10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/1

(1)

Unionen och Cooköarnas regering har förhandlat fram ett partnerskapsavtal om hållbart fiske (nedan kallat avtalet) som löper på fem år med automatisk förlängning, samt ett genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (nedan kallat protokollet), genom vilka unionsfartyg ges fiskemöjligheter i de vatten över vilka Cooköarna har suveräna rättigheter eller utövar sin jurisdiktion med avseende på fiske.

(2)

Avtalet och protokollet undertecknades i enlighet med rådets beslut (EU) 2016/776 (2) och tillämpas provisoriskt från och med den 14 oktober 2016.

(3)

Genom avtalet inrättades en gemensam kommitté med uppgift att övervaka genomförande, tolkning och tillämpning av avtalet. Dessutom får gemensamma kommittén godkänna vissa ändringar av protokollet. I syfte att förenkla godkännandet av sådana ändringar är det lämpligt att kommissionen, på vissa särskilda villkor, bemyndigas att godkänna ändringarna genom ett förenklat förfarande.

(4)

Avtalet och protokollet bör godkännas.

10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/4

(1)

I enlighet med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1107/2009 tog kommissionen den 18 augusti 2015 emot en ansökan från Institut Technique de l'Agriculture Biologique (Itab) om godkännande av Urtica spp. som allmänkemikalie. Ansökan åtföljdes av den information som krävs enligt artikel 23.3 andra stycket. Dessutom tog kommissionen den 5 januari 2016 emot en ansökan från Myosotis om godkännande av Nettle som allmänkemikalie. Eftersom denna ansökan också gäller Urtica spp., men med ett annat föreslaget användningsområde, slog kommissionen ihop bedömningen av båda ansökningarna.

(2)

Kommissionen uppmanade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) att lämna vetenskapligt bistånd. Myndigheten lade fram en teknisk rapport om det berörda ämnet för kommissionen den 28 juli 2016 (2). Kommissionen lade fram granskningsrapporten (3) och ett utkast till denna förordning för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 7 december 2016 och färdigställde dem till samma kommittés möte den 24 januari 2017.

(3)

Den dokumentation som sökanden lämnat visar att Urtica spp. uppfyller kriterierna för ett livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4). Vidare används ämnet inte huvudsakligen för växtskyddsändamål, men det är ändå till nytta för växtskyddet i en produkt som består av ämnet och vatten. Följaktligen bör ämnet betraktas som en allmänkemikalie.

(4)

De undersökningar som gjorts har visat att Urtica spp. i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 23 i förordning (EG) nr 1107/2009, särskilt när det gäller de användningsområden som undersöktes och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Därför bör Urtica spp. godkännas som allmänkemikalie.

(5)

I enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det emellertid nödvändigt att införa vissa villkor för godkännandet enligt bilaga I till den här förordningen.

(6)

I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (5) ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/7

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark som fodertillsats för slaktkycklingar, kycklingar som föds upp till värphöns, mindre fågelarter avsedda för slakt och mindre fågelarter som föds upp för värpning har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark som fodertillsats för slaktkycklingar, kycklingar som föds upp till värphöns, mindre fågelarter avsedda för slakt och mindre fågelarter som föds upp för värpning.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 4 december 2015 (2) att preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark under de föreslagna användningsvillkoren inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade också att preparatet kan förbättra resultaten hos slaktkycklingar. Myndigheten ansåg att denna slutsats också kan utvidgas till att gälla för kycklingar som föds upp till värphöns, och extrapoleras till alla mindre fjäderfäarter avsedda för slakt och alla mindre fjäderfäarter som föds upp för värpning. Myndigheten ansåg inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet av timjanolja, syntetisk stjärnanisolja och pulver av kvillajabark visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/10

(1)

Rådet har, till följd av en antisubventionsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen, genom förordning (EG) nr 1628/2004 (2) infört en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet), för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

(2)

Rådet har även, till följd av en antidumpningsundersökning, genom förordning (EG) nr 1629/2004 (3) infört en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(3)

Efter en partiell interimsöversyn på eget initiativ av utjämningsåtgärderna, ändrade rådet genom förordning (EG) nr 1354/2008 (4) förordningarna (EG) nr 1628/2004 och (EG) nr 1629/2004.

(4)

Efter en översyn vid utjämningsåtgärdernas upphörande i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, förlängde rådet utjämningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010 (5). Efter en översyn vid antidumpningsåtgärdernas upphörande, förlängde rådet antidumpningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EU) nr 1186/2010 (6).

(5)

Utjämningsåtgärderna infördes i form av en värdetull med en tullsats på 6,3 % och 7,0 % på import från individuellt namngivna exportörer, med en övrig tullsats på 7,2 %.

(6)

Efter ett tillkännagivande om det förestående upphörandet (7) av gällande utjämningsåtgärder på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, mottog kommissionen en begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 597/2009 (8).

(7)

Begäran ingavs av SGL Carbon GmbH, Tokai Erftcarbon GmbH och GrafTech Switzerland SA (nedan kallade de sökande) som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av vissa grafitelektrodsystem.

(8)

Begäran grundades på påståendet att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering och fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

(9)

Efter att ha fastställt att bevisningen var tillräcklig för inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång, offentliggjorde kommissionen den 15 december 2015, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (9) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande), att en översyn vid giltighetstidens utgång skulle inledas i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 597/2009.

(10)

Genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning den 15 december 2015 (10) offentliggjorde kommissionen även inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (11) av gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärder när det gäller import till unionen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen den sökande, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare i unionen som den visste var berörda samt de indiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(12)

Alla berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet utifrån den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas med beaktande av den tid som stod till förfogande och även med hänsyn till geografisk plats. Urvalet utgjordes av fyra unionstillverkare. Unionstillverkarna i urvalet svarade för mer än 80 % av unionens sammanlagda tillverkning, utifrån den information som erhållits vid genomgången av representativitet. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(15)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Inga importörer gav sig till känna för att lämna in de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(17)

Kommissionen skickade ut frågeformulär till den indiska regeringen (nedan kallade de indiska myndigheterna), alla unionstillverkare i urvalet, de två kända tillverkarna/exportörerna i Indien och 53 användare som gav sig till känna efter inledandet.

(18)

De indiska myndigheterna, de fyra unionstillverkarna i urvalet, en indisk exporterande tillverkare och åtta användare lämnade in svar på frågeformuläret.

(19)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen genomfördes hos de indiska myndigheterna i Delhi och Bhopal, samt hos följande företag:

(20)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från den 1 oktober 2014 till den 30 september 2015 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från den 1 januari 2012 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(21)

Den berörda produkten är grafitelektroder av ett slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans på högst 6,0 μ.Ω.m, och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien (nedan kallade den undersökta produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

(22)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(23)

Kommissionen fastställde att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(24)

I enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt subventionering.

(25)

På grundval av informationen i begäran om översyn undersöktes följande system, som påstods innebära att subventioner beviljas:

(26)

Systemen i leden a–e grundar sig på Foreign Trade (Development and Regulation) Act nr 22 från 1992, som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (nedan kallad utrikeshandelslagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att utfärda kungörelser inom ramen för export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i utrikeshandelspolitiska dokument som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet. Två utrikeshandelspolitiska dokument är av relevans för undersökningens översynsperiod: Dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2009–2014 (nedan kallat FTP 09-14) och dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2015–2020 (nedan kallat FTP 15-20). Det senare trädde i kraft i april 2015. De indiska myndigheterna fastställer även förfarandena för FTP 09-14 och FTP 15-20 i förfarandehandboken, volym I, 2009–2014 (nedan kallad HOP I 04-09) och i förfarandehandboken, volym I, 2015–2020 (nedan kallad HOP I 15-20). Förfarandehandböckerna uppdateras regelbundet.

(27)

Det exportkreditsystem som anges i led f ovan grundar sig på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, enligt vilka Indiens centralbank får ge landets affärsbanker instruktioner i fråga om exportkrediter.

(28)

Det system som anges i led g ovan administreras av myndigheterna i delstaten Madhya Pradesh.

(29)

DDS, i form av dess föregående system, Duty Entitlement Passbook Scheme (DEPB)  (12), och EPCGS var redan föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen, medan AAS, FMS, MEIS, ECS och EDES inte undersöktes.

(30)

Såsom anges i skäl 18, samarbetade endast en indisk exporterande tillverkare. Denna exporterande tillverkare svarade för mer än 95 % av all import av den undersökta produkten från Indien till unionen och 50 % av Indiens totala uppskattade tillverkningskapacitet. Indiens tillverkningskapacitet fastställdes utifrån det kontrollerade frågeformulärsvaret från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och offentliga finansieringsöversikter från icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare. Samarbetsgraden bland de indiska exporterande tillverkarna ansågs därmed vara låg. De indiska myndigheterna informerades om att kommissionen kan tillämpa artikel 28 i grundförordningen på grund av det bristande samarbetet från de indiska exporterande tillverkarnas sida. Inga synpunkter lämnades i detta hänseende.

(31)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att samarbetsviljan inte kunde anses vara bristande eftersom den samarbetsvilliga tillverkaren stod för över 95 % av den indiska exporten av grafitelektrodsystem till unionen under översynsperioden och för 50 % av Indiens totala uppskattade produktionskapacitet. I detta avseende vill kommissionen klargöra att den fastställde samarbetsvilligheten på grundval av Indiens totala produktionskapacitet, eftersom den ansågs vara mer relevant för en översyn vid giltighetstidens utgång än Indiens exportvolymer av grafitelektrodsystem till unionen under översynsperioden. Eftersom det bara finns två tillverkare i Indien som är lika stora, och bara en av dem var villig att samarbeta, är det motiverat att anse att samarbetsviljan var bristande eftersom det icke-samarbetsvilliga företaget kan ha en stor betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt subventionering och återkommande skada. Såsom förklaras i skäl 155 slutade den icke-samarbetsvilliga tillverkaren nästan att exportera till unionen på grund av tullnivåerna, och skulle med all sannolikhet återuppta exporten i större mängd om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Eftersom de två kända tillverkarna står för 50 % var av den uppskattade totala indiska produktionskapaciteten kan det följaktligen inte uteslutas att deras respektive andelar av den sammanlagda indiska exporten till unionen skulle bli mer balanserade och därmed helt annorlunda än den kvot på cirka 95/5 som observerats under översynsperioden. Detta påstående avvisades därför. I alla händelser konstaterar kommissionen att detta påstående är helt ovidkommande i samband med en översyn vid giltighetstidens utgång, då syftet är att fastställa om subventioneringen fortsätter. På grundval av slutsatserna om den enda exporterande tillverkaren kan kommissionen redan dra slutsatsen att subventioneringen fortsätter. Frågan om huruvida samarbetsvilligheten är hög eller låg är följaktligen fullständigt irrelevant.

(32)

Tullrestitutionssystemet beskrivs närmare i restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter (Customs & Central Excise Duties Drawback Rules) från 1995, ändrade genom efterföljande meddelanden.

(33)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(34)

Exportörer som omfattas av detta system kan ansöka om ett restitutionsbelopp, vilket beräknas som en procentandel av fob-värdet av de produkter som exporteras enligt systemet. Tullrestitutionssatserna har fastställts av de indiska myndigheterna för ett antal produkter, inbegripet den undersökta produkten. Tullrestitutionssatserna fastställs på grundval av den genomsnittliga mängden eller det genomsnittliga värdet för material som används som insatsvaror vid tillverkning av en produkt och som de genomsnittliga tullbelopp som betalats på insatsvaror. De är tillämpliga oberoende av om importtullar faktiskt har betalats eller inte. Under översynsperioden var tullrestitutionssatsen på 3 % med ett högsta värde på 3,2 INR/kg fram till den 22 november 2014 och därefter 2,4 % med ett högsta värde på 8 INR/kg.

(35)

För att kunna använda detta system måste ett företag exportera. Vid den tidpunkt då uppgifter om transporten matas in i tullservern (ICEGATE) anges det att exporten äger rum inom ramen för tullrestitutionssystemet och tullrestitutionsbeloppet fastställs oåterkalleligen. Efter att det levererande företaget har lämnat in sitt exportintyg (Export General Manifest, EGM), och tullkontoret med tillfredsställande resultat har jämfört dokumentet med uppgifterna i exporthandlingen, är alla villkor uppfyllda för utbetalning av restitutionsbeloppet, antingen genom direkt utbetalning till exportörens bankkonto eller i form av en växel.

(36)

Exportören måste också lämna bevis för exportinkomsten i form av ett bankintyg om att exporten utförts (Bank Realisation Certificate, BRC). Detta dokument kan tillhandahållas sedan restitutionsbeloppet har betalats ut, men de indiska myndigheterna kommer att återvinna det utbetalda beloppet om exportören inte lämnar in ett bankintyg om att exporten utförts inom en viss tidsfrist.

(37)

Restitutionsbeloppet kan användas för valfritt ändamål.

(38)

Enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera tullrestitutionsbelopp och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen när exportåtagandet uppfyllts.

(39)

Man fann att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fortsatte att använda tullrestitutionssystemet under översynsperioden.

(40)

Såsom konstateras i den ursprungliga undersökningen innebär tullrestitutionssystemet att subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen beviljas. Det så kallade tullrestitutionsbeloppet är ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom det tillhandahålls av dem som en direkt överföring av medel. Det finns inga restriktioner för användandet av dessa medel. Tullrestitutionsbeloppet innebär vidare att exportören får en förmån, eftersom dennes likviditet förbättras.

(41)

Tullrestitutionsbeloppet för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte knuten till faktiska betalningar av importtullar för råvaror och är ingen tullkredit för att avräkna importtullar för tidigare eller framtida import av råvaror.

(42)

Under kontrollbesöket hävdade de indiska myndigheterna och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren att det fanns ett lämpligt samband mellan tullrestitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror. De indiska myndigheterna använder nämligen både den genomsnittliga mängden eller det genomsnittliga värdet av de insatsvaror som använts vid tillverkningen av produkten och det genomsnittliga tullbelopp som betalats för insatsvaror när man fastställer tullrestitutionssatserna.

(43)

Kommissionen anser dock inte att det anförda sambandet mellan tullrestitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror är tillräckligt för att systemet ska vara förenligt med bestämmelserna i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. I synnerhet gäller att krediten inte beräknas på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns vidare inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras belopp och ursprung) som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull i den mening som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning. Påståendet avvisades därför.

(44)

Den betalning som sker i form av en direkt överföring av medel från de indiska myndigheterna efter export av exportörer måste därmed betraktas som ett direkt bidrag från de indiska myndigheterna som är knutet till exportresultat, och därför betraktas det som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(45)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som konstaterats för mottagaren under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att erlägga restitutionsbeloppet, vilket utgör ett finansiellt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på tullrestitutionen för exporttransaktionen i fråga. Mot bakgrund av det ovanstående, och eftersom det inte finns tillförlitliga uppgifter som visar på motsatsen, bör förmånerna inom ramen för tullrestitutionssystemet beräknas som summan av de restitutionsbelopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden.

