23.1.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/14

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2018/98

av den 22 januari 2018

om ändring av bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 och av bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 vad gäller kalciumsorbat (E 203)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (1), särskilt artiklarna 10.3 och 14, och

av följande skäl:

(1)	I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel och villkoren för användningen av dessa.

(2)	I bilaga III till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer, livsmedelsaromer och näringsämnen samt villkoren för användningen.

(3)	I kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 (2) fastställs specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008.

(4)	Ämnet kalciumsorbat (E 203) är godkänt som konserveringsmedel i en rad olika livsmedel liksom för beredningar av färgämnen för livsmedel och livsmedelsaromer i enlighet med bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008.

(5)	Enligt artikel 32.1 i förordning (EG) nr 1333/2008 ska Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) genomföra en ny riskbedömning av alla livsmedelstillsatser som var tillåtna i unionen redan före den 20 januari 2009.

(6)	För detta ändamål fastställs det i kommissionens förordning (EU) nr 257/2010 ett program för omprövningen av livsmedelstillsatser (3). Enligt förordning (EU) nr 257/2010 skulle omprövningen av konserveringsmedel vara avslutad senast den 31 december 2015.

(7)

Den 30 juni 2015 avgav myndigheten ett vetenskapligt yttrande om omprövningen av sorbinsyra (E 200), kaliumsorbat (E 202) och kalciumsorbat (E 203) som livsmedelstillsatser (4). I yttrandet konstaterades att det saknades uppgifter om genotoxiciteten hos kalciumsorbat. Därför kunde myndigheten inte bekräfta säkerheten hos kalciumsorbat som livsmedelstillsats och drog slutsatsen att det bör uteslutas ur det grupp-ADI-värde (acceptabelt dagligt intag) som fastställts för sorbinsyra (E 200) och kaliumsorbat (E 202). I yttrandet konstaterades att det behöver genomföras studier rörande genotoxicitet hos kalciumsorbat för att kunna överväga att inkludera kalciumsorbat i detta grupp-ADI-värde.

(8)

Den 10 juni 2016 begärde kommissionen i en öppen förfrågan in vetenskapliga och tekniska uppgifter om sorbinsyra (E 200), kaliumsorbat (E 202) och kalciumsorbat (E 203) (5), med inriktning på det behov av uppgifter som identifierats i det vetenskapliga yttrandet om omprövningen av dessa ämnen som tillsatser i livsmedel. Ingen företagare åtog sig att lämna in de begärda uppgifterna om genotoxicitet hos kalciumsorbat (E 203). Utan dessa uppgifter kan myndigheten inte avsluta omprövningen av säkerheten hos kalciumsorbat som livsmedelstillsats och följaktligen kan det inte fastställas huruvida ämnet fortfarande uppfyller villkoren i artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1333/2008 för införande i unionsförteckningen över godkända livsmedelstillsatser.

(9)	Kalciumsorbat (E 203) bör därför strykas ur unionsförteckningen över godkända livsmedelstillsatser.

(10)	Enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1333/2008 ska unionsförteckningen över livsmedelstillsatser som godkänts ändras i enlighet med det förfarande som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 (6).

(11)	Enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008 får unionsförteckningen över livsmedelstillsatser uppdateras antingen på kommissionens initiativ eller till följd av en ansökan.

(12)

Bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008 och bilagan till förordning (EU) nr 231/2012 bör därför ändras genom att kalciumsorbat (E 203) stryks ur unionsförteckningen över godkända livsmedelstillsatser eftersom tillsatsens införande i förteckningen inte längre är motiverad då det saknas lämpliga uppgifter om genotoxicitet.

(13)	För att livsmedelsföretagare ska kunna anpassa sig till de nya kraven eller hitta alternativ till kalciumsorbat (E 203) bör denna förordning börja tillämpas 6 månader efter ikraftträdandet.

(14)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

I bilagan till förordning (EU) nr 231/2012 ska uppgifterna om livsmedelstillsatsen E 203 kalciumsorbat strykas.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 12 augusti 2018.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 januari 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 354, 31.12.2008, s. 16.

(2) Kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 av den 9 mars 2012 om fastställande av specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 (EUT L 83, 22.3.2012, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EU) nr 257/2010 av den 25 mars 2010 om upprättande av ett program för omprövning av godkända livsmedelstillsatser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 80, 26.3.2010, s. 19).

(4) EFSA Journal, vol. 13(2015):6, artikelnr 4144.

(5) http://ec.europa.eu/food/safety/food_improvement_agents/additives/re-evaluation_en

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (EUT L 354, 31.12.2008, s. 1).

BILAGA

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 ska ändras på följande sätt:

a)	I tabell 3, ”Andra tillsatser än färgämnen och sötningsmedel”, i del B ska uppgifterna om livsmedelstillsatsen E 203 kalciumsorbat utgå.

Tabell 5, ”Andra tillsatser som får regleras tillsammans”, i del C ska ändras på följande sätt:

Led a ”E 200–203: Sorbinsyra – sorbater (SA)” ska ersättas med följande:

”a)

E 200–202: Sorbinsyra – kaliumsorbat (SA)

E-nummer	Namn
E 200	Sorbinsyra
E 202	Kaliumsorbat”

ii)	I led c ”E 200–213: Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater (SA + BA)” ska uppgifterna om livsmedelstillsatsen E 203 kalciumsorbat utgå.

iii)	I led d ”E 200–219: Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater (SA + BA + PHB)” ska uppgifterna om livsmedelstillsatsen E 203 kalciumsorbat utgå.

iv)

Led e ”E 200–203, E 214–219: Sorbinsyra – sorbater, p-hydroxibensoater (SA + PHB)” ska ersättas med följande:

”e)

E 200–202, E 214–219: Sorbinsyra – kaliumsorbat, p-hydroxibensoater (SA + PHB)

E-nummer	Namn
E 200	Sorbinsyra
E 202	Kaliumsorbat
E 214	p-Hydroxibensoesyreetylester
E 215	p-Hydroxibensoesyraetylesterns natriumsalt
E 218	p-Hydroxibensoesyrametylester
E 219	p-Hydroxibensoesyrametylesterns natriumsalt”

Del E ska ändras på följande sätt:

I kategori 01.3 (Ej smaksatta, syrade mjölkprodukter som värmebehandlats efter syrning) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast koagulerad mjölk”

I kategori 01.4 (Smaksatta, syrade mjölkprodukter, inklusive värmebehandlade produkter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

300

(1) (2)

Endast icke värmebehandlade desserter baserade på mjölkprodukter”

I kategori 01.7.1 (Icke mognadslagrad ost utom produkter som omfattas av kategori 16) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)”

I kategori 01.7.2 (Mognadslagrad ost) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	1 000	(1) (2)	Endast färdigförpackad ost, i skivor eller skuren; ost i lager och ost som tillförts livsmedel
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	quantum satis		Endast ytbehandling av mognadslagrade produkter”

I kategori 01.7.4 (Vassleost) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast färdigpackad ost i skivor; ost i lager och ost som tillförts livsmedel”

I kategori 01.7.5 (Smältost) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

2 000

(1) (2)”

I kategori 01.7.6 (Ostprodukter [utom produkter som omfattas av kategori 16]) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	1 000	(1) (2)	Endast icke mognadslagrade produkter, färdigförpackade mognadslagrade produkter i skivor, mognadslagrade produkter i lager och mognadslagrade produkter som tillförts livsmedel
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	quantum satis		Endast ytbehandling av mognadslagrade produkter”

I kategori 01.8 (Icke mjölkbaserade motsvarigheter till mjölkprodukter, inklusive mjölk- och gräddersättningsmedel för drycker) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	2 000	(1) (2)	Endast proteinbaserade ostliknande produkter
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	quantum satis	(1) (2)	Endast icke mjölkbaserade ostliknande produkter (endast ytbehandling)”

I kategori 02.2.2 (Andra fett- och oljeemulsioner inklusive bredbara fetter enligt definitionerna i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 och flytande emulsioner) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	1 000	(1) (2)	Endast fettemulsioner (utom smör) med en fetthalt på minst 60 %
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	2 000	(1) (2)	Endast fettemulsioner med en fetthalt på under 60 %”

10.

I kategori 04.1.1 (Hela färska frukter, bär och grönsaker) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

Endast ytbehandling av oskalade färska citrusfrukter”

11.

I kategori 04.2.1 (Torkade frukter, bär och grönsaker) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast torkade frukter och bär”

12.

Kategori 04.2.2 (Frukter, bär och grönsaker inlagda i ättika, olja eller saltlake) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

2 000

(1) (2)

Endast grönsaker (utom oliver)”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast oliver och olivbaserade beredningar”

iii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)

Endast oliver och olivbaserade beredningar”

13.

Kategori 04.2.4.1 (Beredningar av frukt, bär och grönsaker utom kompott) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast beredningar av frukter, bär och grönsaker, inklusive beredningar av alger, fruktbaserade såser, aladåb, utom puré, mousse, kompott, sallader och liknande produkter, på burk eller i glas”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)

Endast olivbaserade beredningar”

14.

I kategori 04.2.5.1 (Extra sylt, extra marmelad och extra gelé enligt direktiv 2001/113/EG) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)

Endast produkter med låg sockerhalt eller liknande produkter med lågt kaloriinnehåll eller sockerfria produkter, mermeladas”

15.

I kategori 04.2.5.2 (Sylt, gelé, marmelad och sötad kastanjepuré enligt direktiv 2001/113/EG) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)

Endast pålägg med låg sockerhalt eller liknande produkter som har lågt kaloriinnehåll eller är sockerfria, mermeladas”

16.

I kategori 04.2.5.3 (Andra liknande bredbara pålägg baserade på frukt, bär och grönsaker) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

	”E 200–213	Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater	1 000	(1) (2)	Andra frukt- och bärbaserade bredbara pålägg, mermeladas
	E 200–213	Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater	1 500	(1) (2)	Endast marmelada”

17.

I kategori 04.2.6 (Bearbetade potatisprodukter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

2 000

(1) (2)

Endast potatisdeg och förstekta potatisskivor”

18.

Kategori 05.2, (Andra konfektyrvaror inklusive mikrosötsaker för frisk andedräkt) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–219 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater

1 500

(1) (2) (5)

Utom kanderade, kristalliserade eller glaserade frukter, bär och grönsaker”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)

Endast kanderade, kristalliserade eller glaserade frukter, bär och grönsaker”

19.

I kategori 05.3 (Tuggummi) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 500

(1) (2)”

20.

Kategori 05.4 (Dekorationer, överdrag och fyllningar, utom frukt- och bärbaserade fyllningar som omfattas av kategori 4.2.4) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast toppingar (sirap till pannkakor, smaksatt sirap till milkshake och glass, liknande produkter)”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–219 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater

1 500

(1) (2) (5)”

21.

I kategori 06.4.4 (Potatisgnocchi) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1)”

22.

I kategori 06.4.5 (Fyllningar för fylld pasta (ravioli och liknande)) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)”

23.

I kategori 06.6 (Smet) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

2 000

(1) (2)”

24.

I kategori 06.7 (Förkokt eller bearbetad spannmål) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	200	(1) (2)	Endast polenta
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	2 000	(1) (2)	Endast Semmelknödelteig”

25.

I kategori 07.1 (Matbröd och portionsbröd) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

2 000

(1) (2)

Endast färdigförpackat skivat matbröd och rågbröd, färdigförpackade förbakade bageriprodukter avsedda för detaljhandelsförsäljning och energireducerat matbröd avsett för detaljhandelsförsäljning”

26.

I kategori 07.2 (Finare bageriprodukter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

2 000

(1) (2)

Endast med en vattenaktivitet på över 0,65”

27.

I kategori 08.3.1 (Icke värmebehandlade köttprodukter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–219 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater) ersättas med följande:

”E 200–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater

quantum satis

(1) (2)

Endast ytbehandling av torkade köttprodukter”

28.

Kategori 08.3.2 (Värmebehandlade köttprodukter) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203, 214–219 (Sorbinsyra – sorbater, p-hydroxibensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–202, 214–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, p-hydroxibensoater

1 000

(1) (2)

Endast pastejer och patéer”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast aladåb”

iii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–219 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater

quantum satis

(1) (2)

Endast ytbehandling av torkade köttprodukter”

29.

Kategori 08.3.3 (Naturtarm och ätliga överdrag och dekorationer till kött) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

quantum satis

Endast kollagenbaserad naturtarm med en vattenaktivitet på över 0,6”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203, 214–219 (Sorbinsyra – sorbater, p-hydroxibensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–202, 214–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, p-hydroxibensoater

1 000

(1) (2)

Endast geléöverdrag för köttprodukter (kokta, saltade eller torkade)”

30.

Kategori 09.2 (Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Aladåb”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213	Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater	200	(1) (2)	Endast saltad, torkad fisk
E 200–213	Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater	2 000	(1) (2)	Endast halvkonserver av fisk och fiskeriprodukter, inklusive kräftdjur, blötdjur, surimi, fisk- och kräftdjurspastej; kokta kräftdjur och blötdjur
E 200–213	Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater	6 000	(1) (2)	Endast kokta Crangon crangon och Crangon vulgaris”

31.

I kategori 09.3 (Fiskrom) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

2 000

(1) (2)

Endast halvkonserver av fiskprodukter inklusive produkter av fiskrom”

32.

Kategori 10.2 (Bearbetade ägg och äggprodukter), ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

1 000

(1) (2)

Endast torkade, koncentrerade, frysta och djupfrysta äggprodukter”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

5 000

(1) (2)

Endast flytande ägg (äggvita, äggula eller hela ägg)”

33.

I kategori 11.4.1 (Bordssötningsmedel i flytande form) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–219 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater) ersättas med följande:

”E 200–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater

500

(1) (2)

Endast produkter som innehåller mer än 75 % vatten”

34.

I kategori 12.2.2 (Smaksättningspreparat) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)”

35.

I kategori 12.4 (Senap) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)”

36.

I kategori 12.5 (Soppor och buljonger) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

500

(1) (2)

Endast flytande soppor och buljonger (utom på burk)”

37.

Kategori 12.6 (Såser) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	1 000	(1) (2)	Endast emulgerade såser som innehåller minst 60 % fett
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	2 000	(1) (2)	Endast emulgerade såser som innehåller mindre än 60 % fett”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

	”E 200–213	Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater	1 000	(1) (2)	Endast emulgerade såser som innehåller minst 60 % fett, icke-emulgerade såser
	E 200–213	Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater	2 000	(1) (2)	Endast emulgerade såser som innehåller mindre än 60 % fett”

38.

I kategori 12.7 (Sallader och smakrika bredbara smörgåspålägg) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 500

(1) (2)”

39.

I kategori 12.9 (Proteinprodukter, utom produkter som omfattas av kategori 1.8) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

2 000

(1) (2)

Endast proteinbaserade kött-, fisk-, kräftdjurs-, bläckfisk- och ostliknande produkter”

40.

I kategori 13.2 (Dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål enligt definitionen i direktiv 1999/21/EG [utom produkter som omfattas av kategori 13.1.5]) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 500

(1) (2)”

41.

I kategori 13.3 (Dietprodukter för viktkontroll som är avsedda att ersätta hela det dagliga intaget av föda eller enstaka måltider [hela eller delar av den dagliga kosten]) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 500

(1) (2)”

42.

Kategori 14.1.2 (Fruktjuice enligt definitionen i direktiv 2001/112/EG och grönsaksjuice) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

500

(1) (2)

Endast Sød…saft och sødet…saft”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

2 000

(1) (2)

Endast ojäst druvsaft för religiöst bruk”

43.

I kategori 14.1.3 (Fruktnektar enligt definitionen i direktiv 2001/112/EG, grönsaksnektar och liknande produkter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	250	(1) (2)	Endast traditionell svensk saft, maximihalten gäller om även E 210–213 bensoesyra – bensoater har använts
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	300	(1) (2)	Endast traditionell svensk och finsk saft”

44.

I kategori 14.1.4 (Smaksatta drycker) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	250	(1) (2)	Maximihalten gäller om även E 210–213 bensoesyra – bensoater har använts
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	300	(1) (2)	Utom drycker baserade på mjölkprodukter”

45.

I kategori 14.1.5.2 (Övriga) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

600

(1) (2)

Endast flytande tekoncentrat och flytande frukt-, bär- och örttekoncentrat”

46.

I kategori 14.2.1 (Öl och maltdrycker) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)

Endast öl i fat som innehåller mer än 0,5 % tillfört jäsbart socker och/eller fruktjuice eller fruktkoncentrat”

47.

I kategori 14.2.2 (Vin och andra produkter enligt definitionerna i förordning (EG) nr 1234/2007 samt motsvarande alkoholfria produkter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)

Endast alkoholfria produkter”

48.

I kategori 14.2.3 (Äppelcider och päroncider) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)”

49.

I kategori 14.2.4 (Fruktvin, bärvin och made wine) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)”

50.

I kategori 14.2.5 (Mjöd) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)”

51.

I kategori 14.2.7.1 (Aromatiserat vin) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)”

52.

I kategori 14.2.7.2 (Aromatiserade vinbaserade drycker) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)”

53.

I kategori 14.2.7.3 (Aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)”

54.

I kategori 14.2.8 (Andra alkoholhaltiga drycker inklusive blandningar av alkoholhaltiga drycker med alkoholfria drycker och sprit med en alkoholhalt på mindre än 15 procent) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”E 200–202

Sorbinsyra – kaliumsorbat

200

(1) (2)

Endast alkoholhaltiga drycker som innehåller mindre än 15 procent alkohol och nalewka na winie owocowym, aromatyzowana nalewka na winie owocowym, nalewka na winie z soku winogronowego, aromatyzowana nalewka na winie z soku winogronowego, napój winny owocowy lub miodowy, aromatyzowany napój winny owocowy lub miodowy, wino owocowe niskoalkoholowe och aromatyzowane wino owocowe niskoalkoholowe”

55.

I kategori 15.1 (Snacks baserade på potatis, spannmål, mjöl eller stärkelse) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203, 214–219 (Sorbinsyra – sorbater, p-hydroxibensoater) ersättas med följande:

”E 200–202, 214–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, p-hydroxibensoater

1 000

(1) (2) (5)”

56.

I kategori 15.2 (Bearbetade nötter) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203, 214–219 (Sorbinsyra – sorbater, p-hydroxibensoater) ersättas med följande:

”E 200–202, 214–219

Sorbinsyra – kaliumsorbat, p-hydroxibensoater

1 000

(1) (2) (5)

Endast nötter med överdrag”

57.

