28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/1

(1)

Rådets förordning (EG) nr 329/2007 (2) ger verkan åt åtgärder som föreskrevs i beslut (Gusp) 2016/849, som bland annat upphävde och ersatte beslut 2013/183/Gusp (3). Den 30 november 2016 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 2321 (2016), som föreskriver nya åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea. Dessa omfattar exportförbud för koppar, nickel, silver, zink, statyer, helikoptrar, fartyg, strängare förbud inom transportsektorn och nya restriktioner inom banksektorn.

(2)

Den 27 februari 2017 antog rådet beslut (Gusp) 2017/345 (4), som ger verkan åt dessa åtgärder.

(3)

Förordning (EG) nr 329/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

För att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning blir verkningsfulla bör denna förordning träda i kraft omedelbart.

1.

I artikel 1 ska följande led läggas till:

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 4c

1.   Det ska vara förbjudet att från Nordkorea direkt eller indirekt importera, köpa eller överföra statyer enligt förteckningen i bilaga IIIa, oavsett om de har sitt ursprung i Nordkorea eller inte.

2.   Genom undantag från förbudet i punkt 1 får en medlemsstats berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd till import, köp eller överföring under förutsättning att medlemsstaten har fått ett förhandsgodkännande av sanktionskommittén efter en bedömning i det enskilda fallet.

Bilaga IIIa ska omfatta de statyer som avses i punkt 1.

Artikel 4d

1.   Det ska vara förbjudet att till Nordkorea direkt eller indirekt sälja, leverera, överföra eller exportera helikoptrar och fartyg enligt förteckningen i bilaga IIIb.

2.   Genom undantag från förbudet i punkt 1 får en medlemsstats berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd till sådan försäljning, leverans, överföring eller export, under förutsättning att medlemsstaten har fått ett förhandsgodkännande av sanktionskommittén efter en bedömning i det enskilda fallet.

3.   Bilaga IIIb ska omfatta de helikoptrar och fartyg som avses i punkt 1.

Artikel 4e

1.   Det ska vara förbjudet att

2.   Vid tillämpningen av denna artikel avses med fast egendom mark, byggnader och delar därav som är belägna utanför Nordkoreas territorium.”

4.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   Last, inbegripet personligt bagage och incheckat bagage, som befinner sig i eller transiteras genom unionen, inbegripet flygplatser, hamnar och frizoner, enligt vad som avses i artiklarna 243–249 i förordning (EU) nr 952/2013, ska inspekteras i syfte att säkerställa att den inte innehåller produkter som är förbjudna enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) eller 2321 (2016) eller enligt denna förordning, i fall där

5.

I artikel 5a.1d ska led a ersättas med följande:

6.

I artikel 5a ska punkt 1e utgå.

7.

I artikel 5a ska punkt 1f ersättas med följande:

”1f.   Genom undantag från punkt 1d a och c får medlemsstatens berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd för vissa representationskontor, dotterbolag eller bankkonton att förbli operativa, under förutsättning att sanktionskommittén i det enskilda fallet har fastställt att sådana kontor, dotterbolag eller konton krävs för humanitär verksamhet, för verksamhet vid diplomatiska beskickningar i Nordkorea, för verksamhet som bedrivs av FN eller dess fackorgan eller därmed förbundna organisationer, eller för något annat ändamål som är förenligt med målen för FN:s säkerhetsråds resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) eller 2321 (2016).”

8.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 5aa

1.   Det ska vara förbjudet för kredit- och finansinstitut som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16 att öppna bankkonto för nordkoreanska diplomatiska beskickningar eller konsulat och deras nordkoreanska medlemmar.

2.   Kredit- och finansinstitut som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16 ska senast den 11 april 2017 avsluta alla bankkonton som innehas eller kontrolleras av en nordkoreansk diplomatisk beskickning eller ett nordkoreanskt konsulat och deras nordkoreanska medlemmar.

3.   Genom undantag från punkt 1 får en medlemsstats berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, på begäran av en nordkoreansk diplomatisk beskickning, ett nordkoreanskt konsulat eller någon av deras medlemmar, tillåta att ett bankkonto per beskickning, konsulat och medlem öppnas, förutsatt att den medlemstaten är värdstat för beskickningen eller konsulatet eller att medlemmen av beskickningen eller konsulatet är ackrediterad i den medlemsstaten.

4.   Genom undantag från punkt 2 får en medlemsstats berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, på begäran av en nordkoreansk diplomatisk beskickning, ett nordkoreanskt konsulat eller någon av deras medlemmar, tillåta att ett bankkonto fortsätter att hållas öppet, förutsatt att medlemsstaten har fastställt att den är värdstat för beskickningen eller konsulatet eller att medlemmen av beskickningen eller konsulatet är ackrediterad i den medlemsstaten samt att de inte har något annat bankkonto i den medlemsstaten. Om beskickningen, konsulatet eller den nordkoreanska medlemmen har mer än ett bankkonto i den berörda medlemsstaten får beskickningen, konsulatet eller medlemmen ange vilket bankkonto som ska bibehållas.

5.   Om inte annat anges i de tillämpliga bestämmelserna i 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser och 1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser ska medlemsstaterna underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om namn och identifieringsuppgifter rörande alla nordkoreanska medlemmar av den diplomatiska beskickning och det konsulat som är ackrediterade i den berörda medlemsstaten, senast den 13 mars 2017, samt om därefter följande uppdateringar inom en vecka efter varje ändring av den förteckningen. Medlemsstaterna ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla tillstånd som beviljas enligt punkterna 3 och 4. En medlemsstats berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, får informera kredit- och finansinstitut i den medlemsstaten om identiteten på nordkoreanska medlemmar av en diplomatisk beskickning eller ett konsulat som är ackrediterade i den eller någon annan medlemsstat.”

9.

I artikel 6 ska följande punkt införas:

”1a.   Alla fartyg som förtecknas i bilaga IVa och de tillgångar och ekonomiska resurser som innehas av dem ska frysas om sanktionskommittén så beslutar. Bilaga IVa ska omfatta de fartyg som förtecknats av sanktionskommittén enligt punkt 12 i FN:s säkerhetsråds resolution 2321 (2016).”

10.

Artikel 9b ska ersättas med följande:

”Artikel 9b

1.   Det ska vara förbjudet att tillhandahålla finansiering eller finansiellt stöd till handel med Nordkorea, inbegripet exportkrediter, garantier eller försäkringar, till fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är delaktiga i sådan handel.

2.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstatens berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd till finansiell hjälp till handel med Nordkorea, under förutsättning att medlemsstaten har fått ett förhandsgodkännande av sanktionskommittén efter en bedömning i det enskilda fallet.

3.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om alla tillstånd som den beviljar enligt punkt 2.”

11.

Artikel 11a ska ändras på följande sätt:

12.

Artikel 11b ska ersättas med följande:

”Artikel 11b

1.   Det ska vara förbjudet att

2.   Genom undantag från förbudet i punkt 1 a får en medlemsstats berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd till leasing, befraktning eller tillhandahållande av besättningstjänster, under förutsättning att medlemsstaten har fått ett förhandsgodkännande av sanktionskommittén efter en bedömning i det enskilda fallet.

3.   Genom undantag från förbuden i punkt 1 b och c får medlemsstatens berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd till innehav, leasing, drift eller tillhandahållande av tjänster för klassificering av fartyg eller tillhörande tjänster till fartyg som för nordkoreansk flagg, eller till registrering eller behållande i registret av fartyg som ägs, kontrolleras eller drivs av Nordkorea eller nordkoreanska medborgare, under förutsättning att medlemsstaten har fått ett förhandsgodkännande av sanktionskommittén efter en bedömning i det enskilda fallet.

4.   Genom undantag från förbudet i punkt 1 e får medlemsstatens behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd till tillhandahållande av försäkrings- eller återförsäkringstjänster, under förutsättning att sanktionskommittén på förhand i det enskilda fallet har fastställt att fartyget bedriver verksamhet som uteslutande har försörjningssyfte och inte kommer att utnyttjas av nordkoreanska personer eller enheter för att skapa intäkter, eller som uteslutande har ett humanitärt syfte.

5.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om alla tillstånd som beviljas enligt punkterna 2, 3 och 4.”

13.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 11c

Genom undantag från de förbud som härrör från FN:s säkerhetsråds resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2070 (2016) eller 2321 (2016) får en medlemsstats berörda behöriga myndighet, som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II, ge tillstånd till all verksamhet med avseende på vilken sanktionskommittén i det enskilda fallet har fastställt att den är nödvändig för att underlätta arbetet för internationella och icke-statliga organisationer som tillhandahåller bistånd och katastrofhjälp i Nordkorea till förmån för Nordkoreas civilbefolkning, i enlighet med punkt 46 i FN:s säkerhetsråds resolution 2321 (2016).”

14.

I artikel 13.1 ska leden c, d och g ersättas med följande:

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/9

(1)

Rådets förordning (EG) nr 765/2006 (2) innehåller ett förbud mot export till personer, enheter eller organ av utrustning som kan användas för internt förtryck i Vitryssland samt mot tillhandahållandet av därtill kopplat tekniskt bistånd, förmedlingstjänster, finansiering eller ekonomiskt bistånd.

(2)

Förordning (EG) nr 765/2006 ger verkan åt de åtgärder som föreskrivs i beslut 2012/642/Gusp.

(3)

Genom rådets beslut (Gusp) 2017/350 (3) om ändring av beslut 2012/642/Gusp undantas skidskytteutrustning från exportförbudet.

(4)

Inget i denna förordning bör påverka licenskraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 (4).

(5)

Förordning (EG) nr 765/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla bör denna förordning träda i kraft omedelbart.

1.

I artikel 1a ska följande punkt läggas till:

”4.   Punkt 1 ska inte tillämpas på gevär eller ammunition till dessa, och sikten, vilka förtecknas i bilaga IV och som även överensstämmer med specifikationerna för skidskytteutrustning som definieras i Internationella skidskytteförbundets evenemangs- och tävlingsregler och är uteslutande avsedda för användning vid skidskytteevenemang och skidskytteträning.”

2.

I artikel 1b ska följande punkt läggas till:

”4.   Punkt 1 ska inte tillämpas på gevär eller ammunition till dessa, och sikten, vilka förtecknas i bilaga IV och som även överensstämmer med specifikationerna för skidskytteutrustning, som definieras i Internationella skidskytteförbundets evenemangs- och tävlingsregler och är uteslutande avsedda för användning vid skidskytteevenemang och skidskytteträning.”

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/11

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Italiens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pistacchio Verde di Bronte”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 21/2010 (2).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning  (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/12

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Tysklands ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Schwäbische Spätzle/Schwäbische Knöpfle”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 186/2012 (2).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning  (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/13

(1)

Det finns ett fel i den nederländska språkversionen av kommissionens förordning (EU) nr 1321/2014 (2) i dess lydelse enligt förordning (EU) 2015/1088 (3), närmare bestämt i punkt 145.A.55 c.3 i bilaga II (Del-145), vad gäller det antal år som omfattas av den bevarade underhållsdokumentation som ska distribueras. Det är därför nödvändigt att rätta den nederländska språkversionen. De övriga språkversionerna berörs inte.

(2)

Det finns ett fel i de bulgariska, estniska och tyska språkversionerna av förordning (EU) nr 1321/2014 i dess lydelse enligt förordning (EU) 2015/1088, närmare bestämt i punkt 145.A.70 a.6 i bilaga II (Del-145), där termen ”stödpersonal” har utelämnats. Det är därför nödvändigt att rätta de bulgariska, estniska och tyska språkversionerna. De övriga språkversionerna berörs inte.

(3)

Förordning (EU) nr 1321/2014 bör därför rättas i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 65.1 i förordning (EG) nr 216/2008.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/15

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för användningen.

(2)

Denna förteckning får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 (2), antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan.

(3)

Den 27 maj 2015 lämnades en ansökan in om godkännande av användningen av steviolglykosider (E 960) som sötningsmedel i vissa energireducerade konfektyrvaror. Ansökan delgavs därefter medlemsstaterna i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(4)

Steviolglykosider är energifria, sötsmakande beståndsdelar och kan användas för att ersätta energigivande sockerarter i vissa konfektyrvaror för att på så sätt minska energiinnehållet i dessa produkter och för att erbjuda konsumenterna energireducerade produkter i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1333/2008. Kombinerad användning av steviolglykosider och socker tillför produkter sötma och en bättre smakprofil jämfört med produkter där endast steviolglykosider används som sötningsmedel eftersom socker döljer eftersmaken av steviolglykosider.

(5)

Enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska kommissionen begära ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) innan unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 uppdateras.

(6)

År 2010 antog myndigheten ett vetenskapligt yttrande (3) om säkerheten hos steviolglykosider för den föreslagna användningen som livsmedelstillsats (E 960) och fastställde ett acceptabelt dagligt intag (ADI) på 4 mg/kg kroppsvikt/dag, uttryckt som steviolekvivalenter.

(7)

Myndigheten såg över exponeringsbedömningen för steviolglykosider 2015 och konstaterade att den uppskattade exponeringen låg under ADI för alla åldersgrupper, utom för småbarn i den övre delen av den högexponerade gruppen (95:e percentilen), i ett land (4). Exponeringsberäkningar som Rijksinstituut voor Volksgezondheid en Milieu utförde under 2015 visade att den föreslagna utvidgningen av användningen, under förutsättning av en marknadsandel på 25 % för produkter som innehåller steviolglykosider och 100 % varumärkeslojalitet, inte påverkar den 95:e percentilen av exponeringen hos småbarn i åldern två till sex år i Nederländerna.

(8)

I sitt yttrande från 2015 angav myndigheten att det inte var möjligt att inom FoodEx-klassificeringssystemet återspegla alla de begränsningar/undantag som gäller för användningen av steviolglykosider (E 960) i livsmedel i livsmedelskategori 05.2. Därför tilldelades hela den livsmedelskategorin det högsta gränsvärdet på 2 000 mg/kg, vilket resulterade i en överskattning av exponeringen. Dessutom identifierades livsmedel i kategori 05.2, ”Andra konfektyrvaror inklusive mikrosötsaker för frisk andedräkt”, inte som en av de livsmedelskategorier som utgör huvudkällor till exponering för steviolglykosider (E 960).

(9)

Med tanke på att den uppskattade exponeringen ligger under ADI för alla åldersgrupper medför de föreslagna användningarna och mängderna av steviolglykosider (E 960) som sötningsmedel inte några risker.

(10)

Användningen av steviolglykosider (E 960) bör därför godkännas som sötningsmedel i vissa energireducerade konfektyrvaror i livsmedelskategori 05.2, ”Andra konfektyrvaror inklusive mikrosötsaker för frisk andedräkt”: hårda konfektyrvaror (hårda karameller och klubbor), mjuka konfektyrvaror (karameller med visst tuggmotstånd, fruktgummi och skumprodukter/marshmallows), lakrits, nougat och marsipan (vid en maximihalt på 350 mg/kg), starkt smaksatta halspastiller (vid en maximihalt på 670 mg/kg) och mikrosötsaker för frisk andedräkt (vid en maximihalt på 2 000 mg/kg).