(46)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den sammanlagda exportomsättningen för den undersökta produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(47)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 2,02 %.

(48)

Detta system beskrivs närmare i punkterna 4.1.1–4.1.14 i FTP 09-14, kapitlen 4.1–4.30 i HOP I 09-14, punkterna 4.03–4.24 i FTP 15-20 och kapitlen 4.04–4.52 i HOP I 15-20.

(49)

Systemet med förhandstillstånd består av sex delsystem, som beskrivs närmare i skäl 50. Delsystemen skiljer sig åt bl.a. vad beträffar stödberättigandets omfattning. Exporterande tillverkare och exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare kan få förhandstillstånd för delsystemen fysisk export och årligt behov. Exporterande tillverkare som levererar till en slutgiltig exportör kan få förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 8.2 i FTP 09-14, t.ex. leverantörer till exportorienterade företag, kan få förhandstillstånd för delsystemet leverans likställd med export. Slutligen kan mellanliggande leverantörer till exporterande tillverkare få förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och med ömsesidig inhemsk remburs.

(50)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

(51)

Det konstaterades att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner inom det första delsystemet, dvs. förhandstillstånd för fysisk export under översynsperioden. Det är därför inte nödvändigt att fastställa huruvida de andra outnyttjade delsystemen är utjämningsbara.

(52)

För att det ska vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se kapitlen 4.26 och 4.30 samt tillägg 23 i HOP I 09–14), dvs. föra ett register över den faktiska förbrukningen. Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har undersökts och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 23 är korrekta i alla avseenden.

(53)

När det gäller det delsystem som det berörda företaget använde under översynsperioden, dvs. det för fysisk export, fastställer de indiska myndigheterna volymen och värdet av vad som får importeras och vad som måste exporteras och anger detta på tillståndet. Dessutom ska myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena dokumentera de motsvarande transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för systemet med förhandstillstånd fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output, som finns för de flesta produkter inklusive den undersökta produkten.

(54)

Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den resulterande exportprodukten. Exportskyldigheten måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter tillståndets utfärdande (24 månader med möjlighet till två förlängningar på 6 månader vardera).

(55)

Såsom förklaras i skäl 26 trädde ett nytt dokument om utrikeshandelspolitiken i kraft i april 2015. När det gäller det praktiska genomförandet som anges i skälen 50–54, medförde det nya dokumentet endast en ändring där exportskyldighetsperioden förkortades från 24 till 18 månader. Det måste även noteras att alla de licenser som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren använde under översynsperioden fortfarande omfattades av FTP 09-14, eftersom de utfärdades före april 2015.

(56)

Undersökningen visade att de kontrollkrav som ställts av de indiska myndigheterna inte hade uppfyllts eller prövats i praktiken än.

(57)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren upprätthöll ett visst register över produktionen och förbrukningen. Det var dock inte möjligt att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras ursprung) som förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten och i vilka mängder. Med det system som införts var det i synnerhet inte möjligt att fastställa och exakt mäta om tulleftergifterna var överdrivna.

(58)

När det gäller de kontrollkrav som anges i skäl 52, konstaterades att inget av de förhandstillstånd som företaget använde innebar att bilaga 23 behövde lämnas in till myndigheterna. Det konstaterades dock även att inget av företagens underlag skulle kunna användas för att beräkna överdrivna tulleftergifter enligt kravet i bilaga 23, vilket därmed gör det omöjligt för en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor att utfärda ett intyg.

(59)

Dessutom fastställde man att endast 75–85 % av det huvudsakliga råmaterialet (kalcinerad petroleumkoks) som importerats tullfritt enligt förhandstillståndet fysiskt ingick i den undersökta produkten medan 15–25 % ingick i två biprodukter, dvs. styckemalm och mull. Det konstaterades även att åtminstone en del av biprodukterna sålts på den inhemska marknaden och att det inte fanns något system för att mäta de faktiska mängderna kalcinerad petroleumkoks som importerats tullfritt och ingick i de biprodukter som exporterats eller sålts på den inhemska marknaden.

(60)

Det ansågs därför att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren inte kunde påvisa att de relevanta FTP-bestämmelserna hade följts.

(61)

Befrielsen från importtull utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom befrielsen minskar de tullintäkter som annars skulle erhållas, vilket innebär att den undersökta exportören beviljas en förmån genom att befrielsen förbättrar exportörens likviditet.

(62)

Systemet med förhandstillstånd för fysisk export är dessutom klart och tydligt rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för dessa system om det inte åtar sig att exportera.

(63)

Det delsystem som använts i detta fall kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler om restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler om restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. De indiska myndigheterna tillämpade inte något effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se avsnitt 4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Vidare anses att standardnormerna för den undersökta produkten inte var tillräckligt exakta och att de inte i sig kan betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom utformningen av dem inte gör det möjligt för de indiska myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilka mängder insatsvaror som förbrukats i exporttillverkningen. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(64)

Detta delsystem är således utjämningsbart.

(65)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution, motsvarar den utjämningsbara förmånen avskrivning av de importtullar som normalt tas ut vid import av insatsvaror.

(66)

Eftersom det inte fanns tillförlitliga uppgifter som visade på motsatsen beräknades subventionsbeloppet för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren på grundval av uteblivna importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på det material som importerats inom ramen för delsystemet under översynsperioden (täljare). I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner av från subventionsbeloppen i de fall då väl underbyggda ansökningar om detta hade lämnats in. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen för den undersökta produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(67)

Den subventionsnivå som fastställdes rörande detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgår till 0,30 %.

(68)

FMS beskrivs närmare i punkt 3.14 i FTP 09-14 och i punkt 3.8 i HOP I 09–14.

(69)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(70)

Enligt detta system är export av alla produkter, vilket inkluderar export av den undersökta produkten, till de länder som anges i tabellerna 1 och 2 i tillägg 37 C i HOP I 09–14, berättigad till en tullkredit som motsvarar 3 % av fob-värdet. Från den 1 april 2011 är export av alla produkter till de länder som anges i tabell 3 i tillägg 37 C (särskilda fokusmarknader) berättigad till en tullkredit som motsvarar 4 % av fob-värdet. Vissa typer av exportverksamhet omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(71)

Tullkrediter inom ramen för FMS får överföras fritt och gäller under en period om 24 månader från och med det datum då det relevanta intyget om berättigande till krediterna utfärdas. De kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags insatsvaror eller andra varor, inbegripet kapitalvaror.

(72)

Intyget om berättigande till krediterna utfärdas vid den hamn från vilken exporten har gjorts och efter det att exporten utförts eller varorna avsänts. Förutsatt att sökanden ger myndigheterna kopior av alla relevanta exporthandlingar (t.ex. exportorder, fakturor, fraktsedlar, bankintyg om att exporten utförts) kan de indiska myndigheterna inte påverka beviljandet av tullkrediterna.

(73)

Det konstaterades att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner inom ramen för FMS under översynsperioden.

(74)

FMS innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för FMS utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för FMS innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(75)

FMS är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(76)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras belopp och ursprung) som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten och om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt FMS oavsett om insatsvaror har importerats eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Även exportörer som köper alla sina insatsvaror lokalt och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror har således ändå rätt till förmåner enligt FMS. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt FMS för att importera kapitalvaror, även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt tullrestitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna. Kommissionen konstaterar dessutom att de indiska myndigheterna inte heller gjorde någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(77)

Eftersom det inte fanns tillförlitliga uppgifter som visade på motsatsen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen på grundval av den förmån som mottagaren fått under översynsperioden, i enlighet med sökandenas periodisering av krediterna och bokföring av dem som inkomster när exportåtagandet uppfyllts. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljaren) över den berörda produktens exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(78)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 0,13 %.

(79)

Efter ikraftträdandet av FTP 15-20 den 1 april 2015, slogs fokusmarknadssystemet och fyra andra system samman med systemet för incitament till export av varor (MEIS) som beskrivs i skälen 83–100. I dokumentet Highlights of the Foreign Trade Policy 2015–2020  (13) som offentliggjordes av Indiens generaldirektorat för utrikeshandel anges att det tidigare fanns fem olika system (fokusproduktsystemet, det marknadskopplade fokusproduktsystemet (Market Linked Focus Product Scheme), fokusmarknadssystemet, incitamentsystemet för jordbruksinfrastruktur (Agri. Infrastructure Incentive Scrip, AIIS) och det särskilda systemet för jordbruk och landsbygd (VKGUY)) för att belöna varuexport med olika slags tullsystem med olika användningsvillkor (sektors- eller endast användarspecifika). Vidare anges att samtliga system numera har slagits samman till ett enda, nämligen systemet med varuexport från Indien (MEIS).

(80)

I undersökningen fastställdes att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna bytte från FMS till MEIS så snart det förstnämnda hade återkallats.

(81)

Mot bakgrund av skälen 79 och 80 anser kommissionen att den subventionering som beviljades av FMS inte upphörde, utan bara slogs ihop och gavs ett nytt namn, och att de fördelar som beviljats av FMS kvarstår i det nya systemet. Därför anses FMS vara utjämningsbart fram till återkallandet av det.

(82)

En närmare beskrivning av MEIS finns i kapitel 3 i FTP 15-20 samt i kapitel 3 i HOP I 15-20.

(83)

MEIS trädde i kraft den 1 april 2015, dvs. i mitten av översynsperioden. Såsom förklaras i skälen 79–81 påminner kommissionen om att MEIS ersätter FMS och fyra andra system (fokusproduktsystemet, det marknadskopplade fokusproduktsystemet, incitamentsystemet för jordbruksinfrastruktur och VKGUY).

(84)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(85)

Stödberättigade företag kan utnyttja MEIS genom att exportera vissa produkter till vissa länder som ingår i grupp A (traditionella marknader, inbegripet samtliga EU-medlemsstater), grupp B (nya marknader och fokusmarknader) och grupp C (övriga marknader). De länder som omfattas av varje grupp och produktförteckningen med motsvarande belöningssatser anges i tabellerna 1 och 2 i tillägg 3 B i FTP 15-20.

(86)

Förmånen ges i form av en tullkredit som motsvarar en procentsats av exportens fob-värde. Procentsatsen för den undersökta produkten visade sig vara 2 % för export till länder i grupp B och 0 % för export till länder i grupperna A och C under översynsperioden. Vissa typer av export omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(87)

Tullkrediterna inom MEIS får överföras fritt och gäller under en period om 18 månader från och med utfärdandedagen. De kan användas för i) betalning av importtullar på insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror, ii) betalning av punktskatter på inhemsk upphandling av insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror och betalning, iii) betalning av tjänsteskatt vid tjänsteupphandling.

(88)

En ansökan om förmåner inom MEIS måste inges online på generaldirektoratet för utrikeshandels webbplats. Relevant dokumentation (fraktsedlar, bankintyg om att betalning erhållits och lossningsbevis) måste inges med den elektroniska ansökan. Relevant regional myndighet i Indien utfärdar tullkrediten efter att ha granskat dokumenten. Så länge som exportören tillhandahåller dokumentationen i fråga har inte den regionala myndigheten någon bestämmanderätt när det gäller beviljandet av tullkrediter.

(89)

Det konstaterades att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner inom ramen för MEIS under översynsperioden.

(90)

MEIS innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för MEIS utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för MEIS innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(91)

MEIS är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(92)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt MEIS oavsett om insatsvaror har importerats eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Även exportörer som köper alla sina insatsvaror lokalt och som inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror har således ändå rätt till förmåner enligt MEIS. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt MEIS för att importera kapitalvaror, även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt tullrestitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(93)

Export till Europeiska unionen var inte direkt stödberättigande enligt MEIS under översynsperioden, eftersom EU-medlemsstaterna ingår i grupp A som inte var berättigad till förmåner inom MEIS under denna period. Därför hävdade de indiska myndigheterna att MEIS inte borde betraktas som utjämningsbart. Tullkrediter inom MEIS vilka erhållits från export av den undersökta produkten till tredjeländer får dock överföras fritt och får användas för att avräkna importtullar på insatsvaror som ingår i den undersökta produkten även vid export till unionen. Därför ansågs MEIS bevilja förmåner för export av den undersökta produkten i allmänhet, inklusive export till unionen, och därför avvisades påståendet.

(94)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade de indiska myndigheterna sitt påstående om att systemet inte kunde anses vara utjämningsbart eftersom endast export till tredjeländer var direkt stödberättigande enligt MEIS under översynsperioden. De indiska myndigheterna kom dock inte med några nya argument som bestrider slutsatserna i skäl 93, särskilt det faktum att tullkrediter från export av grafitelektrodsystem till tredjeländer får överföras fritt och får användas för att avräkna importtullar på insatsvaror som ingår i den undersökta produkten vid export till unionen. Påståendet avvisades därför.

(95)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren fått under översynsperioden, i enlighet med den sökandes periodisering av krediterna och bokföring av dem som inkomster när exportåtagandet uppfyllts.

(96)

Kommissionen konstaterade att trots att både MEIS och det föregående systemet FMS båda gällde under sex månader (första halvan av översynsperioden för FMS och andra halvan för MEIS), var beloppet för de utjämningsbara subventioner som beviljats genom MEIS ungefär tre gånger så stort som det belopp som beviljats genom FMS.

(97)

I meddelandet av uppgifter fördelade kommissionen i enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen detta subventionsbelopp (täljare) över exportomsättningen för den undersökta produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(98)

De indiska myndigheterna hävdade att kommissionens beräkningsmetod, som beskrivs i skäl 97, ledde till att förmånerna med MEIS räknades dubbelt, en gång för export till länder som är direkt berättigade till MEIS, och en gång för den totala exporten (inklusive export till unionen). Eftersom den beräkningsmetod som beskrivs i skäl 97 innebär att den förmån som ges vid all export endast divideras med exportomsättningen (inklusive export till unionen) räknades dock inte förmånerna dubbelt. Påståendet avvisades därför.

(99)

I denna översyn vid giltighetstidens utgång är det i alla händelser inte nödvändigt att fastställa den exakta subventionsprocentsatsen för MEIS, eftersom det mot bakgrund av slutsatserna om de andra undersökta systemen finns tillräckliga bevis för att subventioneringen fortsätter. Det enda som måste fastställas är därför om de fördelar som beviljades genom FMS fortsatte att beviljas genom MEIS, eftersom MEIS ersatte FMS, vilket fastställs i skälen 79–81. För detta ändamål räknade kommissionen om subventionsprocentsatsen så konservativt som möjligt genom att använda den största tillgängliga nämnaren, dvs. den totala omsättningen för grafitelektrodsystem. På denna grundval beräknades subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgå till 0,31 %. Denna procentsats utgör den lägre gränsen för subventionsprocentsatsen under översynsperioden.

