(1)

Den 10 augusti 2017 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en provisorisk antidumpningstull på importer till unionen av vissa typer av korrosionsbeständigt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1444 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull) enligt artikel 7 i förordning (EU) 2016/1036 (nedan kallad grundförordningen).

(2)

Undersökningen inleddes den 9 december 2016 (3) till följd av ett klagomål som ingavs den 25 oktober 2016 av European Steel Association (nedan kallad Eurofer eller klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 53 % av unionens sammanlagda tillverkning av visst korrosionsbeständigt stål.

(3)

Enligt skäl 30 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från den 1 oktober 2015 till den 30 september 2016 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2013 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten med ursprung i eller avsänd från Folkrepubliken Kina föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1238 (4). Registreringen av import upphörde i och med att provisoriska åtgärder infördes den 11 augusti 2017.

(5)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet om att införa en preliminär antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter) lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära avgörandena. De parter som så önskade gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

Under det slutgiltiga skedet av undersökningen ägde utfrågningar rum med Iron and Steel Trade Association (ISTA) den 13 november 2017 och Chinese Iron and Steel Association (CISA) den 17 november 2017.

(7)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena. För att få tillgång till uppgifter om registreringen av importen begärde kommissionen att de unionstillverkare som ingår i urvalet, Eurofer och alla kända importörer skulle lämna in kompletterande uppgifter. De unionstillverkare som ingår i urvalet, Eurofer och sex importörer lämnade in svar på frågeformuläret.

(8)

För att kontrollera svaren på det frågeformulär som avses i skäl 7 gjordes kontrollbesök på plats för att kontrollera de uppgifter som lämnats av följande parter:

(9)

Såsom anges i skäl 22 i förordningen om provisorisk tull genomfördes kontrollbesök under det slutgiltiga skedet på plats hos följande handlare/importörer som är närstående de exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina som ingår i urvalet:

Hebei Iron and Steel Group (HBIS):

(10)

Kommissionen informerade alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av korrosionsbeständigt stål med ursprung i Kina och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter begärde och mottog en part ytterligare företagsspecifika förklaringar. Kommissionen mottog inga kommentarer om dessa ytterligare förklaringar.

(11)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(12)

I skäl 21 i förordningen om provisorisk tull konstaterade kommissionen att tre grupper av exporterande tillverkare i Kina begärde individuell behandling enligt artikel 17.3 i grundförordningen. I skäl 22 i förordningen om provisorisk tull förklarades anledningarna till varför det inte var möjligt att granska sådana ansökningar i det preliminära skedet.

(13)

Efter införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder hävdade den grupp av företag som avses i skäl 23 i förordningen om provisorisk tull att dess begäran om individuell behandling borde granskas i det slutgiltiga skedet i) eftersom den var den enda kinesiska exporterande tillverkare som levererade vissa produkter till unionsmarknaden, ii) på grund av särdragen hos gruppens produkter, vilket är en upprepning, utan nya uppgifter som stöd, av en tidigare begäran som tagit upp på nytt i skäl 23 i förordningen om provisorisk tull och iii) eftersom WTO-rätten fastställer skyldigheten att bestämma individuella dumpningsmarginaler för varje känd tillverkare (såvida inte ett begränsat antal undantag sammanfaller). Den berörda parten hävdade även att det totala antalet exportörer inte kunde betraktas som ”så stort” att det inte var praktiskt möjligt att bestämma individuella marginaler.

(14)

När det gäller de två första påståendena har det bekräftats att det produktsortiment som redan omfattas av urvalet kan betraktas som representativt, eftersom urvalet är representativt för nästan hälften av den totala kinesiska importen till unionen.

(15)

När det gäller det tredje påståendet kan kommissionen bekräfta den slutsats som nåddes i det preliminära skedet, dvs. att antalet ansökningar om individuell behandling (av tre grupper av exporterande tillverkare i Kina, som består av flera enskilda företag) var så stort att enskilda granskningar hade varit orimligt betungande och att undersökningen inte hade kunnat slutföras i tid. Efter en bedömning av den arbetsbelastning som ansökningarna förväntades medföra beslutade kommissionen att ingen individuell behandling kunde beviljas i det slutgiltiga skedet eftersom det hade varit orimligt betungande att undersöka det stora antalet företag och besöka alla platser som behövde kontrolleras och eftersom undersökningen inte hade kunnat slutföras i tid mot bakgrund av undersökningens tidplan och de resurser som var tillgängliga för kommissionen. Kommissionen har redan undersökt 22 företag på sju olika platser som en del av urvalet.

(16)

Såsom anges i skäl 9 hade viktiga kontroller som normalt utförs under det preliminära skedet av en undersökning redan senarelagts till undersökningens slutgiltiga skede mot bakgrund av ärendets omfattning och antalet berörda parter som skulle undersökas i ärendet och därigenom gjort undersökningen mer betungande.

(17)

Det bör även påpekas att urvalet av exporterande tillverkare står för nästan hälften av den totala importen av den berörda produkten från Kina till unionen under undersökningsperioden. De grupper som begärde individuell behandling stod tillsammans för mindre än 5 % av den totala importen.

(18)

Slutligen hänvisar kommissionen även till principen om icke-diskriminering, vilken hade kunnat åsidosättas om endast en ytterligare grupp hade undersökts individuellt och inte de två andra företag/grupper som begärt individuell undersökning.

(19)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade den grupp av företag som avses i skäl 13 sin begäran om individuell undersökning med hänvisning till att i) gruppen är en icke-integrerad tillverkare av den berörda produkten med en annan kostnadsstruktur och vinstsammansättning än de exporterande tillverkarna i urvalet, ii) kommissionen, enligt vad som påstods, inte hade för avsikt att meddela ett tidigare beslut om den individuella granskningen för att beröva de berörda parterna möjligheten att lämna synpunkter i ärendet, iii) avslag på ansökningar om individuell undersökning endast bör ges i undantagsfall, enligt WTO-rätten, iv) kommissionen hade kontrollerat alla exporterande tillverkare som ingår i urvalet före april 2017 och att v) principen om icke-diskriminering inte är något problem eftersom kommissionen, i enlighet med rättspraxis, borde ha gjort en bedömning av de ansökningar om marknadsekonomisk status som lämnats in av de andra två företagen/grupperna utanför urvalet som också begärt individuell undersökning.

(20)

Ingen av de grunder som anges ovan undergräver den övergripande slutsatsen att en granskning av ansökningarna om individuell undersökning inte var möjlig. För det första kan de påstådda skillnaderna i kostnadsstruktur och vinstsammansättning inte i sig motivera en begäran om individuell undersökning. Det är snarare så att alla företag som har begärt en individuell undersökning befinner sig i samma faktiska och rättsliga situation. Företaget kan dessutom alltid be om en återbetalning eller en interimsöversyn om de tillämpliga villkoren uppfylls. För det andra har kommissionen aldrig hindrat de berörda parterna från att lämna synpunkter i ärendet. För det tredje påpekar kommissionen att det tydligt framgår av WTO-rätten, enligt artikel 6.10 i antidumpningsavtalet, att myndigheterna ”när antalet exportörer […] är så stort att ett sådant förfarande blir ohanterligt får […] begränsa sin prövning antingen till ett rimligt antal berörda parter eller till varor genom ett statistiskt representativt urval”. En tillämpning av denna regel hindrar inte att svar lämnas in frivilligt. För det fjärde slutförde kommissionen kontrollen av de grupper som ingår i urvalet först i oktober 2017. Slutligen påpekar kommissionen att bördan av att utföra analyserna av ansökningarna från ytterligare tre företag/grupper har förklarats ad abundum i förordningen om provisorisk tull och i skälen 15–17.

