29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/1

(1)

I rådets förordning (EU) nr 904/2010 (3) fastställs regler om medlemsstaternas utbyte och lagring av information för att fastställa de särskilda ordningar som föreskrivs i kapitel 6 i avdelning XII i rådets direktiv 2006/112/EG (4).

(2)

Utvidgningen av dessa särskilda ordningar från och med den 1 januari 2021 till att omfatta distansförsäljning av varor och andra tjänster än telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg kräver en utvidgning av tillämpningsområdet för denna förordnings bestämmelser om tillhandahållande av information och överföring av pengar mellan identifieringsmedlemsstaten och konsumtionsmedlemsstaterna.

(3)

På grund av att tillämpningsområdet för de särskilda ordningarna utvidgas till att också omfatta distansförsäljning av varor och alla tjänster, kommer det antal transaktioner som ska redovisas i mervärdesskattedeklarationen att öka avsevärt. För att ge identifieringsmedlemsstaten tillräckligt med tid för att behandla de mervärdesskattedeklarationer som beskattningsbara personer lämnar in inom ramen för den särskilda ordningen bör tidsfristen för att överföra informationen i mervärdesskattedeklarationen och det mervärdesskattebelopp som betalas till varje konsumtionsmedlemsstat förlängas med tio dagar.

(4)

Utvidgningen av de särskilda ordningarna till att omfatta distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland kräver att tullmyndigheten i importmedlemsstaten kan identifiera import av varor i små försändelser för vilka mervärdesskatt ska betalas genom någon av de särskilda ordningarna. Det registreringsnummer inom ramen för vilket mervärdesskatt betalas bör därför meddelas i förväg för att tullmyndigheterna ska kunna kontrollera dess giltighet vid import av varorna.

(5)

Beskattningsbara personer som använder sådana särskilda ordningar kan bli föremål för begäran om räkenskaper från och administrativa utredningar utförda av identifieringsmedlemsstaten och alla konsumtionsmedlemsstater till vilka varor levereras eller tjänster tillhandahålls. När det rör sig om flera begäranden om räkenskaper och administrativa utredningar, bör identifieringsmedlemsstaten så långt möjligt samordna sådana begäranden och utredningar för att minska företagens och skattemyndigheternas administrativa börda och efterlevnadskostnader och för att undvika dubbelarbete.

(6)

För att förenkla insamlingen av statistiska uppgifter om tillämpningen av de särskilda ordningarna bör kommissionen tillåtas att extrahera aggregerad statistisk och diagnostisk information, såsom antalet elektroniska meddelanden av olika slag som medlemsstaterna utbyter om de särskilda ordningarna, med undantag av uppgifter som rör enskilda beskattningsbara personer.

(7)

Den information som ska lämnas av den beskattningsbara personen och som ska överföras mellan medlemsstaterna för tillämpning av de särskilda ordningarna, samt de tekniska detaljerna, inbegripet gemensamma elektroniska meddelanden, med avseende på den beskattningsbara personens inlämning av denna typ av uppgifter eller överföringen av dem mellan medlemsstaterna, bör antas i enlighet med det kommittéförfarande som föreskrivs i denna förordning.

(8)

Med tanke på den tid som behövs för att införa de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning och för medlemsstaterna att anpassa sina it-system för registrering, deklarering och betalning av mervärdesskatt samt att ta hänsyn till de ändringar som införts genom artikel 2 i rådets direktiv (EU) 2017/2455 (5), bör denna förordning tillämpas från och med dagen för tillämpningen av de ändringarna.

(9)

Förordning (EU) nr 904/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1.4 ska ersättas med följande:

”4.   I denna förordning fastställs även regler och förfaranden för utbyte på elektronisk väg av information om mervärdesskatt på varor och tjänster som levereras respektive tillhandahålls i enlighet med den särskilda ordning som föreskrivs i kapitel 6 i avdelning XII i rådets direktiv 2006/112/EG samt för allt därpå följande informationsutbyte och, beträffande varor och tjänster som omfattas av de särskilda ordningarna, för överföring av pengar mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter.”

2.

Artikel 2.2 ska ersättas med följande:

”2.   Definitionerna i artiklarna 358, 358a, 369a och 369l i direktiv 2006/112/EG för varje särskild ordning ska också gälla för denna förordning.”

3.

Artikel 17.1 d ska ersättas med följande:

4.

I artikel 17.1 ska följande led läggas till:

5.

Artikel 17.2 ska ersättas med följande:

”2.   De tekniska detaljerna för den automatiserade förfrågan om den information som avses i punkt 1 b, c, d och e ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 58.2.”

6.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

7.

Kapitel XI ska ändras på följande sätt:

8.

Punkt 1 i bilaga I ska ersättas med följande:

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/7

(1)

I rådets direktiv 2006/112/EG (3) föreskrivs särskilda ordningar för påförande av mervärdesskatt för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg till icke beskattningsbara personer.

(2)

Rådets direktiv 2009/132/EG (4) föreskriver ett undantag från mervärdesskatt för import av små försändelser av ringa värde.

(3)

Vid bedömningen av dessa särskilda ordningar såsom de infördes den 1 januari 2015, har man identifierat ett antal områden där det finns utrymme för förbättringar. För det första bör man minska den börda som det innebär för mikroföretag som är etablerade i en medlemsstat och som tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster till andra medlemsstater att behöva fullgöra mervärdesskatteskyldigheter i andra medlemsstater än i sin etableringsmedlemsstat. Ett gemenskapsomfattande tröskelvärde bör därför införas upp till vilket dessa tillhandahållanden blir föremål för mervärdesskatt i företagets etableringsmedlemsstat. För det andra är kravet på att företagen måste uppfylla faktureringskraven i alla medlemsstater till vilka de levererar varor eller tillhandahåller tjänster mycket betungande. För att företagens bördor ska minimeras bör därför reglerna om fakturering vara de som är tillämpliga i identifieringsmedlemsstaten för den leverantör som använder de särskilda ordningarna. För det tredje kan beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen men som är mervärdesskatteregistrerade i en medlemsstat, till exempel på grund av att de utför tillfälliga transaktioner som omfattas av mervärdesskatt i den medlemsstaten, varken använda den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen eller den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen. Följaktligen bör sådana beskattningsbara personer få använda den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen.

