18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/1

(1)

Kommissionen framhöll i sitt meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla av den 3 mars 2010 behovet av att utveckla gynnsamma förhållanden för investeringar i kunskap och innovation för att uppnå smart, hållbar tillväxt för alla i unionen. Både Europaparlamentet och rådet har godkänt den strategin.

(2)

Genom sina resolutioner av den 28 juli 2010 och den 18 december 2013 erkände FN:s generalförsamling rätten till säkert och rent dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet som är oundgänglig för att livet ska kunna levas fullt ut. Den manade även till ett successivt förverkligande av den mänskliga rättigheten säkert dricksvatten, och framhöll därvid den stora betydelsen av internationellt samarbete.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (3) inrättades ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (nedan kallat Horisont 2020). Syftet med Horisont 2020 är att uppnå större inverkan på forskning och innovation genom att bidra till stärkandet av partnerskap mellan offentliga aktörer, till exempel genom unionens deltagande i program som genomförs av flera medlemsstater med hållbar utveckling som yttersta mål.

(4)

Partnerskap mellan offentliga aktörer bör syfta till att utveckla närmare synergieffekter, öka samordningen och undvika onödig överlappning med andra program för forskning och innovation på unionsnivå samt på internationell, nationell och regional nivå, och bör ta full hänsyn till de allmänna principerna för Horisont 2020, i syfte att stärka forskning och innovation för att bidra till hållbar utveckling, i synnerhet de principer som avser öppenhet och transparens.

(5)

I enlighet med artikel 19.2 i förordning (EU) nr 1291/2013 ska verksamhet för forskning och innovation som genomförs inom ramen för partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) enbart vara inriktad på civila tillämpningar.

(6)

I förordning (EU) nr 1291/2013 fastställs Livsmedelstrygghet, hållbart jord- och skogsbruk, havs-, sjöfarts- och inlandsvattenforskning samt bioekonomin samt Klimatåtgärder, miljö, resurseffektivitet och råvaror som några av de prioriterade samhällsutmaningar som ska hanteras genom stöd till investeringar i forskning och innovation. Dessutom fastställs i förordning (EU) nr 1291/2013 att forsknings- och innovationsverksamhet för dessa utmaningar ska genomföras både inom och utanför unionen, med tanke på den gränsöverskridande och globala karaktären hos klimat och miljö, deras omfattning och komplexitet och den internationella dimensionen av försörjningskedjan för livsmedel och jordbruk.

(7)

Enligt förordning (EU) nr 1291/2013 är internationellt samarbete med tredjeländer nödvändigt för att effektivt hantera gemensamma utmaningar. Internationellt samarbete kring forskning och innovation är en avgörande aspekt av unionens globala åtaganden och spelar en viktig roll i unionens partnerskap med Europeiska grannskapsländer. Härvid är Medelhavsområdet strategiskt viktigt för unionen i politiskt, ekonomiskt, kulturellt, vetenskapligt och miljömässigt avseende.

(8)

För att säkerställa överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 (4) bör åtgärder som omfattas av detta beslut respektera grundläggande rättigheter och iaktta de principer som erkänns i framför allt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa åtgärder bör vara förenliga med alla rättsliga skyldigheter som härrör från internationell rätt och unionsrätten, bland annat relevanta kommissionsbeslut, som kommissionens meddelande av den 28 juni 2013 (5), samt med etiska principer, vilket innebär att alla former av överträdelser av forskningsintegriteten bör undvikas.

(9)

Kommissionen framhöll i sitt meddelande av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan behovet av att använda alla strategier, även inom forskning och innovation, för att ta itu med de underliggande orsakerna till migration genom en ny samarbetsmodell som involverar privata investerare, samt behovet av att utnyttja begränsade budgetmedel och fokusera på små och medelstora företag och hållbar infrastruktur.

(10)

Prima syftar till att genomföra ett gemensamt program för att främja forsknings- och innovationskapacitet och utveckla kunskap och gemensamma innovativa lösningar för att förbättra effektiviteten, säkerheten, tryggheten och hållbarheten för jordbruks- och livsmedelssystem och för integrerad vattenförsörjning och vattenförvaltning i Medelhavsområdet. Prima bör bidra till att uppnå de nyligen överenskomna målen för hållbar utveckling och den kommande strategin för hållbar utveckling samt till målen i Parisavtalet.

(11)

Integrerad vattenförsörjning och vattenförvaltning, däribland återanvändning och rening av avloppsvatten, innebär att alla olika användningsområden för vattenresurser beaktas.

(12)

Syftet med ett hållbart jordbruks- och livsmedelssystem bör vara att uppfylla medborgarnas och miljöns krav på säkra och hälsosamma livsmedel till rimliga priser, och att göra bearbetningen, distributionen och konsumtionen av livsmedel och foder mer hållbar med målet att minimera livsmedelsförluster och jordbruks- och livsmedelsavfall.

(13)

När det gäller vattenresurser och jordbruks- och livsmedelssystem är en öppen, demokratisk och delaktighetsbaserad styrning av avgörande betydelse för att säkerställa att så kostnadseffektiva lösningar som möjligt, som gagnar hela samhället, genomförs.

(14)

För att säkerställa att de tredjeländer som inte är associerade till Horisont 2020, dvs. Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon och Marocko, deltar i Prima krävs det internationella avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan unionen och dessa tredjeländer för att inbegripa dem i det regelverk som fastställs genom detta beslut.

(15)

I enlighet med målen för Horisont 2020 bör alla andra medlemsstater och tredjeländer som är associerade till Horisont 2020 ha rätt att delta i Prima om de åtar sig att bidra till finansieringen av Prima och vidta de rättsliga, reglerande, administrativa och andra åtgärder som behövs för att skydda unionens ekonomiska intressen.

(16)

För att säkerställa det gemensamma genomförandet av Prima bör en genomförandestruktur inrättas (Prima-IS). Prima-IS bör vara mottagare av unionens ekonomiska bidrag och bör säkerställa ett effektivt och öppet genomförande av Prima.

(17)

För att målen för Prima ska kunna uppnås bör det vara möjligt för alla andra tredjeländer som inte är associerade till Horisont 2020, särskilt länder i södra Medelhavsområdet, att delta om de åtar sig att bidra till finansieringen av Prima och om Prima-IS godkänner deras deltagande. Deltagandet bör också föreskrivas i det relevanta internationella avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan ett sådant tredjeland och unionen.

(18)

Förutsättningen för unionens ekonomiska bidrag bör vara formella åtaganden från de deltagande staterna att bidra till finansieringen av Prima och att de åtagandena fullgörs och genomförs i enlighet med detta beslut. De deltagande staterna bör ges flexibilitet att bidra ekonomiskt till Prima-IS på frivillig basis för att finansiera indirekta åtgärder och därigenom uppnå en hög grad av ekonomisk integration. Dessutom bör de deltagande staterna bidra ekonomiskt eller in natura till åtgärder som genomförs utan unionens ekonomiska bidrag och till den del av Prima-IS administrativa budget som inte täcks av unionens ekonomiska bidrag. Den period inom vilken de deltagande staterna måste tillhandahålla sitt bidrag bör vara tydligt fastställd.

(19)

Ett högsta gränsvärde bör fastställas för unionens ekonomiska bidrag till Prima med finansiering från Horisont 2020. Under det gränsvärdet bör unionens ekonomiska bidrag motsvara de deltagande staternas bidrag till Prima för att kunna uppnå en hög hävstångseffekt och säkerställa starkare integrering av de deltagande staternas program. Det bör vara möjligt att använda en begränsad del av unionens ekonomiska bidrag till att täcka de administrativa kostnaderna för Prima-IS. En effektiv förvaltning av Prima bör säkerställas och de administrativa kostnaderna bör hållas på en så låg nivå som möjligt.

(20)

För att undvika att genomförandet av Prima fördröjs bör en tidsfrist fastställas för att inleda de slutliga åtgärder som ska finansieras, även de slutliga ansökningsomgångarna.