(21)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på den enskilda undersökningen bekräftar kommissionen de preliminära slutsatser som anges i skälen 21–24 i förordningen om provisorisk tull.

(22)

I skäl 25 i förordningen om provisorisk tull konstateras att två grupper av samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina som står utanför urvalet hade lämnat in ansökningsformulär om marknadsekonomisk status inom ramen för deras ansökan om individuell behandling. Eftersom kommissionen beslutade att inte bevilja dessa grupper individuell behandling bedömdes inte deras ansökningar om marknadsekonomisk status.

(23)

I frånvaro av synpunkter på den marknadsekonomiska statusen bekräftar kommissionen de preliminära slutsatser som anges i skäl 25 i förordningen om provisorisk tull.

(24)

I skäl 31 i förordningen om provisorisk tull anges definitionen av den berörda produkten. Denna definition har bekräftats definitivt. Såsom nämns i skäl 34 i förordningen om provisorisk tull fortsatte vissa parter att begära klargöranden av definitionen av den berörda produkten. Sådana klargöranden gjordes från fall till fall.

(25)

Det har klargjorts att Taric-nummer 7225990035, som anges i skäl 31 och artikel 1 i förordningen om provisorisk tull, bör strykas. Detta nummer angavs av misstag eftersom det redan hade tilldelats en annan produkt som omfattas av åtgärder. Numret har inte använts av de aktörer som importerar den berörda produkten till unionsmarknaden.

(26)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den berörda produkten och den likadana produkten bekräftas slutsatserna i skälen 31–39 i förordningen om provisorisk tull.

(27)

Närmare uppgifter om beräkningen av normalvärdet anges i skälen 40–51 i förordningen om provisorisk tull.

(28)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna hävdade CISA att skillnaden mellan skademarginalerna och dumpningsmarginalerna gav upphov till tvivel om huruvida kommissionens undersökningsresultat och beräkningar var korrekta, eller om valet av jämförbart land var rätt. CISA uppskattade att normalvärdet i det jämförbara landet var 21 % högre än målpriset för unionsindustrin och att tillverkarens genomsnittliga försäljningspris i det jämförbara landet var högre än de (redan höga) priserna i Brasilien. CISA ansåg även att det faktum att ett normalvärde beräknades för de flesta av de utvalda exporterande tillverkarnas försäljning skapade tvivel om valet av jämförbart land eller kvaliteten på de uppgifter som samlades in i Brasilien. I slutändan bad CISA kommissionen att ogiltigförklara valet av Brasilien som ett jämförbart land.

(29)

Det sista påståendet tycks motsäga CISA:s uttalande den 24 mars 2017 om att Brasilien verkade vara ”det bästa valet bland flera kandidatländer, dvs. Kanada, Australien och Brasilien, särskilt efter en jämförelse av marknadernas storlek och de samarbetsvilliga tillverkarnas inflytande på marknaden”.

(30)

Brasilien har en konkurrensutsatt marknad med tre inhemska tillverkare och betydande importer, huvudsakligen från Kina, som motsvarar en marknadsandel på cirka 15 % av den inhemska marknaden i Brasilien. Landet har inte infört några antidumpnings- och utjämningsåtgärder och företagen bedriver sin verksamhet under normala konkurrensförhållanden. Detta gör Brasilien till ett lämpligt val.

(31)

När det gäller uppgifternas och beräkningarnas kvalitet har uppgifterna för tillverkaren i det jämförbara landet kontrollerats och bedömts som tillförlitliga. Beräkningarna har utförts i enlighet med de tillämpliga rättsliga bestämmelserna i grundförordningen. De är faktamässigt korrekta.

(32)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en grupp av exporterande tillverkare som ingår i urvalet att man var tvungen att beräkna ett normalvärde för mer än 75 % av dess försäljningsvolym till unionen, och att detta skapar allvarliga tvivel om huruvida de produkttyper som säljs på det jämförbara landets inhemska marknad är jämförbara.

(33)

I detta sammanhang bör det påpekas att produkten omfattar ett stort urval av produkttyper med olika egenskaper. Det faktum att vissa brasilianska produkttyper inte såldes i tillräckligt stora kvantiteter eller inte kunde matchas med de kinesiska produkttyper som exporterades till unionen betyder inte att de brasilianska produkttyperna inte var jämförbara. De produkttyper som tillverkas av den brasilianska tillverkaren tillhör i själva verket samma produktgrupp och kan i viss utsträckning matchas med de som exporteras till unionen av de kinesiska exporterande tillverkare som ingår i urvalet. Normalvärdet för de exporterade produkter som inte kunde matchas direkt med de brasilianska normalvärdena har dessutom justerats för att ta hänsyn till alla fysiska skillnader (i synnerhet när det gäller bredd, ytkvalitet och beläggningsmassa) på grundval av den prislista som tillverkaren i det jämförbara landet använder och som faktiskt tog hänsyn till sådana skillnader. Detta betyder även att de produkttyper för vilka normalvärdet beräknades i själva verket ingick i den produktportfölj som tillhör tillverkaren i det jämförbara landet, precis som för de kinesiska parter som ingår i urvalet. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter gick parten vidare och begärde information om det exakta värdet för varje justering som gjorts med hänsyn till fysiska skillnader. Denna begäran behandlas i skäl 35.

(34)

Samma part påstod även att inga användbara uppgifter avseende normalvärdet hade meddelats. Den berörda parten bad om att få tillgång till alla uppgifter via sina jurister med motiveringen att principen om rätten till försvar innebär att mottagarna av beslut som har betydande inverkan på deras intressen ska ha möjlighet att uttrycka sina åsikter om den bevisning som ligger till grund för det beslut som bestrids.

(35)

Beräkningen av normalvärdet baseras på uppgifter rörande tillverkarens försäljning och kostnader i det jämförbara landet. Tillverkaren i det jämförbara landet begärde och motiverade att företagets försäljning och kostnader skulle behandlas konfidentiellt i samband med denna undersökning, eftersom utlämnande av dessa uppgifter skulle kunna påverka företagets konkurrenssituation. Ett offentliggörande av normalvärdet skulle dessutom kunna ge en konkurrent möjlighet att rekonstruera priserna och kostnaderna för tillverkaren i det jämförbara landet. Beräkningarna av normalvärdet beviljades därför konfidentiell behandling. I skäl 50 i förordningen om provisorisk tull uppgavs att procentintervall användes för att lämna ut uppgifter avseende vinst och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för tillverkaren i det jämförbara landet. Dessutom mottog de exporterande tillverkarna ett särskilt meddelande med uppgifter om normalvärdet per produkttyp i olika intervall. Slutligen informerades den berörda parten om att den i detta ärende har möjlighet att anlita förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden enligt artikel 15 i beslutet om förhörsombudets funktioner och uppdrag (5). Den berörda parten kontaktade inte förhörsombudet i detta ärende.

