ISSN 1977-0820 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
L 112 |
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
61 årgången |
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES. |
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
2.5.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 112/1 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/643
av den 18 april 2018
om järnvägstransportstatistik
(omarbetning)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003 (3) har ändrats väsentligt flera gånger (4). Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas. |
(2) |
Järnvägarna utgör en viktig del av unionens transportnät. |
(3) |
Statistik om transporter av gods och passagerare på järnväg behövs för att kommissionen ska kunna övervaka och utveckla den gemensamma transportpolitiken samt den del av regionalpolitiken och politiken för de transeuropeiska näten som berör transport. |
(4) |
Statistik om järnvägssäkerhet behövs också för att möjliggöra för kommissionen att utarbeta och övervaka unionsinsatser på transportsäkerhetens område. Europeiska unionens järnvägsbyrå samlar in uppgifter om olyckor enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (5) vad gäller gemensamma säkerhetsindikatorer och gemensamma metoder för beräkning av olyckornas kostnader. |
(5) |
Statistik över järnvägstransporter på unionsnivå behövs även för att uppfylla de övervakningsuppgifter som fastställs i artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (6). |
(6) |
Det är önskvärt att statistik över alla former av transport insamlas på unionsnivå enligt gemensamma begrepp och standarder, med målsättningen att uppnå största möjliga jämförbarhet mellan de olika transportsätten. |
(7) |
Det är viktigt att undvika dubbelarbete och att optimera utnyttjandet av befintliga uppgifter som kan användas i statistiksyfte. För det ändamålet bör lämpliga samarbetsavtal om statistikverksamhet upprättas mellan kommissionens avdelningar och relevanta enheter, inklusive på internationell nivå, med siktet inställt på att förse unionsmedborgarna och andra intressenter med lättillgänglig och användbar information om järnvägstransportsäkerhet och driftskompatibiliteten inom järnvägssystemet inklusive järnvägsinfrastruktur. |
(8) |
När europeisk statistik produceras bör det göras en avvägning mellan användarnas behov och belastningen på uppgiftslämnarna. |
(9) |
I sin rapport till Europaparlamentet och rådet om sina erfarenheter från tillämpningen av förordning (EG) nr 91/2003 hänvisade kommissionen till det faktum att den långsiktiga utvecklingen antagligen kommer att resultera i att de uppgifter som i dag samlas in enligt den förordningen utgår eller förenklas, och att målet är att förkorta tiden för överföring av årsuppgifter om järnvägspassagerare. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet tillhandahålla rapporter om genomförandet av denna förordning. |
(10) |
Det faktum att det på en kommersiell järnvägsmarknad finns både offentligt och privat ägda järnvägsföretag gör det nödvändigt att skapa tydliga specifikationer över den statistiska information som ska tas fram av alla järnvägsföretag och spridas av Eurostat. |
(11) |
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa gemensamma statistiska standarder som möjliggör framtagandet av harmoniserad statistik och som bör genomföras i varje medlemsstat under ledning av de organ och institutioner som ansvarar för produktion av officiell statistik, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(12) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (7) ger en referensram för bestämmelserna i den här förordningen. |
(13) |
I syfte att ta hänsyn till ny utveckling i medlemsstaterna och samtidigt bibehålla en harmoniserad insamling av uppgifter om järnvägstransporter och järnvägssäkerhet i hela unionen, och för att bevara den höga kvaliteten på de uppgifter som medlemsstaterna överför, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändring av denna förordning för att anpassa de tekniska definitionerna och införa kompletterande tekniska definitioner. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (8). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. |
(14) |
Kommissionen bör säkerställa att dessa delegerade akter inte innebär någon betydande ytterligare börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna. |
(15) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller specificering av vilka uppgifter som ska tillhandahållas för rapporterna om resultatens kvalitet och jämförbarhet, och förfarandet för kommissionens (Eurostats) spridning av dessa resultat. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9). |
(16) |
Kommittén för det europeiska statistiksystemet har rådfrågats. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Mål
Målet för denna förordning är att skapa gemensamma regler för produktion av järnvägstransportstatistik på unionsnivå.
Artikel 2
Tillämpningsområde
Denna förordning ska omfatta alla järnvägar i unionen. Varje medlemsstat ska rapportera statistik över de järnvägstransporter som sker på medlemsstatens territorium. Om ett järnvägsföretag bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat ska de behöriga myndigheterna anmoda detta företag att lägga fram särskilda uppgifter för varje enskilt land i vilket det är verksamt så att nationell statistik kan upprättas.
Medlemsstaterna får från denna förordning undanta
a) |
järnvägsföretag vars verksamhet helt eller huvudsakligen bedrivs inom industrianläggningar eller liknande anläggningar, inklusive hamnar, |
b) |
järnvägsföretag som huvudsakligen tillhandahåller lokala turisttjänster, t.ex. bevarade historiska järnvägar för ånglokstrafik. |
Artikel 3
Definitioner
1. I denna förordning avses med
1. rapporterande land : den medlemsstat som överför uppgifter till Eurostat,
2. nationella myndigheter : nationella statistikkontor och andra organ som ansvarar för produktionen av Europeisk statistik i varje medlemsstat,
3. järnväg : en kommunikationslinje i form av järnvägsskenor endast avsedd för järnvägsfordon,
4. järnvägsfordon : mobil utrustning som endast framförs på järnvägsskenor och som antingen förflyttar sig av egen kraft (dragfordon) eller som dras av ett annat fordon (person-, post-, resgods- och godsvagnar),
5. järnvägsföretag : offentligt eller privatägt företag som tillhandahåller transporttjänster på järnväg för gods och/eller passagerare. Företag som uteslutande tillhandahåller tjänster i samband med passagerartransport med tunnelbana, spårvagn och/eller snabbspårväg omfattas inte,
6. godstransport på järnväg : transport av gods med hjälp av järnvägsfordon mellan platsen för lastning och platsen för lossning,
7. passagerartransport på järnväg : transport av passagerare med hjälp av järnvägsfordon mellan platsen för påstigning och platsen för avstigning. Passagerartransport med tunnelbana, spårvagn och/eller snabbspårväg omfattas inte,
8. tunnelbana : en elektrisk järnväg för passagerartransport som klarar en stor trafikvolym och kännetecknas av exklusiva körrättigheter, tåg med flera vagnar, hög hastighet och snabb acceleration, avancerade signalanläggningar samt inga korsningar för att möjliggöra hög tågfrekvens och hög perrongkapacitet. Tunnelbanan kännetecknas också av tättliggande stationer, vilket normalt sett betyder att avståndet mellan stationerna är mellan 700 och 1 200 m. Hög hastighet ska tolkas i jämförelse med spårvagnar och snabbspårvägar, och betyder här ca 30–40 km/tim på kortare sträckor och 40–70 km/tim på längre sträckor,
9. spårvagn : ett spårbundet passagerarfordon för transport på väg med mer än nio sittplatser (inklusive föraren), som är kopplat till elektriska ledare eller drivs av en dieselmotor,
10. snabbspårväg : en järnväg för passagerartransport som ofta använder elektriskt drivna spårbundna vagnar som fungerar ensamma eller i korta tåg på fasta spår med två skenor. Normalt sett är avståndet mellan stationerna/stoppen kortare än 1 200 m. I jämförelse med tunnelbanan är snabbspårvägar en lättare konstruktion som är utformad för en lägre trafikvolym och som i regel framförs i lägre hastigheter. Det är ibland svårt att skilja på snabbspårvägar och spårvagnar. Spårvagnar är i regel inte skilda från vägtrafiken, medan snabbspårvägar kan vara avskilda från andra transportsystem,
11. nationell transport : järnvägstransport mellan två platser (platsen för lastning/påstigning och platsen för lossning/avstigning) som båda är belägna i det rapporterande landet. Denna transport kan omfatta transit genom ett annat land,
12. internationell transport : järnvägstransport mellan en plats (för lastning/påstigning eller lossning/avstigning) i det rapporterande landet och en plats (för lastning/påstigning eller lossning/avstigning) i ett annat land,
13. transit : järnvägstransport genom det rapporterande landet mellan två platser (en plats för lastning/påstigning och en plats för lossning/avstigning) utanför det rapporterande landet. Transporter som omfattar lastning/påstigning eller lossning/avstigning av gods/passagerare vid gränsen till det rapporterande landet från/till ett annat transportmedel betraktas inte som transit,
14. järnvägspassagerare : varje person, exklusive tågpersonal, som reser med ett järnvägsfordon. I olycksstatistiken omfattar detta passagerare som försöker stiga på eller av ett tåg i rörelse,
15. antal passagerare : antalet resor som tågpassagerare gör, där varje resa definieras som transporten från påstigningsplatsen till avstigningsplatsen, med eller utan byten från ett järnvägsfordon till ett annat. Passagerare som använder mer än ett järnvägsföretag ska om möjligt bara räknas en gång,
16. passagerar-km : måttenhet för järnvägstransport av en passagerare över en sträcka på en kilometer. Endast den sträcka som tillryggalagts på det rapporterande landets territorium ska beaktas,
17. vikt : godsmängden i ton (1 000 kg). Den vikt som rapporteras ska, förutom vikten på det transporterade godset, även omfatta vikten på emballage och taravikten på containrar, växelflak, lastpallar samt lastfordon för vägtransport som transporteras via järnväg i samband med kombinerad transport. Om godset transporteras av mer än ett järnvägsföretag ska vikten om möjligt bara räknas en gång,
18. ton-km : måttenhet för godstransport på järnväg av ett ton (1 000 kg) gods över en sträcka på en kilometer. Endast den sträcka som tillryggalagts på det rapporterande landets territorium ska beaktas,
19. tåg : ett eller flera järnvägsfordon som dras av ett eller flera lokomotiv eller rälsbussar, eller en rälsbuss som framförs ensam under ett bestämt nummer eller en särskild beteckning från en fast utgångspunkt till en fast slutpunkt. Ett ensamgående lok, det vill säga ett lokomotiv som framförs ensamt, betraktas inte som ett tåg,
20. tåg-km : måttenhet för ett tågs rörelse över en sträcka på en kilometer. Den sträcka som används ska om möjligt vara den sträcka som faktiskt tillryggalagts, annars ska järnvägsnätets standardavstånd mellan utgångs- och slutpunkt användas. Endast den sträcka som tillryggalagts på det rapporterande landets territorium ska beaktas,
21. hel tåglast : varje försändelse som består av en eller flera vagnslaster som transporteras vid samma tillfälle, av samma avsändare, från samma station och som utan förändring av tågsammansättningen sänds till samma mottagares adress på samma bestämmelsestation,
22. hel vagnslast : varje godsförsändelse för vilken en hel vagn krävs, oavsett om hela lastkapaciteten utnyttjas eller inte,
23. TEU (Twenty-foot Equivalent Unit) : en standardenhet baserad på en 20-fots ISO-container (6,10 m lång) som används som ett statistiskt mått på trafikflödet eller trafikkapaciteten. En standard 40-fots ISO serie 1 container motsvarar 2 TEU. Växelflak på under 20 fot motsvarar 0,75 TEU, växelflak på mellan 20 och 40 fot motsvarar 1,5 TEU och växelflak på över 40 fot motsvarar 2,25 TEU.
2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10 för att ändra den här artikeln för att anpassa de tekniska definitioner som anges i punkt 1 leden 8, 9, 10, 21, 22 och 23 i den här artikeln och för att fastställa ytterligare tekniska definitioner när så krävs för att ta hänsyn till ny utveckling som gör det nödvändigt att en viss teknisk detaljgrad fastställs för att säkerställa harmoniserad statistik.
När kommissionen utövar den befogenheten ska den säkerställa att de delegerade akterna inte medför någon betydande ytterligare börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna. Dessutom ska kommissionen vederbörligen motivera de statistiska åtgärder som föreskrivs i dessa delegerade akter, när så är lämpligt med användning av en kostnadseffektivitetsanalys, med en bedömning av belastningen på uppgiftslämnarna och produktionskostnaderna, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 14.3 c i förordning (EG) nr 223/2009.
Artikel 4
Uppgiftsinsamling
1. Den statistik som ska samlas in framgår av bilagorna till denna förordning. Den ska omfatta följande typer av uppgifter:
a) |
Årsstatistik över godstransporter – detaljerad rapportering (bilaga I). |
b) |
Årsstatistik över persontransporter – detaljerad rapportering (bilaga II). |
c) |
Kvartalsvis statistik över gods- och persontransporter (bilaga III). |
d) |
Regional statistik över gods- och persontransporter (bilaga IV). |
e) |
Statistik över trafikflödet på järnvägsnätet (bilaga V). |
2. Medlemsstaterna ska enligt bilagorna I och II rapportera uppgifter för företag vars
a) |
totala godstransportvolym är minst 200 000 000 ton-km eller minst 500 000 ton, |
b) |
totala persontransportvolym är minst 100 000 000 passagerar-km. |
Rapportering enligt bilagorna I och II ska vara valfri vad gäller företag som inte uppnår de tröskelvärden som avses i leden a och b.
3. Medlemsstaterna ska enligt bilaga VIII rapportera totala uppgifter för företag som inte uppnår de tröskelvärden som avses i punkt 2, om dessa uppgifter inte rapporteras enligt bilagorna I och II, såsom anges i bilaga VIII.
4. Inom ramen för denna förordning ska gods klassificeras i enlighet med bilaga VI. Farligt gods ska dessutom klassificeras i enlighet med bilaga VII.
Artikel 5
Datakällor
1. Medlemsstaterna ska utse en offentlig eller privat organisation att delta i insamlingen av de uppgifter som föreskrivs i enlighet med denna förordning.
