(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 syftar till att gradvis stoppa utkasten inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att anta utkastplaner genom en delegerad akt för en period om högst tre år, med möjlighet till förnyande en gång, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1394/2014 (2) fastställs en utkastplan för vissa pelagiska fisken i de sydvästliga vattnen för att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten genom vissa flexibilitetsmekanismer.

(4)

I enlighet med artikel 15.5 c ii innehåller planen vissa undantag från landningsskyldigheten för att undvika oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster, för fiskeredskap där oönskade fångster per fiskeredskap inte utgör mer än en viss procentsats av den totala årliga fångsten med detta redskap (undantag av mindre betydelse).

(5)

I enlighet med artikel 5 i delegerad förordning (EU) nr 1394/2014 löper giltighetstiden för utkastplanen ut den 31 december 2017.

(6)

Belgien, Frankrike, Nederländerna, Portugal och Spanien har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen. Efter samråd med rådgivande nämnden för sydvästliga vatten och med rådgivande nämnden för pelagiska arter, lämnade de medlemsstaterna den 2 juni 2017 in en gemensam rekommendation till kommissionen.

(7)

I den gemensamma rekommendationen föreslås en förlängning av giltighetstiden för de undantag av mindre betydelse som fastställs i utkastplanen, med följande ändrade utkastnivåer:

(8)

För att motivera de föreslagna undantagen av mindre betydelse har medlemsstaterna lämnat in belägg för oproportionella kostnader för hanteringen av oönskad fångst inom de relevanta fiskena. Beläggen granskades av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF), som fann att de gemensamma rekommendationerna innehöll motiverade argument vad gäller kostnadsökningen för hanteringen av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ kostnadsbedömning. Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av skiljaktiga vetenskapliga rön bör giltighetstiden för undantagen av mindre betydelse förlängas och undantagen fastställas till de procentsatser som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(9)

I artiklarna 2 och 4 i delegerad förordning (EU) nr 1394/2014 föreskrivs ett undantag grundat på överlevnadsgrad för ansjovis, taggmakrill, blå taggmakrill och makrill inom icke-industriellt snörpvads-/ringnotsfiske respektive en specifik minimireferensstorlek för bevarande för ansjovis. Åtgärderna bedömdes positivt av STECF 2014. Kommissionen anser att det underlag på vilket bedömningen gjordes är giltigt för de kommande tre åren. Giltighetstiden för åtgärderna bör därför förlängas till 2020.

(10)

Delegerad förordning (EU) nr 1394/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Eftersom den utkastplan som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 1394/2014 löper ut den 31 december 2017, bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2018.

1.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

2.

I artikel 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2020.”

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner som ska gälla för en period om högst tre år och får förnyas en gång, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1395/2014 (2) fastställs en utkastplan för vissa fisken efter små pelagiska arter och industriellt fiske i Nordsjön för att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten genom vissa flexibilitetsmekanismer.

(4)

Undantag från kravet att landa alla fångster får anges i enlighet med artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013 när vetenskapliga belägg tyder på att ökad selektivitet är mycket svår att uppnå eller om hantering av oönskade fångster medför oproportionella kostnader (undantag av mindre betydelse).

(5)

Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Den 31 maj 2017 lämnade de medlemsstaterna, efter att ha samrått med rådgivande nämnden för Nordsjön och med rådgivande nämnden för pelagiska arter, in en gemensam rekommendation till kommissionen.

(6)

I den gemensamma rekommendationen föreslås att det för 2018, 2019 och 2020 fastställs ett undantag av mindre betydelse på upp till högst 1 % av de totala årliga fångsterna av makrill, taggmakrill, sill och vitling i fisket efter små pelagiska arter med pelagiska trålare (OTM och PTM) med en total längd på högst 25 meter, som använder flyttrålar med inriktning på makrill, taggmakrill och sill i Ices-områdena IVb och IVc söder om 54 grader nord.

(7)

Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för att hanteringen av oönskade fångster i de berörda fiskena medför oproportionella kostnader. Dessa belägg granskades av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). STECF noterade att undantaget av mindre betydelse kan utgöra ett incitament för de berörda flottorna att anpassa sitt beteende och fortsätta forskning om metoder för att förbättra selektiviteten. Därför får ifrågavarande föreslagna undantag införlivas med delegerad förordning (EU) nr 1395/2014.

