20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/1

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Italiens ansökan om registrering av namnet ”Olio di Calabria” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Olio di Calabria” registreras.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/3

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Italiens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Pomodoro di Pachino”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 617/2003 (2), ändrad genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 675/2013 (3).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning  (4) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/4

(1)

Den 31 mars 2016 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vissa stänger av sådant slag som används som betongarmering med ursprung i republiken Vitryssland (nedan kallad Vitryssland eller det berörda landet) med stöd i artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (2) (nedan kallad grundförordningen). Det berörda tillkännagivandet om inledande av förfarandet (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av en framställning som ingavs den 15 februari 2016 av European Steel Association (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för 44 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa stänger av sådant slag som används som betongarmering. Inga andra tillverkare som gav uttryck åt invändningar eller åt en neutral inställning hade gett sig till känna.

(3)

I och med detta var de relevanta tröskelvärden som föreskrivs i artikel 5.4 i grundförordningen (4) uppfyllda redan vid den tidpunkt då ärendet inleddes. När en utredning inleds, är det inte nödvändigt att villkoren för talerätt är uppfyllda under hela undersökningen. Domstolen har bekräftat detta i fall där ett företag drar tillbaka sitt stöd för framställningen (5). Samma resonemang kan tillämpas analogt i en situation där produktdefinitionen förändras.

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, den enda kända vitryska exporterande tillverkaren och de vitryska myndigheterna samt kända importörer, användare och handlare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

I tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen de berörda parterna om att den hade för avsikt att använda Sydafrika eller Förenta staterna som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. De berörda parterna hade möjlighet att lämna synpunkter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(7)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att besluta om att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(8)

I sitt tillkännagivande uppgav kommissionen att ett preliminärt urval av unionstillverkare gjorts på grundval av den undersökta produktens produktions- och försäljningsvolym och tillverkningens geografiska placering. Fem unionstillverkare ingick i urvalet. De utvalda unionstillverkarna stod för 22,4 % av den sammanlagda produktionen i unionen och 24,4 % av unionens sammanlagda försäljning av den berörda produkten. Företagen finns i Frankrike, Tyskland, Italien, Polen och Spanien och omfattar en stor geografisk bredd. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom. Därför drogs slutsatsen att urvalet är representativt för unionsindustrin.

(9)

För att avgöra om ett urvalsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, uppmanade kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Sex icke-närstående importörer tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre av dessa, baserat på den största importvolymen till unionen. De tre företagen i urvalet stod för 80 % av den icke-närstående importen av den berörda produkten med ursprung i Vitryssland. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd med alla kända berörda importörer om urvalet. Inga synpunkter inkom.

(11)

Kommissionen översände frågeformulär till de fem unionstillverkarna i urvalet, de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i det berörda landet, en tillverkare i Förenta staterna som valts ut som jämförbart land, vilket framgår av förklaringen i skäl 32, tre utvalda importörer, åtta kända användare vid tidpunkten för inledningen av undersökningen och ytterligare en användare som gav sig till känna i ett mycket sent skede av förfarandet.

(12)

Svar på frågeformuläret inkom från fem EU-tillverkare i urvalet, en samarbetsvillig exporterande tillverkare i det berörda landet, en tillverkare i Förenta staterna (nedan kallat det jämförbara landet) och två icke-närstående importörer.

(13)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från den 1 januari 2015 till den 31 december 2015 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(15)

Den berörda produkten är vissa stänger av sådant slag som används som betongarmering, av järn eller olegerat stål, smidda, varmvalsade, varmdragna eller varmsträngpressade, även vridna efter valsningen men inte vidare bearbetade samt med mindre försänkningar, kammar eller andra mindre deformationer åstadkomna under valsningsprocessen, med ursprung i Vitryssland, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 7214 10 00, ex 7214 20 00, ex 7214 30 00, ex 7214 91 10, ex 7214 91 90, ex 7214 99 10, ex 7214 99 71, ex 7214 99 79 och ex 7214 99 95 (nedan kallad den berörda produkten). Järn med hög utmattningshållfasthet eller vissa stänger av sådant slag som används som betongarmering ingår inte.

(16)

Undersökningen visade att den berörda produkten och den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Förenta staterna, samt den produkt som tillverkades av unionsindustrin och såldes på unionsmarknaden, har samma grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och användningar. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

Den vitryska exporterande tillverkaren framhöll en förment inkonsekvens i beskrivningen av produktdefinitionen mellan framställningen (avseende två KN-nummer) och tillkännagivandet om inledande (avseende nio KN-nummer). Det hävdades att skadebedömningen i framställningen inte avser samma produktdefinition som i den talan som senare väcktes. Det konstaterades också att företaget endast exporterade under de två KN-nummer som nämns i framställningen.

(18)

I framställningen nämns två KN-nummer i produktbeskrivningen medan tillkännagivandet om inledande innehöll nio nummer. Kommissionen noterar att KN-numren i tillkännagivandet om inledande endast uppges i informationssyfte, vilket tydligt anges. Den noterar vidare att undersökningen inleddes på grundval av den beskrivning av den berörda produkten som lämnades i framställningen, som i allt väsentligt omfattar nio KN-nummer oavsett referens. Därför hade de ytterligare KN-numren ingen inverkan på uppgifterna i klagomålet. Denna invändning om påstådd inkonsekvens i produktbeskrivningen avslogs.

(19)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen anses Vitryssland inte vara ett land med marknadsekonomi. Därför fastställdes normalvärdet för vitrysk export till unionen på grundval av uppgifter som erhållits från en tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi.

(20)

Under undersökningsperioden uppgick importen från Vitryssland till totalt omkring 488 000 ton med en marknadsandel på omkring 5 %. De medlemsstater som importerar mest är Tyskland, Litauen, Polen och Nederländerna. Den enda kända vitryska tillverkaren samarbetade och besvarade frågeformuläret. Denna tillverkare sålde den berörda produkten till unionen, antingen direkt eller genom närstående handlare i unionen och Förenta staterna.

(21)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priset eller det konstruerade normalvärdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. För detta ändamål måste ett tredjeland med marknadsekonomi utses (nedan kallat det jämförbara landet).

(22)

Såsom nämns i skäl 6 i tillkännagivandet om inledande upplyste kommissionen de berörda parterna om att den planerade att använda Sydafrika eller Förenta staterna som tredjeland med marknadsekonomi för fastställande av normalvärdet.

(23)

Synpunkter på förslaget till jämförbart land mottogs från den enda vitryska exporterande tillverkaren. Parten invände att Sydafrika eller Förenta staterna inte var ett lämpligt val som jämförbart land, bland annat därför att produktionskapaciteten, den faktiska produktionen och produktionsprocessen i Sydafrika och Förenta staterna var annorlunda jämfört med den vitryska tillverkaren. Samma part invände dessutom att de inhemska tillverkare i Sydafrika och Förenta staterna som utpekades av klagandena var direkt knutna till unionstillverkarna. De objektiva uppgifter som samlats in från sådana tillverkare i dessa länder kan därför ifrågasättas. Enligt denna part vore Ryssland det mest lämpliga valet av jämförbart land, eftersom den ryska armeringsjärnsbranschen har en utvecklingsnivå som liknar den i Vitryssland, produktionsprocesser som också bygger på metallskrot, och stålstänger som är likvärdiga i fråga om kvalitet och tekniska specifikationer. Kommissionen noterade dock att denna part inte lade fram någon bevisning som stöder att tillverkarna i Sydafrika eller Förenta staterna inte använder metallskrot för att tillverka den berörda produkten eller att råmaterialet i deras kostnadsstruktur inte utgjorde 60–70 % av produktionskostnaden. Ändå undersökte kommissionen om Sydafrika och Förenta staterna (liksom Brasilien) var lämpliga som jämförbara länder. Resultaten av dessa analyser återfinns i skälen 28–34.

(24)

I syfte att välja ut ett tredjeland med marknadsekonomi, kontaktade kommissionen alla kända tillverkare inte bara i Sydafrika och Förenta staterna, utan också i Turkiet, Ukraina, Ryssland, Bosnien och Hercegovina, Mexiko, Sydkorea, Dominikanska republiken, Norge och Schweiz. Kommissionen begärde in upplysningar om deras inhemska marknad och den typ av produkt som tillverkas, produktionskapacitet, total produktion och inhemsk försäljning, beskrivning av produktionsprocessen, typen av använt råmaterial, andelen råmaterial, energi- och arbetskraftskostander som andel av de totala tillverkningskostnaderna för den berörda produkten och slutligen om deras vilja att samarbeta i undersökningen.

(25)

Dessutom kontaktades myndigheterna i de ovan nämnda tredjeländerna.

(26)

De ryska myndigheterna upplyste kommissionen om att ingen av de kända ryska tillverkarna eller deras intresseorganisationer visat intresse för den aktuella undersökningen. I avsaknad av samarbete från ryska tillverkare kunde Ryssland inte användas som jämförbart land.

(27)

Endast tre tillverkare besvarade den ursprungliga förfrågan. De var verksamma i Brasilien, Sydafrika och Förenta staterna. Den sydafrikanska och den amerikanska tillverkaren stod några av de klagande nära. Den brasilianska tillverkaren ingick i en företagsgrupp som hade produktionsanläggningar i olika länder, däribland Förenta staterna, Mexiko och Dominikanska republiken. Denna tillverkare stod inte klagandena nära.

(28)

De tre svaren granskades i samband med framställningen och de synpunkter som inkommit. Det konstaterades att den inhemska marknaden i Sydafrika är relativt liten – endast omkring 435 000 ton – den sydafrikanska tillverkarens produktionskapacitet är omkring 10 % av den vitryska tillverkarens och den viktigaste råvara som används är järnmalm, medan den vitryska exporterande tillverkaren använder metallskrot. Kommissionen beslöt därför att bortse från Sydafrika som ett möjligt jämförbart land.

