3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/1

(1)

Det är nödvändigt att fastställa standarder för de behöriga myndigheternas bedömning av de interna metoder som antagits av instituten för beräkning av kapitalbaskrav, och fastställa närmare regler för förfaranden för utbyte av dessa bedömningar mellan behöriga myndigheter med befogenhet att övervaka de olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav av institut som tillåts använda interna metoder för beräkning av dessa belopp eller kapitalbaskrav.

(2)

Bedömningen av kvaliteten på institutens avancerade metoder möjliggör en jämförelse av interna modeller på unionsnivå, genom vilken Europeiska bankmyndigheten (EBA) bistår behöriga myndigheter med deras bedömning av potentiell underskattning av kapitalbaskraven. Reglerna för utbyte av bedömningar bör innehålla lämpliga bestämmelser om tidtabellen för utbyte av bedömningar med relevanta behöriga myndigheterna och EBA.

(3)

Behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av institut som ingår i en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn har ett berättigat intresse i kvaliteten på de interna metoder som används av dessa institut, eftersom de bidrar till det ursprungliga gemensamma beslutet om godkännande av internmetoderna, i enlighet med artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2). Regler för utbyte av bedömningar i enlighet med artikel 78.3 i direktiv 2013/36/EU bör också ange hur det övergripande samarbetet och informationsutbytet inom kollegierna tillämpas, särskilt vad gäller riktmärkningen.

(4)

För att säkerställa att de bedömningar som gjorts i enlighet med artikel 78.3 i direktiv 2013/36/EU delas på ett effektivt och praktiskt sätt bör behöriga myndigheter offentliggöra sin uppskattning av eller synpunkter på den potentiella underskattning av kapitalbaskrav som härrör från internmetoderna som används av instituten och resonemanget bakom de behöriga myndigheternas slutsatser. De behöriga myndigheternas faktiska eller planerade korrigerande åtgärder i enlighet med artikel 78.4 i direktivet är dessutom relevanta även för alla andra behöriga som ansvarar för tillsyn av institut som ingår i en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn, eftersom de har berättigat intresse i kvaliteten på de interna metoder som används av dessa institut. De behöriga myndigheternas faktiska eller planerade korrigerande åtgärder bör också delges EBA i enlighet med artikel 107.1 i det direktivet, eftersom de är nödvändiga för att EBA ska kunna utföra sina uppgifter.

(5)

EBA:s rapport för att bistå de behöriga myndigheterna i deras bedömning av de interna metodernas kvalitet är en hörnsten i riktmärkningsarbetet, eftersom den rapporten innehåller resultaten av jämförelsen av relevanta institut med sina motsvarigheter på EU-nivå. Därför bör informationen i EBA:s rapport utgöra grunden för hur behöriga myndigheter beslutar vilka företag och portföljer bör bedömas med ”särskild hänsyn” enligt artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

(6)

Resultaten av bedömningen av kvaliteten på de interna metoderna beror på kvaliteten på de uppgifter som lämnas av relevanta institut enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2070 (3) som också måste vara konsekventa och jämförbara. De behöriga myndigheterna bör därför vara skyldiga att bekräfta att instituten korrekt tillämpar den genomförandeförordningen, särskilt när det gäller tillämpningen av möjligheten för instituten att avstå från att rapportera vissa enskilda portföljer.

(7)

Om behöriga myndigheter beräknar referensvärden på grundval av schablonmetoden ska en anpassning göras av de kapitalbaskrav för kreditrisk som härrör från tillämpningen av schablonmetoden, av försiktighetsskäl. Denna anpassning bör fastställas på den nivå som tillämpas för beräkningen av Basel I-golvet enligt artikel 500 i förordning (EU) nr 575/2013.

(8)

Riktmärken som grundas på schablonmetoden anses för närvarande inte lämpliga att beräknas när det gäller marknadsrisk, eftersom de kan leda till snedvridning. På grund av större metodologiska skillnader i beräkningen av kapitalbaskrav enligt schablonmetoden och internmetoden, huvudsakligen på grund av kraftiga skillnader i aggregering eller diversifiering av enskilda positioner, skulle en jämförelse mellan de två mått på marknadsrisk för små portföljer inte ge en rimlig indikation på eventuell underskattning av kapitalbaskraven. Om beräkningar enligt schablonmetoden beaktas vid bedömningen av kreditriskmodeller ska deras användning endast vara avsedd som riktmärken för bedömningen, snarare än som golv.

(9)

Vid bedömningen av den övergripande kvaliteten på institutens schablonmetoder och den iakttagna variationsgraden i särskilda metoder ska de behöriga myndigheterna inte endast fokusera på resultat, utan bör inrikta sig på att fastställa de viktigaste orsakerna bakom variationerna och att dra slutsatser från de olika modeller som används. De behöriga myndigheterna bör därför vara skyldiga att beakta resultaten av de alternativa beräkningar för value-at-Risk (VaR) och stressjusterade Value-at-Risk-värden som grundar sig på resultattidsserier.

