2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/1

Information om ikraftträdandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Seychellerna om tillträde för fiskefartyg som för seychellisk flagg till de vatten och marina biologiska resurser utanför Mayottes kust som faller under Europeiska unionens jurisdiktion

Europeiska unionen och Republiken Seychellerna undertecknade den 20 maj 2014 i Bryssel ett avtal om tillträde för fiskefartyg som för seychellisk flagg till de vatten och marina biologiska resurser utanför Mayottes kust som faller under Europeiska unionens jurisdiktion.

Europeiska unionen anmälde den 10 februari 2015 att man hade slutfört de interna förfaranden som krävs för att avtalet ska kunna träda i kraft. Republiken Seychellerna gjorde sin anmälan den 18 maj 2017.

Avtalet trädde därför i kraft den 18 maj 2017 i enlighet med artikel 19 i detta.

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/2

RÅDETS BESLUT (EU) 2017/938

av den 23 september 2013

om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 jämförd med artikel 218.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Kvicksilver och kvicksilverföreningar är mycket giftiga för människor, djur och växter. Inom unionen omfattas kvicksilver och kvicksilverföreningar av bestämmelser som syftar till att skydda människors hälsa och miljön.

(2)

Styrelsen för Förenta nationernas miljöprogram (Unep) begärde 2009 att den verkställande direktören vid Unep skulle sammankalla en mellanstatlig förhandlingskommitté med mandat att ta fram ett globalt rättsligt bindande instrument om kvicksilver, med målet att dess arbete skulle vara slutfört före styrelsens 27:e ordinarie sammanträde 2013.

(3)

I december 2010 bemyndigade rådet kommissionen att, i frågor som omfattas av unionens befogenhet och i fråga om vilka unionen har antagit bestämmelser, på unionens vägnar delta i förhandlingarna om ett globalt rättsligt bindande instrument om kvicksilver, i enlighet med förhandlingsdirektiven i addendumet till det bemyndigandet.

(4)	Förhandlingsprocessen slutfördes med gott resultat vid den mellanstatliga förhandlingskommitténs femte möte i Genève den 13–18 januari 2013.

(5)	Unionen var en viktig aktör i förhandlingarna och bidrog aktivt till resultatet, som faller inom ramen för det förhandlingsdirektiv som kommissionen fått.

(6)	Vid sitt 3233:e möte den 21 mars 2013 välkomnade rådet det resultat som förhandlingsprocessen lett fram till.

(7)	Det globala rättsligt bindande instrumentet om kvicksilver kommer, som Minamatakonventionen om kvicksilver, att öppnas för undertecknande vid en diplomatkonferens i Kumamoto (Japan) den 7–11 oktober 2013.

(8)	Minamatakonventionen om kvicksilver bör därför undertecknas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet på unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver bemyndigas härmed, med förbehåll för att konventionen ingås (1).

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna konventionen på unionens vägnar.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 23 september 2013.

På rådets vägnar

V. JUKNA

Ordförande

(1) Texten till konventionen kommer att offentliggöras tillsammans med beslutet om konventionens ingående.

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/4

RÅDETS BESLUT (EU) 2017/939

av den 11 maj 2017

om ingående på unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 jämförd med artikel 218.6 a andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande (1), och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med rådets beslut (EU) 2017/938 av den 23 september 2013 (2) undertecknades Minamatakonventionen om kvicksilver (nedan kallad konventionen) den 10 oktober 2013 på unionens vägnar, med förbehåll för att den ingås vid en senare tidpunkt.

(2)

Konventionen antogs i Kumamoto den 10 oktober 2013. Konventionen tillhandahåller ett ramverk för kontroll och begränsning av användning, och av antropogena utsläpp, av kvicksilver och kvicksilverföreningar som orsakas av människan till luft, vatten och mark i syfte att skydda människors hälsa och miljön.

(3)	Kvicksilver är ett ämne som kännetecknas av att det är gränsöverskridande. Globala åtgärder är därför nödvändiga för att säkerställa skydd för människor och miljön i unionen, som ett komplement till nationella åtgärder.

(4)	Det sjunde miljöhandlingsprogrammet (3) fastställer ett långsiktigt mål om en giftfri miljö och anger för detta ändamål att åtgärder krävs för att till 2020 säkerställa en minimering av betydande negativa effekter av kemikalier på människors hälsa och miljön.

(5)	Gemenskapens kvicksilverstrategi från 2005, som sågs över 2010, syftar till att minska kvicksilverutsläppen, minska tillgången och efterfrågan på kvicksilver, skydda mot kvicksilverexponering och främja internationella åtgärder när det gäller kvicksilver.

(6)

Rådet bekräftar sitt engagemang, i ett uttalande i slutsatserna av den 14 mars 2011, för det övergripande målet att skydda människors hälsa och miljön från utsläpp av kvicksilver och dess föreningar genom att minimera och, när detta är genomfört, slutligen helt undanröja de globala antropogena kvicksilverutsläppen i luft, vatten och mark. Konventionen bidrar till uppnåendet av dessa mål.

(7)	I enlighet med artikel 30.3 i konventionen, bör unionen genom sitt godkännandeinstrument, ange omfattningen av sin behörighet i frågor som regleras av konventionen.

(8)	Konventionen bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Minamatakonventionen om kvicksilver godkänns härmed på Europeiska unionens vägnar.

Den behörighetsförklaring som krävs i enlighet med artikel 30.3 i konventionen godkänns även härmed.

Texten till konventionen och behörighetsförklaringen åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande ska utse den eller de personer som ska ha rätt att på unionens vägnar deponera det godkännandeinstrument som avses i artikel 30.1 i konventionen, tillsammans med behörighetsförklaringen.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 11 maj 2017.

På rådets vägnar

R. GALDES

Ordförande

(1) Godkännande av den 27 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) Rådets beslut (EU) 2017/938 av den 23 september 2013 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver (se sidan 2 i detta nummer av EUT).

(3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).

ÖVERSÄTTNING

BILAGA

MINAMATAKONVENTIONEN OM KVICKSILVER

Parterna i denna konvention,

som erkänner att kvicksilver är ett ämne som utgör ett globalt problem på grund av dess långväga transport i atmosfären, dess persistens i miljön när det väl har tillförts genom mänsklig verksamhet, dess förmåga till bioackumulering i ekosystem och dess betydande negativa effekter på människors hälsa och miljön,

som erinrar om styrelsens för Förenta nationernas miljöprogram (Unep) beslut 25/5 av den 20 februari 2009 om att ta initiativ till internationella åtgärder för att hantera kvicksilver på ett effektivt, ändamålsenligt och konsekvent sätt,

som erinrar om artikel 221 i slutdokumentet från FN:s konferens om hållbar utveckling: The future we want, som pekade på behovet av ett lyckat resultat i förhandlingarna om ett internationellt rättsligt bindande instrument om kvicksilver för att motverka riskerna för människors hälsa och miljön,

som erinrar om FN:s konferens om hållbar utveckling, som på nytt bekräftade principerna från Riodeklarationen om miljö och utveckling, däribland ett gemensamt men differentierat ansvar, och erkände behovet av att ta hänsyn till staters olika omständigheter och förmåga, samt behovet av åtgärder på global nivå,

som är medvetna om de hälsoproblem som, framför allt i utvecklingsländer, uppstår när sårbara grupper, särskilt kvinnor och barn, och genom dem även framtida generationer, exponeras för kvicksilver,

som noterar den särskilda sårbarheten hos arktiska ekosystem och ursprungsbefolkningar på grund av biomagnifiering av kvicksilver och kontaminering av traditionella livsmedel, och som även hyser farhågor när det gäller kvicksilvrets effekter för ursprungsbefolkningar i allmänhet,

som erkänner de betydande lärdomar som dragits av Minamata-sjukdomen, särskilt de allvarliga hälso- och miljöeffekterna av den kvicksilverföroreningen, och behovet av att säkerställa en korrekt hantering av kvicksilver och förhindra sådana händelser i framtiden,

som understryker vikten av finansiellt, tekniskt, teknologiskt och kapacitetsuppbyggande stöd, särskilt till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomier för att stärka den nationella förmågan att hantera kvicksilver och främja ett effektivt genomförande av konventionen,

som även erkänner Världshälsoorganisationens verksamhet när det gäller att skydda människors hälsa från effekterna av kvicksilver och den roll som relevanta multilaterala miljöavtal spelar, särskilt Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall och Rotterdamkonventionen om förfaranden för förhandsgodkännande av vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel,

som erkänner att denna konvention och andra internationella avtal om miljö och handel stöder varandra,

som betonar att ingenting i denna konvention är avsett att påverka en parts rättigheter eller skyldigheter enligt något annat befintligt internationellt avtal,

som är införstådda med att ovanstående skäl inte är avsett att skapa någon hierarki mellan denna konvention och andra internationella instrument,

som noterar att ingenting i denna konvention hindrar att en part på nationell nivå vidtar ytterligare åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i denna konvention, i en strävan att skydda människors hälsa och miljön från exponering för kvicksilver i enlighet med den partens övriga skyldigheter enligt tillämplig internationell rätt,

har enats om följande:

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna konvention är att skydda människors hälsa och miljön från utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar som orsakas av människan.

Artikel 2

Definitioner

I denna konvention gäller följande definitioner:

a) icke-industriell och småskalig guldutvinning : guldutvinning som bedrivs av enskilda personer eller små företag med begränsad kapitalinsats och produktion.

b) bästa tillgängliga teknik : den teknik som är mest effektiv när det gäller att förebygga och, om detta inte är möjligt, minska utsläpp av kvicksilver till luft, vatten och mark, och verkningarna av sådana utsläpp på miljön som helhet, med hänsyn tagen till ekonomiska och tekniska överväganden för en viss part eller en viss anläggning inom denna parts territorium; i detta sammanhang betyder

bästa : den teknik som är mest effektiv när det gäller att uppnå en hög allmän skyddsnivå för miljön som helhet,

tillgängliga [teknik] : med avseende på en viss part eller en viss anläggning inom denna parts territorium, sådan teknik som utvecklats i en skala som medger att den kan användas i en relevant industrisektor på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt, med hänsyn till kostnader och fördelar, oberoende av om tekniken används eller utvecklas inom den berörda partens territorium, och under förutsättning att den är tillgänglig för verksamhetsutövaren, såsom denna har fastställts av parten,

teknik : använd teknik, operativa metoder och de sätt på vilka anläggningar utformas, uppförs, underhålls, drivs och avvecklas.

c) bästa miljöpraxis : användning av den lämpligaste kombinationen av kontrollåtgärder och strategier på miljöområdet.

d) kvicksilver : elementärt kvicksilver (Hg(0), CAS-nummer 7439-97-6).

e) kvicksilverförening : ämne bestående av kvicksilveratomer och en eller flera atomer av andra grundämnen som kan delas upp i olika beståndsdelar endast genom kemiska reaktioner.

f) produkt med tillsatt kvicksilver : en produkt eller produktkomponent som innehåller kvicksilver eller en kvicksilverförening som tillsatts med avsikt.

g) part : stat eller regional organisation för ekonomisk integration som har förbundit sig att efterleva denna konvention och för vilken konventionen har trätt i kraft.

h) parter som är närvarande och röstar : parter som är närvarande och avger en jakande eller nekande röst vid ett av parternas möten.

i) primär kvicksilverbrytning : gruvbrytning som har till främsta syfte att hitta kvicksilver.

j) regional organisation för ekonomisk integration : en organisation upprättad av oberoende stater i en viss region och till vilken de ingående medlemsstaterna har överfört behörighet med avseende på sådant som omfattas av denna konvention och som vederbörligen har bemyndigats i enlighet med dess interna förfaranden att underteckna, ratificera, godta, godkänna eller ansluta sig till denna konvention.

k) tillåten användning : en parts användning av kvicksilver eller kvicksilverföreningar i enlighet med denna konvention, inbegripet men inte begränsat till användning i överensstämmelse med artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7.

Artikel 3

Kvicksilverkällor och handel

1. Vid tillämpningen av denna artikel gäller följande:

a)	Vid hänvisningar till kvicksilver avses även blandningar av kvicksilver och andra ämnen, inbegripet kvicksilverlegeringar, med en kvicksilverhalt på minst 95 viktprocent.

b)	Med kvicksilverföreningar avses kvicksilver(I)klorid (även kallat kalomel), kvicksilver(II)oxid, kvicksilver(II)sulfat, kvicksilver(II)nitrat, cinnober och kvicksilversulfid.

2. Bestämmelserna i denna artikel ska inte gälla med avseende på

a)	kvantiteter av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som är avsedda för laboratorieforskning eller som referensstandard, eller

b)	naturligt förekommande spårmängder av kvicksilver eller kvicksilverföreningar i produkter såsom andra metaller än kvicksilver, malm, eller mineralprodukter, inklusive kol, eller produkter som utvunnits ur sådana material, samt spårmängder som oavsiktligt tillförts kemiska produkter, eller

c)	produkter med tillsatt kvicksilver.

3. En part ska inte tillåta primär kvicksilverbrytning som inte redan bedrevs inom dess territorium den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande.

4. En part ska endast tillåta primär kvicksilverbrytning som bedrevs inom dess territorium den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande för en period på upp till femton år från den dagen. Under denna period ska kvicksilver som härrör från sådan brytning endast användas vid tillverkning av produkter med tillsatt kvicksilver i enlighet med artikel 4, i samband med tillverkningsprocesser i enlighet med artikel 5, eller omhändertas i enlighet med artikel 11 med hjälp av processer som inte leder till återvinning, materialåtervinning, återtagande, direkt återanvändning eller annan användning.

5. Varje part ska

a)	sträva efter att identifiera enskilda lager av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som överstiger 50 ton, och kvicksilverkällor som ger upphov till lager överstigande 10 ton per år, vilka återfinns inom dess territorium,

vidta åtgärder för att, om parten fastställer att det finns överskottskvicksilver från avveckling av klor-alkalianläggningar, se till att sådant kvicksilver omhändertas i enlighet med den vägledning för miljömässigt hållbar hantering som avses i artikel 11.3 a, och därvid tillämpa processer som inte leder till återvinning, materialåtervinning, återtagande, direkt återanvändning eller alternativ användning.

6. Parterna ska inte tillåta export av kvicksilver, utom

till en part som har gett den exporterande parten skriftligt samtycke till detta, och då endast för

i)	en användning som är tillåten för den importerande parten enligt denna konvention, eller

ii)	miljömässigt hållbar mellanlagring i enlighet med artikel 10, eller

till en icke-part som har gett den exporterande parten sitt skriftliga samtycke till detta, inklusive intyg som visar

i)	att icke-parten har vidtagit åtgärder för att säkerställa skyddet för människors hälsa och miljön och garantera den egna efterlevnaden av bestämmelserna i artiklarna 10 och 11, och

ii)	att kvicksilvret kommer att användas av en part endast för en tillåten användning enligt denna konvention eller för miljömässigt hållbar mellanlagring i enlighet med artikel 10.

7. En exporterande part får förlita sig på att en allmän underrättelse till sekretariatet från den importerande parten eller icke-parten utgör ett sådant skriftligt samtycke som avses i punkt 6. En sådan allmän underrättelse ska ange de villkor på vilka den importerande parten eller icke-parten lämnar sitt samtycke. Underrättelsen får återkallas när som helst av den berörda parten eller icke-parten. Sekretariatet ska föra ett offentligt register över alla sådana underrättelser.

8. En part ska inte tillåta import av kvicksilver från en icke-part till vilken den kommer att lämna sitt skriftliga samtycke, såvida inte icke-parten har kunnat styrka att kvicksilvret inte härrör från källor som identifierats som otillåtna enligt punkt 3 eller punkt 5 b.

9. En part som lämnar in en allmän underrättelse om samtycke enligt punkt 7 får besluta att inte tillämpa punkt 8, förutsatt att parten i fråga bibehåller övergripande restriktioner med avseende på export av kvicksilver och har vidtagit nationella åtgärder för att se till att importerat kvicksilver hanteras på ett miljömässigt hållbart sätt. Parten ska lämna underrättelse om ett sådant beslut till sekretariatet, inklusive information som beskriver dess importrestriktioner och nationella lagstiftning, samt information om vilka kvantiteter av kvicksilver som importeras från icke-parter och vilka ursprungsländerna är. Sekretariatet ska föra ett offentligt register över alla sådana underrättelser. Genomförande- och efterlevnadskommittén ska se över och utvärdera sådana underrättelser och styrkande information i enlighet med artikel 15 och får vid behov lämna rekommendationer till partskonferensen.

10. Förfarandet i punkt 9 ska kunna tillämpas till dess att partskonferensens andra möte har avslutats. Efter den tidpunkten ska förfarandet inte längre kunna tillämpas, såvida inte partskonferensen beslutar annat med enkel majoritet av de parter som är närvarande och röstar, utom med avseende på en part som har lämnat en underrättelse enligt punkt 9 innan partskonferensens andra möte har avslutats.

11. Varje part ska i den rapport den lämnar in enligt artikel 21 inkludera information som visar att kraven i denna artikel är uppfyllda.

12. Partskonferensen ska vid sitt första möte ge ytterligare vägledning när det gäller tillämpningen av denna artikel, särskilt punkterna 5 a, 6 och 8, samt utarbeta och anta det nödvändiga innehållet i det intyg som avses i punkterna 6 b och 8.

13. Partskonferensen ska utvärdera om handeln med särskilda kvicksilverföreningar riskerar att äventyra målet för denna konvention, och överväga om särskilda kvicksilverföreningar, genom att de upptas i en ytterligare bilaga som antas i enlighet med artikel 27, bör omfattas av punkterna 6 och 8.

Artikel 4

Produkter med tillsatt kvicksilver

1. Varje part ska, genom att vidta lämpliga åtgärder, se till att det inte är tillåtet att tillverka, importera eller exportera sådana produkter med tillsatt kvicksilver som förtecknas i del I i bilaga A efter det utfasningsdatum som anges för dessa produkter, med undantag för om det finns ett särskilt undantag i bilaga A eller om parten har anmält undantag i enlighet med artikel 6.

2. En part får, som alternativ till vad som anges i punkt 1, vid tidpunkten för ratifikationen eller när en ändring av bilaga A träder i kraft för dess vidkommande, ange att den kommer att genomföra andra åtgärder eller strategier för att hantera produkter som förtecknas i del I i bilaga A. En part får välja detta alternativ endast om den kan visa att den redan har minskat tillverkningen, importen och exporten av det stora flertalet av de produkter som förtecknas i del I i bilaga A till en miniminivå, och att den har genomfört åtgärder eller strategier för att minska användningen av kvicksilver i ytterligare produkter som inte förtecknas i del I i bilaga A när den underrättar sekretariatet om sitt beslut att använda detta alternativ. Dessutom ska en part som väljer detta alternativ

a)	vid första tillfälle till partskonferensen lämna en beskrivning av de åtgärder eller strategier som har genomförts, inklusive en beräkning av de uppnådda minskningsresultaten,

b)	genomföra åtgärder eller strategier för att minska användningen av kvicksilver i de produkter i del I i bilaga A för vilka minimivärdet ännu inte har uppnåtts,

c)	överväga ytterligare åtgärder för att uppnå ytterligare minskningar, och

d)	gå miste om rätten att begära undantag enligt artikel 6 för en produktkategori för vilken detta alternativ har valts.

Senast fem år från den dag då denna konvention har trätt i kraft ska partskonferensen, som en del av översynsförfarandet enligt punkt 8, se över hur de åtgärder som vidtagits enligt denna punkt utvecklas och fungerar.

3. Varje part ska vidta åtgärder med avseende på de produkter med tillsatt kvicksilver som förtecknas i del II i bilaga A, i enlighet med de bestämmelser som anges där.

4. Sekretariatet ska, på grundval av information som har tillhandahållits av parterna, samla in och bevara information om produkter med tillsatt kvicksilver och alternativ till dessa, och göra denna information allmänt tillgänglig. Sekretariatet ska också göra all annan relevant information som lämnas in av parterna allmänt tillgänglig.

5. Varje part ska vidta åtgärder för att förhindra att produkter med tillsatt kvicksilver som enligt denna artikel inte får tillverkas, importeras eller exporteras, införlivas i sammansatta produkter.

6. Varje part ska motverka tillverkning och kommersiell distribution av sådana produkter med tillsatt kvicksilver som inte omfattades av någon känd användning av produkter med tillsatt kvicksilver innan konventionen trädde i kraft för dess vidkommande, såvida inte en bedömning av risker och fördelar med produkten visar på positiva effekter med avseende på miljön eller människors hälsa. En part ska vid behov förse sekretariatet med information om varje sådan produkt, inklusive eventuell information om de risker och fördelar som produkten kan medföra för miljön och människors hälsa. Sekretariatet ska göra sådan information allmänt tillgänglig.

7. En part får lämna in förslag till sekretariatet om att en produkt med tillsatt kvicksilver ska tas upp i förteckningen i bilaga A; ett sådant förslag ska innehålla information om tillgänglighet och teknisk och ekonomisk genomförbarhet av kvicksilverfria alternativ till produkten samt de fördelar och risker för miljön och människors hälsa som dessa alternativ kan medföra, med hänsyn till sådan information som avses i punkt 4.

8. Senast fem år från den dag då denna konvention har trätt i kraft ska partskonferensen se över bilaga A, och får därvid överväga ändringar av den bilagan i enlighet med artikel 27.

9. I samband med översynen av bilaga A enligt punkt 8 ska partskonferensen åtminstone ta hänsyn till

a)	varje förslag som lämnas in enligt punkt 7,

b)	den information som görs tillgänglig enligt punkt 4, och

c)	parternas tillgång till kvicksilverfria alternativ som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara, med hänsyn tagen till risker och fördelar för miljön och människors hälsa.

Artikel 5

Tillverkningsprocesser i vilka kvicksilver eller kvicksilverföreningar används

1. Vid tillämpningen av denna artikel och bilaga B ska tillverkningsprocesser i vilka kvicksilver eller kvicksilverföreningar används inte inbegripa processer där produkter med tillsatt kvicksilver används, processer för tillverkning av produkter med tillsatt kvicksilver eller processer där kvicksilverhaltigt avfall bearbetas.

2. Varje part ska, genom att vidta lämpliga åtgärder, se till att det inte är tillåtet att använda kvicksilver eller kvicksilverföreningar i de tillverkningsprocesser som förtecknas i del I i bilaga B efter det utfasningsdatum som i den bilagan anges för de enskilda processerna, utom där parten har anmält undantag enligt artikel 6.

3. Varje part ska vidta åtgärder för att begränsa användningen av kvicksilver eller kvicksilverföreningar i de tillverkningsprocesser som förtecknas i del II i bilaga B, i enlighet med de bestämmelser som anges där.

4. Sekretariatet ska, på grundval av information som har tillhandahållits av parterna, samla in och bevara information om processer där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används och alternativ till dessa, och göra denna information allmänt tillgänglig. Även annan relevant information får lämnas in av parterna; denna information ska göras allmänt tillgänglig av sekretariatet.

5. Varje part med en eller flera anläggningar där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används i de tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B ska

a)	vidta åtgärder för att hantera utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar från dessa anläggningar,

b)	i de rapporter som den lämnar in enligt artikel 21 inkludera information om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt, och

sträva efter att identifiera anläggningar inom dess territorium där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används i tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B och, senast tre år efter den dag då denna konvention trädde i kraft för dess vidkommande, lämna in information om antalet anläggningar och vilka typer av anläggningar det rör sig om, samt den beräknade årliga mängden av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som används i dessa anläggningar. Sekretariatet ska göra sådan information allmänt tillgänglig.

6. Varje part ska se till att det inte är tillåtet att använda kvicksilver eller kvicksilverföreningar i en anläggning som inte existerade före den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande och där man använder de tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B. Inga undantag ska gälla för sådana anläggningar.

7. Varje part ska motverka inrättandet av anläggningar i vilka man använder någon annan tillverkningsprocess där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används medvetet och som inte existerade före den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande, såvida inte parten för partskonferensen kan styrka att tillverkningsprocessen medför betydande miljö- och hälsofördelar och att det inte finns några tekniskt och ekonomiskt genomförbara kvicksilverfria alternativ tillgängliga som ger motsvarande fördelar.

8. Parterna uppmuntras att utbyta information om relevant ny teknisk utveckling, ekonomiskt och tekniskt genomförbara kvicksilverfria alternativ och möjliga åtgärder och metoder för att minska och om möjligt se till att man upphör med användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i, och utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar från, de tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B.

9. En part får lämna in ett förslag om att ändra bilaga B i syfte att i förteckningen införa en tillverkningsprocess i vilken kvicksilver eller kvicksilverföreningar används. Ett sådant förslag ska innehålla information om tillgången till och den tekniska och ekonomiska genomförbarheten för kvicksilverfria alternativ till processen samt de fördelar och risker för miljön och människors hälsa som dessa alternativ kan medföra.

10. Senast fem år från den dag då denna konvention trädde i kraft ska partskonferensen se över bilaga B, och får överväga ändringar av den bilagan i enlighet med artikel 27.

11. I samband med en översyn av bilaga B enligt punkt 10 ska partskonferensen åtminstone ta hänsyn till

a)	varje förslag som lämnas in enligt punkt 9,

b)	den information som görs tillgänglig enligt punkt 4, och

c)	parternas tillgång till kvicksilverfria alternativ som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara, med hänsyn tagen till risker och fördelar för miljön och människors hälsa.

Artikel 6

Undantag som parterna kan begära

1. Varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration får anmäla ett eller flera undantag från de utfasningsdatum som anges i bilaga A och bilaga B, nedan kallade undantag, genom att skriftligen underrätta sekretariatet

a)	när den blir part i denna konvention, eller

b)	i fråga om produkter med tillsatt kvicksilver som läggs till genom en ändring av bilaga A eller sådana tillverkningsprocesser där kvicksilver används som läggs till genom en ändring av bilaga B: senast den dag då den relevanta ändringen träder i kraft för den berörda parten.

Varje sådan anmälan ska åtföljas av en redogörelse som förklarar partens behov av undantag.

2. Ett undantag kan anmälas antingen för en kategori som förtecknas i bilaga A eller B, eller för en underkategori som identifierats av en stat eller regional organisation för ekonomisk integration.

3. Varje part som har ett eller flera undantag ska tas upp i ett register. Sekretariatet ska upprätta och föra registret och göra det tillgängligt för allmänheten.

4. Registret ska innehålla följande:

a)	En förteckning över de parter som omfattas av ett eller flera undantag.

b)	Det eller de undantag som har registrerats för respektive part.

c)	Datum då respektive undantag upphör att gälla.

5. Såvida inte en kortare period anges i registret av en part, ska alla undantag enligt punkt 1 upphöra att gälla fem år efter relevant utfasningsdatum som anges i bilaga A eller B.

6. Partskonferensen får, på begäran av en part, besluta att förlänga ett undantag med fem år, om inte parten begär en kortare period. När den fattar sitt beslut ska partskonferensen ta vederbörlig hänsyn till

a)	en redogörelse från parten som anger skälen till att undantaget behöver förlängas och vilka åtgärder som har vidtagits och planeras för att se till att behovet av undantag upphör snarast möjligt,

b)	tillgänglig information, även avseende tillgången till alternativa produkter och processer som är fria från kvicksilver eller som ger en lägre förbrukning av kvicksilver än den användning som är föremål för undantag, och

c)	åtgärder som planeras eller har inletts för att tillhandahålla miljömässigt hållbar lagring av kvicksilver och omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall.

Ett undantag får endast förlängas en gång per produkt och utfasningsdatum.

7. En part får när som helst dra tillbaka ett undantag genom skriftlig underrättelse till sekretariatet. Tillbakadragandet av ett undantag ska få verkan den dag som anges i underrättelsen.

8. Oaktat vad som anges i punkt 1 får ingen stat eller regional organisation för ekonomisk integration anmäla undantag efter fem år från det utfasningsdatum för den relevanta produkten eller processen som anges i bilaga A eller B, såvida inte en eller flera parter förblir registrerade för undantag med avseende på den produkten eller processen efter att de beviljats förlängning i enlighet med punkt 6. I så fall får en stat eller en regional organisation för ekonomisk integration, vid de tidpunkter som anges i punkt 1 a och 1 b, anmäla ett undantag för den produkten eller processen, vilket ska upphöra att gälla tio år efter det relevanta utfasningsdatumet.

9. Ingen part får omfattas av ett undantag efter tio år från utfasningsdagen för en produkt eller process som förtecknas i bilaga A eller B.

Artikel 7

Icke-industriell och småskalig guldutvinning

1. Åtgärderna i denna artikel och i bilaga C ska tillämpas på icke-industriell och småskalig guldutvinning där kvicksilveramalgamering används för att utvinna guld ur malm.

2. Varje part som inom sitt territorium har icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning som omfattas av denna artikel ska vidta åtgärder för att minska och om möjligt se till att man upphör med användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i, och utsläpp till miljön av kvicksilver från, sådan utvinning och bearbetning.

3. Varje part ska underrätta sekretariatet om den vid något tillfälle konstaterar att den icke-industriella och småskaliga guldutvinning och guldbearbetning som förekommer inom dess territorium är av mer än obetydlig omfattning. Om en part konstaterar att så är fallet ska den

a)	utarbeta och genomföra en nationell handlingsplan i enlighet med bilaga C,

b)	överlämna sin nationella handlingsplan till sekretariatet senast tre år efter det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande eller tre år efter underrättelsen till sekretariatet, beroende på vilken av dessa händelser som inträffar sist,

c)	därefter vart tredje år lämna in en redogörelse för de framsteg som har gjorts när det gäller att uppfylla skyldigheterna i denna artikel och inkludera sådana redogörelser i de rapporter man lämnar in i enlighet med artikel 21.

4. Parterna får samarbeta med varandra och med relevanta mellanstatliga organisationer och andra enheter, beroende på vad som är lämpligt, för att uppnå målen i denna artikel. Sådant samarbete får omfatta

a)	utarbetande av strategier för att förhindra att kvicksilver eller kvicksilverföreningar separeras ut för att användas i icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning,

b)	utbildnings-, upplysnings- och kapacitetsuppbyggnadsinitiativ,

c)	främjande av forskning om hållbara alternativa metoder utan kvicksilver,

d)	tillhandahållande av tekniskt och ekonomiskt stöd,

e)	partnerskap som kan bidra till uppfyllandet av deras åtaganden enligt denna artikel, och

f)	användning av befintliga system för informationsutbyte för att främja kunskap, bästa miljöpraxis och miljömässigt, tekniskt, socialt och ekonomiskt genomförbar alternativ teknik.

Artikel 8

Utsläpp till atmosfären

1. Denna artikel rör kontroll och, när så är möjligt, minskning av utsläppen av kvicksilver och kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, till atmosfären genom åtgärder för att kontrollera utsläpp från punktkällor som omfattas av de källkategorier som förtecknas i bilaga D.