(36)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter uppgav den berörda parten att den hade full förståelse för att uppgifterna var konfidentiella vid beräkningen av normalvärdet och att den förstod de farhågor som tillverkaren i det jämförbara landet uttryckte när det gäller oskyddat utlämnande av uppgifter. Därför upprepade den berörda parten sin begäran om att få tillgång till beräkningen av normalvärdet genom sitt juridiska ombud under säkerhetsåtgärder eller inom ramen för någon annan konstruktiv lösning. Kommissionen påpekar att det inte finns någon bestämmelse i grundförordningen som medger tillgång till uppgifter för vilka konfidentiell behandling har begärts av uppgiftslämnaren under undersökningen.

(37)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade den berörda parten att de intervall som användes i det särskilda meddelandet av uppgifter med normalvärde per produkttyp var meningslösa. Kommissionen påpekar att den berörda parten inte framförde något sådant påstående vid tidpunkten för det preliminära meddelandet av uppgifter, trots att de aktuella intervallen var exakt samma i det preliminära och det slutliga meddelandet av uppgifter. Hur som helst anser kommissionen att de intervall som används är nödvändiga för att säkerställa en konfidentiell behandling av de relevanta uppgifter som lämnats av tillverkaren i det jämförbara landet och för att skapa tillräcklig förståelse för de uppgifter som lämnats i förtroende.

(38)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande fastställandet av normalvärdet bekräftas slutsatserna i skälen 40–51 i förordningen om provisorisk tull.

(39)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 52 och 53 i förordningen om provisorisk tull.

(40)

Shagang-gruppen hävdade att kommissionen inte hade offentliggjort den rättsliga grunden för avdraget för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för gruppens närstående handlare i Hongkong och Singapore. Vidare hävdade Shagang-gruppen att den bör anses utgöra en enda ekonomisk enhet tillsammans med sina närstående företag, och därför bestred gruppen de ovannämnda justeringarna. Den berörda parten hävdade att dess närstående handlare i Hongkong och Singapore spelade en marginell roll i hela försäljningsprocessen och enbart följde instruktioner från en annan juridisk person.

(41)

Kommissionen klargjorde att den rättsliga grunden för de aktuella justeringarna är artikel 2.10 i i grundförordningen, eftersom den rör ett påslag som ett närstående företag mottagit, och detta företag fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis.

(42)

I linje med artikel 2.10 i analyserade kommissionen olika faktorer och fastställde bland annat att i) de skriftliga avtalen visade att ett närstående företag i Kina konsekvent tog ut ett påslag från sina närstående företag utomlands, ii) dessa skriftliga avtal antydde att handlarna övertog kundernas kreditrisk, iii) de närstående handlarnas huvudsakliga verksamhet, som motsvarade mer än 95 % av deras omsättning, bestod av handel med andra produkter än den berörda produkten, inbegripet handel med icke-närstående parter, iv) handlarna betalade ersättning för kundernas kvalitetsanspråk, v) handlarna betalade kostnaderna för sjöfrakt och bankavgifter vid exportförsäljning av den berörda produkten till unionen, vi) ett av de närstående företagens affärslicens beskrev dess verksamhet som grossistförsäljning på avgifts- eller kontraktsbasis, t.ex. agenter som arbetar på provision, vii) de närstående handlarnas egen vinst, baserat på den kontrollerade resultaträkningen, täckte de relevanta kontorsutgifterna, och att viii) handlarna inte var stationerade i eller i närheten av tillverkarnas lokaler och förvarade sin bokföring i sina egna lokaler. Därför drog kommissionen slutsatsen att de närstående handlarna utförde uppgifter som var jämförbara med uppgifterna för en agent som arbetar på provision. Följaktligen behölls justeringarna enligt artikel 2.10 i i grundförordningen.

(43)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter bestred parten slutsatsen att två närstående handlare i Hongkong och Singapore och den exporterande tillverkaren inte utgjorde en enda ekonomisk enhet. De bestred ovanstående uppgifter och ansåg att de inte var relevanta för slutsatsen att de två närstående handlarnas uppgifter var jämförbara med uppgifterna för en agent som arbetar på provision.

(44)

Kommissionen ansåg inte att något av de argument som lades fram av den berörda parten kunde leda till någon annan slutsats än den som anges i skäl 42. I stället bekräftade den berörda partens inlaga följande fakta:

(45)

Undersökningen visade dessutom att Jiangsu Shagang International Trade Co. Ltd säljer direkt på marknader i tredjeländer och på den kinesiska inhemska marknaden. Detta bekräftar att Shagang-gruppen har en egen försäljningsavdelning, även för exportförsäljning. Av skälen ovan konstateras det att de närstående handlarna i Hongkong och Singapore agerar som agenter som arbetar på provision.

(46)

Eftersom ingen sådan provision och inget påslag tillämpades på normalvärdet var justeringen av exportpriset följaktligen motiverad i linje med etablerad rättspraxis (6) och i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen.

(47)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på exportpriset bekräftas skälen 52 och 53 i förordningen om provisorisk tull.

(48)

I skälen 54–56 i förordningen om provisorisk tull förklaras hur jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes.

(49)

Shagang-gruppen bestred den metod för justering av moms som beskrivs i skäl 56 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom normalvärdet är högre än exportpriset hävdade parten att kommissionen borde justera exportpriset utifrån det rapporterade momsbelopp som förlorats.

(50)

I linje med artikel 2.10 b i grundförordningen, när det gäller skillnaden i indirekt beskattning (i detta fall den moms som delvis återbetalas med avseende på exportförsäljningen), kunde kommissionen endast justera normalvärdet och inte exportpriset. Påståendet tillbakavisades därför.

(51)

Skäl 56 i förordningen om provisorisk tull klargörs på följande sätt. Kommissionen tog både normalvärdet och exportpriset inklusive moms och justerade normalvärdet så att det motsvarar den momssats som gäller vid export efter ersättning, i tillämpliga fall.

(52)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter bestred Shagang-gruppen återigen den metod för justering av moms som beskrivs i skäl 56 i förordningen om provisorisk tull. Enligt den berörda parten gäller artikel 2.10 b i grundförordningen en situation där den likadana produkten är momspliktig på den inhemska marknaden, i motsats till produkter som exporteras till unionen. Parten upprepade sitt påstående att det inte är normalvärdet utan exportpriset som bör justeras och föreslog som ett alternativ en justering av normalvärdet genom att addera en momssats som beräknas utifrån vikten i ton per produkttyp. Påståendet avvisades. Kommissionen anser att den metod som tillämpades vid beräkningen uppfyller kraven i grundförordningen såsom de tolkas i rättspraxis.

(53)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande jämförelsen bekräftas skälen 54–55 i förordningen om provisorisk tull och därmed har skäl 56 klargjorts.

(54)

Närmare uppgifter om dumpningsberäkningen finns i skälen 57–61 i förordningen om provisorisk tull.

(55)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade Shagang-gruppen att beräkningar av dumpningsmarginalen bör utföras varje månad på grund av den betydande fluktuationen i priset på järnmalm (61,9 % mellan december 2015 och augusti 2016 enligt den källa som uppgavs), vilket påverkade den berörda produktens exportpris.