(29)

Brasiliens inhemska förbrukning uppgår till omkring 3,5 miljoner ton och importen (varav omkring 95 % med ursprung i Turkiet), med dess värdetull på 12 %, motsvarar omkring 5,5 % av den brasilianska förbrukningen. Den tillverkningsprocess som tillämpas av den tillverkare som erbjuder sig att samarbeta använder metallskrot och tackjärn, medan den vitryska exporterande tillverkaren främst använder sig av metallskrot, och den samarbetande tillverkarens produktionsvolym uppgår till omkring 50 % av den vitryska tillverkarens.

(30)

Förenta staternas inhemska förbrukning uppgick till omkring 7,7 miljoner ton. Det fanns minst åtta inhemska tillverkare. Importbegränsningar var i kraft (6) men ändå utgjorde importen ungefär 23 % av den totala förbrukningen, främst från Turkiet och Japan. Den amerikanska tillverkaren tillämpade en liknande tillverkningsprocess som den vitryska tillverkaren. Dess produktionsvolym var omkring 52 % av den vitryska tillverkarens.

(31)

På grundval av denna analys ansåg kommissionen att marknadssituationen i Brasilien och Förenta staterna är tillräckligt konkurrenskraftig. Kommissionen beslöt därför att välja Brasilien och Förenta staterna som möjliga jämförbara länder.

(32)

Frågeformulären till jämförbart land översändes till de två ovannämnda samarbetsvilliga tillverkarna. Efter att ha mottagit frågeformuläret för jämförbart land informerade den brasilianska tillverkaren kommissionen om sitt beslut att dra tillbaka sitt samarbete i undersökningen. Kommissionen mottog ett tillämpligt svar från den amerikanska tillverkaren.

(33)

Kommissionen konstaterade att den samarbetsvilliga Förenta staterna-tillverkaren stod en av de klagande nära, vilket hävdats av den exporterande tillverkaren i Vitryssland. Även om en tillverkare i ett jämförbart land står en unionstillverkare nära, innebär en sådan koppling ändå inte att fastställandet av normalvärdet vederläggs eller påverkas (7).

(34)

Kommissionen drog i detta skede av förfarandet slutsatsen att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(35)

Uppgifter från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet användes som grundval för fastställandet av normalvärdet, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(36)

Först undersökte kommissionen om den sammanlagda försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder i Förenta staterna var representativ, enligt artikel 2.2 i grundförordningen. För detta ändamål jämfördes den sammanlagda försäljningsvolymen med den sammanlagda volymen av den berörda produkt som exporterats av den vitryska exporterande tillverkaren till unionen. På grundval av detta konstaterade kommissionen att den likadana produkten såldes i representativa mängder på den amerikanska marknaden.

(37)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av tillverkaren i det jämförbara landet och som var identiska eller direkt jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av den vitryska exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen jämförde på grundval av produkttyp försäljningsvolymen i Förenta staterna med den vitryska exporterande tillverkarens export till unionen. Denna jämförelse visade att alla produkttyper hade sålts i representativa mängder i Förenta staterna.

(38)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta genomfördes genom att man för varje produkttyp fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden. Försäljningstransaktionerna ansågs vara lönsamma när enhetspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden. Därför fastställdes tillverkningskostnaden för varje produkttyp som framställs av den amerikanska tillverkaren under undersökningsperioden.

(39)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp, som såldes till ett nettopris motsvarande minst den beräknade tillverkningskostnaden, utgjorde mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen och om det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna för all inhemsk försäljning av den typen under undersökningsperioden. För alla produkttyper som säljs av tillverkaren i det jämförbara landet motsvarade volymen lönsam försäljning av en viss produkttyp 80 % eller mer av den totala försäljningsvolymen för produkttypen.

(40)

Alla produkttyper som exporterades från Vitryssland till unionen såldes också i Förenta staterna. Därför fanns det ingen anledning att konstruera normalvärdet för några produkttyper som exporterades.

(41)

Den vitryska exporterande tillverkaren exporterade till unionen antingen genom närstående handlare i Österrike, Litauen, Polen, Tyskland och Förenta staterna eller sålde direkt till de första oberoende kunderna. Såsom framgår av skäl 13 kontrollerades de tre viktigaste närstående handlarna på plats.

(42)

För direktförsäljningarna från den exporterande tillverkaren till de första oberoende kunderna fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(43)

För försäljningen genom närstående företag som fungerade som importörer, fastställdes exportpriset på grundval av artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall justerades priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet såväl försäljningskostnader som allmänna och administrativa kostnader (från omkring 1 % till 2,5 %), samt en skälig vinstmarginal för de näringsidkare som medverkar i försäljningen (under 1 %).

(44)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för den exporterande tillverkaren i urvalet på grundval av priset fritt fabrik.

(45)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(46)

När det gäller exportpriserna för de exporterande tillverkarna, gjordes justeringar för transport-, försäkrings- och hanteringskostnader (från omkring 4 % till 7,5 %, beroende på den närstående handlaren i fråga eller den exporterande tillverkaren), kreditkostnader och bankavgifter (mellan 0 och 1,5 %, beroende på den berörda närstående handlaren eller den exporterande tillverkaren), vilket motsvarar totalt omkring 8 % av försäljningsvärdet. När det gäller priserna på hemmamarknaden för tillverkaren i det jämförbara landet, gjordes justeringar för inhemska transportkostnader och hantering (i genomsnitt 5,3 % av försäljningsvärdet) samt kreditkostnader (med en årlig tillväxttakt på 1,15 %).

(47)

Jämförelsen gjordes för 100 % av de produkttyper som exporterades och såldes i unionen av den vitryska exporterande tillverkaren och dess närstående handlare.

(48)

Vid ett möte den 14 oktober 2016 invände representanter för den vitryska exporterande tillverkaren att normalvärdet borde justeras för att återspegla de genomsnittliga priserna för inköp av skrot och dess förbrukningskvot i tillverkningen av den berörda produkten i Vitryssland.

(49)

Kommissionen vill för det första understryka att normalvärdet inte var konstruerat, utan enbart grundade sig på försäljningen, så att en sådan justering utesluts när normalvärdet fastställs.

(50)

För det andra förstår kommissionen att detta företag kan ha velat ifrågasätta om jämförelsen är rättvis och har därför analyserat invändningen enligt artikel 2.10 k. Undersökningen visade att den vitryska exporterande tillverkaren köpte skrot från lokala leverantörer eller från ryska leverantörer.

(51)

Kommissionen noterar att eftersom Vitryssland är ett land utan marknadsekonomi, anses priser och kostnader där vara snedvridna. Om justeringar utifrån vitryska priser och kostnader samt den resulterande förbrukningskvoten beviljades, skulle det med andra ord innebära att de snedvridna vitryska priserna användes. Kommissionen avvisade därför denna begäran i detta avseende. Även om kommissionen vore tvungen att påvisa faktisk snedvridning av vitryska priser, konstaterar kommissionen att framställningen visar att sådan snedvridning föreligger, och den vitryska exportören har inte lagt fram hållbara bevis för att motbevisa kommissionens konstaterande.

(52)

Med beaktande av det skrot som importerats från Ryssland konstaterade kommissionen i samband med undersökningen att råmaterialpriset i Förenta staterna och Ryssland ligger på ungefär samma nivå (8). Dessutom visade undersökningen att den amerikanska skrotförbrukningen ligger på ungefär den nivå som den vitryska exporterande tillverkaren uppgett, nämligen 60–70 %. Därför drar kommissionen preliminärt slutsatsen att inköpspriset för skrot i Förenta staterna inte påverkade prisernas jämförbarhet. Invändningen avvisas preliminärt.

(53)

För den samarbetande tillverkaren i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten (se skäl 47), i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen. På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, 58,4 %.

(54)

Samarbetsviljan är stark, eftersom importen från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utgjorde helheten av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen därför att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en samarbetsvillig tillverkare.

(55)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(56)

Den likadana produkten tillverkades av 31 unionstillverkare. Dessa anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer hädanefter att kallas unionsindustrin.

(57)

All tillgänglig information om unionsindustrin, såsom information som lämnats i klagomålet, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna och deras sammanslutning före och efter inledandet av undersökningen samt svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden.

(58)

På grundval av detta beräknades unionens totala produktion till omkring 12,7 miljoner ton under undersökningsperioden. I denna uppgift ingår produktionen från samtliga unionstillverkare, oavsett om de ingick i urvalet eller ej, beräknat på grundval av verifierade uppgifter som tillhandahållits av klaganden.

(59)

Som framgår av skäl 8 ingick fem unionstillverkare i urvalet, vilka svarade för 22,4 % av unionens uppskattade sammanlagda tillverkning av den likadana produkten. I detta sammanhang bör det beaktas att unionens tillverkning av den berörda produkten är mycket fragmenterad, vilket framgår av det stora antalet unionstillverkare som nämns i skäl 56 och därför är urvalet av de fem tillverkarna representativt för unionsindustrin.

(60)

Den vitryska exporterande tillverkaren invände att det inte fanns tillräcklig bevisning för skada i framställningen som därför inte borde ha godtagits. Argumentet vilar framför allt på en felaktig presentation i framställningen om de påstått artificiellt låga upphandlingskostnaderna för skrot som den berörda exporterande tillverkaren drar nytta av. Den vitryska tillverkaren invände att en sådan missuppfattning gjorde framställningen ogiltig i dess helhet.

(61)

Som framgår av skäl 19 är Vitryssland inte en marknadsekonomi och därför fastställdes normalvärdet på grundval av metoden för jämförbart land. Därför var det inte nödvändigt att fastställa huruvida skrot upphandlades till onormalt låga priser av den vitryska tillverkaren. Kommissionen kan inte se att denna invändning har substans eller relevans och heller inte relevans för fastställandet av skada för EU-industrin.

(62)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionsmarknaden och den totala importen. Förbrukningen i unionen sjönk mellan 2012 och 2013, men återgick under 2014 till 2012 års nivå och ökade ytterligare något under undersökningsperioden. Förbrukningen i unionen ökade totalt med 3 % under skadeundersökningsperioden.

(63)

Under skadeundersökningsperioden hade importen till unionen från Vitryssland utvecklats enligt följande i fråga om volym och marknadsandel:

(64)

Importvolymerna från Vitryssland nästan tredubblades under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Vitryssland ökade också under skadeundersökningsperioden, från 1,8 % 2012 till 5 % under undersökningsperioden.