(8)

Löptiden för utkastplanen bör därför förlängas till och med den 31 december 2020.

(9)

I artiklarna 2, 4 och 4a i delegerad förordning (EU) nr 1395/2014 regleras undantag grundat på överlevnadsgrad för makrill och sill som fångas i snörpvads-/ringnotsfisket, dokumentation av fångster respektive tekniska åtgärder för fisket efter skarpsill. Åtgärden rörande undantag grundat på överlevnadsgrad fick ett positivt omdöme vid en utvärdering utförd av STECF 2014, och de tekniska åtgärderna för fisket efter skarpsill fick ett positivt omdöme vid en utvärdering av Internationella havsforskningsrådet (Ices) 2017. Kommissionen anser att den bevisning som den utvärderingen grundades på fortsatt kommer att gälla under de kommande tre åren. Tillämpningen av åtgärderna bör därför förlängas fram till 2020.

(10)

Delegerad förordning (EU) nr 1395/2014 och dess bilaga bör ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Denna förordning bör tillämpas från och med den 1 januari 2018, eftersom den utkastplan som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 1395/2014 upphör att gälla den 31 december 2017.

1)

I artikel 3 ska rubriken ersättas med följande: ”Undantag av mindre betydelse 2015 och 2016”

2)

Följande artikel ska införas som artikel 3a:

3)

I artikel 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2020.”

4)

Bilagan ska ersättas med bilagan till den här förordningen.

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner som ska gälla för en period om högst 3 år och får förnyas en gång, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1393/2014 (2) fastställdes en utkastplan för vissa pelagiska fisken i de nordvästliga vattnen för att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten genom vissa flexibilitetsmekanismer.

(4)

Belgien, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Nederländerna och Spanien har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de nordvästra vattnen. Den 31 maj 2017 lämnade de medlemsstaterna, efter att ha samrått med rådgivande nämnden för de nordvästra vattnen och med rådgivande nämnden för pelagiska arter, in en gemensam rekommendation till kommissionen.

(5)

Undantag från skyldigheten att landa alla fångster får specificeras i enlighet med artikel 15.5 b i förordning (EU) nr 1380/2013 när det gäller arter för vilka det finns vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad (”undantag grundat på hög överlevnadsgrad”).

(6)

I den gemensamma rekommendationen föreslås att det 2019 och 2020 på vissa villkor tillämpas ett undantag grundat på överlevnadsgrad för makrill och sill som fångas i ringnotsfiske som är inriktat på icke-kvoterade arter i Ices-områdena VIIe och VIIf. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna för att motivera detta undantag granskades av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). STECF drog slutsatsen att beläggen för det föreslagna undantaget var snarlika beläggen för andra undantag som införts i den föregående utkastplanen och dessförinnan bedömts av STECF. Undantag från kravet att landa alla fångster får vidare anges i enlighet med artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013 när vetenskapliga belägg tyder på att ökad selektivitet är mycket svår att uppnå eller om hantering av oönskade fångster medför oproportionella kostnader (undantag av mindre betydelse).

(7)

I den gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag av mindre betydelse på upp till högst 6 % under 2018 och 5 % under 2019 och 2020 av de totala årliga fångsterna av blåvitling (Micromesistius poutassou) inom det industriella pelagiska trålfiske som är inriktat på den arten i Ices-sektionerna Vb, VI och VII och som bereder arten ombord för framställning av surimi. De berörda medlemsstaterna tillhandahöll belägg för att ökad selektivitet inte kan uppnås och att kostnaderna för hantering av oönskad fångst är oproportionella. STECF granskade det förslagna undantaget och drog slutsatsen att det är tillräckligt väl motiverat. Därför får det föreslagna undantaget införas i delegerad förordning (EU) nr 1393/2014.

