|
ISSN 1977-0820 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 236 |
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
60 årgången |
|
Innehållsförteckning |
|
II Icke-lagstiftningsakter |
Sida |
|
|
|
INTERNATIONELLA AVTAL |
|
|
|
* |
||
|
|
|
Ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet |
|
|
|
|
FÖRORDNINGAR |
|
|
|
* |
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1542 av den 8 juni 2017 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/35 vad gäller beräkningen av lagstadgade kapitalkrav för vissa kategorier av tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag (infrastrukturföretag) ( 1 ) |
|
|
|
|
BESLUT |
|
|
|
* |
||
|
|
|
REKOMMENDATIONER |
|
|
|
* |
|
|
|
Rättelser |
|
|
|
* |
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES. |
|
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
II Icke-lagstiftningsakter
INTERNATIONELLA AVTAL
|
14.9.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 236/1 |
RÅDETS BESLUT (EU) 2017/1541
av den 17 juli 2017
om ingående på Europeiska unionens vägnar av Kigaliändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 jämförd med artikel 218.6 andra stycket a,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets godkännande (1), och
av följande skäl:
|
(1) |
Unionen blev part i Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet (nedan kallad Wienkonventionen) och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (nedan kallat Montrealprotokollet) genom rådets beslut 88/540/EEG (2). Därefter godkändes följande ändringar av Montrealprotokollet: första ändringen genom rådets beslut 91/690/EEG (3), andra ändringen genom rådets beslut 94/68/EG (4), tredje ändringen genom rådets beslut 2000/646/EG (5) och fjärde ändringen genom rådets beslut 2002/215/EG (6). |
|
(2) |
Vid det 28:e mötet mellan parterna i Montrealprotokollet, som ägde rum i Kigali i Rwanda den 10–15 oktober 2016, antogs texten till ytterligare en ändring av Montrealprotokollet (nedan kallad Kigaliändringen) som innebar att en stegvis minskning av förbrukningen och produktionen av fluorkolväten lades till Montrealprotokollets kontrollåtgärder. |
|
(3) |
En stegvis minskning av förbrukningen och produktionen av fluorkolväten är nödvändig för att det ska vara möjligt att minska dessa ämnens bidrag till klimatförändringen och förhindra att obegränsade mängder förs in, särskilt i utvecklingsländer. |
|
(4) |
Kigaliändringen är ett nödvändigt bidrag till genomförandet av Parisavtalet, vilket godkändes genom rådets beslut (EU) 2016/1841 (7), när det gäller målet att med god marginal hålla den globala temperaturökningen under 2 °C över förindustriell nivå och sträva efter att ytterligare begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. |
|
(5) |
Unionens behörighet i frågor som omfattas av Wienkonventionen och Montrealprotokollet har utvecklats avsevärt sedan 1988. Depositarien bör underrättas om väsentliga ändringar av denna behörighet, i enlighet med artikel 13.3 i Wienkonventionen. |
|
(6) |
Unionen har redan antagit instrument rörande frågor som omfattas av Kigaliändringen, bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 (8). |
|
(7) |
Kigaliändringen bör godkännas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Kigaliändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet godkänns härmed på Europeiska unionens vägnar.
Även behörighetsförklaringen i enlighet med artikel 13.3 i Wienkonventionen godkänns härmed.
Texterna till Kigaliändringen och behörighetsförklaringen åtföljer detta beslut.
Artikel 2
Rådets ordförande ska utse den eller de personer som ska ha rätt att, på unionens vägnar, deponera det godkännandeinstrument som avses i artikel 13.1 i Wienkonventionen tillsammans med behörighetsförklaringen (9).
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har antagits.
Utfärdat i Bryssel den 17 juli 2017.
På rådets vägnar
T. TAMM
Ordförande
(1) Godkännande av den 5 juli 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(2) Rådets beslut 88/540/EEG av den 14 oktober 1988 om ingående av Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 297, 31.10.1988, s. 8).
(3) Rådets beslut 91/690/EEG av den 12 december 1991 om ingående av ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som antogs i juni 1990 i London, av parterna till protokollet (EGT L 377, 31.12.1991, s. 28).
(4) Rådets beslut 94/68/EG av den 2 december 1993 om fastställande av ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 33, 7.2.1994, s. 1).
(5) Rådets beslut 2000/646/EG av den 17 oktober 2000 om ingående av ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 272, 25.10.2000, s. 26).
(6) Rådets beslut 2002/215/EG av den 4 mars 2002 om ingående av den fjärde ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 72, 14.3.2002, s. 18).
(7) Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).
(9) Dagen för Kigaliändringens ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.
|
14.9.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 236/3 |
ÖVERSÄTTNING
ÄNDRING AV MONTREALPROTOKOLLET OM ÄMNEN SOM BRYTER NED OZONSKIKTET
Artikel I
Ändringar
Artikel 1, punkt 4
I punkt 4 i artikel 1 i protokollet ska
”bilaga C eller bilaga E” ersättas med följande:
”bilaga C, bilaga E eller bilaga F”.
Artikel 2, punkt 5
I punkt 5 i artikel 2 i protokollet ska
”och artikel 2H” ersättas med följande:
”och artiklarna 2H och 2J”.
Artikel 2, punkterna 8 a, 9 a och 11
I punkterna 8 a och 11 i artikel 2 i protokollet ska
”artiklarna 2A till 2I” ersättas med följande:
”artiklarna 2A till 2J”.
Följande ska läggas till i slutet av led a i punkt 8 i artikel 2 i protokollet:
”Sådana avtal får utvidgas till att omfatta skyldigheter avseende förbrukning eller produktion enligt artikel 2J, förutsatt att summan av de berörda parternas beräknade förbruknings- eller produktionsnivåer inte överstiger de nivåer som anges i artikel 2J.”
I led a i) i punkt 9 i artikel 2 i protokollet, efter ordet
”justeringar”
ska följande utgå:
”och”.
Led a ii i punkt 9 i artikel 2 i protokollet ska ges den nya numreringen a iii.