(21)

Primas åtgärder bör vara förenliga med målen och forsknings- och innovationsprioriteringarna för Horisont 2020 och med de allmänna principer och villkor som fastställs i artikel 26 i förordning (EU) nr 1291/2013. Prima bör beakta Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings definitioner avseende teknisk mognadsgrad vid klassificering av teknisk forskning, produktutveckling och demonstrationsverksamhet.

(22)

Prima bör stödja alla former av forsknings- och innovationsverksamhet, däribland forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt, innovativa demonstratorer och pilotanläggningar, kapacitetsuppbyggnad, utbildning, åtgärder för upplysning och informationsspridning och forskares rörlighet, som täcker ett brett spektrum av tekniska mognadsgrader och säkerställer en lämplig balans mellan mindre och större projekt.

(23)

För ökad genomslagskraft bör samordning mellan Prima och andra forsknings- och innovationsprojekt inom ramen för Horisont 2020, såsom kunskaps- och innovationsgruppen Food vid Europeiska institutet för innovation och teknik (Food KIC), eller andra unionsinstrument, t.ex. europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, sökas och eventuella överlappningar undvikas.

(24)

Prima bör genomföras på grundval av årliga arbetsplaner som anger de verksamheter som ska utföras under ett visst år. Prima-IS bör regelbundet övervaka resultaten av ansökningsomgångar och de åtgärder som det finansierar, och den omfattning i vilken vetenskapliga ämnen, förväntad inverkan och överteckning i fråga om förslag över tröskelnivån som inte kunde finansieras har behandlats på lämpligt sätt. I motiverade fall bör Prima-IS vidta korrigerande åtgärder genom att ändra den årliga arbetsplanen eller i efterföljande årliga arbetsplaner.

(25)

I syfte att uppnå målen för Prima bör Prima-IS tillhandahålla ekonomiskt stöd främst i form av bidrag till deltagare för insatser som finansieras genom Prima-IS. De insatserna bör väljas ut efter öppna och konkurrensutsatta ansökningsomgångar under Prima-IS ansvar.

(26)

Hinder för deltagande av nya partner i Primas verksamhet bör övervakas och avhjälpas.

(27)

För att uppnå målen för Prima, och i linje med de tillämpliga reglerna och principerna, såsom principen om vetenskaplig spetskompetens, bör Prima-IS genom sin årliga arbetsplan tillhandahålla en lämplig finansieringsandel, på omkring 25 % av unionens ekonomiska bidrag, som speglar åtagandena från partnerländerna i Medelhavsregionen till Prima, till rättsliga enheter som är etablerade i berörda tredjeländer som betraktas som deltagande stater.

(28)

Ansökningsomgångar som handhas av Prima-IS bör också offentliggöras i den gemensamma portalen för deltagare, samt genom andra elektroniska medel för spridning inom Horisont 2020 som förvaltas av kommissionen.

(29)

Prima-IS bör göra information om genomförandet av finansierade åtgärder allmänt tillgänglig.

(30)

Unionens ekonomiska bidrag bör förvaltas i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning och med de bestämmelser om indirekt förvaltning som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (6) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (7).

(31)

I syfte att skydda unionens ekonomiska intressen bör kommissionen ha rätt att avsluta, minska eller tillfälligt dra in unionens ekonomiska bidrag om Prima genomförs bristfälligt, delvis eller för sent, eller om de deltagande staterna inte bidrar, eller bidrar delvis eller för sent, till finansieringen av Prima.

(32)

I enlighet med det övergripande målet för Horisont 2020 om ökad förenkling bör regelverk som skiljer sig från dem i Horisont 2020 undvikas. Därför omfattas deltagande i indirekta åtgärder som finansieras genom Prima-IS av förordning (EU) nr 1290/2013. På grund av Primas unika mål och särskilda operativa behov är det dock nödvändigt att föreskriva ett begränsat antal undantag i enlighet med artikel 1.3 i den förordningen.

(33)

I syfte att beakta de särdrag som följer av Primas geografiska omfattning, är det nödvändigt att göra undantag från artikel 9.1 b och 9.3 i förordning (EU) nr 1290/2013 för att justera minimikraven för behörighet att delta i indirekta åtgärder. I synnerhet för att anpassas till Primas särskilda karaktär bör minimiantalet deltagare, genom undantag från artikel 9.1 b i förordning (EU) nr 1290/2013, vara tre rättsliga enheter som är etablerade i tre olika deltagande stater, vilket främjar ett balanserat Europa–Medelhavssamarbete. Ett undantag från artikel 9.3 i förordning (EU) nr 1290/2013 är också nödvändigt för att säkerställa att minimikraven för behörighet att delta i indirekta åtgärder inte är diskriminerande mot enheter som är etablerade i tredjeländer som är deltagande stater.

(34)

Undantag från artikel 10.1 och 10.2 i förordning (EU) nr 1290/2013 är nödvändiga för att säkerställa att, som en allmän regel, bara rättsliga enheter som är etablerade i en deltagande stat eller som inrättats i enlighet med unionslagstiftning eller internationella europeiska intresseorganisationer är berättigade till stöd. Prima-IS bör dock också kunna bevilja stöd till mottagare som är etablerade i ett land som inte är en deltagande stat förutsatt att Prima-IS bedömer deltagandet vara avgörande eller om stödet beviljas enligt ett internationellt avtal eller arrangemang. Prima-IS bör övervaka sådana enheters deltagande.

(35)

I förenklingssyfte bör den administrativa bördan stå i strikt proportion till de förutsebara effekterna för alla parter. Dubbelkontroller och oproportionellt betungande dokumentation eller rapportering bör undvikas. Då kontroller utförs bör de nationella programmens särdrag tas i beaktande när så är lämpligt.

(36)

Kontroller av mottagare av unionsmedel som tillhandahålls i enlighet med detta beslut bör säkerställa en minskning av den administrativa bördan, i enlighet med förordning (EU) nr 1291/2013.

(37)

Under hela utgiftscykeln bör unionens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder, inbegripet att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, att återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och, i tillämpliga fall, administrativa sanktioner i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(38)

Kommissionen bör med beaktande av de deltagande staternas synpunkter samt synpunkter från många olika berörda parter utföra en mellanliggande utvärdering, särskilt av Primas kvalitet och effektivitet och de framsteg som har gjorts i riktning mot de fastställda målen, samt en slutlig utvärdering och bör utarbeta rapporter om dessa utvärderingar.

(39)

På kommissionens begäran bör Prima-IS och de deltagande staterna lämna in all den information som kommissionen behöver inkludera i rapporterna om utvärderingen av Prima och därvid uppmuntras att använda ett harmoniserat format.

(40)

Målet med detta beslut är att stärka integrationen och samordningen av system och verksamhet inom forskning och innovation i Medelhavsländerna på områdena jordbruks- och livsmedelssystem för att göra dem hållbara och integrerad vattenförsörjning och vattenförvaltning. Omfattningen av den forskning och innovation som behövs för att ta itu med utmaningarna i Medelhavsområdet är enorm på grund av att de största hindren är systembetingade. Spännvidden för forskning och innovation är komplicerad, tvärvetenskaplig och kräver ett gränsöverskridande tillvägagångssätt med flera aktörer. Ett gemensamt tillvägagångssätt med många deltagande stater kan bidra till att öka den behövliga omfattningen och spännvidden, genom sammanslagning av ekonomiska och intellektuella resurser. Eftersom målet med detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, genom att integrera nationella insatser i en konsekvent unionsstrategi, samordna enskilda nationella program för forskning och innovation, stödja utformandet av gemensamma forsknings- och finansieringsstrategier över de nationella gränserna och uppnå den kritiska massa av aktörer och investeringar som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(41)

Unionen bör därför delta i Prima.

a)

landet uppfyller det villkor som fastställs i artikel 4.1 c och i synnerhet efterlever artikel 11.5,

b)

genomförandestrukturen för Prima (Prima-IS) godkänner landets deltagande i Prima efter att ha utrett vilken relevans dess deltagande har för att uppnå målen för Prima, och

c)

det ingår ett internationellt avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete med unionen där villkoren för dess deltagande i Prima fastställs.

a)

Utformande av en långsiktig, gemensam strategisk agenda på området jordbruks- och livsmedelssystem för att göra dem hållbara och på området integrerad vattenförsörjning och vattenförvaltning.

