(1)

I förordning (EG) nr 1069/2009 fastställs folk- och djurhälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter för att förhindra och minimera risker för människors eller djurs hälsa. I förordningen indelas dessa produkter i särskilda kategorier efter graden av sådana risker, och där anges även krav på säker användning och säkert bortskaffande av sådana produkter.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (2) fastställs genomförandebestämmelser för förordning (EG) nr 1069/2009, inbegripet definitioner av animaliska biprodukter, t.ex. fiskmjöl och fiskolja.

(3)

Fiskmjöl definieras i punkt 7 i bilaga I till förordning (EU) nr 142/2011 som bearbetat animaliskt protein från vattenlevande djur utom havslevande däggdjur. Definitionen av fiskolja, som är en produkt från samma tekniska process som fiskmjöl, anges i punkt 9 i den bilagan.

(4)

I artikel 3.9 i förordning (EG) nr 1069/2009 definieras vattenlevande djur genom en hänvisning till definitionen i artikel 3.1 e i rådets direktiv 2006/88/EG (3) som fisk som tillhör överklassen Agnatha och klasserna Chondrichthyes och Osteichthyes, blötdjur som tillhör stammen Mollusca och kräftdjur som tillhör understammen Crustacea.

(5)

Den nuvarande definitionen av vattenlevande djur omfattar varken sjöstjärnor som tillhör stammen Echinodermata och understammen Asterozoa eller odlade andra ryggradslösa vattenlevande djur än blötdjur och kräftdjur. Följaktligen är det för närvarande inte möjligt att använda sjöstjärnor eller odlade andra ryggradslösa vattenlevande djur än blötdjur och kräftdjur för framställning av fiskmjöl och fiskolja.

(6)

Sjöstjärnor är marina ryggradslösa rovdjur som främst lever på andra marina ryggradslösa djur, såsom blötdjur. De tas upp regelbundet som en biprodukt av verksamheter som odlar musslor avsedda att användas som livsmedel utan märkbar negativ inverkan på populationen av sjöstjärnor. Denna oavsiktliga bifångst utgör en potentiellt värdefull proteinkälla i foder för svin eller fjäderfä.

(7)

Havsborstmasken Nereis virens utgör en alternativ proteinkälla för odlad köttätande fisk som gör det möjligt att minska foderkostnaderna och beroendet av fiskmjöl.

(8)

I skäl 18 i förordning (EG) nr 1069/2009 förklaras att ryggradslösa vattenlevande djur som inte omfattas av definitionen i artikel 3.9 i den förordningen (t.ex. sjöstjärnor och odlade andra ryggradslösa vattenlevande djur än blötdjur och kräftdjur) och som inte innebär någon risk för sjukdomsspridning, får användas på samma villkor som de vattenlevande djur som omfattas av definitionen, exempelvis för framställning av fiskmjöl.

(9)

Unionens befintliga bestämmelser om animaliska biprodukter och transmissibel spongiform encefalopati (4) förbjuder inte användningen av sjöstjärnor och odlade andra ryggradslösa vattenlevande djur än blötdjur och kräftdjur för framställning av foder för produktionsdjur.

(10)

Eftersom användningen av bearbetat animaliskt protein från vilda vattenlevande djur, såsom sjöstjärnor, och odlade andra ryggradslösa vattenlevande djur än blötdjur och kräftdjur i foder för andra djur än idisslare inte utgör en större risk än användning av fiskmjöl i sådant foder bör definitionerna av fiskmjöl och fiskolja ändras så att de omfattar vissa ryggradslösa vattenlevande djur.

(11)

För att skydda miljön och undvika att ett nytt tryck skapas på de vilda populationerna av sjöstjärnor bör deras användning för framställning av fiskmjöl begränsas till de fall då sjöstjärnor tas upp i ett upptagningsområde för blötdjur enligt definitionen i direktiv 2006/88/EG.

(12)

Definitionerna av fiskmjöl och fiskolja i punkt 7 respektive 9 i bilaga I till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(13)

Bearbetningskraven för fiskolja i bilaga X till förordning (EU) nr 142/2011 bör utökas med en hänvisning till artikel 10 l i förordning (EG) nr 1069/2009 för att tillåta användningen av andra ryggradslösa vattenlevande och landlevande djur än arter som är patogena för människor eller djur för framställning av fiskolja, vilket skulle inbegripa sjöstjärnor och odlade andra ryggradslösa vattenlevande djur än blötdjur och kräftdjur.

(14)

Bilagorna I och X till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) fastställs åtgärder för bevarande och hållbart utnyttjande av marina biologiska resurser, bland annat minsta referensstorlekar för bevarande, som definieras som storleken på en levande marin akvatisk art med hänsyn till mognad, under vilken det tillämpas begränsningar eller incitament som syftar till att undvika fångst genom fiskeverksamhet.

(2)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 syftar den gemensamma fiskeripolitiken till att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs och bevaras över nivåer som kan ge ett maximalt hållbart uttag.