(56)

Kommissionen beräknade dumpningsmarginalen genom att jämföra det viktade normalvärdet med det viktade genomsnittliga exportpriset under hela undersökningsperioden. I det aktuella ärendet är exportförsäljningen inte begränsad till en viss kort period av undersökningsperioden. Eventuella effekter av fluktuationen i priserna på järnmalm hade varit jämnt fördelade över hela undersökningsperioden. Därför går det inte att motivera att beräkningarna ska utföras varje månad. Begäran avvisades mot bakgrund av att ansökan lämnades in i ett sent skede, de exporterande tillverkarna har olika integrationsnivå, andra källor pekar mot en annan fluktuation och att ingen annan part framförde liknande farhågor. Kommissionen konstaterar även att prisvariationen för de färdiga produkterna i de specifika exempel som gavs av parten var mycket mindre än fluktuationen i priserna på järnmalm under den aktuella perioden.

(57)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade Shagang-gruppen sin begäran om att beräkningar av dumpningsmarginalen bör utföras varje månad. Begäran åtföljdes inte av några nya uppgifter som hade kunnat motivera månadsvisa beräkningar, och kunde därmed inte godtas.

(58)

Efter de kontrollbesök som gjordes hos Duferco Deutschland GmbH och Duferco SA var det nödvändigt att se över vissa uppgifter om försäljning och kostnader i unionen.

(59)

Efter ovanstående översyn och efter korrigering av ett skrivfel har de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, fastställts till följande:

Tabell 1

Dumpningsmarginaler, Kina

(60)

I frånvaro av synpunkter på definitionen av unionsindustrin och unionstillverkningen bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 62–64 i förordningen om provisorisk tull.

(61)

Siffrorna för förbrukningen i unionen justerades en aning nedåt till följd av den korrigering av importvolymerna från det berörda landet som förklaras i skälen 64–66 nedan. Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 2

Förbrukning på den öppna marknaden (i ton)

(62)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen på den öppna marknaden i unionen med 25 %. Ökningen berodde huvudsakligen på ökad efterfrågan inom viktiga industrier i senare led.

(63)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen, bekräftas slutsatserna i skälen 65–72 i förordningen om provisorisk tull.

(64)

Den 20 oktober 2017, efter det preliminära meddelandet av uppgifter, lämnade Eurofer in bevisning i form av en marknadsundersökning som omfattade alla de viktigaste marknaderna för korrosionsbeständigt stål och som visade att importen från Kina var överskattad i förordningen om provisorisk tull med upp till 15 % under skadeundersökningsperioden. Eurofer frågade sina medlemmar, däribland företag som är närvarande på alla viktiga marknader i unionen, om storleken på importen till unionsmarknaden av produkter som inte motsvarar den berörda produkten, men som deklarerats under samma KN-nummer. Alla klagande godtog den metod som använts och de slutsatser som nåddes, dvs. att 15 % av de kinesiska importerna enligt den bästa uppskattningen kunde betraktas som andra produkter än den berörda produkten. Det fanns inga bevis för att detta påverkade importen från andra länder. CISA påpekade också i en skrivelse att importstatistiken för korrosionsbeständigt stål kunde vara överskattad.

(65)

I det preliminära skedet hade kommissionen inte tillräckliga bevis för att kunna dra slutsatsen att importen, eller dess omfattning, var överskattad enligt vad som anges i skäl 74 i förordningen om provisorisk tull.

(66)

Mot bakgrund av den nya bevisningen gick kommissionen med på denna begäran och tillämpade en korrigering på 15 % på importen från Kina. Kommissionen ansåg att en korrigering på 15 % var befogad eftersom den motsvarade en rimlig uppskattning på grundval av en noggrann analys av importmarknaden. Kommissionen tog även hänsyn till konfidentiella statistiska uppgifter som samlades in under det slutgiltiga skedet av undersökningen och som återigen bekräftade att inte all import under det KN-nummer som anges ovan gällde den berörda produkten. Parterna informerades om korrigeringen och fick möjlighet att uttrycka sina synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(67)

Importen till unionen från Kina utvecklades således på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(68)

Det framgår av tabellen ovan att importen från Kina ökade med 146 % i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade den totala marknadsandelen för den dumpade importen till unionen med 9,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(69)

Den korrigerade importstatistiken visar även fortsättningsvis en betydande ökning av importen, både i fråga om absoluta tal och marknadsandel. Även om ingen korrigering gjordes för importen under åren 2013–2015 visade en simulering att importvolymerna hade ökat med 109 % och marknadsandelen med 70 %.

(70)

När det gäller prisunderskridandet omräknades cif-importpriset för två av de tre exporterande tillverkare som ingår i urvalet efter kontrollbesök hos närstående importörer. Revideringar av dessa cif-värden gjordes även efter att synpunkter hade inkommit från en exporterande tillverkare efter det preliminära meddelandet av uppgifter (vilket förklaras i avsnitt 2.2). De slutgiltiga marginalerna för prisunderskridande har följaktligen reviderats och uppgår till mellan 8,1 % och 15,1 % för Kina.

(71)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit beträffande importen från det berörda landet bekräftas resten av de slutsatser som anges i skälen 73–81 i förordningen om provisorisk tull.

(72)

En av de berörda parterna hävdade att dess rätt till försvar hade åsidosatts på grund av användningen av indexerade siffror för de mikroekonomiska indikatorerna. Indexering användes, såsom förklaras i förordningen om provisorisk tull, för att skydda konfidentialiteten för de unionstillverkare som ingår i urvalet och som kommer från två olika grupper. Den berörda parten fick kompletterande information som kunde lämnas ut i intervall utan att äventyra den konfidentiella behandlingen. Under alla omständigheter var indexering en lämplig metod eftersom den skyddade uppgifternas konfidentialitet samtidigt som användbar information kunde tas fram till de berörda parterna. Metoden användes dessutom endast i den utsträckning som var nödvändig, nämligen bara för de mikroekonomiska indikatorerna. Kommissionen avvisar därför detta påstående.

(73)

I sitt svar på det slutliga meddelandet av uppgifter bestred den berörda parten (CISA) formen på de mikroekonomiska uppgifter som lämnats ut. CISA uppgav att man fortfarande inte förstod varför de mikroekonomiska uppgifterna var konfidentiella, eftersom de rör de fyra unionstillverkare som ingår i urvalet. Såsom förklarats i skäl 72 gäller dessa uppgifter, även om de är en konsolidering av uppgifter från fyra tillverkare som ingår i urvalet, i själva verket tillverkare som endast utgör två grupper. Om dessa uppgifter hade offentliggjorts hade båda grupperna kunnat beräkna den andra gruppens uppgifter. Påståendet att meddelandet av uppgifter har åsidosatt CISA:s rätt till försvar avvisas därför.

(74)

Unionsindustrins andel av den fria marknaden utvecklades enligt följande som ett resultat av ovannämnda korrigering av importen från det berörda landet.

Tabell 4

Andel av den fria marknaden

(75)

Det bör noteras att unionsindustrins marknadsandel minskade med nästan 13 procentenheter eller 16 % trots att marknadsandelen räknades om till en något högre nivå under skadeundersökningsperioden efter korrigeringen av volymen på importen från Kina.