b)

Inriktning av relevanta nationella forsknings- och innovationsprogram på genomförandet av den strategiska agendan.

c)

Medverkan av alla berörda aktörer från den offentliga och privata sektorn i genomförandet av den strategiska agendan genom sammanslagning av kunskap och ekonomiska resurser för att uppnå den kritiska massa som behövs.

d)

Stärkt finansieringskapacitet avseende forskning och innovation och genomförandekapacitet för alla inblandade aktörer, däribland små och medelstora företag, den akademiska världen, icke-statliga organisationer och lokala forskningscentrum.

a)

finansiera de åtgärder som anges i artikel 6.1 a,

b)

täcka de administrativa kostnaderna för Prima-IS, upp till högst 6 % av unionens ekonomiska bidrag enligt punkt 1 i denna artikel.

a)

Att de deltagande staterna visar att Prima är inrättat i enlighet med detta beslut.

b)

Att de deltagande staterna eller de organisationer som utnämnts av de deltagande staterna utnämner en enhet som är en juridisk person, i enlighet med artikel 58.1 c vi i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, till Prima-IS, som ska ansvara för att genomföra Prima effektivt, att ta emot, anslå och övervaka unionens ekonomiska bidrag enligt artikel 3.1 i detta beslut och de deltagande staternas bidrag, i tillämpliga fall, och att säkerställa att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att målen för Prima ska uppnås.

c)

Att varje deltagande stat åtar sig att bidra till finansieringen av Prima genom ett lämpligt bidrag från nationella resurser av relevans för Primas mål.

d)

Att Prima-IS visar sin kapacitet att genomföra Prima, till exempel att ta emot, anslå och övervaka unionens ekonomiska bidrag enligt artikel 3.1 i detta beslut inom ramen för indirekt förvaltning av unionens budget i enlighet med artiklarna 58, 60 och 61 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

e)

Att en effektiv ledningsmodell inrättas för Prima i enlighet med artikel 12.

f)

Att Prima-IS efter kommissionens godkännande antar de gemensamma principer som avses i artikel 6.9.

a)

Att Prima-IS genomför de mål som anges i artikel 2 och de åtgärder som anges i artikel 6.

b)

Att en lämplig och effektiv förvaltningsmodell upprätthålls i enlighet med artikel 12.

c)

Att Prima-IS uppfyller de rapporteringskrav som fastställs i artikel 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

d)

Att de deltagande staterna fullgör de åtaganden som avses i punkt 1 c i den här artikeln.

a)

ekonomiska bidrag till Prima-IS, där detta är lämpligt, i syfte att finansiera indirekta åtgärder i enlighet med artikel 6.1 a,

b)

ekonomiska bidrag eller naturabidrag för genomförandet av de åtgärder som avses i artikel 6.1 b, och

c)

ekonomiska bidrag eller naturabidrag till den del av Prima-IS administrativa budget som inte täcks av unionens ekonomiska bidrag som anges i artikel 3.3 b.

a)

Indirekta åtgärder i den mening som avses i förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 och som finansieras av Prima-IS i enlighet med artikel 7 i detta beslut, huvudsakligen i form av bidrag efter gränsöverskridande öppna och konkurrensutsatta ansökningsomgångar som anordnas av Prima-IS, däribland

b)

Åtgärder som finansieras av de deltagande staterna utan unionens ekonomiska bidrag enligt artikel 3.1, bestående av

a)

Förslagen ska gälla gränsöverskridande projekt, med deltagande av minst tre oberoende rättsliga enheter som är etablerade i tre olika länder som betraktas som deltagande stater i enlighet med detta beslut senast vid tidsfristen för inlämnande i den berörda ansökningsomgången, av vilka

b)

Förslagen ska väljas ut efter gränsöverskridande ansökningsomgångar och utvärderas med hjälp av minst tre oberoende experter, på grundval av kriterierna spetskompetens, effekter samt kvalitet och effektivitet i genomförandet.

c)

Förslagen ska rangordnas utifrån utvärderingsresultaten. Urvalet ska göras av Prima-IS och bör följa denna rangordning. De deltagande staterna ska enas om en lämplig finansieringsmodell som möjliggör finansiering av största möjliga antal förslag över tröskelnivån på grundval av rangordningen, i synnerhet genom att tillhandahålla reservbelopp till de nationella bidragen för ansökningsomgångar. Skulle ett eller flera projekt inte kunna finansieras kan de projekt som följer direkt efter i rangordningen väljas ut.

a)

minst en ska vara etablerad i en medlemsstat eller i ett tredjeland som är associerat till Horisont 2020 och som inte omfattas av led b, och

b)

minst en ska vara etablerad i ett tredjeland som anges i artikel 1.2 eller i ett tredjeland som angränsar till Medelhavet.

a)

Varje rättslig enhet som är etablerad i en deltagande stat eller som skapats i enlighet med unionslagstiftning.

b)

Varje internationell europeisk intresseorganisation enligt definitionen i artikel 2.1.12 i förordning (EU) nr 1290/2013.

a)

Deltagandet anses vara avgörande av Prima-IS för genomförandet av åtgärden.

b)

Stödet ges enligt ett bilateralt vetenskapligt och tekniskt avtal eller annan överenskommelse mellan unionen och den internationella organisationen eller, för enheter som är etablerade i ett land som inte är en deltagande stat, det land där den rättsliga enheten är etablerad.

a)

Kraven för Prima-IS-bidrag avseende de resultatindikatorer som anges i bilaga II till beslut 2013/743/EU.

b)

Kraven för Prima-IS-bidrag till den övervakning som avses i bilaga III till beslut 2013/743/EU.

c)

De särskilda resultatindikatorer som gäller Prima-IS funktion.

d)

Kraven för Prima-IS i fråga om tillhandahållande av information om administrativa kostnader och om detaljerade uppgifter om genomförandet av Prima.

e)

Arrangemangen för tillhandahållandet av sådana uppgifter som är nödvändiga för att säkerställa att kommissionen kan uppfylla sina spridnings- och rapporteringsskyldigheter.

f)

Arrangemangen för kommissionens godkännande eller förkastande av förslaget till årlig arbetsplan, de gemensamma principer som avses i artikel 6.9 och rapporteringskraven för de deltagande staterna, innan de antas av Prima-IS.

g)

Bestämmelser för offentliggörande av Prima-IS ansökningsomgångar, i synnerhet i den gemensamma portalen för deltagare, samt genom andra elektroniska metoder för spridning inom Horisont 2020 under kommissionens förvaltning.

a)

en förvaltningsstyrelse som ska ha en ordförande och en medordförande,

b)

en styrkommitté,

c)

ett sekretariat, som leds av en direktör,

d)

en rådgivande vetenskaplig kommitté.

a)

den årliga arbetsplanen,

b)

de gemensamma principer som avses i artikel 6.9, och

c)

kraven avseende de deltagande staternas rapportering till Prima-IS.

a)

genomföra den årliga arbetsplanen,

b)

stödja de andra organen i Prima-IS,

c)

övervaka och rapportera om genomförandet av Prima,

d)

förvalta unionens ekonomiska bidrag enligt artikel 3.1 och de deltagande staternas ekonomiska bidrag samt rapportera om användningen av dem,

e)

öka synligheten för Prima genom opinionsbildning och kommunikation,

f)

samarbeta med kommissionen i enlighet med det delegeringsavtal som avses i artikel 8,

g)

säkerställa insyn i Primas verksamhet.

a)

Ge förvaltningsstyrelsen råd om strategiska prioriteringar och behov.

b)

Ge förvaltningsstyrelsen råd om innehållet i och omfattningen av förslaget till årlig arbetsplan från en vetenskaplig och teknisk synpunkt.

c)

Se över de vetenskapliga och tekniska aspekterna av genomförandet av Prima och yttra sig om dess årliga rapport.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/16

(1)

Den 6 februari 2017 noterade rådet att smuggling av migranter och människohandel bidrar till destabilisering av den politiska och säkerhetsmässiga situationen i Libyen.

(2)

Den 17 juli 2017 antog rådet beslut (Gusp) 2017/1338 (3), vilket gäller exportrestriktioner för vissa varor till Libyen som kan användas för smuggling av migranter och människohandel.