2. Nödvändiga uppgifter får insamlas med hjälp av valfri kombination av nedanstående källor:
a) |
Obligatoriska undersökningar. |
b) |
Administrativa uppgifter, inklusive uppgifter som insamlats av tillsynsmyndigheter, särskilt uppgifter från järnvägsfraktsedeln om en sådan är tillgänglig. |
c) |
Statistiska skattningsmetoder. |
d) |
Uppgifter som tillhandahållits av branschorganisationer inom järnvägssektorn. |
e) |
Ad hoc-studier. |
3. De nationella myndigheterna ska vidta åtgärder för att samordna de uppgiftskällor som använts och för att säkerställa kvaliteten på den statistik som överförs till Eurostat.
Artikel 6
Överföring av statistik till Eurostat
1. Medlemsstaterna ska överföra den statistik som avses i artikel 4 till Eurostat.
2. Kommissionen ska anta genomförandeakter om fastställande av tillvägagångssättet vid överföringen av den statistik som avses i artikel 4. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.
Artikel 7
Spridning
1. Statistik som grundar sig på de uppgifter som anges i bilagorna I–V och VIII ska spridas av kommissionen (Eurostat).
2. Kommissionen ska anta genomförandeakter om fastställande av ordningen för hur resultaten ska spridas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.
Artikel 8
Statistikens kvalitet
1. För att hjälpa medlemsstaterna att upprätthålla statistikens kvalitet på järnvägstransportområdet ska Eurostat ta fram och publicera metodologiska rekommendationer. I dessa rekommendationer ska hänsyn tas till bästa praxis vid nationella myndigheter, järnvägsföretag och järnvägssektorns yrkesorganisationer.
2. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa kvaliteten på de uppgifter som överförs.
3. Kvaliteten på de statistiska uppgifterna ska utvärderas av Eurostat. Medlemsstaterna ska därför på begäran av Eurostat tillhandahålla information om de metoder som använts när uppgifterna tagits fram.
4. Vid tillämpningen av denna förordning är de kvalitetskriterier som ska tillämpas på uppgifter som ska överföras de som avses i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009.
5. Kommission ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare föreskrifter, strukturen, frekvensen och jämförbarhetselementen för de standardiserade kvalitetsrapporterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.
Artikel 9
Rapporter om genomförande
Senast den 31 december 2020 och därefter vart fjärde år ska kommissionen, efter samråd med kommittén för det europeiska statistiksystemet, till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning och om den framtida utvecklingen.
I den rapporten ska kommissionen beakta relevant information som medlemsstaterna lämnat om kvaliteten på de uppgifter som överförs, de metoder för insamling av uppgifter som använts samt information om möjliga förbättringar och om användarnas behov.
Rapporten ska särskilt innehålla
a) |
en bedömning av den nytta i förhållande till kostnaderna som unionen, medlemsstaterna samt uppgiftslämnare och användare av statistisk information har av den framtagna statistiken, |
b) |
en bedömning av kvaliteten på de överförda uppgifterna, de använda metoderna för insamling av uppgifter samt kvaliteten på den framtagna statistiken. |
Artikel 10
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 13 december 2016. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 3.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 11
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 12
Upphävande
Förordning (EG) nr 91/2003 ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga X.
Artikel 13
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 18 april 2018.
På Europaparlamentets vägnar
A. TAJANI
Ordförande
På rådets vägnar
L. PAVLOVA
Ordförande
(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 december 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT).
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 mars 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 april 2018.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003 av den 16 december 2002 om järnvägstransportstatistik (EGT L 14, 21.1.2003, s. 1).
(4) Se bilaga IX.
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
(8) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
BILAGA I
ÅRSSTATISTIK ÖVER GODSTRANSPORTER – DETALJERAD RAPPORTERING |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
Lista över variabler och måttenheter |
Transporterat gods i:
Godstågstrafik i:
Antal transporterade intermodala transportenheter i:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
Referensperiod |
Ett år |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Frekvens |
Varje år |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Lista över tabeller med indelning för varje tabell |
Tabell I1: transporterat gods, efter transporttyp Tabell I2: transporterat gods, efter typ av gods (bilaga VI) Tabell I3: transporterat gods (för internationell trafik och transittrafik), efter lastningsland och lossningsland Tabell I4: transporterat gods, efter kategori för farligt gods (bilaga VII) Tabell I5: transporterat gods, efter sändningstyp (frivillig uppgift) Tabell I6: transporterat gods i intermodala transportenheter, efter transporttyp och transportenhetstyp Tabell I7: antal lastade intermodala transportenheter, efter transporttyp och transportenhetstyp Tabell I8: antal transporterade tomma intermodala transportenheter, efter transporttyp och transportenhetstyp Tabell I9: godstågstrafik |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Sista datum för överföring av uppgifter |
Fem månader efter det att referensperioden gått ut |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Första referensperioden för tabellerna I1, I2 och I3 |
2003 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Första referensperioden för tabellerna I4, I5, I6, I7, I8 och I9 |
2004 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Kommentarer |
|
BILAGA II
ÅRSSTATISTIK ÖVER PERSONTRANSPORTER – DETALJERAD RAPPORTERING |
|||||||||
Lista över variabler och måttenheter |
Transporterade passagerare i:
Persontågstrafik i:
|
||||||||
Referensperiod |
Ett år |
||||||||
Frekvens |
Varje år |
||||||||
Lista över tabeller med indelning för varje tabell |
Tabell II1: transporterade passagerare, efter transporttyp Tabell II2: transporterade passagerare i internationell trafik, efter påstigningsland och avstigningsland Tabell II3: persontågstrafik |
||||||||
Sista datum för överföring av uppgifter |
Åtta månader efter det att referensperioden gått ut |
||||||||
Första referensperiod |
2016 |
||||||||
Kommentarer |
|
BILAGA III
KVARTALSVIS STATISTIK ÖVER GODS- OCH PERSONTRANSPORTER |
|||||||||
Lista över variabler och måttenheter |
Transporterat gods i:
Transporterade passagerare i:
|
||||||||
Referensperiod |
Ett kvartal |
||||||||
Frekvens |
Varje kvartal |
||||||||
Lista över tabeller med indelning för varje tabell |
Tabell III1: transporterat gods Tabell III2: transporterade passagerare |
||||||||
Sista datum för överföring av uppgifter |
Tre månader efter det att referensperioden gått ut |
||||||||
Första referensperioden |
Första kvartalet 2004 |
||||||||
Kommentarer |
|
BILAGA IV
REGIONAL STATISTIK ÖVER GODS- OCH PERSONTRANSPORTER |
|||||||||
Lista över variabler och måttenheter |
Transporterat gods i:
Transporterade passagerare i:
|
||||||||
Referensperiod |
Ett år |
||||||||
Frekvens |
Vart femte år |
||||||||
Lista över tabeller med indelning för varje tabell |
Tabell IV1: nationella godstransporter, efter lastningsregion och lossningsregion (NUTS 2) Tabell IV2: internationella godstransporter, efter lastningsregion och lossningsregion (NUTS 2) Tabell IV3: nationella persontransporter, efter påstigningsregion och avstigningsregion (NUTS 2) Tabell IV4: internationella persontransporter, efter påstigningsregion och avstigningsregion (NUTS 2) |
||||||||
Sista datum för överföring av uppgifter |
12 månader efter det att referensperioden gått ut |
||||||||
Första referensperioden |
2005 |
||||||||
Kommentarer |
|
BILAGA V
STATISTIK ÖVER TRAFIKFLÖDET PÅ JÄRNVÄGSNÄTET |
|||||||||
Lista över variabler och måttenheter |
Godstransporter:
Persontransporter:
Övrigt (servicetåg, osv.) (frivillig uppgift):
|
||||||||
Referensperiod |
Ett år |
||||||||
Frekvens |
Vart femte år |
||||||||
Lista över tabeller med indelning för varje tabell |
Tabell V1: transporterat gods efter nätsegment Tabell V2: transporterade passagerare efter nätsegment Tabell V3: övrigt (servicetåg osv.) efter nätsegment (valfritt) |
||||||||
Sista datum för överföring av uppgifter |
18 månader efter det att referensperioden gått ut |
||||||||
Första referensperioden |
2005 |
||||||||
Kommentarer |
|
BILAGA VI
NST 2007
Huvudgrupp |
Varuslag |
01 |
Jordbruks-, jakt- och skogsbruksprodukter; fisk och andra fiskeriprodukter |
02 |
Stenkol och brunkol; råpetroleum och naturgas |
03 |
Metallhaltiga malmer och övriga produkter från gruvor och stenbrott; torv; uranmalm och toriummalm |
04 |
Livsmedel, dryckesvaror och tobak |
05 |
Textil- och beklädnadsvaror; läder och lädervaror |
06 |
Trä och varor av trä och kork (utom möbler), varor av halm och andra flätningsmaterial; massa, papper och pappersvaror, trycksaker och ljudmedia |
07 |
Stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter |
08 |
Kemikalier, kemiska produkter och konstfibrer; gummi- och plastvaror; kärnbränsle |
09 |
Andra icke-metalliska mineraliska produkter |
10 |
Metaller; metallvaror, utom maskiner och apparater |
11 |
Övriga maskiner; kontorsmaskiner och datorer; diverse andra elektriska maskiner och apparater; radio, tv- och teleprodukter; precisionsinstrument, medicinska och optiska instrument samt ur |
12 |
Transportmedel |
13 |
Möbler; diverse andra tillverkade varor |
14 |
Returråvara; kommunalt avfall och annat avfall |
15 |
Post och paket |
16 |
Utrustning och material som används vid varutransporter |
17 |
Gods som flyttas i samband med flytt av hushåll eller kontor; bagage som transporteras separat från passagerarna; motorfordon som fraktas för reparation; övriga varor som inte omsätts på en marknad |
18 |
Samlastat gods: flera olika slags gods som fraktas tillsammans |
19 |
Oidentifierbart gods: gods som av någon anledning inte kan identifieras och därför inte kan hänföras till någon av huvudgrupperna 01–16 |
20 |
Diverse andra varor |
BILAGA VII
KLASSIFICERING AV FARLIGT GODS
1. |
Explosiva ämnen och föremål |
2. |
Gaser (som komprimerats, kondenserats eller lösts under tryck) |
3. |
Brandfarliga vätskor |
4.1. |
Brandfarliga fasta ämnen |
4.2. |
Självantändande ämnen |
4.3. |
Ämnen som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser |
5.1. |
Oxiderande ämnen |
5.2. |
Organiska peroxider |
6.1. |
Giftiga ämnen |
6.2. |
Smittförande ämnen |
7. |
Radioaktiva ämnen |
8. |
Frätande ämnen |
9. |
Övriga farliga ämnen |
Anmärkning:
Dessa kategorier är de som fastställts i reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods, vanligen kallat RID, och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG (1).
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).