Följande ska läggas till som led a ii efter led a i) i punkt 9 i artikel 2 i protokollet:
”justeringar bör göras av de globala uppvärmningspotentialer som anges i grupp I i bilaga A, bilaga C och bilaga F och, i så fall vilka justeringar, och”
Artikel 2J
Följande artikel ska införas efter artikel 2I i protokollet:
”Artikel 2J Fluorkolväten
1. Varje part ska se till att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2019, och under varje tolvmånadersperiod därefter, dess beräknade nivå avseende förbrukning av de kontrollerade ämnena enligt bilaga F, uttryckt som CO2-ekvivalenter, inte överstiger den procentsats som anges för respektive antal år i leden a till e nedan av det årliga genomsnittet av dess beräknade förbrukning av kontrollerade ämnen enligt bilaga F för åren 2011, 2012 och 2013 plus femton procent av dess beräknade förbrukning av kontrollerade ämnen under grupp I i bilaga C, enligt vad som anges i punkt 1 i artikel 2F, uttryckt som CO2-ekvivalenter:
|
a) |
2019–2023: 90 procent |
|
b) |
2024–2028: 60 procent |
|
c) |
2029–2033: 30 procent |
|
d) |
2034–2035: 20 procent |
|
e) |
2036 och åren därefter: 15 procent |
2. Trots vad som sägs i punkt 1 i denna artikel får parterna besluta att en part ska se till att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2020, och under varje tolvmånadersperiod därefter, dess beräknade nivå avseende förbrukning av de kontrollerade ämnena enligt bilaga F, uttryckt som CO2-ekvivalenter, inte överstiger den procentsats som anges för respektive antal år i leden a till e nedan av det årliga genomsnittet av dess beräknade förbrukning av kontrollerade ämnen enligt bilaga F för åren 2011, 2012 och 2013 plus tjugofem procent av dess beräknade förbrukning av kontrollerade ämnen under grupp I i bilaga C, enligt vad som anges i punkt 1 i artikel 2F, uttryckt som CO2-ekvivalenter:
|
a) |
2020–2024: 95 procent |
|
b) |
2025–2028: 65 procent |
|
c) |
2029–2033: 30 procent |
|
d) |
2034–2035: 20 procent |
|
e) |
2036 och åren därefter: 15 procent |
3. Varje part som producerar kontrollerade ämnen enligt bilaga F ska se till att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2019, och under varje tolvmånadersperiod därefter, dess beräknade nivå avseende produktion av de kontrollerade ämnena enligt bilaga F, uttryckt som CO2-ekvivalenter, inte överstiger den procentsats som anges för respektive antal år i leden a till e nedan av det årliga genomsnittet av dess beräknade produktion av kontrollerade ämnen enligt bilaga F för åren 2011, 2012 och 2013 plus femton procent av dess beräknade produktion av kontrollerade ämnen under grupp I i bilaga C, enligt vad som anges i punkt 2 i artikel 2F, uttryckt som CO2-ekvivalenter:
|
a) |
2019–2023: 90 procent |
|
b) |
2024–2028: 60 procent |
|
c) |
2029–2033: 30 procent |
|
d) |
2034–2035: 20 procent |
|
e) |
2036 och åren därefter: 15 procent |
4. Trots vad som sägs i punkt 3 i denna artikel får parterna besluta att en part som producerar kontrollerade ämnen enligt bilaga F ska se till att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2020, och under varje tolvmånadersperiod därefter, dess beräknade nivå avseende produktion av de kontrollerade ämnena enligt bilaga F, uttryckt som CO2-ekvivalenter, inte överstiger den procentsats som anges för respektive antal år i leden a till e nedan av det årliga genomsnittet av dess beräknade produktion av kontrollerade ämnen enligt bilaga F för åren 2011, 2012 och 2013 plus tjugofem procent av dess beräknade produktion av kontrollerade ämnen under grupp I i bilaga C, enligt vad som anges i punkt 2 i artikel 2F, uttryckt som CO2-ekvivalenter:
|
a) |
2020–2024: 95 procent |
|
b) |
2025–2028: 65 procent |
|
c) |
2029–2033: 30 procent |
|
d) |
2034–2035: 20 procent |
|
e) |
2036 och åren därefter: 15 procent |
5. Punkterna 1–4 i denna artikel ska tillämpas utom i den utsträckning som parterna beslutar att tillåta den produktions- eller förbrukningsnivå som är nödvändig för att tillgodose användningsområden som enligt överenskommelse mellan parterna betraktas som undantagna användningsområden.
6. Varje part som tillverkar ämnen under grupp I i bilaga C eller ämnen enligt bilaga F ska se till att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2020, och under varje tolvmånadersperiod därefter, dess utsläpp av ämnen under grupp II i bilaga F som uppstår i varje produktionsanläggning som tillverkar ämnen under grupp I i bilaga C eller ämnen enligt bilaga F, förstörs i den mån det är görligt med användning av teknik som godkänts av parterna under samma tolvmånadersperiod.
7. Varje part ska se till att ämnen under grupp II i bilaga F, som uppstår i anläggningar som producerar ämnen under grupp I i bilaga C eller ämnen enligt bilaga F, förstörs endast genom teknik som har godkänts av parterna.”
Artikel 3
Den inledande meningen i artikel 3 i protokollet ska ersättas med följande:
”1. Vid tillämpning av artiklarna 2, 2A–2J och 5 ska varje part, för varje grupp av ämnen i bilaga A, bilaga B, bilaga C, bilaga E eller bilaga F, fastställa sina beräknade nivåer i fråga om”.
Det sista semikolonet i led a i) i artikel 3 i protokollet ska ersättas med följande:
”, utom i de fall som anges i punkt 2,”.
Följande ska läggas till i slutet av artikel 3 i protokollet:
”; och
|
d) |
utsläpp av ämnen under grupp II i bilaga F, som uppstår i varje anläggning som generar ämnen i grupp I i bilaga C eller ämnen enligt bilaga F genom att bland annat räkna med mängder som släpps ut från läckor i utrustningen, processventiler och destrueringsanordningar, men utan att räkna med mängder som avskiljs för användning, destruering eller lagring. |
2. Vid beräkning av nivåer, uttryckt som CO2-ekvivalenter avseende produktion, förbrukning, import, export och utsläpp av ämnen enligt bilaga F och ämnen under grupp I i bilaga C för tillämpning av artikel 2J, punkt 5 bis i artikel 2 och punkt 1 d i artikel 3 ska varje part använda sig av den globala uppvärmningspotential för de ämnena som anges under grupp I i bilaga A, bilaga C och bilaga F.”
Artikel 4, punkt 1 sept
Följande punkt ska införas efter punkt 1 sex i artikel 4 i protokollet:
”1 sept. Inom ett år efter det att denna punkt har trätt i kraft ska varje part förbjuda import av kontrollerade ämnen enligt bilaga F från varje stat som inte är part i detta protokoll.”
Artikel 4, punkt 2 sept
Följande punkt ska införas efter punkt 2 sex i artikel 4 i protokollet:
”2 sept. Inom ett år efter det att denna punkt har trätt i kraft ska varje part förbjuda export av kontrollerade ämnen enligt bilaga F från varje stat som inte är part i detta protokoll.”
Artikel 4, punkterna 5, 6 och 7
I punkterna 5, 6 och 7 i artikel 4 i protokollet ska
”bilagorna A, B, C och E” ersättas med följande:
”bilagorna A, B, C, E och F”.
Artikel 4, punkt 8
I punkt 8 i artikel 4 i protokollet ska
”artiklarna 2A till 2I” ersättas med följande:
”artiklarna 2A till 2J”.
Artikel 4B
Följande punkt skall införas efter punkt 2 i artikel 4B i protokollet:
”2 bis. Senast den 1 januari 2019 eller inom tre månader från och med det att denna punkt träder ikraft för den berörda parten, beroende på vilket som inträffar senare, ska varje part inrätta och tillämpa ett licenssystem för import- och export av nyproducerade, använda, återanvända och regenererade kontrollerade ämnen enligt bilaga F. Parter enligt punkt 1 i artikel 5 som beslutar att de inte är i stånd att fastställa och genomföra ett sådant system senast den 1 januari 2019 får vänta med sådana åtgärder till och med den 1 januari 2021.”
Artikel 5
I punkt 4 i artikel 5 i protokollet ska
”2I”
ersättas med följande:
”2J”
I punkt 5 och punkt 6 i artikel 5 i protokollet ska
”artikel 2I”
ersättas med följande:
”och artiklarna 2I och 2J”.
Punkt 5 i artikel 5 i protokollet ska ändras på följande sätt:
[Ej relevant för den svenska språkversionen]
Följande punkt skall införas efter punkt 8 ter i artikel 5 i protokollet:
|
”8 qua. |
|
Artikel 6
I artikel 6 i protokollet ska
”artiklarna 2A till 2I” ersättas med följande:
”artiklarna 2A till 2J”.
Artikel 7, punkterna 2, 3 och 3 ter
Följande rad ska införas efter den rad som lyder ”- i bilaga E, i fråga om år 1991,” i punkt 2 i artikel 7 i protokollet:
|
”— |
i bilaga F, i fråga om åren 2011–2013, förutom att de parter som avses i punkt 1 i artikel 5 ska tillhandahålla sådana uppgifter för åren 2020–2022, men de parter som avses i punkt 1 i artikel 5 som omfattas av leden d och f i punkt 8 qua i artikel 5 ska tillhandahålla sådana uppgifter för åren 2024–2026,” |
I punkterna 2 och 3 i artikel 7 i protokollet ska
”C och E”
ersättas med följande:
”C, E och F”.
Följande punkt ska läggas till i artikel 7 i protokollet efter punkt 3 bis:
”3 ter. Varje part ska till sekretariatet lämna statistiska uppgifter om sina årliga utsläpp per anläggning av kontrollerade ämnen under grupp II i bilaga F i enlighet med punkt 1 d i artikel 3 i protokollet.”