(3)

Lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är nödvändiga för att genomföra åtgärderna, särskilt för att säkerställa att ekonomiska aktörer i alla medlemsstater tillämpar dem på ett enhetligt sätt.

(4)

Förordning (EU) 2016/44 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 2a

1.   Förhandstillstånd ska krävas för att

2.   Bilaga VII ska omfatta varor som skulle kunna användas för smuggling av migranter och för människohandel.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas på direkt eller indirekt försäljning, leverans, överföring eller export av varor som anges i bilaga VII, samt tillhandahållandet av tekniskt bistånd, förmedlingstjänster, finansiering eller ekonomiskt stöd med anknytning till dessa varor av medlemsstaternas myndigheter till den libyska regeringen.

4.   Den berörda behöriga myndigheten får inte bevilja tillstånd som avses i punkt 1 om det finns rimliga skäl att anta att varorna kan komma att användas för smuggling av migranter och för människohandel.

5.   Om en behörig myndighet som förtecknas i bilaga IV vägrar att bevilja tillstånd eller ogiltigförklarar, tillfälligt upphäver, betydligt ändrar eller återkallar tillstånd i enlighet med denna artikel ska den berörda medlemsstaten anmäla detta till övriga medlemsstater och kommissionen och göra de relevanta uppgifterna tillgängliga för dem.”

2.

I artikel 20 ska följande led införas:

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/19

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1183/2005 (2) ger verkan åt beslut 2010/788/Gusp (3) och föreskriver vissa åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo, inklusive frysning av deras tillgångar.

(2)

Genom Förenta nationernas (FN:s) säkerhetsråds resolution 2360 (2017) av den 21 juni 2017 ändrades kriterierna för uppförande av personer och enheter på förteckningen över personer och enheter som ska omfattas av de restriktiva åtgärder som anges i punkterna 9 och 11 i FN:s säkerhetsråds resolution 1807 (2008). Beslut (EU) 2017/1340 ger verkan åt FN:s säkerhetsråds resolution 2360 (2017).

(3)

Beslut (EU) 2017/1340 faller inom tillämpningsområdet för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga för att ge verkan åt det beslutet, särskilt för att det ska tillämpas på ett enhetligt sätt av alla medlemsstaters ekonomiska aktörer.

(4)

Förordning (EG) nr 1183/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/20

(1)

Den 18 januari 2012 antog rådet förordning (EU) nr 36/2012.

(2)

Mot bakgrund av den allvarliga situationen i Syrien, särskilt den syriska regimens användning av kemiska vapen och inblandning i spridning av kemiska vapen, bör 16 personer läggas till på förteckningen över fysiska och juridiska personer, enheter och organ som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga II till förordning (EU) nr 36/2012.

(3)

Bilaga II till förordning (EU) nr 36/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/24

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 642/2010 (2) fastställs regler för beräkning och fastställande av importtullarna för vissa produkter. För vanligt vete, durumvete och majs kan importtullen bero på skillnaden mellan den faktiska kvaliteten på den importerade produkten och kvaliteten på den produkt som anges på importlicensen. Därför genomför tullkontoren en kvalitativ analys baserad på representativa stickprov, och det föreskrivs om tilläggssäkerheter.

(2)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1237 (3) föreskriver för i vilka fall det krävs importlicens. Det krävs inte längre en importlicens för produkter inom spannmålssektorn som deklareras för övergång till fri omsättning på andra villkor än tullkvoter. Därför har kravet på att ställa en säkerhet för importlicensen för de produkter som avses i artikel 12 a i kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 (4) strukits.

(3)

I artikel 2.4 i förordning (EU) nr 642/2010 föreskrivs en nedsättning av importtullen för vissa lossningshamnar, för vilken tullmyndigheterna ska utfärda ett intyg i enlighet med förlagan i bilaga I till den förordningen. Den förlagan innehåller fortfarande en hänvisning till referensimportlicensens nummer som kompletterande information till importlicensen. För att undvika oklarheter är det även lämpligt att ersätta termen ”intyg” med ”handling”.

(4)

I artiklarna 3.4, 6.1 och 6.2 i förordning (EU) nr 642/2010 föreskrivs en tilläggssäkerhet, utom när importlicensen åtföljs av vissa intyg om överensstämmelse. I dessa artiklar och i artikel 7.4 bör hänvisningar till ”importlicens” eller till den säkerhet som är kopplad till denna strykas eller ersättas med en hänvisning till deklarationen om övergång till fri omsättning. Samtidigt bör begreppet ”tilläggssäkerhet” bytas ut mot en lämpligare term.

(5)

Av rättssäkerhets- och tydlighetsskäl bör hänvisningarna till rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (5), till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 (6) och till kommissionen förordning (EEG) nr 2454/93 (7) ersättas med hänvisningar till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (8) och till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (9).

(6)

Förordning (EU) nr 642/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

Artikel 1.3 ska ersättas med följande:

”3.   De tullsatser i Gemensamma tulltaxan som avses i punkt 1 ska vara de som tillämpas vid den tidpunkt som avses i artikel 172.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (*1).

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).”"

2.

I artikel 2.4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Tullmyndigheten i lossningshamnen ska i enlighet med förlagan i bilaga I utfärda en handling över de kvantiteter av varje produkt som lossats. Den nedsättning av tullen som föreskrivs i första stycket ska endast beviljas om varorna åtföljs av denna handling till dess att tullformaliteterna för importen är fullbordade.”

3.

I artikel 3 ska punkterna 3 och 4 ersättas med följande:

”3.   Bestämmelserna om slutanvändning i artikel 254.1, 254.4 och 254.5 i förordning (EU) nr 952/2013 ska tillämpas.

4.   Genom undantag från artikel 211.3 c i förordning (EU) nr 952/2013 ska importören hos den behöriga myndigheten ställa en särskild säkerhet av 24 euro per ton för flintmajs, utom när deklarationen om övergång till fri omsättning åtföljs av ett intyg om överensstämmelse utfärdat av den argentinska Servicio Nacional de Sanidad y Calidad Agroalimentaria (Senasa) i enlighet med led a i första stycket i artikel 7.2 i den här förordningen.

Om den tullsats som gäller vid godkännandet av deklarationen om övergång till fri omsättning är mindre än 24 euro per ton för majs, ska emellertid den särskilda säkerheten vara densamma som tullsatsen.”

4.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

1.   För vanligt vete av hög kvalitet ska importören hos den behöriga myndigheten ställa en särskild säkerhet på 95 euro per ton samma dag som deklarationen om övergång till fri omsättning godkänns, utom i de fall den deklarationen åtföljs av ett intyg om överensstämmelse utfärdat av Federal Grain Inspection Service (FGIS) eller av Canadian Grain Commission (CGC) i enlighet med led b eller c i första stycket i artikel 7.2.

Om importtullar upphör att tillämpas på någon kvalitetskategori av vanligt vete i enlighet med artikel 219 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (*2) ska dock den särskilda säkerheten inte längre krävas under hela den tid då importtullarna inte tillämpas.

2.   För durumvete ska importören hos den behöriga myndigheten ställa en särskild säkerhet samma dag som deklarationen om övergång till fri omsättning godkänns, utom i de fall den deklarationen åtföljs av ett intyg om överensstämmelse utfärdat av Federal Grain Inspection Service (FGIS) eller av Canadian Grain Commission (CGC) i enlighet med led b eller c i första stycket i artikel 7.2.

Storleken på denna särskilda säkerhet ska vara lika med skillnaden, den dag som deklarationen om övergång till fri omsättning godkänns, mellan den högsta importtullen och den tullsats som gäller för den angivna kvaliteten höjd med ett tillägg av 5 euro per ton. I de fall där import av durumvete av olika kvaliteter är tullfri, ska det dock inte behövas någon särskild säkerhet.

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.”"

5.

I artikel 7.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2.   Följande intyg om överensstämmelse ska officiellt godkännas av kommissionen i enlighet med principerna i artiklarna 58 och 59 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (*3):

(*3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).”"

6.