BILAGA VIII
Tabell VIII.1
NIVÅ PÅ TRANSPORTVERKSAMHETEN FÖR GODSTRANSPORTER |
|||||||
Lista över variabler och måttenheter |
Transporterat gods i:
Godstågstrafik i:
|
||||||
Referensperiod |
Ett år |
||||||
Frekvens |
Varje år |
||||||
Sista datum för överföring av uppgifter |
Fem månader efter det att referensperioden gått ut |
||||||
Första referensperiod |
2017 |
||||||
Kommentarer |
Endast för företag med en total volym av godstransporter på mindre än 200 miljoner ton-km och mindre än 500 000 ton och som inte rapporterar enligt bilaga I (detaljerad rapportering) |
Tabell VIII.2
NIVÅ PÅ TRANSPORTVERKSAMHETEN FÖR PERSONTRANSPORTER |
|||||||
Lista över variabler och måttenheter |
Transporterade passagerare i:
Persontågstrafik i:
|
||||||
Referensperiod |
Ett år |
||||||
Frekvens |
Varje år |
||||||
Sista datum för överföring av uppgifter |
Åtta månader efter det att referensperioden gått ut |
||||||
Första referensperiod |
2017 |
||||||
Kommentarer |
Endast för företag med en total volym av persontransporter på mindre än 100 miljoner passagerar-km och som inte rapporterar enligt bilaga II (detaljerad rapportering) |
BILAGA IX
UPPHÄVD FÖRORDNING OCH EN FÖRTECKNING ÖVER ÄNDRINGAR AV DENNA
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003 |
|
Kommissionens förordning (EG) nr 1192/2003 |
|
Kommissionens förordning (EG) nr 1304/2007 |
Endast artikel 3 |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009 |
Endast punkt 4.4 i bilagan |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2032 |
|
BILAGA X
JÄMFÖRELSETABELL
Förordning (EG) nr 91/2003 |
Denna förordning |
Artiklarna 1, 2 och 3 |
Artiklarna 1, 2 och 3 |
Artikel 4.1, inledningen |
Artikel 4.1, inledningen |
Artikel 4.1 a |
Artikel 4.1 a |
Artikel 4.1 c |
Artikel 4.1 b |
Artikel 4.1 e |
Artikel 4.1 c |
Artikel 4.1 f |
Artikel 4.1 d |
Artikel 4.1 g |
Artikel 4.1 e |
Artikel 4.2, 4.3 och 4.4 |
Artikel 4.2, 4.3 och 4.4 |
Artikel 4.5 |
— |
Artiklarna 5, 6 och 7 |
Artiklarna 5, 6 och 7 |
Artikel 8.1 |
Artikel 8.1 |
Artikel 8.1a |
Artikel 8.2 |
Artikel 8.2 |
Artikel 8.3 |
Artikel 8.3 |
Artikel 8.4 |
Artikel 8.4 |
Artikel 8.5 |
Artiklarna 9, 10 och 11 |
Artiklarna 9, 10 och 11 |
— |
Artikel 12 |
Artikel 13 |
Artikel 13 |
Bilaga A |
Bilaga I |
Bilaga C |
Bilaga II |
Bilaga E |
Bilaga III |
Bilaga F |
Bilaga IV |
Bilaga G |
Bilaga V |
Bilaga J |
Bilaga VI |
Bilaga K |
Bilaga VII |
Bilaga L |
Bilaga VIII |
— |
Bilaga IX |
— |
Bilaga X |
2.5.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 112/19 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/644
av den 18 april 2018
om gränsöverskridande paketleveranstjänster
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
De taxor som gäller för avsändare av mindre volymer av gränsöverskridande paket och andra postförsändelser, särskilt små och medelstora företag samt privatpersoner, är fortfarande förhållandevis höga. Detta har en direkt negativ inverkan på användare av gränsöverskridande paketleveranstjänster, framför allt i samband med e-handel. |
(2) |
I artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) framhålls den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom posttjänster, har för unionens gemensamma värden, och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Vidare anges att det behöver sörjas för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. |
(3) |
I protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse, som har fogats till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, framhålls dessutom att unionens gemensamma värden i fråga om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 14 i EUF-fördraget inbegriper de skillnader i användarnas behov och preferenser som olika geografiska, sociala eller kulturella förhållanden kan leda till, en hög nivå av kvalitet, säkerhet och överkomlighet, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter. |
(4) |
Enligt artikel 169.1 och 169.2 a i EUF-fördraget ska unionen bidra till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder som beslutas enligt artikel 114 i EUF-fördraget. |
(5) |
Det finns grundläggande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter avseende marknadsövervakning och tillsyn över tillhandahållare av paketleveranstjänster. Till exempel kan vissa myndigheter med framgång begära att tillhandahållare lämnar relevant prisinformation. Förekomsten av sådana skillnader har bekräftats i ett gemensamt yttrande från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation och Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för posttjänster, som kom fram till att de nationella regleringsmyndigheterna behöver lämpliga rättsliga befogenheter att ingripa, och att sådana befogenheter inte verkar finnas i alla medlemsstater. Dessa skillnader leder till ytterligare administrativa bördor och efterlevnadskostnader för tillhandahållare av paketleveranstjänster som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Dessa skillnader utgör därför hinder för gränsöverskridande tillhandahållande av paketleveranstjänster och har därmed en direkt inverkan på hur den inre marknaden fungerar. |
(6) |
På grund av post- och paketsektorns internationella karaktär är det viktigt att fortsätta att utveckla europeiska och internationella tekniska standarder till förmån för användarna och miljön samt för att utvidga marknadsmöjligheterna för företag. Dessutom anmäler användare ofta problem med tjänstekvaliteten när de skickar, tar emot eller returnerar gränsöverskridande paket. Det finns därför också behov av att ytterliga förbättra standarderna för tjänstekvalitet och driftskompatibiliteten för gränsöverskridande paketleveranstjänster. Dessa förbättringar bör ytterligare prioriteras i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG (3), genom Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och på andra sätt. Större framsteg behövs också för att göra tjänsterna mer effektiva, med särskilt beaktande av användarnas intressen. |
(7) |
Standardisering av posttjänster och förbättring av tjänstekvaliteten till stöd för direktiv 97/67/EG är en strategisk prioritering för unionen som bör fortsättas. Teknisk standardisering är en förutsättning för att driftskompatibiliteten mellan de nationella näten ska kunna främjas och en effektiv samhällsomfattande tjänst ska kunna bibehållas. I augusti 2016 lämnade kommissionen in en fjärde standardiseringsbegäran till CEN i syfte att utarbeta ett arbetsprogram och tillhandahålla en slutlig rapport i augusti 2020 (4). Detta arbetsprogram bör särskilt beakta användarnas intressen och miljööverväganden samt effektivitet och bör bidra till inrättandet av en digital inre marknad för unionen. |
(8) |
Marknaden för gränsöverskridande paketleveranstjänster är mångfacetterad, komplex och konkurrensutsatt, med olika tillhandahållare som erbjuder olika tjänster och priser beroende på paketens vikt, storlek och format samt deras bestämmelseort, eventuella tilläggstjänster, såsom spårbarhetssystem, och antalet skickade paket. I flera medlemsstater är det inte tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster som har den största marknadsandelen på paketleveranstjänstemarknaden. Denna mångfald gör det svårt för konsumenter och användare att jämföra olika tillhandahållares paketleveranstjänster som erbjuds i fråga om kvalitet och priser, eftersom de ofta inte känner till att det finns olika paketleveransalternativ för liknande tjänster inom den gränsöverskridande e-handeln. Sådan information bör göras mer tillgänglig, särskilt för små och medelstora företag samt privatpersoner. Dessutom anger små och medelstora näringsidkare leveransproblem som ett hinder för gränsöverskridande försäljning. |
(9) |
För att förbättra gränsöverskridande paketleveranstjänster, särskilt för privatpersoner och mikroföretag och små företag, inbegripet de i avlägsna eller glest befolkade områden, samt för privatpersoner med funktionsnedsättning eller minskad rörlighet, är det nödvändigt att förbättra tillgången till och insynen i offentliggjorda prislistor med taxor för en begränsad uppsättning gränsöverskridande paketleveranstjänster. Större prisinsyn och mer jämförbara priser för gränsöverskridande leveranstjänster i hela unionen bör uppmuntra till en minskning av orimliga skillnader mellan taxor, inklusive, i förekommande fall, omotiverade skillnader mellan inrikes och gränsöverskridande taxor. |
(10) |
Enstaka pakettjänster ingår i de samhällsomfattande tjänsterna i alla medlemsstater och är också den tjänst som används oftast av privatpersoner och småföretag. Enhetstaxorna måste göras mer insynsvänliga och överkomliga om e-handeln ska kunna utvecklas ytterligare. |
(11) |
Många företag som säljer, tidigare sålde eller har försökt att sälja via e-handel anser att höga leveranskostnader i kombination med ett kostsamt förfarande för hantering av klagomål och garantiärenden är ett problem. Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa att framför allt små och medelstora företag och privatpersoner i avlägsna områden kan dra full nytta av problemfria gränsöverskridande paketleveranstjänster som de har tillgång till och säkerställa att dessa tjänster är rimligt prissatta. |
(12) |
Med termen tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster avses postoperatörer som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster eller delar därav inom en särskild medlemsstat. Tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster som bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat bör klassificeras som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster enbart i den eller de medlemsstater där de tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst. |
(13) |
I nuläget regleras posttjänster genom direktiv 97/67/EG. I det direktivet fastställs gemensamma regler för tillhandahållande av posttjänster och samhällsomfattande posttjänster inom unionen. Det inriktar sig huvudsakligen, men inte uteslutande, på de nationella samhällsomfattande tjänsterna och tar inte upp tillsynen över tillhandahållare av paketleveranstjänster. Nationella tillsynsmyndigheter som utses av medlemsstater ska säkerställa att minimikraven för samhällsomfattande tjänster i det direktivet följs. Denna förordning kompletterar därför reglerna i direktiv 97/67/EG för gränsöverskridande paketleveranstjänster. Denna förordning påverkar inte de rättigheter och garantier som fastställs i direktiv 97/67/EG, inbegripet framför allt det fortsatta tillhandahållandet av samhällsomfattande posttjänster till användare. |
(14) |
Denna förordning ändrar inte definitionen av postförsändelse i artikel 2.6 i direktiv 97/67/EG eller den nationella rättens definition som baseras därpå. |
(15) |
Uppskattningsvis 80 % av adresserade paket som genereras av e-handeln i dag väger mindre än två kilogram och de behandlas ofta i postkedjan för brevförsändelser. Det saknas dock information om vikten på paket som levereras på annat sätt. Det är viktigt att dessa lättare försändelser omfattas av denna förordning. |
(16) |
Vid genomförandet av denna förordning är det viktigt att tydligt definiera paket, paketleveranstjänster och tillhandahållare av paketleveranstjänster, och att ange vilka postförsändelser som omfattas av dessa definitioner. Postförsändelser som är tjockare än 20 mm bedöms innehålla andra varor än brevförsändelser, oavsett om de hanteras av tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster eller inte. Postförsändelser som endast består av ett skriftligt meddelande bör inte omfattas av paketleveranstjänster. Denna förordning bör därför enligt konsekvent praxis omfatta paket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde och som väger högst 31,5 kg, eftersom tyngre föremål inte kan hanteras av en genomsnittlig privatperson utan hjälpredskap och sådan verksamhet är en del av godstransport- och logistiksektorn. |
(17) |
Tillhandahållare av paketleveranstjänster som använder alternativa affärsmodeller, till exempel modeller som utgår från delningsekonomin och e-handelsplattformar, bör omfattas av denna förordning om de tillhandahåller minst ett led i postleveranskedjan. Insamling, sortering och utdelning, inklusive upphämtning, bör betraktas som paketleveranstjänster, även när de erbjuds av tillhandahållare av expressbuds- och kurirtjänster samt medaktörer enligt gällande praxis. Enbart transporter som inte sker i samband med något av dessa led bör inte omfattas av paketleveranstjänster, inte heller när de utförs av underleverantörer inom ramen för alternativa affärsmodeller eller på annat sätt, eftersom det i det fallet bör antas att verksamheten är en del av transportsektorn, såvida inte det aktuella företaget eller ett av dess dotterbolag eller anknutna företag omfattas av denna förordning på annat sätt. |
(18) |
Denna förordning bör inte tillämpas på företag som är etablerade i endast en medlemsstat och som har inhemska interna leveransnät endast för att utföra beställningar av varor som de själva har sålt enligt ett sådant köpeavtal i den mening som avses i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (5). Företag som också använder inhemska interna leveransnät för leverans av varor som sålts av tredje part bör omfattas av denna förordning. |
(19) |
Det bör fastställas en minsta uppsättning konfidentiella uppgifter som bör överföras till de nationella tillsynsmyndigheterna och förfaranden som myndigheterna följer för att säkerställa att de nationella operatörernas kommersiella karaktär respekteras, och säkra kanaler bör upprättas för deras överföring. |
(20) |
De nationella tillsynsmyndigheterna behöver ha kunskap och för statistikens skull ha information om tillhandahållare av paketleveranstjänster som är verksamma på marknaden på grundval av lämpliga tillståndsförfaranden eller andra lagstadgade krav. På grund av sektorns arbetsintensiva karaktär och för att begränsa den administrativa bördan för små tillhandahållare av paketleveranstjänster som är verksamma endast på en nationell eller regional marknad bör ett tröskelvärde på färre än 50 personer tillämpas, beräknat utifrån det antal personer som arbetade för tillhandahållaren av tjänster under det föregående kalenderåret och som var sysselsatta med tillhandahållandet av paketleveranstjänster i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad, såvida inte tillhandahållaren är etablerad i mer än en medlemsstat. Detta tröskelvärde följer kommissionens rekommendation 2003/361/EG (6), återspeglar sektorns arbetskraftsintensiva karaktär och inkluderar större delen av marknaden för paketleveranstjänster, i synnerhet i länder med små paketleveransvolymer. Tröskelvärdet bör särskilt inbegripa personer som är sysselsatta medtillhandahållandet av paketleveranstjänster, till exempel heltids-, deltids- och visstidsanställda samt egenföretagare som arbetar för tillhandahållaren av paketleveranstjänster. Uppdelningar, som visar antalet personer efter anställningsstatus bör göras i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt. De nationella tillsynsmyndigheterna bör i vissa fall och med beaktande av särdragen i den berörda medlemsstaten kunna sänka tröskelvärdet till 25 personer eller begära att tillhandahållaren av gränsöverskridande paketleveranstjänster i tröskelvärdet inbegriper heltids-, deltids- och visstidsanställda samt egenföretagare som arbetar för dess underleverantörer, i syfte att göra gränsöverskridande taxor och marknaden som helhet mer öppna för insyn. |
(21) |
Lämnande av uppgifter om antalet personer som arbetar för tillhandahållaren av paketleveranstjänster till den nationella tillsynsmyndigheten bör ske i enlighet med fastställd praxis för företags rapportering av statistik. Detta är viktigt för att kunna säkerställa att uppgifterna är jämförbara och samtidigt minimera den administrativa bördan för tillhandahållarna. |
(22) |
Den ort där en tillhandahållare är etablerad ska fastställas i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis. Om tillhandahållaren är etablerad på flera orter är det viktigt att fastställa den etableringsort varifrån den faktiska tjänsten tillhandahålls. |
(23) |
