12.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/1

(1)

Den 13 februari 2016 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vissa sömlösa rör av järn (annat än gjutjärn) eller stål (annat än rostfritt stål), med en ytterdiameter av mer än 406,4 mm, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat det berörda landet eller Kina) på grundval av artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (2). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning  (3).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 4 januari 2016 av Defence Committee of the seamless steel tubes industry of the European Union (nedan kallad klaganden). Klaganden svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av sömlösa rör av järn (annat än gjutjärn) eller stål (annat än rostfritt stål) med runt tvärsnitt med en ytterdiameter av mer än 406,4 mm. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och för därav väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och de kinesiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt är berörda om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(4)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(5)

I tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen de berörda parterna om att den planerade att använda Japan, Ryssland, Sydkorea eller Förenta staterna som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallade jämförbara länder), i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Kommissionen kontaktade tillverkare i dessa länder och även tillverkarna i Kanada, Indien, Mexiko och Venezuela och inbjöd dem att delta.

(6)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare på grundval av produktionen av den berörda produkten. Det preliminära stickprovet bestod av fyra unionstillverkare. Dessa svarade för 51 % av unionsindustrins totala produktion. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet, men har inte mottagit några synpunkter.

(8)

Undersökningen har visat att den ekonomiska situationen och strukturen för det största företaget i urvalet möjligen inte är representativ för unionsindustrin. Det har en annan affärsmodell, eftersom mer än 60 % av företagets försäljning går till olje- och gasindustrin och eftersom den tillverkar många mer skräddarsydda och högkvalitativa produkter. Som anges i skälen 107–108 har dess lönsamhet försämrats genomgående under hela skadeundersökningsperioden, vilket är en annan viktig skillnad mot övriga unionstillverkare. Kommissionen kommer därför att ytterligare undersöka huruvida företaget är representativt för unionsindustrins situation. Om lämpligt kommer kommissionen att överväga ytterligare åtgärder inbegripet en viktning av de berörda företagen.

(9)

Kommissionen har i det preliminära skedet beslutat att behålla företaget i urvalet, men den kommer att ompröva frågan mot bakgrund av de kommentarer som den mottar från berörda parter.

(10)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Fem icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre av dessa, baserat på den största importvolymen till unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd med alla kända berörda importörer om urvalet. Inga synpunkter lämnades.

(12)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(13)

Tolv exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av fyra företag på grundval av den största representativa exportvolym till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes ett samråd om urvalet med alla kända exporterande berörda tillverkare och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter har mottagits från berörda parter i detta avseende.

(14)

Sex exporterande tillverkare i Kina angav att de önskade begära en individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. Tre av dem ingår i urvalet och ska således bedömas individuellt. Att undersöka de återstående tre ansökningarna under det preliminära skedet av undersökningen skulle dock ha varit orimligt betungande på grund av de snäva tidsfristerna för undersökningen, de begränsade resurserna och den nuvarande arbetsbördan för kommissionens avdelningar. Kommissionen kommer att besluta om huruvida ansökningar om individuell undersökning ska beviljas efter undersökningens preliminära skede.

(15)

För tillämpningen av artikel 2.7 b i grundförordningen sände kommissionen ansökningsformulär för marknadsekonomisk status till alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina som ingår i urvalet, de kända intresseorganisationerna för exporterande tillverkare och myndigheterna i Kina. Inga ansökningar om marknadsekonomisk status har lämnats in av de exporterande tillverkarna.

(16)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla företag som ingick i urvalet inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. Svar på frågeformuläret inkom från fyra samarbetsvilliga (grupper av) exporterande tillverkare i Kina, de fyra unionstillverkare som ingick i urvalet och tre icke-närstående importörer. Inga användare gav sig till känna.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde var nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(18)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2015 (nedan kallad undersökningsperioden eller IP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(19)

Den berörda produkten är vissa sömlösa rör av järn (andra än gjutjärn) eller stål, (andra än rostfritt stål), med runt tvärsnitt och med en ytterdiameter av mer än 406,4 mm, med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7304 19 90, ex 7304 29 90, 7304 39 98 och 7304 59 99 (nedan kallad den berörda produkten).