Kategori 16 (Desserter, utom produkter som omfattas av kategorierna 1, 3 och 4) ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203 (Sorbinsyra – sorbater) ska ersättas med följande:

	”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	1 000	(1) (2)	Endast frugtgrød, rote Grütze och pasha
	E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat	2 000	(1) (2)	Endast ostkaka”

ii)

Uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ska ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

300

(1) (2)

Endast icke värmebehandlade desserter baserade på mjölkprodukter”

58.

I kategori 17.1 (Kosttillskott i fast form, inklusive kapslar, tabletter och liknande, dock inte i tuggbar form) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

1 000

(1) (2)

Endast produkter i torr form som innehåller beredningar av vitamin A och av kombinationer av vitamin A och D”

59.

I kategori 17.2 (Kosttillskott i flytande form) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–213 (Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater) ersättas med följande:

”E 200–213

Sorbinsyra – kaliumsorbat, bensoesyra – bensoater

2 000

(1) (2)”

Bilaga III till förordning (EG) nr 1333/2008 ska ändras på följande sätt:

I del 2 (Andra livsmedelstillsatser än bärare i livsmedelstillsatser) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203, E 210, E 211 och E 212 ersättas med följande:

”E 200–202	Sorbinsyra – kaliumsorbat (tabell 2 i del 6)	1 500 mg/kg var för sig eller i kombination i beredningen, 15 mg/kg i slutprodukten, uttryckt som fri syra	Färgberedningar”
E 210	Bensoesyra
E 211	Natriumbensoat
E 212	Kaliumbensoat

I del 4 (Livsmedelstillsatser, inbegripet bärare, i livsmedelsaromer) ska uppgifterna om livsmedelstillsatserna E 200–203, E 210, E 211, E 212 och E 213 ersättas med följande:

”E 200–202	Sorbinsyra och kaliumsorbat (tabell 2 i del 6)	Alla aromer	1 500 mg/kg (var för sig eller i kombination, uttryckt som fri syra) i aromer”
E 210	Bensoesyra
E 211	Natriumbensoat
E 212	Kaliumbensoat
E 213	Kalciumbensoat

I del 6 (Definition av grupper av livsmedelstillsatser för delarna 1–5) ska tabell 2 (Tabell 2 Sorbinsyra – sorbater) ersättas med följande:

”Tabell 2

Sorbinsyra – kaliumsorbat

E-nummer	Namn
E 200	Sorbinsyra
E 202	Kaliumsorbat”

23.1.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/29

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2018/99

av den 22 januari 2018

om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/2378 vad gäller formuläret och villkoren för årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbytet av upplysningar och förteckningen över de statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna för utvärdering av rådets direktiv 2011/16/EU

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (1), särskilt artikel 23.3 och 23.4, och

av följande skäl:

(1)	I artikel 23.3 i direktiv 2011/16/EU föreskrivs en årlig utvärdering av ändamålsenligheten i det automatiska utbytet av upplysningar som ska lämnas av medlemsstaterna till kommissionen.

(2)	I artikel 23.4 i direktiv 2011/16/EU finns en förteckning över de statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna för utvärderingen av det direktivet.

(3)	Förteckningen upptar inte statistiska uppgifter när det gäller obligatoriskt utbyte av upplysningar enligt artikel 8a i direktiv 2011/16/EU, eftersom dessa uppgifter kommer att sammanställas av kommissionen från det centrala registret som inrättats enligt artikel 21.5 i direktiv 2011/16/EU.

(4)	Genomförandeförordning (EU) 2015/2378 (2) bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för administrativt samarbete i fråga om beskattning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av genomförandeförordning (EU) 2015/2378

Genomförandeförordning (EU) 2015/2378 ska ändras på följande sätt:

Följande artiklar ska införas som artikel 2c och 2d:

”Artikel 2c

Form och villkor för meddelande av den årliga bedömningen

1. Form för meddelande av den årliga utvärderingen av ändamålsenligheten i det automatiska utbytet av information och de praktiska resultat som uppnåtts i enlighet med artikel 23.3 i direktiv 2011/16/EU fastställs i bilaga VIII till den här förordningen.

2. Före den 1 april varje år ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna den årliga bedömningen på elektronisk väg med hjälp av det formulär som avses i punkt 1. Bedömningen ska omfatta föregående kalenderår.

Artikel 2d

Förteckning över statistiska uppgifter

1. Den förteckning över statistiska uppgifter som krävs för alla former av administrativt samarbete, med undantag för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar enligt artikel 23.4 i direktiv 2011/16/EU, fastställs i bilaga IX till den här förordningen.

Den förteckning över statistiska uppgifter som krävs för det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar enligt artikel 8.1 i direktiv 2011/16/EU fastställs i bilaga X till den här förordningen.

Den förteckning över statistiska uppgifter som krävs för det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar enligt artikel 8.3 a i direktiv 2011/16/EU fastställs i bilaga XI till den här förordningen.

Den förteckning över statistiska uppgifter som krävs för det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar enligt artikel 8aa i direktiv 2011/16/EU fastställs i bilaga XII till den här förordningen.

2. Före den 1 april varje år ska medlemsstaterna lämna statistiska uppgifter till kommissionen om alla former av administrativt samarbete på elektronisk väg, med undantag för det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar, i enlighet med förteckningen i bilaga IX, avseende det föregående kalenderåret.

3. Före den 1 november varje år ska medlemsstaterna på elektronisk väg meddela kommissionen statistiska uppgifter om obligatoriskt automatiskt informationsutbyte i enlighet med förteckningen i bilaga X, bilaga XI och bilaga XII.”

2)	Bilagorna VIII, IX, X, XI och XII ska läggas till i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 januari 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 64, 11.3.2011, s. 1.

(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2378 av den 15 december 2015 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 1156/2012 (EUT L 332, 18.12.2015, s. 19).

BILAGA

Följande bilagor ska läggas till genomförandeförordning (EU) 2015/2378:

”BILAGA VIII

Formulär som avses i artikel 2c

Formuläret för inlämning av uppgifter i enlighet med artikel 23.3 i direktiv 2011/16/EU ska omfatta följande information:

—	Identifiering av den medlemsstat som svarar på frågeformuläret.

—	Tillgången på information i medlemsstaten.

—	Övervakning av huruvida årliga bilaterala återkopplingar lämnats i enlighet med artikel 14.2.

—

Ändamålsenlighet i det automatiska utbytet av upplysningar:

—	Behandling av information som mottagits och främsta övergripande tekniska problem (IT).

—	Kvaliteten på informationen, med identifiering av mottagare/parter, problem med innehållet i den information som mottagits och därmed sammanhängande förslag.

—	Kravuppfyllande och ändamålsenlighet, inbegripet informationens grundläggande användbarhet, nuvarande och framtida användning av information, användning av information per skatteområde, administrativt samarbete som uppmuntras genom utnyttjande av den mottagna informationen.

—

Praktiska resultat som uppnåtts, med sammanlagda resultat (inbegripet särskilda projekt), specifika resultat från särskilda projekt, administrativa och andra relevanta kostnader för automatiskt utbyte av upplysningar, utveckling och genomförande, administrativa kostnader för återkommande automatiskt utbyte av upplysningar, andra relevanta kostnader för efterlevnad av skattelagstiftningen, positiva och negativa erfarenheter, viktiga aspekter som skapar rättstvister och domstolsförfaranden.

—	Grad av framgång vad gäller skyldigheten att lämna landsspecifika rapporter till de berörda medlemsstaterna (antal landsspecifika rapporter från andra medlemsstaters skatteförvaltningar/antal landsspecifika rapporter som ska mottas från andra medlemsstaters skatteförvaltningar.

—	Efterlevnadsnivå för rapporterande enheter vad gäller kravet på att lämna landsspecifika rapporter (antal mottagna landsspecifika rapporter/antal landsspecifika rapporter som ska rapporteras).

—	Förteckning över alla jurisdiktioner där unionsbaserade rapporterande enheters yttersta moderföretag har sin hemvist, men där fullständiga landsspecifika rapporter inte har lämnats eller utbytts.

”BILAGA IX

Förteckning som avses i artikel 2d

De statistiska uppgifter som krävs för de former av administrativt samarbete utöver det obligatoriska automatiska utbyte av information som avses i artikel 23.4 i direktiv 2011/16/EU ska omfatta följande information:

—	Identifiering av medlemsstaten.

—

År.

—

Del A: Statistiska uppgifter per medlemsstat om utbyte av information

—

Om utbyte av upplysningar på begäran (artikel 5, 6 och 7 i direktiv 2011/16/EU)

—	Antal avsända förfrågningar.

—	Antal mottagna svar.

—	Antal fullständiga svar som mottagits inom sex månader.

—	Antal svar för vilka (partiell eller fullständig) information erhållits inom två månader.

—	Antal mottagna förfrågningar.

—	Antal avsända svar.

—	Antal avslag på grund av artikel 17 i direktiv 2011/16/EU.

—

Om spontant utbyte av upplysningar (artikel 9 och 10 i direktiv 2011/16/EU)

—	Antal avsända spontana utbyten.

—	Antal spontana utbyten som mottagits, antal avsända gränsöverskridande skattebesked.

—	Antal mottagna gränsöverskridande skattebesked.

—	Antal avsända unilaterala förhandsöverenskommelser om prissättning.

—	Antal mottagna unilaterala förhandsöverenskommelser om prissättning.

—

Del B: Statistik om andra former av administrativt samarbete

—

Om närvaro vid de administrativa myndigheterna och deltagande i administrativa undersökningar (artikel 11 i direktiv 2011/16/EU)

—	Antal inkommande fall av närvaro vid administrativa myndigheter och medverkan i administrativa utredningar.

—

Om samtidiga kontroller (artikel 12 i direktiv 2011/16/EU)

—	Antal samtidiga kontroller som medlemsstaten har tagit initiativ till.

—	Antal samtidiga kontroller som medlemsstaten har deltagit i.

—

Om begäran om delgivning (artikel 13 i direktiv 2011/16/EU)

—	Antal begäranden om delgivning som avsänts.

—	Antal begäranden om delgivning som mottagits.

—

Om återkoppling (artikel 14 i direktiv 2011/16/EU)

—	Antal begäranden om återkoppling som skickats.

—	Antal mottagna återkopplingar.

—	Antal ansökningar om återkoppling som mottagits.

—	Antal avsända återkopplingar.

—

Del C: Statistik över beräknade ytterligare intäkter eller ökning av taxerad skatt till följd av administrativt samarbete. Informationen i denna del är frivillig.

—	Till följd av utbyte av upplysningar på begäran.

—	Till följd av spontant utbyte av uppgifter.

—	Till följd av samtidiga kontroller.

—	Totalt belopp och antal fall.

”BILAGA X

Förteckning som avses i artikel 2d

De statistiska uppgifter som krävs för det obligatoriska automatiska utbytet av information enligt artikel 23.4 i direktiv 2011/16/EU om de kategorier av inkomst och kapital som avses i artikel 8.1 i det direktivet ska omfattarföljande uppgifter:

—	För samtliga kategorier av inkomst och kapital som avses i artikel 8.1 i direktiv 2011/16/EU: uppgifter om meddelande och skattebetalare.

—	I fråga om inkomster från anställning och styrelsearvoden: statistik om meddelande och mottagare, meddelande och betalare, mottagare och förhållande, betalare och förhållande, mottagare och inkomst.

—	När det gäller pensioner: statistik om meddelande och mottagare, meddelande och betalare, mottagare, betalare, system, inkomst.

—	I fråga om livförsäkringsprodukter: statistik om meddelande och avtal, avtal generellt, händelse.

—	I fråga om ägande av och inkomster från fast egendom: statistik om meddelande och part, övergripande part, egendomsandel och egendomens värde, antal transaktioner och deras värde, antal lån och deras värde, värde av rättighetsbaserad inkomst.

—	I fråga om statusmeddelanden: statistik om statusmeddelande, felmeddelande om status.

—	I fråga om meddelanden om obefintliga uppgifter: statistik om meddelande om obefintliga uppgifter.

”BILAGA XI

Förteckning som avses i artikel 2d

De statistiska uppgifter som krävs för det obligatoriska automatiska utbytet av information enligt artikel 8.3a i direktiv 2011/16/EU i enlighet med artikel 23.4 i det direktivet ska omfatta följande uppgifter:

—	Per meddelande, statistik om ursprungs- och bestämmelseland, totalt antal poster, totalt betalningsbelopp.

—	Per ursprungsland, statistik om det totala antalet rapporteringsskyldiga finansiella institut, totala betalningsbelopp.

—	Per enskilt konto, statistik om kontoinnehavaren, kvantitet, betalningskategori, belopp per betalningskategori.

—	Per konto, statistik om typ av kontoinnehavare, kontoinnehavarens skatteregistreringsnummer eller funktionell motsvarighet till ett sådant, kontoinnehavarens bosättningsland, fysisk person i egenskap av kontohavare, avslutat konto, vilande konto.

—	Per kontoinnehavare, statistik om typ av personer med bestämmande inflytande, personer med bestämmande inflytandes skatteregistreringsnummer eller funktionell motsvarighet till ett sådant, bosättningsland för personer med bestämmande inflytande, fysisk person som person med bestämmande inflytande.

”BILAGA XII

Förteckning som avses i artikel 2d

De statistiska uppgifter som krävs för det obligatoriska automatiska utbytet av information enligt artikel 8aa i direktiv 2011/16/EU i enlighet med artikel 23.4 i det direktivet ska omfatta följande uppgifter:

—	Antal landsspecifika rapporter som mottagits från rapporterande enheter.

—	Antal landsspecifika rapporter som ska rapporteras av rapporterande enheter men som inte mottagits eller endast delvis rapporterats, fördelningen per jurisdiktion för de yttersta moderföretagen.

—	Antal landsspecifika rapporter som mottagits från andra medlemsstater.

—	Antal landsspecifika rapporter som ska mottas men inte mottagits från andra medlemsstater.

—	Antal landsspecifika rapporter som skickas till andra medlemsstater.

”

23.1.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/34

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEDIREKTIV (EU) 2018/100

av den 22 januari 2018

om ändring av kommissionens direktiv 2003/90/EG och 2003/91/EG om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG respektive artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (1), särskilt artikel 7.2 a och b, och

med beaktande av rådets direktiv 2002/55/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av köksväxter (2), särskilt artikel 7.2 a och b, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens direktiv 2003/90/EG (3) och 2003/91/EG (4) antogs för att säkerställa att de sorter som medlemsstaterna för in i sina nationella sortlistor överensstämmer med de protokoll som Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) fastställt vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå vid undersökningar av de olika arterna samt minimikraven för undersökningar av sorterna, i den mån sådana protokoll utfärdats. För de sorter som inte omfattas av CPVO:s protokoll ska enligt de direktiven riktlinjerna från Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) tillämpas.

(2)

Sedan den senaste ändringen av direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG genom kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2016/1914 (5) har Gemenskapens växtsortsmyndighet och Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter utfärdat ytterligare protokoll och riktlinjer och uppdaterat de gällande protokollen och riktlinjerna.

(3)	Direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna I och II till direktiv 2003/90/EG ska ersättas med texten i del A i bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Bilagorna till direktiv 2003/91/EG ska ersättas med texten i del B i bilagan till det här direktivet.

Artikel 3

För undersökningar som inletts före den 1 september 2018 får medlemsstaterna tillämpa den lydelse av direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG som gäller innan de ändras genom det här direktivet.

Artikel 4

Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti 2018 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 september 2018.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 5

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 22 januari 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EGT L 193, 20.7.2002, s. 1.

(2) EGT L 193, 20.7.2002, s. 33.

(3) Kommissionens direktiv 2003/90/EG av den 6 oktober 2003 om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG vad gäller vilka egenskaper som minst skall ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter (EUT L 254, 8.10.2003, s. 7).

(4) Kommissionens direktiv 2003/91/EG av den 6 oktober 2003 om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst skall ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av köksväxter (EUT L 254, 8.10.2003, s. 11).

