10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/1

(1)

Den 29 november 2012 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal med Japan.

(2)

Förhandlingarna om avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och Japan (nedan kallat avtalet) har slutförts med framgång.

(3)

Avtalet bör undertecknas.

10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/2

(1)

I artikel 75.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 anges att utbetalningar av stöd till stödmottagare enligt det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS) ska göras av medlemsstaterna under en viss tidsperiod. Utbetalningar som görs utanför den perioden berättigar inte till unionsfinansiering och kan därför inte ersättas av kommissionen, i enlighet med artikel 40 i förordning (EU) nr 1306/2013. När det gäller det stöd som beviljas inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) gäller de betalningsfristerna från ansökningsåret 2019. Specifika regler som gäller utbetalningar från Ejflu bör därför fastställas.

(2)

Med tanke på att medlemsstater i vissa fall gör Ejflu-utbetalningar som omfattas av IAKS efter den 30 juni på grund av att de har utfört ytterligare kontroller i samband med tvistiga anspråk, överklaganden eller andra nationella rättstvister bör man i enlighet med proportionalitetsprincipen fastställa ett fast utgiftstak inom vilket inga avdrag på utbetalningarna görs i dessa fall. Om utgiftstaket överskrids bör kommissionen, för att de ekonomiska konsekvenserna ska stå i proportion till förseningen, ges befogenhet att minska unionsfinansieringen i förhållande till förseningens varaktighet.

(3)

I artikel 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 (2) anges regler för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) när det gäller proportionella avdrag på månatliga utbetalningar där utbetalningarna gjorts efter det att betalningsfristen har löpt ut. Vad gäller Ejflu ska utgiftsdeklarationer upprättas och ersättningar betalas en gång per kvartal. För enkelhetens och effektivitetens skull bör en enhetlig avdragsprocentsats tillämpas för varje kvartal på försenade utbetalningar som ersätts genom Ejflu.

(4)

I artikel 11.2 i delegerad förordning (EU) nr 907/2014 anges den växelkurs som medlemsstater som inte ingår i euroområdet ska tillämpa för varje utbetalning eller indrivningsförfarande när de upprättar sina utgiftsdeklarationer. I de årliga utgiftsdeklarationer som medlemsstaterna upprättar ingår dock även belopp för vilka ingen registrering för utbetalningar eller indrivningsförfaranden görs i det utbetalande organets räkenskaper, exempelvis de inkomster som härrör från de ekonomiska följderna av utebliven indrivning, såsom anges i artikel 54.2 första stycket i förordning (EU) nr 1306/2013. Därför bör en tillämplig växelkurs fastställas för andra åtgärder än dem som anges i artikel 11.2 i delegerad förordning (EU) nr 907/2014.

(5)

Delegerad förordning (EU) nr 907/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Rubriken till artikel 5 ska ersättas med följande:

”Bristande efterlevnad av sista möjliga betalningsdatum vad gäller Europeiska garantifonden för jordbruket”.

2.

Följande artikel ska införas som artikel 5a efter artikel 5:

”Artikel 5a

Bristande efterlevnad av sista möjliga betalningsdatum vad gäller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling

1.   När det gäller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling ska utgifter som betalas ut efter sista möjliga betalningsdatum ge rätt till unionsfinansiering på de villkor som anges i punkterna 2–6 i denna artikel, enligt de undantag som avses i artikel 40 första stycket i förordning (EU) nr 1306/2013 och i enlighet med proportionalitetsprincipen.

2.   Om de utbetalningar som gjorts efter den tidsfrist som avses i artikel 75.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 motsvarar en gräns på högst 5 % av de utbetalningar som gjorts på utsatt tid ska inget avdrag göras på de mellanliggande utbetalningarna.