Artikel 7.4 ska ersättas med följande:

”4.   Om analysresultaten visar att det importerade vanliga vetet av hög kvalitet, durumvetet eller flintmajsen är av lägre standardkvalitet än vad som har angivits i deklarationen om övergång till fri omsättning ska importören betala mellanskillnaden mellan den importavgift som gäller för produkten enligt deklarationen och den som gäller för den faktiskt importerade produkten. I detta fall ska den särskilda säkerhet som föreskrivs i artikel 3.4 och artikel 6.1 och 6.2 frisläppas, utom det tillägg på 5 euro som anges i andra stycket i artikel 6.2.

Om den mellanskillnad som anges i första stycket inte betalas inom en månad ska den särskilda säkerhet som anges i artikel 3.4 och artikel 6.1 och 6.2 vara förverkad.”

7.

Bilaga I ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/29

(1)

Till följd av ett avtal mellan unionen och Förenta staterna, vilket ingicks genom rådets beslut 2013/125/EU (2), ändrades bilaga I till förordning (EG) nr 32/2000 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 624/2013 (3) med verkan från och med den 1 juli 2013 i syfte att öppna en ny tullkvot på 1 550 ton, konsoliderad inom Gatt, för import till unionen av livsmedelsberedningar enligt KN-nummer 2106 90 98, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, med ursprung i Förenta staterna.

(2)

Då landsspecifika tullkvoter tilldelas på grundval av de aktuella varornas ursprung, ansågs det lämpligt att införa en skyldighet i bilaga I till förordning (EG) nr 32/2000 som innebär att ursprungsbevis i enlighet med gällande unionslagstiftning avseende ursprung som inte medför förmånsbehandling måste uppvisas när en deklaration för övergång till fri omsättning görs i fråga om livsmedelsberedningar som är avsedda att omfattas av den nya tullkvoten.

(3)

Genom en skrivelse av den 26 april 2016 begär Förenta staterna att skyldigheten tas bort. I skrivelsen anges att de produkter som omfattas av tullkvoten exporteras från platser i hela Förenta staterna och även om uppgiften att utfärda ursprungsintyg har decentraliserats, kräver ett sådant pappersbaserat certifieringssystem så mycket resurser att uppgiften blir orimligt betungande.

(4)

Beträffande huruvida det finns en risk för att produkter som inte har sitt ursprung i Förenta staterna kan importeras inom ramen för tullkvoten om skyldigheten avlägsnas, är det enligt artikel 61 i förordning (EU) nr 952/2013 (4) möjligt för tullmyndigheterna att kräva att deklaranten styrker varornas ursprung genom ett annat bevismedel än uppvisande av ett ursprungsintyg i enlighet med artiklarna 57, 58 och 59 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (5). Det är således möjligt att säkra en korrekt tillämpning av reglerna även om skyldigheten att uppvisa ursprungsintyg tas bort för att minska exportörernas administrativa börda.

(5)

Mot bakgrund av dessa exceptionella omständigheter är det således lämpligt att ge de importörer som importerar de aktuella produkterna möjlighet att utnyttja tullkvoten utan att behöva uppvisa ursprungsintyg.

(6)

Förordning (EG) nr 32/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/31

(1)

I bilaga IV till förordning (EG) nr 329/2007 förtecknas personer, enheter och organ som har angetts av FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté och som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

I bilaga V till förordning (EG) nr 329/2007 förtecknas personer, enheter och organ som inte förtecknas i bilaga IV men som har förtecknats av rådet, och som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(3)

Den 5 juni 2017 ändrade sanktionskommittén uppgifterna för två enheter som är föremål för restriktiva åtgärder.

(4)

Den 2 juni 2017 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2356 (2017) genom vilken 14 fysiska personer och fyra enheter läggs till på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder. Dessa personer och enheter läggs till i bilaga IV till förordning (EG) nr 329/2007 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/970 (2). Vissa av dessa personer och enheter bör därför utgå ur bilaga V till förordning (EG) nr 329/2007, eftersom de nu anges i bilaga IV.

(5)

Bilaga IV och bilaga V bör därför ändras i enlighet med detta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/35

(1)

Genom artikel 13 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2) inrättas en marginal för oförutsedda utgifter på upp till 0,03 % av unionens bruttonationalinkomst.

(2)

I enlighet med artikel 6 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 har kommissionen beräknat det absoluta beloppet för marginalen för oförutsedda utgifter för 2014 (3).

(3)

Genom beslut (EU) 2015/435 (4) utnyttjade Europaparlamentet och rådet marginalen för oförutsedda utgifter för att göra ytterligare betalningsbemyndiganden tillgängliga under 2014, som ska avräknas under perioden 2018–2020.

(4)

Enligt den medelfristiga betalningsprognos som lades fram i samband med halvtidsöversynen förväntas ett visst tryck på de årliga taken för åren 2018–2020.

(5)

Budgetförslaget för 2017 innehåller en marginal under betalningstaket på 9,6 miljarder EUR, vilket möjliggör avräkning av hela det belopp som utnyttjades 2014.

(6)

Beslut (EU) 2015/435 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

I Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014 ska marginalen för oförutsedda utgifter utnyttjas för att tillhandahålla ett belopp på 2 818 233 715 EUR i betalningsbemyndiganden utöver betalningstaket i den fleråriga budgetramen.”

2.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Beloppet på 2 818 233 715 EUR ska avräknas mot marginalen under betalningstaket för år 2017.”

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/37

(1)

Genom förordning (EG) nr 1005/2008 (nedan kallad IUU-förordningen) upprättas ett unionssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (nedan kallat IUU-fiske).

(2)

I kapitel VI i IUU-förordningen fastställs förfarandet för identifiering av icke-samarbetande tredjeländer, åtgärder i fråga om länder som identifieras som icke-samarbetande tredjeländer, upprättande av en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer, avförande av länder från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer, offentliggörande av förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer och nödåtgärder.

(3)

Den 24 mars 2014 antog rådet genomförandebeslut 2014/170/EU (2) om upprättande av en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske enligt IUU-förordningen.

(4)

I enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen meddelade kommissionen genom beslut av den 1 oktober 2015 (nedan kallat beslutet av den 1 oktober 2015) (3) att Unionen Komorerna (nedan kallad Komorerna) skulle kunna komma att identifieras som ett land som kommissionen anser vara ett icke-samarbetande tredjeland.

(5)

I beslutet av den 1 oktober 2015 redogjorde kommissionen för de huvudsakliga faktauppgifterna och motiveringarna bakom en sådan möjlig identifiering.

(6)

Beslutet av den 1 oktober 2015 meddelades Komorerna tillsammans med en skrivelse av samma datum med förslag om att Komorerna i nära samarbete med kommissionen genomför en handlingsplan för att rätta till de identifierade bristerna.

(7)

Kommissionen uppmanade Komorerna att i) göra allt som krävs för att genomföra åtgärderna i den handlingsplan som kommissionen föreslagit, ii) bedöma genomförandet av dessa åtgärder, samt iii) var sjätte månad skicka en detaljerad rapport till kommissionen med en bedömning av genomförandet av varje enskild åtgärd med avseende på bland annat hur effektivt de enskilt och/eller sammantaget bidrar till att säkerställa ett kontrollsystem för fisket som till fullo överensstämmer med reglerna.

(8)

Komorerna gavs möjlighet att skriftligen och muntligen svara på beslutet av den 1 oktober 2015 samt på övrig relevant information som meddelats av kommissionen, så att de kunde lägga fram bevis för att vederlägga eller komplettera de fakta som åberopades i beslutet av den 1 oktober 2015. Komorerna har tillförsäkrats sina rättigheter att begära eller lämna ytterligare uppgifter.

(9)

Genom beslutet och skrivelsen av den 1 oktober 2015 inledde kommissionen ett dialogförfarande med Komorerna och betonade att den ansåg att sex månader i princip borde vara tillräckligt för att nå en överenskommelse.

(10)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga. De muntliga och skriftliga synpunkter som Komorerna lämnade till följd av beslutet av den 1 oktober 2015 har övervägts och beaktats. Komorerna har hållits informerade om kommissionens överväganden, antingen muntligen eller skriftligen.