(8)

I den gemensamma rekommendationen föreslås att ett undantag av mindre betydelse tillämpas på upp till högst 6 % under 2018 och 5 % under 2019 och 2020 av de totala årliga fångsterna av långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) inom riktat fiske efter långfenad tonfisk med parflyttrål i Ices-område VII. Medlemsstaterna tillhandahöll belägg för att kostnaderna för lagring och hantering av oönskade fångster till havs och på land är oproportionerliga. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna granskades av STECF. STECF nämnde risken för utsortering i sin utvärdering. Det bör i detta sammanhang påpekas att i enlighet med artikel 19a.3 i rådets förordning (EG) nr 850/98 (3) ska förbud mot att kasta fisk över bord inte tillämpas på fångster av arter som undantas från landningsskyldigheten i enlighet med artikel 15.4 i förordning (EU) nr 1380/2013. Därför får det föreslagna undantaget införas i delegerad förordning (EU) nr 1393/2014.

(9)

I den gemensamma rekommendationen föreslås att det under 2018, 2019 och 2020 tillämpas ett undantag av mindre betydelse på upp till högst 1 % av de totala årliga fångsterna av makrill (Scomber scombrus), taggmakrill (Trachurus ssp.), sill (Clupea harengus) och vitling (Merlangius merlangus) i fisket efter små pelagiska arter med pelagiska trålare (OTM och PTM) med en total längd på högst 25 meter som använder flyttrålar, med inriktning på makrill, taggmakrill och sill i Ices-område VIId. De vetenskapliga belägg som medlemsstaterna lagt fram till stöd för det föreslagna undantaget granskades av STECF. STECF noterade att undantaget av mindre betydelse kan utgöra ett incitament för de berörda flottorna att anpassa sitt beteende och fortsätta forskning om metoder för att förbättra selektiviteten. Därför får undantaget i fråga införas i delegerad förordning (EU) nr 1393/2014.

(10)

Löptiden för utkastplanen bör följaktligen förlängas till och med den 31 december 2020.

(11)

I artikel 2 i delegerad förordning (EU) nr 1393/2014 regleras undantag grundat på överlevnadsgrad för makrill och sill som fångas i snörpvads-/ringnotsfisket. Denna åtgärd fick ett positivt omdöme vid en utvärdering av STECF 2014. Kommissionen anser att den bevisning som den utvärderingen grundades på fortsatt kommer att gälla under de kommande tre åren. Tillämpningen av åtgärden bör därför förlängas fram till 2020.

(12)

Delegerad förordning (EU) 1393/2014 och dess bilaga bör ändras i enlighet med detta.

(13)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Denna förordning bör tillämpas från och med den 1 januari 2018, eftersom den utkastplan som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 1393/2014 upphör att gälla den 31 december 2017.

1.

I artikel 2 ska följande punkt 6 läggas till:

2.

I artikel 3 ska rubriken ersättas med följande: ”Undantag av mindre betydelse 2015, 2016 och 2017”.

3.

Följande artikel ska införas som artikel 3a:

4.

I artikel 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2020.”

5.

Bilagan ska ersättas med bilagan till den här förordningen.

(1)

I punkterna 15 och 17 i Iccats (Internationella kommissionens för bevarande av tonfisk i Atlanten) rekommendation 16-05 föreskrivs en minimistorlek för svärdfisk som fångas i Medelhavet. Fångster och bifångster av svärdfisk under minimistorleken, även inom sport- och fritidsfisket, bör inte få behållas ombord på fiskefartyget, omlastas, transporteras, lagras, landas, säljas, ställas ut eller utbjudas till försäljning.

(2)

I punkt 17 i rekommendation 16-05 anges också att fiskefartyg som fiskar aktivt efter svärdfisk måste kasta tillbaka de oavsiktliga fångster av svärdfiskar under minimistorleken som överskrider 5 % av den totala fångsten av svärdfisk.

(3)

I punkterna 23 och 26 i Iccats rekommendation 16-05 anges att det inom sport- och fritidsfisket i Medelhavet bör vara förbjudet att fiska efter, behålla ombord, lasta om och landa mer än en svärdfisk per dag och fartyg. Det bör vidtas nödvändiga åtgärder för att säkra att svärdfisk, särskilt unga exemplar, som fångas levande vid sport- och fritidsfiske i Medelhavet i så stor utsträckning som möjligt släpps tillbaka till havet.