2. I denna artikel gäller följande definitioner:

a) utsläpp : utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar till atmosfären.

b) relevant källa : en källa som omfattas av någon av de källkategorier som förtecknas i bilaga D. En part får, om den så önskar, fastställa kriterier för att identifiera de källor som omfattas av en källkategori som förtecknas i bilaga D, så länge dessa kriterier omfattar åtminstone 75 procent av utsläppen från den kategorin.

c) ny källa : varje relevant källa som hör till en av de kategorier som förtecknas i bilaga D, och vars uppförande eller betydande ändring har påbörjats minst ett år efter den dag då

i)	denna konvention trädde i kraft för den berörda parten, eller

ii)	en ändring av bilaga D, varigenom en källa blir föremål för bestämmelserna i denna konvention enbart i kraft av den ändringen, träder i kraft för den berörda parten.

d) betydande ändring : en ändring av en relevant källa som leder till en betydande ökning av utsläppen, med undantag för utsläppsförändringar som beror på återvinning av biprodukter. Det ska vara upp till parten att avgöra huruvida en ändring är betydande eller inte.

e) befintlig källa : varje relevant källa som inte är en ny källa.

f) utsläppsgränsvärde : ett tak för koncentrationen eller massan av eller utsläppsnivån för kvicksilver eller kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, som släpps ut från en punktkälla.

3. En part med relevanta källor ska vidta åtgärder för att kontrollera utsläpp till atmosfären och får utarbeta en nationell plan som anger vilka åtgärder som ska vidtas för att kontrollera utsläpp och de förväntade målen för och resultaten av dessa åtgärder. Eventuella planer som utarbetas ska läggas fram för partskonferensen inom fyra år från och med den dag då konventionen trädde i kraft för den parten. Om en part utarbetar en genomförandeplan i enlighet med artikel 20 får den parten inkludera den plan som utarbetas enligt denna punkt i genomförandeplanen.

4. För sina nya källor ska varje part ställa krav på användning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen; detta ska ske snarast möjligt och senast fem år efter den dag då konventionen trädde i kraft för den berörda parten. En part får använda utsläppsgränsvärden som är förenliga med tillämpningen av bästa tillgängliga teknik.

5. För sina befintliga källor ska varje part inkludera en eller flera av följande åtgärder i en eventuell nationell plan samt genomföra den eller dessa, med hänsyn till partens nationella förhållanden och till huruvida åtgärderna är ekonomiskt och tekniskt genomförbara samt överkomliga i kostnadshänseende; detta ska ske snarast möjligt och senast tio år efter den dag då konventionen trädde i kraft för den berörda parten:

a)	Ett kvantifierat mål för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen till atmosfären från relevanta källor.

b)	Utsläppsgränsvärden för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen till atmosfären från relevanta källor.

c)	Användning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att kontrollera utsläpp till atmosfären från relevanta källor.

d)	En kontrollstrategi inriktad på flera föroreningar, som skulle ge samverkande fördelar med avseende på kontrollen av kvicksilverutsläpp till atmosfären.

e)	Alternativa åtgärder för att minska utsläppen till atmosfären från relevanta källor.

6. Parter får tillämpa samma åtgärder i fråga om alla relevanta befintliga källor eller anta olika bestämmelser med avseende på olika källkategorier. Målet för de åtgärder som tillämpas av en part ska vara att uppnå rimliga framsteg när det gäller att minska utsläppen till atmosfären över tid.

7. Varje part ska så snart det är praktiskt möjligt och senast fem år efter det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande upprätta och föra en förteckning över utsläpp till atmosfären från relevanta källor.

8. Partskonferensen ska, vid sitt första möte, anta vägledning

a)	för bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis, med hänsyn till eventuella skillnader mellan nya och befintliga källor och behovet av att minimera tvärmediaeffekter, och

b)	för stöd till parterna när det gäller att tillämpa de åtgärder som anges i punkt 5, särskilt för att fastställa mål och utsläppsgränsvärden.

9. Partskonferensen ska, så snart det är praktiskt möjligt, anta vägledning för

a)	sådana kriterier som parterna får utarbeta i enlighet med punkt 2 b,

b)	metodiken när det gäller att sammanställa förteckningar över utsläpp till atmosfären.

10. Partskonferensen ska kontinuerligt se över, och vid behov uppdatera, de vägledningar som utarbetats i enlighet med punkterna 8 och 9. Parterna ska ta hänsyn till vägledningarna vid genomförandet av relevanta bestämmelser i denna artikel.

11. Varje part ska inkludera information om sitt genomförande av denna artikel i de rapporter som den lägger fram i enlighet med artikel 21, särskilt information om åtgärder som den har vidtagit i enlighet med punkterna 4–7, och om åtgärdernas effektivitet.

Artikel 9

Utsläpp till mark och vatten

1. Denna artikel rör kontroll och, när så är möjligt, minskningar av utsläppen av kvicksilver och kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, till mark och vatten från punktkällor som inte behandlas i andra bestämmelser i denna konvention.

2. I denna artikel gäller följande definitioner:

a) utsläpp till mark eller vatten : utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar till mark eller vatten.

b) relevant källa : varje betydande antropogen punktkälla för utsläpp till mark eller vatten som identifierats av en part, och som inte behandlas i andra bestämmelser i denna konvention.

c) ny källa : varje relevant källa vars uppförande eller betydande ändring har påbörjats minst ett år efter den dag då denna konvention trädde i kraft för den berörda parten.

d) betydande ändring : en ändring av en relevant källa som leder till en betydande ökning av utsläpp till mark eller vatten, med undantag för utsläppsförändringar som beror på återvinning av biprodukter. Det ska vara upp till parten att avgöra huruvida en ändring är betydande eller inte.

e) befintlig källa : varje relevant källa som inte är en ny källa.

f) gränsvärde för utsläpp till mark eller vatten : ett tak för koncentrationen eller massan av kvicksilver eller kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, som släpps ut till mark eller vatten från en punktkälla.

3. Varje part ska senast tre år från det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande och därefter regelbundet fastställa de relevanta kategorierna av punktkällor.

4. En part med relevanta källor ska vidta åtgärder för att kontrollera utsläpp till mark eller vatten och får utarbeta en nationell plan som anger vilka åtgärder som ska vidtas för att kontrollera sådana utsläpp och de förväntade målen för och resultaten av dessa åtgärder. Eventuella planer som utarbetas ska läggas fram för partskonferensen inom fyra år från och med den dag då konventionen trädde i kraft för den parten. Om en part utarbetar en genomförandeplan i enlighet med artikel 20 får den parten inkludera den plan som utarbetas enligt denna punkt i genomförandeplanen.

5. Åtgärderna ska inbegripa ett eller flera av följande alternativ, beroende på vad som är lämpligt:

a)	Gränsvärden för utsläpp till mark eller vatten för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen till mark eller vatten från relevanta källor.

b)	Användning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att kontrollera utsläpp till mark eller vatten från relevanta källor.

c)	En kontrollstrategi inriktad på flera föroreningar, som skulle ge samverkande fördelar med avseende på kontrollen av utsläpp av kvicksilver till mark eller vatten.

d)	Alternativa åtgärder för att minska utsläppen till mark eller vatten från relevanta källor.

6. Varje part ska så snart som det är praktiskt möjligt och senast fem år efter det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande upprätta och föra en förteckning över utsläpp till mark eller vatten från relevanta källor.

7. Partskonferensen ska så snart det är praktiskt möjligt anta vägledning för

a)	bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis, med hänsyn till eventuella skillnader mellan nya och befintliga källor och behovet av att minimera tvärmediaeffekter,

b)	metodiken för att sammanställa förteckningar över utsläpp till mark eller vatten.

8. Varje part ska inkludera information om sitt genomförande av denna artikel i de rapporter som den lämnar in i enlighet med artikel 21, särskilt information om åtgärder som den har vidtagit i enlighet med punkterna 3–6, och om åtgärdernas effektivitet.

Artikel 10

Miljömässigt hållbar mellanlagring av annat kvicksilver än kvicksilverhaltigt avfall

1. Denna artikel ska tillämpas med avseende på mellanlagring av kvicksilver och kvicksilverföreningar, såsom dessa definieras i artikel 3, som inte omfattas av definitionen av kvicksilverhaltigt avfall i artikel 11.

2. Varje part ska vidta åtgärder för att se till att mellanlagring av kvicksilver och kvicksilverföreningar för en tillåten användning enligt denna konvention sker på ett miljömässigt hållbart sätt, med hänsyn till eventuella vägledningar och i enlighet med eventuella villkor som har antagits enligt punkt 3.

3. Partskonferensen ska anta vägledning för miljömässigt hållbar mellanlagring av sådant kvicksilver och sådana kvicksilverföreningar, med hänsyn till relevant vägledning som utarbetats i enlighet med Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall. Partskonferensen får anta villkor för mellanlagring i en ytterligare bilaga till denna konvention i enlighet med artikel 27.

4. Parterna ska samarbeta på lämpligt sätt med varandra och med berörda mellanstatliga organisationer och andra enheter för att förbättra kapacitetsuppbyggnaden när det gäller miljömässigt hållbar mellanlagring av sådant kvicksilver och sådana kvicksilverföreningar.

Artikel 11

Kvicksilverhaltigt avfall

1. Relevanta definitioner i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall ska, för parter i Baselkonventionen, även vara tillämpliga med avseende på avfall som omfattas av denna konvention. Parter i denna konvention som inte är parter i Baselkonventionen ska använda dessa definitioner som vägledning i fråga om avfall som omfattas av den här konventionen.

2. Vid tillämpningen av denna konvention ska med kvicksilverhaltigt avfall förstås ämnen eller föremål som

a)	består av kvicksilver eller kvicksilverföreningar,

b)	innehåller kvicksilver eller kvicksilverföreningar, eller

c)	är förorenade med kvicksilver eller kvicksilverföreningar

i en omfattning som ligger över de gränsvärden som fastställts på ett harmoniserat sätt av partskonferensen i samarbete med Baselkonventionens berörda organ, och som omhändertas eller är avsedda att omhändertas eller måste omhändertas enligt bestämmelser i nationell lagstiftning eller i denna konvention. Från denna definition undantas avbaningsmassor, gråberg och bearbetningsavfall från gruvverksamhet, ett undantag som dock inte omfattar primär kvicksilverbrytning, såvida inte materialen innehåller kvicksilver eller kvicksilverföreningar på en nivå som överstiger de gränsvärden som fastställts av partskonferensen.

3. Varje part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att kvicksilverhaltigt avfall

hanteras på ett miljömässigt hållbart sätt, med hänsyn till den vägledning som utarbetats enligt Baselkonventionen och i enlighet med de krav som partskonferensen ska anta i en ytterligare bilaga i enlighet med artikel 27; vid utarbetandet av krav ska partskonferensen ta hänsyn till parternas avfallshanteringsregler och avfallshanteringsprogram,

b)	endast återvinns, materialåtervinns, återtas eller direktåteranvänds för en tillåten användning för parter i denna konvention eller för ett miljömässigt hållbart omhändertagande enligt punkt 3 a, och

med avseende på parter i Baselkonventionen, inte transporteras över internationella gränser, såvida inte syftet är miljömässigt hållbart omhändertagande i enlighet med denna artikel och denna konvention. I sådana fall där Baselkonventionen inte är tillämplig på transport över internationella gränser ska en part tillåta sådan transport endast efter att ha tagit hänsyn till internationella regler, standarder och vägledningar.

4. Partskonferensen ska sträva efter ett nära samarbete med Baselkonventionens berörda organ vid översyn och uppdatering av den vägledning som avses i punkt 3 a.

5. Parterna uppmuntras att vid behov samarbeta med varandra och med berörda mellanstatliga organisationer och andra enheter, för att utveckla och upprätthålla global, regional och nationell kapacitet när det gäller att hantera kvicksilverhaltigt avfall på ett miljömässigt hållbart sätt.

Artikel 12

Förorenade områden

1. Varje part ska sträva efter att utveckla lämpliga strategier för att identifiera och bedöma områden som förorenats med kvicksilver eller kvicksilverföreningar.

2. Åtgärder för att minska de risker som sådana områden medför ska genomföras på ett miljömässigt hållbart sätt, och vid behov inbegripa en bedömning av de risker för människors hälsa och miljön som orsakas av kvicksilvret eller kvicksilverföreningarna inom områdena.

3. Partskonferensen ska anta vägledning för hanteringen av förorenade områden; dessa kan inbegripa metoder och strategier för

a)	identifiering och karakterisering av berörda områden,

b)	allmänhetens deltagande,

c)	bedömning av riskerna för människors hälsa och miljön,

d)	alternativ när det gäller hantering av de risker som förorenade områden medför,

e)	utvärdering av nytta och kostnader och

f)	validering av resultat.

4. Parterna uppmuntras att samarbeta kring utarbetandet av strategier och genomförandet av verksamhet för att identifiera, bedöma, prioritera, hantera och, vid behov, återställa förorenade områden.

Artikel 13

Finansiella resurser och den finansiella mekanismen

1. Varje part åtar sig att efter förmåga tillhandahålla resurser för de nationella verksamheter som syftar till att genomföra denna konvention, i enlighet med sin nationella politik och sina nationella prioriteringar, planer och program. Sådana resurser kan inkludera inhemsk finansiering genom relevanta policyer, utvecklingsstrategier och nationella budgetar, samt bilateral och multilateral finansiering, men även insatser från den privata sektorn.

2. För att de parter som är utvecklingsländer ska kunna genomföra denna konvention på ett övergripande ändamålsenligt sätt krävs ett effektivt genomförande av denna artikel.

3. Multilaterala, regionala och bilaterala källor till finansiering och tekniskt stöd, liksom till kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring, uppmuntras att snabbt förbättra och öka sina insatser på kvicksilverområdet för att hjälpa parter som är utvecklingsländer med genomförandet av denna konvention med avseende på finansiella resurser, tekniskt bistånd och tekniköverföring.

4. Parterna ska, i sina åtgärder rörande finansiering, ta full hänsyn till de särskilda behoven och speciella omständigheterna för parter som är små östater under utveckling eller som tillhör de minst utvecklade länderna.

5. Härmed fastställs en mekanism för tillhandahållande av tillräckliga, förutsebara och lägliga finansiella resurser. Mekanismen ska hjälpa parter som är utvecklingsländer och parter med övergångsekonomier att genomföra sina skyldigheter enligt denna konvention.

6. Mekanismen ska omfatta

a)	Globala miljöfonden, och

b)	ett särskilt internationellt program för att stödja kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd.

7. Globala miljöfonden ska tillhandahålla nya, förutsebara, tillräckliga och lägliga finansiella resurser för att möta kostnader, som ett stöd till genomförandet av denna konvention i enlighet med vad partskonferensen har enats om. Vid tillämpningen av denna konvention ska Globala miljöfonden förvaltas under överinseende av och ansvara inför partskonferensen. Partskonferensen ska ge vägledning om övergripande strategier, policyer, programprioriteringar och krav för rätt till tillgång till och användning av finansiella medel. Dessutom ska partskonferensen ge vägledning om en preliminär förteckning över verksamhetskategorier som kan erhålla stöd från Globala miljöfonden. Globala miljöfonden ska tillhandahålla resurser för att täcka de överenskomna merkostnaderna för globala miljövinster och de överenskomna fulla kostnaderna för vissa fullgörandeaktiviteter.

8. Vid tillhandahållandet av resurser för en verksamhet bör Globala miljöfonden ställa den föreslagna verksamhetens potentiella förmåga att bidra till minskade kvicksilverutsläpp i relation till dess kostnader.

9. Vid tillämpningen av denna konvention kommer det program som det hänvisas till i punkt 6 b att drivas under överinseende av och ansvara inför partskonferensen. Partskonferensen ska, vid sitt första möte, besluta om programmets värdinstitution, som ska vara en befintlig enhet, och ge denna vägledning, också i fråga om programmets varaktighet. Alla parter och andra intressenter uppmanas att på frivillig basis bidra med finansiella resurser till programmet.

10. Partskonferensen och de enheter som bildar mekanismen ska vid partskonferensens första möte komma överens om arrangemang för att ge verkan åt punkterna ovan.

11. Partskonferensen ska senast vid sitt tredje möte, och därefter regelbundet, se över finansieringsnivån och den vägledning som partskonferensen tillhandahåller de enheter som har fått i uppdrag att handha den mekanism som inrättas genom denna artikel; den ska också se över hur dessa enheter fungerar och deras förmåga att hantera förändrade behov hos parter som är utvecklingsländer och parter med övergångsekonomi. Partskonferensen ska på grundval av denna översyn vidta åtgärder för att göra mekanismen mer effektiv.

12. Alla parter uppmanas att bidra till mekanismen efter förmåga. Mekanismen ska uppmuntra tillhandahållande av resurser från andra källor, inklusive den privata sektorn, och ska sträva efter att generera sådana resurser för de verksamheter den stöder.

Artikel 14

Kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd och tekniköverföring

1. Parterna ska samarbeta för att efter förmåga och vid rätt tidpunkt tillhandahålla lämplig kapacitetsuppbyggnad och lämpligt tekniskt bistånd till parter som är utvecklingsländer, särskilt parter som tillhör de minst utvecklade länderna eller är små östater under utveckling, och parter med övergångsekonomi, för att hjälpa dem att fullgöra sina skyldigheter enligt denna konvention.

2. Kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd enligt punkt 1 och artikel 13 får tillhandahållas genom regionala, subregionala och nationella avtal, inbegripet befintliga regionala och subregionala centrum, genom andra multilaterala och bilaterala lösningar, och genom partnerskap, däribland partnerskap som involverar den privata sektorn. Samarbete och samordning med andra multilaterala miljöavtal på kemikalie- och avfallsområdet bör sökas för att effektivisera det tekniska biståndet och dess tillhandahållande.

3. Parter som är utvecklingsländer och övriga parter ska, efter förmåga, med stöd från den privata sektorn och andra intressenter beroende på vad som är lämpligt, främja och underlätta utveckling, överföring och spridning av samt tillgång till miljömässigt hållbara alternativ för parter som är utvecklingsländer, särskilt parter som tillhör de minst utvecklade länderna eller är små östater under utveckling, och parter med övergångsekonomi, för att stärka deras kapacitet att på ett effektivt sätt genomföra denna konvention.

4. Partskonferensen ska till sitt andra möte och därefter regelbundet, med hänsyn till parters synpunkter och redogörelser, inklusive sådana som avses i artikel 21 och information från andra intressenter,

a)	överväga information om befintliga initiativ och vilka framsteg som gjorts med avseende på alternativ teknik,

b)	överväga parternas, särskilt utvecklingsländers, behov av alternativ teknik, och

c)	identifiera problem som parterna, särskilt utvecklingsländer, stöter på i samband med tekniköverföring.

5. Partskonferensen ska lämna rekommendationer om hur kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd och tekniköverföring skulle kunna förbättras ytterligare i enlighet med denna artikel.

Artikel 15

Genomförande- och efterlevnadskommittén

1. Härmed inrättas en mekanism, inklusive en kommitté som ska vara underordnad partskonferensen, för att främja genomförandet och kontrollera efterlevnaden av alla bestämmelser i denna konvention. Denna mekanism, inbegripet kommittén, ska ha en underlättande funktion och ägna särskild uppmärksamhet åt parternas nationella förmåga och omständigheter.

2. Kommittén ska främja genomförandet och kontrollera efterlevnaden av alla bestämmelser i denna konvention. Kommittén ska undersöka både enskilda och systemrelaterade frågor rörande genomförandet och efterlevnaden, och vid behov lämna rekommendationer till partskonferensen.

3. Kommittén ska bestå av 15 medlemmar som föreslås av parterna och utses av partskonferensen, med vederbörlig hänsyn till en rättvis geografisk representation baserad på FN:s fem regioner; de första medlemmarna ska utses vid partskonferensens första möte och därefter i enlighet med den arbetsordning som partskonferensen har godkänt i enlighet med punkt 5; kommitténs medlemmar ska ha fackkunskaper inom ett område av relevans för denna konvention och återspegla en lämplig balans när det gäller sakkunskap.

4. Kommittén får behandla frågor på grundval av

a)	skriftliga inlagor från en part rörande dess egen efterlevnad,

b)	nationella rapporter i enlighet med artikel 21, och

c)	framställningar från partskonferensen.

5. Kommittén ska utarbeta sin egen arbetsordning, som ska vara föremål för godkännande vid partskonferensens andra möte; partskonferensen får anta ytterligare behörighetsregler för kommittén.

6. Kommittén ska göra sitt yttersta för att anta sina rekommendationer med konsensus. Om konsensus inte kan nås trots att kommittén gjort sitt yttersta ska rekommendationerna som en sista utväg antas med tre fjärdedels majoritet bland de ledamöter som är närvarande och röstar, förutsatt att två tredjedelar av ledamöterna är närvarande vid omröstningen.

Artikel 16

Hälsoaspekter

1. Parterna uppmuntras att

främja utarbetande och genomförande av strategier och program för att identifiera och skydda riskutsatta grupper, särskilt sårbara befolkningsgrupper, vilket kan inbegripa antagande av vetenskapligt underbyggda hälsoriktlinjer när det gäller exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar, fastställande av mål för minskning av kvicksilverexponering samt allmän utbildning, med deltagande från den allmänna hälso- och sjukvården och andra berörda sektorer,

b)	främja utarbetande och genomförande av vetenskapligt underbyggda utbildnings- och preventionsprogram rörande yrkesrelaterad exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar,

c)	främja lämpliga hälso- och sjukvårdstjänster för förebyggande insatser, behandling och vård för grupper som påverkas av exponering för kvicksilver eller kvicksilverföreningar, och

d)	på lämpligt sätt skapa bättre förutsättningar för institutioner och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvårdssektorn att förebygga, diagnostisera, behandla och följa upp hälsorisker med anknytning till exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar.

2. Partskonferensen bör i samband med att den överväger hälsorelaterade frågor eller verksamheter

a)	vid behov samråda och samarbeta med Världshälsoorganisationen, Internationella arbetsorganisationen och andra berörda mellanstatliga organisationer, och

b)	vid behov främja samarbete och informationsutbyte med Världshälsoorganisationen, Internationella arbetsorganisationen och andra berörda mellanstatliga organisationer.

Artikel 17

Informationsutbyte

1. Varje part ska underlätta utbytet av

a)	vetenskaplig, teknisk, ekonomisk och rättslig information rörande kvicksilver och kvicksilverföreningar, inklusive toxikologisk och ekotoxikologisk information samt säkerhetsinformation,

b)	information om minskning eller upphörande av produktion eller användning av, handel med eller utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar,

information om tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ till

i)	produkter med tillsatt kvicksilver,

ii)	tillverkningsprocesser i vilka kvicksilver eller kvicksilverföreningar används, och

iii)	verksamheter och processer där kvicksilver eller kvicksilverföreningar släpps ut,

inklusive information om hälso- och miljörisker och ekonomiska och sociala kostnader och fördelar med sådana alternativ, och

d)	epidemiologisk information avseende hälsoverkningar som är förknippade med exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar, vid behov i nära samarbete med Världshälsoorganisationen och andra relevanta organisationer.

2. Parter får utbyta sådan information som avses i punkt 1 direkt, genom sekretariatet, eller i samarbete med andra berörda organisationer, däribland sekretariaten för konventioner på kemikalie- och avfallsområdet beroende på vad som är lämpligt.

3. Sekretariatet ska underlätta samarbetet när det gäller sådant informationsutbyte som avses i denna artikel och med berörda organisationer, däribland sekretariaten för multilaterala miljöavtal och andra internationella initiativ. Utöver information från parterna ska denna information inbegripa information från mellanstatliga och icke-statliga organisationer med sakkunskap inom kvicksilverområdet, liksom från nationella och internationella institutioner med sådan sakkunskap.

4. Varje part ska utse en nationell kontaktpunkt för utbytet av information enligt denna konvention, bland annat med avseende på samtycke från importerande parter enligt artikel 3.

5. Vid tillämpningen av denna konvention ska information om människors hälsa och säkerhet och om miljön inte anses som konfidentiell. Parter som utbyter annan information med stöd av denna konvention ska skydda eventuell konfidentiell information enligt överenskommelse dem emellan.

Artikel 18

Information till allmänheten, medvetandegörande och utbildning

1. Varje part ska efter förmåga främja och underlätta

tillhandahållande av information till allmänheten om

i)	inverkan av kvicksilver och kvicksilverföreningar på hälsa och miljö,

ii)	alternativ till kvicksilver och kvicksilverföreningar,

iii)	de teman som identifieras i artikel 17.1,

iv)	resultaten av dess forsknings-, utvecklings- och övervakningsverksamhet enligt artikel 19, och

v)	verksamhet som syftar till att uppfylla dess skyldigheter enligt denna konvention,

b)	utbildning, fortbildning och allmänhetens medvetenhet när det gäller verkningarna av exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar för människors hälsa och miljön, vid behov i samarbete med berörda mellanstatliga och icke-statliga organisationer och sårbara befolkningsgrupper.

2. Varje part ska använda sig av befintliga mekanismer eller överväga att utarbeta mekanismer, i förekommande fall till exempel register över utsläpp och överföringar av föroreningar, för att samla in och sprida information om sina årliga kvantiteter av kvicksilver och kvicksilverföreningar som släpps ut eller omhändertas genom mänskliga verksamheter.

Artikel 19

Forskning, utveckling och övervakning

1. Parterna ska sträva efter att samarbeta för att, med hänsyn till sina respektive omständigheter och sin respektive kapacitet, utarbeta och förbättra

a)	inventeringar av användning, förbrukning och antropogena utsläpp till luft, mark och vatten av kvicksilver och kvicksilverföreningar,

framtagande av modeller för och geografiskt representativ övervakning av nivåerna av kvicksilver och kvicksilverföreningar i sårbara befolkningsgrupper och i miljömedier, inklusive biota såsom fisk, marina däggdjur, havssköldpaddor och fåglar, samt samarbete när det gäller att samla in och utbyta relevanta och lämpliga prover,

c)	bedömningar av inverkan av kvicksilver och kvicksilverföreningar på människors hälsa och miljön, utöver sociala, ekonomiska och kulturella verkningar, särskilt med avseende på sårbara befolkningsgrupper,

d)	harmoniserade metoder för verksamheter som genomförs i enlighet med led a, b och c,

information om miljöcykeln, transport (inklusive långväga transport och deposition), omvandling, spridning och fördelning av kvicksilver och kvicksilverföreningar i en rad ekosystem, med vederbörlig hänsyn till distinktionen mellan antropogena och naturliga utsläpp av kvicksilver och till mobilisering av kvicksilver från historiska depositioner,

f)	information om handel med kvicksilver, kvicksilverföreningar och produkter med tillsatt kvicksilver, och

g)	information och forskning om den tekniska och ekonomiska tillgängligheten av kvicksilverfria produkter och processer, och om bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att minska och övervaka utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar.

2. Parterna bör, vid behov, bygga vidare på befintliga övervakningsnätverk och forskningsprogram vid genomförandet av de verksamheter som anges i punkt 1.

Artikel 20

Genomförandeplaner

1. Varje part får, efter en inledande bedömning, utarbeta och genomföra en genomförandeplan, med hänsyn till sina inhemska förhållanden, för att uppfylla skyldigheterna enligt denna konvention. Varje sådan plan bör översändas till sekretariatet så snart den har färdigställts.

2. Varje part får se över och uppdatera sin genomförandeplan, med hänsyn till sina inhemska förhållanden, och har därvid möjlighet att söka vägledning från partskonferensen och annan relevant vägledning.

3. Parterna bör, i samband med att de vidtar åtgärder i enlighet med punkterna 1 och 2, samråda med nationella intressenter för att underlätta utarbetandet, genomförandet, översynen och uppdateringen av sina genomförandeplaner.

4. Parterna får också samordna arbetet med regionala planer för att underlätta genomförandet av denna konvention.

Artikel 21

Rapportering

1. Varje part ska, via sekretariatet, rapportera till partskonferensen om åtgärder som den har vidtagit för att genomföra bestämmelserna i denna konvention, samt om dessa åtgärders effektivitet och om eventuella problem när det gäller att uppfylla konventionens syften.

2. Varje part ska i sin rapportering inkludera den information som anges i artiklarna 3, 5, 7, 8 och 9 i denna konvention.

3. Partskonferensen ska, vid sitt första möte, besluta om de rapporteringsfrister och rapporteringsformer som parterna ska följa, med hänsyn till att det är önskvärt att samordna rapporteringen med andra relevanta konventioner på kemikalie- och avfallsområdet.

Artikel 22

Effektivitetsbedömning

1. Partskonferensen ska utvärdera konventionens effektivitet, med början senast sex år efter dagen för ikraftträdandet av konventionen, och därefter med regelbundna intervall som ska bestämmas av partskonferensen.

2. För att underlätta utvärderingen ska partskonferensen vid sitt första möte påbörja införandet av de åtgärder som behövs för att den ska kunna erhålla jämförbara övervakningsdata om förekomsten och omsättningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i miljön, liksom tendenser när det gäller de nivåer av kvicksilver och kvicksilverföreningar som iakttagits i biota och sårbara befolkningsgrupper.

3. Utvärderingen ska genomföras på grundval av tillgänglig vetenskaplig, miljörelaterad, teknisk, finansiell och ekonomisk information, som ska innehålla

a)	rapporter och annan övervakningsinformation som parterna tillhandahåller partskonferensen i enlighet med punkt 2,

b)	rapporter som lämnas in i enlighet med artikel 21,

c)	information och rekommendationer som tillhandahålls i enlighet med artikel 15, och

d)	rapporter och annan relevant information om funktionen hos de åtgärder för ekonomiskt stöd, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad som genomförs enligt denna konvention.

Artikel 23

Partskonferensen

1. En partskonferens inrättas härmed.

2. Det första mötet i partskonferensen ska sammankallas av den verkställande direktören för Förenta nationernas miljöprogram senast ett år efter dagen för ikraftträdandet av denna konvention. Därefter ska ordinarie möten i partskonferensen hållas med regelbundna intervall, som ska bestämmas av partskonferensen.

3. Extra möten i partskonferensen ska hållas vid andra tillfällen när konferensen anser det nödvändigt, eller på skriftlig begäran av någon part under förutsättning att, inom sex månader efter det att parterna fått meddelande om begäran från sekretariatet, minst en tredjedel av dem stöder en sådan begäran.

4. Vid sitt första möte ska partskonferensen med konsensus komma överens om och anta arbetsordningen och de finansiella reglerna för konferensen och de underordnade organen, samt budgetbestämmelserna med avseende på sekretariatets verksamhet.

5. Partskonferensen ska fortlöpande övervaka och utvärdera genomförandet av denna konvention. Den ska utföra de uppgifter den ålagts genom denna konvention och ska i detta syfte

a)	inrätta de underordnade organ som partskonferensen anser behövas för genomförandet av denna konvention,

b)	vid behov samarbeta med behöriga internationella organisationer och mellanstatliga och icke-statliga organ,

c)	regelbundet se över all information som ställts till dess och sekretariatets förfogande i enlighet med artikel 21,

d)	överväga eventuella rekommendationer som överlämnats till den av genomförande- och efterlevnadskommittén,

e)	överväga och vidta alla ytterligare åtgärder som kan krävas för att uppnå målen för denna konvention, och

f)	se över bilagorna A och B i enlighet med artiklarna 4 och 5.