(11)

Kommissionen har emellertid kommit fram till att de problemområden och brister som beskrivs i beslutet av den 1 oktober 2015 inte har åtgärdats i tillräcklig grad av Komorerna. Kommissionen har dessutom fastställt att åtgärderna i handlingsplanen inte har genomförts fullt ut. Följaktligen antog kommissionen genomförandebeslut (EU) 2017/889 (4) som identifierar Komorerna som ett icke-samarbetande tredjeland när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

(12)

På grundval av de undersöknings- och dialogförfaranden som genomförts av kommissionen, inklusive all skriftväxling och alla möten, och de skäl som ligger till grund för beslutet av den 1 oktober 2015 och genomförandebeslut (EU) 2017/889, är det lämpligt att Komorerna förs upp på förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

(13)

Enligt artikel 34.1 i IUU-förordningen ska rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet avföra ett tredjeland från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer om landet visar att den situation som motiverade upptagandet i förteckningen har rättats till. I samband med ett beslut om avförande ska hänsyn också tas till om det i förteckningen upptagna tredjelandet har vidtagit konkreta åtgärder som kan leda till en bestående förbättring av situationen.

(14)

I beslutet av den 1 oktober 2015 analyserade kommissionen Komorernas skyldigheter och utvärderade landets fullgörande av sina internationella förpliktelser som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat. För denna granskning beaktade kommissionen de parametrar som förtecknas i artikel 31.4–31.7 i IUU-förordningen.

(15)

Kommissionen granskade om Komorerna fullgjort sina skyldigheter i överensstämmelse med iakttagelserna i beslutet av den 1 oktober 2015 och med beaktande av den relevanta information som Komorerna lämnat efter beslutet, samt den föreslagna handlingsplanen och de åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen.

(16)

De huvudsakliga brister som kommissionen identifierade i den föreslagna handlingsplanen gällde flera underlåtelser att fullgöra skyldigheter enligt internationell rätt, särskilt kopplat till underlåtelsen att anta ett adekvat regelverk och registrerings- och licensförfaranden, avsaknaden av samarbete och informationsutbyte inom Komorernas egen förvaltning och med tredjeländer i vilka Komorerna är verksamma, avsaknaden av ett lämpligt och effektivt övervaknings- och kontrollsystem, och avsaknaden av ett avskräckande sanktionssystem. Övriga identifierade brister gällde mer allmänt efterlevnaden av internationella skyldigheter, bland annat rekommendationer och resolutioner från regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. Bristande efterlevnad av rekommendationer och resolutioner från relevanta organ, som den internationella handlingsplanen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och de frivilliga riktlinjerna, båda från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, för flaggstaters agerande har också konstaterats. Den bristande efterlevnaden av icke-bindande rekommendationer och resolutioner har dock endast beaktats som stödjande material och inte som grund för identifieringen.

(17)

I genomförandebeslut (EU) 2017/889 identifierar kommissionen Komorerna som ett icke-samarbetande tredjeland enligt IUU-förordningen.

(18)

När det gäller eventuella särskilda svårigheter för Komorerna i egenskap av utvecklingsland konstateras att Komorernas utvecklingsstatus och övergripande kapacitet i fråga om fiske eventuellt begränsas av landets utvecklingsnivå. Med tanke på karaktären hos bristerna i Komorerna och de åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen, kan dock inte utvecklingsnivån helt ursäkta eller rättfärdiga landets samlade uppträdande som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i fråga om fiske och landets brist på agerande för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(19)

Med beaktande av beslutet av den 1 oktober 2015 och genomförandebeslut (EU) 2017/889 och den dialog som kommissionen har fört med Komorerna och resultatet av denna, kan det konstateras att de åtgärder som vidtagits av Komorerna mot bakgrund av landets skyldigheter som flaggstat inte är tillräckliga för att efterleva bestämmelserna i artiklarna 63, 64, 91, 94, 117 och 118 i Förenta nationernas havsrättskonvention.

(20)

Komorerna har därmed inte fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt att som flaggstat vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske.

(21)

Med beaktande av slutsatserna beträffande Komorerna bör landet, i enlighet med artikel 33 i IUU-förordningen, upptas i den förteckning över icke-samarbetande länder som upprättats genom genomförandebeslut 2014/170/EU. Det beslutet bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

Upptagandet av Komorerna i förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske medför tillämpning av de åtgärder som fastställs i artikel 38 i IUU-förordningen. I artikel 38.1 i IUU-förordningen föreskrivs förbud mot import av fiskeriprodukter fångade av fiskefartyg som för icke-samarbetande tredjeländers flagg. För Komorerna bör det förbudet omfatta alla bestånd och arter, nämligen alla fiskeriprodukter, enligt definitionen i artikel 2.8 i IUU-förordningen, eftersom den underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder med avseende på IUU-förordningen som har lett till att Komorerna har identifierats som ett icke-samarbetande tredjeland inte är begränsad till ett visst bestånd eller en viss art.

(23)

Det är konstaterat att IUU-fiske bland annat utarmar fiskbestånd, förstör marina livsmiljöer, undergräver bevarande och hållbart nyttjande av marina resurser, snedvrider konkurrensen, äventyrar livsmedelstryggheten, konkurrerar ut hederliga fiskare och försvagar kustsamhällen. Med tanke på omfattningen av de problem som IUU-fisket innebär är det nödvändigt att unionen snabbt genomför åtgärderna avseende Komorerna som ett icke-samarbetande tredjeland. Därför bör detta beslut träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(24)

I enlighet med artikel 34.1 i IUU-förordningen ska rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet avföra Komorerna från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer om Komorerna visar att den situation som motiverade upptagandet i förteckningen har rättats till. I samband med ett beslut om avförande bör hänsyn också tas till om Komorerna har vidtagit konkreta åtgärder som kan leda till en bestående förbättring av situationen.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/41

(1)

Genom förordning (EG) nr 1005/2008 (nedan kallad IUU-förordningen) upprättas ett unionssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (nedan kallat IUU-fiske).

(2)

I kapitel VI i IUU-förordningen fastställs förfarandet för identifiering av icke-samarbetande tredjeländer, åtgärder i fråga om länder som identifieras som icke-samarbetande tredjeländer, upprättande av en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer, avförande av länder från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer, offentliggörande av förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer och nödåtgärder.

(3)

Den 24 mars 2014 antog rådet genomförandebeslut 2014/170/EU (2) om upprättande av en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske enligt IUU-förordningen.

(4)

I enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen meddelade kommissionen genom beslut av den 12 december 2014 (nedan kallat beslutet av den 12 december 2014) (3) att Saint Vincent och Grenadinerna skulle kunna komma att identifieras som ett land som kommissionen anser vara ett icke-samarbetande tredjeland.

(5)

I beslutet av den 12 december 2014 redogjorde kommissionen för de huvudsakliga faktauppgifterna och motiveringarna bakom en sådan möjlig identifiering.

(6)

Beslutet av den 12 december 2014 meddelades Saint Vincent och Grenadinerna tillsammans med en skrivelse av samma datum med förslag om att Saint Vincent och Grenadinerna i nära samarbete med kommissionen genomför en handlingsplan för att rätta till de identifierade bristerna.

(7)

Kommissionen uppmanade Saint Vincent och Grenadinerna att i) göra allt som krävs för att genomföra åtgärderna i den handlingsplan som kommissionen föreslagit, ii) bedöma genomförandet av dessa åtgärder, samt iii) var sjätte månad skicka en detaljerad rapport till kommissionen med en bedömning av genomförandet av varje enskild åtgärd med avseende på bland annat hur effektivt de enskilt och/eller sammantaget bidrar till att säkerställa ett kontrollsystem för fisket som till fullo överensstämmer med reglerna.

(8)

Saint Vincent och Grenadinerna gavs möjlighet att skriftligen och muntligen svara på beslutet av den 12 december 2014 samt på övrig relevant information som meddelats av kommissionen, så att de kunde lägga fram bevis för att vederlägga eller komplettera de fakta som åberopades i beslutet av den 12 december 2014. Saint Vincent och Grenadinerna har tillförsäkrats sina rättigheter att begära eller lämna ytterligare uppgifter.