(100)

Det ska noteras att subventionsprocentsatsen för detta system förväntas öka betydligt efter översynsperioden, eftersom de indiska myndigheterna genom offentligt tillkännagivande nr 44/2015-2020 av den 29 oktober 2015 utökade förmånen med 2-procentsatsen till att omfatta grupperna A och C, vilket i sin tur innebar att marknadstäckningen för MEIS utvidgades till att omfatta alla länder, och särskilt EU-medlemsstater. Denna utveckling kommer att leda till en ökad subventioneringsnivå jämfört med vad som noterades under översynsperioden. Eftersom förmåner inom MEIS i princip kan åberopas för all export, förväntas systemets subventionsprocentsats öka betydligt och uppgå till 2 %.

(101)

En utförlig beskrivning av systemet ges i kapitel 5 i FTP 09-14 och FTP 15-20 samt i kapitel 5 i HOP I 09-14 och HOP I 15-20.

(102)

Exporterande tillverkare och exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare och tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt detta system.

(103)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror med en nedsatt tullsats. Ett exportåtagande är ett åtagande att exportera varor till ett lägsta värde som, beroende på det delsystem som valts, motsvarar sex respektive åtta gånger storleken av det insparade tullbeloppet. Efter en ansökan och mot betalning av en avgift utfärdar de indiska myndigheterna i detta syfte en licens inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (EPCGS). Systemet innebär att en reducerad importtullsats på 3 % tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara fullgjort måste de importerade kapitalvarorna användas för att tillverka en viss mängd exportvaror under en viss period. Kapitalvarorna kan också importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för EPCGS, men i sådana fall blir tidsperioden för fullgörande av exportåtagandet kortare.

(104)

Innehavaren av en EPCGS-licens kan också anskaffa kapitalvarorna på den inhemska marknaden. I ett sådant fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna ta i anspråk förmånen av tullfri import av komponenter som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren ta i anspråk förmånen av den export som anses ha ägt rum till följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en EPCGS-licens.

(105)

Liksom under den ursprungliga undersökningen fann kommissionen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fortsatte att använda EPCGS under översynsperioden.

(106)

EPCGS innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Den nedsatta tullen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den nedsatta tullen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(107)

Vidare är EPCGS rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Det betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(108)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna.

(109)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till översynsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Indien under översynsperioden vara lämplig.

(110)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den lämpliga exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(111)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen genom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 0,27 %.

(112)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren att för beräkningen av subventionsprocentsatsen för detta system skulle subventionsbeloppet ha fördelats över företagets totala omsättning, inbegripet både export och inhemsk försäljning, i stället för att bara omfatta exportomsättningen. Tillverkaren motiverade sitt påstående med det faktum att maskiner som omfattas av subventioner från EPCGS även kan användas för att tillverka produkter som säljs på hemmamarknaden, och hänvisade till punkt F b 2 i riktlinjerna för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull (14) (nedan kallade riktlinjerna), som innehåller en anvisning om beräkningen av subventionsprocentsatser för icke exportanknutna subventioner. Möjligheten att tillverka grafitelektrodsystem som säljs på hemmamarknaden med maskiner som importerats enligt EPCGS motsäger inte att systemet anses utgöra en exportsubvention, eftersom denna subvention, vilket förklaras i skälen 103 och 107, rättsligt sett är knuten till exportresultat. Punkt F b 2 i riktlinjerna, som rör icke exportanknutna subventioner, är följaktligen inte tillämplig på beräkningen av EPCGS och påståendet avvisades därför. Dessutom påminner kommissionen om att den beräkningsmetod som använts för EPCGS i detta förfarande är densamma som använts i andra förfaranden rörande grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, dvs. den ursprungliga undersökningen (se skäl 57 i kommissionens förordning (EG) nr 1008/2004 (15)), den partiella interimsöversynen (se skäl 54 i förordning (EG) nr 1354/2008) och den första översynen vid giltighetstidens utgång (se skäl 47 i genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010).

(113)

De sökande hävdade att Indiens centralbank (RBI) inom ramen för exportkreditsystemet fastställer maximala räntesatser för exportkreditlån som banker beviljat. Detta räntetak skulle ha fastställts vid riktmärket för basräntan minus 2,5 %.

(114)

Det konstaterades dock att de maximala räntesatser som hade fastställts för banker på exportkreditlån i indiska rupier (INR) hade återkallats från och med den 1 juli 2010 genom Indiens centralbanks cirkulärskrivelse DBOD No DIR(Exp.) BC 06/04.02.002/2010-11, och att de maximala räntesatser som hade fastställts för banker på exportkreditlån i utländsk valuta hade återkallats från och med den 5 maj 2012 genom cirkulärskrivelse DBOD No DIR(Exp.) BC 04/04.02.002/2011-2012, med undantag för ett begränsat antal industrisektorer. Den undersökta produkten fanns inte med i listan över undantag, och exportkreditsystemet var därför inte tillgängligt för tillverkarna av den undersökta produkten under översynsperioden enligt den gällande rättsliga ramen.

(115)

Undersökningen bekräftade att de faktiska räntesatser som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hade fått på sina lån motsvarade eller endast skiljde sig något från basräntorna från de banker som beviljade lånen. Eftersom ingenting heller visade på att Indiens centralbank skulle bestämma bankernas basräntor, drog man slutsatsen att räntesatserna på exportkreditlånen hade fastställts fritt av bankerna.

(116)

Det måste påpekas att Indiens centralbank, kort efter översynsperioden, offentliggjorde ett nytt system (Interest Equalisation Scheme on Pre and Post Shipment Rupee Export Credit) i cirkulärskrivelse DBR.Dir.BC.No.62/04.02.001/2015–16 av den 4 december 2015. Detta system är tillgängligt för export av en rad produkter, inbegripet den undersökta produkten, oavsett den exporterande tillverkarens storlek, och för export vid små och medelstora företag. Mot denna bakgrund kan det inte uteslutas att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hade börjat utnyttja systemet eller kommer att göra detta i framtiden. De eventuella förmånerna skulle dock ha erhållits efter översynsperioden.

(117)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen inte att det, i samband med denna översyn vid giltighetstidens utgång, är nödvändigt att undersöka detta system.

(118)

Inom ramen för 2004 års industrifrämjande politik erbjuder delstaten Madhya Pradesh industriföretag som investerar i elproduktion för företagsintern förbrukning befrielse från skatt på elektricitet.

(119)

Beskrivningen av det system för befrielse från skatt på elektricitet som tillämpas av Madhya Pradeshs regering återfinns i avsnitt 3-B i lagen om skatt på elektricitet från 1949.

(120)

Alla tillverkare som investerar ett visst kapital för att bygga ett kraftverk i delstaten Madhya Pradesh är berättigade till detta system.

(121)

Enligt tillkännagivande nr 5691-XIII-2004 av Madhya Pradeshs regering av den 29 september 2004 kan företag eller personer som investerar i nya interna kraftverk med en kapacitet på mer än 10 kW få ett intyg om befrielse från skatt på elektricitet från Madhya Pradeshs elektricitetsinspektorat. Befrielse ges endast för elektricitet som produceras för egen förbrukning och endast om det nya interna kraftverket inte ersätter ett befintligt kraftverk. Befrielsen beviljas för en period om fem år.

(122)

Genom tillkännagivande nr 3023/F-4/3/13/03 av den 5 april 2005 beviljade Madhya Pradeshs regering undantag för det första kraftverk som byggdes av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren (nedan kallad 30 MW-anläggningen) för en period om tio år från och med den 6 april 2005. Det konstateras att tillkännagivandet endast omfattade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och därmed utgjorde ett undantag till den allmänna femåriga befrielseperioden i tillkännagivande nr 5691-XIII-2004. Detta tyder på att stimulansåtgärden inte beviljas systematiskt i enlighet med de kriterier som tydligt fastställs i lag eller andra bestämmelser.

(123)

Genom tillkännagivande nr 4328-XIII-2006 av den 21 juli 2006, införde Madhya Pradeshs regering särskilda befrielseperioder om fem, sju och tio år utifrån det subventionerade kraftverkets investeringsvärde.

(124)

Enligt en skrivelse från Madhya Pradeshs regering av den 4 februari 2015, beviljades en sjuårig befrielseperiod för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens andra kraftverk (nedan kallas 33 MW-anläggningen) från den 10 juni 2009 till den 9 juni 2016.

(125)

Subventionsbeloppet beräknades i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen på grundval av den obetalda mervärdesskatten på elektricitet som köptes under översynsperioden (täljaren) och företagets totala omsättning (nämnaren), eftersom EDES-systemet inte är knutet till exportresultatet och elektricitetsförbrukningen inte heller var begränsad till den undersökta produkten.

(126)

Mot bakgrund av det ovanstående fastställdes subventionsprocentsatsen inom detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till omkring 2 %.

(127)

I och med tillkännagivande nr 3023/F-4/3/13/03 som nämns i skäl 122 blev den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens 30 MW-anläggning dock inte längre stödberättigad inom ramen för EDES-systemet i april 2015 (dvs. under översynsperioden). Undersökningen bekräftade att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren inte åtnjöt någon skattebefrielse för nämnda kraftverk efter detta datum.

(128)

När det gäller 33 MW-anläggningen upphörde stödberättigandet i juni, såsom anges i skäl 124. Eftersom kontrollbesöket också gjordes i juni 2016, var det inte möjligt att på plats kontrollera att förmånerna faktiskt hade upphört efter detta datum. Eftersom upphörandet av förmånerna kunde kontrolleras för 30 MW-anläggningen finns det inga konkreta skäl för att bestrida att förmånerna upphörde i tid även för 33 MW-anläggningen.

(129)

När det gäller upphörandet av förmånerna enligt detta system konstaterade kommissionen att den exporterande tillverkaren inte längre omfattades av systemet. Kommissionen anser i vilket fall inte att det i samband med denna översyn vid giltighetstidens utgång är nödvändigt att undersöka detta system, eftersom det som tidigare finns tillräckliga bevis på fortsatt subventionering på grundval av de system som kommissionen undersökt.

(130)

De utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckta som en del av värdet, uppgick till följande för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren:

Tabell 1

(131)

Det totala subventionsbeloppet överstiger det försumbara tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i grundförordningen.

(132)

De indiska myndigheterna uppgav att den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Graphite India Limited (nedan kallad GIL) inte utnyttjade något av de femåriga utjämningsbara system som visade sig ge förmåner för HEG på grundval av följande påståenden:

(133)

Dessa påståenden måste dock tillbakavisas av följande skäl:

(134)

Enligt begäran om översyn drog GIL nytta av samma utjämningsbara system som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Det finns inga tillgängliga uppgifter som tyder på att detta inte skulle vara fallet. Den aktuella undersökningen har i själva verket visat att de två system som GIL gynnades av och som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen (DDS och EPCGS) fortfarande gäller och gynnar den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. På grundval av tillgängliga fakta och i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, drog kommissionen slutsatsen att subventioneringen fortsatte på landsnivå under översynsperioden.

(135)

Det fastslogs att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren fortsatte att gynnas av utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna under översynsperioden. I skäl 134 fastställs att subventioneringen fortsatte även på landsnivå.

(136)

De utjämningsbara subventionssystemen ger återkommande förmåner, och det finns inga tecken på att systemen (bortsett från FMS som omedelbart ersattes av MEIS) kommer att fasas ut inom överskådlig framtid eller att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren skulle sluta erhålla förmåner från dessa system. Tvärtom förnyades systemen under översynsperioden inom ramen för utrikeshandelspolitiken 2015–2020, som kommer att gälla fram till mars 2020. Kommissionen påminner dessutom om att efter undersökningsperioden i) ökade subventionsnivån inom MEIS såsom anges i skälen 96–100 och ii) återaktiverades subventioneringen inom exportkreditsystemet såsom anges i skäl 116. Varje exportör är vidare berättigad till subventioner från flera av subventionssystemen.

(137)

Det undersöktes också om betydande export till unionen skulle ske om åtgärderna skulle avskaffas. För detta ändamål analyserades följande: produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Indien, exporten från Indien till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(138)

Såsom anges i skäl 30 samarbetade endast en exporterande tillverkare i Indien, vilken endast motsvarade hälften av Indiens totala produktionskapacitet. Resultaten i nedanstående avsnitt grundades därför i enlighet med artikel 28 i grundförordningen på tillgängliga uppgifter. Kommissionen använde sig i detta avseende av uppgifterna från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, FN-databasen, statistik från Indiens generaldirektorat för kommersiella upplysningar (DGCIS) och statistik som tillhandahölls av de indiska myndigheterna samt offentlig information.

(139)

Utifrån offentliga ekonomiska uppgifter och kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG (16)  (17) ökade de båda indiska tillverkarna sin produktionskapacitet med 27 % efter den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång som anges i skäl 4. Vid översynsperiodens slut uppgick Indiens totala produktionskapacitet till 160 000 ton per år, jämnt fördelat mellan de båda tillverkarna (18). Undersökningen visade dessutom att de indiska exporterande tillverkarna sannolikt kommer att öka sin kapacitet ytterligare om efterfrågan stiger (19).

(140)

De båda indiska tillverkarnas produktionsvolym uppgick till 110 000–120 000 ton under översynsperioden. På grundval av det ovanstående uppskattades Indiens totala outnyttjade kapacitet till 40 000–50 000 ton, vilket motsvarar 29–36 % av unionens förbrukning under översynsperioden.

(141)

Kapaciteten ökade samtidigt som förbrukningen av den undersökta produkten minskade i Indien och runt om i världen. Den undersökta produkten används främst inom elektrostålindustrin, och mer specifikt vid stålverk för smältning av stålskrot. Utvecklingen när det gäller förbrukningen av den undersökta produkten har därför samband med utvecklingen av elektrostålproduktionen och följer samma tendenser. I undersökningen fastställdes att produktionen av elektrostål i Indien och runt om i världen minskade mellan 2012 och översynsperioden (20) samtidigt som Indiens produktionskapacitet för den undersökta produkten ökade.

(142)

I slutet av november 2014 införde de indiska myndigheterna antidumpningsåtgärder mot import av grafitelektrodsystem från Kina (21). Det förväntas att de indiska tillverkarna kommer att öka sin marknadsandel på hemmamarknaden.

(143)

Utifrån offentliga finansieringsöversikter konstaterades att båda de indiska exporterande tillverkarna var exportinriktade (22)  (23) och exporterade omkring 60 % av sin totala produktion under översynsperioden.