(11)

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/18

(1)

Den 7 oktober 2016 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en provisorisk antidumpningstull på import till Europeiska unionen (nedan kallad unionen) av platta produkter av olegerat eller legerat stål (utom rostfritt stål, kisellegerat stål, verktygsstål och snabbstål), varmvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag, inte i ringar eller rullar, med en tjocklek av mer än 10 mm och en bredd av minst 600 mm eller en tjocklek av minst 4,75 mm men högst 10 mm och en bredd av minst 2 050 mm (nedan kallat grovplåt) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1777 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull).

(2)

Kommissionen inledde sin undersökning den 13 februari 2016 genom att offentliggöra ett inledningstillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning, till följd av ett klagomål som European Steel Association ingav den 4 januari 2016 (nedan kallad Eurofer) på uppdrag av tillverkare som står för mer än 25 procent av unionens totala produktion av grovplåt.

(3)

I enlighet med skälen 28 och 29 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 januari 2015 till den 31 december 2015 (nedan kallad undersökningsperioden), och undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Kommissionen lät import av grovplåt med ursprung i Kina bli föremål för registrering den 11 augusti 2016 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1357 (3) (nedan kallad registreringsförordningen). Registreringen av import upphörde i och med att provisoriska åtgärder infördes den 8 oktober 2016.

(5)

Berörda parter kunde lämna synpunkter inom 20 dagar efter registreringen. Inga synpunkter inkom.

(6)

Efter offentliggörandet av de viktigaste omständigheterna och övervägandena utifrån vilka en provisorisk antidumpningstull infördes (nedan kallat det provisoriska offentliggörandet) lämnade Eurofer, en förening för ståltillverkare från Kina (Cisa), en exporterande tillverkare från Kina, en grovplåtsimportör i unionen som avses i skäl 34 i förordningen om provisorisk tull (nedan kallad en importör) och en tillfällig sammanslutning av användare inom den varuproducerande näringen i efterföljande led (vindkraftverk), skriftliga synpunkter om de provisoriska avgörandena.

(7)

De parter som så önskade gavs tillfälle att bli hörda. En exporterande tillverkare från Kina, Cisa och en importör hördes.

(8)

Kommissionen beaktade de berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter, och svarade på dem enligt nedan.

(9)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena. För att kontrollera oberoende importörers svar på frågeformuläret gjordes kontrollbesök på plats hos följande parter:

(10)

Kommissionen informerade alla parter om de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av grovplåt med ursprung i Kina och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter).

(11)

Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Eurofer, Cisa och en importör lämnade skriftliga synpunkter efter det slutliga meddelandet av uppgifter och vid en utfrågning. Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(12)

Cisa hävdade att ett urval unionstillverkare som står för 28,5 procent av den totala försäljningen inom unionsindustrin var för litet och att det inte täckte försäljningen i tillräcklig grad.

(13)

Som anges i skäl 12 i förordningen om preliminär tull gjordes urvalet av unionstillverkare på grundval av de största representativa försäljningsvolymerna i unionen under undersökningsperioden som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(14)

Redan av det skälet måste argumentet avvisas. Såsom anges i skäl 197 råder en nästan fullständig motsvarighet på över 90 % (per volym) och omkring 70 % (per produktkontrollnummer som används för att skilja mellan produkttyper i undersökningen) mellan de produkttyper som exporterades av de exporterande tillverkare från Kina som ingick i urvalet och de produkttyper som unionstillverkarna i urvalet sålde på unionsmarknaden.

(15)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter återkom Cisa till denna fråga i sina kommentarer och vid utfrågningen, och meddelade att det är mycket svårt att tro att det råder en nästan fullständig motsvarighet mellan produktkontrollnummer om en majoritet av dem inte säljs av alla tre unionstillverkare som ingår i urvalet. Kommissionen noterar att motsvarigheterna mellan produktkontrollnumren verifierades en gång till och att de procentsatser som angavs i skäl 14 befanns korrekta.

(16)

Kommissionen påpekar i det här sammanhanget att ”motsvarighet” innebär att i fråga om en produkttyp som exporteras av de exporterande tillverkare från Kina som ingår i urvalet med ett givet produktkontrollnummer, så finns det minst en transaktion för produkttypen under samma produktkontrollnummer för de unionstillverkare som ingår i urvalet. En motsvarighet på över 90 % per volym innebär att 90 % av importtransaktionerna hos de exporterande tillverkare från Kina som ingår i urvalet omfattas av ett produktkontrollnummer för vilket det finns minst en transaktion för de unionstillverkare som ingår i urvalet. En motsvarighet på 70 % per produktkontrollnummer betyder att i fråga om 70 % av de produkttyper som importeras med ett visst produktkontrollnummer finns det minst en motsvarande transaktion för de unionstillverkare som ingår i urvalet.

(17)

Kommissionen konstaterar därför att urvalet av unionstillverkare är representativt, även om enbart den omständigheten att det grundades på den största volym som rimligen kunde undersökas inte är ett tillräckligt argument.

(18)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på stickprovsmetoden bekräftar kommissionen de provisoriska avgöranden som anges i skälen 11–24 i förordningen om provisorisk tull.

(19)

Enligt skäl 25 i förordningen om provisorisk tull har sju grupper av exporterande tillverkare i Kina angett att de önskar begära en enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(20)

Ingen av dessa exporterande tillverkare svarade på frågeformuläret, och därför ansåg man inte att några begäranden hade mottagits. En av de sju exporterande tillverkarna sände dock tillbaka ett formulär för ansökan om marknadsekonomisk status och begärde, efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull, att kommissionen skulle behandla denna ansökan.

(21)

Med tanke på att den exporterande tillverkaren inte skickade tillbaka ett frågeformulär avvisades företagets begäran, eftersom den exporterande tillverkaren inte hade visat att den uppfyller villkoren för att beviljas en enskild undersökning. Mot denna bakgrund informerades den exporterande tillverkaren om att inlämnandet av ett formulär för ansökan om marknadsekonomisk status inte var tillräckligt för att styrka dess begäran. Kommissionen bedömde inte ansökan om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 d i grundförordningen eftersom företaget inte ingick i urvalet och inte heller hade begärt enskild undersökning.

(22)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på den enskilda undersökningen, bekräftar kommissionen de provisoriska avgöranden som anges i skäl 25 i förordningen om provisorisk tull.

(23)

I skälen 30 och 31 i förordningen om provisorisk tull anges den provisoriska definitionen av den berörda produkten.

(24)

I skälen 34 och 41 i förordningen om provisorisk tull anges invändningar från en importör och kommissionens bedömning av dessa när det gäller produktdefinitionen.

(25)

Till följd av införandet av provisoriska åtgärder framförde en importör och Cisa ytterligare invändningar där man hävdade att vissa produkttyper, nämligen

som man själv kallar för specialgrovplåt inte bör omfattas av produktdefinitionen.

(26)

Kommissionen konstaterar att både ”specialgrovplåt” och annan grovplåt kan måttillverkas, så detta är inte ett relevant kriterium för att skilja mellan produkttyperna.

(27)

Ett antal argument till stöd för denna begäran om uteslutande framfördes, och de analyseras individuellt nedan.

(28)

Till att börja med påminner kommissionen om att enligt rättspraxis specificeras varken i grundförordningen eller i WTO:s antidumpningsavtal omfattningen av begreppet berörd produkt. Domstolen anser därför att kommissionen har stor frihet när den definierar vad som avses med berörd produkt. Framför finns inget krav på homogenitet eller likhet mellan de aktuella produkterna. Unionsdomstolarna ansåg det snarare relevant huruvida alla aktuella produkter delar samma fysikaliska och tekniska egenskaper. Tribunalen har också ansett att slutanvändning och utbytbarhet kan vara relevanta kriterier.

(29)

Kommissionen kommer först att redogöra för analysen av de kriterierna i det aktuella fallet och därefter förklara hur den utövade sin frihet mot den bakgrunden.

(30)

En importör hävdade att ”specialgrovplåt” enkelt kan särskiljas från ”råvarugrovplåt” genom kemiska egenskaper som kolhalt, fysikaliska egenskaper som hållfasthet eller brinellhårdhet och tekniska egenskaper som kvalitetsbeteckningar eller tjocklek.

(31)

Cisa hävdade att tjockleksparametern är det absolut viktigaste kriteriet (per exportvolym) för att särskilja ”specialgrovplåt”, vilket omfattar över hälften av de produkter som utesluts. Cisa grundade sitt argument för uteslutande från produktdefinitionen på strukturen hos det produktkontrollnummer som används för att gruppera de olika produkttyperna i undersökningen.

(32)

Produktkontrollnumrets struktur används för att säkerställa att produkter med jämförbara kostnader och priser jämförs – den ger inga indikationer på produktens användningsområde eller utbytbarhet. När det gäller tjocklek säger produktkontrollnumret inte heller något om produktens fysikaliska, kemiska eller tekniska egenskaper. Ingen av de berörda parterna kunde i synnerhet visa att grovplåt med en tjocklek av 155 mm inte har samma slutanvändning och inte är utbytbar mot grovplåt med en tjocklek av 145 mm, när alla andra parametrar är likvärdiga.

(33)

Även om det kan finnas särskilda skillnader i de specifika egenskaper som anges i skäl 30, visar detta inte att ”specialgrovplåt” inte har samma grundläggande egenskaper som ”råvarugrovplåt”.

(34)

Eurofer begärde att produktdefinitionen skulle bibehållas och stödde kommissionens argument i skälen 36 och 41 i förordningen om provisorisk tull.

(35)

Man hävdade dessutom att de dumpade importerna från Kina omfattar flera olika stålsorter och dimensioner samt såväl legerat som olegerat grovplåtsstål. Avslutningsvis konstaterade man att det inte finns något särskilt krav om homogenitet eller likhet mellan de produkter som omfattas av den berörda produktdefinitionen.

(36)

Kommissionen konstaterar att det mycket riktigt är vanligt i antidumpningsundersökningar att produktdefinitionen omfattar hundratals eller till och med tusentals produkttyper som inte är identiska eller homogena men ändå har samma grundläggande egenskaper, vilket är fallet i denna undersökning.

(37)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter återkom Cisa, Eurofer och en importör till denna fråga i sina kommentarer och vid utfrågningen:

(38)

När det gäller ovanstående kommentarer noterar kommissionen att så som är fallet i de flesta undersökningar täcker definitionen av den berörda produkten ett brett utbud av produkttyper som delar samma eller liknande grundläggande fysikaliska, tekniska och kemiska egenskaper. Det faktum att dessa egenskaper kan variera från produkttyp till produkttyp kan leda till att ett brett utbud av typer omfattas.

(39)

Kommissionen noterar vidare att även om olika typer av grovplåt har olika tjocklek, stålsorter etc., så kunde Cisa och en importör inte visa eller lämna in bevisning eller tyngre argument för att tjockleken på 150 mm skulle utgöra en lämplig distinktion mellan ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt” av skäl som rör fysikaliska, tekniska och kemiska egenskaper eller slutanvändning eller utbytbarhet (se avsnitt 2.1.2).

(40)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt” har samma grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper.

(41)

Cisa och en importör hävdade även att import av ”specialgrovplåt” har en helt annan slutanvändning, och att sådan plåt inte kan ersättas med ”råvarugrovplåt”. Cisa framhöll att importen av ”specialgrovplåt” främst sker till unionens metallformningsindustri, som är beroende av sådan import.

(42)

Samtidigt framhöll en importör att ”specialgrovplåt” används inom flera olika industrier, t.ex. för gruv- och anläggningsmaskiner (”gula varor”), kranar och lyftutrustning, brokonstruktioner, vindkraftverk samt inom energisektorn osv.

(43)

Inga användare i unionen eller inom de industrier som anges i skälen 41 och 42 gav sig till känna för att stödja argumentet i skäl 40. Särskilt för vindkraftverk visade bevis som lämnades av denna importör och andra berörda parter tvärtom att vindkraftverkstillverkare faktiskt köper grovplåt som inte omfattas av den definition av ”specialgrovplåt” som föreslagits av en importör eller Cisa, utan snarare av deras definition av ”råvarugrovplåt”.

(44)

Kommissionen noterar att det faktiskt finns flera slutanvändningsområden för ”specialgrovplåt”. Berörda parter har dock inte lämnat någon detaljerad bevisning (till exempel fakturor till användare inom dessa branscher som visar att branscherna faktiskt använder dessa produkter) som skulle göra det möjligt för kommissionen att göra en bedömning av om dessa slutanvändningar är olika för ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt”, eller om det i praktiken är så att alla slutanvändare kan ersätta den ena med den andra. Följaktligen lämnades ingen bevisning som visar att ”specialgrovplåt” inte är utbytbar mot annan grovplåt.

(45)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter återkom Cisa, Eurofer och en importör till denna fråga i sina kommentarer och vid utfrågningen. Cisa framförde inga nya argument. En importör ansåg att användningen av grovplåt beror på beräknat konstruktionsvärde och mekanisk påverkan (kopplat till fysikaliska och kemiska egenskaper) och på kommersiella aspekter (kopplade till priser och tillverkningskostnader).

(46)

Som stöd för detta hänvisade de till följande:

(47)

Kommissionen noterar att varken Cisa eller en importör kunde lämna in bevisning eller tyngre argument för att tjockleken på över eller under 150 mm skulle utgöra en objektiv distinktion mellan ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt”.

(48)

Ingen bevisning har heller lämnats in för att det inte finns någon överlappning eller konkurrens mellan närliggande segment av grovplåt, till exempel mellan dem av en tjocklek på 145 och 155 mm. Tvärtom visade flera av de fakturor som lämnades in av en importör att ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt” såldes på samma faktura till samma kund.

(49)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ansåg en importör att kommissionen skulle kunna skapa ett nytt separat Taric-nummer för att skilja mellan ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt” genom hänvisning till fysikaliska och kemiska egenskaper samt tjocklek. Importören ansåg vidare att det borde införas ett formellt krav på en inspektionsrapport av ett oberoende marknadsundersökningsföretag för att certifiera ovanstående åtskillnad efter tullklarering.

(50)

Eftersom parametern tjocklek på 150 mm som brytpunkt mellan ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt” inte motiveras korrekt, behöver inte argumentet om definition av tullkoder och formell inspektion som föreslagit av importören behandlas. Kommissionen håller dock med om att i princip är det möjligt att ur teknisk synvinkel undanta vissa produkter från produktdefinitionen. Den avgörande frågan är dock om ett sådant undantagande, oavsett om det baseras på rättsliga, ekonomiska och politiska överväganden, är motiverat (se följande avsnitt).