Om de utbetalningar som gjorts efter den tidsfrist som avses i artikel 75.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 överskrider gränsen på 5 % ska alla ytterligare utbetalningar som gjorts med en försening leda till följande avdrag för de perioder som anges i artikel 22.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 (*1):

3.   Om den marginal som avses i punkt 2 första stycket inte har utnyttjats fullt ut för utbetalningar som gjorts senast den 31 december år N + 1 med avseende på kalenderåret N, och om den del som återstår av marginalen överstiger 2 %, ska återstoden, genom undantag från den punkten, sänkas till 2 %.

4.   Om särskilda omständigheter rörande förvaltningen har uppstått för vissa åtgärder eller om medlemsstaterna kan påvisa goda skäl, ska kommissionen tillämpa antingen andra tidsfrister än vad som anges i punkterna 2 och 3 eller lägre avdrag eller inget avdrag.

5.   Kontrollen av att betalningsfristen iakttas ska utföras en gång per budgetår för utbetalningar som gjorts före 15 oktober.

Eventuella överskridanden av betalningsfristen ska beaktas i det beslut om avslutande av räkenskaper som avses i artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013.

6.   Avdrag enligt denna artikel ska göras utan att det påverkar tillämpningen av senare beslut om kontroll av överensstämmelse enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

(*1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 av den 6 augusti 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med beaktande av utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, regler om kontroller, värdepapper och öppenhet (EUT L 255, 28.8.2014, s. 59).”"

3.

I artikel 11.2 ska följande stycke läggas till:

”För transaktioner för vilka det inte fastställts någon avgörande händelse enligt sektorslagstiftningen inom jordbruket ska växelkursen vara den näst sista växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den månad under vilken utgiften eller inkomsten deklarerades.”

10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/5

(1)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 1143/2014, antagit en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse (nedan kallad unionsförteckningen), vilken ska uppdateras regelbundet. En förutsättning för införande av nya arter i unionsförteckningen är att en sådan riskbedömning som avses i artikel 5 i den förordningen (nedan kallad riskbedömningen) har genomförts. I artikel 5.1 a–h i förordning (EU) nr 1143/2014 anges de gemensamma element som ska beaktas i riskbedömningen (nedan kallade de gemensamma elementen).

(2)

Medlemsstaterna får, i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) nr 1143/2014, lämna in en begäran om att invasiva främmande arter ska föras upp på unionsförteckningen. En sådan begäran ska åtföljas av en riskbedömning. Det finns redan flera metoder och protokoll för att genomföra riskbedömningen, och dessa används och respekteras inom forskarsamhället på området biologiska invasioner. Dessa metoders och protokolls värde och vetenskapliga robusthet bör erkännas. För att på ett effektivt sätt utnyttja befintliga kunskaper bör alla metoder eller protokoll som omfattar de gemensamma elementen godtas för utarbetandet av riskbedömningen. För att säkerställa att alla beslut om att föra upp arter på förteckningen bygger på riskbedömningar med likvärdig hög kvalitet och robusthet och för att ge riskbedömare vägledning om hur det ska säkerställas att de gemensamma elementen beaktas på lämpligt sätt, är det nödvändigt att fastställa en detaljerad beskrivning av de gemensamma elementen, samt en metodik som ska tillämpas i riskbedömningen och som de befintliga metoderna och protokollen bör följa.

(3)

För att riskbedömningen ska kunna stödja beslutsfattande på unionsnivå bör den vara relevant för unionen som helhet med undantag för de yttersta randområdena (nedan kallat riskbedömningsområdet).

(4)

För att riskbedömningen ska kunna ge en solid vetenskaplig grund och säkra belägg som stöder beslutsfattande, ska all information som den innehåller, inbegripet information om artens förmåga att etablera sig och sprida sig i miljön i enlighet med artikel 4.3 b i förordning (EU) nr 1143/2014, vara underbyggd med bästa tillgängliga vetenskapliga belägg. Denna aspekt bör beaktas i den metodologi som ska tillämpas vid riskbedömningen.