(4)

Vidare har bedömningen av de särskilda ordningar för beskattning av telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg som infördes den 1 januari 2015 visat att den ålagda tidsfristen att lämna in mervärdesskattedeklarationen inom 20 dagar från utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser är för kort, särskilt för tjänster som tillhandahålls via ett telekommunikationsnät, ett gränssnitt eller en portal där de tjänster som levereras via detta nät, gränssnitt eller denna portal antas ha tillhandahållits av operatören av nätet, gränssnittet eller portalen, som ska samla in uppgifter från varje enskild tjänsteleverantör för att fylla i mervärdesskattedeklarationen. Bedömningen har också visat att kravet att göra rättelser i mervärdesskattedeklarationen för beskattningsperioden i fråga är mycket betungande för beskattningsbara personer, eftersom det kan leda till att de behöver lämna in flera mervärdesskattedeklarationer varje kvartal. Som en följd av detta bör tidsfristen för att lämna in mervärdesskattedeklarationen förlängas från 20 dagar till utgången av månaden efter utgången av beskattningsperioden, och beskattningsbara personer bör ges möjlighet att korrigera tidigare mervärdesskattedeklarationer i en senare deklaration i stället för i deklarationerna för de beskattningsperioder som korrigeringarna avser.

(5)

För att undvika att beskattningsbara personer som tillhandahåller andra tjänster än telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg till icke beskattningsbara personer måste ha ett registreringsnummer för mervärdesskatt i varje medlemsstat där tjänsterna är föremål för mervärdesskatt, bör medlemsstaterna tillåta beskattningsbara personer som tillhandahåller sådana tjänster att använda det it-system för registrering, deklarering och betalning av mervärdesskatt som gör det möjligt för dem att deklarera och betala mervärdesskatt för dessa tjänster i en enda medlemsstat.

(6)

Förverkligandet av den inre marknaden, globaliseringen och tekniska förändringar har lett till en explosionsartad ökning av elektronisk handel och följaktligen av distansförsäljning av varor, både sådana som levereras från en medlemsstat till en annan och från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland till gemenskapen. De relevanta bestämmelserna i direktiven 2006/112/EG och 2009/132/EG bör anpassas till denna utveckling, med beaktande av principen om beskattning i destinationsmedlemsstaten och behovet av att skydda medlemsstaternas skatteintäkter, för att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för de berörda företagen och minimera de bördor som läggs på dem. Den särskilda ordningen för de telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg vilka tillhandahålls av beskattningsbara personer som är etablerade inom gemenskapen men inte i konsumtionsmedlemsstaten bör därför utvidgas till att omfatta gemenskapsintern distansförsäljning av varor och en liknande särskild ordning bör införas för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland. För att tillämpningsområdet för de åtgärder som är tillämpliga på gemenskapsintern distansförsäljning av varor och distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland ska kunna fastställas på ett tydligt sätt bör dessa begrepp definieras.

(7)

En stor del av distansförsäljningen av varor, både från en medlemsstat till en annan och från tredjeterritorier eller tredjeländer till gemenskapen, möjliggörs genom användningen av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, plattform, portal eller liknande, och ofta utnyttjas arrangemang med distributionslager. Medlemsstaterna får föreskriva att en annan person än den som är betalningsskyldig för mervärdesskatten ska vara solidariskt ansvarig för betalningen av mervärdesskatt i sådana fall, men detta har visat sig vara otillräckligt för att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv uppbörd av mervärdesskatt. För att uppnå detta mål och minska den administrativa bördan för säljare, skatteförvaltningar och konsumenter är det därför nödvändigt att blanda in beskattningsbara personer som möjliggör distansförsäljning av varor genom användning av ett sådant elektroniskt gränssnitt i uppbörden av mervärdesskatt för denna försäljning, genom att föreskriva att de är de personer som anses genomföra försäljningen. Vid distansförsäljning av varor importerade från tredjeterritorier eller tredjeländer till gemenskapen bör detta begränsas till försäljning av varor som försänds eller transporteras i försändelser med ett realvärde som inte överstiger 150 EUR, från och med vilket belopp en fullständig tulldeklaration krävs för tulländamål vid import.

(8)

Det är nödvändigt att bevara räkenskaper i minst tio år med avseende på leveranser och tillhandahållanden som utförs av beskattningsbara personer och möjliggörs av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, plattform, portal eller liknande, för att medlemsstaterna ska kunna avgöra om mervärdesskatten har redovisats korrekt för dessa leveranser och tillhandahållanden. Tioårsperioden är förenlig med befintliga bestämmelser om bevarande av räkenskaper. Om räkenskaperna består av personuppgifter bör de vara förenliga med unionslagstiftningen om uppgiftsskydd.

(9)

För att minska de administrativa bördorna för företag som använder den särskilda ordningen för distansförsäljning av varor inom gemenskapen bör skyldigheten att utfärda en faktura för sådan försäljning tas bort. För att skapa rättslig säkerhet för sådana företag bör det i definitionen av sådana leveranser av varor tydligt anges att den också gäller om varorna transporteras eller försänds på uppdrag av leverantören, inbegripet om leverantören är indirekt inblandad i transporten eller försändelsen av varorna.

(10)

Tillämpningsområdet för den särskilda ordningen för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland bör begränsas till försäljning av varor som försänds direkt från ett tredjeterritorium eller tredjeland till en kund i gemenskapen och vars realvärde inte överstiger 150 EUR, från och med vilket belopp en fullständig tulldeklaration krävs för tulländamål vid import. Punktskattepliktiga varor bör undantas från dess tillämpningsområde, eftersom punktskatt är en del av beskattningsunderlaget för mervärdesskatt vid import. För att undvika dubbelbeskattning bör det införas ett undantag från mervärdesskatt vid import av varor som deklareras inom ramen för denna särskilda ordning.

(11)

För att undvika snedvridning av konkurrensen mellan leverantörer inom och utanför gemenskapen och för att undvika förluster av skatteintäkter är det dessutom nödvändigt att ta bort det undantag för import av varor i små försändelser av ringa värde som föreskrivs i direktiv 2009/132/EG.