6. Förenta nationerna, dess fackorgan och Internationella atomenergiorganet, liksom stater som inte är parter i denna konvention, får vara företrädda vid partskonferensens möten såsom observatörer. Varje organ eller byrå, nationell eller internationell, statlig eller icke-statlig, som har behörighet i frågor som omfattas av denna konvention och har informerat sekretariatet om sin önskan att vara företrädd vid ett av partskonferensens möten som observatör får ges tillträde, såvida inte minst en tredjedel av parterna invänder mot detta. Observatörernas tillträde och deltagande ska ske i enlighet med den arbetsordning som partskonferensen antar.

Artikel 24

Sekretariatet

1. Ett sekretariat inrättas härmed.

2. Sekretariatet ska ha till uppgift att

a)	arrangera partskonferensens och de underordnade organens möten och tillhandahålla de tjänster som behövs,

b)	på begäran bistå parterna – särskilt parter som är utvecklingsländer eller länder med övergångsekonomi – vid genomförandet av denna konvention,

c)	vid behov tillsammans med sekretariaten för relevanta internationella organ samordna i synnerhet andra konventioner på kemikalie- och avfallsområdet,

d)	bistå parterna vid utbytet av information som rör genomförandet av denna konvention,

e)	sammanställa och till parterna lämna periodiska rapporter som grundar sig på uppgifter mottagna i enlighet med artiklarna 15 och 21 och annan tillgänglig information,

f)	under partskonferensens överinseende vidta de administrativa och avtalsmässiga åtgärder som krävs för att det ska kunna utföra sina uppgifter, och

g)	utföra övriga sekretariatsuppgifter som anges i denna konvention och sådana andra uppgifter som kan komma att bestämmas av partskonferensen.

3. Sekretariatsfunktionerna för denna konvention ska utföras av den verkställande direktören för Förenta nationernas miljöprogram, såvida inte partskonferensen, med tre fjärdedels majoritet av de parter som är närvarande och röstar, beslutar att anförtro sekretariatsfunktionerna åt en eller flera internationella organisationer.

4. Partskonferensen får, i samråd med lämpliga internationella organ, besluta om stärkt samarbete och samordning mellan sekretariatet och sekretariaten för andra konventioner på kemikalie- och avfallsområdet. Partskonferensen får, i samråd med lämpliga internationella organ, tillhandahålla ytterligare vägledning i denna fråga.

Artikel 25

Tvistlösning

1. Tvister parter emellan om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention ska lösas genom förhandlingar eller med andra fredliga medel efter parternas eget val.

2. I samband med ratifikationen, godtagandet eller godkännandet av eller anslutningen till denna konvention får en part som inte är en regional organisation för ekonomisk integration, i ett skriftligt instrument som lämnas in till depositarien, förklara att den, med avseende på varje tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, erkänner en eller båda av följande tvistlösningsformer som obligatoriska för varje part som godtar samma skyldighet:

a)	Skiljedom enligt det förfarande som anges i del I i bilaga E.

b)	Hänskjutande av tvisten till Internationella domstolen.

3. En part som är en regional organisation för ekonomisk integration får lämna en förklaring med motsvarande verkan med avseende på skiljedomsförfaranden i enlighet med punkt 2.

4. En förklaring som lämnats i enlighet med punkt 2 eller 3 ska förbli i kraft tills den upphör att gälla i enlighet med dess villkor eller i tre månader efter det att en skriftlig återkallelse av förklaringen har deponerats hos depositarien.

5. Det faktum att en förklaring har upphört att gälla eller återkallats, eller att en ny förklaring har lämnats, ska inte på något sätt påverka pågående förfaranden i skiljedomstol eller i Internationella domstolen, såvida inte de tvistande parterna kommer överens om annat.

6. Om de tvistande parterna inte har accepterat samma tvistlösningsform i enlighet med punkt 2 eller 3, och om de inte har kunnat lösa tvisten med de medel som anges i punkt 1 inom tolv månader efter det att en part anmält till en annan att en tvist föreligger dem emellan, ska tvisten på begäran av någon av de tvistande parterna hänskjutas till en förlikningskommission. Det förfarande som anges i del II i bilaga E ska vara tillämpligt vid förlikning enligt denna artikel.

Artikel 26

Ändring av konventionen

1. Varje part får lämna förslag till ändringar av denna konvention.

2. Ändringar av konventionen ska antas vid partskonferensens möten. Texten till föreslagna ändringar ska meddelas parterna av sekretariatet minst sex månader före det möte vid vilket den kommer att läggas fram för antagande. Sekretariatet ska också vidarebefordra ändringsförslagen till signatärerna till denna konvention och i informationssyfte till depositarien.

3. Parterna ska göra sitt yttersta för att nå en överenskommelse med konsensus om varje föreslagen ändring av denna konvention. Om alla ansträngningar att uppnå konsensus har uttömts och ingen överenskommelse har träffats, ska ändringen som en sista utväg antas med tre fjärdedelars majoritet av de parter som är närvarande och röstar vid mötet.

4. Depositarien ska vidarebefordra en antagen ändring till alla parter för ratifikation, godtagande eller godkännande.

5. Ratifikation, godtagande eller godkännande av en ändring ska anmälas skriftligen till depositarien. En ändring som har antagits enligt punkt 3 ska, för de parter som har samtyckt till att bli bundna av den, träda i kraft den nittionde dagen efter den dag då minst tre fjärdedelar av de parter som var parter vid den tidpunkt då ändringen antogs lämnat in ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten. Därefter ska ändringen träda i kraft för andra parter den nittionde dagen efter den dag då de parterna deponerar sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument med avseende på ändringen.

Artikel 27

Antagande och ändring av bilagor

1. Bilagorna till denna konvention ska utgöra en integrerad del av konventionen, och en hänvisning till konventionen är, om inte annat uttryckligen föreskrivs, samtidigt en hänvisning till bilagorna.

2. Eventuella ytterligare bilagor som antas efter ikraftträdandet av denna konvention ska vara begränsade till förfaranderelaterade, vetenskapliga, tekniska eller administrativa frågor.

3. Följande förfarande ska tillämpas vid förslag om samt antagande och ikraftträdande av ytterligare bilagor till denna konvention:

a)	Ytterligare bilagor ska föreslås och antas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 26.1–3.

En part som inte kan godta en ytterligare bilaga ska skriftligen meddela depositarien detta inom ett år från den dag då depositarien lämnade meddelande om antagande av den ytterligare bilagan. Depositarien ska utan dröjsmål underrätta samtliga parter om mottagandet av varje sådant meddelande. En part får när som helst meddela depositarien skriftligen att den drar tillbaka ett tidigare meddelande om icke-godtagande av en ytterligare bilaga, varefter bilagan ska träda i kraft för den parten med förbehåll för c.

c)	När ett år har förflutit från den dag då depositarien lämnade meddelande om antagande av en ytterligare bilaga, ska denna bilaga träda i kraft för alla parter som inte har lämnat meddelande om icke-godtagande i enlighet med b ovan.

4. Förslag till samt antagande och ikraftträdande av ändringar av bilagor till denna konvention ska omfattas av samma förfaranden som förslag till samt antagande och ikraftträdande av ytterligare bilagor till konventionen, med den skillnaden att en ändring av en bilaga inte ska träda i kraft för en part som har lämnat en förklaring med avseende på ändring av bilagorna i enlighet med artikel 30.5, i vilket fall en sådan ändring ska träda i kraft för parten i fråga den nittionde dagen efter dagen för deponering hos depositarien av dess ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument med avseende på ändringen.

5. Om en ytterligare bilaga eller en ändring av en bilaga hör samman med en ändring av konventionen ska bilagan eller ändringen inte träda i kraft förrän ändringen av konventionen träder i kraft.

Artikel 28

Rösträtt

1. Varje part i denna konvention ska ha en röst, utom i de fall som föreskrivs i punkt 2.

2. Regionala organisationer för ekonomisk integration ska, i frågor inom deras behörighetsområde, utöva sin rösträtt med ett antal röster som motsvarar det antal av deras medlemsstater som är parter i denna konvention. En sådan organisation ska inte utöva sin rösträtt om någon av dess medlemsstater utövar sin, och vice versa.

Artikel 29

Undertecknande

Denna konvention ska öppnas för undertecknande i Kumamoto, Japan av alla stater och regionala organisationer för ekonomisk integration den 10 och 11 oktober 2013, och därefter vara öppen för undertecknande vid Förenta nationernas högkvarter från den 11 oktober 2013 till den 9 oktober 2014.

Artikel 30

Ratifikation, godtagande, godkännande och anslutning

1. Denna konvention ska vara föremål för ratifikation, godtagande eller godkännande av stater och regionala organisationer för ekonomisk integration. Den ska vara öppen för anslutning av stater och regionala organisationer för ekonomisk integration från och med dagen efter sista dagen för undertecknande av konventionen. Ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrument ska deponeras hos depositarien.

2. En regional organisation för ekonomisk integration som blir part i denna konvention utan att någon av dess medlemsstater är part, ska vara bunden av de förpliktelser som åligger den enligt konventionen. I fråga om sådana organisationer som har en eller flera medlemmar som är part i konventionen, ska organisationen och dess medlemsstater besluta om sitt respektive ansvar när det gäller att uppfylla åtagandena i konventionen. I sådana fall ska organisationen och medlemsstaterna inte ha rätt att utöva rättigheter enligt konventionen samtidigt.

3. Regionala organisationer för ekonomisk integration ska i ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet ange omfattningen av sin behörighet i frågor som regleras av konventionen. Sådana organisationer ska också underrätta depositarien, som i sin tur ska informera parterna, om relevanta förändringar av behörighetens omfattning.

4. Varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration uppmanas att vid tidpunkten för dess ratifikation, godtagande eller godkännande av eller anslutning till konventionen översända information om sina åtgärder för att genomföra konventionen.

5. I sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument får en part förklara att eventuella ändringar av en bilaga för dess vidkommande ska träda i kraft först vid deponeringen av dess ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument avseende dessa ändringar.

Artikel 31

Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft den nittionde dagen efter dagen för deponering av det femtionde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet.

2. För en stat eller regional organisation för ekonomisk integration som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention efter deponeringen av det femtionde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet ska konventionen träda i kraft den nittionde dagen efter den dag då en sådan stat eller organisation deponerade sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument.

3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska ett instrument som har deponerats av en organisation för regional ekonomisk integration inte räknas som ytterligare ett instrument utöver dem som har deponerats av organisationens medlemsstater.

Artikel 32

Reservationer

Inga förbehåll får göras mot denna konvention.

Artikel 33

Utträde

1. När som helst tre år efter det att denna konvention har trätt i kraft för en part får parten träda ut ur konventionen genom skriftlig underrättelse till depositarien.

2. Ett sådant utträde ska träda i kraft ett år efter den dag då depositarien mottog underrättelse om utträde, eller vid ett senare datum som kan anges i underrättelsen om utträde.

Artikel 34

Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare ska vara depositarie för denna konvention.

Artikel 35

Autentiska texter

Originalet av denna konvention, vars arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska versioner är lika giltiga, ska deponeras hos depositarien.

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat denna konvention.

Utfärdad i Kumamoto, Japan, den tionde oktober år tjugohundratretton.

BILAGA A

PRODUKTER MED TILLSATT KVICKSILVER

Följande produkter undantas från denna bilaga:

a)	Produkter av väsentlig betydelse för civilskydd och militära ändamål.

b)	Produkter som är avsedda för forskning, kalibrering av instrument eller användning som referensstandard.

c)	När det inte finns några möjliga kvicksilverfria alternativ som kan användas i stället: strömställare och reläer, kallkatodlysrör och lysrör med extern elektrod (CCFL och EEFL) för elektroniska displayer samt mätutrustning.

d)	Produkter som används i samband med traditionella sedvänjor och religionsutövning.

e)	Vacciner som innehåller tiomersal som konserveringsmedel.

Del I: Produkter som omfattas av artikel 4.1

Produkter med tillsatt kvicksilver

Datum efter vilket tillverkning, import eller export av produkten inte ska vara tillåten (utfasningsdatum)

Batterier, med undantag för zink-silveroxid-knappcellsbatterier med ett kvicksilverinnehåll på < 2 % och zink-luft-knappcellsbatterier med ett kvicksilverinnehåll på < 2 %.

2020

Switchar och reläer, utom kapacitans- och förlustmätningskretsar med mycket hög noggrannhet och högfrekventa RF-switchar och reläer i övervaknings- och kontrollinstrument som inte innehåller mer än 20 mg kvicksilver per krets, switch eller relä.

2020

Lysrörslampor för allmänna belysningsändamål ≤ 30 watt med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 5 mg per lampa.

2020

Linjära lysrör för allmänna belysningsändamål:

a)	Trebandslysrör < 60 watt med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 5 mg per lampa

b)	Halofosfatlampor ≤ 40 watt med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 10 mg per lampa

2020

Högtryckskvicksilverlampor (HPMV) för allmänna belysningsändamål

2020

Kvicksilver i kallkatodlysrör och lysrör med extern elektrod (CCFL och EEFL) för elektroniska displayer:

a)	korta (≤ 500 mm) med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 3,5 mg per lampa

b)	medellånga (> 500 mm och ≤ 1 500 mm) med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 5 mg per lampa

c)	långa (> 1 500 mm) med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 13 mg per lampa

2020

Kosmetika (med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 1 ppm), inklusive tvålar och krämer för hudblekning, men exklusive kosmetiska produkter avsedda för området runt ögonen i vilka kvicksilver används som konserveringsmedel, i de fall där det inte finns några ändamålsenliga och säkra kvicksilverfria konserveringsmedel att tillgå som alternativ (1)

2020

Pesticider, biocider och antiseptiska medel för utvärtes bruk

2020

Följande typer av icke-elektroniska mätinstrument, med undantag för icke-elektroniska mätinstrument som är installerade i storskalig utrustning eller som används för högprecisionsmätning, när det inte finns något kvicksilverfritt alternativ att tillgå:

a)	Barometrar.

b)	Luftfuktighetsmätare.

c)	Manometrar.

d)	Termometrar.

e)	Blodtrycksmätare.

2020

Del II: Produkter som omfattas av artikel 4.3

Produkter med tillsatt kvicksilver

Bestämmelser

Tandamalgam

Åtgärder som en part ska vidta för att fasa ut användningen av tandamalgam ska utformas med hänsyn till partens inhemska förhållanden och till relevanta internationella riktlinjer samt inbegripa två eller flera av åtgärderna i följande förteckning:

i)	Fastställa nationella mål när det gäller att förebygga karies och främja hälsa och därigenom minimera behovet av lagning av tänder.

ii)	Fastställa nationella mål som syftar till att minimera användningen av tandamalgam.

iii)	Främja användning av kostnadseffektiva och kliniskt verkningsfulla kvicksilverfria alternativ vid lagning av tänder.

iv)	Främja forskning kring och utveckling av kvicksilverfria kvalitetsmaterial för lagning av tänder.

v)	Uppmuntra representativa yrkesorganisationer och institutioner för tandvårdsutbildning att utbilda och fortbilda yrkesverksamma och studerande i användningen av kvicksilverfria alternativ vid lagning av tänder, och att främja bästa praxis.

vi)	Motverka försäkringar och försäkringssystem som gynnar användning av tandamalgam på bekostnad av kvicksilverfri tandlagning.

vii)	Främja försäkringar och försäkringssystem som gynnar användning av kvalitetsalternativ till tandamalgam vid lagning av tänder.

viii)

Begränsa användningen av tandamalgam till dess inkapslade form.

ix)	Främja användningen av bästa miljöpraxis vid tandvårdsinrättningar för att minska utsläppen av kvicksilver och kvicksilverföreningar till vatten och mark.

(1) Avsikten är inte att inkludera kosmetika, tvålar eller krämer som innehåller spårföroreningar av kvicksilver.

BILAGA B

TILLVERKNINGSPROCESSER I VILKA KVICKSILVER ELLER KVICKSILVERFÖRENINGAR ANVÄNDS

Del I: Processer som omfattas av artikel 5.2

Tillverkningsprocesser där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används	Utfasningsdatum
Klor-alkaliproduktion	2025
Acetaldehydproduktion där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används som katalysator	2018

Del II: Processer som omfattas av artikel 5.3

Process där kvicksilver används

Bestämmelser

Produktion av vinylkloridmonomer

De åtgärder som ska vidtas av parterna ska inkludera men inte vara begränsade till följande:

i)	Minska användningen av kvicksilver per producerad enhet med 50 procent från 2010 till 2020.

ii)	Främja åtgärder för att minska beroendet av kvicksilver från primär brytning.

iii)	Vidta åtgärder för att minska utsläpp av kvicksilver till miljön.

iv)	Stödja forskning och utveckling när det gäller kvicksilverfria katalysatorer och processer.

v)	Inte tillåta användning av kvicksilver fem år efter det att partskonferensen har fastställt att kvicksilverfria katalysatorer baserade på befintliga processer har blivit tekniskt och ekonomiskt genomförbara.

vi)	Rapportera till partskonferensen om sina ansträngningar för att utveckla och/eller identifiera alternativ till samt fasa ut kvicksilveranvändningen i enlighet med artikel 21.

Natrium eller kaliummetylat eller -etylat

De åtgärder som ska vidtas av parterna ska inkludera men inte vara begränsade till följande:

i)	Åtgärder för att minska användningen av kvicksilver i syfte att få till stånd en utfasning så snart som möjligt, och senast 10 år efter det att konventionen har trätt i kraft.

ii)	Minska utsläppen per producerad enhet med 50 procent från 2010 till 2020.

iii)	Förbjuda användningen av nyutvunnet kvicksilver från primär brytning.

iv)	Stödja forskning och utveckling när det gäller kvicksilverfria processer.

v)	Inte tillåta användning av kvicksilver fem år efter det att partskonferensen har fastställt att kvicksilverfria processer har blivit tekniskt och ekonomiskt genomförbara.

vi)	Rapportera till partskonferensen om sina ansträngningar för att utveckla och/eller identifiera alternativ till samt fasa ut kvicksilveranvändningen i enlighet med artikel 21.

Polyuretanproduktion med kvicksilverhaltiga katalysatorer

De åtgärder som ska vidtas av parterna ska inkludera men inte vara begränsade till följande:

i)	Vidta åtgärder för att minska användningen av kvicksilver i syfte att få till stånd en utfasning så snart som möjligt, och senast 10 år efter det att konventionen har trätt i kraft.

ii)	Vidta åtgärder för att minska beroendet av kvicksilver från primär brytning.

iii)	Vidta åtgärder för att minska utsläpp av kvicksilver till miljön.

iv)	Främja forskning och utveckling när det gäller kvicksilverfria katalysatorer och processer.

v)	Rapportera till partskonferensen om sina ansträngningar för att utveckla och/eller identifiera alternativ till samt fasa ut kvicksilveranvändningen i enlighet med artikel 21.

Artikel 5.6 ska inte vara tillämplig på denna tillverkningsprocess.

BILAGA C

ICKE-INDUSTRIELL OCH SMÅSKALIG GULDUTVINNING

Nationella handlingsplaner

Varje part som omfattas av bestämmelserna i artikel 7.3 ska i sin nationella handlingsplan inkludera följande:

a)	Nationella målsättningar och minskningsmål.

Åtgärder för att få bort

i)	amalgamering av råmalm,

ii)	öppen bränning av amalgam eller bearbetat amalgam,

iii)	bränning av amalgam i bostadsområden, och

iv)	cyanidlakning i sediment, malm eller gruvavfall till vilka kvicksilver har tillsatts utan att kvicksilvret först har avlägsnats.

c)	Åtgärder för att underlätta formaliseringen eller regleringen av sektorn för icke-industriell och småskalig guldutvinning.

d)	Referensuppskattningar av hur stora kvantiteter kvicksilver som används och vilka metoder som tillämpas i den icke-industriella och småskaliga guldutvinningen inom partens territorium.

e)	Strategier för att främja minskade utsläpp av och lägre exponering för kvicksilver vid icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning, inbegripet kvicksilverfria metoder.

f)	Strategier för att reglera handel med och förebygga spridning av kvicksilver och kvicksilverföreningar från såväl utländska som inhemska källor för användning i icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning.

g)	Strategier för att involvera intressenter i genomförandet och den fortsatta utvecklingen av den nationella handlingsplanen.

En folkhälsostrategi när det gäller kvicksilverexponering för guldutvinnare som arbetar under icke-industriella och småskaliga förhållanden och för de samhällen de verkar i. En sådan strategi bör bland annat inbegripa insamling av hälsouppgifter, fortbildning av hälso- och sjukvårdspersonal samt informationsinsatser genom hälso- och sjukvårdsinrättningar.

i)	Strategier för att förhindra att sårbara befolkningsgrupper, i första hand barn samt kvinnor i fertil ålder, särskilt gravida kvinnor, exponeras för kvicksilver som används vid icke-industriell och småskalig guldutvinning.

j)	Strategier för att informera guldutvinnare som arbetar under icke-industriella och småskaliga förhållanden samt berörda samhällen.

k)	En tidsplan för genomförandet av den nationella handlingsplanen.

Varje part får i sin nationella handlingsplan ta med ytterligare strategier för att uppnå målen, inklusive användning eller införande av standarder för kvicksilverfri icke-industriell och småskalig guldutvinning samt marknadsbaserade mekanismer och marknadsföringsverktyg.

BILAGA D

FÖRTECKNING ÖVER PUNKTKÄLLOR FÖR UTSLÄPP AV KVICKSILVER OCH KVICKSILVERFÖRENINGAR TILL ATMOSFÄREN

Källkategori:

Koleldade kraftverk.

Koleldade industriella pannor.

Smältnings- och rostningsprocesser i produktionen av andra metaller än järn (1).

Anläggningar för förbränning av avfall.

Anläggningar för tillverkning av klinker (cement).

(1) Vid tillämpningen av denna bilaga ska med ”andra metaller än järn” avses bly, zink, koppar och industriellt guld.

BILAGA E

SKILJE- OCH FÖRLIKNINGSFÖRFARANDEN

Del I: Skiljeförfarande

Det skiljeförfarande som anges i artikel 25.2 a i denna konvention ska vara utformat på följande sätt:

Artikel 1

1. En part får begära skiljeförfarande i enlighet med artikel 25 i denna konvention genom en skriftlig underrättelse till den andra parten eller de andra parterna i tvisten. Underrättelsen ska åtföljas av ett yrkande, tillsammans med eventuell styrkande dokumentation. Underrättelsen ska ange den fråga som skiljeförfarandet gäller och särskilt inbegripa de artiklar i denna konvention som är föremål för tolknings- eller tillämpningsproblem.

2. Den kärande parten ska anmäla till sekretariatet att den hänskjuter en tvist till skiljeförfarande i enlighet med artikel 25 i denna konvention. Anmälan ska åtföljas av den kärande partens skriftliga underrättelse samt yrkandet och den styrkande dokumentation som avses i punkt 1 ovan. Sekretariatet ska vidarebefordra den information som mottagits på detta sätt till samtliga parter.

Artikel 2

1. Om en tvist hänskjuts till skiljeförfarande i enlighet med artikel 1 ovan, ska en skiljedomstol inrättas. Den ska bestå av tre ledamöter.

2. Parterna i tvisten ska utse varsin skiljeman, och de två skiljemännen som utsetts på detta sätt ska genom ömsesidig överenskommelse utse en tredje skiljeman, som ska fungera som skiljedomstolens ordförande. Vid tvister mellan fler än två parter, ska parter med samma intresse genom överenskommelse tillsammans utse en skiljedomare. Domstolens ordförande får inte vara medborgare i något land som är part i tvisten och inte heller ha fast hemvist inom något av dessa parters territorier, vara anställd av någon av dem eller ha befattat sig med saken i någon annan egenskap.

3. Vakanser ska besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga förordnandet.

Artikel 3

1. Om en av parterna i tvisten inte utser en skiljeman inom två månader från den dag då den svarande parten mottog underrättelse om skiljeförfarandet, får den andra parten underrätta FN:s generalsekreterare, som ska utse en skiljeman inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

2. Om skiljedomstolens ordförande inte har utsetts inom två månader från den dag då den andra skiljedomaren utsågs, ska FN:s generalsekreterare, på begäran av endera av parterna, utse ordföranden inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

Artikel 4

Skiljedomstolen ska meddela sitt avgörande i enlighet med bestämmelserna i denna konvention och internationell rätt.

Artikel 5

Om inte parterna i tvisten kommer överens om något annat, ska skiljedomstolen fastställa sin egen arbetsordning.

Artikel 6

Skiljedomstolen får, på begäran av en av parterna i tvisten, rekommendera nödvändiga interimistiska skyddsåtgärder.

Artikel 7

Parterna i tvisten ska underlätta skiljedomstolens arbete och särskilt med alla tillgängliga medel

a)	förse den med all nödvändig dokumentation, information och annat som underlättar arbetet, och

b)	göra det möjligt för den att, när så krävs, kalla vittnen och sakkunniga och ta del av deras utsagor.

Artikel 8

Parterna i tvisten och skiljemännen är skyldiga att skydda sekretessen kring den information eller dokumentation som de mottar i förtroende i samband med förfarandena i skiljedomstolen.

Artikel 9

Såvida inte skiljedomstolen på grund av de särskilda omständigheterna i ärendet beslutar om annat ska var en av parterna i tvisten bära en lika stor andel av förfarandekostnaderna. Domstolen ska bokföra alla sina kostnader och tillhandahålla parterna en slutredovisning av dessa.

Artikel 10

En part som har ett rättsligt intresse i tvisten som kan påverkas av domstolens avgörande får, efter medgivande från domstolen, intervenera i tvisten.

Artikel 11

Skiljedomstolen kan pröva och besluta om motyrkanden som har direkt anknytning till den sak som är föremål för tvist.

Artikel 12

Skiljedomstolens beslut vad gäller både processordning och innehåll ska fattas med enkel majoritet bland ledamöterna.

Artikel 13

1. Om en av parterna i tvisten underlåter att inställa sig vid skiljedomstolen eller att föra sin talan, får den andra parten begära att domstolen fortsätter förfarandet och meddelar skiljedom. Om någon av parterna uteblir eller underlåter att föra sin talan, ska detta inte utgöra något hinder för förfarandet.

2. Innan skiljedomstolen meddelar sitt slutliga avgörande, ska den försäkra sig om att yrkandet är sakligt och rättsligt välgrundat.

Artikel 14

Skiljedomstolen ska meddela sitt avgörande inom fem månader från den dag då den upprättades slutligt, såvida den inte finner det nödvändigt att förlänga tidsfristen med en period som inte bör överstiga ytterligare fem månader.

Artikel 15

Skiljedomstolens slutliga avgörande ska vara begränsat till föremålet för tvisten och ange de skäl som det grundar sig på. Det ska innehålla namnen på de ledamöter som har deltagit samt det datum då det slutliga avgörandet meddelades. Varje ledamot i skiljedomstolen kan till domen foga ett separat eller avvikande yttrande.

Artikel 16

Det slutliga avgörandet ska vara bindande för parterna i tvisten. Den tolkning av konventionen som ges i det slutliga avgörandet ska också vara bindande för en part som intervenerar i enlighet med artikel 10 ovan, i den utsträckning den rör frågor med avseende på vilka den parten intervenerade. Det slutliga avgörandet ska inte kunna överklagas, om inte parterna i tvisten i förväg har kommit överens om ett överklagandeförfarande.

Artikel 17

Tvister som kan uppstå mellan dem som är bundna av det slutliga avgörandet i enlighet med artikel 16 ovan beträffande tolkningen eller sättet för verkställandet av detta slutliga avgörande kan av endera parten hänskjutas för avgörande till den skiljedomstol som meddelat avgörandet.

Del II: Förlikningsförfarande

Det förlikningsförfarande som anges i artikel 25.6 i denna konvention ska vara utformat på följande sätt:

Artikel 1

En begäran av en tvistande part om att inrätta en förlikningskommission i enlighet med artikel 25.6 i denna konvention ska ställas skriftligen till sekretariatet, med en kopia till den andra parten eller de andra parterna. Sekretariatet ska därefter informera alla parter om detta.

Artikel 2

1. Om de tvistande parterna inte kommer överens om annat ska förlikningskommissionen bestå av tre ledamöter; vardera parten ska utse en ledamot och de sålunda utsedda ledamöterna ska gemensamt utse ordföranden.

2. Om en tvist uppstår mellan fler än två parter ska de parter som har samma intresse gemensamt utse sin ledamot i kommissionen.

Artikel 3

Om parterna i tvisten inte har utsett en ledamot inom två månader från den dag då den skriftliga begäran som avses i artikel 1 ovan mottogs från sekretariatet, ska FN:s generalsekreterare, på begäran av någon av parterna, utse en ledamot inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

Artikel 4

Om förlikningskommissionens ordförande inte har utsetts inom två månader från den dag då den andra ledamoten i kommissionen utsågs, ska FN:s generalsekreterare, på begäran av en av parterna i tvisten, utse ordföranden inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

Artikel 5

Förlikningskommissionen ska på ett självständigt och opartiskt sätt bistå parterna i tvisten i deras försök att nå en uppgörelse i godo.

Artikel 6

1. Förlikningskommissionen får genomföra förlikningsförfarandena på det sätt som den finner lämpligt, med full hänsyn till omständigheterna i ärendet och de uppfattningar som parterna i tvisten kan ge uttryck för, inbegripet önskemål om en snabb lösning. Den får vid behov fastställa sin egen arbetsordning, om inte parterna kommer överens om något annat.

2. Förlikningskommittén får när som helst under förfarandena lägga fram förslag eller rekommendationer till en lösning av tvisten.

Artikel 7

Parterna i tvisten ska samarbeta med förlikningskommissionen. De ska särskilt sträva efter att följa kommissionens uppmaningar om att inkomma med skriftligt underlag, tillhandahålla bevis och närvara vid möten. Parterna i tvisten och förlikningskommissionens ledamöter är skyldiga att skydda sekretessen kring den information eller dokumentation som de mottar i förtroende i samband med förfarandena i förlikningskommissionen.

Artikel 8

Förlikningskommissionen ska fatta sina beslut med en majoritet av ledamöternas röster.

Artikel 9

Om inte tvisten redan har lösts ska förlikningskommissionen, inom tolv månader från den dag då den inrättades slutligt, avlägga en rapport med rekommendationer till lösning av tvisten, som parterna ska överväga utan förutfattade meningar.

Artikel 10

Eventuella meningsskiljaktigheter om huruvida förlikningskommissionen är behörig att pröva en fråga som hänskjutits till den ska avgöras av kommissionen själv.

Artikel 11

Parterna i tvisten ska bära en lika stor andel av förlikningskommissionens kostnader, såvida de inte kommer överens om något annat. Domstolen ska bokföra alla sina kostnader och tillhandahålla parterna en slutredovisning av dessa.