(4)

I punkt 30 i Iccats rekommendation 16-05 fastställs att fiskefartyg som har tillstånd att aktivt fiska efter svärdfisk i Medelhavet får behålla ombord en viss maximal mängd bifångster av svärdfisk per fartyg och fiskeresa. Medlemsstaterna bör fastställa den maximala tillåtna mängden bifångster i sina årliga fiskeplaner och anmäla denna till kommissionen. Fartyg som inte har tillstånd att aktivt fiska efter svärdfisk i Medelhavet bör inte få behålla bifångster av svärdfisk ombord utöver de gränser som anges i de nationella årliga fiskeplanerna.

(5)

För att säkerställa överensstämmelse mellan Iccats rekommendation 16-05 och unionslagstiftningen, bör landningsskyldigheten i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte gälla för unionsfartyg som deltar i fisket efter svärdfisk i Medelhavet.

(6)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/98 (2) bör ändras genom att det införs nya bestämmelser som återspeglar de fiskevillkor som fastställs i Iccats rekommendation 16-05.

(7)

I enlighet med den tidsram som fastställs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

1.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

2.

Följande ska införas som artikel 5a:

(1)

I förordning (EG) nr 882/2004 fastställs de allmänna uppgifterna för och kraven på Europeiska unionens referenslaboratorier (nedan kallade EU:s referenslaboratorier) för foder och livsmedel samt för djurhälsa. Enligt förordningen ansvarar EU-referenslaboratorierna särskilt för att förse de nationella referenslaboratorierna med uppgifter om analysmetoder och för samordning av tillämpningen av dessa metoder. EU:s referenslaboratorier för foder och livsmedel förtecknas i del I i bilaga VII till den förordningen. När det gäller främmande ämnen i foder och livsmedel har EU:s referenslaboratorium för tungmetaller i foder och livsmedel, EU:s referenslaboratorium för mykotoxiner, EU:s referenslaboratorium för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och EU:s referenslaboratorium för dioxiner och PCB i foder och livsmedel utsetts.

(2)

Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (GFC) har sedan 2006 hyst EU:s referenslaboratorium för tungmetaller i foder och livsmedel, EU:s referenslaboratorium för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och EU:s referenslaboratorium för mykotoxiner i foder och livsmedel, men har underrättat generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet att det från och med den 1 januari 2018 inte längre kommer att hysa dessa EU:s referenslaboratorier.

(3)

De offentliga kontrollernas och övrig kontrollverksamhets effektivitet på dessa områden är beroende av kvaliteten, enhetligheten och tillförlitligheten hos de analys- och analysresultat som utförs av de officiella laboratorierna, och det finns ett fortsatt behov att främja enhetlig praxis vid tillämpningen av analysmetoderna. Det är nödvändigt att det finns EU:s referenslaboratorier på dessa områden och därmed nödvändigt att utse nya EU:s referenslaboratorier. Sedan 2006 har dessutom nya prioriteringar fastställts i fråga om metaller, kvävehaltiga föreningar, främmande ämnen från bearbetning samt växtgifter, varför det är nödvändigt att utöka dessa nya EU:s referenslaboratoriers verksamhet och uppgifter.

(4)

Verksamheten och uppgifterna för EU:s referenslaboratorium för tungmetaller i foder och livsmedel bör därför utökas till att omfatta alla metaller och kvävehaltiga föreningar i foder och livsmedel, verksamheten och uppgifterna för EU:s referenslaboratorium för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) bör utökas till att omfatta alla främmande ämnen från bearbetningen och verksamheten och uppgifterna för EU:s referenslaboratorium för mykotoxiner i foder och livsmedel bör utökas till att omfatta mykotoxiner och växtgifter i foder och livsmedel.