(10)

Eftersom de behöriga myndigheterna har en grundläggande roll i att undersöka och bekräfta de interna metodernas kvalitet, utöver den information som rapporteras av institut i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2016/2070 bör de behöriga myndigheterna använda de befogenheter de har enligt förordning (EU) nr 575/2013 för godkännande och översyn av de interna metoderna i förekommande syfte, genom att skaffa all ytterligare information som kan vara användbar för deras fortlöpande bedömning av de interna metodernas kvalitet.

(11)

För bedömning av marknadsrisk krävs redan utfallstester, som grundar sig både på hypotetiska och faktiska förändringar i portföljens värde, vilka utförs dagligen för den samlade portföljens slutpositioner, enligt artikel 366.3 i förordning (EU) nr 575/2013. Antalet överskridanden måste meddelas de behöriga myndigheterna och regelbundet användas för att bedöma modellens resultat och fastställa tilläggsfaktorer för VaR och sVaR-multiplikatorer. I enlighet med detta ska inga ytterligare utfallstester utföras eller bedömas för portföljer som rör interna modeller för marknadsrisk.

(12)

Det faktum att resultaten från riktmärkningsarbetet för en enskild portfölj är ett extremvärde eller identifieras i EBA:s rapport som föremål för översyn av de behöriga myndigheterna bör inte nödvändigtvis betyda att den modell som institutet använder är ofullständig eller felaktig. I detta avseende bör de behöriga myndigheternas bedömningar användas som ett verktyg för att få en mer ingående kunskap om institutens modeller och antaganden. Analysen av potentiella skillnader mellan kapitalbaskraven för kreditrisk enligt vad som rapporterats av instituten enligt genomförandeförordning (EU) 2016/2070 och de kapitalbaskrav för kreditrisk som härrör från användningen av historiska riskparametrar (”resultat”) bör användas av behöriga myndigheter som en ställföreträdande indikator på betydande och systematiska undervärdering av kapitalbaskrav, men aldrig ersätta en korrekt validering av den interna modellen.

(13)

Vid användningen av resultat från riktmärkningen bör de behöriga myndigheterna beakta eventuella begränsningar i informationskällorna och ta hänsyn till detta i sin bedömning om detta anses lämpligt. Ytterligare uppgifter som grundar sig på resultat bör beräknas av EBA på grundval av de uppgifter som samlats in, och kommer att bidra ytterligare till analysen. På liknande sätt, eftersom kapitalkraven som genereras av marknadsriskmodeller är portföljavhängiga och varje slutsats som erhållits på enskilda nivåer inte okritiskt kan extrapoleras till verkliga portföljer som innehas av instituten, bör varje slutsats som enbart grundar sig på den totala kapitalnivå som härletts från de sammanslagna portföljerna bör betraktas med vederbörlig försiktighet. Vid bedömningen av resultaten bör de behöriga myndigheterna beakta att även de sammanslagna portföljerna med flest instrument kommer att vara mycket olika från en verklig portfölj vad gäller storlek och sammansättning. Eftersom flertalet institut inte kommer att kunna modellera alla icke-aggregerade portföljer kommer resultaten kanske inte att vara jämförbara i samtliga fall. Det bör vidare påpekas att uppgifterna inte tar upp alla åtgärder avseende egna medel, till exempel begränsningar för diversifieringsvinster eller kapitaltillägg som införts för att åtgärda kända brister i modellerna eller avsaknad av riskfaktorer.

(14)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(15)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om de förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4).

a)

Slutsatserna och motivering av sin bedömning, på grundval av tillämpningen av de bedömningsstandarder som avses i artiklarna 3–11.

b)

Deras synpunkter på den potentiella underskattning av kapitalbaskraven som härrör från internmetoderna som används av instituten.

a)

De ska behandla värden från modeller som anses extrema i EBA:s rapport som en indikation på betydande skillnader i kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

b)

De ska behandla värden från modellering och standardavvikelsen för dessa värden för exponeringar i samma referensportfölj eller liknande referensportföljer som identifieras i EBA:s rapport som ett första tecken på betydande skillnader och låg eller hög mångfald, enligt vad som är tillämpligt, i kapitalbaskravet i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

c)

De ska behandla eventuella skillnader vid beräkningen i enlighet med artikel 4 i denna förordning som en preliminär indikation på betydande och systematiska undervärdering av kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

d)

De ska behandla eventuella skillnader mellan uppskattade parametrar som rapporteras av instituten enligt genomförandeförordning (EU) 2016/2070 och de riskparametrar (”resultat”) som rapporteras av instituten i enlighet med den genomförandeförordning som en preliminär indikation på betydande skillnader i kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

e)