(76)

En exporterande tillverkare hävdade att unionsindustrin investerade i ny kapacitet, vilket är ett tecken på välmående snarare än skada. Denna synpunkt bemöttes redan i skäl 117 i förordningen om provisorisk tull. Det bör även påpekas att unionsindustrin var tvungen att upprätthålla sin effektivitet och produktivitet för att kunna överleva trots den minskade kapaciteten. Det har klargjorts att de flesta av investeringarna i nya produktionslinjer gjordes för att ersätta de befintliga linjerna. Detta påstående avvisas därför som ogrundat.

(77)

CISA hävdade att priserna på unionens importer från Kina har ökat avsevärt under tiden efter undersökningsperioden. CISA jämförde perioden maj–juni 2017 med undersökningsperioden och påvisade en ökning på 35 %. CISA framhöll att denna utveckling innebär att åtgärderna inte längre behövs. Eurofer förklarade att råvarupriserna (för järnmalm, skrot och kokskol) också ökade med mellan 10 och 100 % och att detta motverkade eventuella förbättringar av lönsamheten inom unionsindustrin. Eurofer påpekade att unionsindustrin inte har gått med vinst sedan 2008.

(78)

Såsom anges i skäl 30 i förordningen om provisorisk tull och bekräftas i skäl 3 omfattade undersökningen av skada perioden mellan den 1 oktober 2015 och den 30 september 2016, medan undersökningen av utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från den 1 januari 2013 till slutet av undersökningsperioden. I linje med artikel 6.1 i grundförordningen ska uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden normalt sett inte beaktas. Undersökningen avslöjade inte några omständigheter som skulle kunna motivera en avvikelse från detta tillvägagångssätt. Prisutvecklingen anses i detta fall inte vara en sådan motivering eftersom det, till exempel, inte finns något som tyder på att den har långvariga effekter. Därför avvisas även detta påstående. I grundförordningen föreskrivs under alla omständigheter möjligheten att inleda en interimsöversyn om detta motiveras av en grundläggande förändring av omständigheterna.

(79)

Med tanke på de korrigerade importsiffrorna för det berörda landet och deras inverkan på förbrukningen och marknadsandelarna omprövades slutsatsen om skada i det slutgiltiga skedet.

(80)

Utvecklingstendensen för importvolymerna visar på en ökning med nästan 150 %. Marknadsandelen av dessa importer ökade med 9,8 procentenheter eller nästan 100 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel visade också en mycket skadlig tendens.

(81)

Vissa berörda parter hävdade att skadeanalysen var bristfällig eftersom många av indikatorerna visar en positiv utveckling, och de menade att kommission endast förlitar sig på två indikatorer i sin slutsats.

(82)

Detta påstående måste avvisas eftersom slutsatsen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada grundades på en bedömning av alla indikatorer, och ingen av dessa indikatorer gav nödvändigtvis ensam avgörande vägledning. Även om vissa mikro- och makroekonomiska indikatorer faktiskt visar en positiv utveckling var slutsatsen om den väsentliga skadan tillräckligt underbyggd.

(83)

Denna part hävdade vidare att vissa volymindikatorer visar en positiv utvecklingstendens (till exempel produktion, kapacitetsutnyttjande och försäljningsvolym) och att dessa tendenser inte värderades tillräckligt högt vid fastställandet av skadan. Dessa tendenser beaktades emellertid fullt ut i förordningen om provisorisk tull (skäl 121) tillsammans med alla skadeindikatorer, och analyserades i deras rätta sammanhang. För detta ändamål bör det noteras att dessa volymer såldes i samband med minskande och förlustbringande priser, vilket ledde till en minskad marknadsandel. Detta påstående avvisas därför som ogrundat.

(84)

Mot bakgrund av dessa fakta tillsammans med de oförändrade skadeindikatorer som anges i förordningen om provisorisk tull kunde det slutgiltigt bekräftas att unionsindustrin led väsentlig skada under undersökningsperioden.

(85)

På grundval av vad som nämns ovan och i frånvaro av andra synpunkter i frågan bekräftas den slutsats om unionsindustrins ekonomiska situation som framgår av beskrivningen i skälen 82–122 i förordningen om preliminär tull.

(86)

Verkan av den dumpade importen beskrivs i avsnitt 5.1 i förordningen om provisorisk tull. Flera berörda parter hävdade att skadan inte kunde tillskrivas den dumpade importen från det berörda landet och att andra faktorer bröt orsakssambandet. Vissa av påståendena var enbart en upprepning av de påståenden som redan diskuterats i förordningen om provisorisk tull utan att nya uppgifter framkommit. De synpunkter som inte har behandlats tidigare analyseras nedan tillsammans med en bedömning av ytterligare uppgifter som samlats in efter det preliminära meddelandet av uppgifter i tillämpliga fall.

(87)

Som ett resultat av den korrigering av importen från Kina som beskrivs i skälen 64–66 gjordes en översyn av marknadsandelarna för unionsindustrin och importen från Kina. Den kinesiska marknadsandelen steg från 10,2 till 20,0 % (i stället för 11,7 % till 22,7 % som anges i skäl 125 i förordningen om provisorisk tull), medan unionsindustrins andel av den fria marknaden minskade från 80,2 till 67,5 % (i stället för 78,8 % till 65,2 % i samma skäl). Följaktligen anses uppgifterna i skäl 125 i förordningen om provisorisk tull därmed vara ändrade. Dessa förändringar var, som förklarats ovan, relativt små och hade ännu mindre verkan när det gäller analysen av utvecklingstendenserna. Detta beror på att utvecklingstendensen för importen från Kina är oförändrad och att tendensen för landets marknadsandel fortfarande visar på en ökning med över 90 %. Sådana förändringar hade inte någon betydande inverkan på den analys av orsakssambandet som beskrivs i skälen 124–128 i förordningen om provisorisk tull.

(88)

Importvolymen från tredjeländer förändrades inte i absoluta tal, men deras marknadsandel förändrades en aning till följd av den korrigering av importen från Kina PRC som beskrivs i skälen 64–66. Dessa förändringar var små och hade ännu mindre inverkan när det gäller analysen av utvecklingstendenserna. Detta beror på att marknadsandelen för tredjeländer ökade efter korrigeringen från 9,6 % till 12,5 % i stället för 9,5 % till 12,1 % som anges i skäl 129 i förordningen om provisorisk tull. Dessa förändringar hade inte någon betydande inverkan på den analys av orsakssambandet som beskrivs i skälen 129–134 i förordningen om provisorisk tull.

(89)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att importen från tredjeländer inte bedömdes korrekt i förordningen om provisorisk tull. Denna part bestrider den preliminära bedömningen av de koreanska priserna (som baseras på genomsnittspriser från Eurostat) eftersom den exakta typen av importerade produkter inte framgår. Det stämmer att analysen av undersökningen bygger på genomsnittspriser, eftersom uppgifter var tillgängliga på denna nivå i Eurostats statistik.

(90)

Hur som helst kunde den exporterande tillverkaren inte lämna någon information om vilka produkttyper eller vilken produktmix som importerades från Korea och kunde inte heller förklara varför metoden med genomsnittspriser var bristfällig. Påståendet avvisas som ogrundat.