(12)

En beskattningsbar person som använder den särskilda ordningen för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland bör få utse en förmedlare som är etablerad i gemenskapen som ansvarig för betalning av mervärdesskatt och för att fullgöra de skyldigheter som anges i den särskilda ordningen i vederbörandes namn och för vederbörandes räkning.

(13)

För att skydda medlemsstaternas skatteintäkter bör en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen och som använder denna särskilda ordning vara skyldig att utse en förmedlare. Denna skyldighet bör emellertid inte tillämpas om vederbörande är etablerad i ett land med vilket EU har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd.

(14)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv när det gäller upprättandet av förteckningen över tredjeländer med vilka unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd som har ett liknande tillämpningsområde som rådets direktiv 2010/24/EU (5) och rådets förordning (EU) nr 904/2010 (6), bör genomförandebefogenheter delegeras till kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (7). Eftersom upprättandet av förteckningen över tredjeländer är direkt kopplad till det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet, är det lämpligt att kommissionen biträds av den ständiga kommitté för administrativt samarbete som inrättades genom artikel 58 i förordning (EU) nr 904/2010.

(15)

Till följd av den explosionsartade tillväxten av elektronisk handel och den resulterande ökningen av antalet små försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR som importeras till gemenskapen bör medlemsstaterna systematiskt tillåta användning av särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import. Dessa arrangemang kan tillämpas om den särskilda ordningen för distansförsäljning av varor importerade från tredjeterritorier eller tredjeländer inte används. Om importmedlemsstaten inte föreskriver systematisk tillämpning av reducerade mervärdesskattesatser enligt detta särskilda arrangemang bör den slutlige förvärvaren kunna välja det normala importförfarandet för att dra nytta av en potentiellt reducerad mervärdesskattesats.

(16)

Tillämpningsdatumet för bestämmelserna i detta direktiv ska i tillämpliga fall ta hänsyn till den tid som behövs för att införa de åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv och för att medlemsstaterna ska kunna anpassa sina it-system för registrering, deklaration och betalning av mervärdesskatt.

(17)

Eftersom målet med detta direktiv, nämligen att förenkla mervärdesskatteskyldigheterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (8), har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(19)

Direktiven 2006/112/EG och 2009/132/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 58 ska ersättas med följande:

”Artikel 58

1.   Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas:

Om tillhandahållaren av en tjänst och förvärvaren kommunicerar via e-post, ska detta inte i sig innebära att den tillhandahållna tjänsten är en tjänst som tillhandahålls på elektronisk väg.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas om de följande villkoren är uppfyllda:

3.   Om det tröskelvärde som avses i punkt 2 c överskrids under ett kalenderår ska punkt 1 tillämpas från och med den tidpunkten.

4.   Den medlemsstat på vars territorium de tillhandahållare som avses i punkt 2 är etablerade eller, i avsaknad av etablering, är bosatta eller stadigvarande vistas ska ge dessa tillhandahållare rätt att välja att platsen för tillhandahållandet ska fastställas i enlighet med punkt 1, varvid detta val under alla omständigheter ska omfatta två kalenderår.

5.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att övervaka den beskattningsbara personens fullgörande av de villkor som anges i punkterna 2, 3 och 4.

6.   Det belopp i nationell valuta som motsvarar det belopp som anges i punkt 2 c ska beräknas genom tillämpning av den av Europeiska centralbanken offentliggjorda växelkursen på dagen för antagandet av rådets direktiv (EU) 2017/2455 (*1).

(*1)  Rådets direktiv (EU) 2017/2455 av den 5 december 2017 om ändring av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållande av tjänster och distansförsäljning av varor (EUT L 348, 29.12.2017, s. 7).”"

2.

Artikel 219a ska ersättas med följande:

”Artikel 219a

1.   Fakturering ska omfattas av de tillämpliga reglerna i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster anses ha gjorts i enlighet med bestämmelserna i avdelning V.

2.   Med avvikelse från punkt 1 ska fakturering omfattas av följande regler:

3.   Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 244–248.”.

3.

I artikel 358a ska led 1 ersättas med följande:

”1.    beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen : en beskattningsbar person som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe inom gemenskapens territorium.”.

4.

I artikel 361.1 ska led e ersättas med följande:

1.

I artikel 14 ska följande punkt läggas till:

”4.   I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.    gemenskapsintern distansförsäljning av varor : leverans av varor som försänds eller transporteras av leverantören eller för dennes räkning, inbegripet då leverantören medverkar indirekt i varans transport eller försändelse, från en annan medlemsstat än den i vilken försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas, om följande villkor är uppfyllda:

2.    distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland : leverans av varor som försänds eller transporteras av leverantören eller för dennes räkning, inbegripet då leverantören medverkar indirekt i varans transport eller försändelse, från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland till en förvärvare i en medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

2.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 14a

1.   Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller liknande, möjliggör distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland i försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR, ska den beskattningsbara personen själv anses ha tagit emot och levererat dessa varor.

2.   Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller liknande, möjliggör leverans av varor inom gemenskapen från en beskattningsbar person som inte är etablerad inom gemenskapen till en icke beskattningsbar person, ska den beskattningsbara person som möjliggör leveransen själv anses ha tagit emot och levererat dessa varor.”

3.

Artikel 33 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Med avvikelse från artikel 32 ska följande gälla:

4.

Artikel 34 ska utgå.

5.

Artikel 35 ska ersättas med följande:

”Artikel 35

Artikel 33 ska inte tillämpas på leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, såsom dessa definieras i leden 1–4 i artikel 311.1, eller på leveranser av begagnade transportmedel, såsom dessa definieras i artikel 327.3, vilka är föremål för mervärdesskatt i enlighet med de relevanta särskilda ordningarna.”

6.

I artikel 58 ska punkterna 2–6 utgå.

7.

I avdelning V ska följande kapitel införas:

”KAPITEL 3a

Tröskelvärde för beskattningsbara personer som gör sådana leveranser av varor som omfattas av artikel 33 a och sådana tillhandahållanden av tjänster som omfattas av artikel 58

Artikel 59c

1.   Artiklarna 33 a och 58 ska inte tillämpas om de följande villkoren är uppfyllda:

2.   Om det tröskelvärde som avses i punkt 1 c överskrids under ett kalenderår, ska artiklarna 33 a och 58 tillämpas från och med den tidpunkten.