Artikel 7, punkt 4
I punkt 4 i artikel 7 i protokollet, efter orden
”statistiska uppgifter om” och ”lämnar uppgifter om” ska följande läggas till:
”produktion,”.
Artikel 10, punkt 1
I punkt 1 i artikel 10 i protokollet ska
”och artikel 2I”
ersättas med följande:
”, artikel 2I och artikel 2J”
Följande ska läggas till i slutet av punkt 1 i artikel 10 i protokollet:
”Om en part som avses i punkt 1 i artikel 5 väljer att använda sig av finansiering från varje annan finansiell mekanism vilket skulle kunna leda till att en del av dess överenskomna tilläggskostnader täcks, ska denna del inte täckas av den finansiella mekanismen enligt artikel 10 i detta protokoll.”
Artikel 17
I artikel 17 i protokollet ska
”artiklarna 2A till 2I” ersättas med följande:
”artiklarna 2A till 2J”.
Bilaga A
Följande tabell ska ersätta tabellen för grupp I i bilaga A till protokollet:
|
Grupp |
Ämne |
Ozonnedbrytande potential* |
Global uppvärmnings-potential över 100 år |
|
Grupp I |
|||
|
CFCl3 |
(CFC-11) |
1,0 |
4 750 |
|
CF2Cl2 |
(CFC-12) |
1,0 |
10 900 |
|
C2F3Cl3 |
(CFC-113) |
0,8 |
6 130 |
|
C2F4Cl2 |
(CFC-114) |
1,0 |
10 000 |
|
C2F5Cl |
(CFC-115) |
0,6 |
7 370 |
Bilaga C och bilaga F
Följande tabell ska ersätta tabellen för grupp I i bilaga C till protokollet:
|
Grupp |
Ämne |
Antal isomerer |
Ozon-nedbrytande potential* |
Global uppvärmnings-potential över 100 år*** |
|
Grupp I |
||||
|
CHFCl2 |
(HCFC-21)** |
1 |
0,04 |
151 |
|
CHF2Cl |
(HCFC-22)** |
1 |
0,055 |
1 810 |
|
CHFCl |
(HCFC-31) |
1 |
0,02 |
|
|
C2HFCl4 |
(HCFC-121) |
2 |
0,01-0,04 |
|
|
C2HF2Cl3 |
(HCFC-122) |
3 |
0,02–0,08 |
|
|
C2HF3Cl2 |
(HCFC-123) |
3 |
0,02–0,06 |
77 |
|
CHCl2CF3 |
(HCFC-123)** |
— |
0,02 |
|
|
C2HF4Cl |
(HCFC-124) |
2 |
0,02–0,04 |
609 |
|
CHFClCF3 |
(HCFC-124)** |
— |
0,022 |
|
|
C2H2FCl3 |
(HCFC-131) |
3 |
0,007–0,05 |
|
|
C2H2F2Cl2 |
(HCFC-132) |
4 |
0,008–0,05 |
|
|
C2H2F3Cl |
(HCFC-133) |
3 |
0,02–0,06 |
|
|
C2H3FCl2 |
(HCFC-141) |
3 |
0,005–0,07 |
|
|
CH3CFCl2 |
(HCFC-141b)** |
— |
0,11 |
725 |
|
C2H3F2Cl |
(HCFC-142) |
3 |
0,008–0,07 |
|
|
CH3CF2Cl |
(HCFC-142b)** |
— |
0,065 |
2 310 |
|
C2H4FCl |
(HCFC-151) |
2 |
0,003–0,005 |
|
|
C3HFCl6 |
(HCFC-221) |
5 |
0,015–0,07 |
|
|
C3HF2Cl5 |
(HCFC-222) |
9 |
0,01–0,09 |
|
|
C3HF3Cl4 |
(HCFC-223) |
12 |
0,01–0,08 |
|
|
C3HF4Cl3 |
(HCFC-224) |
12 |
0,01–0,09 |
|
|
C3HF5Cl2 |
(HCFC-225) |
9 |
0,02–0,07 |
|
|
CF3CF2CHCl2 |
(HCFC-225ca)** |
— |
0,025 |
122 |
|
CF2ClCF2CHClF |
(HCFC-225cb)** |
— |
0,033 |
595 |
|
C3HF6Cl |
(HCFC-226) |
5 |
0,02–0,10 |
|
|
C3H2FCl5 |
(HCFC-231) |
9 |
0,05–0,09 |
|
|
C3H2F2Cl4 |
(HCFC-232) |
16 |
0,008–0,10 |
|
|
C3H2F3Cl3 |
(HCFC-233) |
18 |
0,007–0,23 |
|
|
C3H2F4Cl2 |
(HCFC-234) |
16 |
0,01–0,28 |
|
|
C3H2F5Cl |
(HCFC-235) |
9 |
0,03–0,52 |
|
|
C3H3FCl4 |
(HCFC-241) |
12 |
0,004–0,09 |
|
|
C3H3F2Cl3 |
(HCFC-242) |
18 |
0,005–0,13 |
|
|
C3H3F3Cl2 |
(HCFC-243) |
18 |
0,007–0,12 |
|
|
C3H3F4Cl |
(HCFC-244) |
12 |
0,009–0,14 |
|
|
C3H4FCl3 |
(HCFC-251) |
12 |
0,001–0,01 |
|
|
C3H4F2Cl2 |
(HCFC-252) |
16 |
0,005–0,04 |
|
|
C3H4F3Cl |
(HCFC-253) |
12 |
0,003–0,03 |
|
|
C3H5FCl2 |
(HCFC-261) |
9 |
0,002–0,02 |
|
|
C3H5F2Cl |
(HCFC-262) |
9 |
0,002–0,02 |
|
|
C3H6FCl |
(HCFC-271) |
5 |
0,001–0,03 |
|
|
* |
När den ozonnedbrytande potentialen anges som ett intervall ska det högsta värdet inom detta intervall användas inom ramen för protokollet. När ett enda värde anges för den ozonnedbrytande potentialen har detta bestämts på grundval av beräkningar baserade på laboratoriemätningar. De värden som anges som ett intervall är uppskattningar och mindre tillförlitliga. Intervallet avser en isomergrupp. Det högre värdet är en uppskattning av den ozonnedbrytande potentialen hos den isomer som har den högsta ozonnedbrytande potentialen, medan det lägre värdet är en uppskattning av den ozonnedbrytande potentialen hos den isomer som har den lägsta ozonnedbrytande potentialen. |
|
** |
Identifierar de kommersiellt mest gångbara ämnena, med de värden för den ozonnedbrytande potentialen som ska användas inom ramen för protokollet. |
|
*** |
För de ämnen för vilka inget värde för global uppvärmningspotential anges ska standardvärdet 0 tillämpas till dess att ett värde för global uppvärmningspotential införs genom förfarandet i punkt 9 a ii i artikel 2. |
Följande bilaga skall läggas till i protokollet efter bilaga E:
”Bilaga F: Kontrollerade ämnen
|
Grupp |
Ämne |
Global uppvärmningspotential över 100 år |
|
Grupp I |
||
|
CHF2CHF2 |
HFC-134 |
1 100 |
|
CH2FCF3 |
HFC-134a |
1 430 |
|
CH2FCHF2 |
HFC-143 |
353 |
|
CHF2CH2CF3 |
HFC-245fa |
1 030 |
|
CF3CH2CF2CH3 |
HFC-365mfc |
794 |
|
CF3CHFCF3 |
HFC-227ea |
3 220 |
|
CH2FCF2CF3 |
HFC-236cb |
1 340 |
|
CHF2CHFCF3 |
HFC-236ea |
1 370 |
|
CF3CH2CF3 |
HFC-236fa |
9 810 |
|
CH2FCF2CHF2 |
HFC-245ca |
693 |
|
CF3CHFCHFCF2CF3 |
HFC-43-10mee |
1 640 |
|
CH2F2 |
HFC-32 |
675 |
|
CHF2CF3 |
HFC-125 |
3 500 |
|
CH3CF3 |
HFC-143 a |
4 470 |
|
CH3F |
HFC-41 |
92 |
|
CH2FCH2F |
HFC-152 |
53 |
|
CH3CHF2 |
HFC-152 a |
124 |
|
|
|
|
|
Grupp II |
||
|
CHF3 |
HFC-23 |
14 800 |
Artikel II
Förhållande till 1999 års ändringar
Ingen stat eller organisation för regional ekonomisk integration får deponera ett ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument avseende detta ändringsdokument såvida den inte tidigare, eller samtidigt, har deponerat ett sådant instrument avseende den ändring som antogs vid parternas elfte möte i Peking den 3 december 1999.