(5) Kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2016/1914 av den 31 oktober 2016 om ändring av direktiv 2003/90/EG och 2003/91/EG om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG respektive artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter (EUT L 296, 1.11.2016, s. 7)

BILAGA

DEL A

”BILAGA I

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 a och som ska överensstämma med CPVO:s provningsprotokoll (1)

Vetenskapligt namn	Trivialnamn	CPVO:s protokoll
Festuca arundinacea Schreb.	Rörsvingel	TP 39/1, 1.10.2015
Festuca filiformis Pourr.	Finsvingel	TP 67/1, 23.6.2011
Festuca ovina L.	Fårsvingel	TP 67/1, 23.6.2011
Festuca pratensis Huds.	Ängssvingel	TP 39/1, 1.10.2015
Festuca rubra L.	Rödsvingel	TP 67/1, 23.6.2011
Festuca trachyphylla (Hack.) Krajina	Hårdsvingel	TP 67/1, 23.6.2011
Lolium multiflorum Lam.	Italienskt rajgräs	TP 4/1, 23.6.2011
Lolium perenne L.	Engelskt rajgräs	TP 4/1, 23.6.2011
Lolium × hybridum Hausskn.	Hybridrajgräs	TP 4/1, 23.6.2011
Pisum sativum L.	Ärt	TP 7/2 rev. 2, 15.3.2017
Poa pratensis L.	Ängsgröe	TP 33/1, 15.3.2017
Vicia sativa L.	Fodervicker	TP 32/1, 19.4.2016
Brassica napus L. var. napobrassica (L.) Rchb.	Kålrot	TP 89/1, 11.3.2015
Raphanus sativus L. var. oleiformis Pers.	Oljerättika	TP 178/1, 15.3.2017
Brassica napus L.	Raps	TP 36/2, 16.11.2011
Cannabis sativa L.	Hampa	TP 276/1, 28.11.2012
Glycine max (L.) Merr.	Sojaböna	TP 80/1, 15.3.2017
Gossypium spp.	Bomull	TP 88/1, 19.4.2016
Helianthus annuus L.	Solros	TP 81/1, 31.10.2002
Linum usitatissimum L.	Lin	TP 57/2, 19.3.2014
Sinapis alba L.	Vitsenap	TP 179/1, 15.3.2017
Avena nuda L.	Nakenhavre	TP 20/2, 1.10.2015
Avena sativa L. (även A. byzantina K. Koch)	Havre och rödhavre	TP 20/2, 1.10.2015
Hordeum vulgare L.	Korn	TP 19/4, 1.10.2015
Oryza sativa L.	Ris	TP 16/3, 1.10.2015
Secale cereale L.	Råg	TP 58/1, 31.10.2002
xTriticosecale Wittm. ex A. Camus	Hybrider som uppkommit genom korsning av en art av släktet Triticum med en art av släktet Secale	TP 121/2 rev. 1, 16.2.2011
Triticum aestivum L.	Vete	TP 3/4 rev. 2, 16.2.2011
Triticum durum Desf.	Durumvete	TP 120/3, 19.3.2014
Zea mays L.	Majs	TP 2/3, 11.3.2010
Solanum tuberosum L.	Potatis	TP 23/3, 15.3.2017

”BILAGA II

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 b och som ska överensstämma med Upovs provningsriktlinjer (2)

Vetenskapligt namn	Trivialnamn	Upovs riktlinje
Beta vulgaris L.	Foderbeta	TG 150/3, 4.11.1994
Agrostis canina L.	Brunven	TG 30/6, 12.10.1990
Agrostis gigantea Roth.	Storven	TG 30/6, 12.10.1990
Agrostis stolonifera L.	Krypven	TG 30/6, 12.10.1990
Agrostis capillaris L.	Rödven	TG 30/6, 12.10.1990
Bromus catharticus Vahl	Plattlosta	TG 180/3, 4.4.2001
Bromus sitchensis Trin.	Alaskagräs	TG 180/3, 4.4.2001
Dactylis glomerata L.	Hundäxing	TG 31/8, 17.4.2002
xFestulolium Asch. et Graebn.	Hybrider som uppkommit genom korsning av en art av släktet Festuca med en art av släktet Lolium	TG 243/1, 9.4.2008
Phleum nodosum L.	Vildtimotej	TG 34/6, 7.11.1984
Phleum pratense L.	Timotej	TG 34/6, 7.11.1984
Lotus corniculatus L.	Käringtand	TG 193/1, 9.4.2008
Lupinus albus L.	Vitlupin	TG 66/4, 31.3.2004
Lupinus angustifolius L.	Blålupin	TG 66/4, 31.3.2004
Lupinus luteus L.	Gullupin	TG 66/4, 31.3.2004
Medicago doliata Carmign.	Pigglusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago italica (Mill.) Fiori	Skivlusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago littoralis Rohde ex Loisel.	Mattlusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago lupulina L.	Humlelusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago murex Willd.	Klotlusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago polymorpha L.	Tagglusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago rugosa Desr.	Rynklusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago sativa L.	Blålusern	TG 6/5, 6.4.2005
Medicago scutellata (L.) Mill.	Snäcklusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago truncatula Gaertn.	Tornlusern	TG 228/1, 5.4.2006
Medicago × varia T. Martyn	Lusern	TG 6/5, 6.4.2005
Trifolium pratense L.	Rödklöver	TG 5/7, 4.4.2001
Trifolium repens L.	Vitklöver	TG 38/7, 9.4.2003
Vicia faba L.	Åkerböna	TG 8/6, 17.4.2002
Arachis hypogaea L.	Jordnöt	TG 93/4, 9.4.2014
Brassica rapa L. var. silvestris (Lam.) Briggs	Rybs	TG 185/3, 17.4.2002
Carthamus tinctorius L.	Safflor	TG 134/3, 12.10.1990
Papaver somniferum L.	Vallmo	TG 166/4, 9.4.2014
Sorghum bicolor (L.) Moench	Durra/sorgum	TG 122/4, 25.3.2015
Sorghum sudanense (Piper) Stapf.	Sudangräs	TG 122/4, 25.3.2015
Sorghum bicolor (L.) Moench × Sorghum sudanense (Piper) Stapf	Hybrider som uppkommit genom korsning av Sorghum bicolor och Sorghum sudanense	TG 122/4, 25.3.2015

”

DEL B

”BILAGA I

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 a och som ska överensstämma med CPVO:s provningsprotokoll (3)

Vetenskapligt namn	Trivialnamn	CPVO:s protokoll
Allium cepa L. (Cepa-gruppen)	Lök	TP 46/2, 1.4.2009
Allium cepa L. (Aggregatum-gruppen)	Schalottenlök	TP 46/2, 1.4.2009
Allium fistulosum L.	Piplök	TP 161/1, 11.3.2010
Allium porrum L.	Purjolök	TP 85/2, 1.4.2009
Allium sativum L.	Vitlök	TP 162/1, 25.3.2004
Allium schoenoprasum L.	Gräslök	TP 198/2, 11.3.2015
Apium graveolens L.	Selleri	TP 82/1, 13.3.2008
Apium graveolens L.	Rotselleri	TP 74/1, 13.3.2008
Asparagus officinalis L.	Sparris	TP 130/2, 16.2.2011
Beta vulgaris L.	Rödbeta (inklusive Cheltenhambeta)	TP 60/1, 1.4.2009
Beta vulgaris L.	Mangold	TP 106/1, 11.3.2015
Brassica oleracea L.	Foderkål	TP 90/1, 16.2.2011
Brassica oleracea L.	Blomkål	TP 45/2 rev., 15.3.2017
Brassica oleracea L.	Vinterbroccoli eller broccoli	TP 151/2 rev., 15.3.2017
Brassica oleracea L.	Brysselkål	TP 54/2 rev., 15.3.2017
Brassica oleracea L.	Kålrabbi	TP 65/1 rev., 15.3.2017
Brassica oleracea L.	Savojkål, vitkål och rödkål	TP 48/3 rev., 15.3.2017
Brassica rapa L.	Kinesisk kål	TP 105/1, 13.3.2008
Capsicum annuum L.	Chilipeppar eller paprika	TP 76/2 rev., 15.3.2017
Cichorium endivia L.	Frisésallat och escarolesallat	TP 118/3, 19.3.2014
Cichorium intybus L.	Industricikoria	TP 172/2, 1.12.2005
Cichorium intybus L.	Cikoriasallat (witloof)	TP 173/1, 25.3.2004
Citrullus lanatus (Thunb.) Matsum. et Nakai	Vattenmeloner	TP 142/2, 19.3.2014
Cucumis melo L.	Melon	TP 104/2, 21.3.2007
Cucumis sativus L.	Slanggurka och druvgurka	TP 61/2, 13.3.2008
Cucurbita maxima Duchesne	Jättepumpa	TP 155/1, 11.3.2015
Cucurbita pepo L.	Pumpa eller squash	TP 119/1 rev., 19.3.2014
Cynara cardunculus L.	Kronärtskocka och kardon	TP 184/2, 27.2.2013
Daucus carota L.	Morot och fodermorot	TP 49/3, 13.3.2008
Foeniculum vulgare Mill.	Fänkål	TP 183/1, 25.3.2004
Lactuca sativa L.	Trädgårdssallat	TP 13/5 rev. 2, 15.3.2017
Solanum lycopersicum L.	Tomat	TP 44/4 rev. 2, 19.4.2016
Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A. W. Hill	Persilja	TP 136/1, 21.3.2007
Phaseolus coccineus L.	Rosenböna	TP 9/1, 21.3.2007
Phaseolus vulgaris L.	Buskböna och störböna	TP 12/4, 27.2.2013
Pisum sativum L. (partim)	Märgärt, spritärt och sockerärt	TP 7/2 rev. 2, 15.3.2017
Raphanus sativus L.	Rädisa, (svart) rättika	TP 64/2 rev., 11.3.2015
Rheum rhabarbarum L	Rabarber	TP 62/1, 19.4.2016
Scorzonera hispanica L.	Svartrot	TP 116/1, 11.3.2015
Solanum melongena L.	Aubergine/Äggplanta	TP 117/1, 13.3.2008
Spinacia oleracea L.	Spenat	TP 55/5 rev. 2, 15.3.2017
Valerianella locusta (L.) Laterr.	Vintersallat	TP 75/2, 21.3.2007
Vicia faba L. (partim)	Bondböna	TP Broadbean/1, 25.3.2004
Zea mays L. (partim)	Sockermajs och popmajs	TP 2/3, 11.3.2010
Solanum lycopersicum L. × Solanum habrochaites S. Knapp & D.M. Spooner; Solanum lycopersicum L. × Solanum peruvianum (L.) Mill.; Solanum lycopersicum L. × Solanum cheesmaniae (L. Ridley) Fosberg	Tomatjordstammar	TP 294/1 rev. 2, 15.3.2017
Cucurbita maxima × Cucurbita moschata	Arthybrider av Cucurbita maxima Duch. × Cucurbita moschata Duch. som används som grundstammar	TP 311/1, 15.3.2017

”BILAGA II

Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 b och som ska överensstämma med Upovs provningsriktlinjer (4)

Vetenskapligt namn	Trivialnamn	Upovs riktlinje
Brassica rapa L.	Rova	TG 37/10, 4.4.2001
Cichorium intybus L.	Sallatscikoria eller rosensallat	TG 154/4, 5.4.2017

”

(1) Dessa protokoll finns på CPVO:s webbplats (www.cpvo.europa.eu).

(2) Dessa riktlinjer finns på Upovs webbplats (www.upov.int).

(3) Dessa protokoll finns på CPVO:s webbplats (www.cpvo.europa.eu).

(4) Dessa riktlinjer finns på Upovs webbplats (www.upov.int).

23.1.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/40

RÅDETS BESLUT (GUSP) 2018/101

av den 22 januari 2018

om främjande av effektiv vapenexportkontroll

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 28.1 och 31.1,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

I den europeiska säkerhetsstrategi som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003 anges fem problemområden som unionen måste ta itu med: terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och organiserad brottslighet. Följderna av okontrollerad spridning av konventionella vapen är av central betydelse inom fyra av dessa fem problemområden. I strategin betonas vikten av exportkontroll för att begränsa spridningen av vapen. I den nya globala strategin för unionens utrikes- och säkerhetspolitik med titeln Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa, som den höga representanten lade fram den 28 juni 2016 bekräftas unionens stöd till universalisering, fullständigt genomförande och verkställande av fördrag och system som rör multilateral nedrustning, förhindrande av spridning och vapenkontroll.

(2)	Den 5 juni 1998 antog unionen en politiskt bindande uppförandekod för vapenexport, i vilken det fastställs gemensamma kriterier för att reglera den lagliga handeln med konventionella vapen.

(3)

Enligt den unionsstrategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa som antogs av Europeiska rådet den 15 och 16 december 2005 bör unionen på regional och internationell nivå stödja en förstärkning av exportkontrollen och främja kriterierna i uppförandekoden för vapenexport genom att bland annat bistå tredjeländer vid utformning av relevant nationell lagstiftning och främja åtgärder för ökad öppenhet.

(4)

Uppförandekoden för vapenexport ersattes den 8 december 2008 av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (1), som fastställer åtta kriterier för bedömning av ansökningar för export av konventionella vapen. Den inbegriper också en mekanism för underrättelser och samråd om avslag på ansökningar för vapenexport och åtgärder för insyn, såsom årligt offentliggörande av EU:s årliga rapport om vapenexport. Flera tredjeländer har anslutit sig till gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp.

(5)	I artikel 11 i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp föreskrivs att medlemsstaterna ska göra sitt yttersta för att uppmuntra andra länder som exporterar militär teknik och krigsmateriel att tillämpa kriterierna i den gemensamma ståndpunkten.

(6)

Vapenhandelsfördraget (nedan kallat fördraget) antogs av FN:s generalförsamling i april 2013 och trädde i kraft den 24 december 2014. Syftet med fördraget är att förbättra öppenheten och ansvaret inom vapenhandeln. I likhet med gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp fastställs det i fördraget ett antal riskbedömningskriterier mot bakgrund av vilka vapenexport måste bedömas. Unionen stöder konkret ett effektivt genomförande och en universell tillämpning av fördraget via sina riktade program som antagits inom ramen för rådets beslut 2013/768/Gusp (2) och rådets beslut (Gusp) 2017/915 (3). Dessa program ger ett antal tredjeländer, på deras begäran, hjälp med att stärka sina kontrollsystem för vapenöverföring i enlighet med kraven i fördraget.

(7)	Det är därför viktigt att säkerställa komplementaritet mellan utåtriktad verksamhet och biståndsverksamhet enligt föreliggande beslut och den verksamhet som föreskrivs i beslut (Gusp) 2017/915.

(8)

Unionens verksamhet för främjande av effektiv och öppen vapenexportkontroll har utvecklats sedan 2008 inom ramen för gemensam åtgärd 2008/230/Gusp (4) samt rådets beslut 2009/1012/Gusp (5), 2012/711/Gusp (6) och (Gusp) 2015/2309 (7). Den verksamhet som utförs har framför allt inneburit stöd till ytterligare regionalt samarbete, förbättrad öppenhet och större ansvar i enlighet med principerna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och de riskbedömningskriterier som fastställs däri. Verksamheten i fråga har traditionellt riktat sig till tredjeländer i unionens östra och södra grannskap.

(9)

Under de senaste åren har unionen även tillhandahållit bistånd för att förbättra exportkontrollen av varor med dubbla användningsområden i tredjeländer, och praktisk samordning bör säkerställas mellan verksamhet för vapenexportkontroll som omfattas av detta beslut och verksamhet som är relevant för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden.

(10)

Det tyska förbundskontoret för ekonomi och exportkontroll (nedan kallat Bafa) har av rådet utsetts som ansvarigt för det tekniska genomförandet av besluten 2009/1012/Gusp, 2012/711/Gusp och (Gusp) 2015/2309. Bafa är även ett genomförandeorgan för projekt till stöd för ett effektivt genomförande av fördraget enligt besluten 2013/768/Gusp och (Gusp) 2017/915. Bafa är behörigt organ för vapenkontroll i en EU-medlemsstat och har, utöver sitt utbyte av central kompetens med andra stater, byggt upp ett omfattande kunnande och stor expertis i fråga om utåtriktad verksamhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. För att främja fred och säkerhet ska unionen i överensstämmelse med Europeiska säkerhetsstrategin eftersträva följande mål:

Främja effektiv vapenexportkontroll av tredjeländer i enlighet med de principer som fastställts i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och i fördraget och i förekommande fall försöka skapa komplementaritet och synergier med unionens biståndsprojekt inom området exportkontroll av varor med dubbla användningsområden.

b)	Stödja tredjeländers ansträngningar på nationell och regional nivå för att göra handeln med konventionella vapen mer ansvarsfull och öppen, samt minska risken för att vapen avleds till användare som saknar tillstånd.

2. Unionen ska eftersträva de mål som anges i punkt 1 genom följande projektåtgärder:

a)	I tredjeländer ytterligare främja kriterierna och principerna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och i fördraget, på grundval av de framsteg som har gjorts i och med genomförandet av besluten (Gusp) 2015/2309, 2012/711/Gusp och 2009/1012/Gusp samt gemensam åtgärd 2008/230/Gusp.

b)	Om lämpligt bistå tredjeländer vid utarbetandet, uppdateringen och genomförandet av relevanta lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som syftar till att upprätta ett effektivt system för kontroll av export av konventionella vapen.

c)	Bistå mottagarländerna vid utbildning av tillståndsbeviljande tjänstemän och tillsynstjänstemän för att säkerställa att vapenexportkontrollerna genomförs och verkställs på ett tillfredsställande sätt.

d)	Bistå mottagarländerna med uppsökande arbete riktat mot deras nationella vapenindustri för att säkerställa att bestämmelser om exportkontroll efterlevs.

e)	Främja öppenhet och ansvar i den internationella vapenhandeln, bland annat genom stöd till nationella och regionala åtgärder för att främja öppenhet och lämplig granskning vid export av konventionella vapen.

f)	Uppmana de mottagarländer som inte har vidtagit några åtgärder för att ansluta sig till fördraget att ansluta sig till fördraget och uppmana undertecknarna att ratificera det.

g)	Främja ytterligare övervägande av risken för avledning av vapen och minskning av den, både ur ett import- och ur ett exportperspektiv.

En detaljerad beskrivning av de projektåtgärder som avses i denna punkt återfinns i bilagan.

Artikel 2

1. Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) ska ansvara för genomförandet av detta beslut.

2. Det tyska förbundskontoret för ekonomi och exportkontroll (Bafa) ska genomföra de projektåtgärder som anges i artikel 1.2. Valet av Bafa motiveras av Bafas styrkta erfarenhet, kvalifikationer och nödvändiga sakkunskap när det gäller all relevant unionsverksamhet inom vapenexportkontroll.

3. Bafa ska genomföra denna uppgift under den höga representantens ansvar. I detta syfte ska den höga representanten ingå nödvändiga överenskommelser med Bafa.

Artikel 3

1. Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av de projektåtgärder som anges i artikel 1.2 ska vara 1 304 107,28 EUR.

2. De utgifter som anges i punkt 1 ska förvaltas i enlighet med de förfaranden och regler som är tillämpliga på unionens budget.

3. Kommissionen ska övervaka att det finansiella referensbeloppet enligt punkt 1 förvaltas korrekt. För detta ändamål ska den ingå finansieringsöverenskommelser med Bafa. Enligt finansieringsöverenskommelsen ska Bafa säkerställa att unionens bidrag synliggörs i proportion till dess storlek.

4. Kommissionen ska försöka ingå den finansieringsöverenskommelse som anges i punkt 3 snarast möjligt efter det att detta beslut har trätt i kraft. Den ska informera rådet om alla eventuella svårigheter och om dagen för finansieringsöverenskommelsens ingående.

Artikel 4

Den höga representanten ska rapportera till rådet om genomförandet av detta beslut på grundval av regelbundna rapporter utarbetade av Bafa. Dessa rapporter ska ligga till grund för den utvärdering som rådet gör. Kommissionen ska avlägga rapport om de finansiella aspekterna av genomförandet av de projektåtgärder som anges i artikel 1.2.

Artikel 5

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Detta beslut löper ut 30 månader efter den dag då den finansieringsöverenskommelse som avses i artikel 3.3 ingås eller, om någon finansieringsöverenskommelse inte har ingåtts under denna period, sex månader efter den dag då det antas.

Utfärdat i Bryssel den 22 januari 2018.

På rådets vägnar

F. MOGHERINI

Ordförande

(1) Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99).

(2) Rådets beslut 2013/768/Gusp av den 16 december 2013 om EU:s verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande, inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin (EUT L 341, 18.12.2013, s. 56).