(65)

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset för importen från Vitryssland:

(66)

De genomsnittliga priserna för importen från Vitryssland sjönk under skadeundersökningsperioden, efter en nedgång i världsmarknadspriserna för skrot, som används som råvara både i Vitryssland och i unionen. Den tjugofemprocentiga minskningen av priserna på vitrysk export till EU var kraftigare än minskningen av de utvalda unionstillverkarnas priser och andra stora exportörers genomsnittliga priser för den berörda produkten till unionen under samma period. Därför var priserna på import från Vitryssland lägre under undersökningsperioden än unionstillverkarnas priser och de genomsnittliga importpriserna från något av de övriga stora tredjeländerna på marknaden.

(67)

I syfte att fastställa om det förelåg prisunderskridande under undersökningsperioden, och i så fall i vilken utsträckning, gjordes en jämförelse mellan de vägda genomsnittliga försäljningspriserna per produkttyp till icke-närstående kunder på unionsmarknaden som unionstillverkarna i urvalet tog ut, justerade till nivån fritt fabrik genom avdrag för faktiska leveranskostnader (0,5–5 %), provisioner (0–1,5 %), rabatter (0,9–2,3 %) och kreditkostnader (0,2–0,5 %), och de motsvarande vägda genomsnittliga försäljningspriserna per produkttyp för den dumpade importen från den vitryska tillverkaren i urvalet till första oberoende kund på unionsmarknaden, fastställd till cif-nivå.

(68)

Resultatet av jämförelsen, uttryckt i procent av omsättningen under undersökningsperioden för unionstillverkarna i urvalet, visade att underskridandemarginalen var 4,5 %. De lägre priserna på den dumpade importen jämfört med unionspriserna förklarar den markanta ökningen av importvolymen från Vitryssland och av marknadsandelen för importen från Vitryssland från och med 2014.

(69)

Den vitryska exporterande tillverkaren lämnade in vissa handlingar för jämförelse av de polska och vitryska tillverkarnas försäljningspriser i syfte att invända att de vitryska priserna faktiskt var högre under undersökningsperioden än unionstillverkarnas priser. I detta sammanhang erinras om att beräkningen av prisunderskridandet och de mikroekonomiska prisindikatorerna grundar sig på uppgifter som samlats in från unionstillverkarna i urvalet, medan de uppgifter som lämnades in av det vitryska företaget avsåg polska tillverkare som inte ingick i urvalet. Därför påverkar de inlämnade uppgifterna inte kommissionens undersökningsresultat rörande prisunderskridande och de mikroekonomiska indikatorernas trender under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av skäl 83. Vidare rör det sig om sammanställda uppgifter för samtliga företag i urvalet och alla deras försäljningstransaktioner med icke-närstående parter, vilka beaktas vid fastställandet av prisunderskridandet och de mikroekonomiska indikatorernas tendenser. Kommissionen bekräftar dock att Vitryssland under undersökningsperioden underskred priserna för varje enskild unionstillverkare i urvalet.

(70)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den inverkan som den dumpade importen från Vitryssland hade på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(71)

Som nämnts i skäl 59 användes ett urvalsförfarande för undersökningen av den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(72)

För skadeanalysen skiljde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. I detta avseende bedömdes unionsindustrins ekonomiska situation på grundval av a) makroekonomiska indikatorer, dvs. indikatorer som tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt, sysselsättning, produktivitet, den faktiska dumpningsmarginalens storlek och återhämtningen från tidigare dumpning, för vilka uppgifter inhämtades för hela unionsindustrin och på grundval av b) mikroekonomiska indikatorer som genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga, lager- och arbetskraftskostnader, för vilka uppgifter inhämtades för unionstillverkare som ingick i urvalet.

(73)

All tillgänglig information om unionsindustrin, inbegripet information som lämnats i framställningen, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna före och efter inledandet av undersökningen samt svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa de makroekonomiska indikatorerna och, i synnerhet, uppgifterna gällande de unionstillverkare som inte ingick i urvalet.

(74)

De mikroekonomiska indikatorerna fastställdes på grundval av information som unionstillverkare i urvalet lämnat i sina svar på frågeformuläret.

(75)

Trenderna för unionens tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(76)

Totalt sett minskade produktionsvolymen i unionen med 5 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom produktionskapaciteten förblev oförändrad under samma period, ledde produktionsminskningen till en fyraprocentig minskning av kapacitetsutnyttjandet, från 71 % under 2012 till 67 % under undersökningsperioden.

(77)

Unionstillverkarnas försäljning omfattade en liten andel försäljning till närstående företag. Denna försäljning till närstående företag utgjorde under hela skadeundersökningsperioden omkring 10 % av förbrukningen i unionen. Försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt bedömdes därför separat i fråga om försäljningen till närstående parter och den fria marknaden. Med beaktande av försäljningen till närstående parter kan det bekräftas att den är riktad till närstående användare och inte till de närstående handelsföretagen. Därför räknas den inte dubbelt vid beräkningen av den totala förbrukningen i unionen.

(78)

Trenderna när det gäller försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

(79)

Unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden, vilket återspeglas i den sjuprocentiga minskningen av marknadsandelen mellan 2012 och undersökningsperioden. Detta inträffade trots en ökning av förbrukningen på unionsmarknaden under samma period. En snabb minskning av försäljningsvolymer ägde rum mellan 2012 och 2013, då försäljningstrenden exakt följde förbrukningstrenden, samtidigt som unionsindustrin kunde bibehålla sin marknadsandel. Under perioden mellan 2013 och undersökningsperioden förändrades dock situationen fullständigt. Unionsmarknaden växte med 10 % under denna period, medan unionsindustrin samtidigt förlorade sju procentenheter av sin marknadsandel. Samtidigt ökade den vitryska importvolymen och marknadsandelen snabbt. Detta visar att unionsindustrin inte kunnat dra fördel av den ökade förbrukningen i unionen på grund av att dumpad import fått en ökad marknadsandel.

(80)

Som en konsekvens av sjunkande produktion och försäljning kunde sjunkande sysselsättningsnivåer med 2 % konstateras inom unionsindustrin mellan 2012 och undersökningsperioden. Denna sysselsättningsminskning ledde dock inte till ökad produktivitetet, mätt som produktion per anställd och år, eftersom förlusten av produktionsvolym var större än sysselsättningsminskningen under skadeundersökningsperioden.

(81)

Dumpningsmarginalen för den vitryska exporterande tillverkaren var betydande (se skäl 55). Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller den dumpade import från Vitryssland som diskuteras ovan kan verkningarna för unionsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara.

(82)

Eftersom inga uppgifter om den dumpade importen av den berörda produkten sammanställts tidigare, återhämtar sig unionsindustrin inte från någon tidigare dumpning av den berörda produkten.

(83)

De utvalda unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder pressades under den första delen av skadeundersökningsperioden (2012–2013) till följd av momskarusellerna (se skälen 106–111). I den andra delen av skadeundersökningsperioden (undersökningsperioden 2014) sjönk de på grund av den dumpade importen från Vitryssland. Under skadeundersökningsperioden sjönk priserna i unionen med 22 % mellan 2012 och undersökningsperioden. Prisminskningen återspeglar en generellt sjunkande trend för råmaterialpriser i hela världen. På grund av det fortsatta pristrycket till följd av den dumpade importen från Vitryssland, där prissänkningen var så låg att den inte enbart återspeglade råmaterialkostnaden, kunde unionstillverkarna inte höja priser som pressats till följd av momskarusellerna till normala och icke-snedvridna nivåer, samtidigt som de drog nytta av de minskade kostnaderna för det viktigaste råmaterialet, utan var tvungna att hålla lägre priser än under normala konkurrensförhållanden.

(84)

Under skadeundersökningsperioden minskade kostnaderna för unionsindustrin med 20 %, vilket var lägre än prisnedgången. Detta förklaras av högre energi- och arbetskostnader. Till följd av detta försämrades unionsindustrins lönsamhet under skadeundersökningsperioden.

(85)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionstillverkarnas kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga på följande sätt:

(86)

Lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet uttrycks som nettovinst före skatt för försäljningen av den likadana produkten till kunder i unionen, som försäljningens procentandel av omsättningen. Unionstillverkarna i urvalet var lönsamma 2012, men började gå med förlust från och med 2013. Dessutom nådde lönsamheten sin lägsta nivå under undersökningsperioden, vilket sammanfaller med de största importvolymerna från Vitryssland och den lägsta prisnivån under hela skadeundersökningsperioden.

(87)

Kassaflödet, som är industrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet, förblev positivt under hela skadeundersökningsperioden, även om det reellt försvagades under samma period.

(88)

Unionstillverkarna kunde fortfarande genomföra investeringar under hela skadeundersökningsperioden, men lönsamhetens och kassaflödets utveckling påverkade också investeringarna, som minskade med 29 % under skadeundersökningsperioden. Också räntabiliteten var stadigt negativ från och med 2013, helt i enlighet med den negativa lönsamhetstendensen.

(89)

Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen att det ekonomiska resultatet för unionstillverkarna i urvalet var negativt under undersökningsperioden.

(90)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet sjönk med 25 % under skadeundersökningsperioden. Lagrens andel av tillverkningsvolymen förblev stabil under skadeundersökningsperioden (från 1 till 1,5 %) – lagernivån följer en sjunkande trend i produktionsvolymen.

(91)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för unionstillverkarna i urvalet ökade endast en aning under skadeundersökningsperioden. Arbetskraftskostnaderna utgjorde mindre än 10 % av de totala produktionskostnaderna. Arbetskraftskostnaderna är därmed inte en tungt vägande faktor i produktionskostnadsutvecklingen.

(92)

Undersökningen visade att unionsindustrin inte kunnat dra nytta av den ökade förbrukningen under skadeundersökningsperioden. Tvärtom drabbades unionsindustrin av en sexprocentig nedgång i försäljningsvolymen under skadeundersökningsperioden och dess marknadsandel minskade med 6 procentenheter (jämfört med en treprocentig ökning av den totala förbrukningen). Dessa trender framgår tydligare när perioden mellan 2013 och undersökningsperioden beaktas, under vilken importvolymen från Vitryssland steg snabbt och landets marknadsandel dessutom ökade. Under samma period förlorade unionsindustrin 7 procentenheter av sin marknadsandel, samtidigt som förbrukningen ökade (+ 10 %). EU-industrin drabbades alltså av en femprocentig minskning av produktionen under skadeundersökningsperioden, vilket gjorde att kapacitetsutnyttjandet sjönk från 71 till 67 %.