(51)

En importör lämnade i sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter ett antal anonymiserade fakturor och beskrev dem som deras försäljning av ”specialgrovplåt” för användning i gruv- och anläggningsmaskiner (”gula varor”), kranar och lyftutrustning, brokonstruktioner, vindkraftverk samt inom energisektorn osv. Importören godtog också kommissionens metoder för att kontrollera dessa uppgifter.

(52)

Kommissionen anser inte att den typen av kontroll behövs i det aktuella fallet. Med tanke på att erbjudandet från importören kom mycket sent, skulle det också ha varit mycket svårt praktiskt sett, för att inte säga omöjligt, att genomföra kontrollen.

(53)

Tvärtom, som sägs i skäl 47, visade flera av de fakturor som lämnades in av denna importör att ”specialgrovplåt” och ”råvarugrovplåt” såldes på samma faktura till samma kund. Detta visar otvetydigt att samma kunder kan använda bägge grovplåtstyper och också gör det.

(54)

En importör hänvisade också i sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter till en skrift från Stahl-Informations-Zentrum som innehöll olika användningsområden för grovplåt. Kommissionen har noterat denna rapport i vederbörlig ordning och är medveten om olika användningsområden för grovplåt. Men som sägs i skäl 44 lämnades ingen bevisning som visar att ”specialgrovplåt” inte är utbytbar mot annan grovplåt.

(55)

Slutligen hänvisade en importör i sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter till antidumpningsåtgärder mot grovplåt i Australien och Förenta staterna, där vissa uteslutanden av produkttyper skedde på grundval av sort och tjocklek.

(56)

Kommissionen noterar dock att dessa uteslutanden skedde vid inledandet av dessa förfaranden, och det saknas dessutom motivering till besluten om dessa uteslutanden. Beslut fattade av andra WTO-medlemmar föregriper hursomhelst inte situationen i unionen.

(57)

I sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter skrev Eurofer att de sorter som definierats av en importör och Cisa som ”specialgrovplåt” bara baseras på deras egna godtyckliga klassificering. Som underbyggnad för detta hänvisade Eurofer till två exempel som bekräftar kommissionens resultat i skäl 47:

(58)

Kommissionen avfärdar därför påståendet att ”specialgrovplåt” har en annan slutanvändning och inte kan ersättas med de andra produkter som omfattas av undersökningen.

(59)

Kommissionen noterar att det faktum att det inom produktdefinitionen av grovplåt kan göras skillnad mellan olika typer, sorter, kvaliteter osv. av grovplåt och att det kan finnas skillnader i tillverkningsmetoder och -kostnader, inte utesluter att de kan betraktas som en enda produkt om de har samma grundläggande fysikaliska, tekniska och/eller kemiska egenskaper. I detta sammanhang hänvisar kommissionen till den rättspraxis som citeras i skäl 28.

(60)

Kommissionen medger också att om den tyckte det vore lämpligt, så kunde den utesluta vissa produkter från undersökningen, vilket undersökande myndigheter i andra WTO-medlemsstater har gjort.

(61)

Med tanke på bedömningen av de fakta som framkommit under undersökningen, anser kommissionen dock inte att ett sådant uteslutande är berättigat.

(62)

Cisa lämnade in en beräkning som visar att ett uteslutande av ”specialgrovplåt” skulle motsvara 9,2 % av den totala importen från Kina. Cisa hävdade därför att uteslutandet av ”specialgrovplåt” från produktdefinitionen kommer att få en mycket begränsad inverkan på undersökningens allmänna resultat och att det inte skulle äventyra den allmänna effekten av antidumpningsåtgärder på import av dumpad grovplåt, eftersom ”råvarugrovplåt” fortfarande skulle omfattas av åtgärderna.

(63)

En analys av exportförsäljningen vid de exporterande tillverkare från Kina som ingick i urvalet på grundval av produktkontrollnumret visar att ”specialgrovplåt” medför lägre försäljningspriser inom unionsindustrin och därmed bidrar till den skada som unionsindustrin lider.

(64)

Eftersom det inte kan fastställas att ”specialgrovplåt” har en annan slutanvändning än ”råvarugrovplåt” och att de inte är utbytbara mot varandra kan denna för närvarande begränsade försäljning inte användas för att visa att uteslutandet av dessa varor inte skulle äventyra åtgärdernas effektivitet. Om ”specialgrovplåt” skulle uteslutas från produktdefinitionen kan användare som för närvarande köper ”råvarugrovplåt” i själva verket gå över till specialgrovplåt, och därmed undvika tullarna och äventyra åtgärdernas effektivitet.

(65)

Dessutom, till skillnad från situationen i övriga WTO-medlemsstater, tillverkas alla typer av grovplåt i betydande kvantiteter av unionstillverkare, och samtliga dessa produkter drabbas av skadlig dumpning.

(66)

På grundval av detta avvisar kommissionen argumentet att uteslutandet av ”specialgrovplåt” inte skulle äventyra antidumpningsåtgärdernas effektivitet.

(67)

På grundval av det ovanstående drar kommissionen slutsatsen att inget av de argument som framförts av Cisa och en importör visar att ”specialgrovplåt” bör undantas från undersökningens produktdefinition.

(68)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på produktdefinitionen, bekräftar kommissionen den definition som ges av den berörda produkten i enlighet med skälen 30 och 31 i förordningen om provisorisk tull.

(69)

Såsom anges i skäl 43 i förordningen om provisorisk tull ansökte ingen av de exporterande tillverkare som ingick i avtalet om marknadsekonomisk status, och ingen begäran om enskild undersökning beviljades.

(70)

I förordningen om provisorisk tull valde kommissionen Australien som jämförbart land enligt artikel 2.7 i grundförordningen.

(71)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull angav Cisa att man, i en inlaga i början av utredningen, hade framfört synpunkter på att Förenta staterna eventuellt skulle användas som jämförbart land, och man uttryckte stor oro eftersom detta skulle innebära att kommissionen då skulle använda sig av uppgifter från företag som har koppling till unionsindustrin. Cisa angav att kommissionen borde använda uppgifter från andra länder och endast använda Förenta staterna som jämförbart land som en sista utväg, om andra länder inte samarbetade.

(72)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull, framförde Eurofer, en exporterande tillverkare i Kina och Cisa synpunkter på att Australien hade valts, och begärde att kommissionen i stället skulle använda sig av Förenta staterna.

(73)

Eurofer och den kinesiska exporterande tillverkaren föreslog att kommissionen skulle använda sig av uppgifter från Förenta staterna, eftersom det fanns fler konkurrerande inhemska tillverkare där och att det därför skulle finnas uppgifter om fler produkttyper jämfört med den enda australiska tillverkaren.

(74)

Med tanke på att endast en amerikansk tillverkare samarbetade i undersökningen skulle uppgifter från andra tillverkare inte finnas tillgängliga om Förenta staterna hade valts som jämförbart land.

(75)

Cisa begärde att kommissionen skulle beräkna dumpningsmarginaler utifrån uppgifter från den enda samarbetande amerikanska tillverkaren och att kommissionen, om resultatet blev ett helt annat än vid den provisoriska beräkningen där Australien användes som jämförbart land, skulle dra slutsatsen att Australien inte är något lämpligt jämförbart land och i stället använda sig av Förenta staterna.

(76)

Denna begäran avslogs. Såsom anges i skälen 44–52 i förordningen om provisorisk tull har Australien valts som jämförbart land, och deras nya argument visade inte att Australien inte är lämpligt.

(77)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter lämnade Cisa in ytterligare kommentarer om Australiens lämplighet som jämförbart land.

(78)

I dessa kommentarer noterades först att de dumpningsmarginaler som beräknats för de exporterande tillverkarna från Kina var högre än skademarginalerna och att det australiska normalvärdet därför var högre än unionsindustrins icke-skadevållande pris när det beräknas genomsnittligt. Mot denna bakgrund drog Cisa slutsatsen att Australien inte kan komma i fråga som giltigt jämförbart land.

(79)

Detta argument tillbakavisas. Nivån på normalvärdet som baseras på priserna eller kostnaderna i det berörda landet med marknadsekonomi är information som verifieras efter det att det jämförbara landet valts ut. Normalvärdet är det inhemska priset för den likadana produkten på marknaden i ett land med marknadsekonomi och inte ett skäl för att avvisa Australien som ett jämförbart land.

(80)

För det andra hänvisade Cisa till ett färskt fall mot Kina (armeringsjärn med hög utmattningshållfasthet) (12) där de påstod att kommissionen hade tagit bort vissa produkttyper från normalvärdet i det jämförbara landet efter det att berörda parter hade ifrågasatt de mycket höga inhemska priserna och tillverkningskostnaderna i det jämförbara landet.

(81)

Det exempel som Cisa lyfter fram saknar relevans för det aktuella fallet. I fallet med armeringsjärn med hög utmattningshållfasthet identifierade kommissionen vissa produkttyper som tillverkats enligt standarder i ett jämförbart land och inte konkurrerade med produkttyper som exporteras från Kina. Dessa särskilda produkttyper beaktades inte när man jämförde normalvärdet med exportpriset för de exporterande tillverkarna från Kina.

(82)

Eftersom Cisa inte påstått att tillverkaren i Australien tillverkar produkttyper som inte konkurrerar med de produkttyper som exporteras från Kina till unionen, är exemplet inte relevant.

(83)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på frågan om jämförbart land, bekräftar kommissionen därför sitt preliminära beslut att använda Australien som ett jämförbart land, i enlighet med skäl 52 i förordningen om provisorisk tull.

(84)

Eurofer lämnade synpunkter på kommissionens provisoriska metod i skäl 68 i förordningen om provisorisk tull när det gäller produkttyper som inte sålts av den jämförbara tillverkaren. Eurofer begärde att kommissionen skulle införa en ändring som beaktar de högre kostnaderna för produkter som inte sålts på hemmamarknaden i det jämförbara landet.

(85)

Kommissionen avvisar denna begäran, eftersom de enda uppgifter som finns tillgängliga om kostnad eller pris för grovplåt i Australien är de kontrollerade uppgifterna från den jämförbara tillverkaren i landet. Eftersom tillverkaren inte tillverkade en viss produkttyp som exporteras av en exporterande tillverkare från Kina finns det inga tillgängliga uppgifter för att göra en sådan justering.

(86)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på normalvärdet, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 53–68 i förordningen om provisorisk tull.

(87)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på exportpriserna, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 69 och 70 i förordningen om preliminär tull.

(88)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på jämförelsen, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 71–73 i förordningen om provisorisk tull.

(89)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på dumpningsmarginalerna, bekräftar kommissionen de provisoriska dumpningsmarginaler som anges i tabell 2 i förordningen om provisorisk tull.

(90)

I frånvaro av synpunkter på definitionen av unionsindustrin och unionstillverkning, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 82–85 i förordningen om provisorisk tull.

(91)

I frånvaro av synpunkter på förbrukningen i unionen, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 86–89 i förordningen om provisorisk tull.

(92)

I frånvaro av synpunkter på volymen och marknadsandelen gällande importen från Kina, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 90–94 i förordningen om provisorisk tull.

(93)

Eurofer framhöll att kommissionen bör vara vaksam så att den inte underskattar prisunderskridandemarginalen genom att göra orealistiskt stora justeringar för kostnader efter import.

(94)

Kommissionen konstaterar dock att kostnaderna efter import bekräftades vid de kontroller som gjordes på plats och därmed inte kan anses vara orealistiskt höga.

(95)

Eurofer hävdade vidare att priserna inom unionsindustrin dessutom inte borde sänkas med anledning av partrelaterade provisioner som utbetalats inom en viss koncern.

(96)

Kommissionen konstaterar att avdrag för provisioner är befogade om de företag som deltar i en transaktion fungerar som ombud, oavsett om det rör sig om ett närstående företag eller inte. Vidare framförde vare sig Eurofer eller någon enskild unionstillverkare några argument för att så inte är fallet. Kommissionen står därför fast vid sin uppfattning att avdraget är befogat.

(97)

Eurofer framhöll även att kinesiska exporterande tillverkare ofta tillsätter vissa mängder bor eller krom i vanligt konstruktionsstål för att få kinesisk skattesubvention, men att de därefter säljer stålet som vanligt olegerat konstruktionsstål på unionsmarknaden (t.ex. sorterna S235, S275 och S355). Eurofer begärde att kommissionen i sin underskridandeanalys ska säkerställa att produkterna är lämpligt anpassade till unionsindustrins försäljning av sorterna S235, S275 och S355.

(98)

I underskridandeanalysen jämförs de kinesiska importpriserna med unionens utifrån produktkontrollnumret, som är detsamma i alla delar av undersökningen. Stålsorterna omfattas av produktkontrollnumret och verifierades under kontrollbesöken vid de kinesiska exporterande tillverkarna som ingick urvalet och unionstillverkarna. Därför anpassades stålsorterna inför underskridandeanalysen.

(99)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på priserna på import från Kina och prisunderskridandet, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 95–99 i förordningen om provisorisk tull.

(100)

I skäl 104 i förordningen om provisorisk tull konstaterar kommissionen att en av de unionstillverkare som ingick i urvalet upphörde med sin tillverkning av grovplåt i december 2015.

(101)

En exporterande tillverkare från Kina hävdade att kommissionen borde utesluta denna unionstillverkare i urvalet från skadeundersökningen, eftersom det fortfarande finns risk för en vrångbild, vilket kan innebära att det antingen måste göras en ny analys utan information om detta företag eller att uppgifter från en annan EU-tillverkare måste inhämtas.

(102)

Tillverkningens upphörande har ingen inverkan på skadeindikatorerna eftersom det skedde vid undersökningsperiodens slut, varför båda dataseten, dvs. makroekonomiska uppgifter om samtliga unionstillverkare och mikroekonomiska indikatorer avseende de unionstillverkare som ingick i urvalet, befanns vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(103)

I frånvaro av synpunkter på de allmänna anmärkningarna om unionsindustrins ekonomiska situation, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 100–104 i förordningen om provisorisk tull.

(104)

I frånvaro av synpunkter på de allmänna anmärkningarna om unionsindustrins ekonomiska situation, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 105–110 i förordningen om provisorisk tull.

(105)

Cisa framförde sitt missnöje med metoden att jämföra skadeindikatorn för försäljningsvolym från början (2012) till slutet (2015, dvs. undersökningsperioden) och slutsatsen att unionsindustrins försäljningsvolym har minskat med 7 procent. Enligt Cisa är senare uppgifter mer relevanta för att fastställa skadan. Cisa hävdar vidare att kommissionen borde ha fäst mer vikt vid den senaste utvecklingen av unionsindustrins försäljningsvolym, som inte tyder på någon minskning de senaste tre åren, dvs. mellan 2013 och 2015.

(106)

Kommissionen avvisar detta argument av följande skäl.

(107)

För det första påminner kommissionen om skäl 3 där det anges att undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 till och med undersökningsperiodens slut.

(108)

Kommissionen undersökte samtliga skadeindikatorer genom att presentera deras tendenser under hela skadeundersökningsperioden samt genom en årlig analys, i relevanta fall.