(3) Rådets beslut (Gusp) 2017/915 av den 29 maj 2017 om unionens utåtriktade verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande (EUT L 139, 30.5.2017, s. 38).

(4) Rådets gemensamma åtgärd 2008/230/Gusp av den 17 mars 2008 om stöd till EU:s åtgärder för att i tredjeländer främja kontrollen av vapenexport och principerna och kriterierna i EU:s uppförandekod för vapenexport (EUT L 75, 18.3.2008, s. 81).

(5) Rådets beslut 2009/1012/Gusp av den 22 december 2009 om stöd till EU:s åtgärder för att i tredjeländer främja kontrollen av vapenexport och principerna och kriterierna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp (EUT L 348, 29.12.2009, s. 16).

(6) Rådets beslut 2012/711/Gusp av den 19 november 2012 om unionens åtgärder för att i tredjeländer främja kontrollen av vapenexport och principerna och kriterierna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp (EUT L 321, 20.11.2012, s. 62).

(7) Rådets beslut (Gusp) 2015/2309 av den 10 december 2015 om främjande av effektiv vapenexportkontroll (EUT L 326, 11.12.2015, s. 56).

BILAGA

PROJEKTÅTGÄRDER SOM AVSES I ARTIKEL 1.2

1. Mål

Målen med detta beslut är att främja bättre kontroll av tredjeländers vapenöverföringar och att stödja tredjeländers ansträngningar på nationell och regional nivå för att göra den internationella handeln med konventionella vapen mer ansvarsfull och öppen, samt minska risken för att vapen avleds till användare som saknar tillstånd. När så är lämpligt bör dessa mål omfatta främjande av de principer och kriterier som fastställs i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och i fördraget. Dessa mål bör uppnås genom att man, när så är lämpligt, eftersträvar komplementaritet och synergier med unionens biståndsprojekt på området exportkontroll av varor med dubbla användningsområden.

För att uppnå ovanstående mål bör unionen fortsätta att främja normerna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp, på grundval av de framsteg som har gjorts genom genomförandet av besluten (Gusp) 2015/2309, 2012/711/Gusp och 2009/1012/Gusp samt gemensam åtgärd 2008/230/Gusp. Mottagande tredjeländer bör därför om lämpligt ges bistånd för utarbetandet, uppdateringen och genomförandet av relevanta lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder för att stödja ett effektivt kontrollsystem för överföring av konventionella vapen. Stöd bör också ges när det gäller bedömning och minskning av risken för avledning av vapen.

Stöd bör även ges till utbildning av tillståndsbeviljande tjänstemän och tillsynstjänstemän med ansvar för genomförandet och verkställandet av kontroller av vapenöverföring samt till nationella och regionala åtgärder för att främja öppenhet och lämplig granskning vid export av konventionella vapen. Vidare bör kontakter med den privata sektorn och efterlevnad av relevanta nationella rättsliga och administrativa bestämmelser som reglerar vapenöverföring främjas.

2. Val av genomförandeorgan

Genomförandet av rådets beslut anförtros Bafa. Bafa kommer vid behov att samarbeta med medlemsstaternas exportkontrollorgan, relevanta regionala och internationella organisationer, tankesmedjor, forskningsinstitut och icke-statliga organisationer.

Bafa har ledande erfarenhet av att tillhandahålla biståndsverksamhet och utåtriktad verksamhet avseende exportkontroll. Bafa har förvärvat sådan erfarenhet inom samtliga relevanta områden av strategisk exportkontroll, som omfattar det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området samt områdena för varor med dubbla användningsområden och vapen. Genom dessa program och denna verksamhet har Bafa förvärvat ingående kunskaper om exportkontrollsystemen hos merparten av de länder som omfattas av föreliggande beslut.

När det gäller biståndsverksamhet och utåtriktad verksamhet avseende vapenexportkontroll har Bafa med framgång slutfört genomförandet av besluten 2009/1012/Gusp, 2012/711/Gusp och (Gusp) 2015/2309. Bafa ansvarar även för det tekniska genomförandet av stödprogrammet för genomförandet av fördraget, som inrättats genom besluten 2013/768/Gusp och (Gusp) 2017/915.

Som en följd av detta har Bafa unika förutsättningar att peka på styrkorna och svagheterna i exportkontrollsystemen hos länder som kommer att omfattas av den verksamhet som fastställs i detta beslut. Bafa kan således synnerligen väl underlätta synergier mellan olika biståndsprogram och utåtriktade program avseende vapenexportkontroll och undvika dubbelarbete.

3. Samordning med unionens andra biståndsprojekt på området exportkontroll

Utifrån erfarenheterna från unionens tidigare utåtriktade verksamhet på exportkontrollområdet avseende både varor med dubbla användningsområden och konventionella vapen bör man eftersträva synergi och komplementaritet. I detta syfte bör den verksamhet som avses i punkterna 5.2.1–5.2.3 och 5.2.5 om lämpligt bedrivas i anslutning till annan verksamhet som finansieras genom Gusp-budgeten, i synnerhet verksamhet som föreskrivs i beslut (Gusp) 2017/915, eller till annan verksamhet avseende kontroll av export av varor med dubbla användningsområden, vilken finansieras genom andra av unionens finansieringsinstrument än Gusp-budgeten. Framför allt bör parallella evenemang undersökas. Detta bör ske i full överensstämmelse med de rättsliga och finansiella begränsningar som har fastställts för användning av relevanta unionsfinansieringsinstrument.

4. Samordning med andra givares biståndsprojekt på området exportkontroll

När så är lämpligt bör man även eftersträva synergi och komplementaritet med andra givares biståndsprojekt på exportkontrollområdet. Såsom nämns i punkt 3 bör samordning med andra givare ske, i synnerhet vad gäller den verksamhet som avses i punkterna 5.2.1–5.2.3 och 5.2.5. Hänvisningen i punkt 3 avseende parallell planering fortsätter att gälla.

5. Beskrivning av projektåtgärderna

5.1 Projektets mål

Det främsta målet är att tillhandahålla tekniskt bistånd till ett antal mottagarländer som har visat sig villiga att utveckla sina normer och sin praxis angående vapenexportkontroll. Således kommer man inom ramen för de åtgärder som ska vidtas att beakta mottagarländernas status, framför allt vad gäller följande:

—	Eventuellt medlemskap eller ansökan om medlemskap i internationella system för exportkontroll rörande överföring av konventionella vapen samt varor och teknik med dubbla användningsområden.

—	Kandidatur för medlemskap i unionen och huruvida mottagarländerna är officiella eller potentiella kandidatländer.

—	Ståndpunkt rörande fördraget.

Om mottagarländerna i fråga har undertecknat endast fördraget bör syftet med åtgärderna – när så är genomförbart – vara att bättre fastställa hindren för ratificering av vapenhandelsfördraget, framför allt när dessa hinder är av juridisk eller föreskrivande art och rör brister i eller behov av genomförandekapacitet. Eventuellt unionsstöd enligt beslut (Gusp) 2017/915 bör främjas när så är relevant. Om länderna i fråga inte har vidtagit några åtgärder för att närma sig fördraget (varken undertecknat det, ratificerat det eller anslutit sig till det) bör åtgärderna främja anslutning till fördraget, eventuellt med stöd av andra mottagarländer som har ratificerat fördraget.

Ett annat kompletterande mål är att göra ett antal tredjeländer medvetna om bedömningen av risken för avledning av vapen och minskningen av avledningen, både ur ett export- och ur ett importperspektiv.

5.2 Projektbeskrivning

5.2.1 Regionala workshoppar

Projektet kommer att genomföras i form av upp till åtta två dagar långa workshoppar, då utbildning kommer att ges inom områden kopplade till kontroll av export av konventionella vapen.

Workshoppdeltagarna (upp till 35) kommer att bestå av regeringstjänstemän från de mottagarländer som omfattas. I förekommande fall kan även representanter från nationella parlament och företrädare för näringslivet och det civila samhället bjudas in.

Utbildningen kommer att ges av experter från medlemsstaternas nationella förvaltningar (inbegripet före detta tjänstemän) samt företrädare för länder som har anslutit sig till gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp, och för den privata sektorn och för det civila samhället.

Workshopparna kan anordnas i ett mottagarland eller på en annan plats som utses av den höga representanten i samråd med rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen.

De regionala workshopparna kommer att anordnas enligt följande:

a)	Upp till två workshoppar för länder i Sydösteuropa; östeuropeiska länder och de länder i Kaukasus som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken samt Turkiet kommer att bjudas in till minst en av dessa workshoppar.

b)	Upp till två workshoppar för de östeuropeiska länder och de länder i Kaukasus som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken; länderna i Sydösteuropa och Turkiet kommer att bjudas in till minst av en av dessa workshoppar.

c)	Upp till två workshoppar för de nordafrikanska Medelhavsländerna i den europeiska grannskapspolitiken; de länder i det södra grannskapet som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken kommer att bjudas in till minst en av dessa workshoppar.

d)	Upp till två workshoppar för länder i Centralasien; de östeuropeiska länder och de länder i Kaukasus som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken kommer att bjudas till minst en av workshopparna.

Denna regionala uppdelning med två workshoppar per region kanske inte kan uppnås om förhållandena är ogynnsamma (till exempel om antalet deltagare mot förväntan är för lågt, om ingen av regionens mottagarländer seriöst erbjuder sig att vara värd eller om det förekommer överlappning med annan verksamhet som bedrivs av andra leverantörer av utåtriktad verksamhet). Om en eller fler workshoppar inte genomförs skulle antalet workshoppar för de andra ovannämnda regionerna följaktligen kunna utökas inom det övergripande taket på åtta workshoppar.

5.2.2 Studiebesök

Projektet kommer att genomföras i form av upp till fyra två dagar långa studiebesök för regeringstjänstemän hos de berörda myndigheterna i medlemsstaterna.

Studiebesöken bör omfatta mellan två och fyra mottagarländer. De mottagarländer som deltar i studiebesöket behöver inte nödvändigtvis komma från samma region.

Projektet kommer att även att genomföras i form av upp till tre två dagar långa studiebesök för regerings-, tull- och/eller tillsynstjänstemän i mottagarländer hos de berörda myndigheterna i andra mottagarländer.

5.2.3 Enskilt bistånd till mottagarländer

Projektet kommer att genomföras i form av högst tio dagar långa workshoppar totalt för enskilda mottagarländer, på deras begäran, där statstjänstemän från mottagarländerna, inbegripet regerings- och tillsynstjänstemän samt tillståndsbeviljande, kommer att delta. Dessa evenemang kommer företrädesvis att anordnas i de respektive mottagarländerna. Beroende på vilka konkreta behov som föreligger och hur tillgängliga medlemsstaternas och mottagarländernas experter är kommer alla de tillgängliga tio dagarna att fördelas på workshoppar som är minst två dagar långa.

Experter från medlemsstaternas nationella förvaltningar (inbegripet före detta tjänstemän), företrädare för länder som har anslutit sig till gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp samt företrädare för den privata sektorn och det civila samhället kommer att dela med sig av sin sakkunskap.

Dessa enskilda biståndsworkshoppar kommer främst att hållas på mottagarländernas begäran. Syftet med dem är att behandla en särskild fråga eller ett särskilt behov som mottagarlandet har tagit upp, till exempel i anslutning till en regional workshop eller under regelbundna kontakter med experter från EU och med Bafa.

5.2.4 Expertmöten

Projektet kommer att genomföras i form av en dag långa expertmöten i Bryssel för regeringstjänstemän, inbegripet regerings- och tillsynstjänstemän samt tillståndsbeviljande tjänstemän från mottagarländer i Sydösteuropa. Mötena kommer att anordnas i anslutning till mötena i arbetsgruppen för export av konventionella vapen.

5.2.5 Utvärderingsevenemang

För att en halvtidsutvärdering och slutlig utvärdering av verksamheten enligt detta beslut ska kunna genomföras kommer två expertmöten att anordnas i Bryssel, om möjligt i anslutning till ett av de regelbundna mötena i arbetsgruppen för export av konventionella vapen.

Evenemanget för halvtidsutvärdering kommer att genomföras i form av en workshop med deltagande av EU:s medlemsstater i högst en dag.

Evenemanget för den slutliga utvärderingen kommer att genomföras i form av ett två dagar långt evenemang i Bryssel med deltagande av mottagarländer och EU:s medlemsstater.

Högst två företrädare (lämpliga regeringstjänstemän) från varje mottagarland kommer att bjudas in till evenemanget för den slutliga utvärderingen.

6. Mottagare

6.1 Länder som omfattas av verksamhet enligt detta rådsbeslut

i)	Länder i Sydösteuropa (Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien och Kosovo [enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99] (1)).

ii)	De nordafrikanska Medelhavsländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken (Algeriet, Egypten, Marocko och Tunisien).

iii)	De östeuropeiska länder och de länder i Kaukasus som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina).

iv)	Länder i Centralasien (Kazakstan, Tadzjikistan, Uzbekistan, Kirgizistan, Turkmenistan).

v)	De länder i det södra grannskapet som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken (Jordanien och Libanon).

vi)

Turkiet.

6.2 Ändring av förteckningen över mottagarländer

Rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen kan på förslag från den höga representanten besluta att ändra förteckningen över mottagarländer om det finns god grund för detta. Ändringar bör meddelas formellt mellan Bafa och EU.

7. Projektresultat och genomförandeindikatorer

Förutom den slutliga bedömningen enligt punkt 5.2.5 kommer bedömningen av projektresultaten att omfatta följande:

7.1 Enskild bedömning av mottagarländer

Efter att den planerade verksamheten har slutförts ska Bafa lämna en lägesrapport om var och en av mottagarländerna enligt punkt 6.1 till utrikestjänsten och kommissionen. Denna rapport kommer att utarbetas i samarbete med EU:s delegationer i länderna i fråga och utgöra en sammanfattning av den verksamhet som har ägt rum i mottagarlandet under beslutets giltighetstid. I rapporten kommer man även att bedöma vilken kapacitet mottagarlandet har på området kontroll av vapenöverföring. Om mottagarlandet är part i fördraget kommer man även att bedöma hur landet kan genomföra fördraget med sin befintliga kapacitet.

7.2 Konsekvensbedömning och genomförandeindikatorer

Konsekvenserna av de verksamheter som anges i detta beslut för mottagarländerna bör bedömas när verksamheterna har slutförts. Konsekvensbedömningen kommer att göras av den höga representanten i samarbete med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och i lämpliga fall med EU-delegationerna i mottagarländerna samt andra berörda aktörer.

Följande indikatorer kommer att användas för bedömningen:

—

Huruvida det finns nationella relevanta förordningar om kontroll av vapenöverföring och huruvida/i vilken utsträckning de stämmer överens med bestämmelserna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp (bland annat tillämpning av bedömningskriterierna, genomförande av EU:s gemensamma militära förteckning och rapportering).

—	Eventuell information om tillsynsärenden.

—	Huruvida mottagarländerna kan rapportera vapenexport och/eller vapenimport (t.ex. FN:s register, årlig rapportering enligt fördraget, Wassenaar-arrangemanget, OSSE, nationella rapporter).

—	Huruvida mottagarlandet har anslutit sig eller har för avsikt att officiellt ansluta sig till gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp.

I de enskilda bedömningsrapporterna enligt punkt 7.1 bör man på lämpligt sätt hänvisa till dessa genomförandeindikatorer.

8. Främjande av användningen av EU:s webbportal för utåtriktad verksamhet (2)

EU:s webbportal från partner till partner (P2P) som föreskrivs i beslut 2012/711/Gusp har utvecklats som en unionsägd resurs. Den fungerar som en gemensam plattform för alla unionens utåtriktade program (dubbla användningsområden, vapen). Den verksamhet som tas upp i punkterna 5.2.1–5.2.5 ska öka medvetenheten om unionens webbportal för utåtriktad verksamhet och bidra till att öka antalet användare. Deltagare i utåtriktad verksamhet bör informeras om webbportalens privata del, som ger permanent tillgång till resurser, handlingar och kontakter. På samma sätt bör man främja användningen av webbportalen bland andra tjänstemän som inte direkt kan delta i biståndsverksamhet och utåtriktad verksamhet. Man bör vidare främja verksamheten genom EU:s nyhetsbrev från partner till partner (P2P).

9. EU:s synlighet

Bafa ska vidta alla lämpliga åtgärder för att informera om att åtgärden i sin helhet finansieras av Europeiska unionen. Sådana åtgärder kommer att genomföras i enlighet med handboken om kommunikation och synliggörande av unionens yttre åtgärder, som kommissionen har offentliggjort. Bafa kommer följaktligen att se till att unionens bidrag synliggörs med hjälp av ett lämpligt varumärke och lämplig marknadsföring och genom att belysa unionens roll samt öka medvetenheten om såväl motiven bakom beslutet som unionens stöd för beslutet och resultaten av detta stöd. Material som tas fram inom projektet kommer att vara tydligt märkt med unionsflaggan i enlighet med unionens relevanta riktlinjer, inbegripet logon EU P2P export control programme. Unionens delegationer bör medverka i evenemang i tredjeländer i syfte att stärka den politiska uppföljningen och synligheten.

Eftersom den planerade verksamheten varierar avsevärt vad gäller omfattning och art kommer man att använda ett antal marknadsföringsverktyg, inbegripet traditionella medier, webbplatser, sociala medier, informations- och marknadsföringsmaterial (såsom informationsgrafik, broschyrer, nyhetsbrev och pressmeddelanden samt andra verktyg beroende på vad som är lämpligt). Publikationer och offentliga evenemang som tillhandahålls inom ramen för projektet kommer att förses med denna märkning.

10. Varaktighet

Projektet beräknas pågå under sammanlagt 24 månader.

11. Rapportering

Bafa ska utarbeta halvårsrapporter, bland annat efter slutförandet av varje verksamhet. Rapporterna ska överlämnas till den höga representanten senast sex veckor efter det att verksamheten i fråga har slutförts.

12. Uppskattad totalkostnad för projektet och unionens ekonomiska bidrag

Den uppskattade totalkostnaden för projektet är 1 451 597,28 EUR med samfinansiering från Förbundsrepubliken Tysklands regering. Den uppskattade kostnaden för det EU-finansierade projektet är 1 304 107,28 EUR.