(20)

Den berörda produkten används i en mängd tillämpningar, till exempel i olje- och gasindustrin, i kraftverk och i byggsektorn.

(21)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och används för samma ändamål:

(22)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter ska betraktas som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(23)

Inga invändningar gällande produktdefinitionen gjordes.

(24)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi eftersom ingen exporterande tillverkare i urvalet beviljats marknadsekonomisk status. För detta ändamål måste ett tredjeland med marknadsekonomi utses (nedan kallat det jämförbara landet).

(25)

I tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen berörda parter om att man planerade att använda Japan, Ryssland, Sydkorea eller Förenta staterna som lämpligt jämförbart land och bjöd in berörda parter att komma med synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(26)

Kommissionen bad tretton tillverkare av den likadana produkten i Kanada, Indien, Japan, Ryssland, Sydkorea, Mexiko, Förenta staterna och Venezuela att lämna information. Endast ett företag i Mexiko var villigt att samarbeta. Detta företag besvarade frågeformuläret för jämförbara länder och godtog att få sina svar kontrollerade på plats.

(27)

Den inhemska marknaden i Mexiko har tillräcklig konkurrens och dess storlek anses lämplig och motsvarar ungefär 20 000 ton årligen. En tullsats på 5 % är tillämplig för import av de flesta sömlösa rör och rörprodukter med ursprung i alla länder. Det samarbetsvilliga företaget svarar för mer än 60 % av marknadsandelarna på den inhemska marknaden. Importerade produkter har dock också en betydande marknadsandel som svarar för mer än 22 % av den mexikanska inhemska marknaden, vilket visar att det finns konkurrens på denna marknad.

(28)

Kommissionen drog i detta skede slutsatsen att Mexiko är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(29)

Uppgifterna från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet användes som grund för att fastställa normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(30)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen för de exporterande tillverkarna i det berörda landet under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att den samarbetsvilliga tillverkarens totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(31)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden i det jämförbara landet som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av de exporterande tillverkare i det berörda landet som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(32)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den samarbetsvilliga tillverkarens försäljning på hemmamarknaden i det jämförbara landet av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. På grundval av detta konstaterade kommissionen att den inhemska försäljningen av vissa produkttyper i det jämförbara landet motsvarade mindre än 5 % av den totala exportförsäljningen av den identiska eller jämförbara produkttypen till unionen, och därför inte var representativ.

(33)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden i det jämförbara landet för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(34)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att hela försäljningen på hemmamarknaden var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Normalvärdet beräknades därför som ett vägt genomsnitt av priserna för all försäljning på hemmamarknaden under översynsperioden.

(35)

Eftersom det inte fanns någon eller endast otillräcklig försäljning av vissa produkttyper av den likadana produkten vid normal handel i det jämförbara landet, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(36)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden i det jämförbara landet adderades de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa typer. För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden i det jämförbara landet adderades de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

(37)

Ett betydande antal olika produkttyper som exporteras från det berörda landet till unionen kunde inte matchas direkt med de produkttyper som tillverkas i det jämförbara landet. Normalvärdet för icke-matchande produkttyper konstruerades därför i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen på grundval av tillverkningspriser i det jämförbara landet plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Normalvärdet konstruerades därför i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att man till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den relevanta produkttypen adderade de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna, och andra allmänna kostnader (4) [1–10 %] och den vägda genomsnittliga vinsten (4) [9–19 %] för tillverkaren i det jämförbara landet för försäljningen på hemmamarknaden vid normal handel under undersökningsperioden.

(38)

De exporterande tillverkarna som ingick i urvalet exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller via närstående exportföretag i det berörda landet. Ingen export skedde genom närstående importörer i unionen.

(39)

Om de exporterande tillverkarna exporterar den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(40)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkarna i urvalet på grundval av priset fritt fabrik.

(41)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(42)

Justeringar gjordes för transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader som varierar från 2 % till 12 %, kreditkostnader som varierar från 0,01 % till 0,3 %, provisioner som varierar från 0,1 % till 2 % och bankavgifter som varierar från 0,02 % till 0,3 % där dessa visats påverka prisernas jämförbarhet.