(9)

Genom beslutet och skrivelsen av den 12 december 2014 inledde kommissionen ett dialogförfarande med Saint Vincent och Grenadinerna och betonade att den ansåg att sex månader i princip borde vara tillräckligt för att nå en överenskommelse.

(10)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga. De muntliga och skriftliga synpunkter som Saint Vincent och Grenadinerna lämnat till följd av beslutet av den 12 december 2014 har övervägts och beaktats. Saint Vincent och Grenadinerna har hållits informerade om kommissionens överväganden antingen muntligen eller skriftligen.

(11)

Kommissionen har emellertid kommit fram till att de problemområden och brister som beskrivs i beslutet av den 12 december 2014 inte har åtgärdats i tillräcklig grad av Saint Vincent och Grenadinerna. Kommissionen har dessutom fastställt att åtgärderna i handlingsplanen inte har genomförts fullt ut. Följaktligen antog kommissionen genomförandebeslut (EU) 2017/918 (4), som identifierar Saint Vincent och Grenadinerna som ett icke-samarbetande tredjeland när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

(12)

På grundval av de undersöknings- och dialogförfaranden som genomförts av kommissionen, inklusive all skriftväxling och alla möten, och de skäl som ligger till grund för beslutet av den 12 december 2014 och genomförandebeslut (EU) 2017/918, är det lämpligt att Saint Vincent och Grenadinerna förs upp på förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

(13)

Enligt artikel 34.1 i IUU-förordningen ska rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet avföra ett tredjeland från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer om landet visar att den situation som motiverade upptagandet i förteckningen har rättats till. I samband med ett beslut om avförande ska hänsyn också tas till om det i förteckningen upptagna tredjelandet har vidtagit konkreta åtgärder som kan leda till en bestående förbättring av situationen.

(14)

I beslutet av den 12 december 2014 analyserade kommissionen Saint Vincent och Grenadinernas skyldigheter och utvärderade landets fullgörande av sina internationella förpliktelser som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat. För denna granskning beaktade kommissionen de parametrar som förtecknas i artikel 31.4–31.7 i IUU-förordningen.

(15)

Kommissionen granskade om Saint Vincent och Grenadinerna fullgjort sina skyldigheter i överensstämmelse med iakttagelserna i beslutet av den 12 december 2014 och med beaktande av den relevanta information som Saint Vincent och Grenadinerna lämnat efter beslutet, samt den föreslagna handlingsplanen och de åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen.

(16)

De huvudsakliga brister som kommissionen identifierade i den föreslagna handlingsplanen gällde flera underlåtelser att fullgöra skyldigheter enligt internationell rätt, särskilt kopplat till underlåtelsen att anta ett adekvat regelverk, avsaknaden av ett lämpligt och effektivt övervaknings-, och kontrollsystem, avsaknaden av ett observatörssystem och avsaknaden av ett avskräckande sanktionssystem. Övriga identifierade brister gällde mer allmänt efterlevnaden av internationella skyldigheter, bland annat rekommendationer och resolutioner från regionala fiskeriförvaltningsorganisationer samt villkor för registrering av fartyg enligt internationell rätt. Bristande efterlevnad av rekommendationer och resolutioner från relevanta organ, som den internationella handlingsplanen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och de frivilliga riktlinjerna, båda från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, för flaggstaters agerande har också konstaterats. Den bristande efterlevnaden av icke-bindande rekommendationer och resolutioner har dock endast beaktats som stödjande material och inte som grund för identifieringen.

(17)

I genomförandebeslut (EU) 2017/918 identifierar kommissionen Saint Vincent och Grenadinerna som ett icke-samarbetande tredjeland enligt IUU-förordningen.

(18)

När det gäller eventuella särskilda svårigheter för Saint Vincent och Grenadinerna i egenskap av utvecklingsland konstateras att Saint Vincent och Grenadinernas utvecklingsstatus och övergripande kapacitet i fråga om fiske inte begränsas av landets allmänna utvecklingsnivå.

(19)

Med beaktande av beslutet av den 12 december 2014 och genomförandebeslut (EU) 2017/918 och den dialog som kommissionen fört med Saint Vincent och Grenadinerna och resultatet av denna, kan det konstateras att de åtgärder som vidtagits av Saint Vincent och Grenadinerna mot bakgrund av landets skyldigheter som flaggstat inte är tillräckliga för att efterleva bestämmelserna i artiklarna 63, 64, 91, 94 och 117 i Förenta nationernas havsrättskonvention, artiklarna 7, 18, 19, 20 och 23 i avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och artikel III.8 i FAO:s avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet.

(20)

Saint Vincent och Grenadinerna har därmed inte fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt att som flaggstat vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske.

(21)

Med beaktande av slutsatserna beträffande Saint Vincent och Grenadinerna bör landet, i enlighet med artikel 33 i IUU-förordningen, upptas i den förteckning över icke-samarbetande länder som upprättats genom genomförandebeslut 2014/170/EU. Det beslutet bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

Upptagandet av Saint Vincent och Grenadinerna i förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske medför tillämpning av de åtgärder som fastställs i artikel 38 i IUU-förordningen. I artikel 38.1 i IUU-förordningen föreskrivs förbud mot import av fiskeriprodukter fångade av fiskefartyg som för icke-samarbetande tredjeländers flagg. För Saint Vincent och Grenadinerna bör det förbudet omfatta alla bestånd och arter, nämligen alla fiskeriprodukter, enligt definitionen i artikel 2.8 i IUU-förordningen, eftersom den underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder med avseende på IUU-förordningen som har lett till att Saint Vincent och Grenadinerna har identifierats som ett icke-samarbetande tredjeland inte är begränsad till ett visst bestånd eller en viss art.

(23)

Det är konstaterat att IUU-fiske bland annat utarmar fiskbestånd, förstör marina livsmiljöer, undergräver bevarande och hållbart nyttjande av marina resurser, snedvrider konkurrensen, äventyrar livsmedelstryggheten, konkurrerar ut hederliga fiskare och försvagar kustsamhällen. Med tanke på omfattningen av de problem som IUU-fisket innebär är det nödvändigt att unionen snabbt genomför åtgärderna avseende Saint Vincent och Grenadinerna som ett icke-samarbetande tredjeland. Därför bör detta beslut träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(24)

I enlighet med artikel 34.1 i IUU-förordningen ska rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet avföra Saint Vincent och Grenadinerna från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer om Saint Vincent och Grenadinerna visar att den situation som motiverade upptagandet i förteckningen har rättats till. I samband med ett beslut om avförande bör hänsyn också tas till om Saint Vincent och Grenadinerna har vidtagit konkreta åtgärder som kan leda till en bestående förbättring av situationen.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/45

(1)

Den 26 januari 2015, 5 februari 2015 och 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)

En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Augusto ROLLANDIN har löpt ut.

—

Pierluigi MARQUIS, Consigliere e Presidente della Regione Autonoma Valle d'Aosta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/46

(1)

Den 26 januari 2015, 5 februari 2015 och 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Ingrid VAN ENGELSHOVEN har löpt ut.

—

S. (Saskia) BRUINES, wethouder van de gemeente 's-Gravenhage.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/47

(1)

Den 26 januari 2015, 5 februari 2015 och 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)

Två platser som ledamot i Regionkommittén har blivit lediga till följd av att mandaten för Uta-Maria KUDER och Detlef MÜLLER har löpt ut.

(3)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Andreas TEXTER har löpt ut.

a)

som ledamöter

och

b)

som suppleant

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/48

(1)

Den 26 januari 2015, den 5 februari 2015 och den 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)

En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Marc SANT har löpt ut.

(3)

En plats som suppleant har blivit ledig till följd av att Mario FAVA har utnämnts till ledamot i Regionkommittén.

a)

som ledamot

och

b)

som suppleant

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/49

(1)

Den 31 juli 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/1333 (1).

(2)

Rådet har tidigare noterat vikten av stabilitet i Libyen och har erbjudit sig att tillhandahålla de libyska myndigheterna som är erkända enligt det libyska politiska avtalet stöd i kampen mot smuggling av migranter och människohandel.