(1) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999) och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(2) https://export-control.jrc.ec.europa.eu/

23.1.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/50

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION (EU) 2018/103

av den 20 december 2017

angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendationer (EU) 2016/1374, (EU) 2017/146 och (EU) 2017/1520

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen antog den 27 juli 2016 en rekommendation avseende rättsstatsprincipen i Polen (1), där den redogör för farhågorna gällande författningsdomstolens situation och rekommenderar hur dessa bör åtgärdas. Kommissionen antog den 21 december 2016 och den 26 juli 2017 kompletterande rekommendationer om rättsstatsprincipen i Polen (2).

(2)

Kommissionens rekommendationer antogs som ett led i ramen för rättsstatsprincipen (3). I ramen för rättsstatsprincipen redogörs för hur kommissionen kommer att agera i det fall tydliga tecken på ett hot mot rättsstatsprincipen skulle uppstå i en av unionens medlemsstater och vidare ges en beskrivning av vilka principer en rättsstat vilar på. Genom ramen för rättsstatsprincipen lämnas vägledning för en dialog mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten för att förhindra att ett systemhot uppstår mot rättsstatsprincipen som skulle kunna utvecklas till en ”klar risk för allvarligt åsidosättande”, vilket kan leda till att ett förfarande på grundval av artikel 7 i EU-fördraget inleds. När tydliga tecken på systemhot mot rättsstatsprincipen finns i en medlemsstat kan kommissionen inleda en dialog med den aktuella medlemsstaten som ett led i ramen för rättsatsprincipen.

(3)

Europeiska unionen bygger på en uppsättning gemensamma värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget), och som innefattar respekten för rättsstaten. Kommissionen ansvarar, utöver sin uppgift att säkerställa efterlevnaden av EU-rätten, också tillsammans med Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna för att garantera unionens gemensamma värden.

(4)

EU-domstolens och Europadomstolens rättspraxis, samt dokument från Europarådet, som bl.a. bygger på sakkunskap från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen), ger en icke-uttömmande förteckning över dessa principer och definierar därmed rättsstatsprincipens centrala betydelse som ett gemensamt värde i unionen i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget. Bland dessa grundsatser återfinns lagenlighet, som förutsätter att lagar stiftas i en öppen, redovisningsskyldig, demokratisk och pluralistisk process, rättssäkerhet, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter, oberoende och opartiska domstolar, effektiv rättslig prövning, med bl.a. respekt för grundläggande rättigheter, samt likhet inför lagen (4). Förutom att upprätthålla dessa principer och värden är statliga institutioner även förpliktade till lojalt samarbete.

(5)

I sin rekommendation av den 27 juli 2016 förklarade kommissionen omständigheterna för sitt beslut av den 13 januari 2016 att undersöka situationen med stöd av ramen för rättsstatsprincipen och för det yttrande den antog den 1 juni 2016 om rättsstatsprincipen i Polen. I rekommendationen förklarades även att åsiktsutbytet mellan kommissionen och den polska regeringen inte hade lett till någon lösning i fråga om de farhågor som kommissionen pekat på.

(6)	I sin rekommendation fann kommissionen att ett systemhot förelåg mot rättsstatsprincipen i Polen och rekommenderade de polska myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att brådskande komma till rätta med detta hot.

(7)

I sin rekommendation av den 21 december 2016 beaktade kommissionen den senaste utvecklingen i Polen som skett sedan kommissionens rekommendation av den 27 juli 2016. Kommissionen fann att även om vissa frågor som togs upp i rekommendationen av den 27 juli 2016 hade åtgärdats, återstod fortfarande viktiga frågor att lösa, och nya betänkligheter hade tillkommit under tiden. Kommissionen fann även att det förfarande som ledde fram till utnämningen av en ny president för författningsdomstolen givit upphov till allvarliga farhågor vad avser rättsstatsprincipen. Kommissionens slutsats var att ett systemhot mot rättsstatsprincipen i Polen fortfarande förelåg. Kommissionen uppmanade den polska regeringen att skyndsamt lösa de problem som fastställts, inom två månader, och att meddela kommissionen om de mått och steg som vidtagits i detta avseende. Kommissionen framförde att den stod redo att fortsätta en konstruktiv dialog med den polska regeringen på grundval av rekommendationen.

(8)

Den 26 juli 2017 antog kommissionen en tredje rekommendation angående rättsstatsprincipen i Polen, som kompletterar dess rekommendationer av den 27 juli och den 21 december 2016. I sin rekommendation beaktade kommissionen den utveckling som skett i Polen sedan kommissionens rekommendation av den 21 december 2016. Kommissionens farhågor avser avsaknaden av oberoende och legitim författningsprövning samt sejmens antagande av ny lagstiftning om Polens domstolsväsende som ger upphov till allvarliga farhågor vad gäller rättsväsendets oberoende och avsevärt ökar systemhotet mot rättsstatsprincipen i Polen: I sin rekommendation anser kommissionen att det föreliggande systemhotet mot rättsstatsprincipen i Polen såsom det beskrevs i rekommendationerna av den 27 juli 2016 och den 21 december 2016 allvarligt har förvärrats.

(9)

I rekommendationen betonas i synnerhet att lagen om Nationella domstolsrådet av den 15 juli 2017 och lagen om Högsta domstolen av den 22 juli 2017, om de träder i kraft, strukturellt skulle undergräva domstolsväsendets oberoende i Polen och få en omedelbar och konkret inverkan på det funktionella oberoendet för domstolsväsendet som helhet. Med tanke på att domsolsväsendets oberoende är en grundförutsättning för en rättsstat ökar dessa nya lagar avsevärt systemhotet mot rättsstatsprincipen såsom fastställts i tidigare rekommendationer. I rekommendationen betonas att entledigandet av domare i Högsta domstolen, deras eventuella förnyade utnämning och andra åtgärder som ingår i lagen om Högsta domstolen skulle förvärra systemhotet mot rättsstatsprincipen. Kommissionen rekommenderar bland annat att de polska myndigheterna ska säkerställa att de två lagarna om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet inte träder i kraft och att eventuella reformer av rättsväsendet följer rättsstatsprincipen och överensstämmer med EU-rätten och europeiska normer för domstolsväsendets oberoende samt att de utarbetas i nära samarbete med domstolsväsendet och alla berörda parter. Kommissionen uppmanade också de polska myndigheterna att avstå från att vidta någon åtgärd för att entlediga eller tvångspensionera domare i Högsta domstolen, eftersom dessa åtgärder allvarligt skulle förvärra systemhotet mot rättsstatsprincipen. Kommissionen slog fast att kommissionen – om de polska myndigheterna skulle vidta åtgärder av detta slag – omedelbart skulle vara beredd att utlösa artikel 7.1 i EU-fördraget

(10)	Kommissionen uppmanade den polska regeringen att lösa de problem som urskilts i denna rekommendation inom en månad från dess mottagande.

(11)	Sejmen underrättades den 31 juli 2017 formellt om beslutet av Polens president att inlägga veto mot lagen om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet och lagen om Högsta domstolen.

(12)	Den 4 augusti och den 16 augusti 2017 begärde den polska regeringen i en skrivelse till kommissionen förtydliganden avseende rekommendationen av den 26 juli 2017, vilken kommissionen besvarade genom skrivelser av den 8 augusti respektive den 21 augusti 2017.

(13)	Den polska regeringen sände den 28 augusti 2017 svar på rekommendationen av den 26 juli 2017. I sitt svar framförde den polska regeringen en avvikande mening angående de punkter som togs upp i rekommendationen och aviserade inte några nya åtgärder för att bemöta kommissionens farhågor.

(14)	OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) drog i sitt yttrande den 30 augusti 2017 slutsatsen att den tillfälligt upphävda lagen om Högsta domstolen inte uppfyller internationella normer om domstolsväsendets oberoende (5).

(15)

Den polska regeringen inledde den 11 september 2017 en kampanj under namnet ”rättvisa domstolar” i syfte att skapa stöd bland allmänheten för den pågående reformen av domstolsväsendet. Nationella domstolsrådet och allmänna domstolar publicerade flera uttalanden där de korrigerade påståenden under kampanjen som var riktade mot domstolar, domare och domstolsrådet.

(16)

En avdelning bestående av fem domare i författningsdomstolen förklarade den 11 september 2017 de bestämmelser i civilprocesslagen författningsstridiga som gör det möjligt för allmänna domstolar och Högsta domstolen att pröva lagenligheten hos tillsättningen av författningsdomstolens president och vice president (6).

(17)	Justitieministern började den 13 september 2017 utöva befogenheten att entlediga domstolars ordförande och vice ordförande enligt den nya lagen om allmänna domstolars organisation.

(18)

Den 15 september och den 18 oktober 2017 kritiserade Nationella domstolsrådet justitieministerns beslut att entlediga domstolars ordförande. Domstolsrådet angav att en sådan godtycklig befogenhet för justitieministern strider mot den författningsstadgade principen om domstolarnas oberoende och kan inverka menligt på domares opartiskhet.

(19)	Den 15 september 2017 utnämnde sejmen en person till ett redan tillsatt ämbete i författningsdomstolen, och Polens president godtog edsavläggelsen den 18 september 2017.

(20)	Sejmen antog den 15 september 2017 lagen om Nationella frihetsinstitutet – Centrum för utveckling av civilsamhället som centraliserar fördelningen av medel även för civilsamhällets organisationer.

(21)	Den 22 september 2017 diskuterade FN:s råd för mänskliga rättigheter rapporterna om Polen, inlämnade inom ramen för den tredje återkommande utvärderingen, med rekommendationer om domstolsväsendets oberoende och rättsstatsprincipen.

(22)

Den 25 september 2017 informerade kommissionen rådet om situationen i fråga om rättsstatsprincipen i Polen. Det rådde bred enighet om att rättsstatsprincipen är ett gemensamt intresse och ett gemensamt ansvar och om behovet av att Polen och kommissionen deltar i en dialog i syfte att finna en lösning.

(23)	Polens president överlämnade den 26 september 2017 två nya utkast till lagar om Högsta domstolen och om Nationella domstolsrådet till sejmen.

(24)	Sejmen skickade den 3 oktober 2017 ut presidentens två lagutkast om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet för konsultation till berörda parter, däribland ombudsmannen, Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet.

(25)

Högsta domstolen offentliggjorde den 6 och den 25 oktober 2017 sina yttranden om de två nya lagutkasten om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet. I yttrandena uttrycks synpunkten att utkastet till lag om Högsta domstolen avsevärt skulle minska dess oberoende och att utkastet till lag om Nationella domstolsrådet inte är förenligt med idén om en demokratisk stat som styrs av rättsstatsprincipen.

(26)

Europarådets parlamentariska församling antog den 11 oktober 2017 en resolution om nya hot mot rättsstatsprincipen i Europarådets medlemsstater, i vilken oro uttrycks över utvecklingen i Polen, som äventyrar respekten för rättsstaten, särskilt domstolsväsendets oberoende och maktdelningsprincipen (7).

(27)	Det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) avgav den 13 oktober 2017 ett yttrande (8) om det nya utkastet till lag om Nationella domstolsrådet och betonade dess bristande överensstämmelse med europeiska normer för domstolsadministrationer.

(28)	Efter den tredje omgången av den allmänna återkommande utvärderingen av Polen begärde FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter den 23 oktober 2017 att de polska myndigheterna skulle godta FN:s rekommendationer om respekten för domstolsväsendets oberoende.

(29)	Den 24 oktober 2017 förklarade författningsdomstolen i en avdelning bestående av två rättstridigt tillsatta domare bestämmelser i lagen om Högsta domstolen författningsstridiga, på vars grundval bland annat Högsta domstolens nuvarande förste president hade tillsatts.

(30)

Den 24 oktober 2017 förklarade författningsdomstolen i en avdelning bestående av två rättstridigt tillsatta domare bestämmelser i de tre lagarna om författningsdomstolen från december 2016 vara författningsenliga, däribland de bestämmelser på vars grundval de två rättsstridigt tillsatta domarna som dömde i målet hade fått tillstånd att pröva mål i författningsdomstolen. Den polska ombudsmannens yrkande om att de två rättstridigt tillsatta domarna skulle avsäga sig detta mål hade avvisats av författningsdomstolen.

(31)

Diego García-Sayán, FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende, redogjorde den 27 oktober 2017 för sina preliminära synpunkter (9), enligt vilka de två utkasten till lagar om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet ger upphov till en rad farhågor vad gäller domstolsväsendets oberoende.

(32)

Nationella domstolsrådet antog den 31 oktober 2017 ett yttrande om det utkast till den nya lag om Nationella domstolsrådet som Polens president hade lagt fram. Domstolsrådet konstaterar att utkastet till lag i grunden är oförenligt med Polens författning då det ger sejmen befogenhet att tillsätta domstolsrådets domarledamöter och då det innebär att de i författningen skyddade ämbetsperioderna för domstolsrådets nuvarande domarledamöter avslutas i förtid.

(33)	Den 10 november 2017 antog Europarådets rådgivande råd med europeiska domare (CCJE) ett uttalande där farhågor uttrycktes om domstolsväsendets oberoende i Polen (10).

(34)

Den 11 november 2017 tillställde ombudsmannen Polens president en skrivelse med en bedömning av de två nya utkasten till lagar om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet och rekommenderade att de inte skulle antas eftersom de inte skulle garantera den dömande maktens oberoende från den verkställande makten och att medborgarna kan utöva sin författningsenliga rättighet att ha tillgång till en oberoende domstol.

(35)

OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) antog den 13 november 2017 ett yttrande om det nya utkastet till lag om Högsta domstolen vari gjordes gällande att de prövade bestämmelserna var oförenliga med internationella normer angående domstolsväsendets oberoende (11).

(36)

Den 15 november 2017 antog Europaparlamentet en resolution om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen, i vilken parlamentet stöder de rekommendationer om rättsstatsprincipen som kommissionen har lagt fram, samt överträdelseförfarandena, och anser att den nuvarande situationen i Polen utgör en allvarlig risk för ett kraftigt åsidosättande av de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget (12).

(37)

Den 24 november 2017 uppmanade Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE) de polska myndigheterna att inte anta de två utkasten till lagar om Högsta domstolen och om Nationella domstolsrådet, eftersom de skulle kunna undergräva den maktdelning som garanteras i den polska författningen (13). Den 29 november 2017 utfärdade domarorganisationen ”Iustitia”, Helsingforsfederationen för mänskliga rättigheter och Amnesty International ett gemensamt uttalande som kritiserade lagstiftningsförfarandet i samband med presidentens två lagutkast.

(38)	Den 5 december 2017 antog det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) ett yttrande som kritiserade utkastet till lag om Nationella domstolsrådet eftersom det inte respekterar ENCJ:s normer (14).

(39)

Den 8 december 2017 antog Venedigkommissionen, på begäran av Europarådets parlamentariska församling, ett yttrande om utkastet till lag om Nationella domstolsrådet, utkastet till lag om Högsta domstolen och lagen om allmänna domstolars organisation, samt ett yttrande om lagen om den allmänna åklagarmyndigheten (15). Venedigkommissionens slutsats var att lagarna och lagutkasten, särskilt när de beaktas tillsammans och ses mot bakgrund av 2016 års lag om allmänna åklagarmyndigheten, gör det möjligt för den lagstiftande och verkställande makten att på ett allvarligt och omfattande sätt ingripa i rättsskipningen, och utgör därmed ett allvarligt hot mot rättsväsendets oberoende som central del av rättsstatsprincipen. Venedigkommissionen uppmanar Polens president att dra tillbaka sina utkast och inleda en dialog innan lagstiftningsförfarandet fortsätter. Dessutom uppmanar den sejmen att ompröva de senaste ändringarna av lagen om allmänna domstolars organisation.

(40)	Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter gjorde den 8 december 2017 ett uttalande i vilket hon beklagade sejmens antagande av lagarna om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet som ytterligare skulle undergräva domstolsväsendets oberoende.

(41)	Den 8 december 2017 antog sejmen de två lagutkasten. Den 15 december 2017 godkände senaten de två lagarna.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Republiken Polen bör vederbörligen beakta kommissionens nedanstående analys och vidta de åtgärder som anges i avsnitt 4 i föreliggande rekommendation så att de anförda farhågorna kan åtgärdas inom den satta tidsfristen.

1. REKOMMENDATIONENS RÄCKVIDD OCH SYFTE

Föreliggande rekommendation kompletterar rekommendationerna av den 27 juli 2016, den 21 december 2016 och den 26 juli 2017. Förutom de farhågor som framfördes i dessa påpekas i denna rekommendation kommissionens nya betänkligheter med avseende på rättsstatsprincipen i Polen som sedermera framkommit. Farhågorna avser följande frågor:

a)	Lagen om Högsta domstolen, som antogs av sejmen den 8 december 2017.

b)	Lagen om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet och vissa andra lagar (nedan kallad lagen om Nationella domstolsrådet), som antogs av sejmen den 8 december 2017.

De farhågor och rekommenderade åtgärder som det redogörs för i rekommendationen av den 26 juli 2017 rörande författningsdomstolen, lagen om allmänna domstolarars organisation och lagen om Nationella domar- och åklagarskolan (16) är fortfarande giltiga.

2. HOTEN MOT RÄTTSVÄSENDETS OBEROENDE

Lagen om Högsta domstolen och lagen om Nationella domstolsrådet innehåller ett antal bestämmelser som ger upphov till allvarliga farhågor vad gäller principen om rättsväsendets oberoende och principen om maktdelning.

2.1 Högsta domstolen

2.1.1 Entledigande och tvångspensionering av nuvarande domare i Högsta domstolen

Genom lagen om Högsta domstolen sänks den allmänna pensionsåldern för domare vid Högsta domstolen från 70 till 65 år (17). Denna åtgärd är tillämplig på alla nu tjänstgörande domare. Domare som har uppnått 65 års ålder, eller som kommer att uppnå denna ålder inom tre månader från och med lagens ikraftträdande, kommer att pensioneras (18).