(91)

CISA hävdade att kommissionen inte hade bedömt effekterna av minskningen av råvarukostnaderna på ett korrekt sätt i analysen av orsakssambandet. Som förklaras i skälen 103–105 i förordningen om provisorisk tull minskade produktionskostnaderna inom unionsindustrin med 20 % under skadeundersökningsperioden. Nedgången i råvarupriserna var den viktigaste faktorn i denna utveckling. CISA hävdar att nedgången i råvarukostnaderna orsakade unionsindustrins prisnedgång på 18 %. Det bör emellertid påpekas att de kinesiska importpriserna föll med 22 %, vilket förklaras i skäl 77 i förordningen om provisorisk tull. I skälen 111 och 71 klargörs dessutom sammanhanget för ovannämnda utveckling, vilken innebar att unionsindustrin gjorde förluster under hela skadeundersökningsperioden och att förbrukningen på den öppna unionsmarknaden ökade med 27 %.

(92)

Det står klart att unionsindustrin under hela analysperioden strävade efter att höja sina priser för att åter kunna uppnå lönsamhet. Den misslyckades med att uppnå detta trots att förbrukningen ökade med 27 %. Detta beror på den dumpade kinesiska importen, vilken ökade landets volym med nästan 150 % och dess marknadsandel med 96 %, såsom förklaras i skäl 67. Sett till priserna minskade denna import med 22 % utöver nedgången i kostnaderna.

(93)

Eftersom nedgången i råvarukostnaderna överskreds av nedgången i de kinesiska importpriserna står det klart att den huvudsakliga orsaken till skadan var den prispress som följde av de kinesiska importerna. Trots att nedgången i råvarukostnaderna borde ha hjälpt unionsindustrin att återhämta sig gick industrin med förlust under hela skadeundersökningsperioden. Förlusterna under undersökningsperioden var inte lika stora som under 2013–2015, men förlusterna ledde trots allt till att unionsindustrins situation förvärrades. Påståendet avvisades därför.

(94)

Den lönsamhetsutveckling under skadeundersökningsperioden som presenteras i skäl 111 i förordningen om provisorisk tull visar att förlusterna är mindre i slutet av skadeundersökningsperioden när importen från Kina är som störst. CISA hävdar att denna utveckling bryter orsakssambandet mellan de dumpade importerna och skadan. Förluster konstaterades emellertid under hela skadeundersökningsperioden, och den svaga förbättringen under perioden kunde inte lindra skadan. Dessutom framgår det av kommissionens analys att unionsmarknaden undergrävs under hela skadeundersökningsperioden (vilket tas upp i skäl 113 i förordningen om provisorisk tull). Även detta påstående bör därför avvisas som ogrundat.

(95)

Korrigeringen av importvolymerna från Kina innebar att slutsatsen om orsakssambandet behövde omprövas i det slutgiltiga skedet av undersökningen. De revideringar av importvolymerna och marknadsandelarna på unionsmarknaden som beskrivs ovan var relativt små och hade ännu mindre inverkan när de granskas i en tendensanalys.

(96)

Ingen av de synpunkter som framfördes av de berörda parterna ändrade den bedömning av faktorerna som gjordes i det preliminära skedet.

(97)

På grundval av uppgifterna ovan och i frånvaro av ytterligare synpunkter bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 138–140 i förordningen om provisorisk tull.

(98)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande unionsindustrins intresse bekräftas slutsatserna i skälen 142–147 i förordningen om provisorisk tull.

(99)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade importörer och användare ytterligare information. Samarbetsviljan hos importörer och användare betraktas fortfarande som låg.

(100)

Mer specifikt kan det nämnas att sex importörer svarade på frågeformulären om registrering av importen. Ett kontrollbesök genomfördes på en stålcentral. Ett hörande hölls med ISTA den 13 november 2017 så att de fick möjlighet att framföra sina synpunkter, och en stor användare inom hushållssektorn lämnade in sina synpunkter i en skriftlig inlaga.

(101)

Stålcentralerna säljer vanligen korrosionsbeständigt stål i en något annorlunda form än den som importeras (dvs. genom att skära rullar och plåtar i de former som efterfrågas av mindre kunder). Det kunde emellertid klargöras att detta viktiga användarsegment kan byta sina leverantörskällor och föra över eventuella extrakostnader till sina kunder. Därför påverkas inte deras omsättning, lönsamhet och sysselsättning i någon större grad av åtgärderna.

(102)

Vid ett hörande den 17 november 2017 hävdade CISA att utvecklingen av unionsindustrins struktur efter undersökningsperioden höll på att undersökas av kommissionen. Som grund för påståendet framhölls ett samförståndsavtal mellan ThyssenKrupp och Tata Steel och en sammanslagning mellan Ilva och ArcelorMittal som bevis för att det inte låg i unionens intresse att införa tull på den kinesiska importen. Även om det kan förväntas att de största unionstillverkarnas förhandlingsposition stärks till följd av en sådan koncentration har det vid tidpunkten för antagandet av denna förordning ännu inte fattats något beslut avseende dessa arrangemang som hade gjort det möjligt för kommissionen att bedöma deras relevans för det aktuella ärendet. Under alla omständigheter ger grundförordningen möjlighet att bemöta förändringar i omständigheterna i motiverade fall och utifrån detta inleda en interimsöversyn.

(103)

I sitt svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade CISA sin synpunkt avseende förändringarna av konkurrensen på unionsmarknaden. Kommissionen står emellertid fast vid sin synpunkt att grundförordningen ger möjlighet att bemöta förändringar i omständigheterna i motiverade fall, men att det i det aktuella ärendet inte har framkommit några bevis för att det är nödvändigt att inleda en granskning.

(104)

CISA hävdade vidare att situationen på marknaden hade förändrats sedan undersökningsperioden bestämdes och att den nuvarande situationen rättfärdigar ett tillfälligt upphävande av åtgärderna i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen. Som skäl anförde CISA prishöjningar för den berörda produkten, en påstådd otillräcklig försörjning och kommissionens pågående utredning om sammanslagning. För det första har kommissionen inte några bevis för att prishöjningarna har påverkat unionsindustrins situation i någon större utsträckning. För det andra är påståendet om otillräcklig försörjning inte övertygande, vilket förklaras i skäl 111. För det tredje har kommissionen inte några bevis för att konkurrensförhållandena på unionsmarknaden har förändrats och, om så vore fallet, i vilken omfattning. Det finns dessutom inget som tyder på att skadan inte hade återuppstått till följd av upphävandet. Därför anser kommissionen att ett upphävande av åtgärderna inte är motiverat.

(105)

CISA ansåg även att de slutgiltiga antidumpningstullarna borde införas i form av ett minimipris i stället för de värdetullar som införts genom förordningen om provisorisk tull, eftersom dessa påstods leda till betydande negativa konsekvenser för importörer och användare. Man påpekade att två aktuella fall hade lett till slutsatsen att detta var motiverat. Denna förändring av åtgärdernas form föreslogs även av ISTA, som är företrädare för importörerna inom unionen. I detta särskilda fall invände Eurofer mot införandet av minimipriser på grund av möjligheten till kompensationsarrangemang inom denna marknadssektor.

(106)

Det bör påpekas att åtgärdernas form bestäms från fall till fall. I detta fall avvisade kommissionen CISA:s argument om att införandet av värdetullar skulle ha betydande negativa konsekvenser för importörer och användare. Faktum är att det i skälen 148–156 i förordningen om provisorisk tull framgår att importörerna kunde föra över antidumpningstullarna till sina kunder och hade tillgång till andra leverantörskällor. Införandet av ett minimipris hade inte heller lett till minskade kostnader för de viktigaste användarindustrierna, eftersom ett minimipris hade gett samma effekt som värdetullar.