(93)

På grund av ökad illojal konkurrens till följd av dumpad import tvingades unionsindustrin sänka sina priser med genomsnittligen 22 % under skadeundersökningsperioden, vilket resulterade i en nedgång från en vinst på 1,3 % under 2012 till en förlust på 2,1 % under undersökningsperioden, trots en minskning av kostnaderna och sysselsättningen.

(94)

Andra ekonomiska indikatorer såsom avkastning på tillgångar, kassaflöde och investeringar påverkades också negativt under skadeundersökningsperioden.

(95)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(96)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från Vitryssland hade vållat unionsindustrin skada i så stor omfattning att denna skada skulle kunna anses som väsentlig. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen som samtidigt kunde ha skadat unionsindustrin undersöktes också för att kontrollera att den skada som eventuellt vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(97)

Undersökningen visade att förbrukningen i unionen ökade med 3 % under skadeundersökningsperioden och att importvolymen från Vitryssland ökade väsentligt. Under de sista två åren av skadeundersökningsperioden ökade den vitryska importen och dess marknadsandel av unionsmarknaden med 175 %. Ökningen av den dumpade importen sammanföll med en minskning av unionsindustrins marknadsandel.

(98)

Vad gäller pristrycket på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden konstaterades att de genomsnittliga importpriserna från Vitryssland snabbt minskade, särskilt under de sista två åren av skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden var priserna för vitrysk import redan lägre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser och försäljningspriserna på import från de berörda länderna på unionsmarknaden.

(99)

På grund av pristrycket från de ökade importvolymerna från Vitryssland kunde unionsindustrin inte täcka sina kostnader.

(100)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att den kraftiga ökningen av dumpad import från Vitryssland till priser som underskridit unionsindustrins priser vållat den skada som unionsindustrin lidit.

(101)

Enligt uppgifter från unionstillverkare som ingick i urvalet steg de genomsnittliga exportvolymerna till icke-närstående kunder i unionen med 5 % under skadeundersökningsperioden. Följaktligen kan slutsatsen dras att denna del av unionsindustrins försäljningsverksamhet inte är en möjlig orsak till den väsentliga skada som konstaterats.

(102)

Unionsindustrins försäljning till närstående parter minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden till prisnivåer som genomgående var högre än priserna för försäljning till icke-närstående parter. Fastän dessa priser är transferpriser kan slutsatsen dras att denna del av unionsindustrins försäljningsverksamhet inte är orsaken till den väsentliga skada som konstaterats. Däremot visar försäljningsökningen och det faktum att dessa priser är högre än priserna till icke-närstående kunder att den skada som unionsindustrin lidit skulle ha varit ännu större om det inte hade varit för försäljningen till närstående parter.

(103)

Det bör också understrykas att marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande fastställdes genom att man jämförde vitryska importpriser med unionstillverkarnas försäljningspriser till icke-närstående kunder. Försäljningen till närstående företag påverkade således inte fastställandet av prisunderskridandet och målprisunderskridandet.

(104)

Under skadeundersökningsperioden ökade marknadsandelen för de enskilda tredjeländerna endast marginellt, med undantag för Ukraina där ökningen av marknadsandelen relativt sett var betydande, medan landets marknadsandel i absoluta tal var försumbar. Det bör också noteras att priserna för import från tredjeländer under skadeundersökningsperioden i genomsnitt alltid var högre än unionsindustrins priser. Det enda exporterande land som under undersökningsperioden hade lägre genomsnittliga priser än unionsindustrins genomsnittliga priser var Vitryssland, vilket var samma år då importvolymen från Vitryssland ökade som snabbast. Därför dras slutsatsen att även om import från tredjeland kan ha haft viss inverkan på situationen för unionsindustrin, utgjorde importen från Vitryssland tveklöst huvudorsaken till skadan.

(105)

Den viktigaste kostnadsfaktorn vid tillverkning av den berörda produkten är järn- och stålskrot. Under den berörda perioden sjönk priset på råmaterial globalt. De unionstillverkare som tillverkar stångämne av skrot erfor sjunkande råmaterialkostnader på mellan 23 och 32 % och unionens tillverkare som använder tackor som råmaterial en minskning med omkring 24 %. Enligt uppgifter från unionstillverkare i urvalet minskade den totala tillverkningskostnaden för den berörda produkten med 20 % under skadeundersökningsperioden, medan råvaruprisnedgången neutraliserades något, huvudsakligen till följd av högre arbetskostnader (i genomsnitt omkring 10 %). Följaktligen kan slutsatsen dras att kostnadsutvecklingen inte är en möjlig orsak till den väsentliga skada som konstaterats. Å andra sidan, beroende på prisnedgången främst till följd av dumpad import från Vitryssland, kunde unionsindustrin inte dra nytta av sjunkande kostnader och dessa kostnadsbesparingar återspeglades inte i de ekonomiska indikatorerna.

(106)

Den vitryska exporterande tillverkaren hävdade att en av de viktigaste faktorerna bakom unionsindustrins resultat under skadeundersökningsperioden var de så kallade momskarusellerna. Systemet påverkade främst den polska marknaden. Under 2012 anordnades fotbolls-EM i landet och vid den tidpunkten blomstrande byggsektorn och efterfrågan på armeringsjärn var mycket hög. Vissa skrupelfria näringsidkare påstås ha verkat på marknaden för att dra nytta av tillfället att begå momsbedrägerier av karuselltyp. I Polen bildades skalbolag som köpte armeringsjärn från en annan medlemsstat och sålde dem vidare i Polen med den lokala mervärdesskatten på fakturan. Dessa skalbolag redovisade inte den mervärdesskatt som drevs in. De låga priserna på den polska marknaden till följd av ett sådana bedrägliga handelsföretag, ska ha gjort att de polska tillverkarna förlorade både marknadsandelar och gjorde ekonomiska förluster.

(107)

Det bekräftades verkligen att det ovan beskrivna momsbedrägeriet hade stor inverkan på den polska marknaden för armeringsjärn. Många ståltillverkare som följde reglerna drabbades av försämrad ekonomisk konkurrenskraft på grund av störningar på marknaden. Vissa företag fick till och med ställa in produktionen av armeringsjärn under ett par veckor i början av januari 2013 till följd av denna illegala verksamhet. Det bör dock framhållas att det inte råder någon överlappning mellan momskarusellerna och den dumpade importen från Vitryssland i fråga om tidpunkten och effekterna. Momskarusellerna upphörde när den polska regeringen började tillämpa omvänd betalningsskyldighet av mervärdesskatt från och med den 1 oktober 2013. Effekterna syns i en plötslig minskning av unionsindustrins försäljning och produktionsvolym under 2013. Situationen återgick dock till det normala under 2014 samtidigt som det ökade flödet av dumpad import började ge negativa effekter på unionsindustrins priser, marknadsandel och ekonomiska resultat. Följaktligen kan effekterna av momsbedrägeriet på de polska tillverkarnas ekonomiska situation begränsas till de år då importen från Vitryssland till unionen utmärktes av en relativt låg volym och relativt höga priser. Det fanns inte heller några sidoeffekter på den polska marknaden för armeringsjärn när bedragarna upphört med sin verksamhet. Dessa resultat har bekräftats genom ytterligare (och styrkande) handlingar som tillhandahållits av den vitryska exporterande tillverkaren rörande situationen på den polska marknaden under och efter momskarusellernas verksamma period. Det är därför uppenbart att denna fråga kan separeras från effekterna av dumpad import och den upphäver inte orsakssambandet mellan den dumpade importen från Vitryssland och den skada som unionsindustrin lidit.

(108)

Den vitryska exporterande tillverkaren hävdade vidare att de momskarusellerna som beskrivs ovan ledde till att vissa tillverkningsföretag i Lettland och Slovakien gick i konkurs. Företaget anger därför att de negativa trenderna för produktionen och försäljningsvolymerna för unionsindustrin orsakas av att vissa företag försvunnit från den marknad som inte är knuten till exporten av den vitryska exporterande tillverkaren.

(109)

När det gäller denna invändning bör det understrykas att beräkningen av makroindikatorerna i skälen 75–82 inte beaktar de företag som inte fanns under undersökningsperioden. För de företag som inte erhållit något frågeformulär gjordes en uppskattning av uppgifterna om makroindikatorer på grundval av den faktiska produktionen under undersökningsperioden. Detta innebär att de berörda företag som försvunnit från marknaden inte gjort några avtryck bland de indikatorer som visar en negativ produktionsutveckling och tillverkningsvolym inom unionsindustrin. Det bör understrykas att om hänsyn hade tagits till dem skulle den sammanlagda skadebilden ha varit ännu värre.

(110)

Den vitryska exporterande tillverkaren i fråga invänder att importens omfattning och priserna för importen från detta land under 2014 och undersökningsperioden inte är representativa för företagets ”normala” försäljningsstrategi. Företaget invänder att dess exportverksamhet i unionen ökade under dessa år, eftersom skillnaden mellan utbud och efterfrågan av den berörda produkten på marknaden i Polen och i Baltikum var ett resultat av de störningar som beror på momsbedrägerier. Företaget invände att kommissionen borde undersöka importvolymerna och priserna på import från Vitryssland under tiden efter undersökningsperioden. Företaget invänder att kommissionen ansåg att en sådan undersökning av uppgifter avseende tiden efter undersökningsperioden var befogad i förfarandet rörande import av kornorienterade elektroplåtar.