3.   Den medlemsstat på vars territorium varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten avgår eller där de beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionstjänster och tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg är etablerade ska ge beskattningsbara personer som utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som omfattas av bestämmelserna i punkt 1 rätt att välja att platsen för leveransen eller tillhandahållandet ska fastställas i enlighet med artiklarna 33 a och 58, varvid detta val under alla omständigheter ska omfatta två kalenderår.

4.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att övervaka den beskattningsbara personens fullgörande av de villkor som anges i punkterna 1, 2 och 3.

5.   Det belopp i nationell valuta som motsvarar det belopp som anges i punkt 1 c ska beräknas genom tillämpning av den av Europeiska centralbanken offentliggjorda växelkursen på dagen för antagandet av direktiv (EU) 2017/2455.”

8.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 66a

Med avvikelse från artiklarna 63, 64 och 65 ska, med avseende på leverans av varor för vilka mervärdesskatt ska betalas av den person som möjliggör leveransen enligt artikel 14a, den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar vid den tidpunkt då betalningen har godkänts.”

9.

I artikel 143.1 ska följande led införas:

10.

I artikel 220.1 ska led 2 ersättas med följande:

11.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 242a

1.   Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller liknande, möjliggör leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster till en icke beskattningsbar person inom gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i avdelning V ska den beskattningsbara person som möjliggör leveransen eller tillhandahållandet vara skyldig att föra räkenskaper över dessa leveranser eller tillhandahållanden. Dessa räkenskaper ska vara så detaljerade att skattemyndigheterna i de medlemsstater där dessa leveranser eller tillhandahållanden är beskattningsbara kan avgöra om mervärdesskatten har redovisats korrekt.

2.   De räkenskaper som avses i punkt 1 ska på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för de berörda medlemsstaterna.

Räkenskaperna ska bevaras i tio år efter utgången av det år då transaktionen genomfördes.”

12.

Rubriken till avdelning XII kapitel 6 ska ersättas med följande:

”Särskilda ordningar för beskattningsbara personer som tillhandahåller tjänster till icke beskattningsbara personer eller bedriver distansförsäljning av varor”.

13.

I artikel 358 ska leden 1, 2 och 3 utgå.

14.

Rubriken till avsnitt 2 ska ersättas med följande:

”Särskild ordning för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen”.

15.

I artikel 358a ska följande led läggas till:

”3.    konsumtionsmedlemsstat : den medlemsstat där tillhandahållandet av tjänster anses äga rum i enlighet med avdelning V kapitel 3.”

16.

Artikel 359 ska ersättas med följande:

”Artikel 359

Medlemsstaterna ska tillåta att en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen och som tillhandahåller tjänster till en icke beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas i en medlemsstat utnyttjar denna särskilda ordning. Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana tjänster när dessa tillhandahålls inom gemenskapen.”

17.

Artikel 362 ska ersättas med följande:

”Artikel 362

Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen ett individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt för tillämpningen av denna särskilda ordning och underrätta honom på elektronisk väg om det registreringsnummer han tilldelats. På grundval av den information som används för denna registrering får konsumtionsmedlemsstaterna använda sina egna registreringssystem.”

18.

I artikel 363 ska led a ersättas med följande:

19.

Artiklarna 364 och 365 ska ersättas med följande:

”Artikel 364

Den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen och som utnyttjar denna särskilda ordning ska på elektronisk väg till identifieringsmedlemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje kalenderkvartal, oberoende av om tjänster som omfattas av denna särskilda ordning har tillhandahållits eller ej. Mervärdesskattedeklarationen ska översändas senast i slutet av månaden efter utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser.

Artikel 365

Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla det individuella registreringsnumret för tillämpningen av denna särskilda ordning och, för varje konsumtionsmedlemsstat där mervärdesskatt ska betalas, det totala värdet, exklusive mervärdesskatt, av tillhandahållanden av tjänster som omfattas av denna särskilda ordning och som ägt rum under beskattningsperioden samt det totala beloppet för motsvarande mervärdesskatt, fördelat på skattesatser. Tillämpliga mervärdesskattesatser och den totala mervärdesskatt som ska betalas ska också anges i deklarationen.

Om det krävs ändringar av mervärdesskattedeklarationen efter inlämnandet, ska dessa ändringar tas med i en senare deklaration inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle lämnas in i enlighet med artikel 364. Denna senare mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om relevant konsumtionsmedlemsstat, beskattningsperiod och det mervärdesskattebelopp för vilket ändringar krävs.”

20.

Artikel 368 ska ersättas med följande:

”Artikel 368

Den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen och som utnyttjar denna särskilda ordning får inte dra av mervärdesskatt i enlighet med artikel 168 i detta direktiv. Utan hinder av vad som sägs i artikel 1.1 i direktiv 86/560/EEG ska den beskattningsbara personen beviljas återbetalning i enlighet med det direktivet. Artiklarna 2.2, 2.3 och 4.2 i direktiv 86/560/EEG ska inte tillämpas på återbetalning avseende tjänster som omfattas av denna särskilda ordning.

Om det krävs att den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning är registrerad för mervärdesskatt i en medlemsstat för verksamhet som inte omfattas av denna särskilda ordning, ska denne göra avdrag för ingående mervärdesskatt i den medlemsstaten för den beskattningsbara verksamhet som omfattas av denna särskilda ordning i den mervärdesskattedeklaration som ska inges i enlighet med artikel 250 i detta direktiv.”

21.

Rubriken i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 3 ska ersättas med följande:

”Särskild ordning för gemenskapsinterna distansförsäljningar av varor och för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen men inte i konsumtionsmedlemsstaten”.

22.

I artikel 369a ska följande led läggas till:

”3.    konsumtionsmedlemsstat : den medlemsstat där tillhandahållandet av tjänster anses äga rum enligt avdelning V kapitel 3 eller, i fråga om gemenskapsintern distansförsäljning av varor, den medlemsstat där försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas.”

23.

Artiklarna 369b och 369c ska ersättas med följande:

”Artikel 369b

Medlemsstaterna ska tillåta att beskattningsbara personer som bedriver gemenskapsintern distansförsäljning av varor och beskattningsbara personer som inte är etablerade i konsumtionsmedlemsstaten och som tillhandahåller tjänster till en icke beskattningsbar person utnyttjar denna särskilda ordning. Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana varor eller tjänster som levereras eller tillhandahålls inom gemenskapen.