(3)

I artikel 45.1 i förordning (EG) nr 850/98 anges att om det krävs en omedelbar insats för att bevara vissa bestånd av marina organismer, får kommissionen komplettera eller avvika från bestämmelserna i den förordningen och vidta nödvändiga åtgärder. I bilaga XII till samma förordning fastställs minsta referensstorlekar för bevarande för marina organismer. För närvarande föreskrivs ingen minsta referensstorlek för bevarande för fläckpagell (Pagellus bogaraveo) i den bilagan.

(4)

Fläckpagell är en långlivad och långsamt växande djuphavsart som mognar sent, har låg produktivitet och är sårbar inom fisket i Nordostatlanten. Märkningsdata visar att fläckpagell har ett stort spridningsområde. Den vandrar mellan Medelhavet och Atlanten. Av biologiska skäl och förvaltningsskäl anser Internationella havsforskningsrådet (Ices) att det finns tre olika grupper av denna population i Nordostatlanten, nämligen i a) Ices-delområdena VI, VII och VIII, b) i Ices-delområde IX och angränsande områden, och c) i Ices-delområde X (Azorerna).

(5)

Enligt Ices senaste utlåtande från juni 2016 för fläckpagell (nedan kallat senaste Ices-utlåtandet) (3) i Ices-delområdena VI, VII och VIII är beståndet kraftigt utarmat och för första gången rekommenderas det att den totala tillåtna fångstmängden (TAC) fastställs till noll. Ices angav att fångsterna av fläckpagell i Ices-delområdena VI, VII och VIII ligger kring 1–2 % av de historiska nivåerna på 1960- och 1970-talen. På grundval av resultaten från de tre bottentrålundersökningarna i Frankrike, Spanien och Irland för att övervaka detta fiske, rapporterar Ices att arten sällan fångas under dessa vetenskapliga undersökningar, vilket bekräftar bedömningen att lekbeståndets biomassa är mycket låg. Ices rekommenderar därför att med alla medel minska dödligheten så att beståndet får möjlighet att återhämta sig (3). Ices betonar dessutom vikten av att akut genomföra förvaltningsåtgärder för att skydda ungfisk, särskilt genom att fastställa en minsta landningsstorlek för att förhindra fångst av småfisk.

(6)

Enligt Ices senaste utlåtande för fläckpagell i Ices-delområde IX rekommenderas att fångsterna minskas med 13 % för 2017 och med ytterligare 14 % för 2018 (4). Ices anser att fångsterna legat betydligt lägre än TAC sedan 2009 och har minskat från 718 ton år 2009 till 152 ton år 2015 (5). Ices uppger även att fördelningen av bestånden sträcker sig utanför Ices-delområde IX och att fångststatistiken är ofullständig.

(7)

Enligt Ices senaste utlåtande för fläckpagell i Ices-delområde X rekommenderas att fångsterna minskas med 12 % för 2017 och med ytterligare 12 % för 2018. I Ices-delområde X har fångsterna av fläckpagell legat på omkring två tredjedelar av nivån för 2009 och de föregående åren. I april 2015 konstaterade STECF att både fläckpagellfångsterna och fångsten per enhetsansträngning har minskat under de senaste åren, vilket tyder på att även den biomassa som kan fiskas har minskat när det gäller fläckpagell; detta visar att de åtgärder som nu är i kraft inte har varit tillräckligt effektiva för att förhindra en sådan försämring.

(8)

Ices rekommenderar att det införs en förvaltningsplan som omfattar hela utbredningsområdet för beståndet, vilket omfattar angränsande Cecaf- (Fiskerikommittén för östra Centralatlanten) och AKFM- (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) områden, framför allt mot bakgrund av att stora fångster ur beståndet i område IX tas i angränsande områden som inte regleras av nuvarande TAC och där beståndsinformation saknas. Ices rekommenderar att det genomförs förvaltningsåtgärder som säkerställer ett balanserat utnyttjande av yngre och äldre fisk, vilket kan uppnås genom fastställande av en minsta landningsstorlek.

(9)

Den senaste utvecklingen (som redovisas ovan) visar att ett kraftigt utnyttjande av fläckpagell till följd av överfiske och bristande förvaltning har lett till att beståndet i Ices-delområdena VI, VII och VIII blivit kraftigt utarmat och att beståndet reducerats till låga nivåer i Ices-delområdena IX och X.

(10)

Mot bakgrund av ovanstående finns det tydliga tecken på att fläckpagellbeståndet i Nordostatlanten överutnyttjas med risk för kollaps i alla områden, om inte omedelbara åtgärder vidtas för att skydda ungfisk.

(11)

De metoder som hittills använts för att minska dödligheten för fläckpagell har sedan 2003 inbegripit TAC samt införande av en minsta referensstorlek för bevarande på 33 cm för Medelhavet genom rådets förordning (EG) nr 1967/2006 (6) om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet på grundval av vetenskapliga utlåtanden (7). I förordning (EG) nr 850/98 som fastställer minsta referensstorlekar för bevarande för marina organismer i vissa andra områden, inklusive Atlanten, föreskrivs för närvarande inte någon minsta storlek för fläckpagell.