De ska behandla eventuella skillnader mellan de kapitalbaskrav för kreditrisk som rapporterats av instituten enligt genomförandeförordning (EU) 2016/2070 och kapitalbaskraven för kreditrisk som härrör från institutens användning av utfallen i enlighet med den genomförandeförordningen eller som beräknats av EBA i sin rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU som en preliminär indikation på betydande och systematiska undervärdering av kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i det direktivet. Vid användningen av EBA:s rapport får de behöriga myndigheterna beakta eventuella begränsningar i informationskällorna och ta hänsyn till detta i sin bedömning om detta anses lämpligt.

a)

För lågfallissemangsportföljer, på portföljnivå med undantag för exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker, som är uttryckta och finansierade i den nationella valuta som avses i artikel 114.4 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

För högfallissemangsportföljer, på portföljnivå.

a)

För bedömningar som rör kreditriskmetoder genom tillämpning av de standarder som avses i artiklarna 7 och 8.

b)

För bedömningar som rör marknadsriskmetoder genom tillämpning av de standarder som avses i artiklarna 9 och 11.

a)

EBA:s rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU.

b)

Institutets regelbundna rapporter om validering.

c)

Modelldokumentation inbegripet handböcker, dokumentation om utformning och kalibrering av modellen och metod för de interna modellerna.

d)

Rapporter om besök på plats.

a)

Huruvida institutet använder egna skattningar av förlust vid fallissemang (LGD-värden) och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

Modellens tillämpningsområde och referensportföljernas representativitet.

c)

Huvuddragen i modellerna, till exempel åtskillnad mellan modeller utformade och kalibrerade på centraliserad koncernnivå (övergripande) och modeller utformade och kalibrerade endast på värdmedlemsstatens nivå (lokala), modeller som förvärvats av en tredjepart eller utarbetats av institutet, och modeller som utformats och kalibrerats med hjälp av interna data och modeller som utformats och kalibrerats med hjälp av externa data.

d)

Datum för godkännande av modellen och datum för utveckling av modellen.

e)

Jämförelse mellan förväntade och faktiska fallissemangsandelar under en relevant tidsperiod.

f)

Jämförelse mellan förväntad LGD-värden med observerade LGD-värden.

g)

Jämförelse mellan beräknade och observerade exponeringar vid fallissemang.

h)

Längden på de tidsserier som använts och, där tillämpligt, inkluderande av ansträngda år eller karaktären på och väsentligheten hos justeringar för att omfatta nedgångar och konservativa marginaler i modellernas kalibrering.

i)

Nya förändringar i sammansättningen av portföljen för det institut som den interna metoden tillämpas på.

j)

Den mikro- och makroekonomiska situationen för institutets portfölj, risk- och affärsstrategi samt interna processer, till exempel återhämtningsförfaranden för fallerade tillgångar (”likvidationsförfaranden”).

k)

Nuvarande läge i konjunkturcykeln, val av ratingfilosofi mellan point-in-time bedömning (PIT) eller över en hel konjunkturcykel (through-the-cycle, TTC) och observerad cyklikalitet i modellen.

l)

Antalet kreditbetyg och mått som instituten använder för att beräkna sannolikheten för fallissemang (PD), LGD och konverteringsfaktorer.

m)

Definitioner som används av institutet för fallissemangs- eller återhämtningsandelar.

n)

Inkludering eller ej av öppna likvidationsförfaranden i den tidsserie som används för kalibrering av LGD modeller, där tillämpligt.

a)

En annan rangordning av de motparter som ingår i LDP-urvalet eller olika sannolikhetsgrader för fallissemang för varje nivå.

b)

Specifika facilitetstyper, säkerheter eller lokalisering av motparterna.

c)

Heterogena PD, LGD, löptider eller konverteringsfaktorer.

d)

Kollateraliseringspraxis.

e)

Grad av oberoende från externa kreditvärderingar och frekvens i uppdateringen av den interna värderingen.

a)

EBA:s rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU.

b)

Institutets valideringsrapporter som utförs av kvalificerade oberoende parter, vid den tidpunkt då den interna modellen först utarbetades och vid betydande förändringar i den interna modellen. Denna information ska omfatta tester för att styrka att antaganden inom den interna metoden är lämpliga och varken underskattar eller överskattar risken, särskilda utfallstest som utformas i förhållande till deras portföljers risker och sammansättning och användningen av hypotetiska portföljer för att säkerställa att de interna metoderna kan förklara vissa strukturdrag som kan uppstå, till exempelvis väsentliga basrisker och koncentrationsrisker.

c)

Meddelande av antalet och motivering av överskridanden i de dagliga utfallstesterna som iakttagits under det föregående året, på grundval av utfallstester av hypotetiska och faktiska förändringar i portföljens värde.

d)

Modelldokumentation inbegripet handböcker, dokumentation om utformning och kalibrering av modellen och metod för de interna modellerna.

e)

Rapporter om besök på plats.

a)

Valet av VaR-metod som tillämpas av institutet.

b)

Modellens tillämpningsområde och referensportföljernas representativitet.