Artikel 369c

En beskattningsbar person ska underrätta identifieringsmedlemsstaten när hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning inleds, upphör eller förändras på ett sådant sätt att han inte längre uppfyller villkoren för att kunna utnyttja denna särskilda ordning. Denna underrättelse ska lämnas på elektronisk väg.”

24.

Artikel 369e ska ändras på följande sätt:

25.

Artiklarna 369f och 369g ska ersättas med följande:

”Artikel 369f

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning ska på elektronisk väg till identifieringsmedlemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje kalenderkvartal, oberoende av om denne bedrivit gemenskapsintern distansförsäljning av varor eller tillhandahållit tjänster som omfattas av denna särskilda ordning. Mervärdesskattedeklarationen ska inges senast vid utgången av månaden efter utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser.

Artikel 369g

1.   Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 369d och, för varje konsumtionsmedlemsstat där mervärdesskatt ska betalas, det totala värdet, exklusive mervärdesskatt, av gemenskapsintern distansförsäljning av varor och av tillhandahållanden av tjänster som omfattas av denna särskilda ordning och som ägt rum under beskattningsperioden samt det totala beloppet för motsvarande skatt fördelat på skattesatser. Tillämpliga mervärdesskattesatser och den totala mervärdesskatt som ska betalas ska också anges i deklarationen. Mervärdesskattedeklarationen ska även innehålla ändringar avseende tidigare beskattningsperioder i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

2.   Om, vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor som omfattas av denna särskilda ordning, varor försänds eller transporteras från en annan medlemsstat än identifieringsmedlemsstaten, ska mervärdesskattedeklarationen också innehålla det totala värdet av försäljningen för varje medlemsstat som varorna försänds eller transporteras från, tillsammans med det individuella registreringsnumret för mervärdesskatt eller det skatteregistreringsnummer som varje sådan medlemsstat har tilldelat. Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla denna information för varje annan medlemsstat än identifieringsmedlemsstaten, uppdelad per konsumtionsmedlemsstat.

3.   Om den beskattningsbara person som tillhandahåller tjänster som omfattas av denna särskilda ordning har ett eller flera andra fasta etableringsställen varifrån tjänsterna tillhandahålls än det i identifieringsmedlemsstaten, ska mervärdesskattedeklarationen också innehålla det totala värdet av sådana tillhandahållanden, för varje medlemsstat där den beskattningsbara personen har ett etableringsställe, tillsammans med det individuella registreringsnumret för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnumret för detta etableringsställe, uppdelat på respektive konsumtionsmedlemsstat.

4.   Om det efter inlämning av en mervärdesskattedeklaration krävs ändringar av denna deklaration, ska dessa ändringar tas med i en senare deklaration inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle lämnas in i enlighet med artikel 369f. Denna senare mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om relevant konsumtionsmedlemsstat, beskattningsperiod och det mervärdesskattebelopp för vilket ändringar krävs.”

26.

I artikel 369h.1 andra stycket ska andra meningen ersättas med följande:

”Om leveranserna respektive tillhandahållandena har skett i andra valutor, ska den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning, i mervärdesskattedeklarationen använda den växelkurs som gällde den sista dagen av beskattningsperioden.”

27.

I artikel 369i ska första stycket ersättas med följande:

”Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning ska betala mervärdesskatten, med hänvisning till den relevanta mervärdesskattedeklarationen, senast vid utgången av den tidsfrist inom vilken deklarationen ska inges.”

28.

Artikel 369j ska ersättas med följande:

”Artikel 369j

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning får inte, med avseende på hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning, göra avdrag enligt artikel 168 i detta direktiv för mervärdesskatt i konsumtionsmedlemsstaten. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 2.1, 3 och 8.1 e i direktiv 2008/9/EG ska den beskattningsbara personen i fråga beviljas återbetalning i enlighet med det direktivet.

Om det krävs att den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning är registrerad för mervärdesskatt i en medlemsstat för verksamhet som inte omfattas av denna särskilda ordning, ska denne göra avdrag för ingående mervärdesskatt i den medlemsstaten med avseende på den beskattningsbara verksamhet som omfattas av denna särskilda ordning i den mervärdesskattedeklaration som ska inges enligt artikel 250 i detta direktiv.”

29.

I artikel 369k ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning. Dessa räkenskaper ska vara så detaljerade att konsumtionsmedlemsstatens skattemyndigheter kan avgöra om mervärdesskattedeklarationen är korrekt.”

30.

I avdelning XII kapitel 6 ska följande avsnitt läggas till:

”AVSNITT 4

Särskild ordning för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland

Artikel 369l

Vid tillämpning av detta avsnitt ska distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland endast omfatta varor, med undantag av punktskattepliktiga varor, i försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR.

Vid tillämpning av detta avsnitt och utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser gäller följande definitioner:

1.    beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen : en beskattningsbar person som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe inom gemenskapens territorium.

2.    förmedlare : en person som är etablerad i gemenskapen och som av den beskattningsbara person som ägnar sig åt distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland utsetts till betalningsskyldig för mervärdesskatten och till att fullgöra skyldigheterna enligt denna särskilda ordning, i den beskattningsbara personens namn och för dennes räkning.

3.    identifieringsmedlemsstat :

Vid tillämpning av leden b och e ska den beskattningsbara person eller förmedlare som har fler än ett fast etableringsställe i gemenskapen vara bunden av beslutet att ange etableringsmedlemsstat för det aktuella kalenderåret och de två därpå följande kalenderåren.

4.    konsumtionsmedlemsstat : den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna till förvärvaren avslutas.

Artikel 369m

1.   Medlemsstaterna ska tillåta följande beskattningsbara personer som bedriver distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland att utnyttja denna särskilda ordning:

Dessa beskattningsbara personer ska tillämpa denna särskilda ordning på all sin distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 b gäller att varje beskattningsbar person kan utse högst en förmedlare i taget.

3.   Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa förteckningen över de tredjeländer som avses i punkt 1 c i denna artikel. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 och kommittén ska för detta ändamål vara den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 58 i förordning (EU) nr 904/2010.