(5)

Invasiva främmande arter utgör ett allvarligt miljöhot, men det är inte alla arter som är lika väl undersökta. I de fall en art inte förekommer i riskbedömningsområdet eller förekommer endast i ett litet antal, kan kunskap om arten saknas eller vara ofullständig. När full kunskap erhålls kan arten redan ha introducerats till eller spridits inom riskbedömningsområdet. Riskbedömningen bör därför ta hänsyn till denna brist på kunskap och information och beakta den höga graden av osäkerhet vad gäller följderna av en introduktion eller spridning av arten.

(6)

För att riskbedömningen ska ge ett gott underlag för beslutsfattande bör den genomgå en noggrann kvalitetskontroll.

10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/12

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos djur. Förordningen är tillämplig på framställning och avyttring, samt i vissa särskilda fall export, av levande djur och animaliska produkter.

(2)

I förordning (EG) nr 999/2001 definieras specificerat riskmaterial som de vävnader som förtecknas i bilaga V till förordningen, och där föreskivs också att specificerat riskmaterial ska avlägsnas och bortskaffas i enlighet med bilaga V till samma förordning och med förordning (EG) nr 1069/2009 (2). Avlägsnande av specificerat riskmaterial är en åtgärd som är avsedd att hantera BSE-risken hos nötkreatur, får och getter. En förteckning över specificerat riskmaterial hos får och getter finns i punkt 1 b i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001.

(3)

OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) rekommendationer om BSE i kapitel 11.4 i OIE:s Terrestrial Animal Health Code (3) är bara tillämpliga på BSE-smittämnet hos nötkreatur. När det gäller får och getter har OIE således inte fastställt någon förteckning över vävnader som det inte bör bedrivas handel med på grund av deras BSE-risk.

(4)

I kommissionens strategidokument om TSE för 2010–2015 (4) föreslås en möjlighet att se över den gällande förteckningen över specificerat riskmaterial mot bakgrund av forskningsrön och med beaktande av utvecklingen av den epidemiologiska situationen när det gäller BSE. Den epidemiologiska situationen när det gäller BSE i unionen har förbättrats betydligt. Under 2016 rapporterades fem BSE-fall hos nötkreatur i unionen jämfört med 2 166 rapporterade fall under 2001. Denna förbättring av BSE-situationen i unionen återspeglas i det faktum att 24 medlemsstater och två regioner i en medlemsstat nu har erkänts ha en försumbar BSE-risk i enlighet med kommissionens beslut 2007/453/EG (5), på grundval av den BSE-riskstatus som tillerkänts dem av OIE.

(5)

När det gäller specificerat riskmaterial från små idisslare nämns i kommissionens strategidokument om TSE för 2010–2015 en då pågående riskbedömning av relevansen av förteckningen över specificerat riskmaterial hos små idisslare. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) offentliggjorde denna riskbedömning den 2 december 2010 i ett vetenskapligt yttrande om BSE-/TSE-infektivitet i vävnader från små idisslare (nedan kallat Efsas yttrande från 2010) (6). I detta yttrande uppskattade Efsa att antalet små idisslare med BSE-smitta som skulle kunna komma in i livsmedelskedjan i unionen varje år är mycket begränsat, och bekräftade att dessa uppskattningar talar mot en utbredd BSE-epidemi i populationen av små idisslare i unionen. Efsas slutsats är giltig för hela unionen, oavsett medlemsstaternas BSE-riskstatus.

(6)

Enligt det gemensamma vetenskapliga yttrande om ett eventuellt epidemiologiskt eller molekylärt samband mellan TSE hos djur och människor som antogs av Efsa och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar den 9 december 2010 (7) har det endast rapporterats två fall av BSE som förekommer under naturliga omständigheter i hela världen hos getter och inget fall av naturligt förekommande BSE har rapporterats hos får. De två naturliga BSE-fallen påvisades hos getter som föddes innan förbudet mot utfodring av produktionsdjur med bearbetat animaliskt protein infördes och vid en tidpunkt då BSE-epidemin hos nötkreatur nådde sin topp.