Artikel III
Förhållande till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet
Det är inte avsikten med detta ändringsdokument att det ska leda till att fluorkolväten undantas från tillämpningsområdet för åtagandena i artiklarna 4 och 12 i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar eller i artiklarna 2, 5, 7 och 10 i Kyotoprotokollet.
Artikel IV
Ikraftträdande
|
1. |
Förutom vad som sägs i punkt 2 nedan ska detta ändringsdokument träda i kraft den 1 januari 2019, förutsatt att minst 20 ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument avseende ändringsdokumentet har deponerats av stater eller organisationer för regional ekonomisk integration som är parter till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Om detta villkor inte är uppfyllt ovannämnda dag, träder ändringsdokumentet i kraft på den nittionde dagen efter den dag då villkoret har uppfyllts. |
|
2. |
Ändringarna i artikel 4 i protokollet, kontroll över handel med icke-parter, som anges i artikel I i detta ändringsdokument träder i kraft den 1 januari 2033, förutsatt att minst 20 ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument avseende ändringsdokumentet har deponerats av stater eller organisationer för regional ekonomisk integration som är parter till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Om detta villkor inte är uppfyllt ovannämnda dag, träder ändringsdokumentet i kraft på den nittionde dagen efter den dag då villkoret har uppfyllts. |
|
3. |
Vad gäller punkterna 1 och 2 ovan ska en handling som deponeras av en organisation för regional ekonomisk integration inte räknas utöver de som har deponerats av organisationens medlemsstater. |
|
4. |
Efter det att detta ändringsdokument har trätt i kraft i enlighet med punkterna 1 och 2 ska det träda i kraft för varje annan part till protokollet på den nittionde dagen efter det att partens ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument deponerats. |
Artikel V
Provisorisk tillämpning
Varje part får när som helst före det att detta ändringsdokument träder i kraft förklara att den kommer att tillämpa provisoriskt någon av de kontrollåtgärder som anges i artikel 2J och motsvarande rapporteringskrav i artikel 7, fram till dess att det träder i kraft.
Europeiska unionens förklaring i överensstämmelse med artikel 13.3 i Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet rörande räckvidden av dess behörighet med hänsyn till de frågor som omfattas av konventionen och av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet
Följande stater är för närvarande medlemmar av Europeiska unionen: Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.
I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, är unionen behörig att ingå internationella avtal och fullgöra de skyldigheter som följer av avtalen när detta bidrar till att följande mål uppnås:
|
— |
Att bevara, skydda och förbättra miljön. |
|
— |
Att skydda människors hälsa. |
|
— |
Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt. |
|
— |
Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, särskilt för att bekämpa klimatförändringen. |
Unionen har utövat sin behörighet på det område som omfattas av Wienkonventionen och Montrealprotokollet genom antagandet av rättsliga instrument, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (omarbetning) (1), som ersätter tidigare lagstiftning för skydd av ozonskiktet, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (2). Unionen har behörighet att fullgöra de skyldigheter som följer av Wienkonventionen och Montrealprotokollet för vilka bestämmelserna i unionens rättsliga instrument, i synnerhet de som anges ovan, fastställer gemensamma regler och om och i den mån som sådana gemensamma reglers räckvidd påverkas eller ändras av bestämmelserna i Wienkonventionen och Montrealprotokollet eller en akt som antas för att genomföra denna; i andra fall fortsätter unionens behörighet att delas mellan unionen och dess medlemsstater.
Det ligger i sakens natur att Europeiska unionens utövande av behörighet enlighet med fördragen kommer att förändras kontinuerligt. Unionen förbehåller sig därför rätten att löpande anpassa denna förklaring.
På det forskningsområde som avses i konventionen, har unionen behörighet att vidta åtgärder, särskilt att fastställa och genomföra program; utövandet av denna behörighet får dock inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sin behörighet.
FÖRORDNINGAR
|
14.9.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 236/14 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/1542
av den 8 juni 2017
om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/35 vad gäller beräkningen av lagstadgade kapitalkrav för vissa kategorier av tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag (infrastrukturföretag)
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artiklarna 50.1 a och 111.1 b, c och m, och
av följande skäl:
|
(1) |
Investeringsplanen för Europa syftar till att undanröja hinder för investeringar, öka synligheten för och ge tekniskt stöd till investeringsprojekt, samt använda nya och befintliga finansiella resurser på ett smartare sätt. I synnerhet den tredje pelaren i investeringsplanen bygger på att undanröja hinder för investeringar och öka förutsägbarheten på lagstiftningsområdet för att Europa ska förbli attraktivt för investeringar. |
|
(2) |
Ett av målen för kapitalmarknadsunionen är att mobilisera kapital i Europa och kanalisera det bland annat till infrastrukturprojekt som behöver det för att kunna expandera och skapa sysselsättning. Försäkringsföretag, i synnerhet livförsäkringsföretag, är bland de största institutionella investerarna i Europa, med förmåga att tillhandahålla eget kapital och skuldfinansiering för långsiktig infrastruktur. |
|
(3) |
Den 2 april 2016 trädde kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/467 (2) om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (3) i kraft, genom vilken en separat tillgångsklass för infrastrukturprojekt skapas i riskkalibreringssyfte. |
|
(4) |
Kommissionen begärde och mottog ytterligare teknisk rådgivning från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) när det gäller kriterier för och kalibrering av den nya tillgångsklassen för infrastrukturföretag. Denna tekniska rådgivning rekommenderade också vissa ändringar av kriterierna för godkända infrastrukturprojektinvesteringar som infördes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/467. |
|
(5) |
För att täcka strukturerad projektfinansiering i situationer som omfattar flera juridiska enheter i en företagskoncern, bör definitionen av infrastrukturprojektenhet ersättas och utvidgas till att omfatta både enskilda enheter och koncerner. För att täcka enheter som erhåller en betydande del av sina intäkter från infrastrukturverksamhet, bör lydelsen i intäktskriterierna ändras. För att bedöma intäktskällorna i en infrastrukturenhet bör det senaste räkenskapsåret användas, där tillgängligt, eller ett finansieringsförslag, till exempel ett obligationsprospekt eller finansiella prognoser i en låneansökan. Definitionen av infrastrukturtillgångar bör omfatta fysiska tillgångar så att relevanta infrastrukturenheter kan komma i fråga. |
|
(6) |
För att undvika ett fullständigt uteslutande av infrastrukturenheter som av rättsliga skäl eller äganderättsskäl inte är i stånd att lämna säkerhet till långivare för alla tillgångar, bör mekanismer inrättas som möjliggör andra säkerhetsarrangemang för kreditgivarna. |
|
(7) |
Med beaktande av situationer där utfästelser före fallissemang inte är tillåtna enligt den nationella lagstiftningen, bör kravet att eget kapital ställs som säkerhet till kreditgivarna tas upp i andra bestämmelser som rör säkerhet. |
|
(8) |
I de fall där samtycke från de befintliga kreditgivarna är underförstått i den mening som avses i relevanta dokument, såsom högsta skuldsättningsgrad, bör ytterligare emission av skuldebrev av en befintlig infrastrukturenhet eller företagsgrupp tillåtas för godkända infrastrukturinvesteringar. |
|
(9) |
Kalibreringarna i delegerad förordning (EU) 2015/35 bör stå i proportion till den berörda risken. |
|
(10) |
På grundval av Eiopas tekniska rådgivning som föreslår att ändra den befintliga behandlingen av godkända infrastrukturprojektinvesteringar bör de befintliga bestämmelserna för infrastrukturprojekt ändras. |
|
(11) |
Eiopas tekniska rådgivning samt kompletterande bevis bekräftar att godkända investeringar i infrastrukturföretag kan vara säkrare än investeringar som inte gäller infrastruktur. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör ändras för att omfatta de nya riskkalibreringarna skuldfinansiering till godkända infrastrukturföretag, för att skilja dessa investeringar från investeringar som inte rör infrastruktur. |