c)

Motiveringen om en riskfaktor har införlivats i institutets prissättningsmodell men inte i riskmätningsmodellen.

d)

En uppsättning riskfaktorer som motsvarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekänsliga positioner, vare sig i eller utanför balansräkningen.

e)

Antalet löptidssegment i vilken varje avkastningskurva är indelad.

f)

Metoden som tillämpats för att fånga upp den risk som är förknippad med ej fullständigt korrelerade rörelser mellan olika avkastningskurvor.

g)

Den uppsättning riskfaktorer som hänför sig till guld och de enskilda utländska valutor i vilka institutets positioner är denominerade.

h)

Antalet riskfaktorer som används för att fånga aktiekursrisk.

i)

Den metod som används för att bedöma den risk som uppstår från mindre likvida positioner och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska marknadsscenarier.

j)

Resultat för de proxyvariabler som används i modellen, bedömning av hur de påverkar riskmåtten.

k)

Längden på de tidsserier som använts för VaR.

l)

Metoden som används för bestämning av den stressjusterade sVAR, tillräckligheten av den stressjusterade perioden när det gäller referensportföljer.

m)

De metoder som tillämpas i riskmätningsmodellen för att fånga upp icke-linjära alternativ, särskilt om institutet använder Taylorserier i stället för full omvärdering, samt andra produkter samt för att fånga upp korrelationsrisker och basrisker.

n)

De metoder som använts för att fånga upp namnrelaterade basrisker och huruvida de är känslig för väsentliga idiosynkratiska skillnader mellan liknande men ej identiska positioner.

o)

Metoderna som används för att fånga upp risken för oförutsedda händelser.

p)

För tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk, de metoder som tillämpats för att fastställa likviditetshorisonter per position, liksom de PD- och LGD-värden och övergångsmatriser som användes vid simuleringen enligt artikel 374 i förordning (EU) nr 575/2013.

q)

För den interna modellen för korrelationshandel, de metoder som använts för att fånga upp de risker som fastställs i artikel 377.3 i förordning (EU) nr 575/2013 samt de korrelationsantaganden mellan modellernas riskfaktorer.

a)

Varje alternativ homogeniserad VaR-beräkning som EBA anger i den rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU, med hjälp av tillgängliga resultatdataserier.

b)

Den spridning i VaR-mått som tillhandahålls av institut enligt förordning (EU) 2016/2070.

a)

Missförstånd om de positioner eller riskfaktorer som gäller.

b)

Ofullständigt genomförande av modellen.

c)

Uteblivna riskfaktorer.

d)

Skillnader i kalibrering eller i dataserier som används i modellsimuleringar.

e)

Ytterligare riskfaktorer som ingår i modellen.

f)

Alternativa modellantaganden som tillämpas.

g)

Skillnader som kan hänföras till den metod som tillämpas av institutet.

a)

Nivån på kapitalbasen genom separat portfölj.

b)

Effekten av diversifieringsvinster som tillämpas av varje institut i aggregerade portföljer, genom jämförelse av kapitalbasen för icke-aggregerade portföljer som avses i led i denna punkt med nivån för kapitalbasen för den samlade portföljen enligt EBA:s rapport i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU.

a)

Effekten av schabloniserade kapitaltillägg

b)

Effekten av de tillsynsåtgärder som inte förutses i de uppgifter som samlats in av EBA.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/10

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/13

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/16

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/19

(1)

Bilaga III till förordning (EG) nr 1210/2003 innehåller en förteckning över den tidigare irakiska regeringens offentliga organ, företag och inrättningar samt fysiska och juridiska personer, organ och enheter som enligt den förordningen omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser som fanns utanför Irak den 22 maj 2003.

(2)

Den 26 januari 2017 beslutade Förenta nationernas säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka en post från förteckningen över personer och enheter som omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser.

(3)

Bilaga III till förordning (EG) nr 1210/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/21

(1)

I förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 fastställs väsentliga ändringar av de bestämmelser och förfaranden som livsmedelsföretagare och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska följa. Eftersom det i vissa fall skulle ha medfört praktiska svårigheter att tillämpa ett antal av dessa bestämmelser och förfaranden med omedelbar verkan var man tvungen att anta övergångsbestämmelser.

(2)

Kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet av den 28 juli 2009 om erfarenheterna från tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar om livsmedelshygien (EG) nr 852/2004, (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (3) (nedan kallad rapporten) ger en faktabaserad översikt över samtliga inblandade parters erfarenheter av genomförandet av dessa förordningar åren 2006, 2007 och 2008 och de svårigheter som man har stött på vid genomförandet.