(43)

I Kina återbetalas mervärdesskatten endast delvis vid export, och mervärdesskatten på 8 % återbetalas inte i detta fall. För att säkerställa att normalvärdet och exportpriset jämfördes på samma nivå skattemässigt justerades normalvärdet uppåt med den del av mervärdesskatten som togs ut på exporten av sömlösa rör med stor diameter, vilken inte återbetalades till de kinesiska exporterande tillverkarna (5).

(44)

För de exporterande tillverkarna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten (se skälen 29–37), i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(45)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande tillverkarna i urvalet, med undantag för exporterande tillverkare med noll- eller minimidumpningsmarginal, samt marginaler som fastställts under de omständigheter som avses i artikel 18 i grundförordningen.

(46)

För alla andra exporterande tillverkare i det berörda landet fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen fastställde i det sammanhanget de exporterande tillverkarnas samarbetsvilja. Nivån på samarbetsviljan motsvarar de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen – enligt Eurostats importstatistik – från det berörda landet till unionen.

(47)

Samarbetsviljan i detta fall är hög eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde omkring 85 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen därför att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en tillverkare som ingick i urvalet.

(48)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(49)

Den likadana produkten tillverkades av sju unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer hädanefter att kallas unionsindustrin.

(50)

All tillgänglig information om unionsindustrin, såsom information som lämnats i klagomålet, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna före och efter inledandet av undersökningen samt svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden.

(51)

På denna grundval uppskattades den totala unionstillverkningen till omkring 227 000 ton under undersökningsperioden. Denna siffra omfattar tillverkningen av alla unionstillverkare, inbegripet tillverkarna i urvalet och en uppskattning av tillverkningen från de tillverkare som inte ingår i urvalet.

(52)

Såsom anges i skäl 7 ingick fyra unionstillverkare i urvalet, vilka svarade för 51 % av unionens uppskattade sammanlagda tillverkning av den likadana produkten.

(53)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionsmarknaden och den totala importen. Förbrukningen i unionen minskade mellan 2012 och 2014 och förbättrades något under 2015. Förbrukningen i unionen sjönk totalt med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(54)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades importen till unionen från Kina på följande sätt när det gäller volym och marknadsandel:

(55)

Efter en minskning under 2013 ökade importvolymerna från Kina drastiskt under 2014 och stabiliserades under 2015. Totalt sett ökade importen med 9 % under skadeundersökningsperioden, från 39 000 ton till 42 500 ton under undersökningsperioden mot bakgrund av en minskande förbrukning i unionen. Den kinesiska importens marknadsandel ökade från 22,2 % till 26,8 % under skadeundersökningsperioden.

(56)

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset för importen från Kina:

(57)

De genomsnittliga importpriserna har fastställts på grundval av importstatistik från Eurostat. De genomsnittliga importpriserna från Kina förblev relativt stabila under skadeundersökningsperioden. Importpriserna var något högre under 2014 än under föregående år, men under 2015 minskade priserna till sin ursprungliga nivå.

(58)

De genomsnittliga importpriserna beror dock på produktmixen, särskilt av stålets kvalitet, som inte syns i handelsstatistiken. Medan det genomsnittliga exportpriset för alla kinesiska exporterande tillverkare var 910 euro per ton under undersökningsperioden var det genomsnittliga exportpriset för de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet 1 102 euro per ton, från 946 euro till 1 444 per ton.

(59)

Som anges i skäl 79 förblev importpriserna från Kina betydligt lägre än försäljningspriserna i unionsindustrin under hela perioden.

(60)

I syfte att fastställa om det förelåg prisunderskridande under undersökningsperioden, och i så fall i vilken utsträckning, gjordes det en jämförelse mellan de vägda genomsnittliga försäljningspriserna per produkttyp till icke-närstående kunder på unionsmarknaden som togs ut av unionstillverkarna i urvalet, justerade till nivån fritt fabrik genom avdrag för faktiska leveranskostnader (43,4 euro per ton), provisioner (51 euro per ton), uppskjutna rabatter (132,2 euro per ton) och kreditkostnader (3,28 euro per ton), och de motsvarande vägda genomsnittliga försäljningspriserna per produkttyp för den dumpade importen från de kinesiska tillverkarna i urvalet till första oberoende kund på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivå efter tillägg av kostnader efter import och hanteringskostnader (1,82 % av cif-värdet).