(109)

För det andra anger skäl 112 i förordningen om provisorisk tull att efter en minskning på 7 % mellan 2012 och 2013 och en ytterligare minskning med två procentenheter 2014 ökade försäljningsvolymen något, med två procentenheter, under undersökningsperioden. Det är därför tydligt att kommissionen inte gjorde någon sådan påstådd enkel jämförelse från början (2012) till slutet (2015, dvs. undersökningsperioden), utan att den gjorde en omfattande jämförelse av samtliga år under skadeundersökningsperioden.

(110)

För det tredje måste den stabila försäljningsvolymen mellan 2013 och 2015 ses mot bakgrund av en kraftigt ökande förbrukning på 11 procentenheter, i enlighet med tabell 3 i förordningen om provisorisk tull. Den stabila försäljningsvolymen förhindrade inte en betydande förlust av marknadsandelar på 9,3 procentenheter under samma period, i enlighet med tabell 7 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen anser därför att den stabila försäljningsvolymen mellan 2013 och 2015 är ett tecken på skada, eftersom försäljningsvolymen måste analyseras mot bakgrund av ökad förbrukning och minskande marknadsandelar.

(111)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 111–114 i förordningen om provisorisk tull.

(112)

I frånvaro av synpunkter på sysselsättningen och produktiviteten i unionsindustrin, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 115–117 i förordningen om provisorisk tull.

(113)

I frånvaro av synpunkter på arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 118 och 119 i förordningen om provisorisk tull.

(114)

I frånvaro av synpunkter på tillväxten, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 120 och 121 i förordningen om provisorisk tull.

(115)

I frånvaro av synpunkter på dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 122 och 124 i förordningen om provisorisk tull.

(116)

I frånvaro av synpunkter på priser och faktorer som påverkar priserna för unionstillverkarna i urvalet, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 125–127 i förordningen om provisorisk tull.

(117)

I frånvaro av synpunkter på lagernivåerna hos unionstillverkarna i urvalet, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 128–130 i förordningen om provisorisk tull.

(118)

Cisa framhöll att tillverkningskostnaderna per enhet för unionstillverkarna i urvalet alltid har varit högre än försäljningspriserna under skadeundersökningsperioden, oberoende av importvolym från Kina.

(119)

I tabell 10 i förordningen om provisorisk tull visas tendenserna när det gäller såväl försäljningspriserna per enhet som tillverkningskostnaden per enhet för unionstillverkarna i urvalet under skadeundersökningsperioden. I skäl 126 i förordningen om provisorisk tull anges följande: ”Försäljningspriserna har minskat snabbare och har i genomsnitt konstant legat lägre än tillverkningskostnaden per enhet”.

(120)

Cisa framhöll vidare att man inte kan förstå varför unionstillverkarna i urvalet gick med vinst när tillverkningskostnaden per enhet var högre än det genomsnittliga försäljningspriset per enhet 2012.

(121)

Den genomsnittliga tillverkningskostnaden i tabell 10 i förordningen om provisorisk tull är i själva verket högre än det genomsnittliga försäljningspriset för 2012. Detta skulle i vanliga fall innebära en förlust för detta år. Den vinst som anges för 2012 i tabell 12 i förordningen om provisorisk tull beror dock på en inkomst från en av unionstillverkarna i urvalet som avser tillverkning av grovplåt, men inte finns med i företagets kostnadsredovisningssystem, och därför inte heller anges i tabell 10 i förordningen om provisorisk tull.

(122)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter undrade Cisa varför inkomsten från en av de unionstillverkare som ingår i urvalet och som är kopplad till tillverkning av grovplåt inte fanns med i företagets kostnadsredovisningssystem.

(123)

Eftersom denna unionstillverkare som ingick i urvalet lämnade in uppgift om vinst och kommissionen verifierade den, beror det på att denna vinst helt och hållet utgjordes av justering vid årsslutet i enlighet med internationella redovisningsstandarder av företagets vanliga affärsverksamhet. Vinsten ingår i sig inte i kostnadsredovisningen av de produkter som tillverkats under året, utan i flera poster i rörelseresultatet (enligt definitionen i internationella redovisningsstandarder 1). Om man inte tar hänsyn till den vinsten, skulle unionsindustrin gå med förlust även under 2012 (förlusten skulle uppgå till mindre än 1 %).

(124)

Vidare avser den genomsnittliga tillverkningskostnaden i tabell 10 i förordningen om provisorisk tull den totala tillverkningsvolymen för unionstillverkarna i urvalet, medan det genomsnittliga försäljningspriset endast avser unionstillverkarnas försäljning till första icke-närstående kund i unionen. Dessa två genomsnitt är inte direkt jämförbara, vilket förklaras av följande skäl:

(125)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter undrade Cisa om försäljningsvolymen och marknadsandelen i tabell 7 i förordningen om provisorisk tull avser försäljning till icke-närstående kunder, eller till både närstående och icke-närstående kunder. Kommissionen påminner om skäl 102 i förordningen om provisorisk tull som säger att makroekonomiska indikatorer som tillverkning eller försäljningsvolym ska bedömas i fråga om hela unionsindustrin. Uppgifterna i tabell 7 rör försäljning till den första icke-närstående kunden så som försäljningen rapporterats av Eurofer. Om man skulle ta med försäljning till närstående parter, skulle man riskera att räkna samma volym två gånger.

(126)

I sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade Cisa vidare att skillnaden mellan unionsindustrins försäljningsvolym och försäljningsvolymen till den första icke-närstående kunden i unionen beror på betydande försäljning till närstående kunder. Med detta som underlag hävdade Cisa vidare att kommissionen inte hade samlat in och presenterat information om försäljningsvolymen till närstående kunder och följaktligen bara gav en del av helhetsbilden av unionsmarknaden.

(127)

Ovanstående påståenden vilar på ett felaktigt antagande. Kommissionen påminner om att skillnaden mellan tillverkningsvolymen och försäljningsvolymen till icke-närstående kunder i unionen inte bara kommer från försäljning till närstående kunder utan även från försäljning till kunder utanför unionen. Även i fråga om unionstillverkare som inte ingick i urvalet kan det finnas en skillnad orsakad av försäljningen till de första icke-närstående kunderna som inte rapporterats av Eurofer, vilket verifierats av kommissionen, beroende på den rapporteringsmetod som beskrivs i skäl 125 för att undvika risk för att man räknar samma volym två gånger. Tabell 7 i förordningen om provisorisk tull rör endast försäljningsvolym och marknadsandel på unionsmarknaden.

(128)

Cisa hänvisade också till två fall där kommissionen gjorde en separat analys av närstående och icke-närstående kunder, närmare bestämt undersökningen av armeringsjärn med hög utmattningshållfasthet med ursprung i Kina (13) och undersökningen rörande kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Kina och Ryssland (14).

(129)

Kommissionen påminner om att i dessa fall rörde analysen företagsintern användning (i fråga om kallvalsade platta produkter av stål) eller försäljning till närstående kunder (i fråga om armeringsjärn med hög utmattningshållfasthet), inte försäljning till närstående kunder som närstående försäljningsföretag, men så som sägs i skäl 89 i förordningen om provisorisk tull så är den företagsinterna användningen försumbar.

(130)

Kommissionen påminner slutligen om att i fråga om priser och lönsamhet på unionsmarknaden är de bara relevanta om produkter säljs mellan icke-närstående parter.

(131)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga gällande unionstillverkarna i urvalet, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 131–138 i förordningen om provisorisk tull.

(132)

I frånvaro av ytterligare synpunkter, bekräftar kommissionen sina slutsatser om skada i skälen 139–147 i förordningen om provisorisk tull.

(133)

Eurofer framhöll att dumpad import från Kina utgör den enskilt viktigaste faktor som påverkade unionsindustrin under skadeundersökningsperioden. Eurofer konstaterade vidare att importvolymen från Kina dubblerades mellan 2013 och 2014 och att den därefter dubblerades igen mellan 2014 och 2015, samt att importvolymen från Kina 2015 överskred importvolymen från alla andra tredjeländer tillsammans.

(134)

Eurofer noterade samma tendenser även när det gäller marknadsandelar för dumpad kinesisk import, och konstaterade att de gick från 4,1 % 2013 till 14,4 % 2015, samtidigt som marknadsandelen för import från alla andra tredjeländer minskade från 13,2 % 2013 till 12,2 % 2015.

(135)

Eurofer angav avslutningsvis att nästan hela vinsten avseende marknadsandelen av dumpad kinesisk import gjordes på bekostnad av unionsindustrins marknadsandel. Eurofer tillade att priset på dumpad kinesisk import föll med nästan 30 procent under skadeundersökningsperioden, och att sådan import visade sig underskrida unionsindustrins priser med i genomsnitt 29 procent.

(136)

Detta bekräftar slutsatsen i skäl 151 i förordningen om provisorisk tull om att den nästan oavbrutna ökningen av importen från Kina till priser som kraftigt underskred unionsindustrins priser har haft en klart negativ inverkan på unionsindustrins resultat efter 2013.

(137)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på verkningarna av den dumpade importen, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 150–157 i förordningen om provisorisk tull.

(138)

I frånvaro av synpunkter på verkningarna av den hårda konkurrensen till följd av efterfrågeproblem på unionsmarknaden, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 158–163 i förordningen om provisorisk tull.

(139)

I frånvaro av synpunkter på unionstillverkarnas låga kapacitetsutnyttjande, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 164–166 i förordningen om provisorisk tull.

(140)

Cisa framhöll att kommissionen gjorde separata analyser av importen från Ryssland och Ukraina, och att det därför inte fanns något som tydde på att importen från dessa två länder vållade unionsindustrin skada.

(141)

Cisa framhöll vidare att kommissionen borde ha gjort en samlad bedömning av importen från Ukraina och Ryssland och till och med en samlad bedömning av importen från alla tre länder (Kina, Ryssland och Ukraina), eftersom importvolymen under undersökningsperioden från Ukraina eller Ryssland inte är försumbar om den ställs i relation till unionsmarknaden och eftersom de genomsnittliga priserna för import från de båda länderna till och med var lägre än i fallet med Kina.

(142)

På grundval av ovanstående drog Cisa slutsatsen att om importen från Kina visar sig ha underskridit unionsindustrins priser, har importen från Ukraina och Ryssland i sådana fall underskridit unionsindustrins priser i ännu högre grad. Om kommissionen tillämpade samma metod som den gör för Kina, dvs. en jämförelse från början till slutet, skulle kommissionen ha märkt att försäljningsvolymen och marknadsandelen för import från dessa två länder har ökat med 41 procent respektive 2,2 procentenheter.

(143)

Kommissionen hänvisar till artikel 3.4 i grundförordningen som föreskriver att endast import som omfattas av antidumpningsundersökningar kan bedömas samtidigt. Importen från Ukraina och Ryssland omfattas inte av antidumpningsundersökningar och kan därför inte bedömas samtidigt med importen från Kina.

(144)

De genomsnittliga priserna från Ukraina, Ryssland och Kina är dessutom inte nödvändigtvis direkt jämförbara, eftersom genomsnittspriset påverkas av produktmixen. Desto mer relevant är prisutvecklingen under skadeundersökningsperioden. Tabell 13 i förordningen om provisorisk tull visar tydligt att genomsnittsimportpriserna från Ukraina och Ryssland minskade i en mycket lägre takt än importpriserna från Kina under skadeundersökningsperioden.

(145)

Marknadsandelen för import från andra tredjeländer förblev relativt stabil under skadeundersökningsperioden, medan importen från Kina mer än tredubblades. Eftersom unionens förbrukning ökade med 5 procent och unionsindustrins marknadsandel minskade med 10 procentenheter under skadeundersökningsperioden, innebär detta att importen från Kina ökade sin marknadsandel helt och hållet på unionsindustrins bekostnad.

(146)

Avslutningsvis kan nämnas att medan importvolymen från Kina ökade med nästan 1 miljon ton under skadeundersökningsperioden, ökade importvolymen från Ukraina med cirka 160 000 ton och den från Ryssland med cirka 75 000 ton.

(147)

På grundval av ovanstående och med tanke på de mycket mindre importvolymerna från Ukraina och Ryssland jämfört med dem från Kina, finns det inget som tyder på att importen från dessa två länder skulle bryta orsakssambandet mellan de dumpade importerna från Kina och den skada som unionsindustrin vållats.

(148)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på verkan av import från andra tredjeländer, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 167–178 i förordningen om provisorisk tull.

(149)

I frånvaro av synpunkter på unionsindustrins exportresultat, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 179–183 i förordningen om provisorisk tull.

(150)

I frånvaro av synpunkter på effekterna av konkurrensen mellan vertikalt integrerade unionstillverkare och omvalsare i unionen, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 184–189 i förordningen om provisorisk tull.

(151)

Cisa framhöll vidare att unionstillverkarna i urvalet i stort sett var olönsamma mellan 2013 och undersökningsperioden och att de ådrog sig de största förlusterna 2013, vilket är just det år då importen av grovplåt från Kina nådde en bottennivå.

(152)

Detta argument behandlas i skäl 134 i förordningen om provisorisk tull, där följande anges: ”Medan den stora förlusten på 12,2 % år 2013 påverkades av den exceptionellt låga efterfrågan det året, hindrade det betydande pris- och volymtryck som den ökande importen från Kina utövade på unionsindustrin under 2014 och undersökningsperioden unionsindustrin från att dra fördel av den dynamiska ökningen med 11 procentenheter av förbrukningen i unionen.” Såsom anges i skäl 93 i förordningen om provisorisk tull absorberades denna ökning nästan helt av den dumpade importen från Kina.

(153)

Kommissionen drar därför slutsatsen att den stora förlusten 2013 inte berodde på låga importkvantiteter från Kina, utan på den exceptionellt låga efterfrågan på unionsmarknaden. De förluster som unionsindustrin ådrog sig under 2014 och 2015 orsakades däremot av den oavbrutet ökande volymen av dumpad import från Kina.

(154)

Dessutom noterar kommissionen att unionsindustrin var lönsam under åren 2011 och 2012. År 2011 visade unionsindustrin en vinstmarginal på 7,9 %, vid en tidpunkt då importen från Kina ännu inte uppgick till några betydande mängder, vilket anges i skäl 221 i förordningen om provisorisk tull. Under 2012 var vinstmarginalen redan betydligt lägre, endast 1,6 %, beroende på den betydande dumpade importen från Kina. Kommissionen konstaterar att ingen berörd part lämnade synpunkter på unionsindustrins lönsamhet under 2011 och 2012.

(155)

Cisa framhöll att det finns andra viktiga faktorer än dumpad import från Kina som orsakar den påstådda skadan för unionsindustrin och att detta kan bryta orsakssambandet mellan den påstådda dumpade importen från Kina och skadan. Cisa begärde att kommissionen skulle se över sin orsaksanalys och beakta alla övriga faktorer.