(3)

I rapporten redogörs även för återkopplingen på erfarenheterna med övergångsbestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 (4). Rapporten refererar även svårigheter som konstaterats när det gäller lokala leveranser av små mängder av vissa livsmedel och påpekar att det krävs ytterligare förtydliganden av importvillkoren i de fall då nationella importbestämmelser gäller i avsaknad av bestämmelser på unionsnivå, och att de kriser som uppstått på grund av importerade livsmedel som innehåller både produkter av vegetabiliskt ursprung och bearbetade produkter av animaliskt ursprung (sammansatta produkter) har bekräftat behovet av ökad kontroll av sådana produkter.

(4)

I kommissionens förordning (EU) nr 1079/2013 (5) fastställdes övergångsbestämmelser för en övergångsperiod till och med den 31 december 2016 för att möjliggöra en smidig övergång till en fullständig tillämpning av de nya bestämmelserna och förfarandena. Övergångsperiodens varaktighet fastställdes med beaktande av översynen av hygienbestämmelserna i förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004.

(5)

Den information som inkommit från de revisioner som inspektörer från generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet på kommissionen nyligen genomfört, från medlemsstaternas behöriga myndigheter och från relevanta livsmedelsbranscher i unionen visar dessutom att det är nödvändigt att bibehålla vissa övergångsbestämmelser i förordning (EU) nr 1079/2013 i avvaktan på att de permanenta krav som anges i ingressen till den här förordningen införs.

(6)

Från tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 853/2004 undantas producenters direkta leveranser av små mängder kött från fjäderfä och hardjur som slaktas på gården till slutkonsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar sådant kött som färskt kött direkt till slutkonsumenter. En begränsning av den bestämmelsen till att endast gälla färskt kött skulle innebära en ytterligare börda för små producenter. I förordning (EU) nr 1079/2013 fastställs därför ett undantag från tillämpningen av förordning (EG) nr 853/2004 som rör direkt leverans av sådana varor under vissa villkor, utan att begränsa den till färskt kött. Detta undantag bör bibehållas under den ytterligare övergångsperiod som fastställs i den här förordningen, medan möjligheten till ett permanent undantag övervägs.

(7)

I förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 fastställs vissa bestämmelser för import av produkter av animaliskt ursprung och sammansatta produkter till unionen. I förordning (EU) nr 1079/2013 fastställs övergångsbestämmelser om undantag från ett antal av dessa bestämmelser för vissa sammansatta produkter för vilka folkhälsokraven för import till unionen ännu inte har fastställts på unionsnivå, t.ex. för andra sammansatta produkter än de som avses i artikel 3.1 och 3.3 i kommissionens förordning (EU) nr 28/2012 (6).

(8)

Kommissionen har lagt fram ett förslag till en förordning om offentlig kontroll i livsmedelskedjan som nu är nära antagande enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. När den förordningen har antagits och är tillämplig kommer den att utgöra en rättslig grund för en riskanpassad strategi för kontrollen av sammansatta produkter vid import. Det är nödvändigt att införa undantag under ytterligare en övergångsperiod på fyra år fram till dess att den nya förordningen förväntas bli tillämplig.

(9)

Förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 tillåter import av livsmedel av animaliskt ursprung från anläggningar som hanterar produkter av animaliskt ursprung för vilka det i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 inte fastställs några särskilda krav såvida inte en harmoniserad lista över godkända tredjeländer har inrättats och en gemensam förlaga till ett importintyg har fastställts. Det behövs mer tid för samråd med intressenter och behöriga myndigheter i medlemsstaterna och i tredjeländer med tanke på den inverkan upprättandet av en sådan förteckning och fastställandet av en förlaga till ett importintyg kan ha på importen av sådana livsmedel.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/24

(1)

Genom artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002 ges unionen möjlighet att vidta lämpliga nödåtgärder för livsmedel som importeras från ett tredjeland i syfte att skydda människors hälsa, djurs hälsa och miljön, om det är uppenbart att det rör sig om en allvarlig risk som inte kan undanröjas tillfredsställande genom att de enskilda medlemsstaterna vidtar åtgärder.

(2)

Enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 178/2002 ska livsmedel som importeras till unionen för att släppas ut på marknaden i unionen uppfylla relevanta krav i livsmedelslagstiftningen eller villkor som unionen anser vara minst likvärdiga eller, om unionen har slutit särskilda avtal med det exporterande landet, krav som ingår i dessa avtal.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 (3) fastställs allmänna hygienregler för livsmedelsföretagare.

(4)

I artikel 11 i förordning (EG) nr 882/2004 fastställs krav för de provtagnings- och analysmetoder som används i den offentliga kontrollen.

(5)

Enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 178/2002 ska inte livsmedel släppas ut på marknaden om de inte är säkra. Enligt förordning (EG) nr 882/2004 ska de behöriga myndigheterna kontrollera livsmedelsföretagarnas efterlevnad av unionslagstiftningen.

(6)

I kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (4) föreskrivs strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung som förtecknas i bilaga I till den förordningen.