(111)

Med beaktande av ovanstående bör det först och främst noteras att förekomsten av en klyfta mellan utbud och efterfrågan av den berörda produkten inte bekräftas av undersökningsresultaten. Momskarusellerna påverkade i högsta grad resultatet för de polska tillverkarna under 2013, men denna inverkan var kopplad till de låga prisnivåerna för den berörda produkt som säljs av bedrägliga handelsföretag och inte till bristande utbud. Efter oktober 2013 finns inte denna motsatta effekt längre, vilket framgår av förklaringen i skäl 107. Unionstillverkare i Polen har därefter fritt kunnat använda sin tillgängliga produktionskapacitet (över 40 %) för att förse kunderna både i Polen och i de baltiska staterna med varor. Misslyckandet med att öka sin försäljning och marknadsandel under 2014 och undersökningsperioden berodde på konkurrensen från kraftigt ökande importdumpning från Vitryssland. För det andra noteras det att kravet att behandla uppgifter efter undersökningsperioden restes mycket sent under förfarandet. Kommissionen kommer att samla in uppgifter för perioden efter undersökningsperioden och överväga om en översyn av utvecklingen efter undersökningsperioden i detta fall kan vara lämplig i undersökningens slutskede. Redan på detta stadium bör det emellertid påpekas att omständigheterna i detta förfarande inte kan anses likna dem i undersökningen av kornorienterade elektroplåtar.

(112)

Det framgick av undersökningen att volymen och marknadsandelen för den dumpade importen från Vitryssland hade ökat betydligt under skadeundersökningsperioden. Det har dessutom konstaterats att denna import underskred de priser som unionsindustrin tog ut på unionsmarknaden under undersökningsperioden.

(113)

Ökningen av volym och marknadsandel för den dumpade importen från Vitryssland sammanföll med den försämring av unionsindustrins ekonomiska situation som är särskilt tydlig från och med 2014. Trots att förbrukningen återhämtade sig kunde unionsindustrin inte öka sin försäljning eller höja sina priser, vilket innebar att de ekonomiska indikatorerna, som t.ex. lönsamhet, fortsatte att vara negativa.

(114)

Undersökningen av de andra kända faktorer som skulle kunna ha vållat unionsindustrin skada visade att dessa faktorer inte bryter det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från Vitryssland och den skada som unionsindustrin lidit.

(115)

På grundval av ovanstående analys, i vilken man har särskilt och avgränsat verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkan, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från Vitryssland har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(116)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som leder till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(117)

Unionsindustrin består av över 65 tillverkare i olika medlemsstater i unionen och sysselsatte direkt fler än 4 600 personer i tillverkningen av den likadana produkten under undersökningsperioden.

(118)

Det har fastställts att den dumpade importen från Vitryssland har vållat unionsindustrin väsentlig skada. Det erinras om att unionsindustrin inte kunde dra full nytta av den ökande förbrukningen och att unionsindustrins ekonomiska situation förblev bräcklig.

(119)

Införandet av antidumpningstullar förväntas innebära att rättvisa handelsvillkor återupprättas på unionsmarknaden, så att unionsindustrin kan anpassa sina priser på den likadana produkten till produktionskostnaden.

(120)

Om åtgärder vidtas kan det också förväntas göra det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, vilket skulle inverka positivt på den ekonomiska situationen och lönsamheten. Om åtgärder vidtas skulle det bli möjligt för industrin att upprätthålla och vidareutveckla sina insatser för att vara kostnadseffektiv.

(121)

Om inga åtgärder vidtas kan unionsindustrin förväntas förlora ytterligare marknadsandelar och dess lönsamhet skulle försämras.

(122)

Följaktligen dras den preliminära slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningsåtgärder införs för import med ursprung i Vitryssland.

(123)

Graden av samarbete mellan användarna av den berörda produkten var låg. Av de åtta kända användare som kontaktades då förfarandet skulle inledas var endast ett företag intresserat av att samarbeta. Emellertid besvarade inte heller detta företag frågeformuläret som kommissionen översänt.

(124)

I fråga om importörerna var det sex företag som besvarade frågeformuläret i tillkännagivandet om inledande. Tre av dessa företag, vilka stod för 81 % av importvolymen för den berörda produkt som rapporterats av de svarande, togs senare med i urvalet.

(125)

Endast två av de tre importörerna i urvalet besvarade kommissionens frågeformulär. Ett av företagen uppgav att företaget i fråga inte enbart är importör av den berörda produkten utan också användare och bör behandlas som sådan i förfarandet.

(126)

Importören började anskaffa den berörda produkten under undersökningsperioden då 78 % importerades från Vitryssland, vilket gav en liten vinstmarginal. Detta visar att denna importör räknade med möjligheten till låga priser för importen från Vitryssland och skapade en ny kundkrets. Denna importörs åtgärder kan därför inte anses vara ett svar på etablerade handelsmönster. Importören kommer därför att leta efter andra möjligheter till handel om marknadssituationen förändras efter införandet av åtgärder.

(127)

Användaren gjorde förluster på försäljningen i senare led av färdiga produkter innehållande armeringsjärn. Hälften av dessa produkter köptes från industrier i unionen, en tredjedel från Vitryssland och resten från tredjeländer såsom Kina och Turkiet. Enligt denna användare var källorna därför lämpliga i fråga om priser, tillgänglighet och kvalitet. Andelen inköp från Vitryssland kan påverkas av de planerade åtgärderna och i någon mån begränsa eller ändra utbudet av producerade armeringsstänger, men detta tycks inte i grunden påverka denna användare. Orsaken till förlusterna verkar vara strukturella och inte kopplade till råvaror från Vitryssland.

(128)

Båda företagen hade, trots sina till synes olika roller i samma förfarande, samma invändning mot införandet av åtgärderna: a) otillräcklig kapacitet hos unionstillverkarna för att tillgodose efterfrågan på unionsmarknaden, b) otillräckligt utbud av produkter som tillverkats av unionstillverkarna, och c) svårigheter att byta leverantör, eftersom olika medlemsstater påstås kräva olika likvärdighetsintyg för den berörda produkten.

(129)

Den första invändningen stöds inte av de preliminära undersökningsresultaten – kapacitetsutnyttjandet i unionsindustrin ligger på 67 % vilket innebär betydligt mer fri kapacitet än hela importen från Vitryssland till unionen.

(130)

Den andra invändningen styrktes inte. Å andra sidan visar svaren på frågorna i formuläret från unionstillverkarna i urvalet tydligt att de producerar och säljer samtliga produkttyper.

(131)

I fråga om den tredje invändningen bör det påpekas att unionstillverkarna redan levererar till olika medlemsstater utan några uppenbara svårigheter.

(132)

En annan samarbetsvillig importör, som inte ingick i urvalet, tog i sin separata skrivelse upp frågan om den konkurrensbegränsande samverkan som antas föreligga bland unionstillverkarna. Företaget kunde dock inte tillhandahålla någon dokumentation till stöd för denna invändning. Frågan om påstått konkurrensbegränsande avtal togs sedan upp av den vitryske exporterande tillverkaren. Kommissionen håller på att analysera de uppgifter som lämnats av den vitryska exporterande tillverkaren. Eftersom dessa kom in sent i förfarandet, kan dock inte denna punkt behandlas och därför kan heller inga slutsatser dras i detta skede. Under alla omständigheter noteras det att de uppgifter som företaget lämnat tycks avse anklagelser som potentiellt endast omfattar ett av företagen i urvalet av unionstillverkare. Dessutom är det kontrollförfarande som inletts av den italienska konkurrensmyndigheten ännu inte avslutat (9). I undersökningens slutskede kommer kommissionen att närmare utreda denna invändning.

(133)

En annan användare, som inte gett sig till känna för kommissionen i ett tidigare skede av förfarandet, överlämnade sina svar på ett frågeformulär för användare i slutet av undersökningens preliminära fas. Eftersom de inkom så sent i förfarandet för den preliminära undersökningen, kunde de inte undersökas och åtgärdas i detta skede. I undersökningens slutskede kommer kommissionen att genomföra en ingående undersökning och analys av detta svar.

(134)

Mot denna bakgrund anser kommissionen för närvarande att den samlade effekten på användarna och importörerna och de möjliga konkurrensbegränsande effekterna är ringa.

(135)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att det totalt sett, på grundval av uppgifterna om unionens intresse, inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av åtgärder på import av den berörda produkten från Vitryssland.

(136)

De eventuella negativa effekterna för de icke-närstående användarna och importörerna mildras av att det finns alternativa försörjningskällor att tillgå.

(137)

Vid en bedömning av antidumpningsåtgärdernas totala inverkan på unionsmarknaden, kommer de positiva verkningarna, särskilt för unionsindustrin, av allt att döma att uppväga de eventuella negativa verkningarna för andra intressegrupper.

(138)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör preliminära antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(139)

Vid fastställandet av nivån på åtgärderna togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(140)

Vid beräkning av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina produktionskostnader och uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import.

(141)

För att fastställa vinstmålet beaktade kommissionen den vinst på försäljning till icke-närstående parter som användes för fastställandet av nivån för undanröjande av skada.

(142)

Under hela skadeundersökningsperioden var 2012 det enda år då unionsindustrin uppvisade lönsamhet, men den minimala vinst på 1,3 % som uppnåddes under det året var en följd av påverkan från momskarusellerna och det därav följande pristryck som beskrivs i skälen 83 och 106–111. Därför kan den vinst som uppnåddes 2012 inte anses vara en rimlig ”vinstmarginal” som skulle möjliggöra ekonomisk återhämtning och främja investeringar.

(143)

Det vinstmål som föreslagits av klaganden uppgick till 9,9 % och fastställdes på grundval av det vinstmål som användes i det nyligen genomförda förfarandet mot import av närliggande stålprodukter, nämligen valstråd. Kommissionen anser dock att det är lämpligare att använda den målvinst som bygger på uppgifter från det senare fallet rörande stänger med hög utmattningshållfasthet som används som betongarmering, dvs. 4,8 %. Det bör påpekas att denna vinstmarginal, till skillnad från den som föreslagits av klaganden, uppnåddes under 2012, dvs. under perioden i detta fall. Dessutom är de två produkterna mycket lika, delvis producerade av samma företag och med användande av samma produktionslinjer.

(144)

Därför beräknades nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittspriset för den dumpade importen, fastställt vid beräkningarna av prisunderskridande (se skäl 68), med unionsindustrins icke-skadevållande pris för den likadana produkten.