(5)

Därför utlyste kommissionen den 23 januari 2017 en ansökningsomgång för att välja ut och utse EU:s referenslaboratorier för ovannämnda områden. Det utvalda laboratoriet Fødevareinstituttet vid Danmarks Tekniske Universitet (Danmark) bör utses till EU:s referenslaboratorium för metaller och kvävehaltiga föreningar i foder och livsmedel, laboratoriet Fødevareinstituttet vid Danmarks Tekniske Universitet (Danmark) bör utses till EU:s referenslaboratorium för främmande ämnen från bearbetning och laboratoriet RIKILT (Stichting Wageningen Research) (Nederländerna) bör utses till EU:s referenslaboratorium för mykotoxiner och växtgifter i foder och livsmedel.

(6)

Med tanke på den ökande betydelsen av andra klorerade långlivade främmande ämnen än PCB och dioxiner, bromerade långlivande främmande ämnen och fluorerade långlivade främmande ämnen bör uppgifterna för EU:s referenslaboratorium för dioxiner och PCB i foder och livsmedel ändras till att omfatta alla halogenerade långlivande organiska föroreningar (POP) i foder och livsmedel. EU:s referenslaboratorium för dioxiner och PCB i foder och livsmedel bör därför byta namn till EU:s referenslaboratorium för halogenerade långlivade organiska föroreningar (POP) i foder och livsmedel med hänsyn till denna utökning av uppgifterna.

(7)

Del I i bilaga VII till förordning (EG) nr 882/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I rådets direktiv 92/65/EEG (2) föreskrivs ett alternativt karantänsystem när det gäller rabies för införsel av vissa köttätande tamdjur till medlemsstaterna. I enlighet med artikel 16 andra stycket i det direktivet krävs det enligt det systemet vid import av hundar, katter och illrar från vissa tredjeländer kontroller av att vaccinationen av dessa djur genom titrering av antikroppar är effektiv.

(2)

Sådana kontroller krävs också enligt artikel 10.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 (3) vid förflyttning utan kommersiellt syfte av katter, hundar och illrar från vissa tredjeländer.

(3)

Genom beslut 2000/258/EG utses Agence française de sécurité sanitaire des aliments (AFSSA) i Nancy, Frankrike, till särskilt institut med ansvar för att fastställa de kriterier som behövs för att standardisera serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet. AFSSA har nu integrerats i Agence nationale de sécurité sanitaire de l'alimentation, de l'environnement et du travail (ANSES) i Frankrike.

(4)

I beslut 2000/258/EG fastställs bland annat att ANSES ska bedöma de laboratorier i tredjeländer som har ansökt om godkännande för att utföra serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet.

(5)

Den behöriga myndigheten i Brasilien har ansökt om godkännande av laboratoriet TECSA LABORATÓRIOS LTDA i Belo Horizonte, för vilket ANSES har utarbetat och lagt fram en positiv bedömningsrapport för kommissionen, daterad den 23 oktober 2017.

(6)

Det godkännande som beviljades den 31 januari 2006 i enlighet med beslut 2000/258/EG för Instituto Pasteur i São Paulo, Brasilien, har i enlighet med kommissionens beslut 2010/436/EU (4) dragits tillbaka efter den negativa bedömningsrapport av den 30 september 2011 som ANSES upprättade för detta laboratorium och lämnade till kommissionen.

(7)

Den behöriga myndigheten i Brasilien har på nytt ansökt om godkännande av Instituto Pasteur i São Paulo, för vilket ANSES har utarbetat och lagt fram en positiv bedömningsrapport för kommissionen, daterad den 23 oktober 2017.

(8)

Den behöriga myndigheten i Ryssland har ansökt om godkännande av laboratoriet NoviStem LLC i Moskva och Institute of Veterinary Medicine Biotechnology LLC (IBVM) i Volginski, för vilka ANSES har utarbetat och lagt fram en positiv bedömningsrapport för kommissionen, daterad den 23 oktober 2017.

(9)

Laboratorierna TECSA LABORATÓRIOS LTDA i Belo Horizonte, Instituto Pasteur i São Paulo, NoviStem LLC i Moskva och Institute of Veterinary Medicine Biotechnology LLC (IBVM) i Volginski bör därför godkännas för att utföra serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet hos hundar, katter och illrar.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

a)

b)

c)

d)

(1)

I kommissionens genomförandebeslut (EU, Euratom) 2016/2366 (2) fastställs närmare regler för medlemsstaternas översändande av information till kommissionen inom ramen för systemet med egna medel.