När tillhandahållare av paketleveranstjänster lämnar uppgifter till den nationella tillsynsmyndigheten bör det framgå av de uppgifter som avser paketleveranstjänster vilka led i postleveranskedjan (insamling, sortering, transport och utdelning) som tillhandahållaren utför, huruvida tjänsten omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, var tjänsten utförs geografiskt (regionalt, inrikes, gränsöverskridande), och huruvida tilläggstjänster erbjuds. |
(24) |
Förteckningen över de postförsändelser som omfattas av åtgärder för prisinsyn bör begränsas för att underlätta jämförbarheten och minimera den administrativa bördan för tillhandahållare av gränsöverskridande paketleveranstjänster och nationella tillsynsmyndigheter. Tjänster som avser standardförsändelser och rekommenderade försändelser bör omfattas, eftersom de utgör grunden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och med tanke på hur viktig spårningsfunktionen är för e-handeln, priserna för spårning och rekommenderade paket bör också ingå, oavsett om de omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller inte, så att jämförbarhet kan säkerställas i hela unionen. Fokus bör ligga på försändelser med lägre vikt, som utgör majoriteten av de postförsändelser som levereras av tillhandahållare av paketleveranstjänster, likaså på priserna för postförsändelser som är tjockare än 20 mm och som behandlas som brev. Endast enhetstaxor bör anges, eftersom det är de priserna som de minsta avsändarna betalar. De berörda postförsändelserna bör tydligt anges i en bilaga till denna förordning. Denna förordning ålägger inte tillhandahållare av gränsöverskridande paketleveranstjänster att erbjuda samtliga postförsändelser som anges i den bilagan. Tillhandahållarna av gränsöverskridande paketleveranstjänster bör själva tillhandahålla informationen om taxor för att säkerställa att den är korrekt. Taxorna bör offentliggöras av kommissionen på en särskild neutral och icke-kommersiell webbplats. |
(25) |
När de nationella tillsynsmyndigheterna objektivt bedömer de gränsöverskridande taxor som de anser behöver bedömas bör de grunda sig på faktorer som till exempel inrikestaxor och andra relevanta taxor för jämförbara paketleveranstjänster i avsändarmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten, eventuell tillämpning av en enhetlig taxa för två eller flera medlemsstater, bilaterala volymer, särskilda transport- eller hanteringskostnader andra relevanta kostnader och standarder för tjänstekvalitet, och när så är möjligt utan oproportionellt stora bördor den sannolika effekten av de tillämpliga gränsöverskridande taxorna på användare som är privatpersoner och små och medelstora företag, inbegripet de som bor eller är etablerade i avlägsna eller glest befolkade områden, och på användare som är privatpersoner med funktionsnedsättning eller minskad rörlighet. Dessa enhetliga faktorer får kompletteras med andra faktorer som är särskilt relevanta för att förklara de berörda taxorna, till exempel huruvida taxorna omfattas av en specifik prisreglering enligt nationell lagstiftning eller huruvida missbruk av en dominerande marknadsställning har fastställts i enlighet med relevant tillämplig rätt. När de nationella tillsynsmyndigheterna kartlägger vilka gränsöverskridande taxor som ska bedömas kan de dessutom, enligt proportionalitetsprincipen och i syfte att minska den administrativa bördan för nationella tillsynsmyndigheter och tillhandahållare av paketleveranstjänster som omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, basera sin kartläggning på en objektiv filtermekanism för förhandsbedömning. |
(26) |
Enhetliga taxor för gränsöverskridande leveranser till två eller flera medlemsstater skulle kunna vara viktiga för att skydda regional och social sammanhållning. I det sammanhanget bör hänsyn tas till behovet av att främja e-handeln och erbjuda nya möjligheter för avlägsna eller glest befolkade områden att delta i e-handel och stärka sina regionala ekonomier. |
(27) |
Betydande skillnader mellan inrikes och gränsöverskridande taxor för paketleveranstjänster bör motiveras av objektiva kriterier, såsom särskilda transport- eller hanteringskostnader eller andra relevanta kostnader. Den nationella tillsynsmyndigheten kan behöva inhämta information för bedömningen. Denna information, och eventuella motiveringar till de taxor som bedöms, bör lämnas till den nationella tillsynsmyndigheten på begäran. |
(28) |
För att säkerställa öppenhet i hela unionen bör en icke-konfidentiell version av varje nationell tillsynsmyndighets bedömning offentliggöras av kommissionen. |
(29) |
För att begränsa den administrativa bördan bör tillhandahållarna av paketleveranstjänster, de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen överföra uppgifter elektroniskt, och framför allt tillåta användningen av elektroniska underskrifter, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (7). |
(30) |
Eftersom marknaderna för paketleveranstjänster förändras snabbt bör kommissionen på nytt bedöma hur ändamålsenlig och effektiv denna förordning är, med beaktande av utvecklingen inom e-handeln, och bör regelbundet lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om översyn till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör utarbetas med medverkan av alla relevanta aktörer, inbegripet den europeiska kommittén för social dialog inom postsektorn. |
(31) |
Kommissionen bör bygga vidare på värdefull information från Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för posttjänster, som består av företrädare för de nationella tillsynsmyndigheterna. |
(32) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende att utarbeta ett formulär för inlämnandet av uppgifter från tillhandahållare av paketleveranstjänster till de nationella tillsynsmyndigheterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8). |
(33) |
Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och bör genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer. |
(34) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (10) tillämpas på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning. |
(35) |
Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av denna förordning och bör säkerställa att de genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. |
(36) |
Eftersom målen för denna förordning nämligen att fastställa de rättsliga principer och regler som behövs för att förbättra tillsynen, förbättra insynen i taxor och inrätta vissa principer för gränsöverskridande paketleveranstjänster som bör stödja konkurrensen, med det slutliga målet att främja bättre gränsöverskridande paketleveranstjänster för användarna och därigenom också öka konsumenternas förtroende för gränsöverskridande e-handel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av målens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte och mål
Genom denna förordning fastställs följande särskilda bestämmelser för att främja bättre gränsöverskridande paketleveranstjänster, utöver de som fastställs i direktiv 97/67/EG:
a) |
Tillsyn med avseende på paketleveranstjänster. |
b) |
Insyn i taxor och bedömning av taxor för vissa gränsöverskridande paketleveranstjänster i syfte att fastställa vilka som är orimligt höga. |
c) |
Information till konsumenter från näringsidkare om gränsöverskridande paketleveranstjänster. |
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller definitionerna i artikel 2 i direktiv 97/67/EG och i artikel 2.1, 2.2 och 2.5 i direktiv 2011/83/EU. Utöver de gäller följande definitioner:
1. paket : annan postförsändelse än ett skriftligt meddelande som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde och som väger högst 31,5 kg.
2. paketleveranstjänster : tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och utdelning av paket.
3. tillhandahållare av paketleveranstjänster : ett företag som tillhandahåller en eller flera paketleveranstjänster; med undantag av företag som är etablerade i endast en medlemsstat, som bara tillhandahåller inrikes paketleveranstjänster som en del av ett köpeavtal och som en del av detta avtal personligen levererar varor som omfattas av avtalet till användaren.
4. underleverantör : ett företag som utför insamling, sortering, transport eller utdelning av paket åt tillhandahållaren av paketleveranstjänster.
Artikel 3
Harmoniseringsnivå
Kraven i denna förordning är minimikrav som inte ska hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa ytterligare nödvändiga och proportionella åtgärder för att få till stånd bättre gränsöverskridande paketleveranstjänster, förutsatt att dessa åtgärder är förenliga med unionsrätten.
KAPITEL II
TILLSYN
Artikel 4
Tillhandahållande av information
1. Alla tillhandahållare av paketleveranstjänster ska lämna följande information till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där de är etablerade, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten redan har begärt och mottagit denna information:
a) |
Deras namn, rättsliga ställning och associationsform, registreringsnummer i ett handelsregister eller liknande register, registreringsnummer för mervärdesskatt, adress samt kontaktuppgifter till en kontaktperson. |
b) |
Vad som kännetecknar de paketleveranstjänster som de erbjuder och om möjligt en detaljerad beskrivning av dem. |
c) |
Deras allmänna villkor och bestämmelser för paketleveranstjänster, inbegripet information om förfaranden vid klagomål för användare och begränsningar av tillhandahållarens ansvar. |
2. Tillhandahållare av paketleveranstjänster ska underrätta den nationella tillsynsmyndigheten om eventuella ändringar av den information som avses i punkt 1 inom 30 dagar.
3. Senast den 30 juni varje kalenderår ska samtliga tillhandahållare av paketleveranstjänster lämna följande information till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där de är etablerade, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten redan har begärt och mottagit denna information:
a) |
Den årliga omsättningen för paketleveranstjänster för föregående kalenderår i den medlemsstat där de är etablerade, uppdelat på inrikes, inkommande och utgående gränsöverskridande paketleveranstjänster. |
b) |
Antalet personer som under föregående kalenderår arbetade för dem och var sysselsatta med tillhandahållandet av paketleveranstjänster i den medlemsstat där de är etablerade, med uppgifter som visar antalet personer per anställningsstatus, och framför allt de som var heltids- eller deltidsanställda, tillfälligt anställda eller egenföretagare. |
c) |
Antalet paket som under det föregående kalenderåret behandlades i den medlemsstat där de är etablerade, uppdelat på inrikes, inkommande och utgående gränsöverskridande paket. |
d) |
Namnen på tillhandahållarens underleverantörer samt all information som innehas av dem om vad som kännetecknar de paketleveranstjänster som tillhandahålls av underleverantörerna. |
e) |
Alla offentliggjorda prislistor för paketleveranstjänster som gäller den 1 januari varje kalenderår, om de är tillgängliga. |
4. Senast den 23 september 2018 ska kommissionen anta en genomförandeakt för att fastställa ett formulär för inlämnandet av den information som avses i punkterna 1 och 3. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som anges i artikel 12.
5. De nationella tillsynsmyndigheterna får införa informationskrav utöver dem som avses i punkterna 1 och 3 förutsatt att de behövs och är proportionella.
6. Punkterna 1–5 får inte tillämpas på tillhandahållare av paketleveranstjänster som under det föregående kalenderåret i genomsnitt sysselsatte färre än 50 personer som var sysselsatta med tillhandahållandet av paketleveranstjänster i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad, såvida inte tillhandahållaren är etablerad i mer än en medlemsstat. En nationell tillsynsmyndighet får i detta tröskelvärde på 50 personer inkludera de personer som arbetar för underleverantörer till tillhandahållaren av paketleveranstjänster.
7. Utan hinder av punkt 6 får en nationell tillsynsmyndighet begära den information som ska lämnas in enligt punkterna 1–5 från alla tillhandahållare av paketleveranstjänster som under det föregående kalenderåret i genomsnitt sysselsatte 25–49 personer om särdragen i den berörda medlemsstaten kräver detta och om detta behövs och är proportionellt för att säkerställa överensstämmelse med denna förordning.
Artikel 5
Insyn i gränsöverskridande taxor
1. Alla tillhandahållare av gränsöverskridande paketleveranstjänster, utom de som undantas i enlighet med artikel 4.6 och 4.7, ska förse den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där de är etablerade med en offentliggjord prislista med taxor som gäller den 1 januari varje kalenderår för leverans av enstaka postförsändelser som inte är ett skriftligt meddelande och som omfattas av de kategorier som förtecknas i bilagan. Dessa uppgifter ska lämnas senast den 31 januari varje kalenderår.
2. De nationella tillsynsmyndigheterna ska utan dröjsmål och senast den 28 februari varje kalenderår till kommissionen lämna in de offentliggjorda prislistor med taxor som har tagits emot i enlighet med punkt 1. Kommissionen ska offentliggöra dem på en särskild webbplats senast den 31 mars varje kalenderår och säkerställa att den särskilda webbplatsen är neutral och icke-kommersiell.
Artikel 6
Bedömning av gränsöverskridande taxor för enstaka paket
1. På grundval av de offentliggjorda prislistor med taxor som har mottagits i enlighet med artikel 5, ska den nationella tillsynsmyndigheten fastställa, för var och en av de enstaka postförsändelser som anges i bilagan, vilka gränsöverskridande taxor för paketleveranstjänster från en tillhandahållare i dess medlemsstat, som omfattas av en skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och som den nationella tillsynsmyndigheten objektivt anser ska bedömas.
2. Den nationella tillsynsmyndigheten ska objektivt bedöma, i linje med principerna i artikel 12 i direktiv 97/67/EG, de gränsöverskridande taxor som har fastställts enligt punkt 1 för att fastslå vilka gränsöverskridande taxor som den anser vara orimligt höga. Vid bedömningen ska den nationella tillsynsmyndigheten särskilt beakta följande:
a) |
Inrikestaxor och andra relevanta taxor för jämförbara paketleveranstjänster i avsändarmedlemsstaten och mottagarmedlemsstaten. |
b) |
Eventuell tillämpning av en enhetlig taxa för två eller flera medlemsstater. |
c) |
Bilaterala volymer, särskilda transport- eller hanteringskostnader, andra relevanta kostnader och standarder för tjänstekvalitet. |
d) |
Den sannolika effekten av de tillämpliga gränsöverskridande taxorna på användare som är privatpersoner eller små och medelstora företag, inbegripet de som bor eller är etablerade i avlägsna eller glest befolkade områden, och på användare som är privatpersoner med funktionsnedsättning eller minskad rörlighet, om möjligt utan att medföra oproportionella bördor. |
3. Utöver faktorerna i punkt 2 får den nationella tillsynsmyndigheten, när den anser att det behövs, också beakta särskilt följande:
a) |
Huruvida taxorna omfattas av en specifik prisreglering enligt nationell lagstiftning. |
b) |
Missbruk av en dominerande marknadsställning som har fastställts i enlighet med relevant tillämplig rätt. |
4. Kommissionen ska fastställa riktlinjer för vilken metodologi som ska användas avseende de faktorer som anges i punkterna 2 och 3.
5. För den bedömning som avses i punkt 2 ska den nationella tillsynsmyndigheten, när den anser att det behövs, begära all ytterligare relevant information avseende dessa taxor som behövs för att göra bedömningen.
6. Den information som avses i punkt 5 ska lämnas till den nationella tillsynsmyndigheten inom en månad efter att begäran har mottagits, tillsammans med en eventuell motivering till de taxor som ska bedömas.
7. Den nationella tillsynsmyndigheten ska lämna sin bedömning till kommissionen senast den 30 juni det aktuella kalenderåret. Den nationella tillsynsmyndigheten ska dessutom lämna en icke-konfidentiell version av bedömningen till kommissionen.
8. Kommissionen ska offentliggöra den icke-konfidentiellaversionen av de nationella tillsynsmyndigheternas bedömning utan dröjsmål, dock senast inom en månad efter att den icke-konfidentiella versionen har mottagits.