(145)

Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga totala importpriset cif.

(146)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningstullar bör införas på import av armeringsstänger med ursprung i Vitryssland och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpningsmarginalen och skademarginalen.

(147)

Mot denna bakgrund har de preliminära antidumpningstullarnas storlek fastställts på grundval av en jämförelse mellan skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Följaktligen föreslås att följande antidumpningstullar införs:

(148)

Alla invändningar som rör tillämpningen av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (10) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Därefter kommer förordningen, om så är nödvändigt, att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(149)

I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningstullen bör nivån för den övriga tullen inte tillämpas enbart på de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till unionen under undersökningsperioden.

(150)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(151)

Undersökningsresultaten om införande av preliminära tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.

a)

begära att få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för antagandet av denna förordning,

b)

inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, och

c)

begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/27

(1)

Genom förordning (EU) nr 549/2013 inrättas det europeiska nationalräkenskapssystemet 2010 (nedan kallat ENS 2010), och det fastställs ett program med de tidsfrister inom vilka medlemsstaterna till kommissionen ska överföra de räkenskaper och tabeller som ska upprättas i enlighet med metoderna den förordningen.

(2)

Enligt artikel 4 i förordning (EU) nr 549/2013 ska de uppgifter som omfattas av den förordningen uppfylla kvalitetskriterierna i artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (2). Medlemsstaterna är skyldiga att till kommissionen lämna en rapport om kvaliteten på de överförda uppgifterna i national- och regionalräkenskaperna.

(3)

Medlemsstaterna har beviljats tillfälliga undantag genom kommissionens genomförandebeslut 2014/403/EU (3). Innehållet i de kvalitetsrapporter som kommissionen ålägger medlemsstaterna att överlämna bör anpassas till dessa undantag. Kravet att överlämna kvalitetsrapporter bör införas gradvis fram till 2021 för att ge medlemsstaterna tid att slutföra de omfattande anpassningar som krävs för införandet av ENS 2010 i de nationella statistiksystemen.

(4)

I enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) nr 549/2013 och vid tillämpning av de kriterier som avses i artikel 4.1 i den förordningen ska formerna, strukturen, frekvensen och bedömningsindikatorerna för de kvalitetsrapporter som medlemsstaterna ska överlämna fastställas av kommissionen genom genomförandeakter.

(5)

Eftersom informationen i kvalitetsrapporterna om national- och regionalräkenskaperna bör bygga på Europeiska statistiksystemets krav på kvalitetsrapportering som kommissionen (Eurostat) offentliggjort, bör bilagan till denna förordning följa de kraven. Information om införandet av ENS 2010 som medlemsstaterna redan lämnat bör återanvändas av kommissionen och inte begäras i kvalitetsrapporterna.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/37

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/39

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 533/2007 (2) öppnas årliga tullkvoter för import av fjäderfäkött.

(2)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 1–7 december 2016 för delperioden 1 januari–31 mars 2017 överskrider, för vissa kvoter, de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importlicenser kan utfärdas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(3)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 1–7 december 2016 för delperioden 1 januari–31 mars 2017 är, för vissa kvoter, mindre än de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför fastställas för vilka kvantiteter inga ansökningar lämnats in, och dessa kvantiteter bör läggas till den kvantitet som fastställts för nästföljande delkvotperiod.

(4)

För att säkerställa att åtgärden får avsedd verkan bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/42

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1385/2007 (2) öppnas årliga tullkvoter för import av fjäderfäkött.

(2)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 1–7 december 2016 för delperioden 1 januari–31 mars 2017 överskrider, för vissa kvoter, de kvantiteter som är tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importlicenser kan utfärdas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(3)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser som lämnades in under perioden 1–7 december 2016 för delperioden 1 januari–31 mars 2017 är, för vissa kvoter, mindre än de kvantiteter som är tillgängliga. Det bör därför fastställas för vilka kvantiteter inga ansökningar lämnats in, och dessa kvantiteter bör läggas till den kvantitet som fastställts för nästföljande delkvotperiod.

(4)

För att säkerställa att åtgärden får avsedd verkan bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/45

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2078 (2) öppnas årliga tullkvoter för import av fjäderfäkött med ursprung i Ukraina.

(2)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importrättigheter som lämnats in under perioden 1–7 december 2016 för delperioden 1 januari–31 mars 2017, för kvoten med löpnummer 09.4273, överskrider de kvantiteter som är tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importrättigheter kan tilldelas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 6.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3) jämförd med artikel 7.2 i samma förordning, som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(3)

För att åtgärden ska få avsedd verkan bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/48

(1)

I bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 och bilaga III avsnitt III.1 till direktiv 2008/68/EG hänvisas det till bestämmelser i internationella avtal om inrikestransporter av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar enligt definitionerna i artikel 2 i det direktivet.

(2)

Dessa internationella avtal uppdateras vartannat år. Senast ändrade versioner av dessa avtal gäller därför från och med den 1 januari 2017, med en övergångsperiod fram till och med den 30 juni 2017.

(3)

Bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 och bilaga III avsnitt III.1 till direktiv 2008/68/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från kommittén för transport av farligt gods.

1.

Avsnitt I.1 i bilaga I ska ersättas med följande:

”I.1   ADR

I bilagorna A och B till ADR, som gäller från och med den 1 januari 2017, ska ’kontraktsslutande part’ i förekommande fall ersättas med ’medlemsstat’.”

2.

Avsnitt II.1 i bilaga II ska ersättas med följande:

”II.1   RID

I bilagan till RID, som återfinns i bihang C till COTIF och som gäller från och med den 1 januari 2017, ska ’kontraktsslutande part’ i förekommande fall ersättas med ’medlemsstat’.”

3.

Avsnitt III.1 i bilaga III ska ersättas med följande:

”III.1   ADN

I bestämmelser som bifogas ADN, som gäller från och med den 1 januari 2017, samt i artiklarna 3 f, 3 h, 8.1 och 8.3 i ADN, ska ’kontraktsslutande part’ i förekommande fall ersättas med ’medlemsstat’.”

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/50

(1)

Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan (1) (nedan kallad avtalet), undertecknades den 24 november 1997 och trädde i kraft den 1 maj 2002.

(2)

Ett gemensamt meddelande från den höga representanten och Europeiska kommissionen av den 18 november 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken välkomnades i rådets slutsatser av den 14 december 2015, där rådet bland annat bekräftade sin avsikt att 2016 inleda en ny fas av samarbete med partner som, när så är lämpligt, kan leda till nya partnerskapsprioriteringar med fokus på överenskomna prioriteringar och intressen.

(3)

Unionens och Jordaniens gemensamma mål att skapa ett gemensamt område med fred, välstånd och stabilitet kräver samarbete, framför allt genom delat ansvar och differentiering, och att Jordaniens centrala roll i regionen beaktas.

(4)

Unionen och Jordanien kommer, samtidigt som de tar itu med de mest akuta utmaningarna, att fortsätta sitt arbete för att uppnå de centrala målen för sitt långsiktiga partnerskap och öka stabiliteten och motståndskraften i landet och regionen samt den hållbara och kunskapsbaserade ekonomiska tillväxten och sociala utvecklingen i enlighet med rättsstatsprincipen och på grundval av demokratiska styrelseformer.

(5)

Unionens ståndpunkt i stabiliserings- och associeringsrådet som inrättats genom avtalet bör därför baseras på det bifogade utkastet till beslut.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/53

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är främjandet av skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olagligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan fördragsslutande stater och mellan centrala myndigheter och syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de fördragsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Kazakstan deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 3 juni 2013. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft för Kazakstans del den 1 september 2013.

(11)

Endast Konungariket Nederländerna har redan godtagit Kazakstan anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Kazakstan har lett till slutsatsen att de medlemsstater som ännu inte har godtagit Kazakstans anslutning kan i unionens intresse godta landets anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

De medlemsstater som ännu inte har godtagit Kazakstans anslutning bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Kazakstans anslutning i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Konungariket Nederländerna har redan godtagit Kazakstans anslutning till 1980 års Haagkonvention och bör därför inte deponera en ny förklaring om godtagande eftersom den befintliga deklarationen är giltig enligt folkrätten.

(13)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/56

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är främjandet av skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olagligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan fördragsslutande stater och mellan centrala myndigheter och syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de fördragsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Peru deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 28 april 2001.1980 års Haagkonvention trädde i kraft för Perus del den 1 augusti 2001.

(11)

Samtliga medlemsstater, med undantag för Republiken Österrike, Konungariket Danmark och Rumänien, har redan godtagit Perus anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Peru har lett till slutsatsen att Republiken Österrike och Rumänien kan i unionens intresse godta Perus anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Republiken Österrike och Rumänien bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Perus anslutning i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Övriga medlemsstater i unionen har redan godtagit Perus anslutning till 1980 års Haagkonvention och bör därför inte deponera en ny förklaring om godtagande eftersom den befintliga deklarationen är giltig enligt folkrätten.

(13)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/59

(1)

Ett av Europeiska unionens mål är främjandet av skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olagligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan fördragsslutande stater och mellan centrala myndigheter och syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de fördragsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Republiken Korea deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 13 december 2012. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft för Republiken Koreas del den 1 mars 2013.

(11)

Flera medlemsstater har redan godtagit Republiken Koreas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Republiken Korea har lett till slutsatsen att de medlemsstater som ännu inte har godtagit Republiken Koreas anslutning kan i unionens intresse godta landets anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

De medlemsstater som ännu inte har godtagit Republiken Koreas anslutning bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Republiken Koreas anslutning i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Republiken Tjeckien, Irland och Republiken Litauen, som redan har godtagit Republiken Koreas anslutning till 1980 års Haagkonvention, bör inte deponera nya förklaringar om godtagande eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(13)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/62

(1)

Den 18 maj 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/778 (1).

(2)

Den 20 juni 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/993 (2) som ändrade beslut (Gusp) 2015/778 genom att lägga till två stödjande uppgifter till mandatet för insatsen Eunavfor MED Sophia, nämligen kapacitetsuppbyggnad och utbildning av Libyens kustbevakning och sjöstridskrafter och bidrag till informationsutbyte och genomförande av Förenta nationernas (FN) vapenembargo på öppet hav utanför Libyens kust.