(61)

För att göra en rättvis jämförelse i samma handelsled som den kinesiska importen beaktades endast unionens försäljning till handlare och distributörer. Direkt försäljning till slutanvändare undantogs från analysen, eftersom försäljning direkt till slutanvändarna vanligtvis innefattade skräddarsydda krav, vilket leder till högre priser än försäljningen till handlare och distributörer där standardkrav åtföljs. Detta ledde till att unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris som användes i jämförelsen för prisunderskridandet var 1 359 euro per ton (under undersökningsperioden) medan det genomsnittliga försäljningspriset vid all försäljning är 1 584 euro per ton.

(62)

Resultatet av jämförelsen, uttryckt i procent av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i stickprovet, visade att underskridandemarginalen varierade mellan 15,1 % och 30,2 %.

(63)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den inverkan som den dumpade importen från Kina hade på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(64)

Som nämndes i skäl 7 användes ett stickprovsförfarande för undersökningen av den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(65)

För skadeanalysen skiljde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. De makroekonomiska indikatorerna är: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, de faktiska dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning. Skadeanalysen omfattade även genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga, lager och arbetskraftskostnader för unionstillverkarna i urvalet som mikroekonomiska indikatorer.

(66)

All tillgänglig information om unionsindustrin, inklusive information som lämnats i klagomålet, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna före och efter inledandet av undersökningen samt svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa de makroekonomiska indikatorerna och, i synnerhet, uppgifterna gällande de unionstillverkare som inte ingick i urvalet. Den klagandes statistiska uppgifter kontrollerades på plats hos de klagande.

(67)

De mikroekonomiska indikatorerna fastställdes på grundval av kontrollerad information som unionstillverkare som ingick i urvalet lämnat i sina svar på frågeformuläret.

(68)

Trenderna för unionens tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade att vissa produktionslinjer som används för tillverkning av den berörda produkten även används för tillverkning av andra produkter, nämligen rör med mindre diameter. Därför omfattar tabellen den totala produktionsvolymen vilken således omfattar både andra produkter och den berörda produkten.

(69)

Unionstillverkningen av den berörda produkten minskade under skadeundersökningsperioden. Produktionsminskningen var snabbare än minskningen i unionsförbrukningen.

(70)

Eftersom samma maskiner kan användas för att tillverka både den likadana produkten och sömlösa rör med mindre diameter, beräknades produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande för alla typer av sömlösa rör. Det finns inga särskilda maskiner för sömlösa rör med en diameter över 406,4 mm som kan användas som underlag för att beräkna produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande bara för den likadana produkten. I vilket fall konstateras att minskningen av produktionsvolymen av alla produkter motsvarar den minskade produktionsvolymen för den berörda produkten. Kapaciteten förblev oförändrad under skadeundersökningsperioden eftersom det inte fanns någon ny eller nedlagd produktionskapacitet. Kapacitetsutnyttjandet sjönk i linje med unionstillverkarnas minskade försäljning.

(71)

Unionstillverkarnas försäljning omfattade även en liten andel försäljning till närstående företag. Denna försäljning står för 3 % av förbrukningen i unionen. När det gäller försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt gjordes det därför separata bedömningar för den företagsinterna marknaden (närstående försäljning) och den öppna marknaden (icke-närstående försäljning).

(72)

Trenderna när det gäller försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

(73)

Mot bakgrund av en minskad förbrukning i unionen minskade försäljningsvolymerna mellan 2012 och 2014 och förbättrades marginellt under 2015. Försäljningen i unionen minskade med 24 % totalt sett under skadeundersökningsperioden. Detta ledde till att unionsindustrins marknadsandel minskade från 75 % till 64 %.

(74)

Försäljningen till närstående företag minskade med mer än hälften, från 11 000 ton till mindre än 5 000 ton. Den totala andelen av försäljning till närstående företag var liten, 3 % av unionsförbrukningen under undersökningsperioden. Denna försäljning ägde rum i samband med handelsverksamhet. Produkterna såldes sedan vidare och användes inte internt av de närstående företagen.