Artikel 7
Information till konsumenter
Avseende avtal som omfattas av direktiv 2011/83/EU ska alla näringsidkare som med konsumenter ingår köpeavtal som inbegriper gränsöverskridande paketleveranser, om möjligt och i tillämpliga fall, innan avtal tecknas tillhandahålla information om valmöjligheter för gränsöverskridande leveranser inom ramen för det aktuella köpeavtalet och om avgifter som konsumenten ska betala för gränsöverskridande paketleveranser, samt i tillämpliga fall, information om näringsidkarens egna förfaranden för hantering av klagomål.
KAPITEL III
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 8
Sanktioner
1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
2. Medlemsstaterna ska senast den 23 november 2019 till kommissionen anmäla de rättsakter de antar enligt punkt 1 och utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som rör dessa regler.
Artikel 9
Konfidentialitet
All konfidentiell affärsinformation som i enlighet med denna förordning tillhandahålls nationella tillsynsmyndigheter eller kommissionen ska omfattas av strikta sekretesskrav enligt tillämpliga bestämmelser i unionsrätt och nationell rätt.
Artikel 10
Tillämpning
Om inget annat särskilt föreskrivs i denna förordning påverkar tillämpningen av denna förordning inte sådan unionsrätt, och nationell rätt sådana lämpliga tillståndsförfaranden som är tillämpliga på tillhandahållare av paketleveranstjänster, sociala och arbetsrättsliga bestämmelser och krav på att lämna information till nationella tillsynsmyndigheter.
Artikel 11
Översyn
Senast den 23 maj 2020, och därefter vart tredje år, ska kommissionen lämna en utvärderingsrapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen och genomförandet av denna förordning, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag om översyn av den. Alla berörda aktörer bör involveras och informeras innan denna rapport utarbetas.
Kommissionen ska utvärdera åtminstone följande:
a) |
Bidraget från denna förordning till förbättringen av gränsöverskridande paketleveranstjänster, inbegripet överkomligheten för små och medelstora företag och privatpersoner, särskilt de som bor eller är etablerade i avlägsna eller glesbefolkade områden, och huruvida insynen i gränsöverskridande taxor har ökat. |
b) |
Hur denna förordning inverkar på antalet gränsöverskridande paketleveranser och e-handeln, inbegripet information om leveransavgifter. |
c) |
I vilken utsträckning de nationella tillsynsmyndigheterna har haft svårigheter att tillämpa denna förordning, inbegripet en kvantitativ analys av de administrativa konsekvenserna. |
d) |
Framsteg som gjorts avseende andra initiativ för att fullborda den inre marknaden för paketleveranstjänster, och särskilt avseende framsteg på området för konsumentskydd och framtagande av standarder. |
Artikel 12
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av den postdirektivkommitté som inrättats genom artikel 21 i direktiv 97/67/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 13
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning ska tillämpas från och med den 22 maj 2018, med undantag för artikel 8 som ska tillämpas från och med den 23 november 2019.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 18 april 2018.
På Europaparlamentets vägnar
A. TAJANI
Ordförande
På rådets vägnar
L. PAVLOVA
Ordförande
(1) EUT C 34, 2.2.2017, s. 106.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 april 2018.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
(4) Kommissionens genomförandebeslut av den 1 augusti 2016 om en begäran om standardisering till Europeiska standardiseringskommittén avseende posttjänster och förbättringen av tjänstekvalitet till stöd för Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997.
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
(6) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).
BILAGA
Enstaka postförsändelser vars taxor, som har fastställts av tillhandahållare av paketleveranstjänster, omfattas av de prisinsynsåtgärder och den bedömning som föreskrivs i artiklarna 5 och 6:
a) |
Ett standardbrev på 500 g (inrikes och inom unionen). |
b) |
Ett standardbrev på 1 kg (inrikes och inom unionen). |
c) |
Ett standardbrev på 2 kg (inrikes och inom unionen). |
d) |
Ett rekommenderat brev på 500 g (inrikes och inom unionen). |
e) |
Ett rekommenderat brev på 1 kg (inrikes och inom unionen). |
f) |
Ett rekommenderat brev på 2 kg (inrikes och inom unionen). |
g) |
Ett spårbart brev på 500 g (inrikes och inom unionen). |
h) |
Ett spårbart brev på 1 kg (inrikes och inom unionen). |
i) |
Ett spårbart brev på 2 kg (inrikes och inom unionen). |
j) |
Ett standardpaket på 1 kg (inrikes och inom unionen). |
k) |
Ett standardpaket på 2 kg (inrikes och inom unionen). |
l) |
Ett standardpaket på 5 kg (inrikes och inom unionen). |
m) |
Ett spårbart paket på 1 kg (inrikes och inom unionen). |
n) |
Ett spårbart paket på 2 kg (inrikes och inom unionen). |
o) |
Ett spårbart paket på 5 kg (inrikes och inom unionen). |
De postförsändelser som anges i leden a–o ska uppfylla följande kriterier:
a) |
Måtten för de postförsändelser som anges i leden a–i (brevprodukter) ska begränsas på följande sätt: För längd, bredd och tjocklek tillsammans gäller 900 mm och maximimåttet ska vara högst 600 mm och minimimåttet ska vara mer än 20 mm. |
b) |
De paket som anges i leden j–o får inte vara mindre än den storlek som föreskrivs för de postförsändelser som anges i leden a–i. |
Faktorer som ska beaktas vid tillhandahållande av information om taxor för leden a–o:
(*) |
Taxorna för de olika postförsändelserna ska anges i enhetspris och får inte omfattas av några särskilda rabatter på grund av volym eller annan särskild behandling. |
(**) |
Storleken på taxorna, exklusive mervärdesskatt, ska lämnas till de nationella tillsynsmyndigheterna. |
(***) |
Tillhandahållare som erbjuder mer än en postförsändelse som uppfyller kriterierna ovan ska rapportera den förmånligaste taxan. |
(****) |
Taxorna ovan ska motsvara postförsändelser som levereras till adressatens hem eller andra lokaler i den mottagande medlemsstaten, eller till andra lokaler enligt adressatens begäran ifall en sådan taxa inkluderar den valmöjligheten utan extra kostnad. |
DIREKTIV
2.5.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 112/29 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/645
av den 18 april 2018
om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
I sin vitbok av den 28 mars 2011 med titeln Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem presenterar kommissionen en ”nollvision” i enlighet med vilken antalet dödsolyckor i trafiken i unionen bör vara nära noll senast 2050. |
(2) |
I sitt meddelande om politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 med titeln Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 föreslog kommissionen att man skulle ha som mål att ytterligare ha halverat antalet dödsolyckor senast 2020 med start från 2010. För att nå detta mål fastställde kommissionen sju strategiska mål, bland annat bättre trafikundervisning och fortbildning för trafikanter samt skydd för sårbara trafikanter. |
(3) |
Ett bindande mål om att senast 2030 ha minskat växthusgasutsläppen från hela EU-ekonomin med minst 40 % jämfört med 1990 fastställdes av Europeiska rådet den 23–24 oktober 2014. Detta mål för utsläppsminskningar kommer att bidra till att Parisavtalets långsiktiga mål uppnås, och samtliga sektorer inom ekonomin bör bidra till att uppnå det. Transportsektorn behöver en heltäckande strategi för främjandet av utsläppsminskningar och energieffektivitet. Arbetet mot utsläppssnål rörlighet bör fortsätta, bland annat genom forskning och införandet av nya tekniska lösningar som redan finns tillgängliga. Förarna behöver lämplig utbildning för att kunna köra så effektivt som möjligt. |
(4) |
Efter en utvärdering av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG (3) fann kommissionen vissa brister. De viktigaste konstaterade bristerna var svårigheter med avseende på, och osäkerhet om rättsläget vid, tolkningen av undantag, innehållet i utbildningen, som konstaterades endast delvis uppfylla förarnas behov, svårigheter för förare att erhålla ömsesidigt erkännande av helt eller delvis slutförd utbildning som genomgåtts i en annan medlemsstat samt inkonsekvenser mellan Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG och 2006/126/EG (4) i fråga om krav på minimiålder. |
(5) |
För att öka den rättsliga klarheten i direktiv 2003/59/EG bör alla hänvisningar till upphävda eller ersatta unionsakter tas bort eller ändras. |
(6) |
För att skapa säkerhet och enhetlighet med andra unionsrättsakter, bör vissa ändringar göras av undantagen i direktiv 2003/59/EG, med beaktande av liknande undantag enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 (5). En del av dessa undantag avser situationer där framförandet av fordon inte är förarens huvudsakliga sysselsättning och där det skulle utgöra en oproportionell börda för föraren att uppfylla kraven i direktiv 2003/59/EG. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om det upptar mindre än 30 % av den månatliga arbetstiden. |
(7) |
I fråga om framförande av fordon där fordonen framförs sällan, i landsbygdsområden, av förare som försörjer den egna verksamheten, bör undantag gälla under förutsättning att trafiksäkerheten fortfarande kan säkerställas. På grund av skillnaderna mellan olika landsbygdsområden inom unionen i fråga om förhållanden såsom geografi, klimat och befolkningstäthet, bör medlemsstaterna ha rätt att avgöra huruvida sådant framförande kan anses som tillfälligt och huruvida ett sådant undantag påverkar trafiksäkerheten, till exempel på grundval av vägtyp, trafikvolym eller förekomst av sårbara trafikanter. |
(8) |
Eftersom de sträckor som måste avverkas i arbetet av personer som arbetar inom jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, djuruppfödning och fiske, vilka är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde, kan variera inom unionen, bör det överlåtas till medlemsstaterna att i nationell rätt fastställa det högsta tillåtna avstånd, räknat från den plats där företaget är beläget, som undantagen gäller för. |
(9) |
De förare som undantagits från kravet på grundläggande kompetens bör, trots att de fortsätter att omfattas av detta undantag, vara skyldiga att genomgå fortbildning för att säkerställa att de viktigaste kunskaperna för deras yrkesutövning alltid är uppdaterade. |
(10) |
Medlemsstaterna bör, i samarbete med kommissionen, elektroniskt utbyta information om yrkeskompetensbevis. De bör ta fram den nödvändiga elektroniska plattformen med beaktande av en kostnads-nyttoanalys utförd av kommissionen, inbegripet möjligheten att utöka det nätverk för EU-körkort som inrättats enligt direktiv 2006/126/EG. En av fördelarna med detta är att medlemsstaterna enkelt kommer att kunna få tillgång till information om genomgången utbildning som inte finns angiven på förarens körkort. Det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen arbetar med att vidareutveckla denna funktion ytterligare med målet att ha tillgång till sådan information i realtid vid vägkontroller. |
(11) |
Med beaktande av utvecklingen inom utbildning och undervisning, och för att förstärka bidraget från direktiv 2003/59/EG till trafiksäkerhet och betydelsen av utbildning av förare, bör frågor som rör trafiksäkerheten, till exempel riskmedvetande, skydd av sårbara trafikanter, särskilt fotgängare, cyklister och personer med nedsatt rörlighet, bränslesnål körning, framförande av fordon vid extrema väderförhållanden och framförande av specialtransporter ges ökad betydelse i utbildningskurserna. I detta sammanhang bör kurserna även ha koppling till intelligenta transportsystem och bör utvecklas så att de följer med i den tekniska utvecklingen. |
(12) |
Medlemsstaterna bör få en klar valmöjlighet att förbättra och modernisera utbildningsmetoder med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg (nedan kallade IKT-verktyg), t.ex. e-lärande och blandat lärande, för en del av utbildningen, samtidigt som kvaliteten på utbildningen säkerställs. När utbildningsmetoder förbättras och moderniseras med hjälp av IKT-verktyg är det viktigt att ta hänsyn till att vissa specialområden kräver praktisk utbildning och inte kan avhandlas tillfredsställande med dessa utbildningsverktyg, till exempel montering av snökedjor och säkring av last, eller andra delar av utbildningen där de praktiska inslagen är viktiga. Praktisk utbildning kan, men behöver inte, bestå av framförande av fordon. En betydande del av den utbildning som krävs enligt detta direktiv bör genomföras vid ett godkänt utbildningscentrum. |
(13) |
För att säkerställa överensstämmelse mellan de olika former av utbildning som krävs enligt unionsrätten bör medlemsstaterna ges möjlighet att kombinera olika typer av relevant utbildning. Till exempel bör det vara möjligt för dem att kombinera utbildning för transport av farligt gods, om medvetenhet om funktionsnedsättningar eller om djurtransporter, med den utbildning som föreskrivs i direktiv 2003/59/EG. |
(14) |
För att undvika att skillnader i praxis mellan medlemsstaterna hindrar ömsesidigt erkännande och begränsar rätten för förare att genomgå fortbildning i den medlemsstat där de arbetar, bör myndigheterna i medlemsstaterna, om den avslutade utbildningen inte kan anges på körkortet, vara skyldiga att utfärda yrkeskompetensbevis i den form som föreskrivs av standardmodellerna, för att säkerställa ömsesidigt erkännande för alla förare som uppfyller kraven i direktiv 2003/59/EG. |
(15) |
När förare från tredjeländer använder förartillstånd som bevis på att utbildningskraven uppfyllts kan detta vara till hinder för förare när transportföretaget lämnar tillbaka tillståndet till de utfärdande myndigheterna, särskilt när dessa förare vill ta anställning i en annan medlemsstat. För att undvika lägen där förare under dessa omständigheter måste repetera sin utbildning när de tar en ny anställning bör medlemsstaterna uppmuntras att samarbeta och utbyta information om förares yrkeskompetens. |
(16) |
För att möjliggöra en smidig övergång bör giltiga förartillstånd och giltiga yrkeskompetensbevis för förare utfärdade i enlighet med de regler som är tillämpliga innan de bestämmelser som ändras genom detta direktiv börjar tillämpas, erkännas fram till dess att de löper ut. Ändringarna innebär inte en ogiltigförklaring av utbildning som genomförts innan ändringarna börjar tillämpas eller av körkort till styrkande av sådan utbildning som utfärdats innan ändringarna börjar tillämpas. |