BILAGA

FÖRKLARING OM BEHÖRIGHET FRÅN EUROPEISKA UNIONEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 30.3 I MINAMATAKONVENTIONEN OM KVICKSILVER

Följande stater är för närvarande medlemmar av Europeiska unionen: Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

I artikel 30.3 i Minamatakonventionen föreskrivs följande: ”3. Regionala organisationer för ekonomisk integration ska i ratificerings-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet ange omfattningen av sin behörighet i frågor som regleras av konventionen. Sådana organisationer ska också underrätta depositarien, som i sin tur ska informera parterna, om relevanta förändringar av behörighetens omfattning.”

Europeiska unionen förklarar att den i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, är behörig att ingå internationella avtal och fullgöra de skyldigheter som följer av avtalen när detta bidrar till att följande mål uppnås:

—	Att bevara, skydda och förbättra miljön.

—	Att skydda människors hälsa.

—	Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.

—	Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, däribland klimatförändringen.

Nedanstående förteckning över unionens rättsliga instrument visar i vilken omfattning unionen har utövat sin befogenhet internt, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, när det gäller frågor som regleras av Minamatakonventionen. Unionen har behörighet att fullgöra de skyldigheter som följer av Minamatakonventionen om kvicksilver för vilka bestämmelserna i unionens rättsliga instrument, i synnerhet de som anges nedan, fastställer gemensamma regler och den utsträckning som dessa gemensamma reglers räckvidd påverkas eller ändras av bestämmelserna i Minamatakonventionen eller en akt som antas för att genomföra denna.

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008 (1).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

—	Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (EGT L 169, 12.7.1993, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (EUT L 23, 26.1.2005, s. 3).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

—	Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

Det ligger i sakens natur att utövandet av den behörighet som Europeiska unionens medlemsstater har överfört till Europeiska unionen i enlighet med fördragen kommer att förändras kontinuerligt. Unionen förbehåller sig därför rätten att löpande anpassa denna förklaring.

(1) EUT L 137, 24.5.2017, s. 1.

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/40

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/940

av den 1 juni 2017

om godkännande av myrsyra som fodertillsats för alla djurarter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)	En ansökan om godkännande av myrsyra har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)	Ansökan gäller godkännande av myrsyra som fodertillsats i kategorin ”tekniska tillsatser” för alla djurarter.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 30 april 2015 (2) att preparatet myrsyra under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade också att preparatet effektivt hindrar eller minskar antalet bakteriella patogener i foderråvaror och foderblandningar. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoder för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)	Bedömningen av preparatet myrsyra visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande

Det preparat i kategorin ”tekniska tillsatser” och den funktionella gruppen ”hygienkvalitetsförbättrande medel” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats under förutsättning att de villkor som anges i den bilagan uppfylls.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 juni 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2) Efsa Journal, vol.13(2015):5, artikelnr 4113.

BILAGA

Tillsatsens identifieringsnummer

Tillsats

Kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

mg myrsyra/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Tekniska tillsatser: hygienkvalitetsförbättrande medel

1k236

Myrsyra

Tillsatsens sammansättning

Myrsyra (≥ 84,5 %)

Flytande form

Beskrivning av den aktiva substansen

Myrsyra ≥ 84,5 %

H2CO2

CAS-nr: 64-18-6

Analysmetod (1)

Bestämning av halten myrsyra: jonkromatografi med elektrisk konduktivitetsdetektion (IC-ECD)

Alla djurarter

—

10 000

1.	Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningen: lagringsvillkor.

2.	Blandningen av myrsyra från olika källor får inte överskrida den högsta tillåtna halten i helfoder.

För användare av tillsatsen och förblandningar ska foderföretagare fastställa driftsrutiner och organisatoriska åtgärder för att hantera potentiella risker som kan uppstå vid användning. När dessa risker inte kan elimineras eller minskas till ett minimum genom sådana rutiner och åtgärder ska tillsatsen och förblandningarna användas med personlig skyddsutrustning, inklusive andningsskydd, skyddsglasögon och handskar.

21.6.2027

(1) Närmare information om analysmetoderna finns på referenslaboratoriets webbplats: https://ec.europa.eu/jrc/en/eurl/feed-additives/evaluation-reports

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/43

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/941

av den 1 juni 2017

om återtagande av godtagandet av åtagandet för två exporterande tillverkare enligt genomförandebeslut 2013/707/EU som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen), särskilt artikel 8,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (2) (nedan kallad den grundläggande antisubventionsförordningen), särskilt artikel 13,

efter att ha informerat medlemsstaterna, och

av följande skäl:

A. ÅTAGANDE OCH ANDRA GÄLLANDE ÅTGÄRDER

(1)

Genom förordning (EU) nr 513/2013 (3) införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en preliminär antidumpningstull på import till Europeiska unionen (nedan kallad unionen) av solcellsmoduler av kristallint kisel (nedan kallade moduler) och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

En grupp exporterande tillverkare gav den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (nedan kallad CCCME) i uppdrag att göra ett prisåtagande till kommissionen för deras räkning, vilket den gjorde. Det framgår av villkoren för detta prisåtagande att det utgör en rad individuella prisåtaganden för varje exporterande tillverkare som av praktiska skäl samordnas av CCCME.

(3)

Kommissionen godtog genom beslut 2013/423/EU (4) detta prisåtagande med avseende på den preliminära antidumpningstullen. Genom förordning (EU) nr 748/2013 (5) ändrade kommissionen förordning (EU) nr 513/2013 för att införa de nödvändiga tekniska ändringarna till följd av godtagandet av åtagandet med avseende på den preliminära antidumpningstullen.

(4)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 (6) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av moduler och celler med ursprung i eller avsända från Kina (nedan kallade de berörda produkterna). Genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 (7) införde rådet även en slutgiltig utjämningstull på import av de berörda produkterna till unionen.

(5)

Efter anmälan av en ändrad version av prisåtagandet från en grupp exporterande tillverkare (nedan kallade de exporterande tillverkarna) i samverkan med CCCME bekräftade kommissionen genom sitt genomförandebeslut 2013/707/EU (8) godtagandet av prisåtagandet i dess ändrade lydelse (nedan kallat åtagandet) under giltighetsperioden för de slutgiltiga åtgärderna. I bilagan till det beslutet förtecknas de exporterande tillverkare för vilka åtagandet godtagits, bland andra följande:

a)	BYD (Shangluo) Industrial Co. Ltd, tillsammans med sitt närstående företag i Kina och unionen, som gemensamt omfattas av Taric-tilläggsnummer B871 (”BYD”)

b)	Yingli Energy (China) Co. Ltd, tillsammans med sina närstående företag i Kina och unionen, som gemensamt omfattas av Taric-tilläggsnummer B797 (”Yingli”)

(6)

Genom genomförandebeslut 2014/657/EU (9) godtog kommissionen ett förslag från de exporterande tillverkarna i samverkan med CCME om förtydliganden vad gäller tillämpningen av åtagandet för de berörda produkter som omfattas av åtagandet, dvs. moduler och celler med ursprung i eller avsända från Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8541 40 90 (Taric-nummer 8541409021, 8541409029, 8541409031 och 8541409039) och som tillverkas av de exporterande tillverkarna (nedan kallad den omfattade produkten). De antidumpnings- och utjämningstullar som avses i skäl 4 tillsammans med åtagandet kallas gemensamt för åtgärderna.

(7)	Genom genomförandeförordning (EU) 2015/866 (10) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för tre exporterande tillverkare.

(8)	Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1403 (11) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för ytterligare en exporterande tillverkare.

(9)	Genom genomförandeförordning (EU) 2015/2018 (12) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för två exporterande tillverkare.

(10)	Kommissionen inledde en översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (13) den 5 december 2015.

(11)	Kommissionen inledde en översyn vid giltighetstidens utgång av utjämningsåtgärderna genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (14) den 5 december 2015.

(12)	Kommissionen inledde också en partiell interimsöversyn av antidumpnings- och utjämningsåtgärderna genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (15) den 5 december 2015.

(13)	Genom genomförandeförordning (EU) 2016/115 (16) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för ytterligare en exporterande tillverkare.

(14)

Genom genomförandeförordning (EU) 2016/185 (17) utvidgade kommissionen den slutgiltiga antidumpningstull som genom genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 införts på import av de berörda produkterna med ursprung i eller avsända från Kina till att även omfatta import av de berörda produkterna avsända från Malaysia och Taiwan, oavsett om produkternas deklarerade ursprung var Malaysia och Taiwan eller inte.

(15)

Genom genomförandeförordning (EU) 2016/184 (18) utvidgade kommissionen den slutgiltiga utjämningstull som genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 införts på import av de berörda produkterna med ursprung i eller avsända från Kina till att även omfatta import av de berörda produkterna avsända från Malaysia och Taiwan, oavsett om produkternas deklarerade ursprung var Malaysia och Taiwan eller inte.

(16)	Genom genomförandeförordning (EU) 2016/1045 (19) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för ytterligare en exporterande tillverkare.

(17)	Genom genomförandeförordning (EU) 2016/1382 (20) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för ytterligare fem exporterande tillverkare.

(18)	Genom genomförandeförordning (EU) 2016/1402 (21) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för ytterligare tre exporterande tillverkare.

(19)	Genom genomförandeförordning (EU) 2016/1998 (22) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för ytterligare fem exporterande tillverkare.

(20)	Genom genomförandeförordning (EU) 2016/2146 (23) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för ytterligare två exporterande tillverkare.

(21)	Efter de översyner vid giltighetstidens utgång och den interimsöversyn som avses i skälen 10–12 bibehöll kommissionen de gällande åtgärderna genom genomförandeförordningarna (EU) 2017/366 (24) och (EU) 2017/367 (25).

(22)	Kommissionen inledde också en partiell interimsöversyn av åtgärdernas form genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (26) den 3 mars 2017.

(23)	Genom genomförandeförordning (EU) 2017/454 (27) återtog kommissionen godtagandet av åtagandet för fyra exporterande tillverkare.

(24)	Genom genomförandebeslut (EU) 2017/615 (28) godtog kommissionen ett förslag från en grupp exporterande tillverkare i samverkan med CCCME om genomförandet av åtagandet.

B. VILLKOREN I ÅTAGANDET OCH YINGLIS AND BYD:S FRIVILLIGA ÅTERTAGANDE

(25)	Enligt åtagandet får varje exporterande tillverkare frivilligt återta sitt åtagande när som helst under dess giltighetsperiod.

(26)	BYD meddelade i mars 2017 kommissionen att man önskade återta sitt åtagande.

(27)	Yingli meddelade i april 2017 kommissionen att man önskade återta sitt åtagande.

C. ÅTERTAGANDE AV GODTAGANDET AV ÅTAGANDET OCH INFÖRANDE AV SLUTGILTIGA TULLAR

(28)	I enlighet med artikel 8.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 13.9 i den grundläggande antisubventionsförordningen och i enlighet med villkoren i åtagandet har kommissionen därför dragit slutsatsen att godtagandet av åtagandet för BYD och Yingli bör återtas.

(29)

I enlighet med artikel 8.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 13.9 i den grundläggande antisubventionsförordningen är därför den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2017/367 och den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2017/366 automatiskt tillämplig på import med ursprung i eller avsänd från Kina när det gäller de berörda produkter som tillverkats av BYD (Taric-tilläggsnummer: B871) och Yingli (Taric-tilläggsnummer: B797) från och med dagen för den här förordningens ikraftträdande.

(30)

Kommissionen erinrar också om att, i fall medlemsstaternas tullmyndigheter har indikationer på att det pris som anges på en åtagandefaktura inte motsvarar det pris som faktiskt har betalats, bör de undersöka huruvida kravet på att eventuella rabatter ska anges på åtagandefakturorna har åsidosatts eller huruvida minimiimportpriset inte har iakttagits. Om medlemsstaternas tullmyndigheter drar slutsatsen att det har skett en sådan överträdelse eller om minimiimportpriset inte har respekterats, ska de ta ut de tullar som blir en följd av detta. För att underlätta medlemsstaternas tullmyndigheters arbete, på grundval av artikel 4.3 i fördraget, bör kommissionen i sådana situationer dela den konfidentiella versionen och andra uppgifter om företaget i det enda syftet att bistå vid nationella förfaranden.

(31)

Slutligen konstaterar kommissionen att ett godtagande av frivilliga tillbakadragande ska inte påverka den befogenhet som tilldelats kommissionen genom artikel 3.2 b i genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013, artikel 2.2 b i genomförandeförordning (EU) 2017/367, artikel 2.2 b i genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 och artikel 2.2 b i genomförandeförordning (EU) 2017/366 att annullera åtagandefakturor som utfärdats före godkännande av den frivilliga tillbakadragande, om kommissionen får vetskap om omständigheter som berättigar en sådan indragning.

(32)	I informationssyfte anges i tabellen i bilagan till denna förordning de exporterande tillverkare för vilka godtagandet av åtagandet genom genomförandebeslut 2013/707/EU inte påverkas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godtagandet av åtagandet återtas härmed för följande företag:

Företagets namn

Taric-tilläggsnummer

Shanghai BYD Co. Ltd

BYD (Shangluo) Industrial Co. Ltd

B871

Yingli Energy (China) Co. Ltd

Baoding Tianwei Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hainan Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hengshui Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Tianjin Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Lixian Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Baoding Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd

Beijing Tianneng Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Yingli Energy (Beijing) Co. Ltd

B797

Artikel 2

1. Om tullmyndigheter har indikationer på att det pris som anges på en åtagandefaktura enligt artikel 3.1 b i genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013, artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) 2017/367, artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 och artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) 2017/366 och som utfärdats av något av de företag vars åtagande ursprungligen godtogs genom genomförandebeslut 2013/707/EU inte motsvarar det pris som betalats och att dessa företag därmed kan ha brutit mot åtagandet, får tullmyndigheterna, om det krävs för att nationella förfaranden ska kunna genomföras, begära att kommissionen lämnar ut en kopia av åtagandet och andra uppgifter som behövs för att kontrollera det tillämpliga minimiimportpriset den dag då åtagandefakturan utfärdades.

2. Om kontrollen avslöjar att det pris som betalats är lägre än minimiimportpriset, ska de tullar som till följd av detta ska betalas i enlighet med artikel 8.9 i förordning (EU) 2016/1036 och artikel 13.9 i förordning (EU) 2016/1037 tas ut.

Om kontrollen avslöjar att rabatter och avdrag inte anges på handelsfakturan, ska de tullar som till följd av detta ska betalas i enlighet med artikel 3.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) 2017/367, artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 och artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) 2017/366 tas ut.

3. De uppgifter som avses i punkt 1 får endast användas för verkställighet av betalning av tullar som ska betalas i enlighet med artikel 3.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) 2017/367, artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 och artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) 2017/366. I detta sammanhang får medlemsstaternas tullmyndigheter lämna dessa uppgifter till gäldenärerna för dessa tullar i det enda syftet att säkerställa deras rätt till försvar. Dessa uppgifter får under inga omständigheter utlämnas till tredje part.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 juni 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.

(2) EUT L 176, 30.6.2016, s. 55.

(3) EUT L 152, 5.6.2013, s. 5.

(4) EUT L 209, 3.8.2013, s. 26.

(5) EUT L 209, 3.8.2013, s. 1.

(6) EUT L 325, 5.12.2013, s. 1.

(7) EUT L 325, 5.12.2013, s. 66.

(8) EUT L 325, 5.12.2013, s. 214.

(9) EUT L 270, 11.9.2014, s. 6.

(10) EUT L 139, 5.6.2015, s. 30.

(11) EUT L 218, 19.8.2015, s. 1.

(12) EUT L 295, 12.11.2015, s. 23.

(13) EUT C 405, 5.12.2015, s. 8.

(14) EUT C 405, 5.12.2015, s. 20.

(15) EUT C 405, 5.12.2015, s. 33.

(16) EUT L 23, 29.1.2016, s. 47.

(17) EUT L 37, 12.2.2016, s. 76.

(18) EUT L 37, 12.2.2016, s. 56.

(19) EUT L 170, 29.6.2016, s. 5.

(20) EUT L 222, 17.8.2016, s. 10.

(21) EUT L 228, 23.8.2016, s. 16.

(22) EUT L 308, 16.11.2016, s. 8.

(23) EUT L 333, 8.12.2016, s. 4.

(24) EUT L 56, 3.3.2017, s. 1.

(25) EUT L 56, 3.3.2017, s. 131.

(26) EUT C 67, 3.3.2017, s. 16.

(27) EUT L 71, 16.3.2017, s. 5.

(28) EUT L 86, 31.3.2017, s. 14.

BILAGA

Förteckning över företag

Företagets namn	Taric-tilläggsnummer
Jiangsu Aide Solar Energy Technology Co. Ltd	B798
Alternative Energy (AE) Solar Co. Ltd	B799
Anhui Chaoqun Power Co. Ltd	B800
Anji DaSol Solar Energy Science & Technology Co. Ltd	B802
Anhui Schutten Solar Energy Co. Ltd Quanjiao Jingkun Trade Co. Ltd	B801
Anhui Titan PV Co. Ltd	B803
Xi'an SunOasis (Prime) Company Limited TBEA SOLAR CO. LTD XINJIANG SANG'O SOLAR EQUIPMENT	B804
Changzhou NESL Solartech Co. Ltd	B806
Changzhou Shangyou Lianyi Electronic Co. Ltd	B807
CHINALAND SOLAR ENERGY CO. LTD	B808
ChangZhou EGing Photovoltaic Technology Co. Ltd	B811
CIXI CITY RIXING ELECTRONICS CO. LTD ANHUI RINENG ZHONGTIAN SEMICONDUCTOR DEVELOPMENT CO. LTD HUOSHAN KEBO ENERGY & TECHNOLOGY CO. LTD	B812
CSG PVtech Co. Ltd	B814
China Sunergy (Nanjing) Co. Ltd CEEG Nanjing Renewable Energy Co. Ltd CEEG (Shanghai) Solar Science Technology Co. Ltd China Sunergy (Yangzhou) Co. Ltd China Sunergy (Shanghai) Co. Ltd	B809
Dongfang Electric (Yixing) MAGI Solar Power Technology Co. Ltd	B816
EOPLLY New Energy Technology Co. Ltd SHANGHAI EBEST SOLAR ENERGY TECHNOLOGY CO. LTD JIANGSU EOPLLY IMPORT & EXPORT CO. LTD	B817
Zheijiang Era Solar Co. Ltd	B818
GD Solar Co. Ltd	B820
Greenway Solar-Tech (Shanghai) Co. Ltd Greenway Solar-Tech (Huaian) Co. Ltd	B821
Guodian Jintech Solar Energy Co. Ltd	B822
Hangzhou Bluesun New Material Co. Ltd	B824
Hanwha SolarOne (Qidong) Co. Ltd	B826
Hengdian Group DMEGC Magnetics Co. Ltd	B827
HENGJI PV-TECH ENERGY CO. LTD	B828
Himin Clean Energy Holdings Co. Ltd	B829
Jiangsu Green Power PV Co. Ltd	B831
Jiangsu Hosun Solar Power Co. Ltd	B832
Jiangsu Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd	B833
Jiangsu Runda PV Co. Ltd	B834
Jiangsu Sainty Photovoltaic Systems Co. Ltd Jiangsu Sainty Machinery Imp. And Exp. Corp. Ltd	B835
Jiangsu Shunfeng Photovoltaic Technology Co. Ltd Changzhou Shunfeng Photovoltaic Materials Co. Ltd Jiangsu Shunfeng Photovoltaic Electronic Power Co. Ltd	B837
Jiangsu Sinski PV Co. Ltd	B838
Jiangsu Sunlink PV Technology Co. Ltd	B839
Jiangsu Zhongchao Solar Technology Co. Ltd	B840
Jiangxi Risun Solar Energy Co. Ltd	B841
Jiangxi LDK Solar Hi-Tech Co. Ltd LDK Solar Hi-Tech (Nanchang) Co. Ltd LDK Solar Hi-Tech (Suzhou) Co. Ltd	B793
Jiangyin Shine Science and Technology Co. Ltd	B843
Jinzhou Yangguang Energy Co. Ltd Jinzhou Huachang Photovoltaic Technology Co. Ltd Jinzhou Jinmao Photovoltaic Technology Co. Ltd Jinzhou Rixin Silicon Materials Co. Ltd Jinzhou Youhua Silicon Materials Co. Ltd	B795
Juli New Energy Co. Ltd	B846
Jumao Photonic (Xiamen) Co. Ltd	B847
King-PV Technology Co. Ltd	B848
Kinve Solar Power Co. Ltd (Maanshan)	B849
Lightway Green New Energy Co. Ltd Lightway Green New Energy(Zhuozhou) Co. Ltd	B851
Nanjing Daqo New Energy Co. Ltd	B853
NICE SUN PV CO. LTD LEVO SOLAR TECHNOLOGY CO. LTD	B854
Ningbo Jinshi Solar Electrical Science & Technology Co. Ltd	B857
Ningbo Komaes Solar Technology Co. Ltd	B858
Ningbo South New Energy Technology Co. Ltd	B861
Ningbo Sunbe Electric Ind Co. Ltd	B862
Ningbo Ulica Solar Science & Technology Co. Ltd	B863
Perfectenergy (Shanghai) Co. Ltd	B864
Perlight Solar Co. Ltd	B865
SHANGHAI ALEX SOLAR ENERGY SCIENCE & TECHNOLOGY CO. LTD SHANGHAI ALEX NEW ENERGY CO. LTD	B870
Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co. Ltd	B872
Propsolar (Zhejiang) New Energy Technology Co. Ltd Shanghai Propsolar New Energy Co. Ltd	B873
SHANGHAI SHANGHONG ENERGY TECHNOLOGY CO. LTD	B874
SHANGHAI SOLAR ENERGY S&T CO. LTD Shanghai Shenzhou New Energy Development Co. Ltd Lianyungang Shenzhou New Energy Co. Ltd	B875
Shanghai ST Solar Co. Ltd Jiangsu ST Solar Co. Ltd	B876
Shenzhen Sacred Industry Co. Ltd	B878
Shenzhen Topray Solar Co. Ltd Shanxi Topray Solar Co. Ltd Leshan Topray Cell Co. Ltd	B880
Sopray Energy Co. Ltd Shanghai Sopray New Energy Co. Ltd	B881
SUN EARTH SOLAR POWER CO. LTD NINGBO SUN EARTH SOLAR POWER CO. LTD Ningbo Sun Earth Solar Energy Co. Ltd	B882
SUZHOU SHENGLONG PV-TECH CO. LTD	B883
TDG Holding Co. Ltd	B884
Tianwei New Energy Holdings Co. Ltd Tianwei New Energy (Chengdu) PV Module Co. Ltd Tianwei New Energy (Yangzhou) Co. Ltd	B885
Wenzhou Jingri Electrical and Mechanical Co. Ltd	B886
Shanghai Topsolar Green Energy Co. Ltd	B877
Shenzhen Sungold Solar Co. Ltd	B879
Wuhu Zhongfu PV Co. Ltd	B889
Wuxi Saijing Solar Co. Ltd	B890
Wuxi Shangpin Solar Energy Science and Technology Co. Ltd	B891
Wuxi Solar Innova PV Co. Ltd	B892
Wuxi Taichang Electronic Co. Ltd China Machinery Engineering Wuxi Co.Ltd Wuxi Taichen Machinery & Equipment Co. Ltd	B893
Xi'an Huanghe Photovoltaic Technology Co. Ltd State-run Huanghe Machine-Building Factory Import and Export Corporation Shanghai Huanghe Fengjia Photovoltaic Technology Co. Ltd	B896
Yuhuan BLD Solar Technology Co. Ltd Zhejiang BLD Solar Technology Co. Ltd	B899
Yuhuan Sinosola Science & Technology Co. Ltd	B900
Zhangjiagang City SEG PV Co. Ltd	B902
Zhejiang Fengsheng Electrical Co. Ltd	B903
Zhejiang Global Photovoltaic Technology Co. Ltd	B904
Zhejiang Heda Solar Technology Co. Ltd	B905
Zhejiang Jiutai New Energy Co. Ltd Zhejiang Topoint Photovoltaic Co. Ltd	B906
Zhejiang Kingdom Solar Energy Technic Co. Ltd	B907
Zhejiang Koly Energy Co. Ltd	B908
Zhejiang Mega Solar Energy Co. Ltd Zhejiang Fortune Photovoltaic Co. Ltd	B910
Zhejiang Shuqimeng Photovoltaic Technology Co. Ltd	B911
Zhejiang Shinew Photoelectronic Technology Co. Ltd	B912
Zhejiang Sunflower Light Energy Science & Technology Limited Liability Company Zhejiang Yauchong Light Energy Science & Technology Co. Ltd	B914
Zhejiang Sunrupu New Energy Co. Ltd	B915
Zhejiang Tianming Solar Technology Co. Ltd	B916
Zhejiang Trunsun Solar Co. Ltd Zhejiang Beyondsun PV Co. Ltd	B917
Zhejiang Wanxiang Solar Co. Ltd WANXIANG IMPORT & EXPORT CO. LTD	B918
ZHEJIANG YUANZHONG SOLAR CO. LTD	B920

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/53

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/942

av den 1 juni 2017

om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver, med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetens utgång enligt artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

1.1 Gällande åtgärder

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2737/90 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på 33 % på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) (nedan kallad den ursprungliga undersökningen). Genom beslut 90/480/EEG (3) godtog kommissionen åtaganden som gjorts av två större exportörer beträffande den produkt som är föremål för åtgärder.

(2)	Efter det att de två berörda kinesiska exportörerna dragit tillbaka sina åtaganden ändrade rådet förordning (EEG) nr 2737/90 genom rådets förordning (EG) nr 610/95 (4) och införde en slutgiltig antidumpningstull på 33 % på import av volframkarbid och smält volframkarbid.

(3)	Genom rådets förordning (EG) nr 771/98 (5), till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång, förlängdes dessa åtgärder i ytterligare en femårsperiod.

(4)	Genom rådets förordning (EG) nr 2268/2004 (6) införde rådet, till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång, en slutgiltig antidumpningstull på 33 % på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Kina.

(5)	Genom rådets förordning (EG) nr 1275/2005 (7) ändrade rådet definitionen av produktomfattningen till att även omfatta volframkarbid blandad med metallpulver.

(6)	Efter en översyn enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (8) förlängde rådet åtgärderna i ytterligare en femårsperiod genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 287/2011 (9) (nedan kallad den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång).

1.2 Begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång

(7)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (10) för de befintliga åtgärderna mottog kommissionen den 7 december 2015 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nedan kallad begäran om översyn).

(8)	Begäran ingavs på sex unionstillverkares vägnar (nedan kallade sökanden), såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver (nedan kallade volframkarbid).

(9)	Begäran grundades på påståendet att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta och skadan för unionsindustrin återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

1.3 Inledande

(10)

Kommissionen fastslog, efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen, att bevisningen var tillräcklig för att motivera inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 23 mars 2016 i Europeiska unionens officiella tidning (11) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) på grundval av artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009.

(11)

Flera användare hävdade att de före inledandet av den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång hade begärt att en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen skulle inledas parallellt om en översyn vid giltighetstidens utgång inleddes. Detta påstående upprepades även efter meddelandet av uppgifter.

(12)

I motsats till vad dessa användare hävdade lämnades ingen sådan begäran in till kommissionen. Parterna i fråga tog bara upp frågan med kommissionen om huruvida de tidigare slutsatserna om dumpning och skada fortfarande var giltiga i dag. Dessa frågor åtföljdes inte av någon begäran om att inleda en interimsöversyn och parterna inkom inte heller med några bevis som visade en varaktig förändring av omständigheterna. Endast en begäran som styrks med tillräckliga bevis som visar på en sådan varaktig förändring av omständigheterna kan betraktas som en giltig begäran.

1.4 Berörda parter

(13)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen de kända unionstillverkarna, de kända exporterande tillverkarna, de kinesiska myndigheterna samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(14)

De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda. De berörda parterna gavs också möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(15)	Fyra förhör hölls under undersökningen: två med flera användare, en med unionstillverkarna och en i närvaro av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden för en importör/användare.

a) Stickprovsförfarande

(16)	I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta om att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare i Kina

(17)	Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina förutsågs ett stickprovsförfarande i tillkännagivandet om inledande av en översyn.

(18)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande av en översyn. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(19)	Uppgifterna för stickprovsförfarandet mottogs från åtta exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare i Kina.

(20)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen först ett urval bestående av tre exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolymen till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen konsulterades alla kända berörda exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare och Kinas myndigheter angående urvalet av stickprovet. Inga synpunkter inkom.

(21)

Frågeformulär skickades till de tre exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet, men ingen av dem lämnade de begärda uppgifterna till kommissionen. För att samla in de nödvändiga uppgifterna för fastställandet av sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning och skada ansåg kommissionens avdelningar därför att det var nödvändigt att söka samarbete med de återstående exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare som lämnade in uppgifter för stickprovsförfarandet. Alla kända berörda exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare och Kinas myndigheter konsulterades angående det nya stickprovet. Inga synpunkter inkom. Frågeformulär skickades därför till de återstående exporterande tillverkarna/grupperna av exporterande tillverkare. Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna/grupperna av exporterande tillverkare lämnade dock de begärda uppgifterna till kommissionen.

Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare

(22)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Enligt begäran om översyn finns det nio tillverkare av volframkarbid i unionen, varav sex tillverkar för den öppna marknaden och tre främst för företagsintern användning. Samtliga sex unionstillverkare/grupper av unionstillverkare som tillverkar för den öppna marknaden gav sig till känna under fastställandet av representativitet, vilket utgör 65 % av unionens totala produktion. Kommissionen beslutade sig för att ta stickprov av samtliga sex tillverkare. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Detta urval ansågs vara representativt för unionsindustrin.

(23)	De tre tillverkare som främst tillverkar för den företagsinterna marknaden motsatte sig inte undersökningen trots att de inte samarbetade.

Stickprovsförfarande avseende importörer/användare

(24)	För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval kontaktade kommissionen tio kända importörer/användare och bad dem att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(25)	Sju företag gav sig till känna inom tidsfristerna och frågeformulär skickades till samtliga. Alla dessa företag var användare.

b) Svar på frågeformuläret

(26)	Kommissionen skickade frågeformulär till de sex unionstillverkarna i urvalet, sju kända användare, åtta exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare i Kina och tjugo kända tillverkare i möjliga jämförbara länder (Kanada, Japan och Förenta staterna).

(27)	Svar på frågeformuläret mottogs från sex unionstillverkare, åtta användare (två av dem närstående) och två tillverkare i möjliga jämförbara länder (Förenta staterna respektive Japan). Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna/grupperna av exporterande tillverkare besvarade frågeformuläret.