|
(12) |
Lämpliga definitioner och kriterier för godkännande bör säkerställa ett försiktigt investeringsbeteende hos försäkringsbolag. Dessa definitioner och kriterier bör säkerställa att endast säkrare investeringar omfattas av lägre kalibrering. |
|
(13) |
Diversifiering av intäkter är kanske inte alltid möjlig för infrastrukturenheter som tillhandahåller grundläggande infrastrukturtillgångar eller -tjänster till andra infrastrukturföretag. I sådana situationer bör det vara möjligt med s.k. take-or-pay-avtal i bedömningen av intäkternas förutsägbarhet. |
|
(14) |
Stresstester som en del av hanteringen av investeringsrisker bör beakta risker som härrör från verksamheter som inte rör infrastruktur. För att göra en försiktig bedömning av investeringsrisken bör dock de intäkter som genereras av sådan verksamhet inte beaktas vid fastställandet av huruvida de finansiella skyldigheterna kan uppfyllas. |
|
(15) |
Efter införandet av den nya godkända tillgångsklassen för infrastrukturföretag bör andra bestämmelser i delegerad förordning (EU) 2015/35 anpassas i enlighet med detta, till exempel formeln för beräkning av solvenskapitalkravet och kraven på tillbörlig aktsamhet, som är väsentliga för försiktiga investeringsbeslut hos försäkringsföretagen. |
|
(16) |
Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(17) |
För att omedelbart kunna investera i denna långsiktiga infrastrukturtillgångsklass är det viktigt att säkerställa att denna förordning träder i kraft så snart som möjligt, dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Delegerad förordning (EU) 2015/35 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I artikel 1 ska leden 55a och 55b ersättas med följande: ”55a. infrastrukturtillgångar : fysiska tillgångar, strukturer eller anläggningar, system eller nätverk som tillhandahåller eller stöder viktiga offentliga tjänster. 55b. infrastrukturenhet : en enhet eller företagsgrupp som under det senaste räkenskapsåret för den enheten eller företagsgruppen för vilket uppgifter finns tillgängliga, eller i ett finansieringsförslag, erhåller den absolut största delen av sina intäkter från att äga, finansiera, bygga eller driva infrastrukturtillgångar.” |
|
2. |
I artikel 164a ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. Vid tillämpningen av denna förordning ska godkända infrastrukturinvesteringar omfatta investeringar i en infrastrukturenhet som uppfyller följande kriterier:
|
|
3. |
Följande artikel ska införas som artikel 164b: ”Artikel 164b Godkända investeringar i infrastrukturföretag Vid tillämpningen av denna förordning ska godkända investeringar i infrastrukturföretag omfatta investeringar i en infrastrukturenhet som uppfyller följande kriterier:
|
|
4. |
Artikel 168 ska ändras på följande sätt:
|
|
5. |
I artikel 169 ska följande punkt 4 läggas till: ”4. Kapitalkravet för godkända infrastrukturföretagsaktier som avses i artikel 168 i denna förordning ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara värdeminskningar:
|
|
6. |
I artikel 170 ska följande punkt 4 läggas till: ”4. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har fått tillsynsmyndighetens godkännande för att tillämpa bestämmelserna i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG ska kapitalkravet för godkända infrastrukturföretagsaktier motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara värdeminskningar:
|
|
7. |
I artikel 171 ska den inledande meningen ersättas med följande: ”För tillämpning av artikel 169.1 a, 169.2 a, 169.3 a och 169.4 a och artikel 170.1 b, 170.2 b, 170.3 b och 170.4 b ska aktieinvesteringar av strategisk natur betyda aktieinvesteringar för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse visar följande:”. |
|
8. |
I artikel 180 ska följande punkter läggas till som punkterna 14, 15 och 16: ”14. Exponeringar i form av obligationer och lån som uppfyller kriterierna som fastställs i punkt 15 ska tilldelas en riskfaktor stress i beroende på kreditkvalitetssteg och exponeringstid enligt följande tabell:
15. Kriterierna för exponeringar som tilldelas en riskfaktor i enlighet med punkt 14 ska vara följande:
16. Exponeringar i form av obligationer och lån som uppfyller de kriterier som fastställs i punkt 15 a och b, men som inte uppfyller kriterierna i punkt 15 c, ska tilldelas en riskfaktor stressi som motsvarar kreditkvalitetssteg 3 och exponeringstid i enlighet med tabellen i punkt 14.”. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
9. |
I artikel 181 ska andra meningen i punkt b ersättas med följande: ”För tillgångar i den avsatta portföljen för vilka en kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut inte är tillgänglig och för godkända infrastrukturtillgångar samt för godkända infrastrukturföretagstillgångar som har tilldelats kreditkvalitetssteg 3 ska reduktionsfaktorn motsvara 100 %.”. |
|
10. |
Artikel 261a ska ersättas med följande: ”Artikel 261a Riskhantering för godkända infrastrukturinvesteringar eller godkända investeringar i infrastrukturföretag 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra lämplig due diligence-kontroll innan de gör några godkända infrastrukturinvesteringar eller godkända investeringar i infrastrukturföretag, däribland var och en av följande:
2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag med en godkänd infrastrukturinvestering eller en godkänd investering i infrastrukturföretag ska regelbundet övervaka och utföra stresstester avseende kassaflödena och värdet på de säkerheter som stöder infrastrukturenheten. Alla stresstester ska stå i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos infrastrukturprojektets inneboende risk. 3. Stresstester ska beakta de risker som härrör från andra verksamheter än infrastruktur, men de intäkter som genereras av sådan verksamhet ska inte beaktas vid fastställandet av huruvida infrastrukturenheten har förmåga att uppfylla sina finansiella skyldigheter. 4. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar betydande godkända infrastrukturinvesteringar eller godkända investeringar i infrastrukturföretag ska de, när de utarbetar de styrdokument som avses i artikel 41.3 i direktiv 2009/138/EG, inkludera bestämmelser om en aktiv övervakning av de investeringarna under konstruktionsfasen, och om en maximering av det belopp som återvinns från dessa investeringar i händelse av fallissemang eller omförhandling av lånevillkoren. 5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag med en godkänd infrastrukturinvestering eller en godkänd investering i infrastrukturföretag i form av obligationer eller lån ska fastställa ALM-tekniker som säkerställer att de ständigt kan hålla investeringen till förfall.”. |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdat i Bryssel den 8 juni 2017.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
(1) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.
(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/467 av den 30 september 2015 om ändring av den delegerade förordningen (EU) 2015/35 vad gäller beräkningen av lagstadgade kapitalkrav för flera kategorier av tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag (EUT L 85, 1.4.2016, s. 6).
(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).
BESLUT
|
14.9.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 236/22 |
BESLUT (EU, Euratom) 2017/1543 AV FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR
av den 6 september 2017
om utnämning av en domare i tribunalen
FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 19,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 254 och 255,
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a.1, och
av följande skäl:
|
(1) |
Enligt artikel 48 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2422 (1), ska tribunalen ha 47 domare från och med den 1 september 2016. I artikel 2 b i förordningen fastställs ämbetstiden för de sju ytterligare domarna på så sätt att utgången av ämbetstiden sammanfaller med de partiella nytillsättningar i tribunalen som kommer att äga rum den 1 september 2019 och den 1 september 2022. |
|
(2) |
Det är mot denna bakgrund som Geert DE BAERE har föreslagits för tjänsten som ytterligare domare i tribunalen. |
|
(3) |
Den kommitté som inrättats genom artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har avgett ett yttrande om Geert DE BAEREs lämplighet att utöva ämbetet som domare i tribunalen. |
|
(4) |
Geert DE BAERE bör utnämnas för perioden från och med dagen för detta besluts ikraftträdande till och med den 31 augusti 2022. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Geert DE BAERE utnämns till domare i tribunalen för perioden från och med dagen för detta besluts ikraftträdande till och med den 31 augusti 2022.