(17) |
För att skapa rättslig klarhet och säkerställa harmoniserade krav på minimiålder för de ändamål som fastställs i direktiv 2003/59/EG, bör det föreskrivas ett tydligt undantag i direktiv 2006/126/EG som anger att körkort får utfärdas vid de åldersgränser som föreskrivs i direktiv 2003/59/EG. Detta klargörande avser den allmänna minimiåldern för förare i vissa fordonskategorier som innehar ett yrkeskompetensbevis och påverkar inte de befintliga möjligheterna att sänka eller föreskriva om undantag från dessa minimiålderskrav. |
(18) |
Ändringarna av direktiv 2006/126/EG bör begränsas till sådana som har direkt anknytning till översynen av direktiv 2003/59/EG och till underlättandet av användning av fordon som drivs med alternativa bränslen. Det förefaller önskvärt att göra en mer ingående analys av genomförandet och tillämpningen av direktiv 2006/126/EG, inbegripet avgränsningen mellan olika fordonskategorier, och en sådan bör ingå i en framtida översyn av direktiv 2006/126/EG. |
(19) |
För att bidra till en minskning av växthusgasutsläppen och en förbättring av luftkvaliteten genom att underlätta användningen av fordon som drivs med alternativa bränslen, bör medlemsstaterna ges möjlighet att på eget territorium tillåta innehavare av körkort för kategori B att köra vissa typer av fordon som drivs med alternativa bränslen med en tillåten totalvikt som överstiger 3 500 kg men inte 4 250 kg. Denna möjlighet att överstiga 3 500 kg bör endast finnas om den överskjutande tillåtna vikten uteslutande beror på den extra vikt som det alternativa framdrivningssystemet medför, och möjligheten bör vara föremål för begränsningar och villkor för att undvika negativa effekter på trafiksäkerheten. |
(20) |
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra den EU-omfattande standarden vad avser grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den gränsöverskridande karaktären av vägtransporter och de problem som detta direktiv är avsett att avhjälpa, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(21) |
Direktiven 2003/59/EG och 2006/126/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 2003/59/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 1 ska ersättas med följande: ”Artikel 1 Tillämpningsområde Detta direktiv ska tillämpas på framförande av fordon av personer som är
nedan kallade förare, och som utför transporter på allmän väg inom unionen med följande fordon:
Vid tillämpningen av detta direktiv ska de hänvisningar till körkortskategorier som innehåller ett plustecken (’+’) läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III. (*1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18).”" |
2. |
Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2 Undantag 1. Detta direktiv ska inte tillämpas på förare av fordon
Med avseende på led f i denna punkt ska detta direktiv inte tillämpas på en person som vill skaffa sig körkort eller yrkeskompetensbevis i enlighet med artiklarna 6 och 8.1, när personen genomgår kompletterande körutbildning vid arbetsplatsförlagt lärande, förutsatt att personen åtföljs av en annan person som innehar ett yrkeskompetensbevis, eller av en trafiklärare, för den fordonskategori som används för det ändamål som anges i det ledet. 2. Detta direktiv ska inte tillämpas i fall då samtliga följande villkor är uppfyllda:
3. Detta direktiv ska inte tillämpas på förare av fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet; direktivet ska dock tillämpas om framförandet av fordonet ingår som en del i förarens huvudsakliga sysselsättning eller om framförandet av fordonet överstiger ett i nationell rätt fastställt avstånd från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget.” |
3. |
Artikel 7 ska ersättas med följande: ”Artikel 7 Fortbildning I fortbildningen, som ska syfta till att ge innehavare av yrkeskompetensbevis en möjlighet att uppdatera de viktigaste kunskaperna för yrkets utövande, ska tyngdpunkten läggas på trafiksäkerhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och en minskning av den miljöpåverkan som framförandet av fordon medför. Fortbildningen ska anordnas av ett godkänt utbildningscentrum i enlighet med avsnitt 5 i bilaga I. Utbildningen ska bestå av klassrumsundervisning, praktisk utbildning och, om möjligt, utbildning med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg (IKT-verktyg) eller avancerade simulatorer. Om föraren byter företag ska hänsyn tas till fortbildning som redan genomgåtts. Fortbildning ska vara utformad för att fördjupa kunskaperna i och repetera vissa av de ämnen som avses i avsnitt 1 i bilaga I. Den ska täcka flera olika ämnen och ska alltid omfatta minst ett ämne om trafiksäkerhet. Ämnena för utbildningen ska vara anpassade till den senaste utvecklingen inom relevant lagstiftning och relevant teknik och, så långt möjligt, till förarens specifika utbildningsbehov.” |
4. |
I artikel 9 ska första stycket ersättas med följande: ”Förare enligt artikel 1 a i detta direktiv ska erhålla den grundläggande kompetens som anges i artikel 5 i detta direktiv i den medlemsstat där de har sin permanenta bosättningsort enligt definitionen i artikel 12 i direktiv 2006/126/EG.” |
5. |
Artikel 10 ska ersättas med följande: ”Artikel 10 Unionskod 1. På grundval av yrkeskompetensbeviset om uppnådd grundläggande kompetens och yrkeskompetensbeviset om fortbildning ska medlemsstaternas behöriga myndigheter, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 5.2, 5.3 och 8 i detta direktiv, ange den harmoniserade unionskoden 95, enligt bilaga I till direktiv 2006/126/EG, intill motsvarande körkortskategorier,
Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där yrkeskompetensbeviset erhållits inte kan ange unionskoden på körkortet, ska de till föraren utfärda ett yrkeskompetensbevis för förare. De yrkeskompetensbevis för förare som medlemsstaterna utfärdar ska erkännas ömsesidigt. Vid utfärdandet av beviset ska de behöriga myndigheterna förvissa sig om att körkortet alltjämt är giltigt för den berörda fordonskategorin. 2. Förare enligt artikel 1 b som framför fordon som används för godstransporter på väg ska även ha rätt att förete intyg för den kompetens och utbildning som föreskrivs i detta direktiv i form av det förartillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 (*2), förutsatt att det är försett med unionskod 95. Vid tillämpning av detta direktiv ska den utfärdande medlemsstaten ange unionskod 95 i tillståndets avsnitt för anmärkningar om den berörda föraren har uppfyllt kompetenskraven och utbildningskraven enligt detta direktiv. 3. Förartillstånd som inte är försedda med unionskod 95 och som utfärdats före den 23 maj 2020 i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1072/2009, särskilt punkt 7 i den artikeln, ska, i syfte att intyga att utbildningskraven enligt detta direktiv uppfyllts, godtas som kompetensbevis till och med deras sista giltighetsdatum. (*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72).”" |
6. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 10a Nätverk för verkställighet 1. För verkställighetsändamål ska medlemsstaterna utbyta information om yrkeskompetensbevis som har utfärdats eller återkallats. För detta ändamål ska medlemsstaterna i samarbete med kommissionen utveckla ett elektroniskt nätverk eller arbeta med en utbyggnad av ett befintligt nätverk med beaktande av en utvärdering från kommissionen om det mest kostnadseffektiva alternativet. 2. Nätverket får innehålla information som anges i yrkeskompetensbevisen samt information om administrativa förfaranden kopplade till yrkeskompetensbevisen. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att behandlingen av personuppgifter sker uteslutande för att kontrollera efterlevnaden av detta direktiv, särskilt de utbildningskrav som fastställs i detta direktiv, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*3). 4. Åtkomsten till nätverket ska skyddas. Medlemsstaterna får bevilja åtkomst endast för de behöriga myndigheter som är ansvariga för genomförandet av och för kontrollen av efterlevnaden av detta direktiv. (*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”" |
7. |
Bilagorna I och II ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet. |
Artikel 2
Direktiv 2006/126/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
|
2. |
I artikel 6.4 ska följande led läggas till:
(*5) Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235, 17.9.1996, s. 59).”" |
3. |
Artikel 15 ska ersättas med följande: ”Artikel 15 Ömsesidigt bistånd 1. Medlemsstaterna ska bistå varandra vid genomförandet av detta direktiv och ska utbyta upplysningar om de körkort som de har utfärdat, bytt ut, ersatt, förnyat eller återkallat. De ska använda det nätverk för EU-körkort som inrättats för detta ändamål, när detta nätverk väl har tagits i drift. 2. Nätverket får även användas för sådant informationsutbyte för kontrolländamål som föreskrivs i unionslagstiftning. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att den behandling av personuppgifter som avses i detta direktiv sker uteslutande för genomförandet av detta direktiv och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG och (EU) 2015/413 (*6). All behandling av personuppgifter som sker inom ramen för det här direktivet ska vara förenlig med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (*7) och (EG) nr 45/2001 (*8). 4. Åtkomsten till nätverket ska skyddas. Medlemsstaterna får bevilja åtkomst endast för de behöriga myndigheter som är ansvariga för genomförandet av, och för kontrollen av efterlevnaden av, detta direktiv och direktiven 2003/59/EG och (EU) 2015/413. (*6) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (EUT L 68, 13.3.2015, s. 9)." (*7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1)." (*8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).”" |
Artikel 3
1. Medlemsstaterna ska senast den 23 maj 2020 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, med undantag för de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.6 i detta direktiv, vilka ska sättas i kraft senast den 23 maj 2021. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 4
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 5
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 18 april 2018.
På Europaparlamentets vägnar
A. TAJANI
Ordförande
På rådets vägnar
L. PAVLOVA
Ordförande
(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 115.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 april 2018.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1).
BILAGA
Bilagorna till direktiv 2003/59/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
Bilaga I ska ändras på följande sätt:
|
2. |
Bilaga II ska ändras på följande sätt:
|
3. |
Följande bilaga ska läggas till: ”BILAGA III JÄMFÖRELSETABELL FÖR HÄNVISNINGARNA TILL VISSA KÖRKORTSKATEGORIER
|
BESLUT
2.5.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 112/42 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT (EU) 2018/646
av den 18 april 2018
om en gemensam ram för tillhandahållande av bättre tjänster för kompetens och kvalifikationer (Europass) och om upphävande av beslut nr 2241/2004/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165 och 166,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
De som söker jobb eller som ska fatta beslut om utbildning, studier eller arbete behöver tillgång till information och vägledning om de möjligheter som står till buds, hur de ska bedöma sin kompetens och om olika sätt att presentera information om sin kompetens och sina kvalifikationer. |
(2) |
Skillnader i definitioner, dokumentformat, språk liksom bedömningsmetoder och metoder för validering utgör stora utmaningar för enskilda individer, arbetsgivare, behöriga myndigheter och organ. Dessa utmaningar uppstår framför allt när enskilda individer flyttar mellan länder, inklusive tredjeländer, men också när de söker nytt jobb eller deltar i utbildning och karriärutveckling. Tydlig information med stor spridning och ökad öppenhet när det gäller kompetens och kvalifikationer är viktigt för att möta dessa utmaningar. |
(3) |
En ny kompetensagenda för Europa, antagen av kommissionen den 10 juni 2016, uppmanar medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter, näringslivet och andra berörda aktörer att samarbeta kring tio åtgärder i syfte att förbättra kompetensutvecklingens kvalitet och relevans, göra kompetensen mer synlig och jämförbar samt förbättra kompetensinventeringen, och framför allt informationen för att kunna göra mer välgrundade yrkesval. En översyn av Europass-ramen föreslogs utgöra en av dessa tio åtgärder som ett viktigt led i att förverkliga och stödja dessa mål. |
(4) |
Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG (3) fastställdes en ram för att möta utmaningarna i fråga om jobbsökande, deltagande i utbildning och karriärutveckling. Syftet med det beslutet var att skapa mer tydlighet i kvalifikationer och kompetens genom en dokumentportfölj – Europass – som enskilda individer kan använda på frivillig basis. Genom det beslutet inrättades också nationella organ – nationella Europass-centrum – för att genomföra Europass. |
(5) |
För att nå sitt huvudmål är Europass inriktat på verktyg för dokumentation av kompetens och kvalifikationer. Dessa verktyg har använts flitigt genom det internetbaserade informationssystemet om Europass. |
(6) |
De nationella Europass-centrumen ger stöd till användare och främjar dokumentationen av kompetens och kvalifikationer. Euroguidance-nätverket, som främjar den europeiska dimensionen i vägledning och ger högkvalitativ information om livslång vägledning och om transnationell rörlighet i utbildningssyfte, har också bidragit till utvecklingen av informationskampanjer rörande unionsverktyg för kompetens och kvalifikationer. De nationella samordningspunkterna inom den europeiska referensramen för kvalifikationer stöder nationella myndigheter med att koppla nationella referensramar eller system för kvalifikationer till den europeiska referensramen för kvalifikationer och inriktar sig på att föra den europeiska referensramen för kvalifikationer närmare enskilda och organisationer. Stöd till och ökad samordning av dessa nationella tjänster bör säkerställas för att öka deras genomslagskraft, samtidigt som mångfalden i de nationella systemen respekteras. |
(7) |