(144)

Unionen fortsatte att vara en viktig exportdestination för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG, trots de åtgärder som vidtagits. HEG:s export uppgick till 10–17 % av dess totala försäljning sett till värde och 10–20 % sett till volym under översynsperioden. Det icke-samarbetsvilliga indiska företaget GIL exporterade mycket begränsade volymer till unionen under översynsperioden. Detta måste dock sättas i relation till de antidumpnings- och utjämningstullar som tillämpas för GIL (på totalt 15,7 %) jämfört med HEG (på totalt 7 %).

(145)

Eftersom det inte fanns några mer tillförlitliga källor för att fastställa Indiens exportvolym till andra tredjeländer, använde man sig av FN-databasen. Enligt denna databas ökade exporten till andra tredjeländer med 43 % mellan 2012 och 2013, för att sedan minska med 38 % under 2014 och 2015 jämfört med 2013. Den totala exportvolymen minskade mellan 2012 och översynsperioden (med 10 %). De främsta destinationerna för den indiska exporten 2015 var Förenta staterna, Saudiarabien, Iran, Turkiet, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Egypten. Mellan 2012 och 2015 ökade den indiska exporten till några av dessa destinationer (såsom Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna), medan den minskade till andra (Iran, Turkiet, Sydkorea och Egypten), med en minskning totalt på 9 %.

(146)

Under 2012 var Ryssland volymmässigt sett den tredje största exportmarknaden för de indiska tillverkarna. Efter det att Ryssland införde en värdetull på import av grafitelektrodsystem från Indien på 16,04–32,83 % i december 2012 (24) minskade exporten från Indien till Ryssland från 4 415 ton till 638 ton 2015, en minskning på 86 %.

(147)

Uppgifterna om exportvolymen från FN-databasen kunde dubbelkontrolleras mot DGCIS statistik, som visade liknande tendenser som i FN-databasen.

(148)

Exportvolymen till andra tredjeländer i fråga om den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG visade också på liknande tendenser, dvs. en ökad exportvolym till andra tredjeländer från 2012 till 2013 och en minskning från 2014 till översynsperioden, med en allmän minskning under skadeundersökningsperioden. Det bör noteras att den allmänna nivån under översynsperioden var fortsatt hög och var på 20 000–30 000 ton, trots minskade exportvolymer.

(149)

Vad gäller exportpriserna visade undersökningen på grundval av FN-databasen att de indiska exportpriserna till vissa länder som Förenta staterna och Sydkorea, som i genomsnitt hade legat lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, ökade under 2015 till ungefär samma nivå som priserna i EU. De indiska exportpriserna till andra länder som exempelvis Saudiarabien, som var lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, ökade dessutom till en högre nivå än EU-priserna under 2015. Den indiska exporten till vissa andra länder, till exempel Turkiet, fortsatte också att vara lägre än EU-priserna under hela skadeundersökningsperioden. Det ska dock noteras att priserna i denna databas inte skiljer mellan olika produkttyper, vilket innebär att en sådan prisjämförelse på denna grund inte är helt tillförlitlig.

(150)

Analysen av informationen om den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportpriser till andra tredjelandsmarknader visade att de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden under 2012 och 2014 var högre än de genomsnittliga priserna på grafitelektrodsystem på andra tredjelandsmarknader (justerat per kalenderår, eftersom uppgifterna rörde budgetår). Under översynsperioden var dock de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden lägre än de genomsnittliga priserna på grafitelektrodsystem på andra tredjelandsmarknader.

(151)

Inga andra uppgifter fanns tillgängliga för att fastställa exakta prisnivåer för de indiska exporterande tillverkarnas export till andra tredjelandsmarknader.

(152)

Unionsmarknadens attraktionskraft framgick av det faktum att den undersökta produkten från Indien fortsatte att komma in på unionsmarknaden, trots gällande antidumpnings- och utjämningstullar. Under skadeundersökningsperioden fortsatte Indien att vara unionens näst största importland, efter Folkrepubliken Kina. Trots en minskning mellan 2012 och översynsperioden upprätthöll Indien sin export till unionen med avsevärda volymer och marknadsandelar, vilket förklaras i skäl 179.

(153)

Den eventuella ökningen av exportförsäljningen till unionen, om åtgärderna skulle upphöra att gälla, måste ses mot bakgrund av den allmänt minskade förbrukningen av den undersökta produkten i Indien och runt om i världen samt Indiens outnyttjade kapacitet. Detta kommer med all sannolikhet att öka trycket på de indiska exporterande tillverkarna att vända sig till fler exportmarknader, särskilt med tanke på deras exportinriktade företagsmodell. Om åtgärderna i unionen skulle upphävas och tillträdet till unionsmarknaden inte begränsas av vare sig antidumpnings- eller utjämningsåtgärder, är det således sannolikt att en stor del av den tillgängliga outnyttjade kapaciteten kommer att användas för export till unionsmarknaden. Så är i synnerhet fallet med tanke på att undersökningen visserligen visade att den indiska exporten ökade till några exportmarknader under 2015 (såsom Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna), men att den totala exporten från Indien till andra tredjelandsmarknader visade en minskande trend. Detta tyder på att vissa tredjeländer verkar ha en begränsad kapacitet att absorbera ytterligare exportkvantiteter.

(154)

Såsom nämns i skäl 146 har Ryssland dessutom infört antidumpningstullar mot import av grafitelektrodsystem från Indien. Indiska exporterande tillverkare har därför begränsat tillträde till denna marknad och kan inte öka eller ställa om sin export till Ryssland, vilket framgår av den minskade exporten till denna destination från och med 2012.

(155)

Utifrån detta är det sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna kommer att fortsätta exportera betydande kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och att de till och med kommer att öka sin nuvarande export med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten. Det är faktiskt sannolikt att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren kommer att ha incitament för att ytterligare förstärka sin redan betydande närvaro på unionsmarknaden, och att den icke-samarbetsvilliga tillverkaren kommer att göra så i ännu högre grad, eftersom den betalar högre tullar jämfört med den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och nästan upphörde att exportera till unionen.

(156)

Analysen ovan visar att i) subventionerad indisk import fortsatte komma in på unionsmarknaden i avsevärda kvantiteter under översynsperioden, ii) subventionssystemen kommer att finnas tillgängliga även inom förutsebar framtid, iii) båda de indiska tillverkarna är exportinriktade och har outnyttjad kapacitet som kan användas för att öka exportvolymerna till unionen, iv) världsförbrukningen visar en minskande trend, vilket begränsar exportmöjligheterna till vissa andra tredjelandsmarknader, och v) de ryska antidumpningsåtgärderna mot indiska grafitelektrodsystem ytterligare begränsar de indiska exporterande tillverkarnas exportmöjligheter. Det är därför troligt att den indiska undersökta produkten kommer att fortsätta komma in på unionsmarknaden i betydande kvantiteter och till subventionerade priser om åtgärderna skulle upphävas.

(157)

Mot bakgrund av det ovanstående och i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen ansåg kommissionen att det är sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(158)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren HEG att kommissionen inte hade övervägt uppgifterna för perioden efter översynsperioden i sin bedömning av sannolikheten för fortsatt subventionering. I detta avseende hävdade den samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren att kommissionen när den tillämpade artikel 28 i grundförordningen inte tog hänsyn till att GIL, den andra indiska tillverkaren av grafitelektrodsystem, har gjort en investering i en tillverkningsanläggning i unionen, dvs. Graphite Cova GmbH (nedan kallad GIL Cova). HEG hävdade vidare att GIL har ett strategiskt långsiktigt kontrakt om försäljning av sintrade gröna elektroder (som är ett halvfabrikat) till GIL Covas grafitiseringsanläggning. HEG hävdade också att kommissionens slutsats att exporten från Indien till unionen kommer att öka är felaktig på grund av GIL:s strategiska investering, och att slutsatsen att båda de indiska tillverkarna har tillgänglig outnyttjad kapacitet för export grundas på rena antaganden. HEG hävdade vidare att upphörandet av åtgärderna inte kommer att leda till att importvolymen till unionen ökar baserat på den sjunkande trenden för Indiens export till unionen (inbegripet HEG:s export till unionen) efter översynsperioden.

(159)

HEG hävdade att dess planer att öka produktionskapaciteten endast var ordförandens vision mot bakgrund av det gynnsamma ekonomiska scenariot 2010. I HEG:s årsrapport för det budgetår som slutade den 31 mars 2016 diskuterar styrelsen följaktligen inga nya förslag om att utöka kapaciteten.

(160)

Vad gäller kommissionens prisjämförelse i skälen 149 och 150 med avseende på export till andra tredjelandsmarknader, lämnade HEG in en analys av sina genomsnittliga priser för kostnad, försäkring och frakt/kostnader och frakt till fyra andra tredjeländer jämfört med sina genomsnittliga cif-priser till unionen, och förklarade att dess genomsnittliga priser till de fyra andra tredjeländerna generellt var högre än priserna till unionen. HEG hävdade därför att unionsmarknaden med lägre prisnivåer kommer att vara mindre attraktiv i jämförelse.

(161)

När det gäller HEG:s påpekande om GIL:s investering i GIL Cova under skadeundersökningsperioden exporterade GIL en mycket liten volym till unionsmarknaden. Detta anses dock inte bara bero på GIL:s investeringar i GIL Cova, utan främst på de höga antidumpnings- och utjämningstullar som tas ut för GIL Indias export till unionen (totalt 15,7 %). Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna skulle upphävas är det därför sannolikt att GIL trots sin investering i GIL Cova kommer att återuppta sin export till unionen, även med tanke på dess tillgängliga outnyttjade kapacitet och unionsmarknadens attraktionskraft, vilket beskrivs i skälen 152–155.

(162)

Vad gäller HEG:s påstående om exporttrenden efter översynsperioden, påpekar kommissionen att denna export gjordes medan antidumpnings- och utjämningsåtgärderna gällde. Även om HEG:s exportvolym visade en sjunkande trend efter översynsperioden är det följaktligen sannolikt att HEG:s export till unionen kommer att öka om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs, med tanke på att HEG trots de gällande åtgärderna fortsatte att exportera till unionsmarknaden till betydligt dumpade och subventionerade priser, företagets exportinriktade affärsmodell och dess outnyttjade kapacitet, som kan öka i framtiden om efterfrågan på företagets produkter ökar, vilket beskrivs i skälen 139–155.

(163)

I fråga om HEG:s avsikt att öka sin kapacitet påpekar kommissionen att HEG under kontrollbesöket på plats 2016 visade en kort film för de tjänstemän som ansvarade för ärendet med en översikt av HEG-koncernen. Ett av inslagen i filmen var företagets framtida planer på att öka sin produktionskapacitet. Under kontrollbesöket på plats förklarade dessutom företagets representanter att dessa planer för närvarande hade lagts på is, med hänsyn till att företaget inte utnyttjade sin kapacitet fullständigt och den minskade globala efterfrågan. Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna skulle upphävas är det därför sannolikt att efterfrågan på indiska grafitelektrodsystem på unionsmarknaden kommer att öka, och att HEG därför kommer att ha incitament att öka sin kapacitet för att tillgodose efterfrågan.

(164)

Vad gäller HEG:s påstående om prisskillnaderna mellan unionsmarknaden och andra tredjelandsmarknader påpekar kommissionen att jämförelsen i skälen 149 och 150 görs mellan de indiska exporterande tillverkarnas genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader och unionstillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden, och inte mellan de indiska tillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden. Kommissionen påminner om att HEG:s genomsnittliga pris på unionsmarknaden ligger på en betydligt dumpad nivå som underskrider unionstillverkarnas genomsnittliga priser, och att det därför inte är lämpligt för jämförelsen i fråga.

(165)

Mot bakgrund av det ovanstående avvisas HEG:s påståenden.

(166)

Kommissionens slutsats att det är sannolikt att subventioneringen fortsätter om åtgärderna skulle upphävas bekräftas därför.

(167)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av åtta tillverkare (två enskilda företag och två grupper). Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

(168)

Såsom anges i skäl 141 har situationen när det gäller den industri som den undersökta produkten omfattas av nära samband med elektrostålindustrin, där den undersökta produkten används i elektrostålugnar för att smälta stålskrot. Under skadeundersökningsperioden rådde i detta sammanhang negativa marknadsvillkor inom elektrostålindustrin, med en minskad konsumtion som också ses i förbrukningen av den undersökta produkten.

(169)

Med tanke på att det endast finns två exporterande tillverkare av den berörda produkten i Indien presenteras inga exakta sifferuppgifter om importen av grafitelektrodsystem från Indien och andra tredjeländer till unionen, eftersom konfidentiella uppgifter måste skyddas enligt artikel 29 i grundförordningen.

(170)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning genom att summera följande:

(171)

På denna grund utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen

(172)

Unionens förbrukning minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Mer specifikt minskade unionens förbrukning med 7 % under 2013, den återhämtade sig med 4 % mellan 2013 och 2014, varpå den minskade igen med 5 % mellan 2014 och översynsperioden.

(173)

Såsom anges i skälen 141 och 168, var den allmänt minskade efterfrågan resultatet av de negativa marknadsvillkoren inom elektrostålsektorn, eftersom försäljningsvolymerna för grafitelektroder följer utvecklingen när det gäller volymen av ståltillverkning i elektrougnar.

(174)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att unionstillverkarnas import från sina närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Japan och Malaysia, som har ökat betydligt under de tre senaste åren, bör beaktas i analysen av marknadsandel och förbrukning.

(175)

Såsom förklaras i skäl 170 beaktades importen från alla andra tredjeländer i beräkningen av unionens förbrukning, och den avspeglas följaktligen i den totala förbrukningen. Påståendet avvisades därför.

(176)

Importvolymerna minskade under skadeundersökningsperioden. De föll betydligt under 2013 (med 43 %), återhämtade sig under 2014 varpå de minskade igen under översynsperioden. Totalt sett minskade de med 26 % under skadeundersökningsperioden.

(177)

Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning i enlighet med skäl 170.

(178)

Marknadsandelen uppvisade en liknande utveckling som importvolymerna, dvs. en minskning mellan 2012 och 2013, en ökning mellan 2013 och 2014 och därefter återigen en minskning mellan 2014 och översynsperioden. Totalt sett minskade marknadsandelen med 1,2 procentenheter under översynsperioden jämfört med 2012.

(179)

Marknadsandelen för indisk import i början av skadeundersökningsperioden var i storleksordningen 6–7 %. Den föll till 4–5 % vid översynsperiodens slut.

(180)

Kommissionen fastställde prisutvecklingen för indisk import utifrån uppgifter i 14.6-databasen. Priserna överensstämde i stort sett med de priser som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgett.

(181)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpris  (*1)

(182)

De genomsnittliga importpriserna sjönk totalt med 14 % under skadeundersökningsperioden. Importpriserna ökade med 5 % mellan 2012 och 2013, minskade med 16 % under 2014 och minskade med ytterligare 3 % under översynsperioden.