(28)	En tysk sammanslutning för icke-järnmetall gav sig till känna och uttryckte sitt stöd för fortsatta åtgärder.

c) Kontrollbesök

(29)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

Unionstillverkare

—	Eurotungstène Poudres SA, Grenoble, Frankrike

—	Global Tungsten & Powders spol. s.r.o., Bruntál, Tjeckien

—	H. C. Starck GmbH & Co. KG, Goslar, Tyskland

—	Tikomet Oy, Jyväskylä, Finland

—	Treibacher Industrie AG, Althofen, Österrike

—	Wolfram Bergbau und Hütten-GmbH Nfg. KG., St Peter, Österrike

Användare

—	Atlas Copco Secoroc AB, Fagersta, Sverige

—	Betek GmbH & Co. KG, Aichhalden, Tyskland

—	Gühring KG, Albstadt, Tyskland

—	Konrad Friedrichs GmbH & Co. KG, Kulmbach, Tyskland

—	Technogenia SAS, Sait-Jorioz, Frankrike

Tillverkare i det jämförbara landet

—	Global Tungsten & Powders Corp., Towanda, Förenta staterna

1.5 Undersökningsperiod och skadeundersökningsperiod

(30)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden den 1 januari 2015 till den 31 december 2015 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 till och med översynsperiodens utgång (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

2. DEN PRODUKT SOM ÖVERSYNEN GÄLLER OCH LIKADAN PRODUKT

2.1 Den produkt som översynen gäller

(31)	Den produkt som omfattas av denna översyn är volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver (nedan kallad den undersökta produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nr 2849 90 30 och ex 3824 30 00 (Taric-nummer 3824300010).

(32)

Volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver är föreningar av kol och volfram vilka framställs genom värmebehandling. Produkterna är mellanprodukter och används som insatsvaror vid tillverkning av komponenter i hårdmetall såsom skärverktyg och komponenter med stor slitstyrka, friktionsfasta höljen, borrspetsar för oljeborrnings- och gruvbrytningsverktyg, samt i präglings- och skärverktyg för dragning och smidning av metaller.

(33)

Under skadeundersökningsperioden tillverkades den undersökta produkten i unionen av ”nya” råvaror (volframmalm, anrikad volframmalm, ammoniumparavolframat och oxid) i en process som benämns ”ny tillverkning” och av skrot i en process som benämns ”återvinningstillverkning”. Hårdmetallskrotet genereras i hårdmetallföretags tillverkningsprocesser, under tillverkningen av verktyg, och hos slutanvändare av hårdmetallprodukter. Inom volframkarbidindustrin kan skrot återvinnas genom kemisk återvinning eller genom en zinkgenereringsprocess.

(34)	Ny volframkarbid och kemiskt återvunnen volframkarbid har identiska fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområde. Dessutom separeras inte volframkarbid tillverkad av nya råvaror och volframkarbid tillverkad av skrot i tillverkningsprocessen.

(35)	Zinkgenereringsprocessen producerar volframkarbid blandad med metallpulver, till exempel kobolt. Denna tillverkningsprocess är en fysisk-mekanisk återvinningsprocess och kvaliteten på insatsvaran (det använda skrotet) avgör volframkarbidens kvalitet.

(36)	Flera berörda parter hävdade att zinkgenererat metallpulver inte borde omfattas av denna undersökning på grund av att tillverkningskostnader, efterfrågan, kunder och tillämpningar är olika jämfört med volframkarbid som framställs av nya råvaror.

(37)

Zinkgenererat metallpulver omfattas av beskrivningen av volframkarbid blandad med metallpulver, som är en av de tre produkttyper som omfattas av denna undersökning. Den aktuella undersökningen visade att zinkgenererat metallpulver har lägre kemisk renhet och en större kornstorleksfördelning än volframkarbid som tillverkas av nya råvaror eller av skrot under den kemiska återvinningsprocessen. Kvaliteten på det pulver som framställs beror på kvaliteten på insatsskrotet. Även om zinkgenererade metallpulver inte kan användas som volframkarbid i alla tillämpningar, används det som volframkarbid för att tillverka vissa hårdmetallverktyg. Därför drogs slutsatsen att denna typ av volframkarbid har liknande fysiska och kemiska egenskaper och används för liknande tillämpningar som volframkarbid tillverkad av nya råvaror eller av skrot genom den kemiska återvinningsprocessen. De andra faktorer som nämns i skäl 36, såsom tillverkningskostnad och efterfrågan, är i sig dessutom inte relevanta för definitionen av den undersökta produkten. Vad gäller påståendet om att zinkgenererat metallpulver har olika kunder, visade undersökningen att tre av de berörda parter som kom med detta påstående i själva verket var konsumenter av både denna produkttyp och av volframkarbid. Påståendet avvisades därför.

(38)

Flera berörda parter hävdade att den aktuella undersökningen inte bör omfatta volframkarbid tillverkad av skrot. Det hävdades att den undersökta produkten importerad från Kina nästan uteslutande tillverkas av nya råvaror, medan unionsindustrin även tillverkar volframkarbid av återvunnet material. Dessa parter hävdade att tillverkningskostnaderna för volframkarbid varierar beroende på de använda råvarorna och att insamling, transport och bearbetning av skrot leder till en annorlunda kostnadsstruktur.

(39)

Tillverkningskostnaderna beroende på använd insatsvara (nya råvaror eller skrot) är i sig inte relevanta för produktdefinitionen, som snarare avgörs av produktens tekniska, fysiska och kemiska egenskaper och grundläggande tillämpningar. Såsom bekräftades under bedömningen av unionsindustrins tillverkningsprocess separeras inte volframkarbid tillverkad av nya råvaror och volframkarbid tillverkad av skrot. Vissa unionstillverkare använder endast nya råvaror i sin tillverkningsprocess, medan andra även använder skrot. Såsom nämns i skäl 34 har volframkarbid tillverkad av nya råvaror och volframkarbid tillverkad av skrot identiska fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområde. I alla händelser, såsom anges i skäl 21, besvarade ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna frågeformuläret. Kommissionen kunde därför inte bedöma tillverkningsprocessen för dessa produkter och de produkttyper som exporteras till unionen. Påståendet att den aktuella undersökningen inte bör omfatta volframkarbid tillverkad av skrot avvisades därför.

(40)

En användare hävdade att kommissionen i undersökningen bör ta hänsyn till de olika kommersiella kvaliteterna på volframkarbid, eftersom de olika kvaliteterna (t.ex. ultrafina kvaliteter, standardkvaliteter och karboniserade högtemperatur-kvaliteter) inverkar på priset och prisernas jämförbarhet Det hävdades också att de kinesiska tillverkarna är specialiserade på att tillverka standardkvaliteter, medan unionsindustrin tillverkar samtliga kvaliteter.

(41)

Detta påstående styrktes inte och kunde inte bekräftas under undersökningen. Användaren i fråga lämnade inga bevis som visar på en betydande prisskillnad mellan olika produkttyper/kvaliteter. Inte heller detta påstående kunde bekräftas av den information som samlades in under undersökningen. Såsom anges i skäl 21 besvarade därtill ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna frågeformuläret. Kommissionen kunde därför bland andra faktorer inte bedöma den typ av produkter som de tillverkar eller deras kostnadsstruktur och försäljningspriser. Påståendet avvisades därför.

2.2 Likadan produkt

(42)

Undersökningen visade att den undersökta produkten som de exporterande tillverkarna säljer och exporterar till unionen i fråga om fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden är identisk med den produkt som unionstillverkarna tillverkar och säljer på unionsmarknaden eller den produkt som tillverkas och säljs i det jämförbara landet.

(43)	Kommissionen beslutade därför att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

3. SANNOLIKHET FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE DUMPNING

3.1 Dumpning

Jämförbart land

(44)

Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna beviljades marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen. I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för alla exporterande tillverkare fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. Det var därför nödvändigt att välja ut ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat det jämförbara landet).

(45)

I de tidigare översynerna vid giltighetstidens utgång valdes Förenta staterna (nedan kallat Förenta staterna) som jämförbart land. I tillkännagivandet om inledande av denna översyn föreslog kommissionen att Förenta staterna återigen skulle användas som jämförbart land och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter.

(46)

Kommissionen sökte samarbete med andra möjliga jämförbara länder, kontaktade kända tillverkare av volframkarbid i Japan och Kanada och uppmanade dem att lämna nödvändiga uppgifter. Kommissionen kontaktade myndigheterna i Japan, Förenta staterna, Kanada, Sydkorea, Indien och Ryssland och bad dem lämna uppgifter om tillverkningen av volframkarbid i deras respektive länder. Kommissionen fick uppgifter från Kanada, Japan och Förenta staterna om cirka 20 kända tillverkare av den likadana produkten i dessa länder, som kontaktades och ombads svara på ett frågeformulär. Endast en tillverkare i Förenta staterna och en i Japan gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna.

(47)	Båda marknaderna, i Förenta staterna och Japan, var liknande vad beträffar antalet inhemska tillverkare, avsaknad av gällande antidumpningsåtgärder och betydande importkvantiteter från Kina. Detta visade att båda marknaderna var konkurrenskraftiga.

(48)	Däremot sålde den japanska tillverkaren endast obetydliga mängder av den likadana produkten på sin hemmamarknad, medan den amerikanska tillverkaren sålde betydande mängder på sin hemmamarknad under översynsperioden.

(49)

Även om flera parter påpekade att tillverkaren i Förenta staterna var närstående till unionsindustrin utgör denna faktor i sig inget hinder för att välja Förenta staterna som jämförbart land. Ingen av parterna lämnade heller några bevis för att denna relation i detta fall påverkade de inhemska priserna i Förenta staterna och att Förenta staterna till följd av detta inte skulle vara ett lämpligt jämförbart land.

(50)

Flera berörda parter hävdade också att ingen hänsyn togs till de tillverkningsmetoder som används i Förenta staterna, särskilt huruvida volframkarbid framställs av nya råvaror eller av skrot (vilket förklaras i skäl 33). Dessa parter hävdade att dessa olika tillverkningsmetoder påverkar efterfrågan och priserna på den amerikanska marknaden, vilket bör beaktas. De hävdade dessutom att priserna i Förenta staterna var särskilt höga eftersom de amerikanska tillverkarna hade kontrakt med den amerikanska armén till höga priser.

(51)

Såsom redan har nämnts i skäl 34 har volframkarbid tillverkad av nya råvaror och volframkarbid tillverkad av skrot identiska fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområde. Inte heller i Förenta staterna separeras volframkarbid tillverkad av nya råvaror och volframkarbid tillverkad av skrot i tillverkningsprocessen. Dessutom visade undersökningen att tillverkningsprocessen inte påverkar efterfrågan och priser.

(52)	Volframkarbid används mycket riktigt för militära tillämpningar, men baserat på de uppgifter som samlades in under undersökningen, fanns det inga bevis för att samarbetet med regeringen påverkade de inhemska priser som tillverkaren i det jämförbara landet satte.

(53)	Dessa berörda parter föreslog inte heller något alternativt jämförbart land.

(54)	Dessa argument om att Förenta staterna inte var ett lämpligt jämförbart land avvisades därför.

(55)

På grundval av ovanstående, och med hänsyn till de kvantiteter som tillverkarna i de möjliga jämförbara länderna sålde på sina hemmamarknader vid tidpunkten för urvalet, att Förenta staterna även användes som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen och att kommissionen inte fick in några synpunkter från de berörda parterna som kunde ifrågasätta att Förenta staterna inte var ett lämpligt jämförbart land, ansågs Förenta staterna vara ett passande jämförbart land.

(56)	De berörda parterna informerades om detta val. Inga synpunkter inkom.

Normalvärde

(57)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningsvolymen för tillverkaren av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ under översynsperioden. Denna försäljning ansågs vara representativ om den totala försäljningsvolymen till oberoende kunder utgjorde minst 5 % av den totala kinesiska exportförsäljningsvolymen till unionen för den undersökta produkten enligt vad som fastställs i skäl 111 under översynsperioden. På grundval av detta konstaterades det att försäljningen för tillverkaren i det jämförbara landet av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(58)	Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen för tillverkaren i det jämförbara landet på hemmamarknaden av den likadana produkten under översynsperioden var lönsam och därför kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(59)	Eftersom andelen lönsam försäljning av den likadana produkten utgjorde mindre än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den likadana produkten grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt för enbart den lönsamma försäljningen.

Exportpris

(60)

Såsom anges i skäl 21 baserades exportpriset på grund av de kinesiska exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på uppgifter från Eurostat som granskats mot de uppgifter som mottagits från användare som importerade volframkarbid från Kina.

(61)

Exporten från Kina skedde enligt både förfarandet för aktiv förädling (12) och det normala systemet. Såsom visas i skäl 111 ansågs exporten enligt det normala systemet, som endast utgjorde 0,1 % av unionsmarknadens andel under översynsperioden, vara försumbar och därför användes endast exportpriset enligt förfarandet för aktiv förädling i beräkningarna.

Jämförelse

(62)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset som fastställts fritt fabrik. Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen en justering av exportpriset och normalvärdet för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transportkostnader (inrikes- och sjötransport) och en exporttull på 5 % (som avskaffades i maj 2015) på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(63)

Flera berörda parter hävdade att de kinesiska tillverkarna har en konkurrensfördel när det gäller råvarupriset, nämligen priset på ammoniumparavolframat, och därför har lägre tillverkningskostnader. Detta påstående upprepades även efter meddelandet av uppgifter. De hävdade också att de kinesiska exporterande tillverkarna har en effektivare tillverkning och större stordriftsfördelar. Dessa faktorer bör beaktas i beräkningen av dumpningsmarginalen.

(64)

Såsom konstateras i skäl 21 lämnade ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna/grupperna av exporterande tillverkare svar på frågeformuläret till kommissionen. Ingen av dessa berörda parter lämnade heller några bevis som styrkte deras påstående. Därför var det inte möjligt att utvärdera en påstådd konkurrensfördel i de kinesiska tillverkarnas tillverkningsprocess jämfört med tillverkaren i det jämförbara landet. Argumentet avvisades därför.

(65)	Efter meddelandet av uppgifter hävdade flera användare att skillnaderna i kvalitet för användningsområden, produktions- och försäljningskostnader måste beaktas i beräkningen av dumpnings- och skademarginalerna.

(66)

Såsom förklaras i skälen 34 och 37 har de tre produkttyperna liknande fysiska och kemiska egenskaper och liknande användningsområden. Såsom anges i skäl 21 besvarade därtill ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna frågeformuläret. Kommissionen kunde därför, bland andra faktorer, inte bedöma den typ av produkter som de tillverkar, skillnaderna i kvalitet och slutanvändning, kostnadsstruktur och försäljningspriser. Påståendet avvisades därför.

(67)	Efter meddelandet av uppgifter hävdade flera användare dessutom att kommissionen avvek från sin normala praxis genom att inte använda produktkontrollnummer i denna undersökning.

(68)	Under den ursprungliga undersökningen fastställdes att det inte fanns något behov av att använda olika produktkontrollnummer för att göra åtskillnad inom produkttyperna för beräkningen av bland annat dumpningsmarginalerna.

(69)

Den aktuella undersökningen bekräftade att det inte skett någon förändring av de faktiska omständigheterna som skulle ha motiverat en avvikelse från den ursprungliga metoden. På grund av de kinesiska exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja, vilket förklaras i skäl 21, var det inte heller möjligt att göra en jämförelse per produkttyp mellan den produkt som tillverkas och säljs på marknaden i det jämförbara landet och den produkt som exporteras från Kina till unionen. Påståendet avvisades därför.

Dumpningsmarginal

(70)	Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts enligt ovan, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(71)	På grundval av detta uppgick den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif (kostnader, försäkring, frakt) vid unionens gräns, före tull, till över 40 %.

(72)	Flera berörda parter hävdade att det till följd av att de kinesiska exporterande tillverkarna hade gått över till att tillverka produkter i senare led var högst osannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle sälja till dumpade priser.

(73)

Det bör noteras att den dumpningsmarginal som anges i skäl 71 fastställdes i enlighet med den metod som anges i artikel 2 i grundförordningen. Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna samarbetade och lämnade relevanta uppgifter för att beräkna dumpningsmarginalerna. Parterna i fråga lämnade inte heller några bevis för att styrka sitt påstående. Påståendet avvisades.

(74)	Flera berörda parter hävdade att de uppgifter som begärts från de kinesiska exporterande tillverkarna och tillverkaren i det jämförbara landet var ofullständiga och därför inte möjliggjorde en ordentlig jämförelse per produkttyp. De hävdade att uppgifterna borde ha samlats in per produkttyp.

(75)

Det fanns inget som styrkte detta påstående. Under undersökningen fastställde kommissionen, precis som i tidigare undersökningar angående samma produkt, att skillnaderna i typer/kvaliteter av volframkarbid inte hade någon betydande inverkan på kostnader och priser. De berörda parterna i fråga lämnade inte heller några bevis som visar på en sådan betydande prisskillnad mellan olika produkttyper/kvaliteter. Såsom anges i skäl 21 besvarade därtill ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna frågeformuläret, och kommissionen kunde därför inte fastställa vilken typ av produkter som tillverkades av de kinesiska exporterande tillverkarna samt eventuell inverkan på kostnader och priser. Påståendet avvisades.

3.2 Utveckling av importen om åtgärderna skulle upphävas

(76)

För att fastställa sannolikheten för återkommande dumpning om åtgärderna skulle upphöra att gälla analyserades följande aspekter: i) Produktion, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, ii) lagring av råvaror och exporttull på anrikad volframmalm, iii) den kinesiska exporten och unionsmarknadens attraktionskraft, och iv) utvecklingen av förbrukningen i Kina och landets andra stora exportmarknader.

3.2.1 Produktion, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina

(77)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga fastställdes produktion, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen och på grundval av följande källor: i) Uppgifter som samlats in under det stickprov som gjordes av de exporterande tillverkarna, ii) uppgifter som lämnades i begäran om översyn (baserat på sökandens marknadskunnande), och iii) offentligt tillgängliga uppgifter, dvs. Metal Bulletin, som är specialiserad på marknadsinformation om de globala marknaderna för stål, icke-järnmetall och metallskrot.

(78)

Under översynsperioden uppskattades volframtillverkningen i Kina uppgå till omkring 30 000 ton, produktionskapaciteten till 42 000–50 000 ton och den outnyttjade kapaciteten uppskattades följaktligen till 12 000–20 000 ton. Den uppskattade outnyttjade kapaciteten utgjorde således mellan 94 % och 156 % av unionens förbrukning (såsom fastställs i skäl 107) under översynsperioden.

3.2.2 Lagring av råvaror och exporttull på anrikad volframmalm

(79)

På grundval av offentligt tillgängliga uppgifter (13) konstaterade kommissionen att Kina under och efter översynsperioden hade ett lager av råvaror (dvs. ammoniumparavolframat och anrikad volframmalm), med vilket det är möjligt att tillverka mer än 25 000 ton volframkarbid, vilket innebär en betydande tillgänglig volym på kort sikt. Undersökningen visade inga tecken på en ökning av den globala efterfrågan på tillverkning av volframkarbid av dessa råvaror.

(80)	Dessutom kontrollerar Kina 60 % av världens reserver av volframmalm, och tar samtidigt ut en exporttull på 20 % för anrikad volframmalm (14).

3.2.3 Kinesisk export och unionsmarknadens attraktionskraft

(81)

De kinesiska exportvolymerna och unionsmarknadens attraktionskraft fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, på grundval av följande källor: i) Den kinesiska databasen över exportstatistik, ii) uppgifter från Eurostat som granskats mot de uppgifter som mottagits från användare som importerade volframkarbid från Kina, såsom beskrivs i skäl 106, iii) de uppgifter som samlats in under det stickprov som gjordes av de exporterande tillverkarna, iv) de uppgifter om de kinesiska spotmarknadspriser som samlats in under undersökningen, och v) ett kinesiskt priserbjudande till Japan som samlats in under undersökningen.

(82)	De största kända kinesiska exporterande tillverkarna exporterade omkring 20 % av sin produktion av den undersökta produkten, och förhållandet för export till unionen och till de andra tredjeländerna (Japan, Sydkorea, Förenta staterna osv.) var omkring 1:3.

(83)	Dessutom ökade den kinesiska exporten av den undersökta produkten till de andra tredjeländerna med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(84)

Trots de gällande antidumpningsåtgärderna fortsatte Kina att vara den största exportören av volframkarbid till unionen. Importen av den undersökta produkten från Kina under översynsperioden var faktiskt över fem gånger så stor som importen under 2012 (eller 406 %), vilket motsvarar en ökning på 6,9 procentenheter när det gäller unionens marknadsandel (såsom fastställs i skäl 109, från 2,0 % år 2012 till 8,9 % under översynsperioden). Detta visar på Kinas fortsatta intresse för unionsmarknaden. Unionen är Kinas näst största exportmarknad för volframkarbid efter Japan.

(85)	För att bedöma unionsmarknadens attraktionskraft i fråga om priser jämfördes de kinesiska exportpriserna till unionen med de kinesiska priserna på hemmamarknaden och de kinesiska exportpriserna till andra tredjeländer.

(86)	De genomsnittliga kinesiska priserna på hemmamarknaden under översynsperioden var upp till 19 % lägre än de kinesiska exportpriserna till unionen.

(87)	De kinesiska exportpriser som togs ut på andra tredjelandsmarknader under översynsperioden var upp till 25 % lägre än de kinesiska exportpriserna till unionen.

(88)

Det faktum att de kinesiska exportpriserna för den undersökta produkten till unionsmarknaden under översynsperioden har varit högre än de kinesiska priserna på hemmamarknaden och deras exportpriser till andra tredjelandsmarknader är en stark indikation på att unionsmarknaden är attraktiv för kinesiska exporterande tillverkare.

(89)

Dessutom bör det noteras att unionen, även i avsaknad av antidumpningstullar i andra tredjeländer, fortfarande är Kinas näst största exportmarknad för volframkarbid efter Japan, vilket anges i skäl 84. I sina inlagor efter meddelandet av uppgifter höll flera användare dessutom med om att den kinesiska produkten alltid kommer att vara efterfrågad på unionsmarknaden.

(90)

Flera berörda parter hävdade att unionsmarknadens attraktionskraft för kinesiska tillverkare är relativt låg. Dessa parter hävdade att detta bekräftas av det faktum att de kinesiska exporterande tillverkarna under de senaste tio åren inte har kringgått åtgärder eller tillämpat absorberingsmetoder och att de kinesiska exporterande tillverkarna inte har ökat sin export eller sina marknadsandelar på unionsmarknaden i någon större utsträckning och inte heller har sänkt sina exportpriser till unionen.

(91)

Även om kringgående eller absorberingsmetoder är giltiga indikatorer som visar huruvida vissa exporterande tillverkare kan ha ett intresse för en viss marknad trots gällande åtgärder, är de i sig inte oumbärliga för att fastställa en sådan marknads attraktionskraft för import från tredjeländer. Dessa parters andra påståenden kunde inte bekräftas av resultaten från denna undersökning, där kommissionen, vilket förklaras i skälen 109 och 114, fastställde att de kinesiska exporterande tillverkarnas marknadsandel ökade och deras exportpriser till unionen minskade under den berörda perioden. Argumentet avvisades därför.

(92)	Flera berörda parter hävdade att det inte finns antidumpningstullar för volframkarbid på några andra marknader, vilket innebär att det är osannolikt att en del av den outnyttjade kapaciteten kommer att användas för att öka exporten till unionen om åtgärderna upphör att gälla.

(93)

För det första kunde de kinesiska exporterande tillverkarna redan exportera till dessa andra tredjeländer utan antidumpningstullar. För det andra, vilket konstateras i skäl 107, ökade förbrukningen på unionsmarknaden med 15 % under skadeundersökningsperioden. För det tredje, vilket förklaras i skälen 111–112, skedde den största delen av importen från Kina enligt förfarandet för aktiv förädling (utan tullar), som ökade med 477 % under skadeundersökningsperioden. Om antidumpningstullarna skulle upphävas är det därför sannolikt att den kinesiska exporten till unionen skulle öka. Argumentet avvisades.

3.2.4 Utvecklingen av förbrukningen i Kina och i dess andra stora exportmarknader

(94)

När det gäller den sannolika utvecklingen av den inhemska förbrukningen i Kina framkom inga faktorer under undersökningen som visade på någon betydande ökning av den inhemska efterfrågan i Kina inom en överskådlig framtid. Till följd av ökningen av den kinesiska exporten av volframkarbid till unionen (406 %) och till andra tredjeländer (10 %) (vilket förklaras i skälen 83 och 84), drog kommissionen slutsatsen att den inhemska efterfrågan i Kina inte kunde absorbera den tillgängliga outnyttjade kapaciteten.

(95)

Vad gäller den sannolika utvecklingen av förbrukningen på andra stora kinesiska exportmarknader (Japan, Sydkorea och Förenta staterna) framkom inga faktorer under undersökningen som visade på någon betydande ökning av den inhemska efterfrågan på dessa marknader. Den kinesiska exportvolymen till dessa länder ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden, men de kinesiska exportvolymerna till Förenta staterna minskade med 35 % under samma period. Med tanke på att Kina är den största producenten av volfram i världen (vilket förklaras i skäl 192), och trots att den inhemska produktionen och importuppgifterna från dessa länder inte är kända, drog kommissionen slutsatsen att dessa marknader inte kunde absorbera någon större del av den tillgängliga outnyttjade kapaciteten i Kina.

3.2.5 Slutsats

(96)

Sammanfattningsvis visar den dumpningsmarginal som fastställdes under översynsperioden, den betydande outnyttjade kapacitet som finns tillgänglig i Kina och unionsmarknadens konstaterade attraktionskraft att dumpningen sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna upphävs, och att betydande kvantiteter av dumpad export skulle komma in på unionsmarknaden. Det anses därför vara sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om de nuvarande antidumpningsåtgärderna upphörde att gälla.

4. SANNOLIKHET FÖR FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE SKADA

4.1 Definition av unionsindustrin och unionstillverkningen

(97)

Inom unionen tillverkas den likadana produkten av nio företag eller grupper av företag, varav sex företag tillverkar och säljer på den öppna marknaden och de återstående tre företagen främst tillverkar volframkarbid som insatsvara för produkter i senare led (nedan kallad företagsintern användning). Dessa företag anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(98)	En användare påpekade att unionstillverkarna använder ett annat KN-nummer (8101 10 00) som inte omfattas av den aktuella undersökningen när de säljer sina produkter i unionen. Detta innebar att denna unionstillverkare inte borde ingå i unionsindustrin enligt definitionen i skäl 97.

(99)

De KN-nummer som används när produkter säljs inom unionen är irrelevanta för definitionen av den undersökta produkten och för definitionen av unionsindustrin. Det viktiga är om den produkt som tillverkas av unionstillverkarna omfattas av den definition av den undersökta produkten som anges i skäl 31. Undersökningen visade att den produkt som tillverkas av denna unionstillverkare faktiskt omfattas av denna definition. Denna unionstillverkare ingår därför i unionsindustrin enligt definitionen i skäl 97.

4.2 Förbrukning i unionen

(100)

Såsom nämns i skäl 97 tillverkar några av unionstillverkarna främst den undersökta produkten för företagsintern användning som primär råvara för tillverkning av olika produkter i senare led. Därför analyserades förbrukningen på den företagsinterna marknaden och den öppna marknaden separat.

(101)

Det är viktigt att göra åtskillnad mellan den företagsinterna och den öppna marknaden vid skadeanalysen, eftersom de produkter som är avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för en direkt konkurrens från import och internpriserna sätts inom gruppen enligt olika prissättningsstrategier och följaktligen inte är tillförlitliga. Tillverkning som är avsedd för den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den undersökta produkten och säljs till marknadspriser.

(102)

På grundval av de uppgifter om hela unionsindustrins verksamhet (företagsintern och öppen) som inhämtats från de samarbetsvilliga unionstillverkarna och från sökanden fastställde kommissionen att omkring 31 % av den sammanlagda unionstillverkningen var avsedd för företagsintern användning.

(103)

På den öppna marknaden producerar unionsindustrin dessutom enligt normala avtal (unionsindustrin äger råvarorna) och enligt förädlingsavtal (kunden till volframkarbiden äger råvarorna och betalar en förädlingsavgift till unionstillverkarna för omvandlingen av råvarorna till volframkarbid). Förädlingsavtal används för återvinningsverksamhet, eftersom kunderna levererar skrot till unionsindustrin för förädling. Under översynsperioden tillverkades 23 % av den totala produktionsvolymen enligt förädlingsavtal, varav omkring 89 % var avsedd för unionsmarknaden. Detta innebär att den normala produktionen för den öppna marknaden utgör omkring 46 % av den totala produktionen.

4.2.1 Företagsintern förbrukning

(104)

Kommissionen fastställde den företagsinterna förbrukningen i unionen på grundval av den företagsinterna användningen och den företagsinterna försäljningen på unionsmarknaden för alla kända tillverkare i unionen. Den företagsinterna förbrukningen i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 1

Företagsintern förbrukning

	2012	2013	2014	ÖP
Företagsintern förbrukning (i ton)	2 249	2 461	2 599	2 653
Index (2012 = 100)	100	109	116	118
Källa: Svar på frågeformuläret, de uppgifter som lämnats av sökanden och uppgifter från Eurostat.

(105)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionens företagsinterna förbrukning med 18 % och nådde 2 653 ton under översynsperioden.

4.2.2 Förbrukning på den öppna marknaden

(106)

Kommissionen fastställde förbrukningen på unionens öppna marknad på grundval av a) försäljningsvolym på den öppna marknaden i unionen för alla kända unionstillverkare, och b) totala importvolymer till unionen enligt Eurostats uppgifter. Vad beträffar Kinas importvolymer enligt Eurostat granskades dessa uppgifter med beaktande av de kontrollerade frågeformulärsvaren från de samarbetsvilliga användarna, eftersom de rapporterade högre importvolymer jämfört med Eurostat.

(107)

Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 2

Förbrukning på den öppna marknaden

	2012	2013	2014	ÖP
Förbrukning på den öppna marknaden (i ton)	11 151	11 778	13 815	12 814
Index (2012 = 100)	100	106	124	115
Källa: Svar på frågeformulär och uppgifter från Eurostat.

(108)

Unionens förbrukning på den öppna marknaden ökade med 24 % mellan 2012 och 2014 för att sedan minska med 7 % under översynsperioden jämfört med 2014. Den uppgick till 12 814 ton. Sammantaget ökade förbrukningen på den öppna marknaden med 15 % under skadeundersökningsperioden.

4.3 Import från det berörda landet

4.3.1 Volym och marknadsandel för importen från det berörda landet

(109)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av granskade uppgifter från Eurostat genom att beakta de kontrollerade frågeformulärsvaren från de samarbetsvilliga användarna, eftersom de sammantaget rapporterade högre importvolymer jämfört med Eurostat, vilket även nämns i skäl 106. Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

	2012	2013	2014	ÖP
Import från Kina (ton)	225	303	905	1 140
Index (2012 = 100)	100	135	402	506
Kinesisk marknadsandel (%)	2,0	2,6	6,6	8,9
Index (2012 = 100)	100	127	325	441
Källa: Eurostat och svar på frågeformuläret.

(110)

Importen från Kina ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden importerades 1 140 ton från Kina, vilket är över fem gånger mer än importvolymen från Kina i början av skadeundersökningsperioden (225 ton). Den ökade importvolymen översteg ökningen av förbrukningen, och därför ökade den kinesiska marknadsandelen med 6,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 2,0 % år 2012 till 8,9 % under översynsperioden.