I sin rapport till Europaparlamentet och rådet av den 19 december 2013 om utvärdering av Europass drog kommissionen slutsatsen att de nationella Europass-centrumens uppdrag att öka medvetenheten om Europass och erbjuda nödvändig information till berörda parter var en tillfredsställande modell för genomförandet av Europass. Kommissionen konstaterade dock att de flesta Europass-verktygen ännu inte nådde alla potentiella användare och att de var ojämnt fördelade i fråga om geografi och åldersgrupp, samt att bättre samordning och integration av tjänster till stöd för vägledning och rörlighet inom Europass-ramen skulle göra det möjligt att nå ut till fler potentiella användare. |
(8) |
Det har visat sig att Europass används av sociala grupper med hög digital kompetens, medan mindre gynnade grupper, såsom personer med lägre utbildning, äldre och långtidsarbetslösa, ofta inte är medvetna om att Europass och dess verktyg finns och kan därför inte heller dra nytta därav. |
(9) |
Europass-portföljen är ett av flera verktyg och instrument som införts på unionsnivå för att förbättra tydligheten i och förståelsen av kompetens och kvalifikationer. |
(10) |
Europass-portföljen består av fem dokumentmallar. Med hjälp av mallen för Europass-CV kan enskilda individer fylla i sitt CV i ett standardiserat format. Sedan Europass-CV infördes 2004 har mer än 100 miljoner Europass-CV:n skapats på nätet. Två mallar för kvalifikationstillägg, nämligen Europass-tillägg till examensbevis och Europass-tillägg till utbildningsbevis, ger information om innehållet i och läranderesultaten till följd av en kvalifikation samt om utbildningssystemet i det land som utfärdar kvalifikationen. Europass-språkpasset används för att beskriva språkkunskaper. I mallen Europass-rörlighet beskrivs den kompetens som en person erhållit utomlands genom studier eller arbete. |
(11) |
Rådets rekommendation av den 22 maj 2017 (4) tillhandahåller en gemensam referensram för att hjälpa enskilda individer och organisationer att jämföra olika kvalifikationssystem och nivåer av kvalifikationer i dessa system. |
(12) |
I rådets rekommendation av den 20 december 2012 (5) uppmanades medlemsstaterna att senast 2018, i enlighet med nationella omständigheter och särdrag och som de finner lämpligt, inrätta arrangemang för validering av icke-formellt och informellt lärande som gör det möjligt för enskilda att få sin kunskap, sina färdigheter och sin kompetens som har förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande validerade och att erhålla en fullständig kvalifikation eller, i tillämpliga fall, en partiell kvalifikation. |
(13) |
Rådets resolution av den 28 maj 2004 om förstärkning av politik, system och praxis på området livslång vägledning anger de viktigaste målen för politiken för livslång vägledning för alla unionsmedborgare. Rådets resolution av den 21 november 2008 (6) framhäver vikten av vägledning för livslångt lärande. |
(14) |
Portalen för studier och kvalifikationer i Europa ger tillgång till information om utbildningsmöjligheter och kvalifikationer i olika utbildningssystem i Europa och information om hur man jämför nationella referensramar för kvalifikationer med hjälp av den europeiska referensramen. |
(15) |
Kompetenskartan för EU ger information om vilken kompetens som krävs för olika yrken och enskilda branscher, inklusive utbud och efterfrågan på nationell nivå. |
(16) |
Analys av lediga platser och av andra arbetsmarknadstrender, har blivit ett etablerat sätt att utveckla kompetensinventering för att förstå kompetensbrist, kompetensglapp och bristande överensstämmelse när det gäller kvalifikationer. |
(17) |
Den flerspråkiga klassificeringen av europeiska färdigheter/kompetenser, kvalifikationer och yrken (Esco), som tagits fram och kontinuerligt uppdateras av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna och berörda aktörer, syftar till att främja öppenheten i fråga om kompetens och kvalifikationer för grundläggande och yrkesinriktad utbildning samt arbetsrelaterade syften. Efter lämpliga tester och med vederbörligt beaktande av medlemsstaternas ståndpunkter skulle Esco kunna användas av kommissionen inom ramen för Europass. Medlemsstaternas användning av Esco sker på frivillig grund efter testning och utvärdering av medlemsstaterna. |
(18) |
Det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 (7), är ett samarbetsnätverk för utbyte av information och för underlättande av växelverkan mellan arbetssökande och arbetsgivare. Det ger kostnadsfritt stöd till arbetssökande som vill flytta till ett annat land och bistår arbetsgivare som vill rekrytera arbetstagare från andra länder. Synergier och samarbete mellan Europass och Eures skulle kunna stärka effekten av båda tjänsterna. |
(19) |
Arbetsmarknadsprocesser, såsom offentliggörande av lediga platser, jobbansökningar, kompetensbedömningar och rekrytering, sker i allt högre grad på nätet med hjälp av verktyg som använder sociala medier, stordata och annan teknik. Kandidaturval görs med hjälp av verktyg och processer som söker information om den kompetens och de kvalifikationer som erhållits i formella, icke-formella och informella sammanhang. |
(20) |
Formellt, icke-formellt och informellt lärande bedrivs för närvarande även i nya former och i nya sammanhang och tillhandahålls av olika slag av anordnare, framför allt med hjälp av digital teknik och digitala plattformar, distansundervisning, e-lärande, ömsesidigt lärande och storskaliga öppna nätkurser och öppna lärresurser. Vidare erkänns kompetens, erfarenhet och läranderesultat i olika format, för t.ex. digitala öppna utmärkelser (s.k. digital open badges). Digital teknik används också för kompetens som erhållits genom icke-formellt lärande, såsom ungdomsarbete och frivilligarbete. |
(21) |
I detta beslut ska kompetens förstås i vid bemärkelse och avse sådant som en person vet, förstår och kan göra. Kompetens avser olika typer av läranderesultat, däribland kunskap och färdigheter, samt förmågan att tillämpa kunskaper och beprövad erfarenhet för att utföra uppgifter och lösa problem. Förutom den erkända vikten av yrkesmässig kompetens erkänns nu även att övergripande eller ”mjuk” kompetens, såsom kritiskt tänkande, lagarbete, problemlösning, kreativitet och digital och språklig kompetens blir allt viktigare och är en avgörande förutsättning för personligt och yrkesmässigt förverkligande och kan tillämpas på olika områden. Enskilda individer skulle kunna dra nytta av verktyg och vägledning när det gäller att bedöma och beskriva denna och annan kompetens. |
(22) |
Traditionellt har enskilda individer redogjort för information om erhållen kompetens och erhållna kvalifikationer i ett CV och i intyg, t.ex. utbildnings- eller examensbevis. I dag finns nya verktyg tillgängliga som kan göra det lättare att redogöra för kompetens och kvalifikationer genom användning av olika nätformat och digitala format. Dessa nya verktyg kan också stödja självbedömning av kompetens som erhållits i olika sammanhang. |
(23) |
Europass bör motsvara nuvarande och framtida behov. Användarna behöver verktyg för att dokumentera sin kompetens och sina kvalifikationer. Dessutom kan verktyg för bedömning av kompetens och självbedömning av kompetens, samt tillgång till relevant information, bland annat om valideringsmöjligheter och vägledning, vara till nytta när det gäller att fatta beslut om arbete och studier. |
(24) |
Unionsverktyg för kompetens och kvalifikationer bör anpassas till förändringar och framsteg inom tekniken för att säkerställa att de är ändamålsenliga och ger användarna mervärde. Detta bör bl.a. uppnås genom att skapa innovativa inslag såsom interaktiva verktyg, redigering och utformning av dokument, försöka säkerställa mer omfattande, effektiva och ändamålsenliga verktyg, förenklingar samt ökad teknisk driftskompatibilitet och synergier mellan verktyg, inklusive dem som utvecklats av tredje part, och med hänsyn till de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning. Dessutom kan autentiseringsåtgärder användas för att stödja verifieringen av digitala dokument rörande kompetens och kvalifikationer. |
(25) |
Det Europass som inrättades genom beslut nr 2241/2004/EG bör därför ersättas av en ny ram för att ta hänsyn till föränderliga behov. |
(26) |
Nya Europass bör ta hänsyn till behoven och förväntningarna hos alla enskilda slutanvändare, såsom studerande, arbetssökande, däribland arbetslösa och arbetstagare, samt andra berörda aktörer, såsom arbetsgivare (i synnerhet små och medelstora företag), handelskammare, det civila samhällets organisationer, frivilligarbetare, yrkesvägledare, arbetsförmedlingar, arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, ungdomsorganisationer, anordnare av ungdomsarbete, ansvariga nationella myndigheter och politiker. Europass bör också beakta behoven hos tredjelandsmedborgare som kommer till eller som bor i unionen i syfte att stödja deras integration. |
(27) |
Europass bör vidareutvecklas för att möjliggöra beskrivning av olika typer av lärande och färdigheter, i synnerhet sådana som har förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande. |
(28) |
Europass bör utvecklas genom ett användarcentrerat synsätt som bygger på återkoppling, och genom behovsinventering (bland annat genom enkäter och tester), med hänsyn tagen till nuvarande och framtida särskilda behov hos Europass målgrupper. Funktionerna i Europass bör i synnerhet återspegla medlemsstaternas och unionens åtagande att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har lika tillgång till arbetsmarknaden och till informations- och kommunikationsteknik och informations- och kommunikationssystem. Europass-verktygen bör vara möjliga att uppfatta, hanterbara, begripliga och robusta för att bl.a. göra dem mer tillgängliga för användare, särskilt personer med funktionsnedsättning. |
(29) |
Uppdateringar och ändringar av Europass bör göras i samarbete med berörda aktörer, såsom arbetsförmedlingar, yrkesvägledare, utbildningsanordnare samt arbetsmarknadens parter, såsom fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, och fullt ut respektera pågående politiskt samarbete, bland annat Bolognaprocessen inom det europeiska området för högre utbildning. Ett konstruktivt samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och de berörda aktörerna är av avgörande betydelse för att Europass ska kunna utvecklas och genomföras med framgång. |
(30) |
Relevant unionsrätt i fråga om skydd av personuppgifter och nationella genomförandeåtgärder bör tillämpas på behandling av personuppgifter som lagras och bearbetas i enlighet med detta beslut. Användarna bör ha möjlighet att begränsa tillgången till sina personuppgifter. |
(31) |
Deltagandet i ramen bör vara möjligt för stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är medlemsstater i unionen, anslutande stater, kandidatstater och potentiella kandidatstater för anslutning till unionen, mot bakgrund av deras långvariga intresse och samarbete med unionen på området. Deltagandet bör ske i enlighet med relevanta bestämmelser i de instrument som styr relationerna mellan unionen och dessa länder. Den information om kompetens och kvalifikationer som tillhandahålls genom Europass bör komma från många länder och utbildningssystem utanför deltagandeländerna och spegla migrationsflödena från och till andra delar av världen. |
(32) |
Kommissionen bör säkerställa ett enhetligt genomförande och en enhetlig övervakning av detta beslut genom en rådgivande grupp för Europass som består av representanter för medlemsstaterna och berörda aktörer. Den rådgivande gruppen bör i synnerhet utveckla ett strategiskt förhållningssätt till genomförandet och den framtida utvecklingen av Europass och ge råd om utarbetandet av webbaserade verktyg, bland annat genom testning, och om information som tillhandahålls genom onlineplattformen för Europass, i samarbete med andra grupper, i förekommande fall. |
(33) |
Medfinansiering för genomförandet av detta beslut tillhandahålls bland annat genom unionsprogrammet Erasmus+, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 (8). Den kommitté som inrättas enligt den förordningen deltar i strategiska diskussioner om framstegen med Europass genomförande och om den framtida utvecklingen. |
(34) |
Eftersom målet för detta beslut, nämligen att inrätta en omfattande och interoperabel ram med verktyg och information, i synnerhet för gränsöverskridande rörlighet i arbets- och utbildningssyfte, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av konsekvenserna av insatsen, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet. |
(35) |
Som allmän princip bör medlemsstaternas skyldigheter och administrativa och finansiella bördor vara balanserade i fråga om kostnader och fördelar. |
(36) |
Verksamheten inom ramen för detta beslut bör stödjas av den sakkunskap som finns i unionens organ och byråer, särskilt Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning, inom deras behörighetsområden. |
(37) |
Beslut nr 2241/2004/EG bör därför upphävas, utan att det påverkar giltigheten eller statusen hos tidigare utfärdade Europass-dokument. Alla införda Europass-dokumentmallar bör bibehållas inom den nya ramen fram till dess att nödvändiga ändringar eller uppdateringar görs i enlighet med detta beslut. För att säkerställa en smidig övergång till onlineplattformen för Europass bör det internetbaserade informationssystem för Europass som inrättades genom beslut nr 2241/2004/EG fortsätta att vara i drift tills onlineplattformen för Europass inrättas och tas i drift. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. Genom detta beslut inrättas en europeisk ram till stöd för tydlighet i och förståelse av kompetens och kvalifikationer som förvärvats i formella, icke-formella och informella sammanhang och genom praktisk erfarenhet, rörlighet och frivilligarbete (nedan kallad Europass).
2. Europass ska bestå av webbaserade verktyg och relevant tillgänglig information, inklusive information till stöd för den europeiska dimensionen i vägledning som tillhandahålls genom en onlineplattform och med stöd av nationella tjänster som syftar till att hjälpa användare att kommunicera bättre och presentera färdigheter och kvalifikationer och att jämföra kvalifikationer.
3. Europass ska vara inriktat på
a) |
enskilda slutanvändare, såsom studerande, arbetssökande, arbetstagare och frivilligarbetare, och |
b) |
berörda aktörer, såsom utbildningsanordnare, yrkesvägledare, arbetsgivare, arbetsförmedlingar, arbetsmarknadens parter, anordnare av ungdomsarbete, ungdomsorganisationer och beslutsfattare. |
4. Användningen av Europass ska vara frivillig och får inte innebära några andra skyldigheter eller rättigheter än de som fastställs i detta beslut.