(3)

Smugglingen av migranter och människohandeln bidrar till att destabilisera den politiska situationen och säkerhetssituationen i Libyen.

(4)

Restriktionerna bör tillämpas på export till Libyen av vissa produkter som kan användas för att underlätta smuggling av migranter och människohandel.

(5)

Beslut (Gusp) 2015/1333 bör därför ändras i enlighet med detta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/51

(1)

Den 27 maj 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/849.

(2)

Enligt artikel 33.1 i beslut (Gusp) 2016/849 ska rådet genomföra ändringar av bilaga I på grundval av avgöranden av Förenta nationernas (FN) säkerhetsråd eller sanktionskommittén.

(3)

Den 5 juni 2017 ändrade FN:s säkerhetsråds kommitté, som inrättats genom FN:s säkerhetsråds resolution 1718 (2006), uppgifterna avseende två enheter som är föremål för restriktiva åtgärder.

(4)

Den 2 juni 2017 lade FN:s säkerhetsråd till 14 personer och 4 enheter på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder. Dessa personer och enheter har därför lagts till i bilaga I till beslut (Gusp) 2016/849 genom rådets genomförandebeslut (Gusp) 2017/975 (2). Vissa av dessa personer och enheter bör därför strykas ur bilaga II till beslut (Gusp) 2016/849, eftersom de nu är uppförda i bilaga I.

(5)

Bilagorna I och II till beslut (Gusp) 2016/849 bör därför ändras i enlighet med detta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/55

(1)

Den 20 december 2010 antog rådet beslut 2010/788/Gusp.

(2)

Den 21 juni 2017 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 2360 (2017) som ändrar kriterierna för upptagande på förteckningar i samband med FN:s restriktiva åtgärder.

(3)

Det krävs ytterligare insatser från unionen för att genomföra vissa åtgärder.

(4)

Beslut 2010/788/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/56

(1)

Den 31 maj 2013 antog rådet beslut 2013/255/Gusp.

(2)

Mot bakgrund av den allvarliga situationen i Syrien, särskilt den syriska regimens användning av kemiska vapen och inblandning i spridning av kemiska vapen, bör 16 personer läggas till på förteckningen över fysiska och juridiska personer, enheter och organ som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga I till beslut 2013/255/Gusp.

(3)

Beslut 2013/255/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

18.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/60

(1)

Den 22 maj 2013 antog rådet beslut 2013/233/Gusp (1) om inrättande av Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen).

(2)

Den 19 januari 2016 enades kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) om att använda den befintliga ramen EU BAM Libyen för att planera för ett eventuellt civilt engagemang på området för gemensam säkerhets- och försvarspolitik och reform av säkerhetssektorn med Libyens nationella samlingsregering, på dess begäran, som ett bidrag till Förenta nationernas stöduppdrag i Libyens (Unsmil) ansträngningar, och beslutade på denna grund att förlänga mandatet för EU BAM Libyen med sex månader. Den 15 februari 2016 antog rådet följaktligen beslut (Gusp) 2016/207 (2), genom vilket EU BAM Libyen förlängdes till och med den 21 augusti 2016.

(3)

Den 4 augusti 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/1339 (3) om ändring av beslut 2013/233/Gusp och förlängning till och med den 21 augusti 2017.

(4)

I Maltaförklaringen från Europeiska rådets medlemmar om de yttre aspekterna av migration av den 3 februari 2017 betonades särskilt att insatser för att stabilisera Libyen är viktigare än någonsin, och unionen kommer att göra sitt yttersta för att bidra till detta mål. I Libyen är kapacitetsuppbyggnad avgörande för att myndigheterna ska kunna få kontroll över land- och havsgränserna samt bekämpa transittrafik och människosmuggling.

(5)

I sina slutsatser om Libyen den 6 februari 2017 bekräftade rådet i synnerhet sitt fulla stöd till Unsmil och konstaterade att EU BAM Libyen kommer att fortsätta att samarbeta med och bistå de libyska myndigheterna med tanke på ett eventuellt framtida civilt uppdrag, när förhållandena medger det, på området polis, rättsstatlighet och gränsförvaltning.

(6)

Den 4 juli 2017 enades Kusp, på grundval av den strategiska översynen av uppdraget, om att förlänga mandatet för EU BAM Libyen till och med den 31 december 2018.

(7)

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) bör bemyndigas att till Europol, Frontex, Förenta nationerna och Interpol lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som framställs för EU BAM Libyen, i enlighet med rådets beslut 2013/488/EU (4).

(8)

Rådets beslut 2013/233/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

EU BAM Libyen kommer att genomföras under omständigheter som kan förvärras och som kan hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Mål

EU BAM Libyen kommer att bistå vid en omfattande planeringsprocess för reform av den civila säkerhetssektorn i syfte att förbereda ett eventuellt civilt uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).

Målen för EU BAM Libyen är att samarbeta med och bistå de libyska myndigheterna på områdena gränsförvaltning, brottsbekämpning och det straffrättsliga systemet i vid bemärkelse.”

2.

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1.   För att uppnå målen i artikel 2 ska EU BAM Libyen

3.

Artikel 5.7 ska ersättas med följande:

”7.   Den civila insatschefen, chefen för unionens delegation i Libyen och uppdragschefen för EU BAM Libyen ska rådgöra med varandra när så krävs. Europeiska utrikestjänstens chefsrådgivare i frågor som rör jämställdhet bör också vid behov rådfrågas.”

4.

Artikel 6.7 ska ersättas med följande:

”7.   Uppdragschefen ska vid behov samordna verksamheten med andra unionsaktörer på fältet. Uppdragschefen ska, utan att befälsordningen åsidosätts, få lokal politisk ledning från unionens delegationschef i Libyen.”

5.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kusp ska under ansvar av rådet och den höga representanten utöva politisk kontroll över och strategisk ledning av EU BAM Libyen. Rådet bemyndigar härmed Kusp att fatta lämpliga beslut i detta syfte i enlighet med artikel 38 tredje stycket i EU-fördraget. Detta bemyndigande ska innefatta befogenheten att utnämna en uppdragschef på förslag av den höga representanten och att ändra planeringsdokumenten. Befogenheterna att besluta om EU BAM Libyens mål och avslutande ska ligga kvar hos rådet.”

6.

Artikel 11.4 ska ersättas med följande:

”4.   Personalen vid EU BAM Libyen ska genomgå en obligatorisk säkerhetsutbildning innan de inleder sin tjänstgöring, i enlighet med planeringsdokumenten. Personalen ska även regelbundet genomgå fortbildning på insatsområdet som organiseras av säkerhetstjänstemannen.”

7.

I artikel 13.1 ska sista stycket ersättas med följande:

”Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för EU BAM Libyen för perioden 22 augusti 2016–30 november 2017 ska vara 17 000 000 EUR.”

8.

Artikel 15.4 ska ersättas med följande:

”4.   Den höga representanten ska bemyndigas att till Europol och Frontex lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som framställts för EU BAM Libyen, i enlighet med beslut 2013/488/EU.”

9.

I artikel 15 ska följande stycken läggas till:

”5.   Den höga representanten ska bemyndigas att, i enlighet med beslut 2013/488/EU, till FN lämna ut sådana säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som framställts för EU BAM Libyen, upp till nivån ’RESTREINT UE/EU RESTRICTED’.

6.   Den höga representanten ska bemyndigas att till Interpol lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som framställts för EU BAM Libyen, i enlighet med beslut 2013/488/EU. I avvaktan på att det ingås ett avtal mellan unionen och Interpol får EU BAM Libyen lämna ut sådan information till medlemsstaternas nationella centralbyråer för Interpol, i enlighet med avtal som ska ingås mellan den civila insatschefen och chefen för relevant nationell centralbyrå.

7.   Den höga representanten ska bemyndigas att sluta de nödvändiga avtalen för genomförandet av bestämmelserna om informationsutbyte i den här artikeln.

8.   Den höga representanten får delegera bemyndigandena att lämna ut uppgifter liksom befogenheten att ingå de överenskommelser som avses i denna artikel till personer under den höga representantens ledning, till den civila insatschefen och/eller till uppdragschefen.”

10.

I artikel 16 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska tillämpas till och med den 31 december 2018.”