4.3.1.1 Importsystem

(111)

Volymen från Kina importerades enligt det normala systemet och enligt förfarandet för aktiv förädling, vilket visas nedan:

Tabell 4

Importvolym och marknadsandel per importsystem

	2012	2013	2014	ÖP
Normalt importsystem
Import från Kina (ton)	29	8	10	10
Index (2012 = 100)	100	27	34	33
Kinesisk marknadsandel (%)	0,3	0,1	0,1	0,1
Index (2012 = 100)	100	25	28	29
Förfarandet för aktiv förädling
Import från Kina (ton)	196	295	895	1 131
Index (2012 = 100)	100	151	457	577
Kinesisk marknadsandel (%)	1,8	2,5	6,5	8,8
Index (2012 = 100)	100	143	369	502
Källa: Eurostat och svar på frågeformuläret.

(112)

Så gott som all import från Kina sker enligt förfarandet för aktiv förädling, som ökade nästan fem gånger i volym under skadeundersökningsperioden. Importen enligt det normala systemet var obetydlig under skadeundersökningsperioden (marknadsandelen var mindre än 0,1 %), och visade till och med en nedåtgående tendens.

4.3.2 Priser på importen från det berörda landet och prisunderskridande

(113)

Kommissionen fastställde pristendensen för den kinesiska importen på grundval av uppgifter från Eurostat, och beaktade även de kontrollerade frågeformulärsvaren från de samarbetsvilliga användarna. Eftersom importvolymen från Kina enligt det normala systemet var obetydlig bortsåg kommissionen från denna i fastställandet av det genomsnittliga importpriset och i beräkningen av prisunderskridandet.

(114)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importpriser (i euro per ton) för förfarandet för aktiv förädling

	2012	2013	2014	ÖP
Priser på import från Kina (euro/ton)	39 418	35 465	34 414	33 327
Index (2012 = 100)	100	90	87	85
Källa: Eurostat och svar på frågeformuläret.

(115)

Det genomsnittliga priset på produkten importerad enligt förfarandet för aktiv förädling minskade sammantaget med 15 % under skadeundersökningsperioden. Denna prissänkning följde sänkningen av råvarupriserna.

(116)

På grundval av de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga användarna och de importsystem som användes för importen från Kina, sker all import av den undersökta produkten från Kina enligt normala avtal. Av detta skäl, och för att jämförelsen skulle bli rättvis, räknades försäljning enligt förädlingsavtal bort i beräkningen av prisunderskridandet i unionsindustrins försäljning. Såsom nämns i skäl 113 var importen enligt det normala systemet därtill obetydlig under skadeundersökningsperioden, och den räknades därför bort. Beräkningen av prisunderskridandet grundades därför endast på importpriserna enligt förfarandet för aktiv förädling.

(117)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

—	de vägda genomsnittliga försäljningspriserna för volframkarbid som säljs av unionstillverkarna och som de tog ut från icke-närstående kunder på unionsmarknaden enligt normala avtal, justerade till nivån fritt fabrik, och

—	de motsvarande vägda genomsnittliga priserna på import enligt Eurostats uppgifter, även med beaktande av de kontrollerade frågeformulärsvaren från de samarbetsvilliga tillverkarna, med lämpliga justeringar för kostnader efter import.

(118)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som procentandel av unionsindustrins genomsnittliga vägda pris under översynsperioden och uppgick i genomsnitt till 13,2 %. I denna beräkning beaktas det faktum att zinkgenererat metallpulver inte importerades från Kina under översynsperioden, och denna produkt undantogs därför från beräkningen.

4.4 Import från andra tredjeländer

(119)

Utvecklingen av importvolymen till unionen från andra tredjeländer än det berörda landet visas i tabellen nedan. Mängden och pristendensen grundas på uppgifter från Eurostat och omfattar samtliga importsystem (det normala systemet, förfarandet för aktiv förädling och förfarandet för passiv förädling). Den största delen av importvolymen från tredjeländer sker enligt det normala systemet.

Tabell 6

Import från övriga tredjeländer

	2012	2013	2014	ÖP
Import (ton)	1 896	1 402	1 724	1 359
Index (2012 = 100)	100	74	91	72
Marknadsandel (%)	17,0	11,9	12,5	10,6
Förenta staternas marknadsandel (%)	4,2	2,8	4,7	4,8
Genomsnittligt pris (i euro/ton)	54 525	52 342	40 543	39 878
Index (2012 = 100)	100	96	74	73
Sydkoreas marknadsandel (%)	1,4	2,3	2,0	2,4
Genomsnittligt pris (i euro/ton)	49 249	38 022	39 256	41 316
Index (2012 = 100)	100	77	80	84
Vietnams marknadsandel (%)	1,3	1,0	1,1	0,9
Genomsnittligt pris (i euro/ton)	44 633	35 110	36 869	37 352
Index (2012 = 100)	100	79	83	84
Källa: Eurostat.

(120)

Den sammanlagda importen från tredjeländer minskade med 28 % under skadeundersökningsperioden. Tendensen för denna import följde inte den allmänna marknadstendensen som påverkas av den ökade förbrukningen, vilket beskrivs i skäl 108. Importvolymen ökade med 23 % enbart under 2014 jämfört med 2013, men minskade sedan med 21 % under översynsperioden jämfört med 2014. Marknadsandelen för denna import minskade därmed från 17,0 % till 10,6 % under skadeundersökningsperioden.

(121)

Förenta staterna och Sydkorea följde inte denna allmänna tendens och deras import ökade något under skadeundersökningsperioden, men nådde en lägre nivå under översynsperioden jämfört med den kinesiska importen. Det genomsnittliga priset på importen från Förenta staterna och Sydkorea minskade dessutom under skadeundersökningsperioden, men höll sig konstant över de genomsnittliga försäljningspriserna för den kinesiska export som importerades enligt förfarandet för aktiv förädling.

4.5 Unionsindustrins ekonomiska situation

4.5.1 Allmänna anmärkningar

(122)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(123)

Såsom anges i skäl 97 utgörs unionsindustrin av nio företag eller grupper av företag, varav sex företag tillverkar och säljer på den öppna marknaden och de återstående tre företagen främst tillverkar för företagsintern användning. Tre av de unionstillverkare som är aktiva på den öppna marknaden och de tre tillverkarna på den företagsinterna marknaden är integrerade i industrin i senare led. Såsom anges i skäl 22 beslutade kommissionen dessutom att undersöka samtliga sex unionstillverkare som är verksamma på den öppna marknaden för att fastställa den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(124)

För fastställandet av skada gjorde kommissionen åtskillnad på makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade makroekonomiska indikatorer för hela unionsindustrin på grundval av uppgifter som lämnats av sökanden. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna för de företag som ingick i urvalet på grundval av svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet och kontrollerades. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(125)

De makroekonomiska indikatorerna är produktionsvolym, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storhet.

(126)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittligt pris per enhet, genomsnittlig kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(127)

För vissa makroekonomiska indikatorer som rör unionsindustrin gjorde kommissionen separata analyser av uppgifterna avseende den öppna marknaden och uppgifterna avseende den företagsinterna marknaden samt en jämförande analys. Det rör sig om följande faktorer: försäljning och marknadsandel. Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att se till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning, eftersom de hänför sig till hela verksamheten, oavsett om produkterna säljs på den företagsinterna eller på den öppna marknaden. Det rör sig om följande faktorer: tillverkning, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, sysselsättning, produktivitet och arbetskraftskostnader. För dessa faktorer krävs det att man analyserar unionsindustrin i dess helhet för att man ska kunna få en fullständig bild av skadan för unionsindustrin, eftersom det inte går att urskilja vilka av de ifrågavarande uppgifterna som hänför sig till företagsintern försäljning respektive försäljning på den öppna marknaden.

(128)

För vissa mikroekonomiska indikatorer (genomsnittligt pris per enhet, genomsnittlig kostnad per enhet och lönsamhet) gjordes åtskillnad mellan normala avtal och förädlingsavtal. Detta berodde på att förädlingsavtalen inte omfattar kostnaden för råvaror och att priserna i själva verket är omvandlingsavgifter.

(129)

Flera berörda parter hävdade att förädlingsverksamhet inte bör omfattas av undersökningen och argumenterade att eftersom kunden äger råvarorna är det tveksamt vem den verkliga tillverkaren är. Dessutom hävdades att tillverkningskostnaderna för förädlingsavtal är lägre än tillverkningskostnaderna för normal produktion, där unionsindustrin äger råvarorna (eftersom råvarukostnaden inte ingår i förädlingsavtal), och att de två affärsmodellerna därför inte bör blandas ihop i skadeanalysen.

(130)

Undersökningen visade att det i unionstillverkarnas tillverkningsprocess inte är möjligt att göra åtskillnad mellan den volframkarbid som produceras enligt normala avtal och den volframkarbid som produceras enligt förädlingsavtal. Kunderna vet inte om den volframkarbid som de får har tillverkats av skrot eller nya råvaror. Det är bara processen för zinkgenererat metallpulver som fungerar med partier, och i detta fall får kunden volframkarbid som producerats av kundens eget skrot. De volymer som tillverkas med processen för zinkgenererat metallpulver enligt förädlingsavtal var dock mycket låga (mindre än 3 %), jämfört med unionsindustrins totala produktion under skadeundersökningsperioden. De kvantiteter som produceras med denna process enligt förädlingsavtal förvränger därför inte den allmänna bedömningen av unionens tillverkning. Förädlingsproduktionens andel av unionens totala produktion skiljer sig dessutom åt från år till år beroende på tillgången till råvaror på marknaden.

(131)

Skillnaden mellan tillverkningskostnaderna för förädling och tillverkningskostnaderna för normal produktion är inget skäl att undanta förädlingsverksamhet från skadeanalysen. I alla händelser avspeglas denna skillnad i analysen. Påståendet att förädling inte bör omfattas av undersökningen avvisas därför.

4.5.2 Makroekonomiska indikatorer

4.5.2.1 Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(132)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

	2012	2013	2014	ÖP
Tillverkning (ton)	12 667	13 903	15 068	14 668
Index (2012 = 100)	100	110	119	116
Produktionskapacitet (i ton)	19 225	20 100	21 245	21 565
Index (2012 = 100)	100	105	111	112
Kapacitetsutnyttjande (%)	66	69	71	68
Index (2012 = 100)	100	105	108	103
Källa: Svar på frågeformuläret och de uppgifter som lämnats av sökanden.

(133)

Uppgifterna i tabellen ovan omfattar både normal produktion och förädlingsproduktion, för nya råvaruprodukter och återvinningsprodukter.

(134)

Den totala tillverkningsvolymen ökade med 16 % mellan 2012 och 2014, minskade sedan något med 3 % från 2014 till översynsperioden och nådde 14 668 ton. Totalt sett ökade tillverkningsvolymen med 16 % under skadeundersökningsperioden.

(135)

Även produktionskapaciteten ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden och nådde 21 565 ton under översynsperioden. Flera unionstillverkare planerar också att fortsätta öka sin produktionskapacitet under de närmaste tre till fyra åren.

(136)

Dessutom ökade kapacitetsutnyttjandet med 8 % mellan 2012 och 2014, och minskade sedan något under översynsperioden jämfört med 2012. Sammantaget ökade kapacitetsutnyttjandet med 3 % under skadeundersökningsperioden till 68 % under översynsperioden.

4.5.2.2 Försäljningsvolym och marknadsandel

(137)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden

	2012	2013	2014	ÖP
Försäljningsvolym på unionens öppna marknad (i ton)	9 030	10 073	11 186	10 314
Index (2012 = 100)	100	112	124	114
Marknadsandel (%)	81,0	85,5	81,0	80,5
Index (2012 = 100)	100	106	100	99
Källa: Svar på frågeformuläret, de uppgifter som lämnats av sökanden och uppgifter från Eurostat.

(138)

Försäljningsvolymen på den öppna marknaden ökade med 24 % mellan 2012 och 2014 och minskade sedan med 8 % mellan 2014 och översynsperioden. Sammantaget ökade försäljningsvolymen med 14 % under skadeundersökningsperioden och nådde 10 314 ton under översynsperioden. Denna utveckling följde ökningen av unionens förbrukning under samma period.

(139)

Unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden ökade med 4,5 procentenheter mellan 2012 och 2013 och minskade sedan med 5 procentenheter till slutet av översynsperioden, då den uppgick till 80,5 %. Sammantaget minskade unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden något med 0,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(140)

Vad gäller den företagsinterna marknaden utvecklades försäljningsvolymen och marknadsandelen för denna på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Importvolym och marknadsandel på den företagsinterna marknaden

	2012	2013	2014	ÖP
Företagsintern förbrukning (i ton)	2 249	2 461	2 599	2 653
Index (2012 = 100)	100	109	116	118
Marknadsandel (av den företagsinterna och den öppna marknaden totalt) (%)	17	17	16	17
Index (2012 = 100)	100	103	94	102
Källa: Svar på frågeformuläret, de uppgifter som lämnats av sökanden och uppgifter från Eurostat.

(141)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den företagsinterna marknaden (bestående av unionsindustrins företagsinterna användning och företagsinterna försäljning) ökade med 18 % under skadeundersökningsperioden, vilket är något mer än ökningen av den totala förbrukningen för både den företagsinterna marknaden och den öppna marknaden. Detta innebär att unionsindustrins företagsinterna marknadsandel, uttryckt i procent av den totala förbrukningen (både den företagsinterna och den öppna marknaden) låg kvar nästan konstant på 17 % under skadeundersökningsperioden.

4.5.2.3 Tillväxt

(142)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden följde tätt utvecklingen för unionens förbrukning och ökade totalt med 14 % under skadeundersökningsperioden. Till följd av detta var unionsindustrins marknadsandel förhållandevis stabil under skadeundersökningsperioden, utom under 2013, då den ökade med 4,5 procentenheter jämfört med 2012.

4.5.2.4 Sysselsättning och produktivitet

(143)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Sysselsättning och produktivitet

	2012	2013	2014	ÖP
Antal anställda	681	687	700	704
Index (2012 = 100)	100	101	103	103
Produktivitet (ton/anställd)	19	20	22	21
Index (2012 = 100)	100	109	116	112
Källa: Svar på frågeformuläret och de uppgifter som lämnats av sökanden.

(144)

Antalet anställda i unionsindustrin ökade något med 3 % under skadeundersökningsperioden till 704 anställda under översynsperioden. Till följd av den ökade produktionen ökade också produktiviteten med 12 % under skadeundersökningsperioden.

4.5.2.5 Dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning

(145)

Såsom anges i skäl 71 visade undersökningen att importen av den undersökta produkten till unionsmarknaden från Kina fortsatte till avsevärt dumpade priser.

(146)

Unionsindustrin återhämtade sig i stor utsträckning från verkningarna av den tidigare dumpningen och de gällande dumpningsåtgärderna visade sig vara effektiva. Unionsindustrin ökade därför sin försäljningsvolym med 14 %. Dess marknadsandel minskade något med 0,5 procentenheter på den öppna marknaden under skadeundersökningsperioden.

4.5.3 Mikroekonomiska indikatorer

4.5.3.1 Priser och faktorer som påverkar priserna

(147)

Unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder för normala avtal på unionens öppna marknad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Vägt genomsnittligt försäljningspris per enhet

	2012	2013	2014	ÖP
Vägt genomsnittligt försäljningspris per enhet i unionen (euro/ton)	47 296	41 686	41 118	36 160
Index (2012 = 100)	100	88	87	76
Källa: Svar på frågeformuläret.

(148)

Unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet för normala volymer sjönk med 24 % under skadeundersökningsperioden. Denna prissänkning följde sänkningen av råvarupriserna.

(149)

Unionstillverkarnas viktade genomsnittliga omvandlingsavgift per enhet till icke-närstående kunder enligt förädlingsavtal på unionens öppna marknad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Vägd genomsnittlig omvandlingsavgift per enhet

	2012	2013	2014	ÖP
Vägd genomsnittlig omvandlingsavgift per enhet i unionen (euro/ton)	12 792	13 497	13 669	13 452
Index (2012 = 100)	100	106	107	105
Källa: Svar på frågeformuläret.

(150)

Unionsindustrins vägda genomsnittliga omvandlingsavgift per enhet för förädlingsvolymer ökade med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(151)

Vad gäller unionsindustrins produktionskostnad och omvandlingskostnad var kommissionen tvungen att ange dessa uppgifter som index, eftersom detta utgör företagskonfidentiella uppgifter.

(152)

Unionsindustrins vägda genomsnittliga produktionskostnad per enhet för normala avtal utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Vägd genomsnittlig produktionskostnad per enhet för normala avtal

	2012	2013	2014	ÖP
Index (2012 = 100)	100	82	85	78
Källa: Svar på frågeformuläret.

(153)

Under skadeundersökningsperioden sjönk den vägda genomsnittliga produktionskostnaden per enhet för normal produktion med 22 %. Produktionskostnaden följde även sänkningen av råvarupriserna.

(154)

Unionsindustrins genomsnittliga vägda omvandlingskostnad per enhet för förädlingsavtal utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Vägd genomsnittlig omvandlingskostnad per enhet för förädlingsavtal

	2012	2013	2014	ÖP
Index (2012 = 100)	100	105	97	99
Källa: Svar på frågeformuläret.

(155)

Under skadeundersökningsperioden sjönk den vägda genomsnittliga omvandlingsavgiften per enhet för förädlingsproduktion med 1 %.

4.5.3.2 Arbetskraftskostnad

(156)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

	2012	2013	2014	ÖP
Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd	65 626	70 243	73 736	71 898
Index (2012 = 100)	100	107	112	110
Källa: Svar på frågeformuläret.

(157)

Arbetskraftskostnaderna ökade med 12 % mellan 2012 och 2014 och minskade sedan med 2 % under översynsperioden jämfört med 2014. Sammantaget ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna med 10 % under skadeundersökningsperioden.

4.5.3.3 Lager

(158)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 16

Lager

	2012	2013	2014	ÖP
Utgående lager (i ton)	1 201	1 095	923	1 069
Index (2012 = 100)	100	91	77	89
Utgående lager i procent av tillverkningen (%)	9	9	7	8
Index (2012 = 100)	100	91	77	89
Källa: Svar på frågeformuläret.

(159)

Lagernivåerna sjönk med 11 % under skadeundersökningsperioden. Lagret utgjorde 8 % av produktionsvolymen under översynsperioden, och ansågs ligga på en normal nivå.

4.5.3.4 Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

(160)

Unionsindustrins lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 17

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

	2012	2013	2014	ÖP
Lönsamhet för total försäljning i unionen till icke-närstående kunder – normal verksamhet och förädlingsverksamhet (i % av omsättningen)	11,9	16,8	13,6	11,6
Index (2012 = 100)	100	140	114	97
Kassaflöde (i euro)	63 654 025	57 060 905	54 583 859	40 680 386
Index (2012 = 100)	100	90	86	64
Investeringar (i euro)	19 902 447	21 890 061	25 810 548	15 752 867
Index (2012 = 100)	100	110	130	79
Räntabilitet (%)	37,1	46,0	35,9	20,1
Index (2012 = 100)	100	124	97	54
Källa: Svar på frågeformuläret.

(161)

Kommissionen fastställde unionstillverkarnas lönsamhet genom att uttrycka nettovinsten före skatt på försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen av den försäljningen för unionsindustrins totala verksamhet (normal verksamhet och förädlingsverksamhet). Lönsamheten för den normala verksamheten, som utgjorde 77 % av den totala produktionen under översynsperioden, var lägre än lönsamheten för förädlingsverksamheten. Dessutom bör det noteras att lönsamheten för den normala verksamheten var lägre än lönsamhetsmålet på 10 %.

(162)

Unionsindustrin var lönsam under skadeundersökningen, med en varierande lönsamhetsgrad. Lönsamheten ökade med 4,8 procentenheter under 2013 jämfört med 2012 och nådde 16,8 %, och minskade därefter med 5,1 procentenheter till 11,6 % under översynsperioden. Sammanlagt minskade lönsamheten med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(163)

Kassaflödet, som visar unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet, förblev positivt under skadeundersökningsperioden. Den sjönk dock avsevärt under skadeundersökningsperioden, med 36 %.

(164)

Investeringarna ökade med 30 % mellan 2012 och 2014 och minskade sedan med 39 % i slutet av översynsperioden jämfört med 2014. Sammantaget minskade investeringarna med 21 % under skadeundersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden överskred unionsindustrins investeringar 80 miljoner euro. Syftet med investeringarna var att förbättra utnyttjandet av råvarorna och på så sätt sänka tillverkningskostnaderna, exempelvis förbättringar av sorteringen, förbättringar av sugningen i återvinningsanläggningar och förbättringar av krossningen. Dessutom gjorde unionsindustrin investeringar för att följa gällande miljöbestämmelser i unionen. Investeringar gjordes också för att öka effektiviteten genom att ersätta gammal teknik med mer energisnål teknik. Investeringar gjordes dessutom för att ersätta ett antal smältugnar för ökad flexibilitet i blandningen av hårt och mjukt skrot och för att kunna bearbeta flera sorters skrot.

(165)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda värde. Den var positiv under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 24 % under 2013 jämfört med 2012 och minskade därefter med 25,9 procentenheter i slutet av översynsperioden. Sammantaget ökade räntabiliteten med 17 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

4.5.4 Slutsats om skada

(166)

På grund av de gällande antidumpningsåtgärderna fortsatte unionsindustrin att återhämta sig från verkningarna av tidigare skadlig dumpning.

(167)

Försäljningsvolymen och marknadsandelen utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden då unionsindustrin lyckades anpassa sig till ökningen i förbrukningen. Även produktionen och kapacitetsutnyttjandet ökade under skadeundersökningsperioden.

(168)

De skadeindikatorer som hänger samman med unionsindustrins ekonomiska resultat (lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet) var positiva under skadeundersökningsperioden. Kassaflödet visade dock en minskande tendens.

(169)

Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin återhämtade sig från tidigare dumpning och att den inte led väsentlig skada under skadeundersökningsperioden i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

4.6 Sannolikhet för återkommande skada

4.6.1 Inledande anmärkningar

(170)

Undersökningen har visat att den kinesiska importen skedde till dumpade priser under översynsperioden och att dumpningen sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(171)

Eftersom unionsindustrin inte led väsentlig skada gjordes en bedömning av huruvida det fanns en sannolikhet för att skadan skulle återkomma om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(172)

För att fastställa sannolikheten för återkommande skada analyserades följande aspekter: i) Outnyttjad kapacitet och lagring av råvaror i Kina, ii) möjliga prisnivåer på kinesisk import av den undersökta produkten till unionsmarknaden, och iii) deras inverkan på unionsindustrin.

4.6.2 Outnyttjad kapacitet och lagring av råvaror i Kina

(173)

Såsom förklaras i skäl 78 har Kina en betydande outnyttjad kapacitet för tillverkning av volframkarbid som kan uppskattas till 12 000–20 000 ton, vilket utgör mellan 94 % och 156 % av unionens förbrukning under översynsperioden.

(174)

Såsom anges i skäl 79 har Kina dessutom ett lager av råvaror för volframkarbid (dvs. ammoniumparavolframat och anrikad volframmalm). Av detta lager kan över 25 000 ton volframkarbid tillverkas på kort tid.

(175)

I avsaknad av antidumpningsåtgärder kommer den outnyttjade kapaciteten i kombination med råvarulagret sannolikt att användas för tillverkning för export till unionen, eftersom unionen är en attraktiv marknad för kinesiska exporterande tillverkare, vilket beskrivs i skäl 85 och följande skäl. Det finns inte heller några tecken som tyder på en ökad efterfrågan på volframkarbid på andra tredjeländers marknader, samtidigt som unionens förbrukning visade en ökande trend. Såsom även nämns i skäl 84 var unionsmarknaden dessutom Kinas största exportmarknad efter Japan under översynsperioden. Det är därför sannolikt att import från Kina åter kommer in på unionsmarknaden i betydande mängder.

(176)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade flera användare att de kinesiska tillverkarna kommer att föredra att leverera till kinesiska tillverkare i senare led än att exportera råvarorna till unionsmarknaden. Detta påstående styrktes dock inte med några bevis och avvisades därför.

4.6.3 Möjliga prisnivåer på kinesisk import till unionsmarknaden

(177)

Som en indikation på den sannolika prisnivån på kinesisk volframkarbid som importeras till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphävas beaktades de kinesiska importpriserna till unionen under översynsperioden. Inom förfarandet för aktiv förädling underskred dessa priser unionsindustrins priser med omkring 13,2 % i genomsnitt. Om möjliga priser inom det normala importsystemet beaktas skulle prisunderskridandet, utan antidumpningstullar och inklusive tullavgifter, även bli betydande och skulle uppgå till 8,6 % i genomsnitt.

(178)

Dessutom analyserades prisnivåerna för kinesisk import till andra tredjeländer och de kinesiska priserna på hemmamarknaden. I båda fallen konstaterades de kinesiska priserna vara lägre än unionsindustrins priser, med upp till 33 % jämfört med andra tredjeländer och upp till 28 % jämfört med de kinesiska inhemska priserna.

4.6.4 Inverkan på unionsindustrin

(179)

Den betydande outnyttjade kapaciteten och lagringen av råvaror i Kina, som förklaras i skälen 173 och 174, kombinerat med den prisskillnad som beskrivs i skälen 85–87 och 177, kommer i avsaknad av antidumpningsåtgärder att stimulera de kinesiska exporterande tillverkarna att exportera betydande volymer till låga priser på dumpade nivåer under en kort tidperiod till unionsmarknaden.

(180)

Dessa stora volymer av billig volframkarbid kommer att utöva en avsevärd prispress på unionsindustrin, som kommer att bli tvungen att sänka sina priser för att kunna fortsätta att sälja i unionen. Samtidigt kommer unionsindustrin emellertid även att förlora volymer, eftersom den inte kommer att kunna sänka sina priser till samma låga nivå som de kinesiska exportpriserna. Såsom anges i skäl 80 påminner kommissionen om att de kinesiska exporterande tillverkarna har tillgång till billigare råvaror än unionsindustrin, eftersom Kina kontrollerar 60 % av världens reserver av volframmalm och samtidigt tar ut en exporttull på 20 % för anrikad volframmalm, vilket höjer priset på denna råvara för parter utanför Kina.

(181)

Om de kinesiska importpriserna inom förfarandet för aktiv förädling plus tullar beaktas som ett möjligt riktvärde för unionsindustrins framtida försäljningspris efter upphävandet av åtgärderna, kommer unionsindustrin inte längre att kunna gå med vinst utan kommer att ha nollresultat, vilket inte är hållbart. Detta scenario är i själva verket konservativt, eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna sannolikt kommer att sälja på unionsmarknaden till priser som är ännu lägre än detta riktvärde, med tanke på de kinesiska prisnivåer som observerats i andra tredjeländer. De skulle ha incitament att göra detta för att försöka minska sitt lager av råvaror, vilket förklaras i skäl 79. I så fall måste unionsindustrin fortsätta sänka sina försäljningspriser, vilket kommer att leda till att den normala verksamheten blir förlustbringande på kort tid (ett till två år). Dessutom bör det noteras att den undersökta produkten kännetecknas av hög volatilitet i vinstmarginalerna. Såsom visas i tabell 17 minskade unionsindustrins lönsamhet med 5,2 procentenheter på bara två år (mellan 2013 och översynsperioden).

(182)

Unionsindustrin kommer dessutom sannolikt att tvingas att minska sin produktionsvolym eftersom den inte kommer att kunna mäta sig med de kinesiska låga priserna utan att dra på sig förluster. Förlorad volym har även en direkt effekt på förädlingsverksamheten. Volframindustrin är nämligen en kapitalintensiv industri som måste upprätthålla en viss produktionsvolym för att hålla de fasta kostnaderna på en skälig nivå. Ökade fasta kostnader till följd av minskad produktion kommer inte bara att höja produktionskostnaderna för den normala verksamheten, utan även omvandlingskostnaderna, och kommer därmed att ha en negativ inverkan även på förädlingsavtalen.

(183)

I ett scenario med en minskad produktionsvolym på 25 % (3 700 ton eller 23 % av den kinesiska outnyttjade kapaciteten) kommer omvandlingskostnaderna till exempel att öka med 82 % och förädlingsverksamheten, som tidigare varit lönsam, kommer att bli förlustbringande med över 30 %. Detta observerades också i den tidigare undersökningen, där en minskning av produktionsvolymen på omkring 50 % (6 400 ton) ledde till att lönsamheten minskade från 7,6 % till – 19,5 % på bara ett år.

(184)

Förädlingsverksamheten är bara ekonomiskt förnuftig för unionsindustrins kunder (användare) så länge som omvandlingsavgifterna (omvandlingskostnad + marginal) plus kostnaden för skrotet (för användaren) är lägre än importpriset för volframkarbid från Kina. När denna gräns är nådd kommer användarna inte ha incitament att ingå förädlingsavtal med unionsindustrin, utan kommer att köpa in volframkarbid från Kina. Möjligheten att omförhandla omvandlingsavgifterna med unionsindustrin verkar inte vara ett alternativ, eftersom unionsindustrins omvandlingskostnader kommer att öka, vilket förklaras ovan.

(185)

Även om förädlingsverksamheten är mer lönsam än den normala verksamheten kan unionsindustrin inte bara arbeta enligt förädlingsavtal. Förädling sker endast för återvinningsverksamhet och unionsindustrins kapacitet att bearbeta skrot för att omvandla det till ammoniumparavolframat är alltför låg jämfört med de totala behoven av ammoniumparavolframat i produktionsprocessen. Unionsindustrin måste därför komplettera behoven av anrikad volframmalm med nya koncentrat enligt normala avtal. Dessutom finns det inte tillräckligt med skrot på marknaden för att unionsindustrin ska kunna öka sin återvinningskapacitet.

(186)

Mot bakgrund av det ovanstående kommer en sänkning av försäljningspriserna åtminstone till nivån för importpriset enligt förfarandet för aktiv förädling under översynsperioden, inklusive tullar, kombinerat med minskade volymer, att förvandla unionsindustrin till en förlustbringande industri.

(187)

På grundval av de fakta som beskrivs ovan drog kommissionen slutsatsen att det är sannolikt att väsentlig skada kommer att återkomma mycket snabbt om åtgärderna upphävs. På kort sikt (ett till två år) är det sannolikt att de unionstillverkare som inte är integrerade i senare led kommer att tvingas att avveckla sin verksamhet, eftersom de kommer att vara direkt exponerade för den nedåtgående prispressen från den dumpade lågprisimporten från Kina på den öppna marknaden. Två av dessa företag bedriver inte återvinningsverksamhet och kan därför inte förlita sig till de högre marginalerna i förädlingsavtalen. De unionstillverkare som är integrerade i senare led kommer dessutom att fortsätta sälja volframkarbid till närstående användare till lägre priser, men omvandlingskostnaderna i förädlingsavtalen kommer att öka på grund av de minskade produktionsvolymerna. På längre sikt (fyra till fem år) är det sannolikt att även de unionstillverkare som är integrerade i senare led kommer att upphöra med sin verksamhet, eftersom de inte kommer att kunna konkurrera med denna prispress på lång sikt på grund av att deras närstående användare kommer att välja att även köpa volframkarbid från Kina. Om detta scenario skulle förverkligas innebär detta att denna strategiska råvara inte längre kommer att tillverkas i unionen.