(156)

I detta avseende konstaterar kommissionen att de sex andra faktorer som anges ovan antingen behandlas i förordningen om provisorisk tull eller i denna förordning. Det står därför klart att kommissionen grundligt har analyserat alla faktorer som har identifierats av de berörda parterna. Cisa uppgav inte ens vilka ”andra viktiga faktorer” som borde undersökas förutom de sex faktorer som redan analyserats i detalj. Cisa nämnde endast att de är ”uppenbara”, utan att lämna ytterligare uppgifter. Därför avvisar kommissionen detta argument.

(157)

På grundval av ovanstående och i frånvaro av ytterligare synpunkter, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 190–194 i förordningen om provisorisk tull.

(158)

Cisa framhöll att unionstillverkarna innehade mer än 70 procent av unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Cisa hävdade att de dominerar unionsmarknaden och att det enda allvarliga konkurrenshotet är import från Kina.

(159)

Kommissionen konstaterar att Cisa bortser från det faktum att unionstillverkarna konkurrerar med varandra och med importen från Kina och andra tredjeländer, som har en marknadsandel på 12,2 % enligt tabell 13 i förordningen om provisorisk tull. Dessutom finns det inga tecken på bristande konkurrens mellan unionstillverkarna.

(160)

Till följd av införandet av provisoriska åtgärder anförde en importör att införandet av antidumpningsåtgärder på konstgjord väg kommer att minska konkurrensen på unionsmarknaden och leda till en oligopolmarknad i segmentet ”specialgrovplåt” eftersom detta segment redan domineras av en enda aktör.

(161)

Kommissionen noterar dock att denna part inte lämnat in någon bevisning som stöd för påståendet. Tvärtom så innehåller den information som Eurofer lämnat i sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter flera unionstillverkare som erbjuder olika typer av ”specialgrovplåt”.

(162)

Kommissionen inser att införandet av tullar kan komma att minska antalet konkurrenter i vissa segment av ”specialgrovplåt” på unionsmarknaden. En antidumpningsundersökning definierar dock inte produktmarknader eller geografiska marknader och bedömer inte heller marknadsstyrka och dess troliga utveckling. Därför kom denna undersökning inte fram till några resultat om ifall det fanns risk för att skapa eller förstärka en dominerande position på någon av marknaderna när det gäller konkurrenslagstiftning.

(163)

När kommissionen gör en analys av unionens intresse är den skyldig att beakta annan unionspolitik, exempelvis konkurrenspolitik. Men det krävs konkreta bevis för en dominerande position och möjligt missbruk av den för att dessa överväganden ska leda till ytterligare undersökning. Detta har inte blivit resultatet av de berörda parternas inlagor.

(164)

Kommissionen påminner om att antidumpningstullar införs för att eliminera effekterna av skadlig dumpning som fastställdes för alla segment av grovplåt och att dominans på en marknad inte behöver betyda att den missbrukas. Om berörda parter i framtiden skulle upptäcka agerande som kränker konkurrensregler, kan de använda sin rätt att klaga hos behörig konkurrensmyndighet.

(165)

Till följd av införandet av provisoriska åtgärder anförde en importör att införandet av antidumpningsåtgärder inte borde leda till ökade priser på unionsmarknaden.

(166)

Kommissionen påminner om att syftet med antidumpningsåtgärder är att eliminera den skadliga dumpningens handelssnedvridande effekter. Hur dessa åtgärder påverkar priserna, beror på prissättningsbeslut från olika marknadsoperatörer och sådana beslut är omöjliga att förutse. Priserna kan öka, om marknadskrafterna gör att sådana högre priser biter sig fast på en icke-snedvriden marknad.

(167)

Cisa framhöll också att användare i unionen behöver konkurrenskraftiga och solida försörjningskällor och att införandet av antidumpningsåtgärder kan leda till att flera arbetstillfällen går förlorade och/eller överförs från Europeiska unionen inom den varuproducerande näringen i efterföljande led.

(168)

Det fanns emellertid 30 tillverkare i unionen under undersökningsperioden och import från ett antal länder, bland annat Ryssland och Ukraina, vilket säkerställde en solid försörjning av grovplåt till användare i unionen. Dessutom inkom inga användare i den varuproducerande näringen i efterföljande led med bevisning om att de inte skulle kunna köpa in grovplåt till följd av införandet av antidumpningsåtgärder. Vad beträffar risken för stora förluster och/eller överföring av arbetstillfällen från unionen, kom endast en industri inom den varuproducerande näringen i efterföljande led med ett liknande påstående, nämligen vindkraftverkstillverkaren. Detta påstående behandlas nedan.

(169)

Den tillfälliga sammanslutningen av användare inom den varuproducerande näringen i efterföljande led (vindkraftverk) framhöll att införandet av åtgärder för grovplåt kommer att innebära att tillverkningen av vindkraftverk kan flyttas till Kina samt medföra problem när det gäller en säker försörjning av hel- eller halvtillverkade stålkonstruktioner för vindkraftverk i framtiden. Detta argument framfördes också av en importör i dennes kommentarer till det slutliga meddelandet vad gäller vindkraftverk samt andra delar av vindenergisystem.

(170)

Kommissionen avvisar dessa påståenden, eftersom dessa berörda parter inte kunde styrka sitt påstående med bevis eller en analys. Dessa vindkraftverkstillverkare kunde exempelvis ha gett sig till känna inom de tidsfrister som angavs i inledningstillkännagivandet och besvarat frågeformuläret genom att ange de typer av grovplåt som används inom denna industri för att bygga vindkraftverk och lämna en analys av huruvida dessa typer av grovplåt är utbytbara med de typer av grovplåt som används inom andra industrier.

(171)

Kommissionen konstaterar att de uppgifter som den har tillgång till visar att vindkraftverkstillverkare inte skulle vinna på att ”specialgrovplåt” undantas från produktdefinitionen enligt skäl 42. Därför skulle endast ett uteslutande av grovplåt för vindkraftverk i unionsintresse ha avhjälpt deras farhågor. I detta skede har vindkraftverkstillverkarna dock inte lämnat en konkret och detaljerad analys, inbegripet en förklaring av hur införandet av tullar påverkar deras produktionskostnader och förmåga att överföra dessa kostnader till kunderna, som skulle kunna motivera ett sådant uteslutande.

(172)

Kommissionen noterar vidare att vindkraftstillverkare kan lämna en vederbörlig motiverad begäran om en interimsöversyn av unionens intresse i fråga om åtgärderna om grovplåt. Undersökningen visade dessutom att det inte fanns något som tydde på att unionsindustrin skulle äventyra användarnas verksamhet. Sådant agerande kan inte förväntas då normala marknadskrafter råder.

(173)

En importör framhöll att det ligger i unionens intresse att utesluta specialgrovplåt från produktdefinitionen, eftersom flera nyckelindustrier som maskinbyggnads- och energisektorn i unionen är beroende av import av specialgrovplåt från Kina. Ingen användare inom dessa industrier gav sig dock till känna för att bekräfta detta påstående.

(174)

Importören hävdade vidare att specialgrovplåt med en tjocklek av minst 150 mm endast tillverkas av tre unionstillverkare. För höghållfast plåt, plåt för sätthärdning och släckning samt nötningsbeständig plåt påstås produktionen kontrolleras av endast fyra unionstillverkare. Man påstod därför att unionens varuproducerande näring i efterföljande led redan i dag lider brist på försörjning och av dramatiskt ökade försäljningspriser och att detta endast kan uppvägas av import från Kina av specialgrovplåt.

(175)

Cisa framhöll vidare att användare av specialgrovplåt inom metallformningsindustrin – på grund av det mycket begränsade antalet europeiska tillverkare av specialgrovplåt – ändå skulle kunna lida brist på material. Ingen av användarna i unionens varuproducerande näring i efterföljande led tog emellertid upp frågan om försörjningsbrist.

(176)

Kommissionen avfärdar de synpunkter som avses i skäl 173–175, eftersom de berörda parterna inte har lyckats lägga fram några bevis eller någon analys som styrker deras påståenden. Tvärtom fastställdes det i undersökningen en kraftig minskning av priserna på grovplåt i unionen under skadeundersökningsperioden. Undersökningen har även visat att unionsindustrin har en betydande outnyttjad kapacitet till följd av ett kontinuerligt minskande kapacitetsutnyttjande. Enligt Cisa exporterar dessutom Kina endast en mindre mängd specialgrovplåt.

(177)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter återkom en importör till denna fråga i sina kommentarer. Inga nya tyngre argument framfördes dock.

(178)

I avsaknad av faktiska bevis för den påstådda försörjningsbristen till följd av införandet av antidumpningsåtgärder, kan kommissionen inte dra slutsatsen att införandet av sådana åtgärder kommer att leda till försörjningsbrist av specialgrovplåt.

(179)

Sammanfattningsvis påvisar inget av de argument som framlagts av berörda parter att det finns övertygande skäl mot att införa åtgärder på import av den berörda produkten från Kina.

(180)

De eventuella negativa verkningarna för de icke-närstående användarna mildras av att det finns alternativa försörjningskällor att tillgå. De positiva verkningarna av antidumpningsåtgärderna på unionsmarknaden uppväger de eventuella negativa verkningarna för andra intressegrupper.

(181)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på unionens intresse, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 195–215 i förordningen om provisorisk tull.

(182)

Såsom anges i skäl 4 lät kommissionen import av grovplåt med ursprung i Kina bli föremål för registrering, till följd av en begäran från Eurofer. Registreringen omfattade import som skett mellan den 11 augusti 2016 och införandet av provisoriska åtgärder, dvs. den 7 oktober 2016.

(183)

Enligt artikel 10.4 d i grundförordningen kan tullar tas ut retroaktivt, om ”utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden ytterligare en betydande ökning av import äger rum vilken med hänsyn till tidpunkten, omfattningen och övriga omständigheter sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas”.

(184)

Cisa framhöll att alla eventuella retroaktiva åtgärder skulle kunna ha en negativ inverkan på importörerna genom att de skulle få utstå högre kostnader i onödan, eftersom de betalar antidumpningstullar. Cisa hävdade att importörerna inte har någon avsikt att lagerhålla de ifrågavarande produkterna från Kina och att den registrerade importen omfattades av gamla avtal som ingicks innan förfarandet inleddes. Cisa hävdade vidare att en oväntad tull kommer att medföra förluster för importörer och användare i unionen.

(185)

Avslutningsvis hävdade Cisa att registrering av import och hot om att införa åtgärder retroaktivt bara är ännu en handelsbegränsande åtgärd, så att EU-importörer slutar importera från Kina även innan det har bevisats att sådan import skadar EU-industrin.

(186)

Importstatistiken från Eurostat i tabell 1 nedan visar att import av grovplåt från Kina minskade kraftigt efter undersökningsperioden.

Tabell 1

Utveckling av genomsnittlig importvolym per månad

(187)

Kommissionen drar slutsatsen att eftersom ingen ytterligare betydande ökning skett av importen uppfylls inte det rättsliga kravet för retroaktivt uttag av tullar enligt artikel 10.4 d i grundförordningen. Tullar bör därmed inte tas ut retroaktivt på registrerad import.

(188)

Såsom framgår av skäl 222 i förordningen om provisorisk tull fastställde kommissionen nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset under undersökningsperioden för de kinesiska exporterande tillverkarna, vederbörligen justerat för importkostnader och tullar, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på unionsmarknaden av unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden.

(189)

Cisa framförde ett antal synpunkter på metoden för beräkning av det icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på unionsmarknaden av unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden i det relevanta fallet.

(190)

Först och främst undrade Cisa varför kommissionen tillämpade metoden där man till unionsindustrins försäljningspriser adderar den ådragna förlusten under undersökningsperioden och därefter adderar målvinstmarginalen på 7,9 procent i stället för att addera målvinsten till produktionskostnaden.

(191)

Kommissionen väljer vilken av de båda metoderna som den ska tillämpa för att fastställa nivån för undanröjande av skada från fall till fall. Om det inte finns någon jämförbar försäljning för unionsindustrin fastställs det icke-skadevållande priset ofta genom att målvinsten adderas till den sammanlagda kostnaden. I detta fall fanns det dock jämförbar försäljning.

(192)

Detta beror på att den likadana produkt som såldes av unionsindustrin bestod av hundratals produkttyper och att unionstillverkarna i urvalet hade ett omfattande nätverk av närstående företag, bland annat stålservicecentrum, som ådrar sig kostnader, vilka inte har redovisats av de unionstillverkare som ingick i urvalet på ett sätt som gör att de enkelt kan fördelas till de olika produktkontrollnumren. Av dessa orsaker var det omöjligt att samla in kostnadsuppgifter för varje produktkontrollnummer, inte bara från tillverkningsföretagen, utan även från alla närstående försäljningsbolag (särskilt stålservicecentrum) i unionen, för att beräkna en total kostnad per produktkontrollnummer.

(193)

Därför fastställde kommissionen i stället den sammanlagda kostnaden för varje produktkontrollnummer genom att addera den vägda genomsnittliga förlust som unionstillverkare i urvalet ådragit sig till det vägda genomsnittliga försäljningspriset. Därefter adderades en målvinstmarginal på 7,9 %, vilken det inte inkom några synpunkter på efter de provisoriska åtgärderna, till den sammanlagda kostnad som fastställts på detta sätt.

(194)

Avslutningsvis framhöll Cisa även att den tillämpade metoden var felaktig och att båda metoderna leder till helt skilda resultat. Cisa gav ett exempel med en hypotetisk tillverkningskostnad och ett hypotetiskt försäljningspris. Exemplet skulle visa att det är felaktigt att beräkna målpriset på grundval av försäljningspriset.

(195)

Kommissionen konstaterar att eftersom de flesta uppgifter som används i exemplet är hypotetiska och inte faktiska kan exemplet inte visa att den använda metoden i detta särskilda fall är felaktig. Kommissionen kan därför inte betrakta detta påstående som ett bevis. Om samma slags utförliga information fanns tillgänglig skulle de båda metoderna leda till liknande resultat.

(196)

Cisa framhöll slutligen att om majoriteten av de produktkontrollnummer som de kinesiska tillverkarna exporterar säljs av färre än tre unionstillverkare i urvalet, bör man ifrågasätta hur representativa försäljningsuppgifterna från unionstillverkarna är och därmed dra slutsatsen att det kan diskuteras om man bör beräkna en underskridandemarginal utifrån dessa. Därtill kommer det faktum att skada svårligen kan bevisas om unionsindustrin inte ens tillverkar/säljer de sorter som de kinesiska tillverkarna exporterar.

(197)

Kommissionen konstaterar att även om tre unionstillverkare ingick i urvalet innebär inte det faktum att majoriteten av de produktkontrollnummer som de kinesiska tillverkarna i urvalet exporterar säljs av färre än tre unionstillverkare i urvalet, att unionsindustrin eller unionstillverkarna i urvalet säljer dem över huvud taget. Detta betyder bara att inte alla tre unionstillverkare i urvalet säljer samtliga produktkontrollnummer som exporterats av de kinesiska tillverkarna i urvalet.