(183)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra i) det vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som de unionstillverkare som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, och ii) motsvarande vägda genomsnittliga importpriser per produkttyp från den samarbetsvilliga indiska tillverkaren till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för antidumpnings-/utjämningstull och kostnader som uppstår efter import.

(184)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden.

(185)

För den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren visade jämförelsen en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 3 % på unionsmarknaden under översynsperioden. Om man emellertid bortser från antidumpnings- och utjämningstullarna skulle underskridandemarginalen uppgå till 9 %. Den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren importerade endast mycket små volymer under översynsperioden. Kommissionen gjorde ändå en uppskattning av prisunderskridandet, som gav en underskridandemarginal på 12 % när de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna drogs av i beräkningen. Denna uppskattning grundas dock endast på en mycket liten importvolym, och på grund av det bristande samarbetet beaktas inte produkttyper. Uppskattningens tillförlitlighet är därför begränsad.

(186)

I takt med den minskade förbrukningen, minskade importvolymen från alla övriga tredjeländer med 10 % mellan 2012 och översynsperioden. Marknadsandelen för import från alla övriga tredjeländer var i storleksordningen 22–23 % under skadeundersökningsperioden. Den främsta importen kom från Kina, Förenta staterna, Mexiko, Ryssland och Japan, som var de enda länder som hade individuella marknadsandelar på över 1 % under översynsperioden.

(187)

Importpriserna från Förenta staterna, Japan och Mexiko var högre än de indiska exportörernas och unionstillverkarnas priser. Marknadsandelen för import från Förenta staterna och Mexiko ökade med mindre än 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för import från Japan minskade med 1,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(188)

Importpriserna från Kina och Ryssland var lägre än de indiska exportörernas och unionstillverkarnas priser (förutom 2012 för Ryssland). Enligt de uppgifter som unionsindustrin lämnat i begäran om översyn, avser en del av importen från Kina den undersökta produkten i en mindre storlek (en diameter på mindre än 400 mm), medan merparten av den indiska importen och unionsindustrins tillverkning utgörs av den undersökta produkten med en större storlek (25) (en diameter på mer än 400 mm), vilket är dyrare.

(189)

Marknadsandelen för kinesisk import ökade med 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden och var i storleksordningen 10–11 % under översynsperioden, medan marknadsandelen för import från Ryssland endast var i storleksordningen 2–3 % under översynsperioden. Den ökade med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Dessa ökningar skedde dock inte på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel, som ökade med 1,9 procentandelar under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 202.

(190)

Sammanfattningsvis kunde inverkan av importen från Kina och Ryssland inte fastställas tydligt, eftersom det inte görs åtskillnad mellan olika produkttyper i de tillgängliga uppgifterna från importstatistiken. Därför var det inte möjligt att göra en meningsfull prisjämförelse per produkttyp, vilket däremot var möjligt för Indien på grundval av den detaljerade information som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(191)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen omfattade granskningen av den subventionerade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(192)

Såsom anges i skäl 14 tillämpades ett stickprovsförfarande för att fastställa den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(193)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifter i begäran om översyn, årsrapporter från icke-samarbetsvilliga unionstillverkare och kontrollerade svar på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifterna i svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Uppgifterna avsåg de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(194)

De makroekonomiska indikatorerna är: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, subventionsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare subventionering.

(195)

De mikroekonomiska indikatorerna är: genomsnittspris per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnad, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(196)

Båda uppsättningarna uppgifter har konstaterats vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(197)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionstillverkarnas produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(198)

Produktionskapaciteten minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden. Mer specifikt ökade den först med 2 % under 2014 varpå den minskade med 8 % under översynsperioden jämfört med 2014.

(199)

Produktionskapaciteten minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(200)

Till följd av den minskade produktionsvolymen, minskade kapacitetsutnyttjandet med 3 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(201)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Unionstillverkarnas försäljningsvolym och marknadsandel

(202)

Unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden minskade med omkring 5 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel varierade under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 2,9 procentenheter under 2013. Därefter minskade den med 3,3 procentenheter 2014, varpå den återigen ökade med 2,3 procentenheter under översynsperioden. Unionsindustrins marknadsandel ökade totalt sett med 1,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(203)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att unionstillverkarnas import från sina närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Japan och Malaysia borde beaktas vid fastställandet av unionsindustrins marknadsandel. Unionsindustrins marknadsandel beräknas dock på grundval av försäljningen av industrins egen produktion på unionsmarknaden. Unionsindustrins import beaktas inte, eftersom detta skulle snedvrida helhetsbilden, med tanke på att importen skulle dubbelräknas, å ena sidan som import och å andra sidan som försäljning från unionsindustrin. Påståendet avvisades därför.

(204)

Mellan 2012 och översynsperioden minskade förbrukningen i unionen med 8 %. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 5 %, vilket ändå ledde till en ökad marknadsandel på 1,9 procentenheter.

(205)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Unionstillverkarnas sysselsättning och produktivitet

(206)

Sysselsättningen inom unionsindustrin låg på i stort sett samma nivå under skadeundersökningsperioden. På grund av minskad produktion (en minskning med 6 % under skadeundersökningsperioden) minskade även produktiviteten med 6 % under samma period.

(207)

Undersökningen visade att den undersökta produkten fortsatte att importeras från Indien till unionsmarknaden till subventionerade priser. Den subventionsmarginal som fastställts för Indien under översynsperioden låg högt över miniminivån, se skäl 130. Detta sammanföll med lägre importpriser jämfört med 2012. Unionsindustrin kunde ändå dra fördel av gällande utjämningsåtgärder genom att bevara sin marknadsandel och öka denna något.

(208)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnad per enhet

(209)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet för icke-närstående kunder i unionen minskade stadigt med 25 % och uppgick till 2 825 euro per ton under översynsperioden. Unionsindustrin tvingades sänka sina priser för att återspegla de allmänt lägre försäljningspriserna på marknaden för den undersökta produkten, på grund av den minskade efterfrågan inom elektrostålsektorn.

(210)

Unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad minskade inte lika mycket, med 18 %, under skadeundersökningsperioden. Det som framför allt påverkade den minskade produktionskostnaden per enhet var de sänkta råvarupriserna.

(211)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att världsmarknadspriset på råvaror sjunkit mer än unionsindustrins kostnader för råvaror under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin var därför ineffektiv när det gällde att anskaffa råvaror och dess lönsamhet var således diskutabel.

(212)

Undersökningen visade att unionsindustrin anskaffade råvaror från olika håll i världen från närstående och icke-närstående parter till liknande prisnivåer, och det fanns inga tecken på att anskaffningen av råvaror var ineffektiv. Påståendet avvisades eftersom det inte styrktes vidare.

(213)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(214)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade marginellt under skadeundersökningsperioden med 2 %.

(215)

Lagernivåerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lager

(216)

De utgående lagren hos unionstillverkarna i urvalet mer än fördubblades i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden utgjorde lagernivåerna omkring 11 % av produktionen.

(217)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(218)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Unionsindustrins lönsamhet minskade gradvis från 11,3 % 2012 till 2,8 % under översynsperioden, vilket innebär en minskning på 8,5 procentenheter.

(219)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att unionstillverkarnas försämrade lönsamhet berodde på deras höga driftskostnader, dvs. administrativa kostnader och försäljningskostnader.

(220)

Undersökningen visade att tillverkningskostnaden per enhet minskade under skadeundersökningsperioden, vilket anges i skäl 210. Denna minskning av tillverkningskostnaden per enhet rörde administrativa omkostnader och försäljningsomkostnader, även om den största delen av kostnaden tillskrevs råvaror. Påståendet avvisades därför.

(221)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att investera i sina verksamheter. Nettokassaflödet minskade med 35 % under skadeundersökningsperioden. Den stora minskningen i kassaflödet förklaras huvudsakligen av den betydligt lägre lönsamheten, som nämns i skäl 218.

(222)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins årliga investeringsflöde i den undersökta produkten med mer än hälften, från 25 miljoner euro 2012 till 12 miljoner euro under översynsperioden.

(223)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att de minskade investeringarna endast kan tillskrivas minskad efterfrågan på och överkapacitet för tillverkning av grafitelektrodsystem i världen.

(224)

Såsom förklaras i skäl 172 bekräftade undersökningen mycket riktigt att förbrukningen av grafitelektrodsystem minskade under skadeundersökningsperioden. Det bör dock noteras att de investeringar som unionsindustrin gjorde i den berörda produkten under översynsperioden i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, då även unionsindustrins förbrukning minskade, var tre gånger så stora som de investeringar som gjordes under översynsperioden i denna översyn.

(225)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Räntabiliteten från produktionen och försäljningen av den likadana produkten minskade gradvis från 16,5 % 2012 till 3,9 % under översynsperioden.

(226)

Undersökningen visade att de flesta skadeindikatorerna utvecklades negativt och att unionsindustrins ekonomiska och finansiella situation försämrades under skadeundersökningsperioden, trots gällande åtgärder. Unionsindustrin lyckades dock bevara sin marknadsandel och öka denna något, vilket endast var möjligt genom lägre uppnådda vinstnivåer.

(227)

Denna negativa utveckling kan visserligen förklaras av den minskade förbrukningen, som sjönk med 8 % under skadeundersökningsperioden, men den indiska importen förekom fortfarande konstant på unionsmarknaden. Denna import såldes till lägre priser än unionsindustrins priser och underskred unionsindustrins priser med 3 % under översynsperioden. Underskridandemarginalen konstaterades dessutom vara 9 %. Indisk dumpad och subventionerad import utövade således fortfarande ett pristryck. Pristrycket under den aktuella översynsperioden ökade faktiskt jämfört med den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, då prisunderskridandet var lägre än 2 %.

(228)

Unionsindustrin tvingades att sänka sina försäljningspriser på grund av den minskade förbrukningen och pristrycket från dumpad och subventionerad import. Till följd av detta låg unionsindustrins vinst, även om den fortfarande var positiv (2,8 %) under översynsperioden, under den målvinst på 8 % som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(229)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att eftersom unionsindustrins marknadsandel har ökat med 2 % har unionstillverkarna dragit avsevärd nytta av den minskade indiska importen. Unionsindustrins marknadsandel påstods vara ännu högre om unionsindustrins import från andra tredjeländer också räknades med. Samtidigt har unionsindustrin utsatts för hård priskonkurrens från andra källor (särskilt lågprisimport från Kina och Ryssland). Därför hävdades att ingen skada kan tillskrivas indisk import till följd av unionstillverkarnas påstått lägre marknadsandel.

(230)

Undersökningen visade mycket riktigt att de indiska importvolymerna och marknadsandelarna har minskat, men såsom förklaras i skäl 227 utövade indisk dumpad och subventionerad import fortfarande ett pristryck, som till och med ökade under den aktuella översynsperioden jämfört med den föregående översynen vid giltighetstidens utgång. Påståendet avvisades därför.

(231)

Samma berörda part hävdade dessutom att kommissionen inte hade övervägt omständigheten att lågprisimport från Kina och Ryssland är en av de största orsakerna till pristrycket på unionsmarknaden, och uppmanade kommissionen att göra en fullständig analys av lågprisimporten av den undersökta produkten från Kina och Ryssland innan den fastställde sannolikheten för återkommande skada för unionsindustrin. Denna part hävdade också att vissa kinesiska tillverkare ökade importen av grafitelektrodsystem med stor diameter till unionsmarknaden.

(232)

Vad gäller importpriserna på grafitelektrodsystem från Kina och Ryssland påminner kommissionen om det som förklaras i skälen 188 och 190, nämligen att i) det inte var möjligt att göra en meningsfull prisjämförelse per produkttyp för import från dessa länder, vilket däremot var möjligt för Indien på grundval av den detaljerade information som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, ii) den importstatistik som kommissionen har tillgång till inte möjliggör en åtskillnad mellan olika produkttyper, och iii) enligt den information som lämnats av unionsindustrin i begäran om översyn, och som bekräftats av användare, utgörs den största delen av importen från dessa länder av grafitelektrodsystem med mindre diameter, som är billigare. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien styrkte dessutom inte sitt påstående om ökad import av grafitelektrodsystem med större diameter från Kina till unionen.

(233)

I fråga om importvolymer och marknadsandelar för grafitelektrodsystem från Kina och Ryssland, vilket förklaras i skäl 189, ökade marknadsandelen för den kinesiska importen med 1 procentenhet medan marknadsandelen för import från Ryssland minskade med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Dessa ökningar skedde inte på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel, som ökade med 1,9 procentandelar under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 189. Påståendet avvisades därför.

(234)

Samma berörda part hävdade att unionsindustrin var ineffektiv i tillverkningen av grafitelektrodsystem med mindre diameter, eftersom försäljningen av sådana produkter endast utgjorde en del av dess totala försäljningsvolym.

(235)

Marknadsvillkoren garanterar normalt att tillgången, dvs. typen av såld produkt, drivs av efterfrågan. Eftersom påståendet om att unionsindustrin är ineffektiv i tillverkningen av grafitelektrodsystem med mindre diameter inte styrktes vidare, avvisades påståendet.

(236)

Samma berörda part påpekade att effekterna av de ökade importkvantiteterna till dumpade priser från andra länder, inklusive import från närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Malaysia och Japan, inte har analyserats.

(237)

Såsom anges i skäl 187 var importpriserna från Förenta staterna, Japan och Mexiko högre än de indiska exportörernas och unionstillverkarnas priser. Marknadsandelen för importen från dessa länder ökade med 0,1 procentenheter under skadeundersökningsperioden, och var lägre än 10 % i slutet av översynsperioden. Kommissionen hade inte heller några bevis för att priserna från dessa länder var dumpade. Påståendet avvisades därför.

(238)

Samma berörda part hävdade att kommissionen, när den beräknade marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande per typ använde produktkontrollnumret, som inte beaktar använda råvaror, men däremot har en betydande inverkan på kostnader och priser. En jämförelse mellan produkttyper som tillverkats av samma råvaror skulle innebära en minskning av marginalen för målprisunderskridande från 9 % till 8 %.

(239)

Det stämmer att skillnaden i råvaror inte avspeglades i produktkontrollnummerstrukturen, och att denna skillnad inte beaktades i beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande. När produkttyperna delades upp efter använd råvara för beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande, vilket den berörda parten hävdade efter meddelandet av uppgifter, minskade den marginal för målprisunderskridande som anges i skäl 227 dock endast med 1 procentenhet till 8 %. Denna minskning hade därför ingen väsentlig inverkan på kommissionens slutsatser om marginalen för målprisunderskridande under översynsperioden.