5. UNIONENS INTRESSE

(188)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna för import av den undersökta produkten med ursprung i Kina efter resultaten i denna översyn vid giltighetstidens utgång skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas, användarnas och leverantörernas intressen. Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(189)

Det bör erinras om att det i de tidigare undersökningarna inte ansågs strida mot unionens intresse att åtgärder vidtas. Det bör dessutom noteras att den aktuella undersökningen är en översyn vid giltighetstidens utgång och därmed består av en analys av en situation där antidumpningsåtgärder redan har funnits, vilket gör det möjligt att bedöma eventuella negativa, oönskade effekter av de gällande antidumpningsåtgärderna för de berörda parterna.

(190)

På denna grund undersöktes det därför om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och återkommande skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att behålla åtgärderna i detta särskilda fall.

5.1 Unionsindustrins intresse

(191)

Med tanke på slutsatserna om unionsindustrins situation som anges i skälen 166–169 och i enlighet med argumenten i skälen 170–186 för sannolikheten för att skadan skulle återkomma, drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin troligen skulle få erfara en allvarlig försämring av sin ekonomiska situation om antidumpningstullarna skulle tillåtas upphöra. Åtgärderna har visat sig vara avgörande för att behålla produktionen av volframkarbid i unionen, eftersom unionsindustrin inte skulle kunna ha stått emot pressen från stora volymer av dumpad import av volframkarbid från Kina som säljs på unionsmarknaden under unionsindustrins prisnivåer.

(192)

Det anses att fortsatta åtgärder skulle gynna unionsindustrin, eftersom den då skulle kunna fortsätta investera i ny teknik för sina produktionsanläggningar, särskilt i återvinningsverksamhet, för att bli mer oberoende gentemot Kina och således vara i en bättre position för att bemöta bristen på nya råvaror på marknaden.

(193)

Om åtgärderna däremot skulle upphävas kommer detta sannolikt att ha en negativ inverkan på unionsindustrin. Detta kommer allvarligt att hota unionsindustrins livskraft, som till följd av detta kan bli tvungen att lägga ned sin verksamhet, vilket i sin tur skulle innebära att de tillgängliga försörjningskällorna och konkurrensen på unionsmarknaden skulle minska. Om unionstillverkarna skulle upphöra med sin tillverkning kommer unionen främst att vara beroende av import från andra tredjeländer, och främst från Kina, som inte bara är världens ledande tillverkare av volfram, utan även äger den största delen av världens råvarureserv.

5.2 Användarnas intresse

(194)

Inledningsvis kontaktades tio kända importörer/användare. Sju användare gav sig till känna inom tidsfristerna och frågeformulär skickades till samtliga. De köpte volframkarbid från Kina, andra tredjeländer (Sydkorea, Vietnam, Japan, Israel och Indien) och från unionsindustrin. Dessa användare använde volframkarbid för att tillverka hårdmetall innehållande volfram för produktion av hårdmetallverktyg för olika industrier som olje- och gruvindustrierna.

(195)

Frågeformulärsvar mottogs från åtta användare (två av dem närstående). De rapporterade en större import från Kina än de uppgifter som registrerats hos Eurostat. Samtliga användare utom en importerade endast den undersökta produkten enligt förfarandet för aktiv förädling. De samarbetsvilliga användarna stod för 32 % av förbrukningen på den öppna unionsmarknaden under översynsperioden. Ytterligare fem användare gav sig till känna och gav sitt stöd till de gällande åtgärderna, men besvarade inte frågeformuläret. Dessa användare stod för omkring 8 % av förbrukningen på den öppna marknaden.

(196)

En av de samarbetsvilliga användarna hävdade att man behövde en särskild typ av produkt i sin tillverkningsprocess, som inte tillverkades av unionsindustrin till den kvalitet som användaren behövde, och begärde att få undantas från antidumpningstullen för denna specifika produkttyp. Den produkttyp som importerades av denna användare omfattas dock av den produktdefinition som anges i skälen 31 och 32. Det fanns inga grunder för att undanta vissa produkttyper från undersökningens omfattning inom ramen för den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång. Påståendet avvisades därför.

(197)

De övriga sju samarbetsvilliga användarna hävdade att de gällande antidumpningsåtgärderna hade haft en betydande negativ inverkan på deras lönsamhet.

(198)

Undersökningen visade att dessa användares verksamhet som omfattar volframkarbid utgör mellan 55 % och 100 % av deras totala omsättning under översynsperioden. Några av användarna ingick i grupper av företag och sålde även sina produkter som tillverkats av volframkarbid inom gruppen, medan andra var fristående enheter. Dessa företag sålde verktyg tillverkade av hårdmetall innehållande volfram till oberoende kunder både på unionsmarknaden och utanför unionen. För försäljningen utanför unionsmarknaden köpte användarna främst den undersökta produkten från Kina enligt förfarandet för aktiv förädling, och betalade således inte importtull för dessa importer.

(199)

Samtliga samarbetsvilliga användare tillverkade ett stort urval av produkter som innehåller den undersökta produkten. Kostnaden för volframkarbid i de totala tillverkningskostnaderna varierade avsevärt mellan användarna, dvs. mellan 6 % och 50 %, beroende på typ av färdig produkt. Vissa av de produkter som tillverkas av de samarbetsvilliga användarna innefattar ett betydande mervärde och kunnande, och dessa användare kan därför ta ut stora marginaler, medan andra produkter med mindre mervärde är mindre lönsamma. De flesta av de samarbetsvilliga användarna konstaterades dessutom vara lönsamma under översynsperioden, upp till över 15 %. Undersökningen visade dessutom att dessa användares lönsamhet även påverkades av andra faktorer än de gällande antidumpningsåtgärderna, exempelvis låg efterfrågan på de marknader där de är verksamma (oljeborrning och gruvdrift).

(200)

De ytterligare fem användare som nämns i skäl 194 och som gav sig till känna för att ge sitt stöd åt en fortsättning av de gällande antidumpningsåtgärderna var kunder till unionsindustrin. Dessa användare hävdade att en sänkning av priserna på volfram visserligen skulle gynna användarna på kort sikt, men att de kinesiska priserna sannolikt kommer att öka igen på medellång och lång sikt i avsaknad av konkurrens med unionsindustrin. De hävdade dessutom att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna även skulle inverka negativt på återvinningsverksamheten i unionen, eftersom import av stora volymer av volframkarbid till låga priser från Kina skulle leda till att återvinningsverksamheten i unionen blir olönsam. Dessa användare betonade avslutningsvis sitt intresse av att ha flera försörjningskällor, inbegripet unionsindustrin.

(201)

Resultaten av undersökningen visar att användarna kunde fortsätta att köpa volframkarbid från flera källor. Detta omfattade import av betydande kvantiteter av volframkarbid från Kina, utan betalning av tullar, eftersom importen skedde enligt förfarandet för aktiv förädling. De flesta av användarna var lönsamma. Det är visserligen rimligt att förvänta sig att vissa användare, åtminstone på kort sikt, kommer att gynnas av tillgången till billigare import från Kina, men åtgärderna har inte haft en allvarlig negativ effekt på dem, och detta bekräftar att ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna inte har en stor inverkan på användarna. Flera användare gav till och med sitt stöd åt fortsatta åtgärder.

(202)

Flera berörda parter hävdade att bedömningen av åtgärdernas inverkan på användarna i enlighet med beslutet om ferrokisel (15) bör omfatta hela den period som åtgärderna har gällt, och hävdade att användarna drabbas av långsiktiga kumulativa negativa effekter, som är oproportionerliga i förhållande till en eventuell eller faktisk fördel för unionstillverkarna.

(203)

I detta avseende bör det noteras att även om åtgärderna har gällt sedan 1990, har användarna lyckats absorbera sin kostnadsökning och fortfarande vara lönsamma. Inom ramen för den ursprungliga undersökningen och i varje översyn vid giltighetstidens utgång som genomförts i samband med denna har kommissionen dessutom bedömt antidumpningsåtgärdernas inverkan på användarna. Kommissionen drog varje gång slutsatsen att bibehållandet av antidumpningsåtgärderna sannolikt inte skulle få några större konsekvenser för användarna i unionen. Den aktuella bedömningen bekräftade dessutom denna slutsats på grundval av åtgärdernas faktiska inverkan. Påståendet avvisades därför.

(204)

Efter meddelandet av uppgifter gav sig ytterligare fyra användare av den undersökta produkten till känna, varav tre var närstående till en av de samarbetsvilliga användare som besvarade frågeformuläret. En av dem finns dock i Brasilien och anses därför inte vara en berörd part i denna undersökning. Dessa företag motsatte sig bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna.

(205)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade flera användare dessutom att deras förmåga att absorbera kostnaderna för åtgärderna och samtidigt förbli lönsamma har nått sin gräns. Det hävdades också att dessa användare har visat och bevisat att det inte går att göra några ytterligare möjliga tekniska förbättringar av produkten och de därför inte kan fortsätta att bära merkostnaderna.

(206)

Såsom förklaras i skäl 198 tillverkade de samarbetsvilliga användarna ett stort urval av produkter som innehåller den undersökta produkten, och kostnaden för volframkarbid i de totala tillverkningskostnaderna varierade avsevärt mellan användarna, dvs. mellan 6 % och 50 %, beroende på typ av färdig produkt. Det kan inte uteslutas att lönsamheten per produkt varierar, men de flesta av de samarbetsvilliga användarna konstaterades dessutom vara lönsamma under översynsperioden, upp till över 15 %. Påståendet avvisas därför.

(207)

På denna grund drog kommissionen slutsatsen att det i fråga om inverkan på användarna inte finns några tecken på att bibehållandet av åtgärderna kommer att ha en betydande negativ inverkan på deras verksamhet.

5.3 Leverantörernas intresse

(208)

Tio företag på marknaden i tidigare led gav sig till känna och gav sitt stöd åt fortsatta åtgärder. Fyra av dem var gruvföretag och tillverkare av ammoniumparavolframat och levererade till unionsindustrin.

(209)

De övriga sex företagen levererade återvinningsmaterial till unionsindustrin. De hävdade att deras verksamhet kommer att påverkas mycket negativt om unionsindustrin läggs ned, eftersom de kommer att förlora sina kunder. De betonade även vikten av återvinning av skrot i unionen, och hävdade att skrotmaterial har en högre volframhalt än anrikad malm, vilket innebär att volframskrot är en värdefull råvara som kan sänka användarnas råvarukostnader.

(210)

På denna grund drog kommissionen slutsatsen att det ligger i leverantörernas intresse att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

5.4 Volfram som råvara av avgörande betydelse

(211)

Volfram har varit klassificerad som råvara av avgörande betydelse (16) sedan 2011 i Europeiska unionen.

(212)

Det ligger därför i unionens intresse att upprätthålla tillverkningen av volfram i unionen, främja återvinning i syfte att minska förbrukningen av råvaror och minska det relativa importberoendet.

5.5 Konkurrens inom unionen

(213)

Flera berörda parter hävdade att antidumpningsåtgärderna hade försämrat konkurrensnivån i unionen eftersom urvalet av leverantörer minskade. De hävdade att alla unionstillverkare höll liknande prisnivåer, vilket inte var konkurrenskraftigt.

(214)

Det finns sex unionstillverkare på marknaden som använder olika tillverkningsprocesser och olika råvaror. Såsom anges i skäl 33 använder några av unionstillverkarna endast nya råvaror, medan andra använder både nya råvaror och skrot. För produktionsprocessen med nya råvaror kan tillverkningsprocessen antingen utgå från anrikad volframmalm, ammoniumparavolframat eller volframoxid. Dessa faktorer påverkar produktionskostnaderna. Den utgift som unionsindustrin tar ut av sina kunder utöver priset på ammoniumparavolframat påverkas därför av tillverkningskostnaderna. De sex unionstillverkarna är oberoende gentemot och konkurrerar med varandra på unionsmarknaden. Undersökningen har dessutom visat att det finns andra försörjningskällor på unionsmarknaden, till exempel Förenta staterna, Vietnam, Sydkorea och Israel. Påståendet avvisas därför.

5.6 Konkurrensnackdel för tillverkare i senare led

(215)

Flera berörda parter hävdade att till följd av de gällande åtgärderna har användarna i unionen en konkurrensnackdel gentemot sina konkurrenter i andra tredjeländer, eftersom åtgärderna gynnar användare utanför unionen på unionsanvändarnas bekostnad. De hävdade dessutom att eftersom användare i senare led i tredjeländer gynnas av en lägre kostnadsbas är de mer lönsamma jämfört med sina konkurrenter i unionen. De hävdade vidare att det faktum att Kina avskaffade exporttullen på 5 % för volframkarbid och begränsningarna för produkter i tidigare led (exportkvoter för ammoniumparavolframat) i maj 2015 hade en negativ inverkan på dem. De hävdade också att om åtgärderna förlängs kommer användarna att bli tvungna att flytta sina produktionsanläggningar till platser utanför unionen för att inte förlora sina kunder.

(216)

Såsom anges i skäl 198 har undersökningen visat att de flesta av de samarbetsvilliga användarna i unionen var lönsamma under översynsperioden och att dessa användares lönsamhet påverkades av andra faktorer än de gällande antidumpningsåtgärderna, exempelvis låg efterfrågan på de marknader där de är verksamma (oljeborrning och gruvdrift). Argumentet att användare i andra tredjeländer påstått genererar större vinster än användarna i unionen är irrelevant för bedömningen av unionens intresse. Dessa parter kunde inte heller förklara hur det faktum att Kina avskaffade exporttullen och begränsningarna för produkter i tidigare led hade en negativ inverkan på användarna, och detta påstående styrktes dessutom inte av några bevis. Påståendet att vissa användare skulle bli tvungna att flytta sin verksamhet var ogrundat, eftersom dessa användares lönsamhet beror på vilken typ av produkt de tillverkar, men samtidigt är beroende av andra faktorer såsom minskad efterfrågan på dessa produkter. I alla händelser finns det inga bevis som visar att ett upphävande av åtgärderna skulle förhindra att användarna flyttade sin verksamhet. Påståendena i skäl 214 avvisas därför.

5.7 Integration i senare led

(217)

Flera berörda parter hävdade att de flesta av unionens tillverkare av volframkarbid är integrerade i senare led och att deras närstående verktygstillverkare därför kan köpa in råvaror till lägre priser än de icke-integrerade användarna, vilket leder till en orättvis nackdel mellan användarna.

(218)

Undersökningen har visat att tre av de sex unionstillverkarna som tillverkar volframkarbid för den öppna marknaden var integrerade i senare led. Dessa unionstillverkare sålde den undersökta produkten till sina närstående företag till marknadspriser, vilket innebär att de inte hade någon prisfördel när det gäller inköp av råvaror jämfört med de icke-integrerade användarna. Påståendet avvisas därför.

(219)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade flera användare att de vertikalt integrerade leverantörerna även är konkurrenter till användarna och hindrar en rättvis konkurrens, eftersom de kan sluta leverera den undersökta produkten till användarna.

(220)

Undersökningen visade inga tecken på att unionsindustrin kommer att sluta sälja den undersökta produkten till icke-närstående användare. Försäljningen för de unionstillverkare som är integrerade i senare led till icke-närstående användare ökade tvärtom med 16 % under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

5.8 Brist på investeringar och omodern teknik

(221)

Flera berörda parter hävdade att unionsindustrin till följd av de gällande antidumpningsåtgärderna inte hade incitament att investera i ny teknik. Dessa parter hävdar att unionsindustrin använder gammal och omodern teknik.

(222)

Undersökningen visade emellertid, vilket anges i skäl 164, att unionsindustrin under skadeundersökningsperioden har gjort stora investeringar för att förbättra utnyttjandet av råvarorna och på så sätt sänka tillverkningskostnaderna, förbättra effektiviteten och öka flexibiliteten i blandningen av hårt och mjukt skrot samt förbättra efterlevnaden av miljöbestämmelserna. Påståendet avvisas därför.

5.9 Råvaror

(223)

Flera användare hävdade att unionsindustrins situation berodde på dess åtkomst till råvaror, tillgången på råvaror och råvarupriserna. Antidumpningsåtgärder bör inte uppväga eventuella nackdelar vid inköp av råvaror.

(224)

Antidumpningsåtgärderna infördes på grundval av en slutsats om dumpning från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida, som vållade unionsindustrin väsentlig skada. Påståendet att antidumpningsåtgärder uppväger nackdelarna vid inköp av råvaror avvisades därför.

(225)

Unionens nya tullkodex

(226)

Flera användare hävdade att genom artikel 169.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 (17) infördes ändringar av unionens tullbestämmelser, enligt vilka förfarandet för aktiv förädling inte längre kommer att vara tillåtet för varor som omfattas av antidumpningsåtgärder, eller åtminstone inte längre kommer att vara ekonomiskt lönsamt. Detta innebär att tillverkningskostnaden kommer att öka.

(227)

Detta påstående var faktamässigt felaktigt eftersom artikel 169.2 i delegerade förordning (EU) 2015/2446 inte innebär ett förbud av användning av förfarandet för aktiv förädling vid antidumpningstullar, utan avser användningen av likvärdiga varor. Varor som importeras enligt förfarandet för aktiv förädling kommer således endast att vara föremål för antidumpningstullar om de vidareförädlade produkterna senare övergår till fri omsättning i unionen. Om de bearbetade produkterna återexporteras kommer de enligt de gällande reglerna inte att vara föremål för antidumpningstullar. De berörda parterna har inte heller lämnat bevis som visar att förfarandet för aktiv förädling inte längre kommer att vara ekonomiskt lönsamt. Argumentet avvisades därför.

(228)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade flera användare att ändringarna i unionens tullkodex kommer att begränsa användningen av förfarandet för aktiv förädling på grund av att det krävs mer dokumentation och den höga risken för bristande efterlevnad, vilket i sin tur kommer att öka råvarukostnaderna med upp till 15 %.

(229)

I detta sammanhang bör det noteras att syftet med ändringarna i unionens tullkodex är att förbättra spårbarheten för varor som omfattas av antidumpningsåtgärder och importeras enligt förfarandet för aktiv förädling. Därför är det inte uteslutet att detta kommer att leda till ökade administrativa kostnader för företagen. Användarna lämnade emellertid inga styrkande underlag eller förklaringar av hur ökningen på 15 % hade beräknats. Påståendet avvisades därför, eftersom det endast var hypotetiskt.

5.10 Åtgärdernas giltighetstid

(230)

Berörda parter hävdade att antidumpningsåtgärderna för den undersökta produkten har gällt sedan 1990 och därför inte bör förlängas mer.

(231)

Enligt de villkor som fastställs i artikel 11.2 i grundförordningen ska sådana åtgärder fortsätta att gälla om det konstateras att skadevållande dumpning fortsätter eller återkommer och åtgärderna inte strider mot unionens intresse som helhet. Samtliga villkor uppfylldes i den aktuella undersökningen. De berörda parterna kunde inte heller visa att det fanns något särskilt skäl i samband med unionens allmänna intresse som skulle tala emot åtgärderna. Kommissionen har därför inget annat val än att införa antidumpningsåtgärder. Påståendet avvisas därför.

5.11 Slutsats om unionens intresse

(232)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl i fråga om unionens intresse som skulle tala emot bibehållandet av de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna för import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver med ursprung i Folkrepubliken Kina.

6. ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

6.1 Åtgärder

(233)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta meddelande av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant när så var berättigat.

(234)

Såsom anges i skäl 65 hävdade flera användare efter meddelandet av uppgifter att skillnaderna i kvalitet för användningsområden, produktionskostnader och försäljning måste beaktas i beräkningen av bland annat skademarginalen.

(235)

Detta påstående är ogrundat. Kommissionen påminner om att den aktuella undersökningen är en undersökning vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, som syftar till att bedöma huruvida de gällande antidumpningsåtgärderna bör bibehållas eller upphävas. Ingen ny skademarginal beräknas inom ramen för denna undersökning.

(236)

Efter meddelandet av uppgifter begärde dessutom flera användare att åtgärderna skulle tillåtas upphöra när tillstånden för aktiv förädling löper ut, dvs. om två år.

(237)

I detta avseende bör det noteras att undersökningen inte visade att det föreligger några exceptionella omständigheter som kan motivera en förlängning av åtgärderna under en kortare period än fem år, i enlighet med gällande bestämmelser i grundförordningen.

(238)

Av det ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver med ursprung i Kina bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Det erinras om att dessa åtgärder består av värdetullar.

(239)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver som för närvarande klassificeras enligt KN-numren 2849 90 30 och ex 3824 30 00 (18) (Taric-nummer 3824300010), med ursprung i Folkrepubliken Kina.

2. Den tullsats som ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för de produkter som anges i punkt 1 ska vara 33 %.

3. Om inte annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 juni 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.

(2) Rådets förordning (EEG) nr 2737/90 av den 24 september 1990 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Kina samt om slutgiltigt uttag av den preliminära tullen (EGT L 264, 27.9.1990, s. 7).

(3) Commission Decision 90/480/EEC of 24 September 1990 accepting undertakings given by certain exporters in connection with the anti-dumping proceeding concerning imports of tungsten carbide and fused tungsten carbide originating in the People's Republic of China and terminating the investigation with regard to the exporters in question (EGT L 264, 27.9.1990, s. 59).

(4) Rådets förordning (EG) nr 610/95 av den 20 mars 1995 om ändring av förordningarna (EEG) nr 2735/90, 2736/90 och 2737/90 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframmalm och anrikad volframmalm, volframoxid, volframsyra, volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Kina samt om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts genom kommissionens förordning (EG) nr 2286/94 (EGT L 64, 22.3.1995, s. 1).

(5) Rådets förordning (EG) nr 771/98 av den 7 april 1998 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Kina (EGT L 111, 9.4.1998, s. 1).

(6) Rådets förordning (EG) nr 2268/2004 av den 22 december 2004 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 395, 31.12.2004, s. 56).

(7) Rådets förordning (EG) nr 1275/2005 av den 26 juli 2005 om ändring av förordning (EG) nr 2268/2004 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 202, 3.8.2005, s. 1).

(8) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51). Denna förordning har kodifierats genom grundförordningen.

(9) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 287/2011 av den 21 mars 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 78, 24.3.2011, s. 1).

(10) Tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa antidumpningsåtgärder snart kommer att löpa ut (EUT C 212, 27.6.2015, s. 8).

(11) Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 108, 23.3.2016, s. 6).

(12) Volframkarbid som importeras enligt förfarandet för aktiv förädling omfattas inte av tull och antidumpningstullar, och används i tillverkningsprocessen av verktyg som exporteras utanför EU.

(13) Metal Bulletin: 1) https://www.metalbulletin.com/Article/3646910/2017-PREVIEW-Chinese-tungsten-prices-will-continue-journey-of-recovery-as-market-reaches-consensus-on.html och 2) https://www.metalbulletin.com/Article/3596231/Chinas-SRB-tungsten-concentrate-stockpiling-boosts-domestic-export-prices.html

(14) https://minerals.usgs.gov/minerals/pubs/commodity/tungsten/mcs-2015-tungs.pdf

(15) Kommissionens beslut 2001/230/EG av den 21 februari 2001 om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av ferrokisel med ursprung i Brasilien, Kazakstan, Folkrepubliken Kina, Ryssland, Ukraina och Venezuela (EGT L 84, 23.3.2001, s. 36).

(16) COM(2011) 25 final av den 2 februari 2011 och COM(2014) 297 final av den 26 maj 2014.

(17) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 29.12.2015, s. 1).

(18) I motsats till partiklarna hos pressfärdigt pulver, som är sfäriska eller kornformade, homogena och fritt flytande är partiklarna oregelbundna och inte fritt flytande. De bristande flytegenskaperna kan mätas och fastställas med hjälp av en kalibrerad tratt, t.ex. en flödesmätare av Hall-typ enligt ISO-standard 4490.

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/84

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2017/943

av den 18 maj 2017

om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Malta, Cypern och Estland, och om ersättande av beslut 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (1), särskilt artikel 33,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF får översändande av personuppgifter i enlighet med det beslutet inledas först när de allmänna bestämmelserna om uppgiftsskydd i kapitel 6 i det beslutet har genomförts i lagstiftningen i de medlemsstater som deltar i uppgiftsutbytet.

(2)

I artikel 20 i rådets beslut 2008/616/RIF (3) föreskrivs det att kontrollen av att det villkor som avses i skäl 1 har uppfyllts med avseende på det automatiska utbytet av uppgifter i enlighet med kapitel 2 i beslut 2008/615/RIF ska göras på grundval av en utvärderingsrapport som ska grundas på ett frågeformulär, ett utvärderingsbesök och en testkörning.

(3)	De övergripande utvärderingsrapporterna med en sammanfattning av resultaten av frågeformuläret, utvärderingsbesöket och testkörningen avseende uppgifter ur fordonsregister i Malta, Cypern och Estland har förelagts rådet.

(4)

Genom antagandet av rådets beslut 2014/731/EU (4) konstaterade rådet att Malta fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 9 oktober 2014, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(5)

Genom antagandet av rådets beslut 2014/743/EU (5) konstaterade rådet att Cypern fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 21 oktober 2014, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(6)

Genom antagandet av rådets beslut 2014/744/EU (6) konstaterade rådet att Estland fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 21 oktober 2014, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(7)

Det här beslutet ersätter beslut 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU som ogiltigförklarades av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) genom en dom av den 22 september 2016 i de förenade målen C-14/15 och C-116/15. I den domen fastslog domstolen att rättsverkningarna av besluten 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU skulle bestå till dess att nya rättsakter som ska ersätta desamma träder i kraft. Besluten 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU upphör därför att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft.

(8)

I syfte att säkerställa fortsatt mottagande och översändande av personuppgifter enligt artikel 12 i beslut 2008/615/RIF, bör detta besluts ikraftträdande inte påverka giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med besluten 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU. De medlemsstater som har erhållit personuppgifter i enlighet med besluten 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU bör fortsätta att ha rätt att ytterligare behandla dessa uppgifter på nationell nivå eller mellan medlemsstater för de syften som anges i artikel 26 i beslut 2008/615/RIF.

(9)

Genom artikel 33 i beslut 2008/615/RIF tilldelas rådet genomförandebefogenheter för att kunna anta åtgärder som är nödvändiga för att genomföra det beslutet, särskilt vad gäller mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med det beslutet. Eftersom villkoren för att inleda utövandet av dessa genomförandebefogenheter är uppfyllda, och förfarandet i det sammanhanget har iakttagits, bör ett genomförandebeslut om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister antas med avseende på Malta, Cypern och Estland i syfte att ersätta de ogiltigförklarade besluten 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU och göra det möjligt för dessa medlemsstater att fortsätta att ta emot och översända personuppgifter i enlighet med artikel 12 i beslut 2008/615/RIF.

(10)	Danmark är bundet av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

(11)	Förenade kungariket och Irland är bundna av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med tanke på automatisk sökning av uppgifter ur fordonsregister ska Malta, Cypern och Estland fortsätta att ha rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i beslut 2008/615/RIF.

Artikel 2

1. Besluten 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU ska upphöra att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft, utan att det påverkar giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med dessa beslut.

2. Medlemsstater som har erhållit personuppgifter i enlighet med de beslut som avses i punkt 1 ska fortsätta att ha rätt att ytterligare behandla dessa uppgifter på nationell nivå eller mellan medlemsstater för de syften som anges i artikel 26 i beslut 2008/615/RIF.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta beslut ska tillämpas i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 18 maj 2017.

På rådets vägnar

C. ABELA

Ordförande

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

(2) Yttrande av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3) Rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).

(4) Rådets beslut 2014/731/EU av den 9 oktober 2014 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Malta (EUT L 302, 22.10.2014, s. 56).

(5) Rådets beslut 2014/743/EU av den 21 oktober 2014 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Cypern (EUT L 308, 29.10.2014, s. 100).

(6) Rådets beslut 2014/744/EU av den 21 oktober 2014 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Estland (EUT L 308, 29.10.2014, s. 102).

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/87

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2017/944

av den 18 maj 2017

om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland, och om ersättande av beslut 2014/911/EU

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF får översändande av personuppgifter i enlighet med det beslutet inledas först när de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i det beslutet har genomförts i lagstiftningen i de medlemsstater som deltar i uppgiftsutbytet.

(2)

(3)	En övergripande utvärderingsrapport med en sammanfattning av resultaten av frågeformuläret, utvärderingsbesöket och testkörningen avseende utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland har förelagts rådet.

(4)

Genom antagandet av rådets beslut 2014/911/EU (4) konstaterade rådet att Lettland fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 4 december 2014, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(5)

Det här beslutet ersätter beslut 2014/911/EU som ogiltigförklarades av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) genom en dom av den 22 september 2016 i de förenade målen C-14/15 och C-116/15. I den domen fastslog domstolen att rättsverkningarna av beslut 2014/911/EU skulle bestå till dess att en ersättningsrättsakt träder i kraft. Beslut 2014/911/EU upphör därför att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft.

(6)

I syfte att säkerställa fortsatt mottagande och översändande av personuppgifter enligt artikel 9 i beslut 2008/615/RIF, bör detta besluts ikraftträdande inte påverka giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med beslut 2014/911/EU. De medlemsstater som har erhållit personuppgifter i enlighet med beslut 2014/911/EU bör fortsätta att ha rätt att ytterligare behandla dessa uppgifter på nationell nivå eller mellan medlemsstater för de syften som anges i artikel 26 i beslut 2008/615/RIF.

(7)

Genom artikel 33 i beslut 2008/615/RIF tilldelas rådet genomförandebefogenheter för att kunna anta åtgärder som är nödvändiga för att genomföra det beslutet, särskilt vad gäller mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med det beslutet. Eftersom villkoren för att inleda utövandet av dessa genomförandebefogenheter är uppfyllda, och förfarandet i detta sammanhang har iakttagits, bör ett genomförandebeslut om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter antas med avseende på Lettland i syfte att ersätta det ogiltigförklarade beslutet 2014/911/EU och göra det möjligt för medlemsstaten att fortsätta att ta emot och översända personuppgifter i enlighet med artikel 9 i beslut 2008/615/RIF.

(8)	Danmark är bundet av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

(9)	Förenade kungariket och Irland är bundna av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med tanke på automatisk sökning av fingeravtrycksuppgifter ska Lettland fortsätta att ha rätt att ta emot och översända personuppgifter i enlighet med artikel 9 i beslut 2008/615/RIF.

Artikel 2

1. Beslut 2014/911/EU ska upphöra att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft, utan att det påverkar giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med det beslutet.

2. Medlemsstater som har erhållit personuppgifter i enlighet med beslut 2014/911/EU ska fortsätta att ha rätt att ytterligare behandla dessa uppgifter på nationell nivå eller mellan medlemsstater för de syften som anges i artikel 26 i beslut 2008/615/RIF.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta beslut ska tillämpas i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 18 maj 2017.

På rådets vägnar

C. ABELA

Ordförande

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

(2) Yttrande av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4) Rådets beslut 2014/911/EU av den 4 december 2014 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland (EUT L 360, 17.12.2014, s. 28).

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/89

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2017/945

av den 18 maj 2017

om automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien, och om ersättande av beslut 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF får översändande av personuppgifter i enlighet med det beslutet inledas först när de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i det beslutet har genomförts i lagstiftningen i de medlemsstater som deltar i uppgiftsutbytet.