(198)

Kommissionen noterar även att inte alla exporterande tillverkare från Kina i urvalet exporterade samma produktkontrollnummer till unionen. De allra flesta produktkontrollnummer som exporteras till unionen av exporterande tillverkare i urvalet (motsvarande mer än 90 % av exporten sett till volym) tillverkas i själva verket av en eller flera unionstillverkare i urvalet.

(199)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter återkom Cisa till denna fråga i sina kommentarer och vid utfrågningen.

(200)

Cisa hävdade att unionsindustrin kanske inte rapporterat korrekta siffror och att den hade dragit nytta av gynnsam behandling som strider mot andra parters rätt till en objektiv, opartisk och icke-diskriminerande undersökning. Denna påstått gynnsamma behandling av unionsindustrin skulle också illustreras av kommissionens milda behandling av dem när de underlät att lämna viss viktig information (Cisa hänvisade till informationsnivån om tillverkningskostnaden).

(201)

Vad gäller anklagelsen om gynnsam behandling avvisas det påståendet. Den aktuella frågan rör ordalydelsen i skälen 191–193. I de skälen angav kommissionen skälet för valet mellan två de metoder kommissionen använde för att fastställa nivån för undanröjande av skada.

(202)

I frånvaro av ytterligare synpunkter på nivån för undanröjande av skada, bekräftar kommissionen sina slutsatser i skälen 217–223 i förordningen om provisorisk tull.

(203)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter lämnade en exporterande tillverkare från Kina ett erbjudande om prisåtagande till kommissionen. I åtagandet fastställs dels minimiimportpriser för de typer av grovplåt som säljs till unionen av den exporterande kinesiske tillverkaren, dels erbjuds en indexeringsmetod för dessa minimiimportpriser på basis av de viktigaste råvarorna.

(204)

Kommissionen avböjde erbjudandet om prisåtagande, eftersom den höga risken för korskompensation då skillnaden i minimiimportpriser mellan olika typer som inte är lätt särskiljbara var alltför stor och indexeringsmetoden var alltför komplicerad. Dessutom omöjliggjorde strukturen på exportförsäljningskanalerna för den exporterande tillverkaren och den parallella exportförsäljningen av andra produkter en ordentlig övervakning och, följaktligen, var möjligheten till korskompensation via andra produkter som säljs av företag som är närstående den exporterande tillverkaren alltför hög.

(205)

Den exporterande tillverkaren informerades om skälen till att erbjudandet om prisåtagande avslogs och erbjöds möjligheten att kommentera.

(206)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av den berörda produkten. Dessa tullar bör enligt regeln om lägsta tull fastställas på nivån för undanröjande av skada.

(207)

På grundval av ovanstående fastställs de satser till vilka en slutgiltig antidumpningstull införs i tabell 2 nedan:

Tabell 2

Dumpningsmarginal, nivå för undanröjande av skada och tullsatser

(208)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar därför företagens situation såsom den konstaterats inom ramen för denna undersökning. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla övriga företag”) är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i Kina och som tillverkats av företagen i fråga och därmed av de specifika rättsliga enheter som anges. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen i denna förordning med namn och adress, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(209)

Alla ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (15) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter om så är nödvändigt att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(210)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för övriga företag tillämpas inte bara på de exporterande tillverkarna med bristande samarbetsvilja, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till EU under undersökningsperioden.

(211)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska antidumpningstull som infördes genom förordningen om provisorisk tull slutgiltigt tas ut.

(212)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

—

inte exporterade den produkt som avses i artikel 1.1 till unionen under undersökningsperioden (den 1 januari 2015 till den 31 december 2015),

—

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Folkrepubliken Kina som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/42

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1375/2007 (2) fastställer bestämmelser som ska se till att importen av restprodukter från tillverkningen av majsstärkelse från Förenta staterna sker enligt den avtalade tulldefinitionen. Bilaga I till den förordningen innehåller en förlaga för det intyg om överensstämmelse som utfärdas av den amerikanska våtmalningsindustrin.

(2)

Det är nu ett annat företag som tar emot producenternas intyg och som utfärdar intyget om överensstämmelse. Därför bör företagsnamnet på intyget om överensstämmelse ändras.

(3)

För att kunna använda intyg som utfärdats innan den här förordningen träder i kraft bör en bestämmelse om detta antas.

(4)

Förordning (EG) nr 1375/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i den här förordningen är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/45

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/47

(1)

Genom artikel 13 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2) inrättas en marginal för oförutsedda utgifter på upp till 0,03 % av unionens bruttonationalinkomst.

(2)

I enlighet med artikel 6 i den förordningen har kommissionen beräknat det absoluta beloppet för marginalen för oförutsedda utgifter för 2016 (3).

(3)

Efter att ha undersökt alla andra finansiella möjligheter att reagera på oförutsedda omständigheter inom 2016 års utgiftstak för rubrik 3 (Säkerhet och medborgarskap) i den fleråriga budgetramen, och efter att ha utnyttjat flexibilitetsmekanismen på totalt 1 530 miljoner EUR tillgängliga för 2016, är en mobilisering av marginalen för oförutsedda utgifter nödvändig för att hantera de behov som uppstår genom migration, flyktingar och säkerhet; mobiliseringen bör ske i form av en ökning av åtagandebemyndigandena i Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, utöver taket för rubrik 3.

(4)

I detta mycket speciella fall skulle villkoret för användning som en sista utväg i artikel 13.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 vara uppfyllt.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/49

(1)

Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) syftar till att ge unionen möjlighet att snabbt, effektivt och flexibelt vidta åtgärder i nödsituationer för att visa solidaritet med befolkningen i regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

(2)

Det högsta årliga beloppet för fonden får i enlighet med artikel 10 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3) inte överskrida 500 000 000 EUR (i 2011 års priser).

(3)

Den 19 augusti 2016 ingav Tyskland en ansökan om att utnyttja fonden efter en rad mycket kraftiga och kortvariga översvämningar som drabbade regionen i Niederbayern i maj och juni 2016.

(4)

Tysklands ansökan uppfyller villkoren för finansiellt stöd från fonden i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 2012/2002.

(5)

Fonden bör därför utnyttjas för att ge ett finansiellt bidrag till Tyskland.

(6)

För att minimera den tid det tar att ta fonden i anspråk bör detta beslut tillämpas från och med den dag då det antas.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/51

(1)

Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) är att stödja arbetstagare som blivit uppsagda och egenföretagare vars verksamhet upphört till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln på grund av globalisering, till följd av en fortsatt global finansiell och ekonomisk kris, eller till följd av en ny global finansiell och ekonomisk kris, och för att hjälpa dem att återintegreras på arbetsmarknaden.

(2)

Det högsta årliga beloppet för fonden får i enlighet med artikel 12 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 inte överskrida 150 miljoner EUR (i 2011 års priser) (3).

(3)

Den 21 juni 2016 lämnade Spanien in en ansökan om ekonomiskt stöd från fonden med anledning av uppsägningar vid 29 företag inom fordonsindustrin i Spanien. Ansökan kompletterades med ytterligare information i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 1309/2013. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av det ekonomiska stödet från fonden enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 1309/2013.

(4)

I enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1309/2013 godtas Spaniens ansökan, eftersom uppsägningarna får allvarliga följder för sysselsättningen och den lokala, regionala eller nationella ekonomin.

(5)

Fonden bör därför utnyttjas för att tillhandahålla det ekonomiska stöd på 856 800 EUR som Spanien ansökt om.

(6)

För att minimera den tid det tar att bevilja stöd från fonden bör detta beslut tillämpas från och med den dag då det antas.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/53

(1)

Flexibilitetsmekanismen ska göra det möjligt att finansiera klart fastställda utgifter som inte kan finansieras inom taken för en eller flera andra rubriker.

(2)

Det årliga belopp som är tillgängligt för flexibilitetsmekanismen har ett tak på 471 miljoner EUR (i 2011 års priser) i enlighet med artikel 11 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2).

(3)

På grund av de akuta behoven är det nödvändigt att mobilisera betydande ytterligare anslag för att motverka den pågående migrations-, flykting- och säkerhetskrisen.

(4)

Efter att ha undersökt alla möjligheter till omfördelning av anslag under utgiftstaket för rubrik 3 (Säkerhet och medborgarskap) förefaller det nödvändigt att utnyttja flexibilitetsmekanismen för att komplettera finansieringen i unionens allmänna budget för budgetåret 2017 med 530,0 miljoner EUR utöver taket i rubrik 3 för att finansiera åtgärder på området migration, flyktingar och säkerhet.

(5)

På grundval av den förväntade betalningsprofilen bör de betalningsbemyndiganden som motsvarar utnyttjandet av flexibilitetsmekanismen fördelas över flera budgetår, och beloppen uppskattas till 238,3 miljoner EUR för år 2017, 91,0 miljoner EUR för år 2018, 141,9 miljoner EUR för år 2019 och 58,8 miljoner EUR för år 2020.

(6)

För att minimera den tid det tar att ta flexibilitetsmekanismen i anspråk bör detta beslut tillämpas från och med början av budgetåret 2017.

a)

238,3 miljoner EUR år 2017,

b)

91,0 miljoner EUR år 2018,

c)

141,9 miljoner EUR år 2019,

d)

58,8 miljoner EUR år 2020.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/55

(1)

Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) syftar till att ge unionen möjlighet att snabbt, effektivt och flexibelt vidta åtgärder i nödsituationer för att visa solidaritet med befolkningen i regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

(2)

Det högsta beloppet för fonden får i enlighet med artikel 10 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3) inte överskrida 500 000 000 EUR (i 2011 års priser).

(3)

I artikel 4a.4 i förordning (EG) nr 2012/2002 föreskrivs att när så är nödvändigt för att säkerställa en snabb tillgång till budgetmedel, får fonden tas i anspråk med ett belopp på högst 50 000 000 EUR i förskottsutbetalningar, och motsvarande anslag ska föras in i unionens allmänna budget.

(4)

För att säkerställa tillgången till tillräckliga budgetmedel i tid i unionens allmänna budget för 2017 bör fonden tas i anspråk med ett belopp på 50 000 000 EUR, för utbetalningar av förskott.

(5)

För att minimera den tid det tar att ta fonden i anspråk, bör detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2017.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/57

(1)

Genom artikel 13 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2) inrättas en marginal för oförutsedda utgifter på upp till 0,03 % av unionens bruttonationalinkomst.

(2)

I enlighet med artikel 6 i den förordningen har kommissionen beräknat det absoluta beloppet för marginalen för oförutsedda utgifter för 2017 (3).

(3)

Efter att kommissionen undersökt alla andra finansiella möjligheter att reagera på oförutsedda omständigheter inom 2017 års tak för åtaganden för rubrikerna 3 (Säkerhet och medborgarskap) och 4 (Europa i världen) i den fleråriga budgetramen, och med beaktande av att man utnyttjar flexibilitetsmekanismen till det fulla belopp på 530 miljoner EUR som är tillgängligt för 2017, förefaller det nödvändigt att utnyttja marginalen för oförutsedda utgifter för att hantera de behov som uppstår genom migrations-, flykting- och säkerhetskrisen, vilket bör ske genom en ökning av åtagandebemyndigandena i Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, utöver taken för åtaganden för rubrikerna 3 och 4 i den fleråriga budgetramen.

(4)

I denna mycket speciella situation skulle villkoret för användning som en sista utväg i artikel 13.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 vara uppfyllt.

(5)

För att minimera den tid det tar att utnyttja marginalen för oförutsedda utgifter bör detta beslut tillämpas från och med början av budgetåret 2017.

a)

2017:

b)

2018: Rubrik 5 (Administration): 570 000 000 EUR.

c)

2019: Rubrik 5 (Administration): 253 882 156 EUR.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/59

(1)

Den 27 maj 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/849 (1) om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (nedan kallad Nordkorea), genom vilket bland annat Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner (nedan kallade säkerhetsrådets resolutioner) 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013) och 2270 (2016) genomfördes.

(2)

Den 30 november 2016 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2321 (2016), i vilken det uttryckte sin djupaste oro över det kärnvapenprov som Nordkorea den 9 september 2016 genomförde i strid med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, ytterligare fördömde Nordkoreas pågående verksamhet inom kärnteknik och ballistisk robotteknik, som allvarligt står i strid med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, samt fastslog att det fortfarande föreligger ett uttalat hot mot internationell fred och säkerhet i och utanför regionen.

(3)

FN:s säkerhetsråd uttrycker i resolution 2321 (2016) oro över att enskildas personliga bagage och lastrumsbagage vid inresa till eller utresa från Nordkorea kan användas för att transportera artiklar vars leverans, försäljning eller överföring är förbjuden enligt säkerhetsrådets resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) eller 2321 (2016), och klargör att bagage av dessa slag utgör ”last” vid genomförandet av punkt 18 i säkerhetsrådets resolution 2270 (2016), varmed det hänvisas till skyldigheten att inspektera lasten.

(4)

I säkerhetsrådets resolution 2321 (2016) uppmanar säkerhetsrådet medlemsstaterna att göra personalnedskärningar vid de diplomatiska beskickningarna och konsulaten i Nordkorea.

(5)

FN:s säkerhetsråd uttrycker i resolution 2321 (2016) oro över att förbjudna artiklar kan transporteras till och från Nordkorea på järnväg och väg, och framhäver att skyldigheten enligt punkt 18 i säkerhetsrådets resolution 2270 (2016) att inspektera last på eller under transitering genom medlemsstaternas territorier omfattar last som transporteras på järnväg och väg.

(6)

I säkerhetsrådets resolution 2321 (2016) anges att definitionen av termen transitering vid genomförande av den resolutionen och av resolutionerna 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) omfattar, men inte är begränsad till, personers resor via en stats internationella flygplatsterminaler på väg till en destination i en annan stat, oavsett om personerna passerar genom tullen eller passkontrollen på den flygplatsen.

(7)

Genom säkerhetsrådets resolution 2321 (2016) införs en högsta volym kol som sammantaget får importeras från Nordkorea, och det fastställs en mekanism för övervakning och kontroll av detta. Som en del av denna mekanism uppmanas medlemsstater som importerar kol från Nordkorea att med jämna mellanrum besöka FN:s webbplats för att säkerställa att den högsta importvolymen för kol sammantaget inte har uppnåtts.

(8)

I säkerhetsrådets resolution 2321 (2016) erinras det om att det är förbjudet för Nordkoreas diplomatiska företrädare att utöva yrkesverksamhet eller kommersiell verksamhet för personlig vinning i den mottagande staten.

(9)

FN:s säkerhetsråd uttrycker i resolution 2321 (2016) oro för att nordkoreanska medborgare sänds ut för att arbeta i andra stater i syfte att tjäna hårdvaluta som Nordkorea använder för sina kärntekniska program och program för ballistiska robotar och uppmanar staterna att vara vaksamma mot dessa metoder.

(10)

FN:s säkerhetsråd framför i resolution 2321 (2016) på nytt oro över att stora kontantbelopp kan användas för att kringgå åtgärder som säkerhetsrådet föreskriver och uppmanar medlemsstaterna att vara uppmärksamma på denna risk.