(240)

Samma berörda part ifrågasatte den målvinstnivå på 8 % som fastställdes under den ursprungliga undersökningen, och hävdade att tillverkare av grafitelektrodsystem gick med förlust på grund av den minskade internationella efterfrågan på stål, och att målvinsten på 8 % inte längre var motiverad.

(241)

Kommissionen påminner om att målvinstnivån för försäljning av den likadana produkten på unionsmarknaden bör vara den vinst som rimligen skulle kunna uppnås av en industri av denna typ i sektorn under normala konkurrensförhållanden, dvs. i avsaknad av dumpad/subventionerad import. Såsom anges i skäl 34 i förordning (EG) nr 1628/2004 gjordes det i detta avseende en ordentlig undersökning av unionsindustrins vinstnivåer när den subventionerade importens marknadsandel var som lägst (dvs. 1999). Därför fastställdes det slutgiltigt att den vinstmarginal som rimligen kunde anses motsvara unionsindustrins ekonomiska situation utan förekomst av skadevållande subventionering från Indien borde sättas till 8 % för beräkningen av skademarginalen. Påståendet avvisades därför.

(242)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin befann sig i en ytterst bräcklig situation under översynsperioden, vilket till största delen beror på de negativa marknadsvillkoren och den minskade förbrukning som dessa ledde till. Därför inriktade kommissionen sin bedömning på sannolikheten för återkommande skada från subventionerad import från Indien.

(243)

Följande faktorer analyserades för att fastställa sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna mot Indien skulle upphävas: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indien, export från Indien till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(244)

I skäl 155 dras slutsatsen att det är sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna kommer att fortsätta exportera betydande kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och att de till och med kommer att öka sin nuvarande exportvolym och att denna export sannolikt kommer att ske till subventionerade priser.

(245)

Såsom fastställs i skälen 139 och 140 uppskattades Indiens kapacitet uppgå till omkring 160 000 ton under översynsperioden, medan den outnyttjade kapaciteten uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 ton, vilket motsvarade 29–36 % av unionens förbrukning under samma period. Såsom anges i skäl 139 kommer dessutom de indiska exporterande tillverkarna sannolikt att öka sin kapacitet ytterligare om efterfrågan stiger. Såsom anges i skäl 142 införde de indiska myndigheterna i slutet av november 2014 antidumpningsåtgärder mot import av grafitelektrodsystem från Kina. Till följd av detta förväntas de indiska tillverkarna att öka sin marknadsandel på hemmamarknaden.

(246)

Om åtgärderna skulle upphävas kommer, till följd av unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skälen 152–155, åtminstone en del av den outnyttjade kapaciteten med all sannolikhet att läggas om till unionsmarknaden. Indiska tillverkare är dessutom mycket exportinriktade, såsom anges i skäl 143. Vad gäller priserna på grafitelektrodsystem, som beskrivs i skäl 149, konstaterades högre prisnivåer än i unionen för vissa av destinationerna för den indiska exporten. Med tanke på den annorlunda produktmixen ändrar emellertid inte denna information den allmänna bedömningen att ny kapacitet kommer att riktas mot unionsmarknaden, eftersom tillförlitligheten hos denna prisjämförelse är begränsad.

(247)

Såsom anges i skäl 146 har Ryssland infört antidumpningsåtgärder mot import av grafitelektrodsystem från Indien, och exporten från Indien till Ryssland minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Detta innebär att de indiska exporterande tillverkarnas tillträde till deras tredje största exportmarknad är begränsat, och i och med den nuvarande eller till och med sannolikt ökande outnyttjade kapacitet som nämns i skäl 245, är det mycket sannolikt att indiska exporterande tillverkare kommer att avsevärt öka sin export av den berörda produkten till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra.

(248)

Såsom anges i skäl 185 skulle priset på import från Indien utan antidumpnings- och utjämningstullar underskrida unionens försäljningspriser med 9 %. För den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren beräknades underskridandemarginalen utan antidumpnings- och utjämningstullar uppgå till 12 %. Detta visar de sannolika prisnivåerna för import från Indien, om åtgärderna skulle upphävas. På denna grundval är det sannolikt att pristrycket på unionsmarknaden kommer att öka avsevärt om åtgärderna upphävs, vilket ytterligare skulle förvärra unionsindustrins ekonomiska situation.

(249)

Volymmässigt sett är det mycket sannolikt att indiska exporterande tillverkare skulle vinna marknadsandelar på unionsmarknaden om åtgärderna upphävs. Särskilt den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som för närvarande har en högre tullsats på 15,7 % skulle ha ett starkt incitament att återuppta exporten till unionsmarknaden i avsevärda kvantiteter. Om en sådan situation skulle uppstå, skulle unionsindustrin erfara omedelbart minskade försäljningsvolymer och marknadsandelar.

(250)

Om åtgärder saknas kommer de indiska exporterande tillverkarna därför troligtvis att öka sin närvaro på unionsmarknaden, när det gäller importvolymer och marknadsandelar till dumpade och subventionerade priser som väsentligt underskrider unionsindustrins försäljningspriser. Detta kommer att skapa ett ökat pristryck på unionsmarknaden, med en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet och finansiella situation. Det kommer även att ytterligare förvärra unionsindustrins ekonomiska situation.

(251)

Baserat på det ovanstående, drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna upphävdes.

(252)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna mot Indien skulle strida mot unionens intresse som helhet. När man fastställde unionens intresse utgick man från en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(253)

Det erinras om att i den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse.

(254)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 31.2 i grundförordningen.

(255)

På denna grund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt subventionering och återkommande skada, fanns några tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(256)

Såsom anges i skäl 226 innebar åtgärderna att unionsindustrin kunde upprätthålla sina marknadsandelar. I skäl 250 drogs samtidigt också slutsatsen att unionsindustrins situation sannolikt skulle försämras om utjämningsåtgärderna mot Indien tilläts upphöra att gälla. Därför kan slutsatsen dras att fortsatta åtgärder mot Indien skulle gynna unionsindustrin.

(257)

Såsom nämns i skäl 16, var det inga importörer som var samarbetsvilliga eller gav sig till känna under denna undersökning. Därför fanns det inga tecken på att upprätthållandet av åtgärderna skulle ha en negativ inverkan på importörerna som vägde tyngre än de positiva effekterna av åtgärderna.

(258)

Såsom nämns i skäl 18 lämnade 8 av 53 kontaktade användare in frågeformulärsvar, varav fyra har använt den undersökta produkt som importerats från Indien. Deras import motsvarade cirka 20 % av all import av den berörda produkten från Indien.

(259)

Kommissionen påminner om att det i den ursprungliga undersökningen konstaterades att konsekvenserna av de införda åtgärderna inte skulle bli betydande för användarna. Trots att åtgärder har varit i kraft under tio år, fortsatte användare i unionen att anskaffa sina varor från bland annat Indien. Användarna lämnade inga uppgifter som visade att det var svårt att hitta andra leveranskällor, och sådana uppgifter framkom inte heller i undersökningen.

(260)

När det gäller konsekvenserna för användarna av införandet av åtgärder påminner kommissionen dessutom om att man i den ursprungliga undersökningen drog slutsatsen att ökade kostnader för grafitelektrodsystem sannolikt inte skulle få några betydande konsekvenser för användarindustrin. Dessa resultat bekräftades vid den nuvarande översynen eftersom inget som bekräftade motsatsen framkom efter att åtgärderna införts. Vidare anförde inte någon av de fyra användarna något argument mot att bibehålla åtgärderna.

(261)

Ett ståltillverkarförbund, dvs. det tyska stålindustriförbundet (Wirtschaftsvereinigung Stahl) motsatte sig fortsatta åtgärder och hävdade att de innebar konkurrensnackdelar för ståltillverkare i unionen jämfört med ståltillverkare i andra regioner där det inte vidtagits några åtgärder i fråga om grafitelektrodsystem. Förbundet hävdade att fortsatta åtgärder skulle innebära att unionsindustrin fortsätter att ha en dominerande ställning. Utvecklingen av den indiska importen efter åtgärdernas införande vittnar dock tydligt om att importen från Indien fortsatte under skadeundersökningsperioden. Undersökningen har dessutom visat att grafitelektrodsystem i ökande grad kommer in på unionsmarknaden från ett antal andra tredjeländer.

(262)

På denna grund, och i linje med slutsatserna i den ursprungliga undersökningen, förväntas fortsatta åtgärder inte ha någon betydande negativ inverkan på användarna, och det finns därför inga tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att förlänga de befintliga åtgärderna.

(263)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl av unionsintresse som talar emot att förlänga de gällande utjämningsåtgärderna för import från Indien.

(264)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste uppgifter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande utjämningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant.

(265)

Av de ovanstående övervägandena följer att de utjämningsåtgärder för import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010, bör bibehållas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(266)

Efter meddelandet av uppgifter begärde den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Indien att kommissionen skulle överväga en fortsättning av åtgärderna under en tvåårsperiod. I undersökningen konstaterades dock inga exceptionella omständigheter som skulle motivera en begränsning av åtgärdernas varaktighet till två år.

(267)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning gäller endast import av den berörda produkten som tillverkats av dessa företag, det vill säga av de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa tullsatser utan i stället av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(268)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella utjämningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (26) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, försäljning på den inhemska marknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- och försäljningsenheterna. Denna förordning kommer, om lämpligt, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(269)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (27).

10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 64/46

(1)

Efter en antidumpningsundersökning införde rådet, genom förordning (EG) nr 1629/2004 (2), en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

(2)

Efter en antisubventionsundersökning införde rådet dessutom, genom förordning (EG) nr 1628/2004 (3), slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(3)

Efter en partiell interimsöversyn på eget initiativ av utjämningsåtgärderna ändrade rådet, genom förordning (EG) nr 1354/2008 (4), förordningarna (EG) nr 1628/2004 och (EG) nr 1629/2004.

(4)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen förlängde rådet, genom genomförandeförordning (EU) nr 1186/2010 (5), antidumpningsåtgärderna. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång av utjämningsåtgärderna förlängde rådet, genom genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010 (6), utjämningsåtgärderna.

(5)

Antidumpningsåtgärderna utgjordes av en värdetull på 9,4 % och 0 % för import från individuellt namngivna exportörer, med en övrig tullsats på 8,5 %.

(6)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (7) för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, mottog kommissionen en begäran om översyn enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (8).

(7)

Begäran ingavs av SGL Carbon GmbH, TOKAI Erftcarbon GmbH och GrafTech Switzerland SA (nedan kallade de sökande) som svarar för mer än 25 % av unionens totala tillverkning av vissa grafitelektrodsystem.

(8)

Begäran baserades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att dumpningen skulle fortsätta och att skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma.

(9)

Kommissionen fastställde att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 15 december 2015 i Europeiska unionens officiella tidning  (9) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009.

(10)

Genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 15 december 2015 (10) meddelade kommissionen också att den, i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (11), skulle inleda en översyn vid giltighetstidens utgång av de slutgiltiga utjämningsåtgärder som tillämpas på import till unionen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen den sökande, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare i unionen som den visste var berörda samt de indiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att samarbeta.

(12)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på inledandet av översynen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet (Hearing Officer) för handelspolitiska förfaranden.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande, med beaktande även av det geografiska läget. Fyra unionstillverkare ingick i stickprovet. Att döma av den information som erhölls i samband med fastställandet av representativitet stod de utvalda unionstillverkarna för över 80 % av den totala tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och urvalet bekräftades därmed. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(15)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Inga importörer gav sig till känna för att lämna in de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(17)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla unionstillverkare i urvalet, två indiska exporterande tillverkare och 53 användare som gav sig till känna efter inledandet av översynen.

(18)

Svar på frågeformuläret inkom från de fyra utvalda unionstillverkarna, en indisk exporterande tillverkare och åtta användare av den berörda produkten. Den andra exporterande tillverkaren som samarbetade i den ursprungliga undersökningen, nämligen Graphite India Limited (GIL), lämnade inte något svar på frågeformuläret inom denna översyn.

(19)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(20)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 oktober 2014–30 september 2015 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för att skadan ska fortsätta eller återkomma omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(21)

Den berörda produkten är grafitelektroder av ett slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans på högst 6,0 μ.Ω.m, och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien (nedan kallad grafitelektrodsystem eller den berörda produkten), för närvarande klassificerade enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (Taric-nummer 8545110010) och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545909010).

(22)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(23)

Kommissionen fastställde att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(24)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte man om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(25)

Såsom nämns i skäl 18 samarbetade endast en indisk exporterande tillverkare i den nuvarande undersökningen. Detta företag svarade för mer än 95 % av exporten av grafitelektrodsystem från Indien till unionen under översynsperioden. Kommissionen ansåg därför att den hade tillräckligt med information för att bedöma exportpriset och dumpningsmarginalen under översynsperioden.

(26)

Denna exporterande tillverkare svarade dock för endast 50 % av den totala tillverkningskapaciteten och endast mellan 40 % och 50 % av den totala tillverkningen av grafitelektrodsystem i Indien under översynsperioden. Dess export till andra tredjeländer utgjorde dessutom endast mellan 43 % och 52 % av den totala exporten från Indien till andra tredjeländer under översynsperioden (den exakta andelen för den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren av den totala indiska tillverkningen och den totala exporten kan inte uppges av sekretesskäl). Därför, och med tanke på att den andra indiska tillverkaren av grafitelektrodsystem inte samarbetade, ansåg kommissionen att den inte hade tillräckligt med information för undersökningen av sannolikheten för att dumpningen och skadan skulle fortsätta eller återkomma och att tillgängliga uppgifter måste användas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för bedömningen av importens utveckling om åtgärderna skulle upphävas.

(27)

De indiska myndigheterna informerades om att kommissionen, på grund av det bristande samarbetet från de indiska exporterande tillverkarnas sida, kan tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter lämnades i detta hänseende.

(28)

Resultaten i avsnitt 3 är således grundade på tillgängliga uppgifter. För detta syfte användes den information som lämnades av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, Eurostats statistik, de uppgifter som samlats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad databasen enligt artikel 14.6) och allmänt tillgänglig information.

(29)

Kommissionen undersökte först huruvida den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av företagets totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. På grundval av detta konstaterades det att den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(30)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för den exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden. De faktorer som beaktades vid avgränsningen av de olika produkttyperna av grafitelektrodsystem var i) huruvida de såldes med nippel eller inte, ii) deras diameter och iii) deras längd.

(31)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att det faktum att grafitelektrodsystem tillverkas av olika kvaliteter av nålkoks (needle coke) (viktigaste råvaran) bör beaktas när man ska avgöra om de olika typerna av grafitelektrodsystem är identiska eller direkt jämförbara. Vid undersökningen bekräftades att företaget i tillverkningsprocessen använde sig av två olika typer av nålkoks, nämligen importerad nålkoks, som är av en högre kvalitet, och vanlig nålkoks, som finns att tillgå på den indiska marknaden. Det kunde också bekräftas att det är typen av koks som avgör tillverkningskostnaden och priset på slutprodukten.