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 6 september 2017.
K. TAEL
Ordförande
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2422 av den 16 december 2015 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol (EUT L 341, 24.12.2015, s. 14).
REKOMMENDATIONER
|
14.9.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 236/23 |
REKOMMENDATION nr 1/2017 AV ASSOCIERINGSRÅDET EU–EGYPTEN
av den 25 juli 2017
om överenskommelse om prioriteringar för partnerskapet EU–Egypten [2017/1544]
ASSOCIERINGSRÅDET EU–EGYPTEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan (1), särskilt artikel 76, och
av följande skäl:
|
(1) |
Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan (nedan kallat avtalet) undertecknades den 25 juni 2001 och trädde i kraft den 1 juni 2004. |
|
(2) |
I artikel 76 i avtalet föreskrivs att associeringsrådet ska ha befogenhet att fatta lämpliga beslut i syfte att förverkliga detta avtals mål. |
|
(3) |
Enligt artikel 86 i avtalet ska parterna vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet och se till att de mål som anges i avtalet uppnås. |
|
(4) |
I översynen av den europeiska grannskapspolitiken föreslogs en ny fas i samarbetet med partnerna, där båda sidor känner att de får mer egenansvar. |
|
(5) |
Unionen och Egypten har kommit överens om att befästa sitt partnerskap genom att enas om en uppsättning prioriteringar för perioden 2017–2020 i syfte att ta itu med unionens och Egyptens gemensamma problem, främja gemensamma intressen och säkra långsiktig stabilitet på båda sidor av Medelhavet. |
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
Artikel 1
Associeringsrådet rekommenderar parterna att genomföra de prioriteringar för partnerskapet EU-Egypten som återges i bilagan till denna rekommendation.
Artikel 2
De prioriteringar för partnerskapet EU–Egypten som avses i artikel 1 ska ersätta handlingsplanen EU–Egypten, vars genomförande rekommenderades genom rekommendation nr 1/2007 av associeringsrådet av den 6 mars 2007.
Artikel 3
Denna rekommendation träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdad i Bryssel den 25 juli 2017.
På associeringsrådet EU-Egyptens vägnar
F. MOGHERINI
Ordförande
BILAGA
PRIORITERINGARNA FÖR PARTNERSKAPET EU–EGYPTEN 2017–2020
I. Inledning
Den allmänna ramen för samarbetet mellan EU och Egypten fastställs genom det associeringsavtal som undertecknades 2001 och trädde i kraft 2004. Även om alla delar i associeringsavtalet fortsätter att gälla kommer detta dokument att ange de prioriteringar som EU och Egypten gemensamt fastställt mot bakgrund av den reviderade europeiska grannskapspolitiken och som kommer att sätta riktlinjerna för partnerskapet för de kommande tre åren.
Partnerskapsprioriteringarna syftar till att ta itu med EU:s och Egyptens gemensamma problem, främja gemensamma intressen och säkra långsiktig stabilitet på båda sidor av Medelhavet. Partnerskapsprioriteringarna styrs av ett gemensamt åtagande i fråga om de universella värdena demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna. De syftar också till att stärka samarbetet till stöd för Egyptens strategi för hållbar utveckling Sustainable Development Strategy – Vision 2030 (ej översatt till svenska).
II. Föreslagna prioriteringar
Partnerskapsprioriteringarna bör bidra till att uppfylla förväntningarna hos människorna på båda sidorna av Medelhavet, i synnerhet vad gäller säkerställande av social rättvisa, anständiga arbetstillfällen, ekonomiskt välstånd och avsevärt förbättrade levnadsvillkor, och på så vis befästa stabiliteten i Egypten och EU. Tillväxt för alla genom innovation, och en effektiv och inkluderande samhällsstyrning som styrs av rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, är centrala delar i dessa mål. Prioriteringarna tar även hänsyn till EU:s och Egyptens respektive roller som internationella aktörer och syftar till att stärka såväl deras bilaterala som deras regionala och internationella samarbete. Följande övergripande prioriteringar kommer därför att styra det förnyade partnerskapet:
1. Egyptens hållbara och moderna ekonomi och sociala utveckling
EU och Egypten är viktiga partner och kommer som sådana att samarbeta för att göra framsteg avseende de socioekonomiska mål som anges i Egyptens strategi för hållbar utveckling Sustainable Development Strategy – Vision 2030 (ej översatt till svenska) i syfte att bygga upp ett stabilt och välmående Egypten.
a) Ekonomisk modernisering och entreprenörskap
Egypten är fast beslutet att uppnå långsiktig socioekonomisk hållbarhet genom att bland annat skapa en mer gynnsam miljö för tillväxt för alla och jobbskapande, i synnerhet för ungdomar och kvinnor, till exempel genom att uppmuntra integreringen av den informella sektorn i ekonomin. För att uppnå långsiktig ekonomisk hållbarhet innebär detta åtgärder som kan skapa ett större finanspolitiskt utrymme för ett bättre genomförande av landets strategi för hållbar utveckling, ytterligare reformer när det gäller subventioner och beskattning, en starkare roll för den privata sektorn och ett bättre affärsklimat i syfte att locka fler utländska investeringar, inbegripet genom en öppnare och mer konkurrenskraftig handelspolitik, fullt utnyttjande av den digitala utdelningen samt genom stöd till centrala infrastrukturprojekt såsom utvecklingen av ett effektivt transportsystem. EU kommer dessutom att stödja Egyptens ansträngningar att reformera den offentliga förvaltningen och att arbeta för god samhällsstyrning, inbegripet genom användningen av statistik av hög kvalitet och med hänsyn till den digitala revolutionen och nya dithörande affärsmodeller och sociala modeller.
Den egyptiska strategin för hållbar utveckling lägger stor vikt vid små och medelstora företag (SMF) och så kallade megaprojekt, såsom utvecklingsprojektet vid Suezkanalen, projektet avseende den gyllene triangeln för mineralresurser i övre Egypten, ibruktagandet av fyra miljoner hektar för jordbruk och urbanisering samt den egyptiska kunskapsbanken, då dessa i stor utsträckning bidrar till den långsiktiga socioekonomiska utvecklingen. Med tanke på vilken betydelse de små och medelstora företagen har för tillväxten för alla kommer denna sektor att fortsätta att spela en central roll i EU:s samarbete med Egypten. EU kommer också att överväga olika sätt att främja den socioekonomiska utvecklingspotentialen hos utvecklingsprojektet vid Suezkanalen. EU och Egypten kommer dessutom att samarbeta inom olika sektorer för forskning och innovation och för att utveckla digitala tekniker och tjänster. I detta sammanhang betonade EU och Egypten sitt intresse för ett intensifierat samarbete inom en rad relevanta forsknings- och högre utbildningsverksamheter, bland annat inom ramen för Horisont-2020 och Erasmus +.