(107)

I sitt svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade CISA sin synpunkt med avseende på åtgärdernas form och menade att vissa system för minimipriser eller en fast tull borde införas i unionsimportörernas och unionsanvändarnas intresse. Situationen för användarna i unionen beskrevs av CISA som ”bräcklig” på grund av den påstådda koncentrationen av förhandlingskraft inom unionsindustrin.

(108)

Såsom förklaras i skäl 100 och i avsnitt 6.2 i förordningen om provisorisk tull har emellertid användarnas och importörernas samarbetsvilja varit låg i denna undersökning. Faktum är att endast en användare och/eller importör i unionen har lämnat in de begärda uppgifterna för undersökningsperioden. Kommissionen har därför inte kunnat göra någon korrekt bedömning av situationen i dessa sektorer, men de tillgängliga uppgifterna bekräftar inte på något sätt den bräckliga situation som beskrivs av CISA. CISA kunde inte heller lägga fram några belägg vad gäller användarnas/importörernas finansiella situation och konsekvenserna av den påstådda koncentrationen. Kommissionen kunde därför inte dra slutsatsen att det fanns belägg för att ändra åtgärdernas form i användarnas och importörernas intresse. Påståendet avvisades därför.

(109)

Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns någon övertygande bevisning till stöd för en förändring av åtgärdernas form.

(110)

ISTA hävdade, i sin roll som företrädare för importörerna inom unionen, att införandet av åtgärder skulle leda till leveransproblem på marknaden, eftersom unionstillverkarna inte skulle kunna öka produktionen. De menade vidare att åtgärderna skulle leda till att den kinesiska importen förlorade sin konkurrenskraft. Med tanke på att unionsindustrins kapacitetsutnyttjande endast låg på 79 % under undersökningsperioden och då det finns ett flertal tillgängliga importkällor finns det ingen anledning att tro att användarna inte skulle kunna byta leverantör. Även om tillfälliga leveransproblem inte kan uteslutas är det osannolikt att åtgärderna skulle generera en allmän brist, eftersom unionsindustrin inte utnyttjar sin fulla kapacitet och kan öka produktionen om orderingången ökar.

(111)

ISTA och Electrolux hävdade att kostnaderna för användarna skulle öka om åtgärderna införs. De viktigaste användarindustrierna samarbetade dock inte under undersökningen. Faktum är att inget av företagen lämnade in uppgifter för att visa att de tullar som införts på den berörda produkten skulle medföra en väsentligt ökad kostnad för deras färdiga produkter eller leda till en betydande minskning av vinsterna. Påståendet avvisas därför som ogrundat.

(112)

Electrolux hävdade även att eventuella höjningar av priserna på den berörda/likadana produkten som orsakas av denna undersökning skulle minska deras konkurrenskraft jämfört med andra tillverkare av hushållsartiklar i tredjeländer. Prishöjningarna inleddes emellertid redan under undersökningsperioden och förekommer i hela världen. De har således inte bara att göra med denna undersökning. Trots detta kan det inte uteslutas att införandet av tullar kan leda till en viss förlust av konkurrenskraft. Som förklarats ovan lämnade varken Electrolux eller någon annan tillverkare av hushållsartiklar in något svar på frågeformuläret eller någon annan information om det korrosionsbeständiga stålets betydelse för produkternas slutliga kostnad. Detta påstående avvisades eftersom det inte kunde styrkas. Under alla omständigheter finns det, som nämnts ovan, flera olika leverantörskällor för den berörda produkten.

(113)

På grundval av vad som nämns ovan, och i avsaknad av andra synpunkter, bekräftas slutsatsen att det inte finns några övertygande uppgifter som bevisar att det inte är i unionens intresse att införa de åtgärder som beskrivs i skälen 157–160 i förordningen om provisorisk tull.

(114)

Som nämns i skäl 4 var importen av den berörda produkten föremål för registrering från den 8 juli 2017 och fram till det datum då de provisoriska åtgärderna infördes den 11 augusti 2017, för att eventuellt kunna införa åtgärderna retroaktivt för den registrerade importen.

(115)

Under det slutgiltiga skedet av undersökningen bedömdes de uppgifter som samlats in i samband med registreringen, och en analys utfördes för att fastställa huruvida kriterierna i artikel 10.4 i grundförordningen hade uppfyllts för det retroaktiva införandet av åtgärder.

(116)

Vid tidpunkten för registreringen av importen visade de tillgängliga uppgifterna, på KN-nummernivå, att importen hade ökat avsevärt. Efterhand fick kommissionen emellertid tillgång till uppgifter på Taric-nivå, vilka visade att ingen ytterligare betydande ökning av importen hade ägt rum när det gäller importnivån under undersökningsperioden. Därför har detta villkor enligt artikel 10.4 d inte uppfyllts.

(117)

Vid en undersökning av unionsindustrins skadefaktorer framkom det inte några bevis för att åtgärdernas positiva verkan försvagades efter undersökningsperioden. Därför drog man slutsatsen att detta kriterium inte hade uppfyllts.

(118)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att ett retroaktivt införande av åtgärderna inte var motiverat i detta ärende.

(119)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter invände vissa parter mot det vinstmål på 7,4 % som användes vid beräkningen av skademarginalen i det preliminära skedet. Detta motsvarade den vinst som unionsindustrin faktiskt uppnådde under 2008, vilket förklaras i skäl 164 i förordningen om provisorisk tull.

(120)

Eurofer ansåg att vinstmålet var för lågt eftersom finanskrisen bröt ut under sista kvartalet 2008. De kinesiska exporterande tillverkarna hävdade att målet på 7,4 % var för högt och att information borde ha samlats in från andra källor, till exempel tidigare antidumpningsärenden eller BACH-databasen.

(121)

Kommissionen anser att en eventuell minskning av lönsamheten under det sista kvartalet 2008 främst skulle bli kännbar under 2009. Eftersom siffran bygger på faktiska lönsamhetsuppgifter för den berörda produkten är detta dessutom den bästa tillgängliga informationen för detta syfte. Ingen annan information var tillgänglig för att ifrågasätta analysen och slutsatsen i skäl 164 i förordningen om provisorisk tull. Det var inte heller nödvändigt att använda BACH-databasen (eller någon annan extern källa), eftersom verifierade specifika uppgifter för unionsindustrin var tillgängliga inom ramen för undersökningen. Den lönsamhet på 7,4 % som uppnåddes under 2008 förblir därför representativ för undersökningens syfte, vilket gör att skälen 162–165 i förordningen om provisorisk tull bekräftas.

(122)

En exporterande tillverkare lämnade synpunkter på vinstmålet i sitt svar på det slutliga meddelandet av uppgifter. Tillverkaren anser att 2008 inte var något representativt år för att bestämma ett vinstmål, eftersom det året följdes av flera år då unionsindustrin begränsades av olika orsaksfaktorer. Eftersom situationen under 2008 inte upprepades under efterföljande år anser tillverkaren att ett vinstmål som baseras på 2008 inte är representativt och att användningen av ett sådant mål skapar misstankar om att kommissionen har tillskrivit skada som vållats av andra faktorer till den dumpade importen.