(3)

Kontrollen av möjliga praktikanter från Libyens kustbevakning och sjöstridskrafter bör göras mer effektiv genom informationsutbyte med Interpol, Internationella brottmålsdomstolen och Amerikas förenta stater samt med medlemsstaterna, Förenta nationernas stöduppdrag i Libyen (Unsmil), Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex).

(4)

Informationsutbyte inom ramen för genomförandet av FN:s vapenembargo på öppet hav utanför Libyens kust bör godkännas upp till nivån ”SECRET UE/EU SECRET”.

(5)

Insatsen Eunavfor MED Sophia bör ges möjligheten att utbyta information med Interpol inom ramen för kampen mot människohandel eller vapenembargot.

(6)

Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) bör dessutom bemyndigas att godkänna att unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) utbyter information med relevanta tredjestater och internationella organisationer i den utsträckning som detta krävs för att uppfylla insatsen Eunavfor MED Sophias operativa behov.

(7)

Den höga representanten bör bemyndigas att delegera bemyndiganden att lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och att ingå de överenskommelser om detta som avses i beslut (Gusp) 2015/778.

(8)

Det bör betonas att det är nödvändigt att insatsen Eunavfor MED Sophia efterlever tillämplig lagstiftning vid insamling, lagring och utbyte av personuppgifter och bevismaterial.

(9)

Beslut (Gusp) 2015/778 bör ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2.4 ska ersättas med följande:

”4.   Insatsen Eunavfor MED Sophia får i överensstämmelse med tillämplig lagstiftning samla in och lagra personuppgifter om personer som tagits ombord på fartyg som deltar i insatsen Eunavfor MED Sophia i fråga om kännetecken som sannolikt kan underlätta identifieringen av dessa, inklusive fingeravtryck, samt följande uppgifter, med undantag för andra personuppgifter: efternamn, namn som ogift, förnamn och i förekommande fall alias eller antagna namn, födelsedatum och födelseort, nationalitet, kön, bostadsort, yrke och uppehållsort, körkort, identitetshandlingar och passuppgifter. Den får överföra sådana uppgifter och uppgifter som avser de fartyg och den utrustning som används av dessa personer till berörda brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna och/eller till behöriga unionsorgan.”

2.

Artikel 2a.5 ska ersättas med följande:

”5.   I den mån det är nödvändigt för den stödjande uppgift som avses i punkt 1 får insatsen Eunavfor MED Sophia samla in, lagra och med medlemsstaterna, behöriga unionsorgan, Unsmil, Europol, Interpol, Frontex, Internationella brottmålsdomstolen och Amerikas förenta stater utbyta den information, inbegripet personuppgifter, som samlats in i samband med kontrollförfarandena avseende eventuella praktikanter, förutsatt att de har gett sitt skriftliga samtycke. Dessutom får insatsen Eunavfor MED Sophia samla in och lagra nödvändiga medicinska uppgifter och biometriska uppgifter om praktikanter med deras skriftliga samtycke.”

3.

Artikel 2b.1 ska ersättas med följande:

”1.   Som en del av sin stöduppgift att bidra till genomförandet av FN:s vapenembargo på öppet hav utanför Libyens kust ska insatsen Eunavfor MED Sophia samla in och utbyta information med relevanta partner och byråer genom mekanismerna i planeringsdokumenten i syfte att bidra till en övergripande maritim lägesbild i det överenskomna insatsområdet enligt definitionen i de relevanta planeringsdokumenten. Om denna information är säkerhetsskyddsklassificerad upp till nivån ”SECRET UE/EU SECRET” får den utbytas med relevanta partner och byråer i enlighet med rådets beslut 2013/488/EU (*1) och på grundval av överenskommelser som ingåtts på operativ nivå i enlighet med artikel 12.9 i det här beslutet, och med fullständig respekt för principerna om ömsesidighet och delaktighet. Säkerhetsskyddsklassificerad information ska hanteras av insatsen Eunavfor MED Sophia utan någon åtskillnad mellan dess personal och enbart på grundval av operativa krav.

(*1)  Rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).”"

4.

Artikel 2b.3 ska ersättas med följande:

”3.   I enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, inbegripet FN:s säkerhetsråds resolution 2292 (2016), får insatsen Eunavfor MED Sophia, under de inspektioner som utförs i enlighet med punkt 2, samla in och lagra bevismaterial med direkt koppling till transport av artiklar som är förbjudna enligt vapenembargot mot Libyen. Den får överföra sådant bevismaterial till berörda brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna och/eller till behöriga unionsorgan i enlighet med tillämplig lagstiftning.”

5.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Utlämnande av uppgifter

1.   Den höga representanten ska bemyndigas att till utsedda tredjestater, internationella organisationer och internationella organ, i tillämpliga fall alltefter insatsen Eunavfor MED Sophias behov, lämna ut alla icke säkerhetsskyddsklassificerade EU-handlingar med anknytning till rådets överläggningar angående insatsen vilka omfattas av sekretess enligt artikel 6.1 i rådets arbetsordning (*2). Kusp ska i varje enskilt fall utse de berörda tredjestaterna, internationella organisationerna och internationella organen.

2.   Den höga representanten ska bemyndigas att till utsedda tredjestater, internationella organisationer och internationella organ, i tillämpliga fall alltefter insatsen Eunavfor MED Sophias behov, och med fullständig respekt för principerna om ömsesidighet och delaktighet lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som rör insatsen, i enlighet med beslut 2013/488/EU

Kusp ska i varje enskilt fall utse de berörda tredjestaterna, internationella organisationerna och internationella organen.

3.   Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska hanteras av insatsen Eunavfor MED Sophia utan någon åtskillnad mellan dess personal och enbart på grundval av operativa krav.

4.   Den höga representanten ska även vara bemyndigad att, beroende på insatsen Eunavfor MED Sophias operativa behov och i överensstämmelse med beslut 2013/488/EU, till FN lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som rör insatsen Eunavfor MED Sophia upp till nivån ”RESTREINT UE/EU RESTRICTED”.

5.   Den höga representanten ska bemyndigas att till Interpol lämna ut relevant information, inbegripet personuppgifter, alltefter insatsen Eunavfor MED Sophias behov.

6.   I avvaktan på att det ingås ett avtal mellan unionen och Interpol får insatsen Eunavfor MED Sophia utbyta information med medlemsstaternas nationella centralbyrå för Interpol, i enlighet med de överenskommelser som ska ingås mellan EU:s insatschef och chefen för den berörda nationella centralbyrån.

7.   I händelse av särskilt operativt behov ska den höga representanten vara bemyndigad att till Libyens legitima myndigheter lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som rör insatsen Eunavfor MED Sophia upp till nivån ”RESTREINT UE/EU RESTRICTED”, i enlighet med beslut 2013/488/EU.

8.   Den höga representanten ska vara bemyndigad att ingå de överenskommelser som krävs för att genomföra bestämmelserna om informationsutbyte i detta beslut.

9.   Den höga representanten får delegera bemyndiganden att lämna ut uppgifter samt befogenheten att ingå de överenskommelser som avses i detta beslut till tjänstemän vid Europeiska utrikestjänsten, EU:s insatschef eller EU-styrkans befälhavare i överensstämmelse med avsnitt VII i bilaga VI till beslut 2013/488/EU.

(*2)  Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).”"

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/65

(1)

Den 31 juli 2014 antog rådet beslut 2014/512/Gusp (1).

(2)

Den 19 mars 2015 enades Europeiska rådet om att nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att tydligt koppla de restriktiva åtgärdernas varaktighet till det fullständiga genomförandet av Minskavtalen, med beaktande av att avtalen borde ha genomförts fullt ut den 31 december 2015.

(3)

Den 1 juli 2016 förlängde rådet beslut 2014/512/Gusp till och med den 31 januari 2017 för att göra det möjligt för rådet att bedöma genomförandet av Minskavtalen.

(4)

Efter bedömningen av genomförandet av Minskavtalen bör beslut 2014/512/Gusp förlängas med ytterligare sex månader för att göra det möjligt för rådet att bedöma genomförandet.

(5)

Beslut 2014/512/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/66

(1)

Enligt kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1849 (2) är det förbjudet att till unionen föra in växter, utom fröer, av Capsicum L., Lagenaria Ser., Luffa Mill., Momordica L. och Solanum L., utom S. lycopersicum L., med ursprung i Ghana.

(2)

Förbudet är tidsbegränsat. Det är tillämpligt fram till slutet av år 2016. Den revision som genomfördes i Ghana i september 2016 visade att bristerna i tredjelandets system för sundhetscertifiering för export kvarstår. Förbudet bör därför förlängas till och med den 31 december 2017.

(3)

Genomförandebeslut (EU) 2015/1849 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/67

(1)

I kommissionens beslut 2008/294/EG (2) fastställs de tekniska villkor och driftsvillkor som är nödvändiga för att tillåta användning av GSM, UMTS och LTE ombord på luftfartyg (mobilkommunikationstjänster) i Europeiska unionen.

(2)

Enligt den nuvarande lagstiftningen måste det finnas en nätverkskontrollenhet (NCU) som en del av mobilkommunikationsutrustningen ombord på luftfartyg, för att förhindra att mobilterminaler ombord på luftfartyg försöker koppla upp sig till markbundna mobilnät.

(3)

Den 7 oktober 2015 gav kommissionen Europeiska post- och telesammanslutningen (Cept), i enlighet med artikel 4.2 i beslut nr 676/2002/EG, i uppdrag att genomföra tekniska studier för att fastställa om det även i fortsättningen borde vara obligatoriskt med en nätverkskontrollenhet på luftfartyg som är utrustade för mobilkommunikationstjänster.

(4)

I enlighet med uppdraget antog Cept den 17 november 2016 sin 63:e rapport, där slutsatsen är att det är möjligt att göra användningen av en nätverkskontrollenhet frivillig för GSM-system och LTE-system, eftersom användning av mobilkommunikationstjänster utan nätverkskontrollenhet ger ett rimligt skydd mot störning från marknät.

