissionens alla avdelningar och genomförandeorgan, som behandlar personuppgifter vilka omfattas av skyldigheten att informera Olaf, enligt artikel 8.1 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, eller när Olaf i sitt arbete behandlar sådana personuppgifter. Kommissionens avdelningar och genomförandeorganen bör därför samråda med Olaf angående de relevanta skälen för begränsningarna och dessas nödvändighet och proportionalitet så att de tillämpas enhetligt.

(18)

Olaf – och, i förekommande fall kommissionens avdelningar och genomförandeorgan – bör hantera alla begränsningar på ett öppet sätt och registrera varje beslut om begränsningar i motsvarande register.

(19)

I kraft av artikel 25.8 i förordning (EU) 2018/1725 kan personuppgiftsansvariga uppskjuta eller avstå från att informera den registrerade om skälen till en begränsning om detta på något sätt skulle äventyra syftet med begränsningen. I synnerhet när rättigheter enligt artiklarna 16 och 35 begränsas, skulle information om detta kunna äventyra syftet med begränsningen. För att de registrerades rätt att informeras i enlighet med artiklarna 16 och 38 i förordning (EU) 2018/1725 endast ska begränsas så länge skälen till uppskjutandet kvarstår, bör Olaf regelbundet ompröva sin ståndpunkt.

(20)

Om andra registrerades rättigheter begränsas bör den personuppgiftsansvarige från fall till fall bedöma huruvida informationen om begränsningen kan äventyra sitt syfte.

(21)

Olafs dataskyddsombud – och i förekommande fall, kommissionens eller det berörda genomförandeorganets dataskyddsombud – bör även genomföra en oberoende omprövning av hur begränsningarna tillämpas för att se till att de överensstämmer med föreliggande beslut.

(22)

Förordning (EU) 2018/1725 ersätter förordning (EG) nr 45/2001 utan någon övergångsperiod, från och med den dag då den träder i kraft. Möjligheten att begränsa vissa rättigheter infördes genom förordning (EG) nr 45/2001. För att undvika att utredningarnas syfte inom Olafs ansvarsområde äventyra och andras rättigheter och friheter påverkas menligt, bör föreliggande beslut tillämpas från och med den dag då förordning (EU) 2018/1725 träder i kraft.

(23)

Europeiska datatillsynsmannen hördes den 23 november 2018.