(7)

Den 5 augusti 2015 offentliggjorde Efsa ett vetenskapligt yttrande avseende en begäran om granskning av en vetenskaplig publikation om den zoonotiska potentialen hos prioner från skrapie hos får (nedan kallat Efsas yttrande från 2015) (8). I det yttrandet konstaterade Efsa att det inte finns några belägg för ett orsakssamband mellan skrapie och TSE hos människor och bekräftade att det enda TSE-smittämne som visat sig vara zoonotiskt är det klassiska BSE-smittämnet. Efsa framhöll vidare att det saknas epidemiologiska belägg som tyder på att skrapie är zoonotiskt, särskilt eftersom sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom hos människor förekommer i liknande utsträckning i länder med minimal förekomst av skrapie som i länder med hög förekomst av skrapie.

(8)

De gällande kraven för avlägsnande av specificerat riskmaterial från små idisslare bör därför ändras så att endast vävnaderna med den högsta BSE-infektiviteten hos smittade små idisslare betecknas som specificerat riskmaterial. Enligt Efsas yttrande från 2010 visar försöksdata att den högsta infektiviteten hos får som inympats med BSE hittas i hjärnan och i ryggmärgen.

(9)

Med hänsyn till den praktiska svårigheten att säkerställa att skallben inte kontaminerats med hjärnvävnad bör skallen hos får och getter som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet även fortsättningsvis betecknas som specificerat riskmaterial i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001.

(10)

Endast skalle, inklusive hjärna och ögon, och ryggmärg från djur som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet bör därför betraktas som specificerat riskmaterial hos får och getter.

(11)

På grund av får- och getuppfödningens särdrag är det sällan möjligt att fastställa den exakta födelsedagen för dessa djur, och följaktligen ingår inte sådana uppgifter i det register för anläggningen som krävs enligt rådets förordning (EG) nr 21/2004 (9). Därför måste för närvarande hjärna, skalle och ögon från får och getter avlägsnas om djuret är äldre än tolv månader eller om det har en permanent framtand som trängt genom tandköttet.

(12)

Uppskattningen av fårs och getters ålder utifrån tandbildning ger bara ett närmevärde, eftersom den dag då den första permanenta framtanden tränger fram hos får och getter kan variera med flera månader. Andra metoder för uppskattning av huruvida får och getter som sänts för slakt är äldre än tolv månader kan ge en likvärdig garantinivå när det gäller djurets ålder. Eftersom dessa metoder kan bero på särdragen hos får- och getslaktmetoder på nationell nivå bör metodernas tillförlitlighet utvärderas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där slakten sker. Punkt 1 b i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras för att ge möjlighet att uppskatta huruvida ett djur är äldre än tolv månader genom en metod som godkänts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där slakten sker.

(13)

Bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/15

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG (2), upphävs med verkan från och med den 7 oktober 2018 genom direktiv (EU) 2016/1629. I bilaga II till direktiv (EU) 2016/1629 anges att de tekniska krav som är tillämpliga för farkoster är de som fastställs i ES-TRIN-standard 2015/1.

(2)

Unionens åtgärder på inlandssjöfartens område bör syfta till att säkerställa enhetlighet vid utarbetandet av de tekniska krav på fartyg i inlandssjöfart som ska tillämpas inom unionen.

(3)

Europeiska kommittén för utarbetande av standarder för inlandssjöfarten (Cesni) inrättades den 3 juni 2015 inom ramen för Centrala kommissionen för sjöfarten på Rhen (CCNR) i syfte att utveckla tekniska standarder för inlandssjöfart på olika områden, särskilt när det gäller fartyg, informationsteknik och besättning.

(4)

Cesni har antagit den nya europeiska standarden för fastställande av tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, ES-TRIN-standarden 2017/1 vid sitt möte den 6 juli 2017 (3).