(11)

I resolution 2321 (2016) uttrycker FN:s säkerhetsråd sitt åtagande om en fredlig, diplomatisk och politisk lösning på situationen, bekräftar på nytt stödet till sexpartssamtalen och framför uppmaningar om att dessa ska återupptas.

(12)

I säkerhetsrådets resolution 2321 (2016) bekräftas att Nordkoreas åtgärder ska hållas under kontinuerlig kontroll, att säkerhetsrådet är berett att vid behov skärpa, ändra, tillfälligt upphäva eller upphäva åtgärderna beroende på Nordkoreas efterlevnad av åtgärderna och att säkerhetsrådet är fast beslutet att vidta ytterligare betydande åtgärder om Nordkorea utför ytterligare kärnvapenprov eller uppskjutningar.

(13)

Det krävs ytterligare insatser från unionen för att genomföra vissa åtgärder som fastställs i detta beslut.

(14)

Medlemsstaterna bör dela med sig av relevant information till de övriga medlemsstaterna för att främja ett verkningsfullt genomförande av detta beslut i hela EU.

(15)

Beslut (Gusp) 2016/849 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 1.1 ska följande led läggas till:

2.

Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1.   Anskaffande från Nordkorea, genom medlemsstaternas medborgares försorg eller med användning av fartyg som för medlemsstaternas flagg eller av deras luftfartyg, av guld, titanmalm, vanadinmalm, sällsynta jordartsmetaller, koppar, nickel, silver och zink ska vara förbjudet, oavsett om ovanstående har sitt ursprung inom Nordkoreas territorium eller inte.”

3.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 6a

1.   Anskaffande av statyer från Nordkorea, genom medlemsstaternas medborgares försorg eller med användning av fartyg som för medlemsstaternas flagg eller av deras luftfartyg, ska vara förbjudet oavsett om de har sitt ursprung inom Nordkoreas territorium eller inte.

2.   Punkt 1 ska inte gälla om sanktionskommittén har lämnat förhandsgodkännande i det enskilda fallet.

3.   Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska omfattas av denna artikel.”

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 6b

1.   Direkt eller indirekt leverans, försäljning eller överföring till Nordkorea, genom medlemsstaternas medborgares försorg eller med användning av fartyg som för medlemsstaternas flagg eller av deras luftfartyg, av helikoptrar och fartyg ska vara förbjuden oavsett om de har sitt ursprung inom medlemsstaternas territorium eller inte.

2.   Punkt 1 ska inte gälla om sanktionskommittén har lämnat förhandsgodkännande i det enskilda fallet.

3.   Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska omfattas av denna artikel.”

5.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

1.   Anskaffande från Nordkorea, genom medlemsstaternas medborgares försorg eller med användning av fartyg som för medlemsstaternas flagg eller av deras luftfartyg, av kol, järn och järnmalm ska vara förbjudet, oavsett om ovanstående har sitt ursprung inom Nordkoreas territorium eller inte. Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska omfattas av denna punkt.

2.   Punkt 1 ska inte gälla för kol som, enligt bekräftelse från den anskaffande medlemsstaten på grundval av tillförlitlig information, har sitt ursprung utanför Nordkorea och har transporterats genom Nordkorea uteslutande för export från hamnen i Rajin (Rason), förutsatt att den medlemsstaten på förhand underrättar sanktionskommittén och att sådana transaktioner inte har något samband med generering av intäkter för Nordkoreas kärntekniska program eller program för ballistiska robotar eller någon annan verksamhet som är förbjuden enligt säkerhetsrådets resolutioner 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) och 2321 (2016) eller enligt detta beslut.

3.   Punkt 1 ska inte gälla för den totala export av kol med ursprung i Nordkorea till alla FN-medlemsstater som sammantaget inte överstiger 53 495 894 USD eller 1 000 866 ton, beroende på vad som är lägst, mellan dagen för antagandet av säkerhetsrådets resolution 2321 (2016) och den 31 december 2016, eller för den totala export av kol med ursprung i Nordkorea till alla FN-medlemsstater som sammantaget inte överstiger 400 870 018 USD eller 7 500 000 ton per år, beroende på vad som är lägst, med början den 1 januari 2017, förutsatt att anskaffandet

4.   En medlemsstat som anskaffar kol direkt från Nordkorea ska, genom formuläret i bilaga V till säkerhetsrådets resolution 2321 (2016), underrätta sanktionskommittén om den totala anskaffningsvolymen för varje månad senast 30 dagar efter månadens utgång. Medlemsstaten ska även meddela övriga medlemsstater och kommission om information som den har underrättat sanktionskommittén om i detta avseende.

5.   Punkt 1 ska inte gälla för järn- och järnmalmstransaktioner beträffande vilka det fastställs att de genomförs uteslutande i försörjningssyfte och inte har något samband med generering av intäkter för Nordkoreas kärntekniska program eller program för ballistiska robotar eller någon annan verksamhet som är förbjuden enligt säkerhetsrådets resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) eller 2321 (2016).”

6.

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

1.   Tillhandahållande av offentligt eller privat finansiellt stöd till handel med Nordkorea, inbegripet beviljande av exportkrediter, garantier eller försäkringar, till nordkoreanska medborgare eller enheter som ägnar sig åt sådan handel ska vara förbjudet.

2.   Punkt 1 ska inte gälla om sanktionskommittén i det enskilda fallet på förhand har godkänt att finansiellt stöd tillhandahålls.”

7.

Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

1.   Det ska vara förbjudet att på medlemsstaternas territorier öppna filialer eller dotterbolag till, eller representationskontor för, nordkoreanska banker – inbegripet Nordkoreas centralbank, dess filialer och dotterbolag – och andra finansiella enheter som avses i artikel 13.2.

2.   Befintliga filialer, dotterbolag och representationskontor på medlemsstaternas territorier som hör till de enheter som avses i punkt 1 ska stängas inom 90 dagar från och med antagandet av säkerhetsrådets resolution 2270 (2016).

3.   Såvida det inte finns ett förhandsgodkännande från sanktionskommittén ska det vara förbjudet för nordkoreanska banker – inbegripet Nordkoreas centralbank, dess filialer och dotterbolag – och för andra finansiella enheter som avses i artikel 13.2 att

4.   Befintliga samriskföretag, ägarintressen och korrespondentbankförbindelser med nordkoreanska banker ska avslutas inom 90 dagar från och med antagandet av säkerhetsrådets resolution 2270 (2016).

5.   Det ska vara förbjudet för finansinstitut på medlemsstaternas territorier eller inom deras jurisdiktion att öppna representationskontor, inrätta dotterbolag, inrätta filialer eller öppna bankkonton i Nordkorea.

6.   Befintliga representationskontor, dotterbolag eller bankkonton i Nordkorea ska stängas inom 90 dagar från och med antagandet av säkerhetsrådets resolution 2321 (2016).

7.   Punkt 6 ska inte gälla om sanktionskommittén i det enskilda fallet fastställer att sådana kontor, dotterbolag eller konton krävs för leverans av humanitärt bistånd eller för verksamhet som bedrivs av diplomatiska beskickningar i Nordkorea i enlighet med Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser eller verksamhet som bedrivs av FN eller dess fackorgan eller därmed förbundna organisationer eller för något annat andra ändamål i enlighet med säkerhetsrådets resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) eller 2321 (2016).”

8.

Artikel 16.6 ska ersättas med följande:

”6.   Medlemsstaterna ska, i enlighet med sina förpliktelser enligt tillämpliga resolutioner från FN:s säkerhetsråd, däribland resolution 1540 (2004), vidta de åtgärder som krävs för att beslagta och bortskaffa – exempelvis genom att de förstörs, görs obrukbara eller oanvändbara, lagras eller överförs till en annan stat än ursprungs- eller destinationsstaten för bortskaffande – artiklar som identifierats vid inspektioner och som det enligt säkerhetsrådets resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) eller 2321 (2016) är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.”

9.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 18a

1.   En medlemsstat som är flaggstat för ett fartyg som förtecknats av sanktionskommittén ska, om kommittén så föreskriver, avregistrera fartyget.

2.   En medlemsstat som är flaggstat för ett fartyg som förtecknats av sanktionskommittén ska, om kommittén så föreskriver, beordra fartyget att bege sig till en hamn som har utsetts av kommittén, i samordning med hamnstaten.

3.   Medlemsstaterna ska, om så föreskrivs av sanktionskommittén vid förtecknandet, förbjuda fartyget att anlöpa deras hamnar utom i nödfall eller om fartyget återvänder till sin ursprungshamn.

4.   Medlemsstaterna ska, om så föreskrivs av sanktionskommittén vid förtecknandet, se till att fartyget omfattas av en frysning av tillgångar.

5.   Bilaga IV ska omfatta de fartyg som avses i punkterna 1–4 i denna artikel förtecknats av sanktionskommittén i enlighet med punkt 12 i säkerhetsrådets resolution 2321 (2016).”

10.

Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

11.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 20a

Det ska vara förbjudet att från Nordkorea anskaffa fartygs- eller luftfartygsrelaterade tjänster.”

12.

Artikel 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 21

Medlemsstaterna ska avregistrera alla fartyg som ägs, kontrolleras eller drivs av Nordkorea och får inte registrera några sådana fartyg som har blivit avregistrerade av en annan stat enligt punkt 24 i säkerhetsrådets resolution 2321 (2016).”

13.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

1.   Det ska vara förbjudet att registrera fartyg i Nordkorea, inhämta tillstånd för ett fartyg att föra Nordkoreas flagg, att äga, leasa, driva, eller tillhandahålla klassificering, certifiering eller tillhörande tjänster för, eller försäkra, fartyg som för Nordkoreas flagg.

2.   Punkt 1 ska inte gälla om sanktionskommittén har lämnat förhandsgodkännande i det enskilda fallet.

3.   Tillhandahållande genom medlemsstaternas medborgares försorg eller från medlemsstaternas territorium av försäkrings- eller återförsäkringstjänster för fartyg som ägs, kontrolleras eller drivs, inbegripet genom olagliga medel, av Nordkorea ska vara förbjudet.

4.   Punkt 3 ska inte gälla om sanktionskommittén i det enskilda fallet fastställer att fartygets verksamhet bedrivs uteslutande i försörjningssyfte och inte kommer att utnyttjas av nordkoreanska personer eller enheter för att generera intäkter, eller att verksamheten bedrivs uteslutande för humanitära ändamål.”

14.

I artikel 23 ska följande punkt läggas till:

”12.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att begränsa inresa till eller transitering genom deras territorier för medlemmar i Nordkoreas regering, tjänstemän som arbetar för denna regering och personer som ingår i Nordkoreas försvarsmakt, om sådana medlemmar eller tjänstemän har samröre med Nordkoreas kärntekniska program eller program för ballistiska robotar eller någon annan verksamhet som är förbjuden enligt säkerhetsrådets resolutioner 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) och 2321 (2016).”

15.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 24a

1.   Om en medlemsstat fastställer att en person arbetar för eller på uppdrag av en nordkoreansk bank eller ett nordkoreanskt finansinstitut ska medlemsstaten utvisa personen i fråga från sitt territorium i syfte att återsända personen till det land där han eller hon är medborgare, i överensstämmelse med tillämplig rätt.

2.   Punkt 1 ska inte gälla om personens närvaro krävs för att en rättsprocess ska kunna fullbordas eller av uteslutande medicinska, säkerhetsmässiga eller andra humanitära skäl, eller om sanktionskommittén i det enskilda fallet har fastställt att utvisningen av personen skulle vara oförenlig med målen för säkerhetsrådets resolutioner 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) och 2321 (2016).”

16.

Artikel 30 ska ersättas med följande:

”Artikel 30

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att vara vaksamma och förhindra att det på deras territorier eller genom deras medborgares försorg ges specialiserad undervisning eller utbildning till nordkoreanska medborgare inom sådana discipliner som skulle bidra till Nordkoreas spridningskänsliga kärntekniska verksamhet och utvecklingen av system för kärnvapenbärare; detta inbegriper undervisning eller utbildning i avancerad fysik, avancerad datorsimulering och relaterad datavetenskap, geospatial navigering, kärnteknik, rymdteknik, flygteknik och relaterade discipliner, avancerad materialkunskap, avancerad kemiteknik, avancerad maskinteknik, avancerad elektroteknik och avancerad industriteknik.

2.   Medlemsstaterna ska avbryta vetenskapliga och tekniska samarbeten som involverar personer eller grupper som finansieras officiellt av eller som företräder Nordkorea med undantag för medicinska utbyten, om inte,

17.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 31a

Det ska vara förbjudet för nordkoreanska diplomatiska beskickningar och konsulat, och för deras nordkoreanska medlemmar, att äga eller kontrollera bankkonton i unionen, med undantag för ett konto i den eller de medlemsstater som är värd för beskickningen eller konsulatet eller där deras medlemmar är ackrediterade.”

18.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 31b

1.   Det ska vara förbjudet att hyra ut eller på annat sätt göra fast egendom tillgänglig för Nordkorea, och det ska även finnas ett förbud mot att fast egendom används av, eller till förmån för, Nordkorea för något annat ändamål än diplomatisk eller konsulär verksamhet.

2.   Det ska också vara förbjudet att hyra fast egendom belägen utanför Nordkoreas territorium från Nordkorea.”

19.

Artikel 33.1 ska ersättas med följande:

”1.   Rådet ska genomföra ändringar av bilagorna I och IV på grundval av avgöranden av säkerhetsrådet eller sanktionskommittén.”

20.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 36a

Med avvikelse från de åtgärder som fastställs i säkerhetsrådets resolution 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 2270 (2016) eller 2321(2016) ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat bevilja det nödvändiga tillståndet under förutsättning att sanktionskommittén har fastställt att ett undantag är nödvändigt för att underlätta arbetet för internationella och icke-statliga organisationer som tillhandahåller bistånd och katastrofhjälp i Nordkorea till förmån för Nordkoreas civilbefolkning.”

21.

Bilaga IV ska läggas till sådan den återges i bilagan till detta beslut.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/66

(1)

Den 25 juli 2012 antog rådet beslut 2012/440/Gusp (1) om utnämning av Stavros LAMBRINIDIS till Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter (nedan kallad den särskilda representanten). Den särskilda representantens uppdrag löper ut den 28 februari 2017.

(2)

Den 20 juli 2015 antog rådet EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för perioden 2015–2019.