Artikel 2
Definitioner
I detta beslut avses med
a) tillägg till utbildningsbevis : ett dokument som bifogas ett yrkesutbildningsbevis eller yrkescertifikat utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ för att underlätta för utomstående – särskilt i ett annat land – att förstå det läranderesultat som innehavaren av kvalifikationen erhållit samt arten, nivån, sammanhanget, innehållet och ställningen för den utbildning som avslutats och den kompetens som förvärvats,
b) tillägg till examensbevis : ett dokument som bifogas ett examensbevis utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ för att underlätta för utomstående – särskilt i ett annat land – att förstå det läranderesultat som innehavaren av kvalifikationen erhållit samt arten, nivån, sammanhanget, innehållet och ställningen för den utbildning som avslutats och den kompetens som förvärvats,
c) kvalifikationstillägg till Europass : dokument, såsom tillägg till examensbevis och tillägg till utbildningsbevis, som utfärdas av behörig myndighet eller behörigt organ,
d) vägledning : en kontinuerlig process som gör det möjligt för enskilda att fastställa sin förmåga, sin kompetens och sina intressen genom en uppsättning individuella och kollektiva verksamheter, i syfte att fatta utbildnings- och yrkesrelaterade beslut och hantera sina individuella livsval med avseende på utbildning, arbete och andra sammanhang där dessa förmågor och denna kompetens lärs in eller används,
e) den europeiska dimensionen i vägledning : samarbete och stöd på unionsnivå för att stärka politik, system och praxis för vägledning inom unionen,
f) kvalifikation : ett formellt resultat av en bedömnings- och valideringsprocess varigenom en behörig myndighet eller ett behörigt organ fastställer att en person har uppnått läranderesultat enligt en viss standard,
g) kompetensbedömning : den process eller metod som används för att utvärdera, mäta och slutligen beskriva, genom självbedömning eller bedömning som certifieras av en tredjepart, eller båda, individers kompetens som förvärvats i formella, icke-formella eller informella sammanhang,
h) självbedömning av kompetens : innebär en systematisk analys som enskilda gör av sin kompetens genom hänvisning till en fastställd beskrivning av kompetenser,
i) kompetensinventering : tillgängliga kvantitativa eller kvalitativa analyser av aggregerade uppgifter om kompetens från befintliga källor med avseende på arbetsmarknaden och av motsvarande utbildningsmöjligheter inom utbildningssystemet som kan bidra till vägledning och rådgivning, rekrytering, val av utbildning, yrkesutbildning och karriärmöjligheter,
j) autentiseringstjänster : tekniska processer, såsom elektroniska underskrifter och autentisering av webbplatser, vilka gör det möjligt för användarna att bestyrka uppgifter, bland annat sin identitet, genom Europass,
k) teknisk interoperabilitet : förmågan hos system för informations- och kommunikationsteknik till interaktion i syfte att möjliggöra utbyte av information, vilket uppnås genom överenskommelse mellan alla parter och ägare av informationen,
l) validering : en process varigenom en behörig myndighet eller ett behörigt organ bekräftar att en person har uppnått läranderesultat, inklusive sådana som förvärvats i icke-formella och informella lärandesammanhang och som uppmätts mot en relevant standard, och vilken består av fyra skilda faser, nämligen identifiering, dokumentation, bedömning och certifiering av resultaten av bedömningen i form av en fullständig kvalifikation, poäng eller en partiell kvalifikation, beroende på vad som är lämpligt och i enlighet med nationella förhållanden,
m) öppna standarder : tekniska standarder som har utvecklats i en samarbetsprocess och offentliggjorts för fri användning av någon berörd part,
n) onlineplattform : en webbaserad tillämpning som tillhandahåller information och verktyg för slutanvändarna och gör det möjligt för dem att utföra specifika uppgifter online,
o) personuppgifter : varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person.
Artikel 3
Onlineplattform
1. Europass ska via en onlineplattform tillhandahålla webbaserade verktyg för:
a) |
Dokumentation och beskrivning av personlig information i olika format, inklusive CV-mallar. |
b) |
Dokumentation och beskrivning av kompetens och kvalifikationer som förvärvats genom arbets- och utbildningserfarenhet, inklusive genom rörlighet och frivilligarbete. |
c) |
Bedömning av kompetens och självbedömning av kompetens. |
d) |
Dokumentation av kvalifikationers läranderesultat, inklusive mallar till Europass-kvalifikationstillägg, enligt artikel 5. |
Användningen av Europass-verktyg för bedömning av kompetens och självbedömning av kompetens enligt led c ska inte direkt leda till formellt erkännande eller utfärdande av kvalifikationer.
2. Onlineplattformen för Europass ska tillhandahålla tillgänglig information eller länkar till tillgänglig information om följande teman:
a) |
Utbildningsmöjligheter. |
b) |
Kvalifikationer samt kvalifikationsramar eller kvalifikationssystem. |
c) |
Möjligheter till validering av icke-formellt och informellt lärande. |
d) |
Praxis för erkännanden och relevant lagstiftning i olika länder, inklusive tredjeländer. |
e) |
Tjänster som erbjuder vägledning för gränsöverskridande rörlighet i utbildningssyfte och karriärplanering. |
f) |
Kompetensinventering framtagen av relevanta verksamheter och organ på unionsnivå inom deras behörighetsområden. |
g) |
Information om kompetens och kvalifikationer som kan vara av vikt när det gäller de särskilda behov som tredjelandsmedborgare som lagligen kommer till eller som bor i unionen har, i syfte att stödja deras integration. |
Artikel 4
Viktiga principer och funktioner
1. Onlineplattformen för Europass och de webbaserade verktygen, inklusive deras innehåll och funktion, ska vara användarvänliga och säkra och göras tillgängliga kostnadsfritt för alla användare.
2. Onlineplattformen för Europass och de webbaserade verktygen, inklusive deras innehåll och funktion, ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, i enlighet med de tillgänglighetskrav som fastställs i relevant unionsrätt.
3. Europass webbaserade verktyg ska använda öppna standarder som ska tillhandahållas kostnadsfritt så att medlemsstater och andra aktörer kan använda dem på frivillig basis.
4. Europass webbaserade verktyg ska hänvisa till den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) vid information om kvalifikationer, beskrivning av nationella utbildningssystem och andra viktiga frågor, när så är lämpligt och i enlighet med nationella förhållanden.
5. Onlineplattformen för Europass får omfatta en möjlighet för användarna att spara personuppgifter, såsom en personlig profil. Unionsrätten i fråga om dataskydd ska gälla för bearbetningen av sådana personuppgifter. Ett antal alternativ ska göras tillgängliga för användarna för att göra det möjligt för dem att begränsa tillgången till deras uppgifter eller till vissa attribut.
6. Europass ska stödja autentiseringstjänster för alla digitala dokument eller redogörelser av information om kompetens och kvalifikationer.
7. Europass webbaserade verktyg ska finnas på de officiella språken vid unionens institutioner.
8. Europass webbaserade verktyg ska stödja och säkerställa teknisk interoperabilitet och samverkan med andra relevanta instrument och tjänster på unionsnivå och, där så är lämpligt, på nationell nivå.
Artikel 5
Kvalifikationstillägg till Europass
1. Kvalifikationstillägg till Europass ska utfärdas, i enlighet med mallar, av behöriga myndigheter eller organ. Framför allt ska hänsyn tas till rubrikernas ordningsföljd i mallarna för att säkerställa att det är lätt att förstå och att fullständig information tillhandahålls.
2. De mallar som avses i punkt 1 ska utarbetas och vid behov ses över av kommissionen i nära samarbete och samråd med medlemsstaterna och andra berörda aktörer, såsom Europarådet och Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, för att säkerställa att tilläggen är relevanta och användbara.
3. Kvalifikationstillägg till Europass ska utfärdas kostnadsfritt och, där så är möjligt, i elektronisk form. Kvalifikationstillägg till Europass ska utfärdas på det nationella språket och, där så är möjligt, på ett annat europeiskt språk.
4. Kvalifikationstilläggen till Europass ersätter inte de ursprungliga utbildnings- eller examensbevisen och ska inte innebära att behöriga myndigheter eller organ i andra länder formellt erkänner det ursprungliga utbildnings- eller examensbeviset.
Artikel 6
Kommissionens uppgifter
1. Kommissionen ska förvalta onlineplattformen för Europass. I detta avseende ska kommissionen
a) |
säkerställa tillgången till och den höga kvaliteten på information på unionsnivå eller länkar till sådan tillgänglig information enligt vad som avses i artikel 3.2, |
b) |
utveckla, testa och vid behov uppdatera onlineplattformen för Europass, inklusive öppna standarder, i linje med användarnas behov och de tekniska framstegen samt förändringarna på arbetsmarknaden och inom utbildningen, |
c) |
hålla sig uppdaterad med och införliva, där detta är relevant, de senaste tekniska framstegen som kan förbättra Europass tillgänglighet för äldre personer och personer med funktionsnedsättning, |
d) |
säkerställa att all utveckling eller uppdatering av onlineplattformen för Europass, däribland öppna standarder, främjar informationens samstämmighet och visar på ett tydligt mervärde, |
e) |
säkerställa att alla webbaserade verktyg, särskilt verktyg för bedömning och självbedömning, är fullständigt testade och kvalitetssäkrade, och |
f) |
säkerställa kvaliteten och övervaka effektiviteten hos onlineplattformen för Europass, däribland de webbaserade verktygen, i överensstämmelse med användarnas behov. |
2. Kommissionen ska säkerställa ett effektivt genomförande av detta beslut. I detta avseende ska kommissionen
a) |
säkerställa att medlemsstaterna deltar aktivt och engagerar sig i strategisk planering, däribland fastställande och styrning av strategiska mål, kvalitetssäkring och finansiering, samt ta vederbörlig hänsyn till deras ståndpunkter, |
b) |
säkerställa att medlemsstaterna deltar aktivt och engagerar sig i utveckling, testning, uppdatering och utvärdering av onlineplattformen för Europass, inklusive öppna standarder, samt ta vederbörlig hänsyn till deras ståndpunkter, |
c) |
säkerställa att berörda aktörer på unionsnivå deltar i genomförandet och utvärderingen av detta beslut, |
d) |
inrätta utbildningsaktiviteter och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och i förekommande fall underlätta kollegial rådgivning på begäran av medlemsstaterna, och |
e) |
säkerställa att effektiva och lämpliga insatser för främjande, vägledning och information görs på unionsnivå så att berörda användare och aktörer nås, inklusive personer med funktionsnedsättningar. |
Artikel 7
Medlemsstaternas uppgifter
1. Varje medlemsstat ska ansvara för genomförandet av detta beslut på nationell nivå genom berörda nationella myndigheter och utan att det påverkar tillämpningen av nationella arrangemang i fråga om genomförande och organisation. I detta avseende ska medlemsstaterna
a) |
samordna verksamhet som rör genomförandet av Europass webbaserade verktyg, |
b) |
främja användningen av Europass och göra det mer välkänt och synligt, |
c) |
främja och tillhandahålla information om tjänster som tillhandahåller vägledning för gränsöverskridande rörlighet i utbildningssyfte och karriärplanering, däribland individuell vägledning när så är lämpligt, |
d) |
göra information om utbildningsmöjligheter, kvalifikationer och praxis för erkännande tillgänglig på onlineplattformen för Europass, inte minst via länkar till relevanta nationella webbplatser, |
e) |
inbegripa aktörer från alla berörda sektorer, och främja samarbete mellan offentliga och privata aktörer, i den verksamhet som de ansvarar för. |
2. Tillhandahållandet av information till onlineplattformen för Europass enligt artikel 3.2 ska inte medföra några ytterligare skyldigheter för medlemsstaterna.
Artikel 8
Databehandling och dataskydd
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut ska vidtas i enlighet med unionsrätten i fråga om skydd av personuppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (9) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (10).
Artikel 9
Övervakning och utvärdering
1. Kommissionen ska i relevanta utbildnings- och sysselsättningspolitiska sammanhang vid behov rapportera om de framsteg som gjorts och den framtida utveckling som förväntas efter det att detta beslut har antagits.
2. Senast den 23 maj 2023 och därefter vart femte år ska kommissionen till Europaparlamentet och till rådet överlämna en utvärderingsrapport om genomförandet av detta beslut och den inverkan det har haft.
3. Utvärderingen ska genomföras av ett oberoende organ på grundval av kvalitativa och kvantitativa indikatorer som utvecklats av kommissionen i samråd med medlemsstaterna.
Artikel 10
Deltagande länder
1. Deltagande i den verksamhet som avses i detta beslut ska vara öppet för stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är medlemsstater i unionen i enlighet med villkoren i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2. Deltagande ska också vara öppet för anslutande stater, kandidatstater och potentiella kandidatstater för anslutning till unionen i enlighet med de avtal de slutit med unionen.
Artikel 11
Finansiella bestämmelser
Genomförandet av detta beslut på nationell nivå ska medfinansieras genom unionens program. De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen.
Artikel 12
Upphävande och övergångsbestämmelser
1. Beslut 2241/2004/EG ska upphöra att gälla.
2. Det internetbaserade informationssystemet om Europass som inrättades genom beslut nr 2241/2004/EG ska fortsätta att användas tills den onlineplattform för Europass som fastställs genom det här beslutet inrättas och tas i drift.
Artikel 13
Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Strasbourg den 18 april 2018.
På Europaparlamentets vägnar
A. TAJANI
Ordförande
På rådets vägnar
L. PAVLOVA
Ordförande
(1) EUT C 173, 31.5.2017, s. 45.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 mars 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 april 2018.
(3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (EUT L 390, 31.12.2004, s. 6).
(4) Rådets rekommendation av den 22 maj 2017 om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och om upphävande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (EUT C 189, 15.6.2017, s. 15).
(5) Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (EUT C 398, 22.12.2012, s. 1).
(6) Resolution från rådet och företrädare för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet den 21 november 2008 om ”Bättre integrering av livslång vägledning i strategierna för livslångt lärande” (EUT C 319, 13.12.2008, s. 4).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 av den 13 april 2016 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013 (EUT L 107, 22.4.2016, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 50).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).