(12)

Enligt vetenskapliga utlåtanden mognar atlantisk fläckpagell vid en storlek mellan 33 och 36 cm i områdena VI, VII, VIII, IX och X. Vid bedömningen av åtgärdens proportionalitet, särskilt när det gällde att avgöra om en minsta storlek på 33 cm bör tillämpas för beståndet, granskade kommissionen vetenskapliga utlåtanden och tog hänsyn till behovet av samstämmighet med den gemensamma fiskeripolitiken och målet att gradvis eliminera utkast. De vetenskapliga utlåtandena visar att 75 % av fläckpagell av hankön och 25 % av fläckpagell av honkön har nått mognad vid 33 cm (8). Därmed är storleken 33 cm den storlek vid vilken fläckpagell kan fortplanta sig och fylla på beståndet. Dessutom skulle en minimistorlek på 36 cm leda till utkast av fläckpagell och följaktligen inte vara förenlig med målet att gradvis eliminera utkast.

(13)

En minimistorlek för fläckpagell på 33 cm tillämpas för närvarande i Medelhavet. Eftersom fläckpagell vandrar mellan Medelhavet och Nordostatlanten är det nödvändigt att föreskriva samma grad av skydd för alla utbredningsområden för beståndet så att åtgärderna bli effektiva. Detta skulle också förhindra felrapportering. Att tillåta fångst och landning av fläckpagell under storleken 33 cm skulle påverka artens reproduktionskapacitet negativt och orsaka ett allvarligt hot mot bevarandet av bestånden i Nordostatlanten.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning avser bevarande av uttömliga fiskbestånd. De syftar till att undvika överutnyttjande av fläckpagell och att återuppbygga bestånden till säkra biologiska gränser. Fastställandet av en minimistorlek på 33 cm för dessa bestånd gäller även för unionens produkter och importerade produkter, oavsett ursprung. Vidare kommer åtgärderna att bli tillämpliga i förening med övriga unionsåtgärder för bevarande som antagits för att åtgärda liknande problem, däribland rådets förordning (EU) nr 1367/2014 (9).

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1243/2014 (2) anges vilka data som medlemsstaterna ska registrera och rapportera till kommissionen för att möjliggöra övervakning och utvärdering av insatser som får stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) inom ramen för delad förvaltning.

(2)

Enligt artikel 3 i genomförandeförordning (EU) nr 1243/2014 uppdateras dessa data vid tidpunkten för godkännandet av en insats och när en insats har slutförts. Däremot lämnas den rapport om hur genomförandet av det operativa programmet fortskrider, vilken krävs enligt artikel 50 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (3), årligen av medlemsstaterna, tillsammans med årligen uppdaterade uppgifter, i slutet av det föregående året. Utöver detta finns det skillnader mellan datainnehållet i de två rapporterna, vilket innebär en onödig administrativ börda för medlemsstaterna när de utarbetar rapporterna.

(3)

För att öka samstämmigheten mellan de olika rapporterna och på så sätt göra det enklare att uppfylla rapporteringsskyldigheten bör även uppdateringen av de data som krävs enligt genomförandeförordning (EU) nr 1243/2014 ske årligen, och dessa data bör omfatta samma insatser och uppgifter som den genomföranderapport som avses i artikel 50 i förordning (EU) nr 1303/2013.

(4)

I genomförandeförordning (EU) nr 1243/2014 fastställs de uppgifter som medlemsstaterna ska överlämna. I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1242/2014 (4) anges bestämmelser för presentationen av ackumulerade uppgifter om insatser. För att tydliggöra att dessa förordningar avser samma rapporteringsskyldigheter för medlemsstaterna, bör det finnas en tydlig koppling mellan de två förordningarna och de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i dem.

(5)

Genomförandeförordning (EU) nr 1243/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för Europeiska havs- och fiskerifonden.

1.

Artikel 2.2 ska ersättas med följande:

(*1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1242/2014 av den 20 november 2014 om fastställande av bestämmelser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden vad gäller presentationen av relevanta ackumulerade uppgifter om insatser (EUT L 334, 21.11.2014, s. 11).” "

2.

Artikel 3 ska utgå.

3.

Tabellen i bilaga I del A ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

4.

Tabellen i bilaga I del B ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen.

5.

Tabellen i bilaga I del C ska ersättas med texten i bilaga III till den här förordningen.

6.

Tabellen i bilaga I del D ska ersättas med texten i bilaga IV till den här förordningen.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2) (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994.

(2)

Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bland annat bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 (3) bör införlivas med EES-avtalet.

(4)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 205/2012 (4) bör införlivas med EES-avtalet.

(5)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 (5) bör införlivas med EES-avtalet.

(6)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 (6) bör införlivas med EES-avtalet.

(7)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1047/2013 (7) bör införlivas med EES-avtalet.

(8)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 253/2014 (8) bör införlivas med EES-avtalet.

(9)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 404/2014 (9) bör införlivas med EES-avtalet.

(10)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2014 (10) bör införlivas med EES-avtalet.

(11)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 (11) bör införlivas med EES-avtalet.

(12)

Bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer det här beslutet.