(5)

I ES-TRIN-standarden fastställs de enhetliga tekniska krav som krävs för att garantera säkerheten för fartyg i inlandssjöfart. Den innehåller bestämmelser om varvsindustrin, inredning och utrustning för fartyg i inlandssjöfart, särskilda bestämmelser för vissa kategorier av fartyg som passagerarfartyg, skjutbogserade konvojer och containerfartyg, bestämmelser om utrustning för automatiska identifieringssystem, bestämmelser om identifiering av fartyg, en förlaga till intyg och register, övergångsbestämmelser samt anvisningar för tillämpningen av den tekniska standarden.

(6)

CCNR kommer att ändra sin rättsliga ram, bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen, för att hänvisa till den nya standarden och göra den nya standarden bindande inom ramen för tillämpningen av den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen.

(7)

Direktiv (EU) 2016/1629 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

För konsekvensens skull bör de ändrade bestämmelserna införlivas och tillämpas från och med samma dag, i enlighet med vad som ursprungligen föreskrevs vid införlivandet och tillämpningen av direktiv (EU) 2016/1629.

1.

Bilaga II ska ersättas med texten i bilaga I till det här direktivet.

2.

Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga II till det här direktivet.

3.

Bilaga V ska ändras i enlighet med bilaga III till det här direktivet.

10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/20

(1)

I kommissionens genomförandebeslut 2014/709/EU (4) fastställs djurhälsoåtgärder för att bekämpa afrikansk svinpest i vissa medlemsstater där fall av sjukdomen har bekräftats hos tamsvin eller viltlevande svin (nedan kallade de berörda medlemsstaterna). I delarna I–IV i bilagan till det genomförandebeslutet avgränsas och förtecknas vissa områden i de berörda medlemsstaterna uppdelade efter risknivå utifrån den epidemiologiska situationen vad gäller denna sjukdom. Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU har ändrats flera gånger med beaktande av förändringarna i den epidemiologiska situationen i unionen vad gäller afrikansk svinpest som bör återspeglas i den bilagan. Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU ändrades senast genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/950 (5) som en följd av utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin i länen Tulcea och Satu Mare i Rumänien och i vissa andra medlemsstater i juni 2018.

(2)

Risken för att afrikansk svinpest sprids till vilda djur är kopplad till den naturliga långsamma spridningen av sjukdomen bland vildsvinspopulationer och även till risker kopplade till mänsklig verksamhet, vilket nyligen påvisats av sjukdomens senaste epidemiologiska utveckling, och dokumenterats av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) i ett vetenskapligt yttrande av Efsas panel för djurs hälsa och välbefinnande av den 14 juli 2015, i Efsas vetenskapliga rapport Epidemiological analyses on African swine fever in the Baltic countries and Poland av den 23 mars 2017 och i Efsas vetenskapliga rapport Epidemiological analyses on African swine fever in the Baltic countries and Poland av den 7 november 2017 (6).

(3)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2018/950 antogs, har afrikansk svinpest spridit sig i Rumänien. I juni och juli 2018 har mer än 200 utbrott av afrikansk svinpest observerats hos tamsvin i länet Tulcea i Rumänien. Dessutom har flera utbrott av afrikansk svinpest i juli 2018 observerats hos tamsvin i länen Braila och Constanta i Rumänien. Dessa utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Till följd av de skärpta åtgärder som vidtagits av Rumänien för att kontrollera förflyttningen av levande svin, varor av svin, animaliska biprodukter och andra produkter (vilket ytterligare kunde sprida sjukdomen från områden som drabbats av afrikansk svinpest till områden där inga observationer om afrikansk svinpest har gjorts) ska området i Rumänien mellan floden Donau och den rumänska kusten på avsnittet mellan Donaudeltat och staden Constanta förtecknas i del III i den bilagan. Därför bör de delar av det ovan nämnda området som tidigare förtecknats i del I i den bilagan nu förtecknas i del III i den.

(4)

För att beakta den senaste epidemiologiska utvecklingen av afrikansk svinpest i unionen och för att proaktivt bekämpa riskerna kopplade till spridningen av sjukdomen, bör nya tillräckligt stora högriskområden avgränsas i Rumänien och tas med i förteckningarna i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Den bilagan bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/38