(3)

Den särskilda representantens uppdrag bör förlängas för ytterligare en period på 24 månader.

a)

Förbättra unionens effektivitet, närvaro och synlighet och samtidigt värna om och främja de mänskliga rättigheterna i världen, särskilt genom att fördjupa unionens samarbete och politiska dialog med tredjeländer, berörda partner, företag, det civila samhället och internationella och regionala organisationer samt genom åtgärder inom relevanta internationella forum.

b)

Öka unionens bidrag till förstärkt demokrati och institutionsuppbyggnad, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i hela världen.

c)

Öka samstämmigheten i unionens åtgärder för mänskliga rättigheter och integrationen av mänskliga rättigheter i samtliga områden som omfattas av unionens yttre åtgärder.

a)

bidra till genomförandet av unionens politik för mänskliga rättigheter, särskilt EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, bland annat genom att utforma rekommendationer,

b)

bidra till genomförandet av unionens riktlinjer, hjälpmedel och handlingsplaner för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt,

c)

fördjupa dialogen med regeringar i tredjeländer och internationella och regionala organisationer för mänskliga rättigheter samt det civila samhällets organisationer och andra berörda aktörer för att säkerställa att unionens politik för mänskliga rättigheter effektiviseras och synliggörs,

d)

bidra till ökad samstämmighet och enhetlighet i unionens politik och åtgärder för skydd och främjande av mänskliga rättigheter, särskilt genom att bidra till utformningen av relevant unionspolitik.

a)

upprätta en specifik säkerhetsplan grundad på vägledning från utrikestjänsten, som inbegriper specifika fysiska, organisatoriska och förfarandemässiga säkerhetsåtgärder för hantering av en säker förflyttning av personal till och inom ansvarsområdet och hantering av säkerhetstillbud, inbegripet en beredskaps- och evakueringsplan,

b)

se till att all personal utstationerad utanför unionen är högriskförsäkrad i enlighet med vad som krävs för förhållandena i ansvarsområdet,

c)

se till att alla medlemmar av den särskilda representantens stab som ska utstationeras utanför unionen, inbegripet lokalt kontraktsanställd personal, genomgår lämplig säkerhetsutbildning före eller vid ankomsten till ansvarsområdet, grundad på den riskklassificering som utrikestjänsten har tilldelat området,

d)

se till att alla överenskomna rekommendationer som görs i samband med regelbundna säkerhetsbedömningar genomförs samt skriftligen rapportera till rådet, den höga representanten och kommissionen om genomförandet av dessa och om andra säkerhetsfrågor inom ramen för lägesrapporterna och rapporterna om uppdragets genomförande.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/70

(1)

Den 19 januari 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/77 (1) om utnämning av Lars Gunnar WIGEMARK till Europeiska unionens särskilda representant (nedan kallad den särskilda representanten) i Bosnien och Hercegovina. Den särskilda representantens uppdrag löper ut den 28 februari 2017.

(2)

Den särskilda representantens uppdrag bör förlängas för en ytterligare period på 16 månader.

(3)

Den särskilda representanten kommer att genomföra sitt uppdrag i en situation som kan förvärras och inverka menligt på de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

a)

fortsatta framsteg med stabiliserings- och associeringsprocessen,

b)

ett stabilt, livskraftigt, fredligt, multietniskt och enat Bosnien och Hercegovina som fredligt samarbetar med sina grannar och

c)

säkerställande av att Bosnien och Hercegovina oåterkalleligen närmar sig medlemskap i unionen.

a)

erbjuda unionens råd och stöd i den politiska processen, i synnerhet vad gäller främjandet av dialog mellan de olika förvaltningsnivåerna,

b)

säkerställa att unionens åtgärder är konsekventa och samstämmiga,

c)

underlätta framsteg mot politiska, ekonomiska och europeiska prioriteringar, i synnerhet genom att uppmuntra genomförandet av samordningsmekanismen för EU-frågor och det fortsatta genomförandet av reformagendan,

d)

övervaka och ge råd till verkställande och lagstiftande myndigheter på alla förvaltningsnivåer i Bosnien och Hercegovina och upprätta förbindelser med myndigheterna och de politiska partierna i Bosnien och Hercegovina,

e)

säkerställa genomförandet av unionens insatser när det gäller all verksamhet som har samband med rättsstatsprincipen och reformen av säkerhetssektorn, främja en övergripande unionssamordning av, och ge lokal politisk ledning för, unionens insatser för att bekämpa organiserad brottslighet och korruption, samt terrorism, och därvid vid behov lämna bedömningar och råd till den höga representanten och kommissionen,

f)

stödja ett förstärkt och mer effektivt samspel mellan rättskipningen i brottmål och polisen i Bosnien och Hercegovina, samt initiativ som syftar till att stärka de rättsliga institutionernas effektivitet och opartiskhet, i synnerhet den strukturerade dialogen om rättsväsendet,

g)

utan att det påverkar den militära befälsordningen, ge politisk ledning till EU-styrkans befälhavare när det gäller militära frågor med lokalpolitisk dimension, särskilt när det gäller känsliga operationer och relationerna till lokala myndigheter och lokala medier och bidra till samråden för den strategiska översynen av Eufor/Althea; samråda med EU-styrkans befälhavare innan politiska åtgärder vidtas som kan inverka på säkerhetssituationen och samordna vad gäller sammanhängande budskap till lokala myndigheter och andra internationella organisationer,

h)

samordna och genomföra unionens kommunikationsinsatser för att ge medborgarna i Bosnien och Hercegovina information om EU-frågor,

i)

främja processen för EU-integration genom en riktad offentlig diplomati och utåtriktad verksamhet från EU:s sida vilken är avsedd att trygga en bredare förståelse och ett bredare stöd hos medborgarna i Bosnien och Hercegovina för EU-relaterade frågor, bland annat genom att involvera lokala aktörer från det civila samhället,

j)

bidra till utvecklingen och konsolideringen av respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Bosnien och Hercegovina, i enlighet med EU:s politik för mänskliga rättigheter och EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter,

k)

inleda diskussioner med relevanta myndigheter i Bosnien och Hercegovina avseende deras samarbete fullt ut med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien,

l)

i linje med processen för integration med EU bistå, stödja, underlätta och övervaka den politiska dialogen med avseende på de nödvändiga konstitutionella ändringarna och relevanta lagändringarna,

m)

upprätthålla nära kontakter och nära samråd med den höga representanten i Bosnien och Hercegovina och andra berörda internationella organisationer som arbetar i landet, i detta sammanhang, underrätta rådet om diskussioner på fältet vad gäller den internationella närvaron i landet, inbegripet den höga representantens kansli,

n)

vid behov ge råd till den höga representanten om fysiska eller juridiska personer mot vilka restriktiva åtgärder kan komma att införas med hänsyn till situationen i Bosnien och Hercegovina,

o)

utan att det påverkar den gällande befälsordningen, medverka till att säkerställa att alla unionsinstrument på fältet tillämpas enhetligt för att uppnå unionens politiska mål.

a)

upprätta en specifik säkerhetsplan grundad på vägledning från utrikestjänsten och som inbegriper specifika fysiska, organisatoriska och procedurmässiga säkerhetsåtgärder för hantering av en säker personalförflyttning till och inom det ansvarsområdet såväl som hanteringen av säkerhetsincidenter och inklusive en beredskapsplan och evakueringsplan,

b)

säkerställa att all personal som utstationeras utanför unionen är högriskförsäkrad i enlighet med vad som krävs för förhållandena i det ansvarsområdet,

c)

säkerställa att alla medlemmar av den särskilda representantens stab som ska utplaceras utanför unionen, inbegripet lokalt kontraktsanställd personal, genomgår lämplig säkerhetsutbildning före eller vid ankomsten till ansvarsområdet, grundad på den riskklassificering som tilldelats det området,

d)

säkerställa att alla överenskomna rekommendationer som görs i samband med regelbundna säkerhetsbedömningar genomförs, samt skriftligen rapportera till rådet, den höga representanten och kommissionen om genomförandet av dessa och om andra säkerhetsfrågor inom ramen för lägesrapporten och rapporten om uppdragets genomförande.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/75

(1)

Den 4 augusti 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/1338 om ändring av beslut (Gusp) 2015/2052 om förlängning av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant i Kosovo (1) och om utnämning av Nataliya APOSTOLOVA till Europeiska unionens särskilda representant (nedan kallad den särskilda representanten) i Kosovo. Den särskilda representantens uppdrag löper ut den 28 februari 2017.

(2)

Den särskilda representantens uppdrag bör förlängas med ytterligare en period på 16 månader.

(3)

Den särskilda representanten kommer att genomföra uppdraget under omständigheter som kan komma att förvärras och hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

a)

erbjuda unionens råd och stöd till den politiska processen,

b)

verka för unionens övergripande politiska samordning i Kosovo,

c)

stärka unionens närvaro i hela Kosovo och se till att den är konsekvent och effektiv,

d)

ge chefen för Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex Kosovo) lokal politisk vägledning, även vad avser de politiska aspekterna av frågor som rör verkställandebefogenheter,

e)

se till att unionens åtgärder i Kosovo är konsekventa och samstämmiga, inbegripet genom att lokalt vägleda Eulex-övergången för senare överföring av verksamheten till den särskilda representantens/EU:s kontor och/eller de lokala myndigheterna, beroende på vad som är lämpligt,

f)

stödja Kosovos europeiska perspektiv och landets närmande till unionen i enlighet med regionens perspektiv, i överensstämmelse med stabiliserings- och associeringsavtalet och beslut (EU) 2015/1988 samt i enlighet med relevanta rådsslutsatser, genom riktad information till allmänheten och utåtriktad unionsverksamhet, som är avsedd att hos allmänheten i Kosovo trygga en bredare förståelse och ett bredare stöd för unionsrelaterade frågor, inbegripet Eulex arbete,

g)

med alla medel och instrument som står till den särskilda representantens förfogande och med stöd av EU:s kontor i Kosovo övervaka, bistå och underlätta framsteg med politiska, ekonomiska och europeiska prioriteringar i överensstämmelse med respektive institutions befogenheter och ansvar och stödja genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet, inbegripet genom den europeiska reformagendan,

h)

bidra till att utveckla och stärka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Kosovo, inbegripet vad gäller kvinnor och barn och skydd av minoriteter, i enlighet med unionens politik för mänskliga rättigheter och unionens riktlinjer för mänskliga rättigheter,

i)

bistå i genomförandet av den unionsunderstödda dialogen mellan Belgrad och Pristina,

j)

stödja de specialiserade avdelningarnas och den specialiserade åklagarmyndighetens uppdrag efter behov, däribland genom information och utåtriktad verksamhet.

a)

upprätta en specifik säkerhetsplan på grundval av vägledning från utrikestjänsten, inbegripet specifika fysiska, organisatoriska och förfarandemässiga säkerhetsåtgärder, med anvisningar för säker personalförflyttning till och inom ansvarsområdet samt för hantering av säkerhetstillbud och inbegripet en beredskaps- och evakueringsplan för uppdraget,

b)

se till att all personal som utstationeras utanför unionen är högriskförsäkrad i enlighet med vad som krävs för förhållandena i ansvarsområdet,

c)

se till att alla medlemmar av den särskilda representantens stab som ska utstationeras utanför unionen, inbegripet lokalt kontraktsanställd personal, genomgår lämplig säkerhetsutbildning före eller vid ankomsten till ansvarsområdet, grundad på den riskklassificering som utrikestjänsten tilldelat det området,

d)

se till att alla överenskomna rekommendationer som görs i samband med regelbundna säkerhetsbedömningar genomförs, samt skriftligen rapportera till rådet, den höga representanten och kommissionen om genomförandet av dessa och om andra säkerhetsfrågor inom ramen för lägesrapporten och rapporten om uppdragets genomförande.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/80

(1)

Den 16 juli 2012 antog rådet beslut 2012/389/Gusp (1) om Europeiska unionens uppdrag för regional maritim kapacitetsuppbyggnad på Afrikas horn (Eucap Nestor).

(2)

Den 12 december 2016 antog rådet rådets beslut (Gusp) 2016/2240 (2) om ändring av beslut 2012/389/Gusp. Uppdragets namn ändrades till Eucap Somalia och dess mandat förlängdes till och med den 31 december 2018.

(3)

Beslut 2012/389/Gusp bör ändras så att ett finansiellt referensbelopp anges för perioden 1 mars 2017–28 februari 2018.

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/81

(1)

Den 15 oktober 2012 antog rådet beslut 2012/642/Gusp (1).

(2)

På grundval av en översyn av beslut 2012/642/Gusp bör de restriktiva åtgärderna mot Vitryssland förlängas till och med den 28 februari 2018.

(3)

Rådet enades dessutom om att export av skidskytteutrustning till Vitryssland kan godkännas av medlemsstaterna i enlighet med de tillämpliga licensbestämmelserna.

(4)

Beslut 2012/642/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

För att de åtgärder som föreskrivs i detta beslut ska vara verkningsfulla bör detta beslut träda i kraft omedelbart.

1.

I artikel 2 ska följande punkt läggas till:

”3.   Artikel 1 ska inte tillämpas på skidskytteutrustning som överensstämmer med de specifikationer som definieras i Internationella skidskytteförbundets evenemangs- och tävlingsregler.”

2.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

1.   Detta beslut ska gälla till och med den 28 februari 2018.

2.   Detta beslut ska ses över fortlöpande och ska förlängas, eller vid behov ändras, om rådet bedömer att beslutets mål inte har uppfyllts.”

28.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 50/82

(1)

I kommissionens genomförandebeslut 2014/709/EU (4) fastställs djurhälsoåtgärder för att bekämpa afrikansk svinpest i vissa medlemsstater. I delarna I, II, III och IV i bilagan till det genomförandebeslutet avgränsas och förtecknas vissa områden i dessa medlemsstater uppdelade efter risknivå utifrån den epidemiologiska situationen. Förteckningen omfattar bland annat vissa områden i Lettland och Litauen.

(2)

I februari 2017 påvisades två utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin i Salaspils novads i Lettland och Biržai rajono savivaldybė i Litauen i områden som för närvarande förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Dessa utbrott utgör en ökning av risknivån som måste tas i beaktande. Följaktligen bör de relevanta områden i Lettland och Litauen som för närvarande förtecknas i delarna I och II i stället förtecknas i del III i den bilagan.

(3)

I januari 2017 påvisades endast ett fåtal fall av afrikansk svinpest hos vildsvin i Talsu och Tukuma novads i Lettland i två områden som för närvarande förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU i närheten av de områden som förtecknas i del I i den bilagan. Dessa fall utgör en ökning av risknivån som måste tas i beaktande. De relevanta områdena i Lettland bör därför nu förtecknas i del II i stället för i del I till den bilagan och nya områden bör tas med i del I i bilagan till det beslutet.

(4)

Utvecklingen av den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest hos drabbade populationer av tamsvin och viltlevande svin i unionen bör beaktas vid bedömningen av den djurhälsorisk som situationen avseende denna sjukdom utgör i Lettland och Litauen. För att fokusera bekämpningsåtgärderna i genomförandebeslut 2014/709/EU och förhindra att afrikansk svinpest sprids ytterligare och samtidigt förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, bör unionsförteckningen över de områden som omfattas av de djurhälsoåtgärder för sjukdomsbekämpning som fastställs i bilagan till det genomförandebeslutet ändras med beaktande av förändringarna i den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller denna sjukdom i Lettland och Litauen.

(5)

Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.