Genom att sänka pensionsåldern och tillämpa den på nuvarande domare vid Högsta domstolen avslutas genom lagen ämbetsperioden och detta medför potentiellt att ett betydande antal av Högsta domstolens nuvarande domare pensioneras: 31 av 83 (37 %) enligt Högsta domstolen. Att tillämpa en sådan sänkt pensionsålder på nuvarande domare i Högsta domstolen har en särskilt stark negativ inverkan just på denna domstol, som består av domare som av naturliga skäl befinner sig i slutet av sin karriär. En sådan obligatorisk pensionering av ett betydande antal av de nuvarande domarna vid Högsta domstolen möjliggör även en långtgående omedelbar omstöpning av Högsta domstolens sammansättning. Denna möjlighet ger upphov till särskilda farhågor vad gäller maktdelningen, i synnerhet om detta beaktas i kombination med de reformer av Nationella domstolsrådet som samtidigt genomförs. Följande framhålls: på grund av sänkningen av pensionsåldern kommer samtliga nya domare att utnämnas av Polens president på rekommendation av Nationella domstolsrådet i dess nya sammansättning, som i stor utsträckning kommer att domineras av politiskt tillsatta personer. En tvångspensionering av nuvarande domare vid Högsta domstolen ger även upphov till farhågor vad avser principen om domares oavsättlighet, som utgör en central del av domarnas oberoende i enlighet med vad som fastställts i EU-domstolens och Europadomstolens rättspraxis (19), och i europeiska normer (20). I sitt yttrande om utkastet till lag om Högsta domstolen betonar Venedigkommissionen att den förtida pensioneringen av nuvarande domare undergräver både anställningstrygghet och domstolens oberoende i allmänhet (21).

Domare bör skyddas mot entledigande genom reella skyddsgarantier mot otillbörlig inblandning eller påtryckning från andra statliga maktinstanser (22). Rättsväsendets oberoende kräver att det finns tillräckliga garantier för att skydda integriteten hos dem som har till uppgift att pröva en tvist (23). Att domare inte kan avsättas under deras ämbetsperiod är en följd av deras oavhängighet och ingår således i de garantier som avses i artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (24) (Europakonventionen). Detta innebär att domare endast kan entledigas individuellt, om så är motiverat på grundval av ett disciplinärt förfarande som rör deras individuella verksamhet och som erbjuder alla de garantier för rätten till försvar som är en del av ett demokratiskt samhälle. Domare kan inte entledigas som grupp och domare kan inte entledigas av generella orsaker som inte sammanhänger med den enskilde individens beteende. Dessa garantier och skyddsgarantier saknas i föreliggande fall och de aktuella bestämmelserna utgör en uppenbar kränkning av principen om Högsta domstolens domares oberoende och principen om maktdelning (25), och därmed av rättsstatsprincipen.

Dessutom kommer nuvarande förste presidents sexåriga ämbetsperiod, som finns fastställd i författningen, att avslutas i förtid (författningsenligt skulle den löpa ut 2020). Om förste presidentens ämbetsperiod avslutas kommer utnämningen av en ”tillförordnad förste president” av Polens president att ske utanför det normala förfarandet (26): enligt författningen bör förste presidenten utses av Polens president bland kandidater som föreslagits av Högsta domstolens generalförsamling (27). Ett sådant förtida avslutande av en författningsfäst ämbetsperiod utgör en allvarlig kränkning av principen om oavsättlighet och anställningstrygghet. Utnämningen av en tillförordnad förste president enligt ett ad hoc-förfarande utan inblandning av rättsväsendet ger upphov till allvarliga farhågor i fråga om maktdelningsprincipen.

Enligt motiveringen till lagen är omstöpningen av Högsta domstolens sammansättning oundgänglig på grund av det sätt som denna domstol efter 1989 hanterat ”avkommuniseringsmål” och eftersom det fortfarande finns domare i domstolen som antingen har arbetat för eller avgjort mål under den tidigare regimen (28). Europadomstolen har tydligt betonat att en lustrationsprocess måste vara individualiserad (exempelvis ska åtskillnad göras mellan olika grader av medverkan i den tidigare regimen) och anser att lustrationsåtgärder som vidtas långt efter slutet av kommunistregimen kan vara mindre berättigade mot bakgrund av de minskade risker som finns jämfört med nyskapade demokratier (29). Det finns andra proportionella åtgärder som staten skulle kunna vidta för att hantera enskilda domare med kommunistisk bakgrund (som skulle inbegripa transparenta förfaranden som tillämpas i enskilda ärenden inför opartiska organ som agerar på grundval av kriterier som fastställts på förhand i lag) (30).

10.

I sitt yttrande om utkastet till lag om Högsta domstolen anser Venedigkommissionen att det är svårt att se varför personer som har ansetts vara lämpliga att utföra offentliga uppdrag i ytterligare flera år plötsligt skulle anses vara olämpliga. Motiveringen till lagen kan förstås så att merparten av de domare som är äldst i tjänst, av vilka många har tjänstgjort under den tidigare regimen, skulle gå i pension som ett resultat av reformen. Om denna tolkning är korrekt, är detta oacceptabelt: om myndigheterna hyser tvivel om en enskild domares lojalitet bör de använda sig av befintliga disciplinära förfaranden eller lustrationsförfaranden, och inte ändra pensionsåldern.

11.

Venedigkommissionens slutsats är att det planerade förtida avlägsnandet av ett stort antal domare (däribland förste presidenten) genom att med omedelbar verkan låta dem omfattas av en lägre pensionsålder kränker deras personliga rättigheter och äventyrar oberoendet för domstolsväsendet som helhet; de bör tillåtas att tjänstgöra fram till nu gällande pensionsålder (31). Venedigkommissionen betonar i synnerhet att den förtida pensioneringen av nuvarande domare undergräver både deras anställningstrygghet och domstolens oberoende i allmänhet (32).

12.

Dessa bestämmelser ger slutligen upphov till farhågor angående författningsenligheten. I enlighet med vad Högsta domstolen och ombudsmannen har konstaterat, kränker entledigandet och tvångspensioneringen av nuvarande domare vid Högsta domstolen principen om domstolsväsendets oberoende och inverkar direkt på rätten till en oberoende domstol. Ombudsmannen konstaterar att inrättandet av en tillförordnad förste president för Högsta domstolen utgör ett åsidosättande av rättsstatsprincipen genom att det bryter mot principen om att statsmakten inte får överta befogenheter, principen om maktdelning och principen om rättsväsendets oberoende.

2.1.2 Befogenheten att förlänga ämbetsperioden för domare i Högsta domstolen

13.

Enligt lagen kan domare vid Högsta domstolen som påverkas av den sänkta pensionsåldern och som vill förlänga sin ämbetsperiod göra en framställan till Polens president (33).

14.

När det gäller den polske presidentens befogenhet att besluta om förlängning av ämbetsperioden för domare i Högsta domstolen, föreskrivs i lagen inte några kriterier, inte någon tidsram för att fatta beslut och inte någon rättslig prövning. En domare som har begärt förlängningen är ”helt utlämnad” till Polens presidents beslut. Polens president kommer dessutom att kunna fatta beslut om förlängning två gånger (för tre år åt gången). Dessa faktorer påverkar anställningstryggheten och möjliggör för Polens president att utöva inflytande över domare verksamma vid Högsta domstolen. Ordningen strider mot Europarådets rekommendation från 2010 som kräver att beslut om val av domare och deras befordran bör bygga på objektiva kriterier som på förhand fastställts i lagstiftning och att en oberoende och behörig myndighet som till väsentlig del härrör från rättsväsendet bör ha befogenhet att lämna rekommendationer eller avge yttranden som den relevanta utnämningsmyndigheten i praktiken följer (34). Enligt rekommendationen bör domare också ha rätt att överklaga ett beslut som rör deras befordran (35).

15.

Den nya pensionsordningen får negativa effekter på domarnas oberoende (36). De nya reglerna skapar ett ytterligare verktyg genom vilket Polens president kan utöva inflytande på enskilda domare. Framför allt möjliggör avsaknaden av kriterier för förlängning av ämbetsperioderna ett otillbörligt godtycke som undergräver principen om domares oavsättlighet. Även om pensionsåldern sänks medger lagen att Polens president förlänger ämbetsperioden för domare med upp till sex år. Dessutom finns det inte någon tidsram för Polens president för att fatta beslut om förlängningen av ämbetsperioden, vilket gör det möjligt för denne att behålla inflytandet över de berörda domarna under den tid som återstår av deras ämbetsperiod. Redan innan pensionsåldern uppnås skulle blotta utsikten att behöva framställa en begäran till presidenten om en sådan förlängning kunna utsätta de berörda domarna för påtryckningar.

16.

I sitt yttrande om utkastet till lag om Högsta domstolen betonar Venedigkommissionen att denna befogenhet för Polens president ger honom ett alltför stort inflytande över de domare vid Högsta domstolen, som närmar sig pensionsåldern. Venedigkommissionens slutsats är därför att Polens president såsom vald politiker inte bör ha skönsmässig befogenhet att förlänga ämbetsperioden för domare i Högsta domstolen utöver pensionsåldern (37).

17.

De nya reglerna ger även upphov till farhågor rörande förenligheten med författningen. Enligt Högsta domstolens och ombudsmannens yttranden iakttar den nya mekanismen för förlängning av ämbetsperioder inte legalitets- och maktdelningsprinciperna.

2.1.3 Det extraordinära överklagandet

18.

Genom lagen införs en ny form av rättslig prövning av slutliga och bindande domar och beslut, ett extraordinärt överklagande (38). Inom tre år (39) från ikraftträdandet av lagen kommer Högsta domstolen att kunna upphäva (40), helt eller delvis (41), varje slutlig dom som meddelats i polsk domstol de senaste 20 åren, däribland domar som meddelats av Högsta domstolen, med förbehåll för vissa undantag (42). Befogenheten av inge ett sådant överklagande har givits till bland annat riksåklagaren och ombudsmannen (43). Grunderna för överklagandet är breda: extraordinärt överklagande kan inges om så krävs för att säkerställa iakttagandet av rättsstatsprincipen och social rättvisa och om avgörandet inte kan upphävas eller ändras med andra extraordinära rättsmedel och det antingen 1) strider mot principerna om enskildas författningsfästa fri- och rättigheter, eller 2) utgör ett uppenbart åsidosättande av lagen på grund av en feltolkning eller felaktig tillämpning, eller 3) det finns en uppenbar motsägelse mellan domskälen och den bevisning som anförts (44).

19.

Detta nya förfarande för extraordinära överklaganden ger anledning till farhågor vad gäller rättssäkerhetsprincipen, som är en viktig del av rättsstatsprincipen (45). Såsom EU-domstolen har konstaterat bör uppmärksamhet, såväl inom unionens rättsordning som i de nationella rättssystemen, även riktas mot betydelsen av principen om rättskraft: ”För att säkerställa såväl en stabil rättsordning och stabila rättsförhållanden som en god rättskipning är det viktigt att domstolsavgöranden som vunnit laga kraft efter det att tillgängliga rättsmedel har uttömts eller fristerna för dessa har löpt ut inte längre kan angripas.” (46). Såsom Europadomstolen konstaterat bör extraordinär prövning inte utgöra ett ”förtäckt överklagande” och ”blotta möjligheten av att två uppfattningar finns om ämnet är inte grund för förnyad prövning” (47).

20.

I sitt yttrande om utkastet till lag om Högsta domstolen betonade Venedigkommissionen att förfarandet för extraordinärt överklagande utgör en fara för stabiliteten i den polska rättsordningen. I yttrandet konstateras att det kommer att bli möjligt att återuppta varje mål i landet i vilket avgörande meddelats de senaste 20 åren på praktiskt taget vilken grund som helst och systemet skulle kunna leda till en situation där inget domstolsavgörande någonsin kommer att vara slutligt längre (48).

21.

Det nya extraordinära överklagandet ger även upphov till farhågor rörande förenligheten med författningen. Enligt Högsta domstolen och ombudsmannen, påverkar lagen principen om en stabil rättspraxis och domars rättskraft (49), principen om skydd för förtroendet för staten och lagar samt rätten att få ett mål prövat inom skälig tid (50).

2.1.4 Övriga bestämmelser

22.

Såsom framhålls i yttrandet från Venedigkommissionen och från andra organ (51) ger ett antal andra bestämmelser i lagen om Högsta domstolen upphov till farhågor vad gäller principen om domstolsväsendets oberoende och maktdelningsprincipen.

23.

Genom den nya lagen införs en ny disciplinär ordning för domare vid Högsta domstolen. Två typer av tjänstemän med ansvar för disciplinära åtgärder förutses: en tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder vid Högsta domstolen utnämnd av Högsta domstolens kollegium för en period av fyra år (52) och en särskild tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder som Polens president utser från fall till fall bland domare vid Högsta domstolen, ordinarie domare, domare och åklagare vid militära domstolar (53). Enligt polsk lag är det endast tjänstemän med ansvar för disciplinära åtgärder som kan fatta beslut om att ett disciplinärt förfarande ska inledas mot en domare. Om Polens president utnämner en särskild tjänsteman sker detta utan inblandning av domstolsväsendet och det motsvarar en begäran om att förundersökning ska inledes. En utnämning av en särskild tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder till ett pågående disciplinärt förfarande innebär att Högsta domstolens tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder utesluts från det förfarandet (54). Det faktum att Polens president (och i vissa fall även justitieministern (55)) har befogenhet att utöva inflytande över disciplinära förfaranden mot domare vid Högsta domstolen genom att utse en tjänsteman som ansvarar för disciplinära åtgärder som kommer att utreda ärendet (nedan kallad tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder), vilket kommer att utesluta den tjänsteman som ansvarar för disciplinära åtgärder vid Högsta domstolen från ett pågående förfarande, ger upphov till farhågor med avseende på maktdelningsprincipen och kan påverka rättsväsendets oberoende. Sådana farhågor har också framförts i yttrandena från OSCE-ODHIR och Högsta domstolen (56).

24.

Genom lagen avskaffas också en uppsättning processuella garantier i disciplinära förfaranden mot ordinarie domare (57) och domare vid Högsta domstolen (58): bevisning som inhämtats i strid med lagen skulle kunna användas mot en domare (59), under vissa omständigheter skulle bevisning som lagts fram av den berörda domaren kunna lämnas utan avseende (60), preskriptionsfristen för disciplinärenden skulle avbrytas under det disciplinära förfarandet, vilket innebär att en domare skulle kunna vara föremål för ett förfarande på obestämd tid (61), och slutligen skulle disciplinära förfaranden kunna fortsätta även om den berörda domaren var frånvarande (även vid laga förfall) (62). Den nya ordningen för disciplinåtgärder väcker även farhågor när det gäller om den iakttar kraven om en rättvis rättegång i artikel 6.1 i Europakonventionen, som är tillämpliga på disciplinförfaranden mot domare (63).

25.

Genom lagen ändras Högsta domstolens interna struktur genom att den kompletteras med två nya kamrar. En ny kammare för extraordinär kontroll och offentliga frågor kommer att pröva mål som inges enligt för det nya förfarandet för extraordinärt överklagande (64). Denna nya kammare till en majoritet kommer att bestå av nya domare (65) och kommer att pröva giltigheten av allmänna och lokala val samt pröva tvister i samband med val, däribland tvister i samband med val till Europaparlamentet (66). Ett ny självständig (67) disciplinkammare enbart bestående av nya domare (68) kommer dessutom att ges i uppdrag att ompröva disciplinärenden mot domare vid Högsta domstolen i första och andra instans (69). Dessa två nya i stor utsträckning självständiga kammare med nya domare ger upphov till farhågor vad gäller maktdelningen. De båda kamrarna ingår visserligen i Högsta domstolen men står, såsom Venedigkommissionen konstaterat, i praktiken över alla andra kammare, vilket skapar en risk för att hela rättsväsendet kommer att domineras av dessa kammare som består av nya domare som valts med ett avgörande inflytande från den styrande majoriteten (70). Venedigkommissionen betonar även att lagen kommer att göra rättslig prövning av tvister i valfrågor särskilt utsatt för politiskt inflytande och skapa en allvarlig risk för den polska demokratins funktion (71).

26.

Genom lagen införs lekmannadomare, som ska utnämnas av senaten (72), för förfaranden vid Högsta domstolen rörande extraordinära överklaganden och disciplinära ärenden som prövas av Högsta domstolen. Såsom Venedigkommissionen anfört äventyrar det rättsväsendets effektivitet och kvalitet att införa lekmannadomare till två nya kamrar i Högsta domstolen (73).

2.2 Nationella domstolsrådet

27.

Enligt den polska författningen är Nationella domstolsrådet garanten för domarnas oberoende (74). Nationella domstolsrådets roll har en direkt inverkan på domarnas oberoende, särskilt vad gäller deras befordran, omplacering, disciplinära förfaranden, entledigande eller förtidspensionering. Exempelvis krävs vid befordran av en domare (t.ex. från distriktsdomstol till regional domstol) att Polens president åter utnämner denne, vilket innebär att förfarandet för rättslig bedömning och nominering med medverkan av Nationella domstolsrådet måste följas igen. Även biträdande domare som redan utför en domares arbetsuppgifter måste bedömas av Nationella domstolsrådet innan de utnämns till domare av Polens president.

28.

Av detta skäl är domstolsrådets oberoende, i medlemsstater som har ett sådant råd, särskilt viktigt för att undvika otillbörlig påverkan från regeringen eller parlamentet på domarnas oberoende (75).

29.

Lagen om Nationella domstolsrådet ökar farhågorna rörande domstolsväsendets oberoende genom att föreskriva om ett förtida avslutande av ämbetsperioden för alla domarledamöter i Nationella domstolsrådet och genom att införa ett helt nytt system för utnämning av domarledamöterna som möjliggör en hög grad av politiskt inflytande.

30.

Enligt artikel 6 i lagen om Nationella domstolsrådet ska ämbetsperioderna för alla nuvarande domarledamöter i Nationella domstolsrådet avslutas i förtid. Detta avslutande, som beslutas av den lagstiftande makten ger upphov till farhågor i fråga om domstolsrådets oberoende samt maktdelningen. Sejmen kommer att få ett avgörande inflytande på domstolsrådets sammansättning vilket inverkar menligt på domarnas eget inflytande. Denna omstöpning av Nationella domstolsrådets sammansättning skulle kunna ske redan en och en halv månad efter lagens offentliggörande (76). Det förtida avslutandet ger även upphov till författningsmässiga farhågor, vilket också framhålls i yttrandet från Nationella domstolsrådet, Högsta domstolen och ombudsmannen.

31.

Även den nya ordningen för utnämning av domarledamöter i Nationella domstolsrådet väcker allvarliga farhågor. Enligt väl etablerade europeiska normer, framför allt i 2010 års rekommendation från Europarådets ministerkommitté, föreskrivs att ”minst hälften av [domstolsrådens] ledamöter bör vara domare som väljs av kolleger från rättsväsendets alla nivåer och med respekt för mångfalden inom rättsväsendet” (77). Det kommer an på medlemsstaterna att organisera sitt rättsväsende, däribland huruvida man vill inrätta ett domstolsråd. När ett sådant råd har inrättats, såsom är fallet i Polen, måste dock dess oberoende garanteras i enlighet med europeiska normer.