Med tanke på Egyptens ovärderliga och mångskiftande kulturarv, och det betydande bidraget från den kulturella sektorn (till vilken turismen har en stark koppling) till landets BNP, sysselsättning, utländska valutareserver och till samhället i stort, kommer särskild tonvikt att läggas på kopplingen mellan kultur, kulturarv och lokal ekonomisk utveckling.
b) Handel och investeringar
EU och Egypten är viktiga handelspartner. De är fast beslutna att stärka de befintliga handels- och investeringsförbindelserna och att säkerställa att handelsbestämmelserna i associeringsavtalet mellan EU och Egypten om upprättande av ett frihandelsområde genomförs på ett sätt som gör att det kan utnyttjas på bästa sätt. EU har tidigare föreslagit ett omfattande initiativ till ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, för att både fördjupa och utvidga det nuvarande frihandelsavtalet, men EU och Egypten kommer även att gemensamt besluta om andra lämpliga metoder för att stärka handelsförbindelserna.
c) Social utveckling och social rättvisa
Egypten upprepar sitt åtagande att reformera och främja social utveckling och social rättvisa, att ta itu med sina sociala och demografiska utmaningar samt att stärka de mänskliga resurserna i landet, som för den ekonomiska och sociala utvecklingen framåt. I detta sammanhang kommer EU att stödja Egyptens ansträngningar att skydda marginaliserade grupper från eventuella negativa effekter av ekonomiska reformer genom sociala skyddsnät och social trygghet. EU och Egypten kommer också att fortsätta att främja landsbygdens och städernas utveckling samt förbättra tillhandahållandet av grundläggande tjänster, med tonvikt på att modernisera utbildningssystemet (inbegripet teknisk utbildning och yrkesutbildning) och hälso- och sjukvårdssystemet. EU kommer att dela med sig av sina erfarenheter av att inrätta sjukförsäkring för alla och en bättre hälso- och sjukvård.
d) Energitrygghet, miljö och klimatpolitik
EU och Egypten kommer att samarbeta inom diversifieringen av energikällor, med särskild inriktning på förnybara energikällor, och inom energieffektivitetsåtgärder. EU kommer – på begäran från den egyptiska regeringen – att stödja Egyptens ansträngningar att uppdatera sin integrerade strategi, som ska leda till att kraven på hållbar utveckling i landet uppfylls och att utsläppen av växthusgaser minskas. Upptäckten av offshoregasfält i Egypten skapar också ett stort utrymme för synergieffekter mellan EU och Egypten när det gäller konventionella energikällor, med tanke på Egyptens befintliga infrastrukturer för kondensering. Detta skulle möjliggöra en mer förutsägbar energiproduktion, vilket gynnar både Egypten – med tanke på landets betydande energiförbrukning och på möjligheterna till inkomster (även för företagsklimatet och den sociala utvecklingen) – och EU, genom att dess energiförsörjning diversifieras. En starkare energidialog mellan EU och Egypten kommer att bidra till fastställandet av viktiga samarbetsområden (såsom tekniskt bistånd för inrättandet av ett regionalt nav för energiförsörjning), gemensam forskning, utbyte av erfarenheter och bästa praxis, tekniköverföring samt bättre subregionalt samarbete (inom Medelhavsområdet), samtidigt som man är medveten om behovet av att skydda de marina ekosystemen i Medelhavsområdet.
EU och Egypten kommer att samarbeta för att främja åtgärder för klimatet och miljön i samband med arbetet för att skapa en hållbar utveckling. I linje med sina åtaganden efter antagandet av Parisavtalet om klimatförändringar kommer EU att stödja genomförandet av Egyptens planerade nationellt fastställda bidrag i fråga om begränsning och anpassning. EU och Egypten kommer även att samarbeta för att uppnå de mål som anges i bland annat Agenda 2030 för hållbar utveckling och Sendai-ramverket för katastrofriskreducering.
Egypten och EU kommer att undersöka möjligheter till samarbete inom områden såsom hållbar resursförvaltning, inbegripet vattenresurser, bevarande av den biologiska mångfalden, hygienisering, omhändertagande av fast avfall, inbegripet minskning av industriutsläpp, omhändertagande av farligt avfall och kemikalier, samt bekämpning av ökenspridning och markförstöring. Egypten och EU håller också på att undersöka de möjligheter som erbjuds i och med ministerdeklarationen från unionen för Medelhavsområdet om den blå ekonomin, genom faciliteten för integrerad havspolitik/klimatförändringar (1). De potentiella samarbetsområden som övervägs omfattar smarta hamnar, maritima kluster, integrerad förvaltning av kustområden samt havsfiske.
2. Partner inom utrikespolitik
EU och Egypten har ett gemensamt intresse av att förstärka samarbetet inom utrikespolitiska frågor på bilateral, regional och internationell nivå.
Stabilitet inom och bortom det gemensamma grannskapet
Egypten kan spela en roll genom att utnyttja såväl sin plats i FN:s säkerhetsråd som sin plats i Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd. I Egypten finns också huvudkontoret för Arabförbundet, med vilket EU avser att fördjupa och utvidga samarbetet. Egypten och EU kommer att eftersträva ett ökat samarbete och en gemensam syn på en rad frågor, även på multilateral nivå. Partnerskapet mellan EU och Egypten är viktigt för stabiliteten och välståndet i Medelhavsområdet, Mellanöstern och Afrika. Samarbetet mellan EU och Egypten, bland annat i regionala forum, kommer att bidra till konfliktlösning, fredsuppbyggnad och arbetet med de politiska och ekonomiska utmaningarna i dessa regioner. EU och Egypten kommer även att stärka utbytet av information om viktiga regionala och globala problem som berör båda sidor.
Samarbete i fråga om krishantering och humanitärt bistånd
EU och Egypten kommer i större utsträckning att samarbeta, samråda och utbyta erfarenheter av krishantering och förebyggande av kriser, både bilateralt och regionalt, för att ta itu med de komplexa utmaningar för fred, stabilitet och utveckling som uppstår i samband med konflikter och naturkatastrofer såväl inom som bortom det gemensamma grannskapet.
3. Ökad stabilitet
Stabilisering är ett gemensamt problem för EU och Egypten. Detta kräver att en modern och demokratisk stat som rättvist fördelar välståndet bland alla upprättas. Mänskliga rättigheter – de medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som fastställs i internationell människorättslagstiftning, fördraget om Europeiska unionen samt Egyptens konstitution – är ett gemensamt värde och utgör hörnstenen för en modern demokratisk stat. EU och Egypten är därför fast beslutna att i linje med sina internationella åtaganden arbeta för att demokrati, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter ska vara konstitutionella rättigheter för alla medborgare. EU kommer i detta sammanhang att ge stöd till Egypten för att dessa rättigheter ska införlivas i lagstiftningen.
a) En modern demokratisk stat
Egypten och EU är fast beslutna att säkerställa ansvarsutkrävande, rättsstatsprincipen samt full respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, liksom att tillgodose sina medborgares behov. EU kommer att stödja Egyptens ansträngningar att stärka de statliga institutionernas kapacitet att på ett effektivt sätt reformera den offentliga sektorn, stärka kapaciteten hos de brottsbekämpande myndigheterna vad gäller deras arbete med att tillhandahålla säkerhet för alla samt att utarbeta det nya parlamentets konstitutionella funktioner. EU och Egypten kommer även att förstärka samarbetet kring att modernisera rättsväsendet och förbättra tillgången till rättslig prövning för alla medborgare genom rättshjälp och inrättande av specialdomstolar, reformera förvaltningen av de offentliga finanserna samt bekämpa korruption. EU och Egypten kommer också att överväga att utveckla ett civil- och straffrättsligt samarbete. Ett parlamentariskt samarbete mellan EU och Egypten, bland annat genom strukturerade utbyten mellan parlamentens utskott och grupper, torde stärka samordningen och främja ömsesidig förståelse. EU kommer också att stödja Egyptens ansträngningar att stärka de lokala myndigheternas ställning såväl för planeringen och tillhandahållandet av offentliga tjänster som för att säkerställa jämställdhet när det gäller ekonomiska, sociala och politiska möjligheter och att främja social integration för alla.
b) Säkerhet och terrorism
Säkerhet är ett gemensamt mål. Terrorism och våldsbejakande extremism som leder till terrorism hotar den sociala sammanhållningen i nationer på båda sidor av Medelhavet. De utgör ett allvarligt hot mot våra medborgares säkerhet och välstånd. Att bekämpa dessa hot är ett gemensamt mål för EU och Egypten, som kan samarbeta genom en övergripande strategi som ska motverka de bakomliggande orsakerna till terrorism – med vederbörlig respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter – och på så sätt bekämpa och förebygga radikalisering och främja socioekonomisk utveckling. EU och Egypten är även fortsättningsvis fast beslutna att samarbeta i kampen mot extremism och alla former av diskriminering, inbegripet islamofobi och främlingsfientlighet.