(32)

För att kunna göra en rättvis jämförelse delade kommissionen upp varje produkttyp i lägre kvaliteter och högre kvaliteter när dumpningen beräknades.

(33)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastslog att dessa produkttyper var representativa.

(34)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden av varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man skulle använda det faktiska försäljningspriset på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(35)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(36)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under översynsperioden.

(37)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under översynsperioden, om

(38)

När ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(39)

För sådana produkttyper konstruerades normalvärdet genom att man till den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens genomsnittliga tillverkningskostnad för den likadana produkten under översynsperioden adderade

(40)

För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden adderades de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

(41)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade till unionen direkt till oberoende kunder. Exportpriset fastställdes därför till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(42)

Vid kontrollbesöket på plats konstaterades ett antal felaktigheter i de exportpriser som meddelats av den samarbetsvilliga exportören. Dessa felaktigheter har rättats till och den exporterande tillverkaren har informerats på vederbörligt sätt.

(43)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset som fastställts enligt ovan fritt fabrik.

(44)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och utjämningstullar som betalats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, när detta var tillämpligt och berättigat.

(45)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren begärde en justering för importavgifter på råvaror som betalats i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen, med motiveringen att importavgifter togs ut på grafitelektrodsystem avsedda för förbrukning i Indien men återbetalades genom tullrestitutionssystemet när produkten såldes på export till unionen. Undersökningen visade emellertid att det inte fanns något direkt samband mellan de tullrestitutionsbelopp som erhölls vid export av grafitelektrodsystem och de tullar som faktiskt erlagts för importerade råvaror som integrerats i produkterna. Det anses därför att den exporterande tillverkaren inte kunnat bevisa att en skatt som återbetalats vid exportförsäljning var medräknad i hemmamarknadspriset. Detta bekräftades också i skälen 38–42 i den parallella antisubventionsundersökningen, där det konstaterades att tullrestitutionssystemet utgör en subvention i form av ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna och inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution. Därför kan justeringen inte beviljas.

(46)

Dessutom begärde den samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren en justering på grundval av artikel 2.10 b i grundförordningen, med motiveringen att importavgifter togs ut på den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i Indien, men att sådana avgifter, på grund av systemet med förhandstillstånd, inte togs ut när produkten såldes på export till unionen. Undersökningen visade dock att det inte införts något system för att säkerställa att råvaror som importerats tullfritt inom ramen för systemet med förhandstillstånd endast integrerats i exporterade grafitelektrodsystem. Kommissionen anser därför att den exporterande tillverkaren inte kunnat bevisa att skatt som inte betalats på exportförsäljningen ingick i priset på hemmamarknaden. Detta bekräftades också i skälen 59–62 i den parallella antisubventionsundersökningen, där det konstaterades att systemet med förhandstillstånd utgör en subvention i form av ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna och inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution. Därför kan justeringen inte beviljas.

(47)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Enligt denna metod uppgick den dumpningsmarginal som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till 29,8 % under översynsperioden.

(48)

Under kontrollbesöket på plats hos den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien hävdade företaget att den påstådda betydande variationen i priset på den viktigaste råvaran (nålkoks) under översynsperioden borde beaktas och begärde att kommissionen därför skulle beräkna en kvartalsvis dumpningsmarginal. Detta skulle visa att det inte förekom någon dumpning under översynsperioden. I detta sammanhang lämnade företaget i slutet av kontrollbesöket på plats uppgifter om de kvartalsvisa tillverkningskostnaderna.

(49)

Eftersom begäran inte gjordes tidigare under förfarandet och inte i svaret på frågeformuläret, hade kommissionen inte möjlighet att på ett lämpligt sätt kontrollera denna begäran och den kunde således inte avgöra huruvida de lämnade uppgifterna var fullständiga och korrekta.

(50)

På grundval av de uppgifter som lämnats under kontrollen på plats konstaterades i alla händelser att tillverkningskostnaderna per enhet och produkttyp minskat från kvartal till kvartal under översynsperioden för vissa produkttyper, men inte alla. För flera produktkontrollnummer ökade produktionskostnaderna per enhet under det sista kvartalet. Exportpriset per enhet uppvisade en liknande nedåtgående trend, med undantag för det sista kvartalet då exportpriserna steg utom för två produkttyper. Företaget exporterade betydande volymer under varje kvartal av översynsperioden. Fördelningen mellan olika kvartal framgår av tabellen nedan (detaljerade uppgifter om volym kan inte uppges av sekretesskäl). Dessutom såldes inte alla produkttyper under alla kvartal. Av de 23 produkttyper som såldes av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren på unionsmarknaden var det endast 6 produkttyper som såldes varje kvartal.

(51)

De dumpningsmarginaler som beräknats för varje kvartal med hjälp av den metod som beskrivs i skälen 29–47 visade att dumpningen var betydande under varje kvartal av översynsperioden.

Tabell 1

(52)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens påstående att en beräkning av dess dumpningsmarginal på kvartalsbasis skulle visa att ingen dumpning förekom stämde således inte. Dumpningsmarginalerna var betydande under varje kvartal och på samma sätt var den genomsnittliga dumpningsmarginal under översynsperioden som beräknats på grundval av dessa kvartalsvisa marginaler betydande, närmare bestämt 19,3 %.

(53)

Även om de dumpningsmarginaler som beräknats för varje produkttyp för olika kvartal uppvisar en varierande trend (ökade från oktober 2014–december 2014 till januari 2015–mars 2015 och minskade sedan från januari 2015–mars 2015 till slutet av översynsperioden), hade inte den gradvisa minskningen av tillverkningskostnaderna under översynsperioden den effekt som hävdats. I själva verket kan det noteras att den minskade dumpningsmarginalen också delvis berodde på ett högre exportpris. Det kan påminnas om att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens begäran om en kvartalsvis dumpningsmarginal enbart grundades på variationerna i priset på råvaror. Kommissionen drog därför slutsatsen att den information som lämnats inte kunde ifrågasätta slutsatserna om dumpning under översynsperioden och följaktligen inte slutsatserna om fortsatt dumpning i skälen 57–87.

(54)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren att kommissionen, vid beräkningen av den lönsamhet som använts för att konstruera normalvärdet, bör skilja mellan produkter som tillverkas av inhemsk koks, å ena sidan, och produkter som tillverkas av importerad nålkoks, å andra sidan. Anledningen till detta var skillnader i dessa produkters användning. Tillverkaren hävdade vidare att endast de produkter som tillverkas av importerad nålkoks och som används i elektriska ljusbågsugnar med hög effekt säljs på unionsmarknaden och att den lönsamhet som använts för att konstruera normalvärdet därför endast borde beräknas på grundval av dessa typer av produkter. Under ett möte med kommissionen efter meddelandet av uppgifter hävdade HEG, på grundval av detta, att kommissionen för att konstruera normalvärdet inte bör använda den vägda genomsnittliga lönsamhet som beräknats på grundval av all försäljning på hemmamarknaden. HEG hävdade att kommissionen borde beräkna två separata lönsamhetsnivåer med hänsyn till koksens ursprung, och tillämpa dem vid fastställandet av normalvärdet.

(55)

I svaret på frågeformuläret rapporterade HEG för varje produkttyp råvarans ursprung och grafitelektrodsystemets prestanda. Om man endast tar hänsyn till dessa två faktorer visar dock jämförelsen mellan de produkttyper som såldes på unionsmarknaden och de som såldes på den indiska marknaden att HEG sålde samma produkttyper på båda marknaderna under översynsperioden. Den första delen av påståendet är därför felaktigt i sak.

(56)

Dessutom, såsom förklaras i skälen 39 och 40, använde kommissionen för att konstruera normalvärdet den vägda genomsnittliga vinsten för all försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten vid normal handel under översynsperioden, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen. Om man använder de enskilda vinstnivåer för varje produkttyp som företaget uppgav vid det möte som nämns i skäl 54 skulle dock den dumpningsmarginal som anges i skäl 47 endast minska med 3,2 procentenheter till 26,7 %. Därför har denna minskning inte någon väsentlig inverkan på kommissionens slutsatser om dumpning under översynsperioden och följaktligen inte heller på slutsatserna om fortsatt dumpning i skälen 57–87.

(57)

Eftersom omfattande dumpning konstaterades under översynsperioden gjorde kommissionen en analys av huruvida det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: tillverkningskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indien, export från Indien till andra tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft.

(58)

Såsom nämns i skäl 25 var det bara en exporterande tillverkare i Indien som samarbetade, och denna tillverkare representerade endast hälften av den totala indiska tillverkningskapaciteten. Undersökningsresultaten i nedanstående avsnitt grundades därför i enlighet med artikel 18 i grundförordningen på tillgängliga uppgifter. Kommissionen använde de uppgifter som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, Förenta nationernas databas, uppgifter som lämnats av Indiens myndigheter i den parallella antisubventionsundersökning som nämns i skäl 10 och allmänt tillgängliga uppgifter.

(59)

Att döma av allmänna finansiella uppgifter och kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren (12)  (13) ökade de båda indiska tillverkarna sin tillverkningskapacitet med 27 % efter den tidigare översyn vid giltighetstidens utgång som nämns i skäl 4. I slutet av översynsperioden uppgick den totala tillverkningskapaciteten i Indien till 160 000 ton per år och den var jämnt fördelad mellan de två tillverkarna (14). Dessutom visade undersökningen att de indiska exporterande tillverkarna sannolikt kommer att öka sin kapacitet om efterfrågan ökar (15).

(60)

Tillverkningsvolymen för de två indiska tillverkarna varierade mellan 110 000 och 120 000 ton under översynsperioden. På grundval av ovanstående uppskattades den totala indiska outnyttjade kapaciteten till mellan 40 000 och 50 000 ton, vilket motsvarade mellan 29 % och 36 % av unionens förbrukning under översynsperioden.

(61)

Kapacitetsökningen ägde rum parallellt med en minskning av förbrukningen av grafitelektrodsystem i Indien och globalt. Grafitelektrodsystem används främst inom elektrostålindustrin, närmare bestämt i stålverk för smältning av stålskrot. Utvecklingen för förbrukningen av grafitelektrodsystem korrelerar därför med utvecklingen för elektroståltillverkningen och följer en liknande trend. Undersökningen visade att tillverkningen av elektrostål i Indien och globalt minskade mellan 2012 och översynsperioden (16), medan tillverkningskapaciteten för grafitelektrodsystem i Indien ökade.

(62)

I slutet av november 2014 införde de indiska myndigheterna antidumpningsåtgärder för import av grafitelektrodsystem från Kina (17). Det väntas att de indiska tillverkarna kommer att öka sin marknadsandel på den inhemska marknaden.

(63)

På grundval av offentliga finansiella rapporter konstaterades de båda indiska exporterande tillverkarna vara exportinriktade (18)  (19), med en export på ungefär 60 % av sin totala tillverkning under översynsperioden.

(64)

Unionen var fortfarande en viktig exportdestination för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, HEG, trots de gällande åtgärderna. Under översynsperioden svarade HEG:s export för mellan 10 % och 17 % av dess totala försäljning sett till värde och mellan 10 % och 20 % sett till volym. Det icke-samarbetsvilliga indiska företaget, GIL, exporterade mycket små volymer till unionen under översynsperioden. Detta måste emellertid ses mot bakgrund av de antidumpnings- och utjämningstullar som gällde för GIL (totalt 15,7 %) jämfört med dem som gällde för HEG (totalt 7 %).

(65)

Eftersom det inte fanns några andra mer tillförlitliga källor för att fastställa exportvolymerna från Indien till andra tredjelandsmarknader användes FN:s databas. Enligt den databasen ökade exporten till andra tredjeländer under perioden 2012–2013 med 43 % och minskade därefter under 2014 och 2015 med 38 % jämfört med 2013. Den totala exportvolymen minskade mellan 2012 och översynsperioden (med 10 %). De viktigaste destinationerna för den indiska exporten under 2015 var Förenta staterna, Saudiarabien, Iran, Turkiet, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Egypten. Mellan 2012 och 2015 ökade den indiska exporten till vissa av dessa destinationer (till exempel Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna), medan exporten till vissa andra destinationer (Iran, Turkiet, Sydkorea och Egypten) minskade med 9 % totalt sett.

(66)

Ryssland var under 2012 den tredje viktigaste exportmarknaden för de indiska tillverkarna sett till volym, men efter det att Ryssland införde en värdetull på import av grafitelektrodsystem från Indien på mellan 16,04 % och 32,83 % i december 2012 (20) minskade exporten från Indien till Ryssland från 4 415 ton till 638 ton 2015, vilket är en minskning med 86 %.

(67)

Uppgifterna om exportvolymer i FN:s databas kunde kontrolleras mot de uppgifter som lämnades av de indiska myndigheterna i den parallella antisubventionsundersökningen, dvs. exportstatistik från generaldirektoratet för kommersiella upplysningar och statistik (DGCIS), som visade en liknande utveckling som den som konstaterats via FN:s databas.

(68)

Dessutom var utvecklingen liknande för exportvolymerna till övriga tredjeländer från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG, dvs. exportvolymerna till övriga tredjeländer ökade under perioden 2012–2013 och minskade från 2014 till översynsperioden, med en generell nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Trots denna minskning av exportvolymen, var den totala volymen under översynsperioden fortfarande betydande och uppgick till mellan 20 000 ton och 30 000 ton.

(69)

När det gäller exportpriserna, som tagits fram via FN:s databas, visade undersökningen att priserna på den indiska exporten till vissa länder som Förenta staterna och Sydkorea, som i genomsnitt var lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, steg till ungefär samma nivå som priserna i EU under 2015. Priserna på den indiska exporten till andra länder, såsom Saudiarabien, som var lägre än priserna i EU mellan 2012 och 2014, steg dessutom mer än priserna i EU under 2015. Vidare fortsatte priserna på den indiska exporten till andra länder, t.ex. Turkiet, att vara lägre än EU-priserna under hela skadeundersökningsperioden. Det bör emellertid noteras att prisuppgifterna i databasen inte skiljer mellan olika produkttyper och att tillförlitligheten därför är begränsad hos en sådan prisjämförelse som görs på grundval av dessa uppgifter.

(70)

Analysen av informationen om den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens priser på export till andra tredjelandsmarknader visade att under 2012 och 2014 var de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden högre än HEG:s genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader (justerade på kalenderårsbasis, eftersom uppgifterna tillhandahållits på räkenskapsårsbasis), medan de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden under översynsperioden var lägre än HEG:s genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader.

(71)

Inga andra uppgifter fanns tillgängliga för att fastställa de korrekta prisnivåerna för de indiska exporterande tillverkarnas export till andra tredjelandsmarknader.