Artikel 369n

Vid distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland för vilken mervärdesskatt ska deklareras enligt denna särskilda ordning ska den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa vid tidpunkten för leverans, då mervärdesskatten också blir utkrävbar. Varorna ska anses ha levererats vid den tidpunkt då betalningen har godkänts.

Artikel 369o

En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning eller en förmedlare som agerar för dennes räkning ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om tidpunkten när hans verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning inleds, upphör eller förändras på ett sådant sätt att han inte längre uppfyller villkoren för att kunna utnyttja denna särskilda ordning. Denna information ska lämnas på elektronisk väg.

Artikel 369p

1.   Den information som en beskattningsbar person som inte använder sig av en förmedlare måste lämna till identifieringsmedlemsstaten innan han börjar utnyttja denna särskilda ordning, ska innehålla följande uppgifter:

2.   Den information som förmedlaren måste lämna till identifieringsmedlemsstaten innan han börjar utnyttja denna särskilda ordning för en beskattningsbar persons räkning ska innehålla följande uppgifter:

3.   Den information som förmedlaren måste lämna till identifieringsmedlemsstaten avseende varje beskattningsbar person som han företräder innan denna beskattningsbara person börjar utnyttja denna särskilda ordning ska innehålla följande uppgifter:

4.   Varje beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning eller i förekommande fall dennes förmedlare ska till identifieringsmedlemsstaten anmäla eventuella ändringar av den information som har lämnats.

Artikel 369q

1.   Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela en beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ett individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt för tillämpningen av denna särskilda ordning och underrätta honom på elektronisk väg om det registreringsnummer han tilldelats.

2.   Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela en förmedlare ett individuellt registreringsnummer och underrätta honom på elektronisk väg om det registreringsnummer han tilldelats.

3.   Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela förmedlaren ett individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt för tillämpningen av denna särskilda ordning avseende varje beskattningsbar person för vilken han är utsedd.

4.   Det registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats enligt punkterna 1, 2 och 3 ska endast användas för de ändamål som avses i denna särskilda ordning.

Artikel 369r

1.   Identifieringsmedlemsstaten ska stryka en beskattningsbar person som inte använder sig av en förmedlare ur registreringsregistret i följande fall:

2.   Identifieringsmedlemsstaten ska stryka en förmedlare ur registreringsregistret i följande fall:

3.   Identifieringsmedlemsstaten ska stryka en beskattningsbar person som företräds av en förmedlare ur registreringsregistret i följande fall:

Artikel 369s

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning eller dennes förmedlare ska på elektronisk väg till identifieringsmedlemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje månad, oberoende av om distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland har bedrivits eller inte. Mervärdesskattedeklarationen ska inges senast vid utgången av månaden efter utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser.

Om en mervärdesskattedeklaration ska inges i överensstämmelse med första stycket, får medlemsstaterna för mervärdesskatteändamål inte införa någon ytterligare förpliktelse eller annat förfarande vid import.

Artikel 369t

1.   Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 369q och, för varje konsumtionsmedlemsstat där mervärdesskatt ska betalas, det totala värdet, exklusive mervärdesskatt, för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland för vilka mervärdesskatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden samt det totala beloppet för motsvarande mervärdesskatt fördelat på skattesatser. Tillämpliga mervärdesskattesatser och den totala mervärdesskatt som ska betalas ska också anges i deklarationen.

2.   Om ändringar krävs i mervärdesskattedeklarationen efter inlämnandet, ska dessa ändringar tas med i en senare deklaration inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle lämnas in i enlighet med artikel 369s. Denna senare mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om relevant konsumtionsmedlemsstat, beskattningsperiod och det mervärdesskattebelopp för vilket ändringar krävs.

Artikel 369u

1.   Mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i euro.

De medlemsstater som inte har euron som valuta får begära att mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i deras nationella valuta. Om leveranserna respektive tillhandahållandena har skett i andra valutor, ska den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning eller hans förmedlare vid upprättandet av mervärdesskattedeklarationen använda den växelkurs som gällde den sista dagen av beskattningsperioden.

2.   Omräkningen ska göras på grundval av de växelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken för den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurser offentliggörs.

Artikel 369v

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning eller dennes förmedlare ska betala mervärdesskatten med hänvisning till den relevanta mervärdesskattedeklarationen senast vid utgången av den tidsfrist inom vilken deklarationen ska inges.

Betalningen ska göras i euro till ett bankkonto som identifieringsmedlemsstaten har angett. De medlemsstater som inte har infört euron får begära att betalningen ska göras till ett bankkonto i deras egen valuta.

Artikel 369w

En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning får, avseende ingående mervärdesskatt för hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning, inte göra avdrag enligt artikel 168 i detta direktiv för mervärdesskatt i konsumtionsmedlemsstaterna. Utan hinder av vad som sägs i artikel 1.1 i direktiv 86/560/EEG och artiklarna 2.1 och 3 i direktiv 2008/9/EG ska den beskattningsbara personen i fråga beviljas återbetalning i enlighet med de direktiven. Artiklarna 2.2, 2.3 och 4.2 i direktiv 86/560/EEG ska inte tillämpas på återbetalning avseende varor som omfattas av denna särskilda ordning.

Om det krävs att den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning är registrerad för mervärdesskatt i en medlemsstat för verksamheter som inte omfattas av denna särskilda ordning, ska denne göra avdrag för ingående mervärdesskatt i den medlemsstaten för den beskattningsbara verksamhet som omfattas av denna särskilda ordning i den mervärdesskattedeklaration som ska inges i enlighet med artikel 250 i det här direktivet.

Artikel 369x

1.   En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning. En förmedlare ska föra räkenskaper för varje beskattningsbar person som han företräder. Dessa räkenskaper måste vara så detaljerade att konsumtionsmedlemsstatens skattemyndigheter kan avgöra om mervärdesskattedeklarationen är korrekt.

2.   De räkenskaper som avses i punkt 1 måste på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för konsumtionsmedlemsstaten och för identifieringsmedlemsstaten.

Räkenskaperna ska bevaras i tio år efter utgången av det år då transaktionen genomfördes.

(*2)  Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).”"

31.