(5)

I enlighet med slutsatserna från Cept-rapporten är det inte längre nödvändigt att med hjälp av en nätverkskontrollenhet aktivt förhindra koppling till markbundna mobilnät som använder 2 570–2 690 MHz-bandet. Därmed är artikel 2 i kommissionens genomförandebeslut 2013/654/EU (3) föråldrad och bör utgå.

(6)

När det gäller UMTS-system kom Cept dock fram till att det fortfarande är nödvändigt med en nätverkskontrollenhet för att förhindra koppling mellan markbundna UMTS-nät och användarutrustning ombord på luftfartyg. Studier har visat att sådan koppling kan orsaka en partiell och tillfällig minskning av kapaciteten för den anslutande cellen och närbelägna celler på marken. En annan lösning för att försvaga signaler till och från kabinen och förhindra oönskad koppling är att förse luftfartygets skrov med tillräcklig avskärmning.

(7)

De tekniska specifikationerna för mobilkommunikationstjänster bör kontinuerligt ses över så att de hela tiden motsvarar den tekniska utvecklingen.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från radiospektrumkommittén.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/72

(1)

Företaget Syngenta Crop Protection AG (nedan kallat sökanden) har lämnat in fullständiga ansökningar till Spanien om ömsesidigt erkännande av godkännanden som Irland har beviljat för rodenticider innehållande det verksamma ämnet brodifakum (nedan kallade produkterna). Irland godkände produkterna som rodenticider för användning av yrkesmässiga användare och utbildade yrkesmässiga användare inomhus, utomhus omkring byggnader och i avlopp, och för användning av allmänheten inomhus och utomhus omkring byggnader.

(2)

Spanien föreslog i enlighet med artikel 37.2 i förordning (EU) nr 528/2012 att sökanden skulle anpassa bestämmelserna och villkoren i det godkännande som skulle beviljas i Spanien, och föreslog att produkterna endast skulle få användas av utbildade yrkesmässiga användare inomhus. Dessa begränsningar syftar till att skydda miljön i enlighet med artikel 37.1 a i förordning (EU) nr 528/2012 genom att förhindra primär och sekundär förgiftning av icke-måldjur till följd av brodifakums farliga egenskaper som kan göra det långlivat, bioackumulerande och giftigt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande.

(3)

Sökanden motsatte sig de föreslagna begränsningarna och ansåg att åtgärderna inte i tillräckligt hög grad motiveras av de skäl som anges i artikel 37.1 i förordning (EU) nr 528/2012. Till följd av detta informerade Spanien den 18 april 2016 kommissionen i enlighet med artikel 37.2 andra stycket i den förordningen.

(4)

I linje med de villkor som ålagts godkännandet av brodifakum i kommissionens direktiv 2010/10/EU (2) omfattas godkännanden av biocidprodukter innehållande brodifakum av alla lämpliga och tillgängliga riskbegränsande åtgärder för att begränsa risken för primär och sekundär exponering av icke-måldjur och begränsa ämnets långsiktiga effekter på miljön. Dessa åtgärder kan bland annat vara att endast tillåta yrkesmässig användning eller begränsa produkternas användningsområde.

(5)

Kommissionen noterar att Spaniens förslag ingår i de nationella riskbegränsande åtgärder för antikoagulerande rodenticider som delgavs kommissionen 2012 i samband med diskussionerna om medlemsstaternas riskbegränsande åtgärder vid godkännandet av biocidprodukter för användning som antikoagulerande rodenticider.

(6)

När det gäller begränsningen till enbart utbildade yrkesmässiga användare konstaterar kommissionen att den användarkategorin anses ha erforderlig kunskap, färdighet och kompetens för att hantera riskerna för icke-måldjur vid användning av rodenticider. Den användarkategorin anses därför kunna avgöra vilken rodenticid som behövs för att bekämpa ett angrepp med minsta möjliga inverkan på miljön.

(7)

Genom begränsningen till enbart inomhusanvändning undviker man att icke-måldjur exponeras för brodifakum, såsom små däggdjur som lever i närheten av byggnader, vilket leder till färre primära förgiftningar. Begränsningen kan till följd av detta bidra till färre sekundära förgiftningar av rovdjur som äter kontaminerade djur.

(8)

Det föreslagna undantaget är förenligt med de särskilda bestämmelserna i direktiv 2010/10/EU som i viss mån låter medlemsstaterna själva avgöra om de ska tillämpa lämpliga och tillgängliga riskbegränsande åtgärder som villkor för att godkänna produkter innehållande brodifakum. Det föreslagna undantaget är motiverat för att skydda miljön, särskilt som det syftar till att förhindra eller minska primär och sekundär förgiftning av icke-målorganismer. Därför anser kommissionen att det föreslagna undantaget från ömsesidigt erkännande uppfyller villkoret enligt artikel 37.1 a i förordning (EU) nr 528/2012.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

a)

BC-KC011180-73.

b)

BC-VM011322-40.

20.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/74

(1)

Enligt förordning (EG) nr 443/2009 är kommissionen skyldig att varje år beräkna de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen och de specifika utsläppsmålen för varje tillverkare av personbilar i unionen samt för varje pool av tillverkare. På grundval av denna beräkning ska kommissionen fastställa om tillverkarna och poolerna har uppfyllt sina specifika utsläppsmål.

(2)

De detaljerade uppgifter som ska användas för beräkningen av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen och de specifika utsläppsmålen är baserade på medlemsstaternas registreringar av nya personbilar under det föregående kalenderåret.

(3)

Alla medlemsstater har överlämnat uppgifter till kommissionen i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 443/2009. I de fall kommissionens verifiering av uppgifterna tydligt visade att vissa uppgifter saknades eller var uppenbart oriktiga, kontaktade kommissionen medlemsstaterna i fråga och korrigerade eller kompletterade uppgifterna efter det att medlemsstaterna hade gett sitt samtycke. Om ingen överenskommelse kunde nås med en medlemsstat justerades inte de preliminära uppgifterna.

(4)

Den 13 april 2016 offentliggjorde kommissionen de preliminära uppgifterna och underrättade 97 tillverkare om sina preliminära beräkningar av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen för 2015 och de specifika utsläppsmålen för respektive tillverkare. Tillverkarna ombads kontrollera uppgifterna och underrätta kommissionen om eventuella fel inom tre månader från mottagandet av meddelandet. 44 tillverkare lämnade in anmälningar om fel inom den angivna tidsfristen.

(5)

För de återstående 53 tillverkare som inte anmälde några fel i datamängderna eller reagerade på annat sätt, bör de preliminära uppgifterna och de preliminära beräkningarna av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen och de specifika utsläppsmålen bekräftas. För fyra tillverkare låg alla fordon som rapporterats i de preliminära uppgifterna utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 443/2009.

(6)

Kommissionen har kontrollerat de fel som anmälts av tillverkarna och skälen för att korrigera dem, och datamängden har bekräftats eller ändrats.

(7)

När det gäller uppgifter där identifieringsparametrar saknas eller är felaktiga, t.ex. avseende typ, variant, versionskod eller typgodkännandenummer, bör det faktum att tillverkarna inte kan verifiera eller korrigera uppgifterna beaktas. Det är därför lämpligt att tillämpa en felmarginal för koldioxidutsläpps- och viktvärdena för dessa uppgifter.

(8)

Felmarginalen bör beräknas som skillnaden mellan avstånden till det specifika utsläppsmålet, varvid avstånden beräknas genom att det specifika utsläppsmålet subtraheras från de genomsnittliga specifika utsläppsvärdena både inklusive och exklusive de registreringar som inte kan verifieras av tillverkarna. Oberoende av om skillnaden är positiv eller negativ bör felmarginalen alltid göra avståndet till målet gynnsammare för tillverkaren.

(9)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 443/2009 bör en tillverkare anses uppfylla sitt specifika utsläppsmål enligt artikel 4 i den förordningen när de genomsnittliga utsläpp som anges i detta beslut är lägre än det specifika utsläppsmålet uttryckt som ett negativt avstånd till målet. Om de genomsnittliga utsläppen överstiger det specifika utsläppsmålet kommer en avgift för extra utsläpp att tas ut, såvida inte den berörda tillverkaren åtnjuter befrielse från det målet eller är medlem i en pool som uppfyller sitt specifika utsläppsmål. På grundval av detta anses två tillverkare överskrida sitt specifika utsläppsmål för 2015.

(10)

Den 3 november 2015 gjorde Volkswagenkoncernen ett uttalande om att oegentligheter hade uppdagats i samband med fastställandet av koldioxidvärden för typgodkännande för vissa av deras fordon Frågan har utretts grundligt men kommissionen anser fortfarande att det behövs ytterligare klargöranden från Volkswagen-poolen som helhet, samt bekräftelse från de relevanta nationella typgodkännandemyndigheterna på att sådana oegentligheter inte föreligger. Till följd av detta kan värdena för Volkswagen-poolen och dess medlemmar (Audi AG, Audi Hungaria Motor Kft., Bugatti Automobiles S.A.S., Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG, Quattro GmbH, Seat SA, Skoda Auto A.S. och Volkswagen AG) inte bekräftas eller ändras.

(11)

Kommissionen förbehåller sig rätten att revidera en tillverkares resultat som bekräftas eller ändras genom detta beslut om de relevanta nationella myndigheterna skulle bekräfta att det förekommer oegentligheter vad gäller de koldioxidutsläppsvärden som används för att fastställa tillverkarens efterlevnad av det specifika utsläppsmålet.

(12)

Den preliminära beräkningen av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen från nya personbilar som registrerades under 2015, de specifika utsläppsmålen och skillnaden mellan dessa två värden bör bekräftas eller ändras i enlighet med detta.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

AVTOVAZ JSC

Representerad i EU av:

7.

8.

9.

10.

11.

12.

BYD AUTO INDUSTRY COMPANY LIMITED

Representerad i EU av:

13.

14.

15.

FCA US LLC

Representerad i EU av:

16.

17.

18.

Daihatsu Motor Co Ltd

Representerad i EU av:

19.

20.

DFSK MOTOR CO. LTD.

Representerad i EU av:

21.

22.