(123)

Eftersom 2008 var det sista året före den ekonomiska krisen anser kommissionen att det är ett representativt år vars vinst kan anses ha uppnåtts utan inverkan av någon dumpad import och utan att ha påverkats av några andra faktorer, till exempel den ekonomiska krisen. Användningen av ett sådant vinstmål innebär därför inte att skador som orsakats av krisen tillskrivs den dumpade importen, snarare tvärtom. Detta påstående avvisades därför.

(124)

Eurofer lämnade in fler uppgifter till stöd för sitt påstående att 2008 inte var något representativt år eftersom lönsamheten under det sista kvartalet påverkades av finanskrisen. Detta gällde makroekonomiska uppgifter om finanskrisens start, uppgifter som tagits fram av det tyska stålförbundet och ett pressmeddelande från en grekisk tillverkare. Kommissionen har emellertid använt 2008 som ett representativt år i tidigare antidumpningsärenden, däribland avseende kallvalsade platta produkter av stål som tillverkas i steget före produktionen av korrosionsbeständigt stål (7). Kommissionens ståndpunkt var att finanskrisens inverkan på lönsamheten i första hand blev kännbar under 2009. Även om en viss inverkan på lönsamheten kan ha märkts i slutet av 2008 anser kommissionen att 2008 var ett representativt år sett till helheten.

(125)

Flera exporterande tillverkare ifrågasatte användningen av artikel 2.9 i grundförordningen för skadeberäkningen och anförde att denna bestämmelse ingår i grundförordningens avsnitt om dumpning och därför inte kunde tillämpas på samma sätt för att beräkna skada. De hävdade att det relevanta pris som ska användas borde grundas på det pris som de närstående importörerna i unionen faktiskt tar ut av de första oberoende kunderna i unionen.

(126)

Såsom förklaras i skäl 166 i förordningen om provisorisk tull grundas beräkningen av skademarginalen på importpriset vid unionens gräns justerat till en nivå som är jämförbar med unionsindustrins pris från fabrik. Om försäljning sker via närstående importörer måste importpriset beräknas på grundval av återförsäljningspriset till den första oberoende kunden efter justering, så att de närstående importörernas importkostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst har avräknats och priset är tillförlitligt. Detta är i själva verket den logiska grunden för beräkning av exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Det finns inga skäl till att den logiska grunden för beräkning av exportpriset vid försäljning via närstående importörer inte skulle vara giltig för importpriset vid försäljning till närstående i samband med beräkningen av skada. Dumpnings- och skademarginalerna jämförs trots allt vid tillämpningen av regeln om lägsta tull enligt artiklarna 7.2 och 9.4 i grundförordningen.

(127)

Om importpriset vid försäljning till närstående i samband med beräkningen av skada grundas på det pris som de närstående importörerna i unionen faktiskt tar ut av de första oberoende kunderna i unionen, såsom föreslås av parten, kommer detta pris att omfatta försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst vid återförsäljning i unionen efter tullklarering, men om den exporterande tillverkaren säljer direkt till oberoende importörer skulle priset inte inbegripa sådana kostnader. Detta hade lett till att exporterande tillverkare som säljer genom närstående importörer hade behandlats på ett annat sätt än de som säljer direkt till oberoende importörer, vilket inte är befogat. Påståendet avvisas därför som ogrundat.

(128)

En exporterande tillverkare hävdade att källan för kostnaderna efter importen inte hade lämnats ut och bestred de siffror på 7 euro per ton som användes i beräkningen. Denna siffra grundades på en annan undersökning (8) av en liknande produkt som tillhör samma industri eftersom andra uppgifter inte var tillgängliga. Efter införandet av de preliminära åtgärderna och den aningen förbättrade samarbetsviljan från importörernas sida verifierades siffran hos en icke-närstående importör och befanns vara rimlig på grundval av importörens uppgifter. Importörens exakta siffra för kostnaderna efter importen anges inte här av sekretesskäl. Detta påstående avvisas.

(129)

Den berörda exporterande tillverkaren hävdade att den fortfarande inte förstod hur kostnaderna efter importen beräknades och begärde en genomgång. Kostnaderna efter importen är en justering som beviljas till förmån för exporterande tillverkare för att uppnå en rättvis jämförelse mellan deras exportpriser och unionsindustrins priser från fabrik. De omfattar kostnaderna för normal hantering, lagring och dokumentation när varorna förs in på unionsmarknaden (med undantag av efterföljande transport). Dessa kostnader gäller för all import och är liknande för alla typer av stålimport. Siffran på 7 euro per ton föreslogs av en kinesisk exporterande tillverkare i det ärende som nämns ovan. Kommissionen är därför övertygad om att den siffra som anges ovan är rimlig, särskilt med tanke på ovannämnda kontroll hos en importör av den berörda produkten i samband med aktuella undersökningen. Slutligen bör det påpekas att 7 euro per ton motsvarar cirka 1 % av den berörda produktens cif-pris vid import. Kommissionen har endast samarbetat med en traditionell icke-närstående importör i denna undersökning och kan av sekretesskäl inte tillhandahålla någon sådan detaljerad genomgång av kostnaderna som begärs av den exporterande tillverkaren. Därför avvisas påståendet att kommissionens tillvägagångssätt har åsidosatt den berörda partens rätt till försvar.

(130)

Vissa korrigeringar gjordes av vissa exporterande tillverkares cif-priser. De reviderade cif-priserna lämnades ut till de berörda exporterande tillverkarna i det slutgiltiga skedet av undersökningen.

(131)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter avseende nivån för undanröjandet av skada bekräftas skälen 162–166 i förordningen om preliminär tull.

(132)

Slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarar de lägre dumpnings- och skademarginalerna.

(133)

På grundval av uppgifterna ovan har de slutgiltiga skade- och dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, och de slutgiltiga tullsatserna enligt regeln om lägsta tull fastställts till följande:

Tabell 6

Slutgiltiga marginaler och tullsatser

(134)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla övriga företag”) är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och som tillverkas av företagen, och följaktligen av de specifika rättsliga enheter som anges. Import av den berörda produkten som tillverkats av andra företag vars namn inte uttryckligen nämns i artikeldelen i denna förordning, däribland enheter som är närstående till de företag som specifikt omnämns, bör inte omfattas av dessa tullsatser utan omfattas av den tullsats som gäller ”alla övriga företag”.

(135)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella, företagsspecifika antidumpningstullar (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör sändas till kommissionen (9) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hör ihop med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer denna förordning i sådana fall att ändras i enlighet därmed, genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(136)

För att minimera risken för ett kringgående anses det i detta fall krävas särskilda åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningsåtgärderna. Dessa särskilda åtgärder omfattar bland annat följande: Uppvisande för medlemsstaternas tullmyndigheter av en giltig faktura som ska uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag.

(137)

Mot bakgrund av domstolens nyare rättspraxis (10) är det lämpligt att fastställa den dröjsmålsränta som ska betalas vid återbetalning av slutgiltig tull, eftersom de relevanta tullbestämmelserna inte föreskriver någon sådan räntesats och eftersom en tillämpning av nationella regler hade lett till en oacceptabel snedvridning mellan de ekonomiska aktörerna beroende på vilken medlemsstat som väljs för tullklarering.

(138)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut.

(139)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.