(75)

Sysselsättningen minskade från 3 256 under 2012 till 2 824 under undersökningsperioden (2015). Sysselsättningen inom unionsindustrin beräknades genom att mäta antalet anställda som arbetar direkt med den berörda produkten, om denna information fanns tillgänglig, eller genom att fördela tillverkarnas totala sysselsättning proportionellt i förhållande till den berörda produktens andel av hela deras tillverkning. Produktiviteten mätt som produktion i ton per anställd per år förbättrades först under 2013 när unionstillverkningen ökade, men minskade igen i linje med den minskade unionstillverkningen. Produktionsminskningen föranledde unionsindustrin att minska antalet skift per anställd, vilket innebär att antalet anställda minskade mindre drastiskt än unionstillverkningen.

(76)

Dumpningsmarginalerna för de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet var betydande (se skäl 48). Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller den dumpade importen från Kina kan verkningarna för unionsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara.

(77)

Ingen dumpning konstaterades ha ägt rum tidigare.

(78)

De genomsnittliga försäljningspriserna för de unionstillverkare som ingick i stickprovet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 14 % under perioden från och med 2012 till undersökningsperioden.

(79)

Under samma period ökade kostnaderna för unionsindustrin med 8 %. Detta berodde huvudsakligen på den ökande fasta kostnaden per ton. Försäljningsvolymen minskade och som en följd bars den fasta kostnaden av mindre försäljningsvolymer, vilket ökar de genomsnittliga fasta kostnaderna per ton. Detta har resulterat i att industrin gick med förlust från och med 2013.

(80)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionstillverkarnas kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga på följande sätt:

(81)

Lönsamheten angavs som nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till kunder i unionen, uttryckt i procent av omsättningen för denna försäljning.

(82)

Unionstillverkarna i urvalet var lönsamma 2012 (5,7 %), men började gå med förlust från och med 2013.

(83)

Kassaflödet, vilket motsvarar industrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet, förblev positivt under skadeundersökningsperioden men på en avsevärt försvagad nivå.

(84)

Utvecklingen av lönsamheten och kassaflödet under skadeundersökningsperioden ledde till att de unionstillverkare som ingick i urvalet fick begränsade möjligheter att investera i sin verksamhet och sämre utvecklingsmöjligheter. På grund av branschens karaktär används dock investeringarna för tillverkning av sömlösa rör i olika storlekar, däribland produkter som inte omfattades av undersökningen. Av denna anledning gick det inte att direkt fastställa investeringar och räntabilitet specifikt för den undersökta produkten. I stället utgick man från att den berörda produktens andel av branschens sammanlagda investeringar motsvarade dess andel av omsättningen.

(85)

Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen att det ekonomiska resultatet för unionstillverkarna i urvalet var negativt under undersökningsperioden.

(86)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet ökade med 65 % under skadeundersökningsperioden. Tillverkningen sker vanligen på grundval av beställningar, så lagren var i allmänhet små och motsvarade 3 % av tillverkningen under undersökningsperioden.

(87)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för unionstillverkarna i urvalet ökade endast en aning under 2013 medan produktionen ökade, och minskade sedan till under 2014–2015 till 8 % under 2012 års nivå, till följd av den minskade produktionen. Unionstillverkarna justerade antalet skift i linje med efterfrågan.

(88)

Som visas ovan minskade unionsindustrins tillverkning och därmed sysselsättningen under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin har förlorat försäljningsvolym och marknadsandel medan importen från Kina underskred unionspriserna, vilket sätter press på priserna. Detta ledde till att försäljningspriserna minskade. Framför allt har industrin blivit förlustbringande: lönsamheten försämrades under skadeundersökningsperioden och nådde sämst resultat under undersökningsperioden med en förlust på 18,3 %.

(89)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(90)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från Kina hade vållat unionsindustrin skada i så stor omfattning att denna skada skulle kunna anses som väsentlig. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen som samtidigt kunde ha skadat unionsindustrin undersöktes också för att kontrollera att den skada som eventuellt vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(91)

Undersökningen visade att importen med ursprung i Kina ökade medan förbrukningen i unionen minskade. Såsom förklaras i skälen 54 och 72 ökade importen från Kina från 39 195 ton år 2012 till 42 539 ton under undersökningsperioden. Unionsindustrins försäljning minskade från 132 241 ton 2012 till 100 975 ton under undersökningsperioden.