(2)

Det bör fastställas förlagor för det månatliga översändandet av rapporterna över ”A”- och ”B”-räkenskaperna så att de kan rapporteras på ett strukturerat sätt. Det behöver förtydligas att ”uppburna belopp” avser uppfyllandet av medlemsstaternas finansiella skyldigheter att tillhandahålla traditionella egna medel, och inte bara betalningar som mottagits av medlemsstaterna från de ekonomiska aktörer som varit skyldiga tullbeloppen i fråga. ”Uppburna belopp” bör därför uttryckligen omfatta de belopp som tillhandahållits EU-budgeten, eftersom de belopp som inte uppbärs från de betalningsskyldiga kan tillskrivas medlemsstaternas administrativa fel eller bristande noggrannhet i medlemsstaternas uppbördsinsatser. Ytterligare uppgifter bör tillhandahållas i rapporterna i syfte att bidra till ökad tydlighet och insyn i redovisningen.

(3)

Alla belopp som tillhandahålls som traditionella egna medel på kommissionens konto enligt artikel 9 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014, bör införas i rapporterna över räkenskaperna och deras bilagor. För att säkerställa att alla belopp redovisas, även de som tillhandahålls efter det att den tidsfrist som anges i artikel 10.1 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 har löpt ut, bör ytterligare information införas i efterföljande bilagor till redovisningen av ”A”-räkenskaperna.

(4)

Den rapport som avses i artikel 13.3 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 bör innehålla alla fakta som är nödvändiga för en fullständig granskning av de skäl som hindrade medlemsstaten från att tillhandahålla belopp som anses eller förklaras omöjliga att uppbära och som överstiger 100 000 euro, inbegripet åtgärder som medlemsstaten vidtagit för att uppbära dem. De rapporter som ska lämnas in enligt genomförandebeslut (EU, Euratom) 2016/2366 är inte alltid uttömmande och därför måste begäran om ytterligare upplysningar lämnas till de berörda medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att införa ytterligare uppgifter och förtydliganden i de befintliga formulären, såsom ytterligare uppgifter om den skuld som uppkommit och om de händelser som ledde till fastställandet av anspråket, om ömsesidigt bistånd samt om betalnings- och uppbördsförfarandena.

(5)

Hänsyn bör tas till de ändringar av förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 som infördes genom rådets förordning (EU, Euratom) 2016/804 (3) och som är tillämpliga från och med den 1 oktober 2016 med avseende på möjligheten att fritas från skyldigheten att tillhandahålla unionens budget dessa belopp i traditionella egna medel som visat sig vara omöjliga att uppbära, i fall där detta beror på att bokföringen av eller underrättelsen om tullskulder har skjutits upp i syfte att inte skada en brottsutredning som påverkar unionens ekonomiska intressen.

(6)

Det är nödvändigt att föreskriva en övergångsperiod för att ge medlemsstaterna tid att anpassa sig till de ändringar som införs i formulären för rapportering i enlighet med artiklarna 6.4 och 13.3 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

(7)

För att skapa klarhet och rättslig säkerhet bör genomförandebeslut (EU, Euratom) 2016/2366 upphöra att gälla.

(1)

Genom genomförandebeslut (EU, Euratom) 2016/2365 (2) fastställs hur medlemsstaterna till kommissionen ska överföra information inom ramen för systemet för egna resurser.

(2)

Fall av bedrägerier och oegentligheter bör rapporteras på ett strukturerat sätt och innehålla riskrelaterad information. Samma formulär för bedrägeri och oegentligheter används redan för uppdatering av tidigare rapporterade fall. Bilaga II till genomförandebeslut (EU, Euratom) 2016/2365 har därför blivit föråldrat.

(3)

En övergångsperiod är nödvändig för att ge medlemsstaterna tid att anpassa sig till de förändringar som har införts i formulären för rapportering enligt artikel 5.1 i förordning (EU, Euratom) nr 608/2014.

(4)

För tydlighetens och rättsäkerhetens skull bör genomförandebeslut (EU, Euratom) 2016/2365 upphöra att gälla.