32.

Fram till antagandet av lagen om Nationella domstolsrådet låg det polska rättsväsendet helt i linje med dessa normer eftersom Nationella domstolsrådet bestod av en majoritet av domare som valts av domare. Artiklarna 1.1 och 7 i lagen om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet skulle radikalt ändra denna ordning genom att föreskriva att de 15 domarledamöterna i Nationella domstolsrådet ska utnämnas, och kan få sin utnämning förnyad, av sejmen (78). Dessutom finns ingen garanti för att sejmen enligt den nya lagen kommer att utse domarledamöter i domstolsrådet som har stöd inom domarkåren, eftersom kandidaterna till dessa tjänster kan föreslås inte bara av en grupp om 25 domare, utan också av grupper av minst 2 000 medborgare (79). Den slutliga förteckningen över kandidater som sejmen måste ge sitt godkännande för som helhet har vidare satts samman i förväg av ett utskott i sejmen (80). De nya reglerna om utnämning av domarledamöter i Nationella domstolsrådet ökar avsevärt sejmens inflytande över detta råd och påverkar dess oberoende negativt vilket strider mot de europeiska normerna. Det faktum att domarledamöter utnämns av sejmen med tre femtedels majoritet undanröjer inte denna betänklighet, eftersom domarledamöter fortfarande inte kommer att väljas av kolleger. Om en sådan majoritet med tre femtedelar inte uppnås, kommer dessutom domarledamöterna i domstolsrådet att utses av sejmen med absolut majoritet av de avgivna rösterna.

33.

Denna situation ger upphov till farhågor vad avser domstolarnas oberoende. Exempelvis kan en domare vid en distriktsdomstol som har att meddela ett avgörande i en politiskt känslig fråga, och som samtidigt ansöker om befordran till en tjänst vid en regional domstol, vara benägen att följa den ståndpunkt som förespråkas av den politiska majoriteten för att inte äventyra sina chanser att bli befordrad. Även om denna risk inte materialiseras ger den nya ordningen inte tillräckliga garantier för att rättsväsendet ska framstå som oberoende, vilket är avgörande för att bibehålla det förtroende som domstolarna i ett demokratiskt samhälle ska inge allmänheten (81). Även biträdande domare kommer att bedömas av Nationella domstolsrådet, som är politiskt präglat, innan de utnämns till domare.

34.

Venedigkommissionens slutsats är att sejmens val av de 15 domarledamöterna i Nationella domstolsrådet tillsammans med det omedelbara ersättandet av de nu sittande ledamöterna kommer att leda till en långtgående politisering av detta organ. Venedigkommissionen rekommenderar att ledamöter i Nationella domstolsrådet i stället bör väljas av sina kolleger, såsom stadgas i den nuvarande lagen (82). Den konstaterade även att lagen försvagar domstolsrådets oberoende med avseende på majoriteten i sejmen och bidrar till en försvagning av rättsväsendets oberoende som helhet (83).

35.

I sina yttranden om lagutkastet tog Högsta domstolen, Nationella domstolsrådet och ombudsmannen upp ett antal farhågor vad avser den nya ordningens författningsenlighet. Nationella domstolsrådet konstaterar i synnerhet att domstolsrådet enligt den polska författningen ska fungera som motvikt till parlamentet som genom författningen bemyndigas att fatta beslut om innehållet i lagstiftningen. Den politiska utnämningen av domarledamöter och de i förtid avslutade ämbetsperioderna för de nuvarande domarledamöterna i domstolsrådet strider därför mot principerna om maktdelning och domstolsväsendets oberoende. Såsom förklarats i de föregående rekommendationerna, är en verkningsfull författningsprövning av dessa bestämmelser för närvarande inte möjlig.

3. KONSTATERANDE AV ETT SYSTEMHOT MOT RÄTTSSTATSPRINCIPEN

36.

Av ovan anförda skäl anser kommissionen att de farhågor som kom till uttryck i rekommendationen om rättsstatsprincipen den 26 juli 2017 angående lagarna om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet inte har åtgärdats genom de två nya lagarna om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet.

37.

Kommissionen konstaterar vidare att ingen av de övriga farhågor som anges i rekommendationen av den 26 juli 2017 gällande författningsdomstolen, lagen om allmänna domstolars organisation och lagen om Nationella domarskolan har åtgärdats.

38.

Kommissionen anser följaktligen att det föreliggande systemhotet mot rättsstatsprincipen i Polen såsom det beskrevs i rekommendationerna av den 27 juli 2016, den 21 december 2016 och den 26 juli 2017 allvarligt har förvärrats. Lagen om Nationella domstolsrådet och lagen om Högsta domstolen ökar, även i kombination med lagen om Nationella domarskolan och lagen om allmänna domstolars organisation, avsevärt det systemhot mot rättsstatsprincipen som beskrivs i de föregående rekommendationerna. Härvid avses i synnerhet följande:

Den obligatoriska pensioneringen av ett betydande antal av de nuvarande domarna vid Högsta domstolen i kombination med möjligheten att förlänga deras ämbetsperiod, samt den nya disciplinära ordningen för domare vid Högsta domstolen, undergräver strukturellt dessa domares oberoende, samtidigt som domstolsväsendets oberoende är en viktig del av rättsstatsprincipen.

Den obligatoriska pensioneringen av ett betydande antal av de nuvarande domarna vid Högsta domstolen möjliggör även en långtgående och omedelbar omstöpning av Högsta domstolens sammansättning. Denna möjlighet ger upphov till farhågor vad gäller maktdelningen, särskilt i kombination med de reformer av Nationella domstolsrådet som samtidigt genomförs. Alla nya domare vid Högsta domstolen kommer i själva verket att utses av Polens president på rekommendation av Nationella domstolsrådet i dess nya sammansättning, som i stor utsträckning kommer att domineras av politiskt tillsatta personer. Den nuvarande parlamentariska majoriteten kommer sålunda åtminstone indirekt att kunna avgöra den framtida sammansättningen av Högsta domstolen i mycket större utsträckning än vad som vore möjligt i ett system där befintliga bestämmelser om ämbetsperiodernas varaktighet fungerar normalt – oavsett vilken varaktighet som stadgas och oavsett vilket statligt organ det är som har befogenhet att fatta beslut om utnämningar inom domstolsväsendet.

3.	Det nya förfarandet för extraordinärt överklagande ger upphov till farhågor vad gäller rättssäkerheten och, när det beaktas i kombination med möjligheten till en långtgående och omedelbar omstöpning av Högsta domstolens sammansättning, vad gäller maktdelningen.

4.	Avslutandet av ämbetsperioderna för alla domarledamöter i Nationella domstolsrådet samt den förnyade utnämningen av domarledamöter enligt ett förfarande som möjliggör en hög grad av politiskt inflytande, ger också upphov till allvarlig oro.

De nya lagarna ger anledning till allvarliga farhågor vad gäller förenligheten med den polska författningen, vilket understryks av flera yttranden, särskilt från Högsta domstolen, Nationella domstolsrådet och ombudsmannen. Såsom förklarades i rekommendationen angående rättsstatsprincipen av den 26 juli 2017 är en verkningsfull författningsprövning av dessa lagar dock inte längre möjlig.

39.

Kommissionen betonar att oavsett vilken modell för domstolsväsendet som väljs kräver rättsstatsprincipen att domstolsväsendets oberoende, maktdelningen och rättssäkerheten garanteras. Det kommer an på medlemsstaterna att organisera sitt rättsväsende, däribland huruvida man vill inrätta ett domstolsråd som har till uppgift att skydda rättsväsendets oberoende. När en medlemsstat har inrättat ett sådant råd, såsom är fallet i Polen där Nationella domstolsrådet enligt den polska författningen uttryckligen anförtros uppgiften att skydda rättsväsendets oberoende, måste ett sådant råds oberoende dock garanteras i överensstämmelse med europeiska normer. Det är med stor oro som kommissionen konstaterar att Polens rättsordning som en följd av de nya lagar som avses ovan inte längre uppfyller dessa krav.

40.

Dessutom har åtgärder och offentliga uttalanden mot domare och domstolar i Polen av den polska regeringen och ledamöter i sejmen från den styrande majoritetens sida skadat förtroendet för rättsväsendet som helhet. Kommissionen understryker principen om lojalt samarbete mellan statliga organ som, i enlighet med vad som framhålls i yttrandena från Venedigkommissionen, är en nödvändig konstitutionell förutsättning i en demokratisk stat som styrs av rättsstatsprincipen.

41.

Respekten för rättsstatsprincipen är inte bara en nödvändig förutsättning för skyddet av samtliga grundläggande värden som räknas upp i artikel 2 i fördraget om EU-fördraget. Det är också en förutsättning för att upprätthålla alla rättigheter och skyldigheter som följer av fördragen, och för att skapa ett ömsesidigt förtroende mellan medborgare, företag och nationella myndigheter i alla övriga medlemsstater.

42.

En välfungerande rättsstat är också väsentlig i synnerhet för en smidigt fungerande inre marknad, eftersom ekonomiska aktörer måste veta att de kommer att behandlas lika inför lagen. Detta kan inte uppnås utan att varje medlemsstat har ett oberoende domstolsväsen.

43.

Kommissionen noterar att en rad olika aktörer på europeisk och internationell nivå har uttryckt sin djupa oro över de två nya lagarna om Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet, framför allt Venedigkommissionen, FN:s särskilde rapportör för domares och advokaters oberoende, OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter och företrädare för rättsväsendet i hela EU, däribland Consultative Council of European Judges, det europeiska nätverket för domstolsadministrationer och Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen.

44.

I sin resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen anförde Europaparlamentet att det är djupt oroat över den omarbetade lagstiftningen om det polska rättsväsendet och uppmanade den polska presidenten att inte underteckna några nya lagar om de inte fullt ut garanterar rättsväsendets oberoende.

4. REKOMMENDERADE ÅTGÄRDER

45.

Kommissionen rekommenderar de polska myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att brådskande komma till rätta med det systemhot mot rättsstatsprincipen som beskrivs i avsnitt 2.

46.

Kommissionen rekommenderar i synnerhet de polska myndigheterna att vidta nedanstående åtgärder med avseende på de nyligen antagna lagarna för att säkerställa att de är förenliga med kraven om skydd av domstolsväsendets oberoende, om maktdelning och om rättssäkerhet samt förenliga med Polens författning och europeiska normer för domstolsväsendets oberoende:

Säkerställa att lagen om Högsta domstolen ändras så att

—	en sänkt pensionsålder inte tillämpas på nuvarande domare vid Högsta domstolen,

—	Polens presidents skönsmässiga befogenhet att förlänga ämbetsperioden för domare vid Högsta domstolen avskaffas,

—	förfarandet för extraordinärt överklagande avskaffas.

b)	Säkerställa att lagen om Nationella domstolsrådet ändras så att ämbetsperioden för domarledamöter i Nationella domstolsrådet inte avslutas och att ordningen för förnyad utnämning avskaffas så att domarledamöter väljs av sina kolleger.

c)	Avstå från åtgärder och offentliga uttalanden som ytterligare kan undergräva legitimiteten för Högsta domstolen, de allmänna domstolarna, domarna, individuellt eller kollektivt, eller domstolsväsendet som helhet.

47.

Kommissionen erinrar dessutom om att inte någon av de nedanstående åtgärderna, som kommissionen rekommenderade i rekommendationen av den 26 juli 2017 avseende författningsdomstolen, lagen om allmänna domstolars organisation och lagen om Nationella domarskolan, har vidtagits och upprepar därför sin rekommendation att vidta följande åtgärder:

Återställa författningsdomstolens oberoende och legitimitet som garant för Polens författning genom att se till att dess domare, dess president och dess vice president är lagenligt valda och utnämnda och genom att till fullo genomföra författningsdomstolens utslag av den 3 respektive den 9 december 2015, enligt vilka de tre domare som den föregående kammaren lagligen föreslog i oktober 2015 ska få tillträda sina domarämbeten i författningsdomstolen, och att de tre domare som föreslogs av den nyvalda kammaren utan giltigt rättslig grund inte längre ska få avgöra mål utan att ha valts på ett giltigt sätt.

e)	Offentliggöra och till fullo genomföra författningsdomstolens utslag av den 9 mars 2016, den 11 augusti 2016 och den 7 november 2016.

Säkerställa att lagen om allmänna domstolarnas organisation och om Nationella domarskolan dras tillbaka eller ändras för att de överensstämmer med författningen och europeiska normer för rättsväsendets oberoende. Konkret rekommenderar kommissionen särskilt följande:

—	Avskaffande av det nya pensionssystemet för domare i allmänna domstolar, och därmed även justitieministerns skönsmässiga befogenhet att förlänga deras ämbetsperiod.

—	Avskaffande av justitieministerns skönsmässiga befogenhet att utnämna och entlediga ordförande för domstolar och ändra redan fattade beslut.

g)	Se till att eventuella reformer av rättsväsendet vidmakthåller rättsstatsprincipen och överensstämmer med EU-rätten och europeiska normer för rättsväsendets oberoende och utarbetas i nära samarbete med domstolsväsendet och alla berörda parter.

48.

Kommissionen betonar att det lojala samarbete som krävs mellan olika statliga institutioner i rättsstatsrelaterade frågor är väsentligt för att en lösning ska kunna nås för den nuvarande situationen. Kommissionen uppmuntrar även de polska myndigheterna att genomföra Venedigkommissionens yttranden om lagen om Nationella domstolsrådet, lagen om allmänna domstolars organisation och lagen om Högsta domstolen samt att efterhöra Venedigkommissionens synpunkter på eventuella nya lagstiftningsförslag som syftar till att reformera rättsväsendet i Polen.

49.

Kommissionen uppmanar den polska regeringen att lösa de problem som anges i rekommendationen inom tre månader från dess mottagande, och att meddela kommissionen om de mått och steg som vidtagits i detta avseende.

50.

Föreliggande rekommendation utfärdas samtidigt som det motiverade förslag som kommissionen lägger fram i enlighet med artikel 7.1 i EUF-fördraget rörande rättsstatsprincipen i Polen. Kommissionen är beredd att i nära samråd med Europaparlamentet och rådet ompröva det motiverade förslaget om de polska myndigheterna skulle genomföra de rekommenderade åtgärder som anges i föreliggande rekommendationen inom den fastställda tidsfristen.

51.

Kommissionen är redo att på grundval av denna rekommendation fortsätta den konstruktiva dialogen med den polska regeringen.

Utfärdad i Bryssel den 20 december 2017.

På kommissionens vägnar

Frans TIMMERMANS

Förste vice ordförande

(1) Kommissionens rekommendation (EU) 2016/1374 av den 27 juli 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen (EUT L 217, 12.8.2016, s. 53).

(2) Kommissionens rekommendation (EU) 2017/146 av den 21 december 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2017/146 (EUT L 22, 27.1.2017, s. 65) och kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520 av den 26 juli 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 och (EU) 2017/146 (EUT L 228, 2.9.2017, s. 19).

(3) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 11 mars 2014, En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen, COM(2014) 158 final.

(4) Se COM(2014) 158 final, avsnitt 2, bilaga I.

(5) OSCE Office for Democratic Institutions and Human Rights (ODIHR), 30 August 2017, Opinion on Certain Provisions of the Draft Act on the Supreme Court of Poland.

(6) K 10/17.

(7) Pace, 11 October 2017, Resolution 2188 (2017), New threats to the rule of law in Council of Europe member States: selected examples.

(8) ENCJ, 13 oktober 2017, yttrande från ECNJ:s styrelse på begäran av Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet) i Polen.

(9) FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende, den 27 oktober 2017, preliminära synpunkter om det officiella besöket i Polen (den 23–27 oktober 2017).

(10) CCJE(2017) 9, 10 november 2017, Statement as regards the Situation on the Independence of the Judiciary in Poland.

(11) OSCE-ODIHR, 13 november 2017, Opinion on Certain Provisions of the Draft Act on the Supreme Court of Poland (situationen från den 26 september 2017).

(12) Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen (2017/2931(RSP)).

(13) CCBE, 24 november 2017, Resolution of the Plenary Session of the Council of Bars and Law Societies of Europe (CCBE).

(14) ENCJ, 5 december 2017, Opinion of the ENCJ Executive Board on the adoption of the amendments to the law on the National Council for the Judiciary.

(15) Venedigkommissionens yttrande 904/2017 CDL(2017)035 om utkastet till lag om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet, om utkastet till lag om ändring av lagen om Högsta domstolen som lagts fram av Polens president och om lagen om allmänna domstolars organisation (CDL(2017)035) samt Venedigkommissionens yttrande 892/2017 CDL(2017)037 om lagen om allmänna åklagarmyndigheten i dess ändrade lydelse (CDL(2017)037).

(16) Lagen om ändring av lagen om Nationella domar- och åklagarskolan, lagen om allmänna domstolarnas organisation och vissa andra lagar (”lagen om Nationella domarskolan”).

(17) Artikel 37.1 i lagen om Högsta domstolen. Denna bestämmelse är även tillämplig på domare vid Högsta förvaltningsdomstolen eftersom det i artikel 49 i lagen av den 25 juli 2002 om förvaltningsdomstolarnas organisation föreskrivs att frågor med anknytning till Högsta förvaltningsdomstolen som inte regleras av den rättsakten (exempelvis pensionsordningen) i tillämpliga delar ska regleras av lagen om Högsta domstolen.

(18) Artikel 111.1 i lagen om Högsta domstolen. Dessutom ska enligt artikel 111.3 i lagen om Högsta domstolen alla domare i militära kammaren (oavsett ålder) entledigas och pensioneras utan möjlighet att hos Polens president kunna ansöka om en förlängning av sina ämbetsperioder.

(19) Europadomstolens dom i målet Campbell och Fell mot Förenade kungariket, 28 juni 1984, punkt 80, dom i målet Henryk Urban och Ryszard Urban mot Polen, 30 november 2011 (slutlig), punkt 45, dom i målet Fruni mot Slovakien, 21 juni 2011 (slutlig), punkt 145, och dom i målet Brudnicka m.fl. mot Polen, 3 mars 2005 (slutlig), punkt 41.