Andra samarbetsområden omfattar bland annat såväl starkare luftfartsskydd och skyddsåtgärder som kapacitet att förebygga och bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet, t.ex. människosmuggling, människohandel, olaglig narkotikahandel och penningtvätt.
Parterna är överens om att stärka samarbetet när det gäller genomförandet av FN:s handlingsprogram för bekämpning av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, bland annat genom att utbyta erfarenheter, utbildning och andra åtgärder för kapacitetsuppbyggnad.
c) Hantering av migrationsströmmar till gagn för båda parter
Den politiska förklaringen från toppmötet i Valletta och den gemensamma handlingsplanen från Valletta kommer att utgöra den huvudsakliga ramen för samarbetet mellan EU och Egypten i fråga om migration. EU kommer att stödja den egyptiska regeringens ansträngningar att stärka sin ram för styrning av migrationen, vilket delvis inbegriper rättsliga reformer och strategier för migrationshantering. EU kommer att stödja Egyptens ansträngningar att förebygga och bekämpa irreguljär migration, människohandel och människosmuggling, inbegripet att upptäcka och bistå offer för människohandel. EU kommer också att försöka stödja och stärka Egyptens kapacitet att skydda migranters rättigheter och ge skydd åt dem som har rätt till det, i linje med internationella standarder. EU och Egypten kommer att undersöka hur samarbete om frivilligt återvändande av irreguljära migranter till deras ursprungsländer kan gå till, i syfte att säkerställa att den övergripande hanteringen av migration sker på ett lagligt sätt. Detta går hand i hand med samarbetet kring att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration, i synnerhet underutveckling, fattigdom och arbetslöshet.
Rörlighet för personer kan bidra till utveckling av färdigheter och kunskaper, som i sin tur kan bidra till utvecklingen i Egypten. Likaså kan den bidra till att det byggs hållbara broar mellan högutbildad arbetskraft i EU och Egypten. EU och Egypten är fast beslutna att till fullo skydda migranters rättigheter.
III. Principer för samarbete
Främjande av den mänskliga faktorn och direkta personkontakter kommer att stärka förbindelserna, och därigenom befästa partnerskapet, mellan EU och Egypten. Ömsesidigt ansvarsutkrävande och ansvarstagande gentemot den europeiska och den egyptiska befolkningen är ett mycket viktigt inslag i partnerskapsprioriteringarna.
Frågor av gemensamt intresse bör också hanteras genom ett starkare regionalt och subregionalt samarbete (syd-syd-samarbete). I detta avseende kommer EU och Egypten att arbeta tillsammans inom ramen för unionen för Medelhavsområdet och genom Anna Lindh-stiftelsen, särskilt vad gäller interkulturell dialog.
En kultur som präglas av dialog har visat sig vara ett värdefullt verktyg för att utveckla ömsesidig respekt. Att fördjupa den politiska dialogen om demokrati och mänskliga rättigheter och se till att de tekniska aspekter som förstärker en sådan dialog fungerar kommer att vara av avgörande betydelse. Genom dialogen får vi även medlen för att omsätta partnerskapet i praktiken samt för att bedöma dess djup och resultat.
I linje med den egyptiska regeringens prioriteringar kommer fokus på ungdomar – som är grunden för den långsiktiga stabiliteten i våra samhällen – och kvinnor – som är nödvändiga för framsteg i alla samhällen – att integreras i partnerskapsprioriteringarna. Ett viktigt mål är att stärka dem och utrusta dem med de rättsliga och praktiska verktyg som gör att de kan axla sin roll i samhället genom att aktivt delta i ekonomin och samhällsstyrningen i landet de bor i. EU kommer att fortsätta att dela med sig av såväl sina erfarenheter av att bekämpa diskriminering av kvinnor och främja jämställdhet som av att främja ungdomars delaktighet och skapa möjligheter för dem.
EU och Egypten är överens om att det civila samhället spelar en viktig och kraftfull roll för genomförandet av partnerskapsprioriteringarna och för en transparent och inkluderande samhällsstyrning, och det kan understödja den pågående processen för hållbar utveckling i Egypten. De kommer att arbeta med det civila samhället så att det effektivt kan bidra till den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen i enlighet med den egyptiska konstitutionen och nationell lagstiftning.
IV. Slutsats
I en atmosfär präglad av delaktighet har EU och Egypten gemensamt fastställt partnerskapsprioriteringarna och de kommer i samråd att utarbeta en utvärderings- och övervakningsmekanism. En halvtidsöversyn planeras också för att utvärdera effekterna av partnerskapsprioriteringarna. I linje med den fokuserade strategin för partnerskapsprioriteringarna kommer EU och Egypten gemensamt att rationalisera genomförandet av associeringsavtalet i överensstämmelse med ömsesidiga intressen. Associeringskommittén och associeringsrådet kommer att förbli de viktigaste organen, som på årsbasis kommer att utföra den samlade bedömningen av genomförandet av partnerskapsprioriteringarna.
(1) Facility for Regional Policy Dialogue on Integrated Maritime Policy / Climate Change (ej översatt till svenska).
Rättelser
|
14.9.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 236/28 |
Rättelse till kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget
( Europeiska unionens officiella tidning L 187 av den 26 juni 2014 )
Sidan 70, bilaga I, artikel 3.2 första stycket
I stället för:
”2. ’Partnerföretag’ är de företag som inte betecknas som anknutna företag enligt punkt 3 och mellan vilka det finns följande förbindelse: ett företag (företag i tidigare marknadsled) innehar ensamt eller tillsammans med ett eller flera andra anknutna företag enligt punkt 3 minst 25 % av kapitalet eller rösterna i ett annat företag (företag i senare marknadsled).”
ska det stå:
”2. ’Partnerföretag’ är de företag som inte betecknas som anknutna företag enligt punkt 3 och mellan vilka det finns följande förbindelse: ett företag (överordnat företag) innehar ensamt eller tillsammans med ett eller flera andra anknutna företag enligt punkt 3 minst 25 % av kapitalet eller rösterna i ett annat företag (underordnat företag).”.
Sidan 72, bilaga I, artikel 6.2 andra stycket
I stället för:
”Till uppgifterna i första stycket ska aggregeras uppgifterna om det berörda företagets eventuella partnerföretag som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till det berörda företaget. Uppgifterna ska aggregeras i proportion till andelen av kapitalet eller rösträtten (den högsta av dessa båda andelar). Vid korsvist ägande ska den högsta andelen tillämpas.”
ska det stå:
”Till uppgifterna i första stycket ska aggregeras uppgifterna om det berörda företagets eventuella partnerföretag som är omedelbart överordnade eller underordnade i förhållande till det berörda företaget. Uppgifterna ska aggregeras i proportion till andelen av kapitalet eller rösträtten (den högsta av dessa båda andelar). Vid korsvist ägande ska den högsta andelen tillämpas.”.
Sidan 72, bilaga I, artikel 6.3 andra stycket
I stället för:
”Vid tillämpningen av punkt 2 ska uppgifterna om de företag som är anknutna till det berörda företaget hämtas från räkenskaperna och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns. Till dessa ska aggregeras proportionellt uppgifterna om de eventuella partnerföretagen till dessa anknutna företag som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till dessa, om de inte redan har räknats in i de konsoliderade räkenskaperna i en proportion som motsvarar minst den procentsats som anges i punkt 2 andra stycket.”
ska det stå:
”Vid tillämpningen av punkt 2 ska uppgifterna om de företag som är anknutna till det berörda företaget hämtas från räkenskaperna och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns. Till dessa ska aggregeras proportionellt uppgifterna om de eventuella partnerföretag till dessa anknutna företag som är omedelbart överordnade eller underordnade i förhållande till dessa, om de inte redan har räknats in i de konsoliderade räkenskaperna i en proportion som motsvarar minst den procentsats som anges i punkt 2 andra stycket.”.