(2)

I artikel 20 i rådets beslut 2008/616/RIF (3) föreskrivs att kontrollen av att det villkor som avses i skäl 1 har uppfyllts med avseende på det automatiska utbytet av uppgifter i enlighet med kapitel 2 i beslut 2008/615/RIF ska göras på grundval av en utvärderingsrapport som ska grundas på ett frågeformulär, ett utvärderingsbesök och en testkörning.

(3)	De övergripande utvärderingsrapporterna med en sammanfattning av resultaten av frågeformuläret, utvärderingsbesöket och testkörningen avseende DNA-uppgifter i Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien har förelagts rådet.

(4)

Genom antagandet av rådets beslut 2010/689/EU (4) konstaterade rådet att Slovakien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 8 november 2010, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(5)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/472/EU (5) konstaterade rådet att Portugal fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 19 juli 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(6)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/715/EU (6) konstaterade rådet att Lettland fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 27 oktober 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(7)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/887/EU (7) konstaterade rådet att Litauen fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 13 december 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(8)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/58/EU (8) konstaterade rådet att Tjeckien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 23 januari 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(9)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/299/EU (9) konstaterade rådet att Estland fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 7 juni 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(10)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/445/EU (10) konstaterade rådet att Ungern fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 24 juli 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(11)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/673/EU (11) konstaterade rådet att Cypern fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 25 oktober 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(12)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/3/EU (12) konstaterade rådet att Polen fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 20 december 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(13)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/148/EU (13) konstaterade rådet att Sverige fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 21 mars 2013, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(14)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/152/EU (14) konstaterade rådet att Malta fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 21 mars 2013, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(15)

Genom antagandet av rådets beslut 2014/410/EU (15) konstaterade rådet att Belgien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i det beslutet från och med den 24 juni 2014, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(16)

I sin dom av den 22 september 2016 i de förenade målen C-14/15 och C-116/15 fastslog Europeiska unionens domstol att ett krav på enhällighet vid antagande av sådana åtgärder som krävs för att genomföra beslut 2008/615/RIF rättsstridigt införts genom artikel 25.2 i det beslutet. Beslut 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU antogs på grundval av artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF och är därmed behäftade med ett formfel.

(17)

I syfte att säkerställa rättssäkerheten vid mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med beslut 2008/615/RIF när det gäller de medlemsstater som berörs av besluten 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU bör de besluten ersättas av det här beslutet.

(18)

I syfte att säkerställa fortsatt mottagande och översändande av personuppgifter i enlighet med artiklarna 3 och 4 i beslut 2008/615/RIF ska besluten 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU upphöra att ha verkan från och med den dag då detta beslut träder i kraft.

(19)

Av samma skäl bör detta besluts ikraftträdande inte påverka giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med besluten 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU.

(20)

Dessutom bör de medlemsstater som har erhållit personuppgifter i enlighet med besluten 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU fortsätta att ha rätt att ytterligare behandla dessa uppgifter på nationell nivå eller mellan medlemsstater för de syften som anges i artikel 26 i beslut 2008/615/RIF.

(21)

Genom artikel 33 i beslut 2008/615/RIF tilldelas rådet genomförandebefogenheter för att kunna anta åtgärder som är nödvändiga för att genomföra det beslutet, särskilt vad gäller mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med det beslutet. Eftersom villkoren för att inleda utövandet av dessa genomförandebefogenheter är uppfyllda, och förfarandet i det sammanhanget har iakttagits, bör ett genomförandebeslut om automatiskt utbyte av DNA-uppgifter antas med avseende på Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien i syfte att göra det möjligt för dessa medlemsstater fortsätta att ta emot och översända personuppgifter i enlighet med artikel 3 och 4 i beslut 2008/615/RIF.

(22)	Danmark är bundet av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

(23)	Förenade kungariket och Irland är bundna av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med tanke på automatisk sökning i och jämförelse av DNA-uppgifter ska Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien fortsätta att ha rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artiklarna 3 och 4 i beslut 2008/615/RIF.

Artikel 2

1. Besluten 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU ska upphöra att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft, utan att det påverkar giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med dessa beslut.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta beslut ska tillämpas i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 18 maj 2017.

På rådets vägnar

C. ABELA

Ordförande

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

(2) Yttrande av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4) Rådets beslut 2010/689/EU av den 8 november 2010 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Slovakien (EUT L 294, 12.11.2010, s. 14).

(5) Rådets beslut 2011/472/EU av den 19 juli 2011 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Portugal (EUT L 195, 27.7.2011, s. 71).

(6) Rådets beslut 2011/715/EU av den 27 oktober 2011 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Lettland (EUT L 285, 1.11.2011, s. 24).

(7) Rådets beslut 2011/887/EU av den 13 december 2011 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Litauen (EUT L 344, 28.12.2011, s. 36).

(8) Rådets beslut 2012/58/EU av den 23 januari 2012 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Republiken Tjeckien (EUT L 30, 2.2.2012, s. 15).

(9) Rådets beslut 2012/299/EU av den 7 juni 2012 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Estland (EUT L 151, 12.6.2012, s. 31).

(10) Rådets beslut 2012/445/EU av den 24 juli 2012 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Ungern (EUT L 202, 28.7.2012, s. 22).

(11) Rådets beslut 2012/673/EU av den 25 oktober 2012 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Cypern (EUT L 302, 31.10.2012, s. 12).

(12) Rådets beslut 2013/3/EU av den 20 december 2012 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Polen (EUT L 3, 8.1.2013, s. 5).

(13) Rådets beslut 2013/148/EU av den 21 mars 2013 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Sverige (EUT L 84, 23.3.2013, s. 26).

(14) Rådets beslut 2013/152/EU av den 21 mars 2013 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Malta (EUT L 86, 26.3.2013, s. 20).

(15) Rådets beslut 2014/410/EU av den 24 juni 2014 om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Belgien (EUT L 190, 28.6.2014, s. 80).

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/93

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2017/946

av den 18 maj 2017

om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland, och om ersättande av beslut 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF får översändande av personuppgifter i enlighet med det beslutet inledas först när de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i det beslutet har genomförts i lagstiftningen i de medlemsstater som deltar i uppgiftsutbytet.

(2)

(3)

De övergripande utvärderingsrapporterna med en sammanfattning av resultaten av frågeformuläret, utvärderingsbesöket och testkörningen avseende fingeravtrycksuppgifter i Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland har förelagts rådet.

(4)

Genom antagandet av rådets beslut 2010/682/EU (4) konstaterade rådet att Slovakien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 8 november 2010, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(5)

Genom antagandet av rådets beslut 2010/758/EU (5) konstaterade rådet att Bulgarien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 2 december 2010, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(6)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/355/EU (6) konstaterade rådet att Frankrike fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 9 juni 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(7)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/434/EU (7) konstaterade rådet att Tjeckien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 19 juli 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(8)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/888/EU (8) konstaterade rådet att Litauen fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 13 december 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(9)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/46/EU (9) konstaterade rådet att Nederländerna fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 23 januari 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(10)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/446/EU (10) konstaterade rådet att Ungern fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 24 juli 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(11)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/672/EU (11) konstaterade rådet att Cypern fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 25 oktober 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(12)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/710/EU (12) konstaterade rådet att Estland fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 13 november 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(13)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/153/EU (13) konstaterade rådet att Malta fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 21 mars 2013, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(14)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/229/EU (14) konstaterade rådet att Rumänien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 14 maj 2013, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(15)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/792/EU (15) konstaterade rådet att Finland fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 9 i det beslutet från och med den 16 december 2013, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(16)

I sin dom av den 22 september 2016 i de förenade målen C-14/15 och C-116/15 fastslog Europeiska unionens domstol att ett krav på enhällighet vid antagande av sådana åtgärder som är nödvändiga för att genomföra beslut 2008/615/RIF rättsstridigt införts genom artikel 25.2 i det beslutet. Beslut 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU antogs på grundval av artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF och är därmed behäftade med ett formfel.

(17)

I syfte att säkerställa rättssäkerheten i mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med beslut 2008/615/RIF när det gäller de medlemsstater som berörs av besluten 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU bör de besluten ersättas av det här beslutet.

(18)

I syfte att säkerställa fortsatt mottagande och översändande av personuppgifter i enlighet med artikel 9 i beslut 2008/615/RIF, upphör besluten 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft.

(19)

Av samma skäl bör detta besluts ikraftträdande inte påverka giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter på grundval av besluten 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU.

(20)

Dessutom bör de medlemsstater som har erhållit personuppgifter i enlighet med besluten 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU fortsätta att ha rätt att ytterligare behandla dessa uppgifter på nationell nivå eller mellan medlemsstater för de syften som anges i artikel 26 i beslut 2008/615/RIF.

(21)

Genom artikel 33 i beslut 2008/615/RIF tilldelas rådet genomförandebefogenheter för att kunna anta åtgärder som är nödvändiga för att genomföra det beslutet, särskilt vad gäller mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med det beslutet. Eftersom villkoren för att inleda utövandet av dessa genomförandebefogenheter är uppfyllda, och förfarandet i det sammanhanget har iakttagits, bör ett genomförandebeslut om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter antas med avseende på Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland i syfte att göra det möjligt för dessa medlemsstater att fortsätta att ta emot och översända personuppgifter i enlighet med artikel 9 i beslut 2008/615/RIF.

(22)	Danmark är bundet av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

(23)	Förenade kungariket och Irland är bundna av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med tanke på automatisk sökning av fingeravtrycksuppgifter ska Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland fortsätta att ha rätt att ta emot och översända personuppgifter i enlighet med artikel 9 i beslut 2008/615/RIF.

Artikel 2

1. Besluten 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU ska upphöra att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft, utan att det påverkar giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med dessa beslut.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta beslut ska tillämpas i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 18 maj 2017.

På rådets vägnar

C. ABELA

Ordförande

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

(2) Yttrande av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4) Rådets beslut 2010/682/EU av den 8 november 2010 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Slovakien (EUT L 293, 11.11.2010, s. 58).

(5) Rådets beslut 2010/758/EU av den 2 december 2010 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Bulgarien (EUT L 322, 8.12.2010, s. 43).

(6) Rådets beslut 2011/355/EU av den 9 juni 2011 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Frankrike (EUT L 161, 21.6.2011, s. 23).

(7) Rådets beslut 2011/434/EU av den 19 juli 2011 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Tjeckien (EUT L 190, 21.7.2011, s. 72).

(8) Rådets beslut 2011/888/EU av den 13 december 2011 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Litauen (EUT L 344, 28.12.2011, s. 38).

(9) Rådets beslut 2012/46/EU av den 23 januari 2012 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Nederländerna (EUT L 26, 28.1.2012, s. 32).

(10) Rådets beslut 2012/446/EU av den 24 juli 2012 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Ungern (EUT L 202, 28.7.2012, s. 23).

(11) Rådets beslut 2012/672/EU av den 25 oktober 2012 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Cypern (EUT L 302, 31.10.2012, s. 11).

(12) Rådets beslut 2012/710/EU av den 13 november 2012 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Estland (EUT L 321, 20.11.2012, s. 61).

(13) Rådets beslut 2013/153/EU av den 21 mars 2013 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Malta (EUT L 86, 26.3.2013, s. 21).

(14) Rådets beslut 2013/229/EU av den 14 maj 2013 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Rumänien (EUT L 138, 24.5.2013, s. 11).

(15) Rådets beslut 2013/792/EU av den 16 december 2013 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Finland (EUT L 349, 21.12.2013, s. 103).

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/97

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2017/947

av den 18 maj 2017

om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern, och om ersättande av beslut 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF får översändande av personuppgifter i enlighet med det beslutet inledas först när de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i det beslutet har genomförts i lagstiftningen i de medlemsstater som deltar i uppgiftsutbytet.

(2)

(3)	De övergripande utvärderingsrapporterna med en sammanfattning av resultaten av frågeformuläret, utvärderingsbesöket och testkörningen avseende uppgifter ur fordonsregister i Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern har förelagts rådet.

(4)

Genom antagandet av rådets beslut 2010/559/EU (4) konstaterade rådet att Finland fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 13 september 2010, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(5)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/387/EU (5) konstaterade rådet att Slovenien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 28 juni 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(6)

Genom antagandet av rådets beslut 2011/547/EU (6) konstaterade rådet att Rumänien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 12 september 2011, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(7)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/236/EU (7) konstaterade rådet att Polen fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 26 april 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(8)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/664/EU (8) konstaterade rådet att Sverige fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 25 oktober 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(9)

Genom antagandet av rådets beslut 2012/713/EU (9) konstaterade rådet att Litauen fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 13 november 2012, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(10)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/230/EU (10) konstaterade rådet att Bulgarien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 14 maj 2013, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(11)

Genom antagandet av rådets beslut 2013/692/EU (11) konstaterade rådet att Slovakien fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 19 november 2013, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(12)

Genom antagandet av rådets beslut 2014/264/EU (12) konstaterade rådet att Ungern fullt ut har genomfört de allmänna bestämmelserna om dataskydd i kapitel 6 i beslut 2008/615/RIF och har rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i det beslutet från och med den 6 maj 2014, och det konstaterade även att utvärderingsrapporten godkändes i enlighet med artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF.

(13)

I sin dom av den 22 september 2016 i de förenade målen C-14/15 och C-116/15 fastslog Europeiska unionens domstol att en bestämmelse om enhällighet vid antagande av sådana åtgärder som är nödvändiga för att genomföra beslut 2008/615/RIF rättsstridigt införts genom artikel 25.2 i det beslutet. Beslut 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU antogs på grundval av artikel 25.2 i beslut 2008/615/RIF och är följaktligen behäftade med ett formfel.

(14)

I syfte att säkerställa rättssäkerheten vid mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med beslut 2008/615/RIF när det gäller de medlemsstater som berörs av besluten 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU bör de besluten ersättas av det här beslutet.

(15)

I syfte att säkerställa fortsatt mottagande och översändande av personuppgifter i enlighet med artikel 12 i beslut 2008/615/RIF ska besluten 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU upphöra att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft.

(16)	Av samma skäl bör detta besluts ikraftträdande inte påverka giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter på grundval av besluten 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU.

(17)

Dessutom bör de medlemsstater som har erhållit personuppgifter i enlighet med besluten 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU fortsätta att ha rätt att ytterligare behandla dessa uppgifter på nationell nivå eller mellan medlemsstater för de syften som anges i artikel 26 i beslut 2008/615/RIF.

(18)

Genom artikel 33 i beslut 2008/615/RIF tilldelas rådet genomförandebefogenheter för att kunna anta åtgärder som är nödvändiga för att genomföra det beslutet, särskilt vad gäller mottagandet och översändandet av personuppgifter i enlighet med det beslutet. Eftersom villkoren och förfarandet för att inleda utövandet av dessa genomförandebefogenheter är uppfyllda, och förfarandet i det sammanhanget har iakttagits, bör ett genomförandebeslut om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister antas med avseende på Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern i syfte att göra det möjligt för dessa medlemsstater att fortsätta att ta emot och översända personuppgifter i enlighet med artikel 12 i beslut 2008/615/RIF.

(19)	Danmark är bundet av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

(20)	Förenade kungariket och Irland är bundna av beslut 2008/615/RIF och deltar därför i antagandet och tillämpningen av det här beslutet, som genomför beslut 2008/615/RIF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med tanke på automatisk sökning av uppgifter ur fordonsregister ska Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern fortsätta att ha rätt att ta emot och översända personuppgifter enligt artikel 12 i beslut 2008/615/RIF.

Artikel 2

1. Besluten 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU ska upphöra att ha verkan från och med den dag då det här beslutet träder i kraft, utan att det påverkar giltigheten för medlemsstaternas automatiska utbyte av uppgifter i enlighet med dessa beslut.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta beslut ska tillämpas i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 18 maj 2017.

På rådets vägnar

C. ABELA

Ordförande

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

(2) Yttrande av den 5 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4) Rådets beslut 2010/559/EU av den 13 september 2010 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Finland (EUT L 245, 17.9.2010, s. 34).

(5) Rådets beslut 2011/387/EU av den 28 juni 2011 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Slovenien (EUT L 173, 1.7.2011, s. 9).

(6) Rådets beslut 2011/547/EU av den 12 september 2011 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Rumänien (EUT L 242, 20.9.2011, s. 8).

(7) Rådets beslut 2012/236/EU av den 26 april 2012 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Polen (EUT L 118, 3.5.2012, s. 8).

(8) Rådets beslut 2012/664/EU av den 25 oktober 2012 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Sverige (EUT L 299, 27.10.2012, s. 44).

(9) Rådets beslut 2012/713/EU av den 13 november 2012 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Litauen (EUT L 323, 22.11.2012, s. 17).

(10) Rådets beslut 2013/230/EU av den 14 maj 2013 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Bulgarien (EUT L 138, 24.5.2013, s. 12).

(11) Rådets beslut 2013/692/EU av den 19 november 2013 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Slovakien (EUT L 319, 29.11.2013, s. 7).

(12) Rådets beslut 2014/264/EU av den 6 maj 2014 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Ungern (EUT L 137, 12.5.2014, s. 7).

2.6.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/100

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION (EU) 2017/948

av den 31 maj 2017

om användning av värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp, som har typgodkänts och uppmätts i enlighet med det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (WLTP), i konsumentinformation i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG

[delgivet med nr C(2017) 3525]

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar (1), särskilt artikel 9.2 c och

av följande skäl:

(1)

Ett nytt provningsförfarande för att mäta lätta fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning, det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (Worldwide Harmonised Light Vehicles Test Procedure, WLTP), som fastställs i kommissionens förordning (EU) C(2017) 3521 (2), kommer att ersätta den nya europeiska körcykeln (NEDC) som för närvarande används i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (3), men som inte längre är lämplig för dagens körförhållanden och fordonsteknik. WLTP kommer att innebära striktare provningsförhållanden och ge värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp som bättre motsvarar verkligheten, till nytta för konsumenterna. De krav som ställs på konsumentinformation bör även inbegripa krav på hur konsumenterna ska ges tillgång till den förbättrade informationen, för att säkerställa att det blir möjligt att göra nödvändiga jämförelser.

(2)

Direktiv 1999/94/EG syftar till att säkerställa att information om bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp när det gäller nya personbilar som utbjuds till försäljning eller uthyrning inom unionen görs tillgänglig för konsumenterna så att dessa kan göra väl underbyggda val vid nybilsköp. Enligt direktivet ska konsumenterna ges tillgång till uppgifter om både officiell bränsleförbrukning och officiella specifika koldioxidutsläpp för nya personbilar, enligt definitionerna i artikel 2.5 och 2.6 i samma direktiv. De värden som ska användas är värden som har typgodkänts och uppmätts av typgodkännandemyndigheten i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 (4) och förordning (EG) nr 692/2008, särskilt bilaga XII, och som har angetts i bilaga VIII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (5). Värdena ska framgå av EG-typgodkännandeintyget och i intyget om överensstämmelse.

(3)

WLTP kommer att införas stegvis och gälla för nya personbilstyper enligt beskrivningen i del B i bilaga II till direktiv 2007/46/EG från och med den 1 september 2017, och därefter för alla nya personbilar från och med den 1 september 2018. Fordon i slutserier enligt definitionen i artikel 3.22 i direktiv 2007/46/EG, där typgodkännande och mätning har gjorts i enlighet med NEDC, kan släppas ut på marknaden under tolv månader efter det att giltigheten för EG-typgodkännandet har gått ut, det vill säga fram till och med den 31 augusti 2019. Från och med den 1 september 2019 kommer därför alla nya personbilar som släpps ut på unionsmarknaden att provas i enlighet med WLTP.

(4)

Under infasningen av WLTP måste värdena för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp i EG-typgodkännandeintyget och intyget om överensstämmelse vara typgodkända och uppmätta i enlighet med NEDC och/eller WLTP. För personbilar som typgodkänns i enlighet med WLTP kommer intyget om överensstämmelse att innehålla bränsleförbruknings- och koldioxidutsläppsvärden enligt både WLTP och NEDC.

(5)	Under övergångsperioden då WLTP fasas in är det därför viktigt att klargöra vilka värden som ska användas för att informera konsumenter i enlighet med direktiv 1999/94/EG så att informationen blir jämförbar för alla nya personbilar i alla medlemsstater.

(6)

Sannolikt kommer de värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp som mäts med WLTP att skilja sig från de som mäts med NEDC. WLTP-värdena kommer i många fall att vara högre jämfört med NEDC-värdena för samma bil. Dessutom kommer WLTP till skillnad från NEDC att ge värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp som är specifika för varje enskilt fordon där fordonsspecifikationer och tillvalsutrustning som har inverkan på värdena beaktas. På detta sätt får konsumenterna mer exakta och verklighetsnära uppgifter om varje enskild ny personbil eller, när det gäller en viss bilmodell, om intervallet av möjliga värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp.

(7)

Vid provningen registreras värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp för olika faser. För fordon som typgodkänns i enlighet med NEDC ges värden för stadskörning och landsvägskörning, samt värden för blandad körning och viktad blandad körning. För fordon som typgodkänns i enlighet med WLTP ges värden för faserna ”låg”, ”medel”, ”hög” och ”extra hög”, samt värden för blandad körning och viktad blandad körning. Åtminstone värdena för blandad körning från den tillämpliga provningsmetoden bör göras tillgängliga för konsumenterna så att jämförelser kan göras.

(8)

Om uppgifter om bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp ges till konsumenter, utöver märkning, översikter, affischer och reklammaterial som krävs enligt direktiv 1999/94/EG, och dessa uppgifter kommer från icke harmoniserade provningsprotokoll inom ramen för tillverkarnas frivilliga system, bör konsumenterna tydligt upplysas om att sådana icke harmoniserade protokoll har använts. Det bör klargöras för konsumenterna att man för att jämföra nya bilars bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp bör använda värden som har uppmätts och typgodkänts i enlighet med ett harmoniserat EU-provningsprotokoll.

(9)

Vid införlivandet av direktiv 1999/94/EG har vissa medlemsstater bestämt att fordonsmärkningen utöver uppgifter om bränsleförbrukning och specifika koldioxidutsläpp även ska ange uppgifter om luftföroreningar. I och med införandet av WLTP och provning av utsläpp vid verklig körning (real driving emissions, RDE) tillsammans med de nya kraven på att uppge ett högsta värde för utsläpp vid verklig körning i intyget om överensstämmelse för nya bilar (6) kommer det att finnas uppgifter om luftföroreningar från och med den 1 september 2017 för alla nya fordonstyper och från och med den 1 september 2019 för alla nya fordon. I linje med Europaparlamentets rekommendation om uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin (7), bör medlemsstaterna överväga att göra sådan information tillgänglig för konsumenterna för att öka deras medvetenhet och hjälpa dem att fatta ett välgrundat beslut vid bilköp.

(10)

För att säkerställa att konsumenterna förstår hela innebörden av övergången till WLTP bör alla berörda aktörer anordna eller bidra till informationskampanjer för att förklara hur det nya provningsförfarandet påverkar värdena för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp. Myndigheter, konsumentföreningar, miljöorganisationer och icke-statliga organisationer, bilorganisationer och bilindustrin bör alla delta i dessa informationskampanjer.

(11)

Efter samråd med expertgruppen för utformning och genomförande av politik för koldioxidutsläpp från vägfordon, i vilken ingår experter från industrin, konsumentföreningar och andra icke-statliga organisationer samt EU-medlemsstater, anser kommissionen det lämpligt att utfärda rekommendationer om hur officiell bränsleförbrukning och officiella specifika koldioxidutsläpp från nya personbilar bör presenteras i konsumentinformation.

(12)	En rekommendation bör antas för att hjälpa konsumenterna att göra väl underbyggda val och för att bidra till en harmoniserad tillämpning av direktiv 1999/94/EG i hela unionen.

(13)	De åtgärder som föreskrivs i denna rekommendation är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 10 i direktiv 1999/94/EG.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Medlemsstaterna bör säkerställa att NEDC-värdena i intygen om överensstämmelse för nya registrerade bilar används för att informera konsumenter om den officiella bränsleförbrukningen och de officiella koldioxidutsläppen, vilka definieras i punkt 2.5 och 2.6 i direktiv 1999/94/EG, till och med den 31 december 2018 som är det datum efter vilket alla nya fordon som släpps ut på marknaden i unionen måste provas och typgodkännas i enlighet med WLTP.

2.	Från och med den 1 januari 2019 bör medlemsstaterna säkerställa att endast WLTP-värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp används för att informera konsumenter.

3.	Eftersom fordon i slutserier även efter den 1 januari 2019 kan ha endast NEDC-värden, bör medlemsstaterna säkerställa att dessa värden åtföljs av en anmärkning som klargör att det rör sig om fordon i slutserier och att värdena inte är jämförbara med värden som uppmätts enligt WLTP.

4.	Medlemsstaterna bör säkerställa att den märkning som är anbringad på eller anslås i närheten av varje ny personbil på försäljningsstället innehåller uppgifter om den officiella bränsleförbrukningen och de officiella specifika koldioxidutsläppen för det aktuella fordonet.

Medlemsstaterna bör säkerställa att översikten över bränsleekonomi och koldioxidutsläpp, samt den affisch eller bildskärm som ska finnas på försäljningsstället, innehåller uppgifter om den officiella bränsleförbrukningen och de officiella specifika koldioxidutsläppen för det aktuella fordonet. Om flera varianter och/eller versioner grupperas under en modell bör de värden som anges vara de som gäller för det enskilda fordon i gruppen som har högst värden.

Medlemsstaterna bör säkerställa att reklammaterial för personbilar som avser en viss ny modell, version eller variant innehåller uppgifter om den officiella bränsleförbrukningen och de officiella specifika koldioxidutsläppen för det aktuella fordonet. Om flera modeller avses bör medlemsstaterna säkerställa att informationen innehåller uppgifter om den officiella bränsleförbrukningen och de officiella specifika koldioxidutsläppen för varje fordon, eller intervallet mellan sämsta och bästa värden för alla fordonen. För fordon som har typgodkänts i enlighet med WLTP bör de sämsta och bästa värdena motsvara värdena för nya personbilar som finns på marknaden, enligt vad som har registrerats i intygen om överensstämmelse.

Medlemsstaterna bör säkerställa att elektroniskt reklammaterial som gör det möjligt för konsumenter att konfigurera ett visst fordon, till exempel online-verktyg för bilkonfigurering, tydligt visar för konsumenterna hur olika typer av särskild utrustning och tillvalsutrustning påverkar de värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp som har typgodkänts och uppmätts i enlighet med WLTP.

Om medlemsstaterna tillåter att WLTP-värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp uppges som tilläggsinformation före den 1 januari 2019 så att konsumenterna så tidigt som möjligt ges tillgång till värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp som bättre motsvarar faktiska körförhållanden, bör de säkerställa att denna tilläggsinformation visas tydligt och avskilt från den information i form av märkning, översikter, affischer eller reklammaterial som krävs enligt direktiv 1999/94/EG, och att den innehåller följande upplysning:

”Från och med den 1 september 2017 kommer vissa nya fordon att typgodkännas med användning av det nya provningsförfarandet WLTP. Denna provning ger värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp som bättre motsvarar verkliga förhållanden. Förkortningen står för Worldwide Harmonised Light Vehicles Test Procedure (det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon). Från och med den 1 september 2018 kommer WLTP att fullt ut ersätta det nuvarande provningsförfarandet NEDC (New European Drive Cycle, den nya europeiska körcykeln). Eftersom provningarna görs under mer realistiska förhållanden blir värdena för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp enligt WLTP ofta högre jämfört med de värden som mäts upp med användning av NEDC.”.

9.	Medlemsstaterna bör säkerställa att konsumenterna får information innan de fattar beslut om bilköp, så att de känner till att värdena för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp förändras genom införandet av WLTP och vad detta kan innebära vid registreringen.

10.	Medlemsstaterna bör säkerställa att den officiella bränsleförbrukningen och de officiella koldioxidutsläppen uppges åtminstone för blandad körning, uppmätt med användning av det tillämpliga provningsförfarandet.

11.

”Dessa värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp kommer från icke harmoniserade provningsprotokoll och ges endast i informationssyfte. För att jämföra värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp för nya personbilar baserat på harmoniserade EU-provningsförfaranden bör officiella värden användas [länk till webbplats där sådana värden finns].”.

12.	Medlemsstaterna bör överväga möjligheten att även inkludera de uppgifter om högsta värde för utsläpp av luftföroreningar vid verklig körning som anges i varje fordons intyg om överensstämmelse i den märkning som är anbringad på eller anslås i närheten av varje ny personbil på försäljningsstället.

13.

Medlemsstaterna bör säkerställa att lämpliga informationskampanjer anordnas för att förklara för konsumenterna att det sker en övergång till WLTP och vilka effekter detta har på värdena för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp, särskilt att dessa värden kommer att bli högre jämfört med de värden som erhålls med användning av NEDC, samt innebörden av de värden som erhålls från olika provningsfaser.

14.	Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 31 maj 2017.

På kommissionens vägnar

Miguel ARAIAS CAÑETE

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 12, 18.1.2000, s. 16.

(2) Kommissionens förordning C(2017) 3521 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av förordning (EG) nr 692/2008 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 199, 28.7.2008, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektivet) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).

(6) Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 26.4.2016, s. 1).

(7) P8_TA(2017)0100

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 142

Svensk utgåva	Lagstiftning	60 årgången 2 juni 2017

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		INTERNATIONELLA AVTAL
	*	Information om ikraftträdandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Seychellerna om tillträde för fiskefartyg som för seychellisk flagg till de vatten och marina biologiska resurser utanför Mayottes kust som faller under Europeiska unionens jurisdiktion	1
	*	Rådets beslut (EU) 2017/938 av den 23 september 2013 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver	2
	*	Rådets beslut (EU) 2017/939 av den 11 maj 2017 om ingående på unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver	4
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/940 av den 1 juni 2017 om godkännande av myrsyra som fodertillsats för alla djurarter ( 1 )	40
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/941 av den 1 juni 2017 om återtagande av godtagandet av åtagandet för två exporterande tillverkare enligt genomförandebeslut 2013/707/EU som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder	43
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/942 av den 1 juni 2017 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver, med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetens utgång enligt artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036	53
		BESLUT
	*	Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/943 av den 18 maj 2017 om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Malta, Cypern och Estland, och om ersättande av beslut 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU	84
	*	Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/944 av den 18 maj 2017 om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland, och om ersättande av beslut 2014/911/EU	87
	*	Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/945 av den 18 maj 2017 om automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien, och om ersättande av beslut 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU	89
	*	Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/946 av den 18 maj 2017 om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland, och om ersättande av beslut 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU	93
	*	Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/947 av den 18 maj 2017 om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern, och om ersättande av beslut 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU	97
		REKOMMENDATIONER
	*	Kommissionens rekommendation (EU) 2017/948 av den 31 maj 2017 om användning av värden för bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp, som har typgodkänts och uppmätts i enlighet med det globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (WLTP), i konsumentinformation i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG [delgivet med nr C(2017) 3525]	100