(72)

Att unionsmarknaden är attraktiv framgår av det faktum att grafitelektrodsystem från Indien fortsatte att importeras till unionsmarknaden, trots de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna. Under skadeundersökningsperioden var Indien fortfarande det näst största exportlandet till unionen efter Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Trots en minskning mellan 2012 och översynsperioden behöll Indien sina betydande exportvolymer till unionen och sina marknadsandelar, såsom anges i skäl 100.

(73)

Den möjliga utvecklingen för exportförsäljningen till unionen, om åtgärderna skulle upphöra att gälla, måste ses mot bakgrund av den övergripande nedgången i förbrukningen av grafitelektrodsystem i Indien och globalt, i kombination med den outnyttjade kapaciteten i Indien. Detta kommer med all sannolikhet att öka trycket på de indiska exporterande tillverkarna att undersöka ytterligare exportmarknader, särskilt med tanke på deras exportinriktade affärsmodell. Om åtgärderna i unionen skulle upphävas och exportörerna skulle få tillträde till unionsmarknaden utan antidumpnings- och utjämningstullar är det därför troligt att en stor del av den tillgängliga outnyttjade kapaciteten skulle användas för export till unionsmarknaden. Detta är särskilt troligt eftersom undersökningen visade att medan den indiska exporten till vissa marknader (t.ex. Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Förenta staterna) ökade under 2015, minskade den totala exporten från Indien till andra tredjelandsmarknader. Detta tyder på att det i vissa tredje länder verkar finnas en begränsad kapacitet att ta emot ytterligare exportkvantiteter.

(74)

Såsom nämns i skäl 66 har Ryssland infört antidumpningstullar på import från Indien av grafitelektrodsystem. De indiska exporterande tillverkarna har alltså begränsad tillgång till denna marknad och kan inte öka eller omdirigera sina exportvolymer till Ryssland, vilket framgår av den minskade exporten till denna destination från och med 2012.

(75)

Mot denna bakgrund är det sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna skulle fortsätta att exportera stora kvantiteter till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och till och med öka sina nuvarande exportvolymer, med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten. Detta är troligt när det gäller den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som kommer att få ett incitament att ytterligare öka sina redan betydande kvantiteter på unionsmarknaden, och ännu troligare när det gäller den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, vars tullsatser är högre än den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens och som nästan har slutat att exportera till unionsmarknaden.

(76)

Analysen ovan visar att i) den indiska importen till unionsmarknaden fortsatte till betydligt dumpade priser och i betydande kvantiteter, ii) de båda indiska tillverkarna är exportinriktade och har outnyttjad kapacitet, som skulle kunna användas för att öka exportvolymerna till unionen till dumpade priser, iii) förbrukningen i världen minskar, vilket innebär minskade exportmöjligheter till vissa andra tredjelandsmarknader, iv) Rysslands antidumpningsåtgärder mot grafitelektrodsystem från Indien innebär att exportmöjligheterna för de indiska exporterande tillverkarna begränsas ytterligare.

(77)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas.

(78)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren, HEG, att kommissionen inte har beaktat fakta avseende perioden efter översynsperioden i sin bedömning av sannolikheten för fortsatt dumpning. I detta avseende hävdade den samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren att kommissionen, vid tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen, inte beaktat att GIL, den andra indiska tillverkaren av grafitelektrodsystem, har investerat i en tillverkningsanläggning i unionen, nämligen Graphite Cova GmbH (nedan kallad GIL Cova). HEG hävdade vidare att GIL har ett strategiskt långsiktigt avtal om att sälja sintrade gröna elektroder (som är en halvfärdig produkt) till sin grafitiseringsanläggning vid GIL Cova. HEG hävdade också att, på grund av GIL:s strategiska investeringar, är kommissionens slutsats att exporten från Indien till unionen kommer att öka inte korrekt och att slutsatsen att de båda indiska tillverkarna har outnyttjad kapacitet tillgänglig för export grundar sig på rena antaganden. HEG hävdade också att om åtgärderna upphör att gälla kommer inte importvolymen till unionen att öka, att döma av den minskade exporten från Indien till unionen (inklusive HEG:s export till unionen) efter översynsperioden.

(79)

Dessutom hävdade HEG att företagets planer på att öka tillverkningskapaciteten endast var dess ordförandes vision mot bakgrund av de gynnsamma ekonomiska utsikterna 2010. I HEG:s årsrapport för det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 2016 finns det inte längre några nya förslag om kapacitetsökning som diskuterats av styrelsen.

(80)

När det gäller den prisjämförelse som kommissionen gjort och som tas upp i skälen 69 och 70 för exporten till andra tredjelandsmarknader, har HEG överlämnat en analys av sina genomsnittliga cif-priser/cfr-priser till fyra andra tredjeländer jämfört med de genomsnittliga cif-priserna till unionen och konstaterat att dess genomsnittliga priser till de fyra andra tredjeländerna i allmänhet var högre än priserna till unionen. Därför hävdade HEG att unionsmarknaden med lägre prisnivåer skulle vara mindre attraktiv i jämförelse.

(81)

När det gäller HEG:s uppgift om GIL:s investeringar i GIL Cova under skadeundersökningsperioden bör det nämnas att GIL exporterade mycket små volymer till unionsmarknaden. Detta anses dock inte enbart bero på GIL:s investeringar i GIL Cova, utan huvudsakligen på de höga antidumpnings- och utjämningstullarna på GIL Indias export till unionen (totalt 15,7 %). Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs är det därför sannolikt att GIL kommer att återuppta sin export till unionen, trots sina investeringar i GIL Cova, även med tanke på företagets outnyttjade kapacitet och unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skälen 72–75.

(82)

När det gäller HEG:s påstående om exporttrenden efter översynsperioden, bör det framhållas att denna export skedde medan antidumpnings- och utjämningsåtgärderna var i kraft. Även om HEG:s exportvolym efter översynsperioden minskade är det därför troligt att HEG:s export till unionen kommer att öka om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs, med tanke på att HEG, trots de gällande åtgärderna, fortsatte sin export till unionsmarknaden till kraftigt dumpade priser och med tanke på företagets exportinriktade affärsmodell och outnyttjade kapacitet, som kan komma att öka i framtiden om efterfrågan på dess produkter ökar, vilket beskrivs i skälen 59–75.

(83)

När det gäller HEG:s avsikt att öka kapaciteten, bör det framhållas att under kontrollbesöket på plats hos HEG under 2016 visade företaget handläggarna en kort film som gav en översikt över HEG-gruppen. Ett av inslagen i filmen var företagets framtidsplaner på att öka sin tillverkningskapacitet. Dessutom förklarade företagets företrädare vid kontrollbesöket på plats att dessa planer för tillfället hade lagts på is mot bakgrund av att företaget inte fullt ut utnyttjade sin kapacitet och med tanke på den minskade globala efterfrågan. Om antidumpnings- och/eller utjämningsåtgärderna upphävs är det därför sannolikt att efterfrågan på indiska grafitelektrodsystem på unionsmarknaden kommer att öka och att HEG därför kommer att ha ett incitament att öka sin kapacitet för att tillgodose efterfrågan.

(84)

När det gäller HEG:s påstående om prisskillnader mellan unionsmarknaden och andra tredjelandsmarknader kan det framhållas att kommissionens jämförelse som tas upp i skälen 69 och 70 avser de indiska exporterande tillverkarnas genomsnittliga priser på andra tredjelandsmarknader och unionstillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden och inte de indiska tillverkarnas genomsnittliga priser på unionsmarknaden. Det kan påminnas om att HEG:s genomsnittliga pris på unionsmarknaden ligger på en tydligt dumpad nivå, som underskrider unionstillverkarnas genomsnittliga priser och därför inte lämpar sig för jämförelsen i fråga.

(85)

Mot bakgrund av ovanstående avvisas HEG:s påståenden.

(86)

En annan berörd part hävdade att till följd av lägre energiförbrukning, som är den viktigaste kostnadsfaktorn, och lägre arbetskraftskostnader, har de indiska tillverkarna tydliga komparativa fördelar sett till kostnadseffektivitet. Det bör emellertid noteras att undersökningen visade att den huvudsakliga kostnadsdrivande faktorn för tillverkningen av grafitelektrodsystem i Indien i praktiken är koks och inte energi eller arbetskraft. Även om det skulle finnas komparativa fördelar för de indiska tillverkarna, skulle detta ha en liknande effekt på exportpriset och normalvärdet och därmed inte påverka dumpningsmarginalen. Detta påstående är således felaktigt i sak och det avvisas därför.

(87)

Därför bekräftas kommissionens slutsats att det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas.

(88)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av åtta tillverkare (två enskilda företag och två grupper). Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(89)

Såsom nämns i skäl 61 är situationen för industrin för grafitelektrodsystem nära knuten till situationen i elektrostålindustrin, där grafitelektrodsystem används i elektrostålugnar för smältning av stålskrot. Under skadeundersökningsperioden rådde ogynnsamma marknadsvillkor inom elektrostålindustrin, med en nedgång i förbrukningen som även återspeglades i förbrukningen av grafitelektrodsystem.

(90)

Eftersom det endast finns två exporterande tillverkare av den berörda produkten i Indien, kan man inte använda exakta siffror i uppgifterna om import till Europeiska unionen av grafitelektrodsystem från Indien och andra tredjeländer, eftersom konfidentiella uppgifter måste skyddas enligt artikel 19 i grundförordningen.

(91)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga ihop

(92)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen

(93)

Förbrukningen i unionen minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt minskade förbrukningen i unionen med 7 % under 2013, men ökade med 4 % under perioden 2013–2014 och minskade sedan igen med 5 % från 2014 till översynsperioden.

(94)

Såsom anges i skälen 61 och 89 var den totala minskningen av efterfrågan en följd av ogynnsamma marknadsvillkor inom elektrostålindustrin, eftersom försäljningsvolymerna för grafitelektroder följer utvecklingen när det gäller volymerna för ståltillverkning i elektriska ugnar.

(95)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien att man i analysen av marknadsandelen och förbrukningen bör beakta unionstillverkarnas import från närstående företag i Förenta staterna, Mexiko, Japan och Malaysia, som skulle ha ökat betydligt under de senaste tre åren.

(96)

Importen från alla övriga tredjeländer beaktades vid beräkningen av förbrukningen i unionen, såsom förklaras i skäl 91, och avspeglas därför i den totala förbrukningen. Argumentet avvisades därför.

(97)

Importvolymerna minskade under skadeundersökningsperioden. De minskade väsentligt under 2013 (med 43 %), ökade under 2014 och minskade igen under översynsperioden. Totalt sett minskade de med 26 % under skadeundersökningsperioden.

(98)

Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av unionens förbrukning, såsom anges i skäl 91.

(99)

Marknadsandelen visade en liknande utveckling som importvolymerna, dvs. minskade under perioden 2012–2013, ökade under perioden 2013–2014 och minskade sedan igen mellan 2014 och översynsperioden. Den totala marknadsandelen minskade med 1,2 procentenheter under översynsperioden jämfört med 2012.

(100)

Marknadsandelen för importen från Indien i början av skadeundersökningsperioden låg på mellan 6 % och 7 %. Den minskade till mellan 4 % och 5 % i slutet av översynsperioden.

(101)

Kommissionen fastställde utvecklingen för priserna på importen från Indien på grundval av uppgifter i databasen enligt artikel 14.6. De var i stort sett i linje med de priser som rapporterats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(102)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpris  (21)

(103)

De genomsnittliga importpriserna sjönk totalt sett med 14 % under skadeundersökningsperioden. Importpriserna steg med 5 % under perioden 2012–2013, sjönk med 16 % under 2014 och sjönk med ytterligare 3 % under översynsperioden.

(104)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra i) de vägda genomsnittliga försäljningspriser per produkttyp till icke-närstående kunder på unionsmarknaden som togs ut av de unionstillverkare som ingick i urvalet, justerade till nivån fritt fabrik, och ii) motsvarande vägda genomsnittliga priser per produkttyp för importen från den samarbetsvilliga indiska tillverkaren till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån (dvs. inklusive omkostnader, försäkringar och frakt), med lämpliga justeringar för antidumpnings-/utjämningstullar och kostnader efter importen.

(105)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden.

(106)

För den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren visade jämförelsen på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 3 % på unionsmarknaden under översynsperioden. Om avdrag görs för antidumpnings- och utjämningstullarna i beräkningarna, skulle prisunderskridandemarginalen dock uppgå till 9 %. När det gäller den icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkaren importerades endast mycket små volymer under översynsperioden. Kommissionen har dock gjort en bedömning av prisunderskridandet. Kommissionen konstaterade en prisunderskridandemarginal på 12 %, om man i beräkningarna drar av de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna. Denna uppskattning grundar sig emellertid på en mycket liten importvolym och den tar, på grund av det bristande samarbetet, inte hänsyn till produkttyper. Därför är tillförlitligheten begränsad.

(107)

I linje med den minskade förbrukningen minskade importvolymen från alla andra tredjeländer med 10 % mellan 2012 och översynsperioden. Marknadsandelen för importen från alla andra tredjeländer uppgick till 22–23 % under skadeundersökningsperioden. Den största delen av importen kom från Kina, Förenta staterna, Mexiko, Ryssland och Japan, som var de enda länder som hade individuella marknadsandelar på mer än 1 % under översynsperioden.

(108)

Priserna på importen från Förenta staterna, Japan och Mexiko var högre än de priser som togs ut av de indiska exportörerna och av unionstillverkarna. Marknadsandelen för importen från Förenta staterna och Mexiko ökade med mindre än 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Japan minskade med 1,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(109)

Priserna på importen från Kina och Ryssland var lägre än de priser som togs ut av de indiska exportörerna och av unionstillverkarna (utom 2012 när det gäller Ryssland). Enligt de uppgifter som unionsindustrin lämnat i begäran om översyn, avser en del av importen från Kina grafitelektrodsystem med liten diameter (diameter på mindre än 400 millimeter), medan merparten av de grafitelektrodsystem som importeras från Indien eller tillverkas av unionsindustrin är grafitelektrodsystem med stor diameter (22) (diameter på mer än 400 mm), som är dyrare.

(110)

Marknadsandelen för importen från Kina ökade med 1 procentenhet under skadeundersökningsperioden och uppgick till 10–11 % under översynsperioden, medan marknadsandelen för importen från Ryssland uppgick till endast 2–3 % under översynsperioden och ökade med 0,3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Denna ökning skedde dock inte på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel, som ökade med 1,9 procentenheter under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 123.

(112)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(113)

Såsom nämns i skäl 14 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(114)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i begäran om översyn, årsredovisningar från den icke-samarbetsvilliga unionstillverkaren och kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Uppgifterna avsåg de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.