(20) Punkterna 49 och 50 i rekommendation CM/Rec(2010)12 från Europarådets ministerkommitté om domare: oberoende, skicklighet och ansvar (nedan kallad Europarådets rekommendation från 2010).

(21) CDL(2017)035, punkt 48.

(22) Dom av den 31 maj 2005 i mål C-53/03, Syfait m.fl., ECLI:EU:C:2005:333, punkt 31, dom av den 4 februari 1999 i mål C-103/97, Köllensperger och Atzwanger, ECLI:EU:C:1999:52, punkt 20.

(23) Dom av den 9 oktober 2014 i mål C-222/13 TDC, ECLI:EU:C:2014:2265, punkterna 29–32, dom av den 19 september 2006 i mål C-506/04, Wilson, ECLI:EU:C:2006:587, punkt 53, dom av den 4 februari 1999 i mål C-103/97, Köllensperger och Atzwanger, ECLI:EU:C:1999:52, punkterna 20–23, dom av den 17 september 1997 i mål C-54/96, Dorsch Consult, ECLI:EU:C:1997:413, punkt 36, dom av den 29 november 2001 i mål C-17/00, De Coster, ECLI:EU:C:2001:651, punkterna 18–21, dom av den 13 december 2017 i mål C-403/16, Hassani, ECLI:EU:C:2017:960, punkt 40, Europadomstolens dom i målet Baka mot Ungern, 20261/12, 23 juni 2016, punkt 121.

(24) Europadomstolens dom i målet Campbell och Fell mot Förenade kungariket, A80 (1984), av den 28 juni 1984, punkt 80.

(25) De nya reglerna strider mot principen om domares oavsättlighet, som är en central del av domarnas oberoende i enlighet med Europarådets rekommendation från 2010 (punkt 49). Domare vid Högsta domstolen bör därför ha garanterad fast ämbetsperiod, som inte bör kunna avslutas i förtid. Även beslut om urval av domare och deras befordran bör baseras på objektiva kriterier som på förhand fastställts i lagstiftning eller av behöriga myndigheter, och när regeringen eller den lagstiftande makten fattar beslut om urval av domare och om deras befordran bör en oberoende och behörig myndighet som till väsentliga delar består av personer från rättsväsendet bemyndigas att utfärda rekommendationer eller avge yttranden som den relevanta tillsättningsmyndigheten i praktiken ska följa (punkterna 44–48).

(26) Enligt artikel 111.4 i lagen om Högsta domstolen ska Polens president efter eget val anförtro ledningen av Högsta domstolen till en domare i Högsta domstolen. En sådan ”tillförordnad förste president” kommer att utöva sina uppgifter till dess att generalförsamlingen av domare föreslår fem kandidater till ämbetet som förste president i Högsta domstolen (artikel 12). Generalförsamlingen av domare i Högsta domstolen kommer att kunna föreslå dessa kandidater tidigast när minst 110 domare i Högsta domstolen har utnämnts.

(27) Enligt artikel 183.3 i den polska författningen ska ”Högsta domstolens förste president utses av republikens president för en ämbetsperiod av sex år bland de kandidater som föreslås av generalförsamlingen av domare i Högsta domstolen”.

(28) Sidan 2 i motiveringen.

(29) Europadomstolens mål Sõro mot Estland, 3 september 2015, punkterna 60–62.

(30) Punkterna 44–47 och 50 i Europarådets rekommendation från 2010.

(31) Yttrande CDL(2017)035, punkt 130.

(32) Yttrande CDL(2017)035, punkt 48.

(33) Framställan ska inges via Högsta domstolens förste president som avger ett yttrande om domarens framställan. För förlängning av den första presidentens ämbetsperiod måste förste presidenten tillhandahålla Polens president ett yttrande från Högsta domstolens kollegium. Vid fattandet av beslutet får Polens presidenten begära ett icke-bindande yttrande från Nationella domstolsrådet (se artikel 37.2 jämförd med artikel 111.1 i lagen om Högsta domstolen). Det noteras att enligt Högsta domstolens yttrande skulle ett sådant beslut av Polens president enligt författningen kräva en kontrasignering av premiärministern, i enlighet med artikel 144.1 och 144.2 i Polens författning.

(34) Punkterna 46 och 47. Denna ordning skulle även ge upphov till farhågor enligt Europarådets Plan of Action on Strengthening Judicial Independence and Impartiality CM(2016)36 final (C led ii; nedan kallad Europarådets handlingsplan från 2016) och riktmärken från Consultative Council of European Judges (Opinion no. 1 on Standards concerning the Independence of the Judiciary and the Irremovability of Judges (punkt 25)).

(35) Punkt 48 i Europarådets rekommendation från 2010.

(36) Punkt 49 i Europarådets rekommendation från 2010.

(37) Se yttrande CDL-AD(2017)035, punkterna 51 och 130.

(38) Artikel 89.1 i lagen om Högsta domstolen.

(39) Artikel 115 i lagen om Högsta domstolen. Efter treårsperioden skulle överklagandet behöva inges inom fem år från den tidpunkt då den berörda domen vann laga kraft och inom ett år om kassationsöverklagande har ingetts, såvida inte det extraordinära överklagandet är till nackdel för svaranden, i vilket fall ett överklagande kan inges senast ett år efter det att avgörandet vann laga kraft (eller, om kassationstalan har väckts, senast sex månader efter prövningen av kassationstalan, se artikel 89.4 i lagen om Högsta domstolen).

(40) Om fem år har förflutit från det att det omtvistade domstolsavgörandet vunnit laga kraft och det har haft oåterkalleliga rättsverkningar eller om det är motiverat principiellt eller av enskildas och medborgares författningsfästa fri- och rättigheter, kan Högsta domstolen begränsa sig till att konstatera att det omtvistade avgörandet strider mot lagen och ange vilka omständigheter som föranledde den att meddela ett sådant beslut (se artikel 89.4 och artikel 115.2 i lagen om Högsta domstolen),

(41) Se artikel 91.1 i lagen om Högsta domstolen.

(42) I brottmål kan extraordinärt överklagande inte ske till den tilltalades nackdel senare än ett år efter det att avgörandet vunnit laga kraft (eller, om kassationstalan har väckts, senare än sex månader efter prövningen av kassationstalan); det finns inte heller någon möjlighet att överklaga domar om annullering av ett äktenskap, annullering av ett äktenskap eller beslut om äktenskapsskillnad (endast om den ena eller båda parterna har ingått nytt äktenskap efter det att avgörandet vunnit laga kraft) eller ett beslut om adoption. Extraordinära överklaganden kan inte gälla ringa brott eller skatteförseelser. se artiklarna 89.3, 90.3 och 90.4 i lagen om Högsta domstolen.

(43) Artikel 89.2 i lagen om Högsta domstolen.

(44) Artikel 89.1 punkterna 1–3 i lagen om Högsta domstolen.

(45) Europadomstolens mål Brumarescu mot Rumänien, 28 oktober 1999, punkt 61, målet Ryabykh mot Ryssland, 3 mars 2003, punkterna 54 och 57, målet Miragall Escolano m.fl. mot Spanien, 25 januari 2000, punkt 33, även Phinikaridou mot Cypern, 20 december 2007, punkt 52.

(46) Dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler, ECLI:EU:C:2003:513, punkt 38.

(47) Moreira Ferreira mot Portugal (nr 2), 11 juli 2017 (slutlig), punkt 62.

(48) Yttrande CDL(2017)035 punkterna 58, 63 och 130.

(49) Båda principerna har av författningsdomstolen ansetts utgöra en del av rättsstatsprincipen, se författningsdomstolens utslag SK 7/06 av den 24 oktober 2007 och 77/06 av den 1 april 2008.

(50) Utslag SK 19/05 av den 28 november 2006, utslag SK 16/05 av den 14 november 2007.

(51) I synnerhet Högsta domstolens yttranden av den 6 oktober, 23 oktober och 30 november 2017, ombudsmannens yttrande av den 11 november 2017 och OSSE-ODIHR:s yttrande av den 13 november 2017.

(52) Artikel 74 i lagen om Högsta domstolen.

(53) Artikel 76.8 i lagen om Högsta domstolen. Polens president kan bland åklagare som föreslagits av statsåklagaren utse en särskild tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder om disciplinärendet avser disciplinära överträdelser som uppfyller kriterierna för ett uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal eller för uppsåtliga skattebrott.

(54) Artikel 76.8 i lagen om Högsta domstolen.

(55) Enligt artikel 76.9 i lagen om Högsta domstolen kan justitieministern underrätta Polens president om behovet av att utnämna en särskild tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder om det är fråga om disciplinära överträdelser som uppfyller kriterierna för ett uppsåtligt brott som omfattas av allmänt åtal eller uppsåtliga skattebrott. Det förefaller som att det är justitieministern och Polens president som beslutar självständigt om huruvida ett mål uppfyller dessa kriterier, med hänsyn till att deras beslut om utnämning av den särskilda tjänstemannen med ansvar för disciplinära åtgärder inte kan överklagas.

(56) OSSE/ODIHR:s yttrande av den 13 november 2017, punkterna 119–121, Högsta domstolens yttrande av den 6 oktober, s. 34.

(57) Genom artikel 108.17–19 i lagen om Högsta domstolen ges justitieministern befogenhet att fastställa antal och att utse domare med ansvar för disciplinära åtgärder mot domare vid allmänna domstolar utan samråd med domstolsväsendet. Dessutom skulle justitieminister ha möjlighet att personligen kontrollera disciplinärenden mot ordinarie domare genom tjänstemän med ansvar för disciplinära åtgärder och den till justitieministern knutna särskilda tjänstemannen med ansvar för disciplinära åtgärder, som denne själv utser (under vissa omständigheter även bland åklagare). Tjänstemän med ansvar för disciplinära åtgärder utsedda av justitieministern skulle kunna återuppta avslutade utredningar på justitieministerns begäran.

(58) Enligt lag gäller bestämmelserna i lagen om allmänna domstolars organisation, inbegripet de som avser processuella aspekter av disciplinära förfaranden, i tillämpliga delar även domare vid Högsta domstolen, se artikel 72.1 och artikel 108 jämförd med artikel 10.1 i lagen om Högsta domstolen. Lagen om Högsta domstolen ändrar genom sin artikel 108 lagen om allmänna domstolars organisation.

(59) Artikel 108.23 i lagen om Högsta domstolen vad avser artikel 115c som lagts till i lagen om allmänna domstolars organisation.

(60) Om bevisningen lades fram efter den föreskrivna fristen, se artikel 108.22 i lagen om Högsta domstolen.

(61) Artikel 108.13 b i lagen om Högsta domstolen.

(62) Artikel 108.23 i lagen om Högsta domstolen.

(63) Europadomstolens dom i målet Vilho Eskelinen m.fl. mot Finland, 19 april 2007, punkt 62, målet Olujić mot Kroatien, 5 februari 2009, punkterna 34–43, mål Harabin mot Slovakien, 20 november 2012, punkterna 118–124, och mål Baka mot Ungern, 23 juni 2016, punkterna 100–119.

(64) Artikel 26 och artikel 94 i lagen om Högsta domstolen.

(65) Artikel 134 i lagen om Högsta domstolen, f.d. kammaren för arbetsfrågor, social trygghet och offentliga angelägenheter är uppdelad i två kammare, kammaren för arbetsfrågor och social trygghet och den nya kammaren för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter; denna nya kammare kommer att bestå av nya domare eftersom alla nuvarande domare har överförts till kammaren för arbetsrätt och social trygghet; nuvarande domare vid Högsta domstolen kan begära en överföring till denna nya kammare.

(66) En fullständig förteckning över disciplinkammarens arbetsuppgifter återfinns i artikel 26.

(67) Ordföranden för disciplinkammaren är självständig i förhållande till Högsta domstolens förste president och budgeten för denna kammare kan utökas avsevärt i jämförelse med Högsta domstolens totala budget (se artikel 7.2 och 7.4 och artikel 20 i lagen om Högsta domstolen).

(68) Enligt artikel 131 i lagen om Högsta domstolen kan andra domare vid Högsta domstolen inte överföras till disciplinkammaren förrän alla domare i Högsta domstolen utnämnts till den kammaren.

(69) En fullständig förteckning över disciplinkammarens arbetsuppgifter återfinns i artikel 27 i lagen om Högsta domstolen.

(70) Yttrande CDL(2017)035, punkt 92.

(71) Yttrande CDL(2017)035, punkt 43.

(72) Artikel 61.2 i lagen om Högsta domstolen.

(73) Yttrande CDL(2017)035, punkt 67.

(74) Artikel 186.1 i Polens författning: ”Nationella domstolsrådet ska säkerställa domstolarnas och domarnas oberoende”.

(75) I samband med exempelvis disciplinära förfaranden mot domare som görs av ett sådant råd har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ifrågasatt graden av inflytande från de lagstiftande eller verkställande myndigheterna med tanke på att detta råd bestod av en majoritet av ledamöter som direkt har utsetts av dessa myndigheter. Europadomstolens dom i målet Ramos Nunes de Carvalho E Sá mot Portugal, nr 55391/13, 57728/13 och 74041/13, 21 juni 2016, punkt 77.

(76) Ämbetsperioderna för nuvarande domarledamöter skulle löpa ut dagen innan den gemensamma ämbetsperioden börjar löpa för de nya domarledamöterna, men senast 90 dagar från dagen för lagens ikraftträdande. Tidtabellen är följande: inom tre dagar från lagens offentliggörande tillkännager sejmens talman att nomineringsförfarandet har inletts. Inom 21 dagar från detta tillkännagivande läggs kandidaterna till ämbetena som domarledamöter i domstolsrådet fram för sejmens talman av bemyndigade enheter (grupper av minst 25 domare eller 2 000 medborgare). Vid utgången av dessa 21 dagar översänder talmannen förteckningen över kandidater till parlamentariska sammanslutningar som har sju dagar på sig att föreslå upp till nio kandidater från förteckningen. Därefter vidtar ett utnämningsförfarande enligt gängse bestämmelser (se nedan). se artiklarna 6 och 7 i lagen om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet och artikel 1.1 och 1.3 vad avser de tillagda artiklarna 11a och 11d i lagen om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet.

(77) Punkt 27, se även C led ii i Europarådets handlingsplan från 2016, punkt 27 i CCJE Opinion no. 10 on the Council for the Judiciary in the service of society, och punkt 2.3 i ENCJ standards in ”Councils for the Judiciary” Report 2010–11.

(78) I författningen föreskrivs att Nationella domstolsrådet ska bestå av ordinarie medlemmar (förste presidenten i Högsta domstolen, justitieministern, presidenten i Högsta förvaltningsdomstolen och en person utnämnd av Polens president) samt av valda ledamöter. De valda ledamöterna utgörs av fyra företrädare ”valda av sejmen”, två senatorer ”valda av senaten” och 15 domare (”valda bland” allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och militära domstolar samt Högsta domstolen).

(79) Artikel 1.3 i lagen om Nationella domstolsrådet jämte artikel 11a.2–3: det noteras att varje grupp (av domare och medborgare) kan nominera fler än en person till posten som domarledamot i domstolsrådet.

(80) Om de parlamentariska sammanslutningen inte lägger fram totalt 15 kandidater väljer sejmens presidium så många som behövs för att få en förteckning med 15 kandidater, som därefter översänds till utskottet i sejmen (se artikel 1.3 som lade till artikel 11c och artikel 11d.1–4).

(81) Europadomstolens dom i målet Morice mot Frankrike, 29369/10, 23 april 2015, punkt 78, Cypern mot Turkiet, nr 25781/94, 10 maj 2001, punkt 233.

(82) Yttrande CDL(2017)035, punkt 130.

(83) Yttrande CDL(2017)035, punkt 31.

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 17

Svensk utgåva	Lagstiftning	61 årgången 23 januari 2018

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		INTERNATIONELLA AVTAL
	*	Information om datum för undertecknande och provisorisk tillämpning av fördraget om transportgemenskap mellan EU och västra Balkan	1
	*	Information om ikraftträdandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Självständiga staten Samoa om undantag från viseringskravet för kortare vistelser	1
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/92 av den 18 oktober 2017 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 658/2014 vad gäller anpassning till inflationen av de avgifter som ska betalas till Europeiska läkemedelsmyndigheten för säkerhetsövervakning av humanläkemedel ( 1 )	2
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/93 av den 16 november 2017 om ökning av procentandelen budgetmedel som tilldelas projekt som får stöd genom verksamhetsbidrag inom ramen för delprogrammet Miljö och som ska gå till projekt som stöder bevarandet av natur och biologisk mångfald i enlighet med artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 ( 1 )	5
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/94 av den 16 november 2017 om fastställande av en schablonnedsättning av importtullen för sorghum som importeras till Spanien från tredjeland	7
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/95 av den 9 januari 2018 om införande av ett namn i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Slavonski med [SUB])	9
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/96 av den 9 januari 2018 om godkännande av en annan ändring än en mindre ändring av produktspecifikationen för ett namn som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar Oignon doux des Cévennes (SUB)	10
	*	Kommissionens förordning (EU) 2018/97 av den 22 januari 2018 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller användningen av sötningsmedel i finare bageriprodukter ( 1 )	11
	*	Kommissionens förordning (EU) 2018/98 av den 22 januari 2018 om ändring av bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 och av bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 vad gäller kalciumsorbat (E 203) ( 1 )	14
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/99 av den 22 januari 2018 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/2378 vad gäller formuläret och villkoren för årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbytet av upplysningar och förteckningen över de statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna för utvärdering av rådets direktiv 2011/16/EU	29
		DIREKTIV
	*	Kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2018/100 av den 22 januari 2018 om ändring av kommissionens direktiv 2003/90/EG och 2003/91/EG om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG respektive artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter ( 1 )	34
		BESLUT
	*	Rådets beslut (Gusp) 2018/101 av den 22 januari 2018 om främjande av effektiv vapenexportkontroll	40
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/102 av den 19 januari 2018 om ändring av bilaga II till beslut 93/52/EEG vad gäller erkännandet av att de autonoma regionerna Aragonien och Katalonien i Spanien är officiellt fria från brucellos (B. Melitensis) [delgivet med nr C(2018) 159] ( 1 )	48
		REKOMMENDATIONER
	*	Kommissionens rekommendation (EU) 2018/103 av den 20 december 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendationer (EU) 2016/1374, (EU) 2017/146 och (EU) 2017/1520	50