I avdelning XII ska följande kapitel läggas till:

”KAPITEL 7

Särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import

Artikel 369y

Om den särskilda ordningen i kapitel 6 avsnitt 4 inte utnyttjas vid import av varor, med undantag av punktskattepliktiga varor, i försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR ska importmedlemsstaten tillåta den person som anmäler varornas ankomst till tullen åt den person för vilken varorna är avsedda inom gemenskapens territorium att utnyttja särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import avseende varor där försändelsen eller transporten avslutas i denna medlemsstat.

Artikel 369z

1.   Vid tillämpning av denna särskilda ordning ska följande gälla:

2.   Medlemsstaterna ska föreskriva att den person som anmäler varornas ankomst till tullen inom gemenskapens territorium vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att korrekt skatt betalas av den person för vilken varorna är avsedda.

Artikel 369za

Med avvikelse från artikel 94.2 får medlemsstaterna föreskriva att den normala mervärdesskattesatsen i importmedlemsstaten ska tillämpas när denna särskilda ordning utnyttjas.

Artikel 369zb

1.   Medlemsstaterna ska tillåta att den mervärdesskatt som uppbärs enligt denna särskilda ordning rapporteras elektroniskt i en månatlig deklaration. Deklarationen ska innehålla uppgifter om den totala uppbörden av mervärdesskatt under den berörda kalendermånaden.

2.   Medlemsstaterna ska kräva att den mervärdesskatt som avses i punkt 1 betalas ut senast vid utgången av månaden efter importen.

3.   De personer som utnyttjar denna särskilda ordning ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning under en tidsperiod som ska fastställas av importmedlemsstaten. Dessa räkenskaper måste vara så detaljerade att importmedlemsstatens skatte- eller tullmyndigheter kan avgöra om mervärdesskattedeklarationen är korrekt och ska på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för importmedlemsstaten.

KAPITEL 8

Motvärden

Artikel 369zc

1.   Motvärdet i nationell valuta av belopp uttryckta i euro ska när det gäller beloppet i artiklarna 369l och 369y fastställas en gång om året. De kurser som ska tillämpas ska vara de som gällde första arbetsdagen i oktober och de ska få verkan från och med den 1 januari följande år.

2.   Medlemsstaterna får avrunda det belopp i nationell valuta som erhålls vid omräkning av beloppen i euro.

3.   Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa det belopp som var i kraft vid tiden för den årliga justering som bestäms i punkt 1, om omräkning av beloppet uttryckt i euro, före den avrundning som anges i punkt 2, leder till en förändring som är mindre än 5 % av beloppet uttryckt i nationell valuta eller till en minskning av det beloppet.”

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/23

(1)

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/1324 (2) föreskriver unionens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (nedan kallat Prima) som genomförs gemensamt av flera medlemsstater.

(2)

Demokratiska folkrepubliken Algeriet (nedan kallad Algeriet) har uttryckt sin önskan att ansluta sig till Prima som deltagande stat och på samma villkor som medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och som deltar i Prima.

(3)

I enlighet med artikel 1.2 i beslut (EU) 2017/1324 ska Algeriet bli en deltagande stat i Prima under förutsättning att det ingås ett internationellt avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete med unionen som fastställer villkoren för Algeriets deltagande i Prima.

(4)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2017/2209 (3) undertecknades avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet som fastställer villkoren för Demokratiska folkrepubliken Algeriets deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) (nedan kallat avtalet) den 26 oktober 2017, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(5)

Avtalet bör godkännas.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/25

(1)

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/1324 (2) föreskriver unionens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (nedan kallat Prima) som genomförs gemensamt av flera medlemsstater.

(2)

Arabrepubliken Egypten (nedan kallad Egypten) har uttryckt sin önskan att ansluta sig till Prima som deltagande stat och på samma villkor som medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och som deltar i Prima.

(3)

I enlighet med artikel 1.2 i beslut (EU) 2017/1324 ska Egypten bli en deltagande stat i Prima under förutsättning att det ingås ett internationellt avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete med unionen som fastställer villkoren för Egyptens deltagande i Prima.

(4)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2017/2210 (3) undertecknades avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Arabrepubliken Egypten som fastställer villkoren för Arabrepubliken Egyptens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) (nedan kallat avtalet) den 27 oktober 2017, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(5)

Avtalet bör godkännas.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/27

(1)

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/1324 (2) föreskriver unionens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (nedan kallat Prima) som genomförs gemensamt av flera medlemsstater.

(2)

Hashemitiska konungariket Jordanien (nedan kallat Jordanien) har uttryckt sin önskan att ansluta sig till Prima som deltagande stat och på samma villkor som medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och som deltar i Prima.

(3)

I enlighet med artikel 1.2 i beslut (EU) 2017/1324 ska Jordanien bli en deltagande stat i Prima under förutsättning att det ingås ett internationellt avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete med unionen som fastställer villkoren för Jordaniens deltagande i Prima.

(4)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2017/2211 (3) undertecknades avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Hashemitiska konungariket Jordanien som fastställer villkoren för Hashemitiska konungariket Jordaniens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (nedan kallat avtalet) den 10 november 2017, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(5)

Avtalet bör godkännas.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/29

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/32

(1)

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (2) fastställer närmare bestämmelser om presumtion av köparens placering för fastställande av platsen för tillhandahållande av telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg som tillhandahålls icke beskattningsbara personer.

(2)

Utvärderingen av kraven för tillämpning av dessa presumtioner har visat att det under vissa omständigheter är extremt betungande för en beskattningsbar person som är etablerad i en medlemsstat och som tillhandahåller sådana tjänster till icke beskattningsbara personer i andra medlemsstater att erhålla två icke motstridiga bevishandlingar för den plats där kunden är etablerad eller där denne är bosatt eller stadigvarande vistas.

(3)

Det är särskilt betungande för små och medelstora företag. Kravet på en bevishandling bör förenkla skyldigheterna för sådana företag vars gemenskapsinterna tillhandahållanden till konsumenter i andra medlemsstater understiger ett visst tröskelvärde.

(4)

Förenklingen av kravet på att bevisa köparens placering är ett komplement till de ändringar av de särskilda ordningar som anges i kapitel 6 i avdelning XII i direktiv 2006/112/EG som införts genom artikel 1 i rådets direktiv (EU) 2017/2455 (3) och bör därför tillämpas från och med samma dag.