(7)

Under många år har det varit en hög frekvens av bristande efterlevnad vad gäller den mikrobiologiska säkerheten hos sesamfrön och betelblad (Piper betle L.) från Indien. Sedan 2014 har importen av dessa livsmedel därför underkastats tätare offentliga kontroller avseende förekomsten av Salmonella spp. Dessa strängare kontroller har bekräftat den höga frekvensen av bristande efterlevnad vad gäller den mikrobiologiska säkerheten på grund av Salmonella spp. hos dessa livsmedel. Import av dessa livsmedel utgör därför ett allvarligt hot mot folkhälsan inom unionen och unionen måste vidta nödåtgärder.

(8)

Garantier från de behöriga myndigheterna i de exporterande länderna för att dessa livsmedel har producerats i enlighet med hygienbestämmelserna i förordning (EG) nr 852/2004 är nödvändiga för att skydda människors hälsa i unionen. För att säkerställa ett harmoniserat genomförande av importkontroller i hela unionen bör alla sändningar av sådana livsmedel åtföljas av ett hälsointyg som har undertecknats av de behöriga myndigheterna i de exporterande länderna och av analysresultat som garanterar att de med tillfredsställande resultat har provtagits och analyserats för förekomsten av mikrobiologiska patogener.

(9)

Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 669/2009 ska de livsmedelsföretagare som är ansvariga för sändningar förhandsanmäla deras ankomst vid det utsedda införselstället och deras beskaffenhet.

(10)

I fråga om strängare offentlig kontroll ska dessa kontroller enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 669/2009 omfatta dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. Dokumentkontroller ska utföras utan oskäligt dröjsmål på alla sändningar inom två arbetsdagar från ankomsten till det utsedda införselstället, medan identitetskontroller och fysiska kontroller, inklusive laboratorieanalyser, ska utföras enligt de frekvenser som anges i bilaga I till den förordningen.

(11)

För att garantera en effektiv organisation och harmoniserade importkontroller på unionsnivå avseende förekomsten av mikrobiologiska patogener i vissa livsmedel från vissa tredjeländer bör särskilda importvillkor för sådana livsmedel fastställas. För att skapa rättslig klarhet bör alla livsmedel från tredjeländer som omfattas av särskilda villkor på grund av mikrobiologiska risker samlas i en förordning. Bestämmelserna om betelblad från Indien i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/166 (5) bör därför införas i den här förordningen och förordning (EG) nr 669/2009 bör ändras i enlighet med detta.

(12)

Genomförandeförordning (EU) 2016/166 bör upphävas och ersättas av en mer allmän förordning om fastställande av bestämmelser vad gäller import av vissa livsmedel från vissa tredjeländer på grund av mikrobiologisk kontaminering.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

a)

sändningar av de livsmedel som anges i bilaga I (nedan kallade livsmedel) endast får föras in till unionen i enlighet med de förfaranden som fastställs i denna förordning,

b)

sändningar av livsmedel endast får föras in till unionen via det utsedda införselstället.

a)

fylla i de relevanta uppgifterna i del II av CED-handlingen,

b)

bifoga resultaten av de provtagningar och analyser som utförts enligt punkt 2 i denna artikel,

c)

ange CED-referensnumret i CED-handlingen,

d)

stämpla och underteckna originalet av CED-handlingen,

e)

ta och behålla en kopia av den undertecknade och stämplade CED-handlingen.

a)

Antalet sändningar som införts, inklusive storlek uttryckt som nettovikt, och ursprungslandet för varje sändning.

b)

Antalet sändningar som provtagits för analys.

c)

Resultaten av de identitetskontroller och fysiska kontroller som avses i artikel 8.2.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/35

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av ett preparat av Bacillus subtilis (DSM 28343) har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av preparatet av Bacillus subtilis (DSM 28343) som fodertillsats i kategorin ”zootekniska tillsatser” för slaktkycklingar.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 24 maj 2016 (2) att preparatet av Bacillus subtilis (DSM 28343) under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att det kan förbättra resultaten hos slaktkycklingar. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet av Bacillus subtilis (DSM 28343) visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/38

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/40

(1)

I artikel 486 i associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan (nedan kallat avtalet) (1), föreskrivs att delar av avtalet ska tillämpas provisoriskt.

(2)

I artikel 4 i rådets beslut 2014/668/EU (2) anges vilka bestämmelser i avtalet som ska tillämpas provisoriskt. Bland annat omfattas bestämmelserna om inrättandet av och arbetet i underkommittén för sanitära och fytosanitära frågor (nedan kallad SPS-underkommittén), underkommittén för handel och hållbar utveckling (nedan kallad TSD-underkommittén), underkommittén för tullfrågor och underkommittén för geografiska beteckningar (nedan kallad GI-underkommittén).

(3)

I artikel 74 i avtalet anges att SPS-underkommittén ska fastställa sin arbetsordning vid sitt första sammanträde.

(4)

I artikel 300 i avtalet anges att TSD-underkommittén ska fastställa sin arbetsordning.