(5)

Genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/34

(1)

I förordning (EG) nr 882/2004 fastställs allmänna bestämmelser för offentlig kontroll som utförs för att kontrollera efterlevnaden av bland annat bestämmelserna om livsmedelshygien. Enligt den förordningen ska Europeiska unionens referenslaboratorier (nedan kallade EU:s referenslaboratorier) särskilt ansvara för att förse nationella referenslaboratorier med uppgifter om analysmetoder och samordna tillämpningen av dessa metoder. EU:s referenslaboratorier förtecknas i bilaga VII till den förordningen.

(2)

Arbetsprogrammet för EU:s referenslaboratorium för mjölk och mjölkprodukter syftar huvudsakligen till att tillhandahålla analysmetoder och säkerställa ett gemensamt tillvägagångssätt för de kvalifikationsprövningar mellan olika laboratorier som de nationella referenslaboratorierna utför när det gäller kvalitetsindikatorer såsom somatiska celltal och bakterier. Den aktuella expertisen om hur man på ett korrekt sätt utför dessa analyser är nu väletablerad, både hos de officiella laboratorier som utför den offentliga kontrollen och hos de laboratorier som livsmedelsföretagen i allt högre utsträckning använder för att analysera dessa indikatorer, som utgör en faktor som bestämmer priset på den mjölk som hämtas från gårdar.

(3)

EU:s referenslaboratorium för mjölk och mjölkprodukter behövs inte längre inom unionen. Det bör därför utgå ur förteckningen över EU:s referenslaboratorier i bilaga VII till förordning (EG) nr 882/2004.

(4)

Bilaga VII till förordning (EG) nr 882/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/36

(1)

När en akt ska antas av rådet med kvalificerad majoritet, måste det kontrolleras att de medlemsstater som utgör denna kvalificerade majoritet motsvarar minst 65 % av unionens befolkning.

(2)

Denna procentandel beräknas i enlighet med befolkningssiffrorna i bilaga III till rådets arbetsordning (nedan kallad arbetsordningen).

(3)

I artikel 11.6 i arbetsordningen föreskrivs det att rådet, med verkan från och med den 1 januari varje år, ska anpassa sifferuppgifterna i den bilagan i enlighet med de uppgifter som Europeiska unionens statistikkontor innehar den 30 september föregående år.

(4)

Arbetsordningen bör därför ändras i enlighet med detta för år 2018.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/38

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är främjandet av skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olagligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan fördragsslutande stater och mellan centrala myndigheter och syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de fördragsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Georgien deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 24 juli 1997. För Georgien trädde 1980 års Haagkonvention i kraft den 1 oktober 1997.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Danmark, Luxemburg och Rumänien, har redan godtagit Georgiens anslutning till 1980 års Haagkonvention. Georgien har godtagit Bulgariens, Estlands, Lettlands, Litauens och Maltas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Georgien har lett till slutsatsen att Luxemburg och Rumänien i unionens intresse kan godta Georgiens anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Sydafrika deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 8 juli 1997. För Sydafrika trädde 1980 års Haagkonvention i kraft den 1 oktober 1997.

(13)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Luxemburg och Rumänien, har redan godtagit Sydafrikas anslutning till 1980 års Haagkonvention. Sydafrika har godtagit Bulgariens, Estlands, Lettlands, Litauens och Maltas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Sydafrika har lett till slutsatsen att Luxemburg och Rumänien i unionens intresse kan godta Sydafrikas anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(14)

Luxemburg och Rumänien bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Georgiens och Sydafrikas anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Unionens övriga medlemsstater som redan godtagit Georgiens och Sydafrikas anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(15)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(16)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/41

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är främjandet av skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olagligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan avtalsslutande stater och mellan centrala myndigheter och syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de avtalsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

San Marino deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 14 december 2006. För San Marino trädde 1980 års Haagkonvention i kraft den 1 mars 2007.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Kroatien, Danmark, Nederländerna, Portugal och Rumänien, har redan godtagit San Marinos anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i San Marino har lett till slutsatsen att Kroatien, Nederländerna, Portugal och Rumänien i unionens intresse kan godta San Marinos anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Kroatien, Nederländerna, Portugal och Rumänien bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av San Marinos anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Unionens övriga medlemsstater som redan godtagit San Marinos anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(13)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/43

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är främjandet av skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olagligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan avtalsslutande stater och mellan centrala myndigheter och som syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de avtalsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Panama deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 2 februari 1994. För Panama trädde 1980 års Haagkonvention i kraft den 1 maj 1994.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Rumänien, har redan godtagit Panamas anslutning till 1980 års Haagkonvention. Panama har godtagit Bulgariens, Cyperns, Estlands, Lettlands, Litauens, Maltas och Sloveniens anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Panama har lett till slutsatsen att Österrike och Rumänien i unionens intresse kan godta Panamas anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Uruguay deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 18 november 1999. För Uruguay trädde 1980 års Haagkonvention i kraft den 1 februari 2000.

(13)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Rumänien, har redan godtagit Uruguays anslutning till 1980 års Haagkonvention. Uruguay har godtagit Bulgariens, Estlands, Lettlands och Litauens anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Uruguay har lett till slutsatsen att Österrike och Rumänien i unionens intresse kan godta Uruguays anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(14)

Colombia deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 13 december 1995. För Colombia trädde 1980 års Haagkonvention i kraft den 1 mars 1996.

(15)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Rumänien, har redan godtagit Colombias anslutning till 1980 års Haagkonvention. Colombia har godtagit Bulgariens, Estlands, Lettlands, Litauens och Maltas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Colombia har lett till slutsatsen att Österrike och Rumänien i unionens intresse kan godta Colombias anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(16)

El Salvador deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 5 februari 2001. För El Salvador trädde 1980 års Haagkonvention i kraft den 1 maj 2001.

(17)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Rumänien, har redan godtagit El Salvadors anslutning till 1980 års Haagkonvention. El Salvador har godtagit Bulgariens, Estlands, Lettlands och Litauens anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i El Salvador har lett till slutsatsen att Österrike och Rumänien i unionens intresse kan godta El Salvadors anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(18)

Österrike och Rumänien bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Panamas, Uruguays, Colombias och El Salvadors anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Unionens övriga medlemsstater som redan godtagit Panamas, Uruguays, Colombias och El Salvadors anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(19)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(20)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

29.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/46