(5)

I artikel 83 i avtalet anges att underkommittén för tullfrågor ska fastställa sin arbetsordning.

(6)

I artikel 211 i avtalet anges att GI-underkommittén ska fastställa sin arbetsordning.

(7)

De ståndpunkter som ska intas på unionens vägnar i SPS-underkommittén, TSD-underkommittén, underkommittén för tullfrågor och GI-underkommittén vad gäller antagandet av dessa underkommittéers arbetsordningar bör fastställas.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/61

(1)

Frankrike har anmält sin avsikt att bevilja ett godkännande som avviker från de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten enligt förordning (EG) nr 216/2008 som ingår i kommissionens förordning (EU) nr 1321/2014 (2). I enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 216/2008 har kommissionen bedömt behovet av det föreslagna undantaget samt den skyddsnivå som följer av undantaget, på grundval av rekommendationen från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad EASA) av den 24 september 2015 (3).

(2)

Det föreslagna undantaget, som Frankrike anmälde den 24 juli 2015, avser punkt M.A.501 i bilaga I (Del M) till förordning (EU) nr 1321/2014, som kräver att ingen komponent får monteras på luftfartyg utan erforderligt godkännande på en EASA blankett 1 eller likvärdig handling.

(3)

Det föreslagna undantaget gäller installation av R755B2M-motorer på YMF5C-luftfartyg som är registrerade i Frankrike. Sådana luftfartyg av WACO Classic Aircraft Corporation, med säte i Förenta staterna, som innehar ett enligt EASA-godkänt typcertifikat EASA.IM.A.055 och FAA-tillverkningsintyg nr 328CE vilket godkänner produktion av liknande typ av luftfartyg. R755B2M-motorer produceras av AIR REPAIR, som också är etablerade i Förenta staterna, och som innehar ett enligt EASA godkänt typcertifikat EASA.E.092. AIR REPAIR tillhandahåller motorer för installation åt WACO Classic Aircraft Corporation. AIR REPAIR innehar emellertid varken produktionsgodkännande eller FAA 145-gokännande för reparationsverkstäder och kan därför inte leverera motorer med underhållsintyg till andra kunder. Den information som EASA mottagit visar att AIR REPAIR inte är intresserad av att erhålla varken ett produktionsgodkännande eller ett godkännande enligt EASA (Del-145).

(4)

Eftersom nya motorer som produceras av AIR REPAIR inte kan levereras till kunder med en EASA blankett 1 eller likvärdig handling, förklarade de franska myndigheterna att det krävs ett undantag från kravet i punkt M.A.501 för att säkerställa att ägare till luftfartyg av typ YMF5C, som avser att köpa en ny motor P/N (mall) R755B2M, serienummer 17819, kan få denna motor installerad i Frankrike, på det luftfartyget.

(5)

De franska myndigheterna förklarade att en likvärdig skyddsnivå kan uppnås med andra medel. Dessa medel består i att luftfartygets tillverkare försäkrar att motorerna som ska installeras är jämförbara med dem som skulle installeras i dess produktionslinje, och i kravet att dessa motorer installeras av kvalificerad personal och i enlighet med tillämpliga underhållshandböcker som innehåller den information som behövs för avmontering och installation av sådana motorer.

(6)

På grundval av rekommendationen från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA), som offentliggjordes den 24 september 2015, anser kommissionen att dessa andra medel kan ge en motsvarande skyddsnivå som vad som uppnås genom tillämpning av punkt M.A.501 i bilaga I (Del M) till förordning (EU) nr 1321/2014. Följaktligen bör Frankrike ha rätt att bevilja det föreslagna undantaget.

(7)

I enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 216/2008 ska ett beslut av kommissionen om att en medlemsstat beviljas ett föreslaget undantag meddelas till alla medlemsstater, och dessa ska också ha rätt att tillämpa den aktuella åtgärden. Detta beslut bör därför riktas till alla medlemsstater. Beskrivningen av undantaget och de villkor som är knutna till det, bör göra det möjligt för andra medlemsstater att också tillämpa åtgärden när de befinner sig i samma situation, utan krav på ytterligare beslut från kommissionen. Medlemsstaterna bör utbyta information om hur denna åtgärd faktiskt tillämpas, i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EG) nr 216/2008, eftersom denna tillämpning kan få effekter utanför de medlemsstater som beviljar undantaget.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/63

(1)

I kommissionens beslut 2010/166/EU (2) fastställs de tekniska och operativa villkor som är nödvändiga för att möjliggöra användning av GSM ombord på fartyg (mobila kommunikationstjänster på fartyg) i unionen.

(2)

Utveckling av mer avancerade kommunikationsmedel som bygger på tekniska framsteg skulle öka medborgarnas möjligheter att vara uppkopplade överallt och vid vilken tidpunkt som helst i enlighet med det program för radiospektrumpolitik som fastställs genom Europaparlamentets och rådets beslut 243/2012/EU (3), och bidra till genomförandet av den digitala inre marknaden. Dessutom bör spektrumet användas i enlighet med de principer för teknik- och tjänsteneutralitet som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG (4).

(3)

Enligt beslut 2010/166/EU uppmanas medlemsstaterna att kontinuerligt se över hur frekvensbanden 900 MHz och 1 800 MHz används för system för mobila kommunikationstjänster på fartyg på sina territorialhav, särskilt med avseende på att villkoren i beslutet förblir aktuella och på förekomsten av skadlig störning. Medlemsstaterna måste även förse kommissionen med en rapport om sina iakttagelser, och kommissionen bör, i tillämpliga fall, göra en översyn av beslut 2010/166/EU.

(4)

De rapporter som medlemsstaterna överlämnat till kommissionen bekräftar med kraft behovet att tillåta användning av ny kommunikationsteknik för mobila kommunikationstjänster på fartyg.

(5)

I syfte att underlätta ytterligare utbyggnad av mobila kommunikationstjänster på fartyg i unionen gav kommissionen den 16 november 2015 Europeiska post- och telesammanslutningen (nedan kallad Cept) i uppdrag att i enlighet med artikel 4.2 i beslut 676/2002/EG undersöka om sjöapparatur som använder LTE-teknik kan samexistera med markbundna elektroniska kommunikationsnät som verkar i frekvensbanden 1 710–1 785/1 805–1 880 MHz och 2 500–2 570/2 620–2 690 MHz och om den sjöapparatur som använder UMTS-teknik kan samexistera med markbundna elektroniska kommunikationsnät som verkar i frekvensbanden 1 920–1 980/2 110–2 170 MHz.

(6)

I enlighet med sitt uppdrag antog Cept den 17 juni 2016 sin rapport 62 som innehåller slutsatsen att det skulle vara möjligt att använda mobila kommunikationstjänster på fartyg, förutsatt att de relevanta tekniska villkoren är uppfyllda och att LTE-teknik används i frekvensbanden 1 710–1 785/1 805–1 880 MHz- och 2 500–2 570/2 620–2 690 MHz och UMTS-teknik i frekvensbanden 1 920–1 980/2 110–2 170 MHz. Beslut 2010/166/EU bör därför ändras på grundval av resultaten av Cept-rapport 62 för att inbegripa dessa tekniker och frekvenser och tillåta användning av system som bygger på denna teknik ombord på fartyg.

(7)

Utan att det påverkar de krav som anges i bilagan, och i syfte att skydda andra godkända användningar av spektrum, får medlemsstaterna införa ytterligare geografiska begränsningar av användningen av mobila kommunikationstjänster på fartyg i sina territorialhav.

(8)

Med tanke på UMTS- och LTE-teknikens betydelse för trådlös kommunikation inom unionen bör möjligheten att använda LTE-system och UMTS-system för mobila kommunikationstjänster på fartyg enligt beskrivningen i detta beslut tillämpas så snart som möjligt och senast sex månader efter dagen för anmälan av detta beslut.

(9)

De tekniska specifikationerna för mobila kommunikationstjänster på fartyg bör kontinuerligt ses över så att de motsvarar den tekniska utvecklingen.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från radiospektrumkommittén.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Detta beslut syftar till harmonisering av de tekniska villkoren för tillgång till och effektiv användning av 900 MHz-, 1 800 MHz-, 1 900/2 100MHz- och 2 600 MHz-banden för system för mobila kommunikationstjänster på fartyg på territorialhav inom unionen.”

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

1.   Medlemsstaterna ska göra minst 2 MHz spektrum i upplänksriktning och 2 MHz i motsvarande parade spektrum i nedlänksriktning tillgängliga i 900 MHz- och/eller 1 800 MHz-banden för GSM-system som tillhandahåller störningsfria och oskyddade mobila kommunikationstjänster på fartyg i deras territorialhav.

2.   Så snart som möjligt, och senast sex månader efter den dag då detta beslut delgetts, ska medlemsstaterna göra minst 5 MHz spektrum i upplänksriktning och 5 MHz i motsvarande parade spektrum i nedlänksriktning tillgängliga i 1 900/2 100 MHz-banden för UMTS-system och i 1 800 MHz- och 2 600 MHz-banden för LTE-system som tillhandahåller störningsfria och oskyddade mobila kommunikationstjänster på fartyg i deras territorialhav.

3.   Medlemsstaterna ska sörja för att de system som avses i punkterna 1 och 2 uppfyller de villkor som anges i bilagan.”

4.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Medlemsstaterna ska kontinuerligt se över hur de frekvensband som avses i artikel 3.1 och 3.2 används för system för mobila kommunikationstjänster på fartyg i sina territorialhav, särskilt med avseende på att villkoren i artikel 3 förblir aktuella och på förekomsten av skadlig störning.”

5.

Bilagan ska ersättas med texten i bilagan till detta beslut.

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/69