(92)

När det gäller pristrycket på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden konstaterades det att de genomsnittliga importpriserna från Kina konstant varit lägre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser. Genom att priserna på den kinesiska importen underskred unionsindustrins priser ökade denna import sin marknadsandel från 22,2 till 26,8 % medan unionsindustrins marknadsandel minskade.

(93)

På grund av pristrycket från de ökade volymerna av dumpad kinesisk import kunde unionsindustrin inte täcka sina kostnader. Unionsindustrin började gå med förlust under 2013.

(94)

Kommissionen konstaterade att utvecklingen av importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit inte helt korrelerade på årsbasis mellan 2012 och 2015. Under 2014 ökade dock den kinesiska marknadsandelen avsevärt samtidigt som de flesta skadeindikatorer visade en tydlig negativ tendens som fortsatte under 2015. Under 2014 var unionen utan möjlighet att övervinna de svaghetstecken som började uppträda under 2013.

(95)

Mot bakgrund av ovanstående dras den preliminära slutsatsen att ökningen av dumpad import från Kina till priser som konstant underskridit unionsindustrins priser vållat unionsindustrin väsentlig skada.

(96)

Exporten till tredjeländer, både närstående och icke-närstående export, minskade under skadeundersökningsperioden. Eftersom unionsförsäljningen också minskade under samma period i liknande takt förblev exportandelen hög och minskade från 59 % av all försäljning under 2012 till 56 % av all försäljning under undersökningsperioden. En del av exportförsäljningen ägde rum genom närstående företag i exportländerna. Produkterna såldes sedan vidare och användes inte internt av de närstående företagen.

(97)

Den stora exportandelen anger att unionsindustrin är konkurrenskraftig och kan sälja sina produkter på andra marknader.

(98)

Den minskade exportförsäljningen har bidragit till att vålla unionsindustrin skada. Enligt unionsindustrin (6) har denna minskning i exporten ägt rum inom ramen för en allmän nedgång på världsmarknaden. Kommissionen uppmanar intresserade parter att lämna ytterligare uppgifter för att kunna bedöma om unionsindustrin har uppnått samma eller sämre resultat än världsmarknaden. I vilket fall drar kommissionen den preliminära slutsatsen att exportens utveckling inte kan förklara den kraftiga ökningen av Kinas marknadsandel från och med 2014 och den skada som följer därav. Minskningen av exportförsäljningar kan därför inte bryta orsakssambandet mellan den kinesiska importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(99)

Som förklaras i skälen 72–74 motsvarade försäljningen på unionsmarknaden till närstående 4 971 ton under undersökningsperioden eller 2 % av all försäljning och 5 % av försäljningen på unionsmarknaden. Försäljningen till närstående skedde i samband med handelsverksamhet. Produkterna såldes sedan vidare och användes inte internt av de närstående företagen.

(100)

På grund av sin ringa storlek kan försäljningen i unionen till närstående företag inte vara en möjlig orsak till skadan.

(101)

Den dumpade importen från Kina utgjorde 74 % av all import till unionsmarknaden under undersökningsperioden. Det fanns andra importkällor, inbegripet Japan, som undersöktes i samband med orsakssambandet.

(102)

Importen från andra länder än Kina tillsammans ökade från 5 313 ton till 15 024 ton under skadeundersökningsperioden. Dess marknadsandel ökade från 3,0 % till 9,5 %. Det genomsnittliga priset för denna import var betydligt högre än priserna för importen från Kina och högre än unionsindustrins försäljningspriser i unionen.

(103)

Japan var den största källan för import efter Kina. Marknadsandelen för japansk import varierade mellan 1,3 % och 5,2 % av förbrukningen i unionen. Under undersökningsperioden motsvarade importen från Japan 3,6 % av förbrukningen i unionen. Japanska exporterande tillverkares genomsnittliga försäljningspriser förblev högre än de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljningspriser.

(104)

Importen från andra länder var ännu lägre än importen från Japan, med de näst största importkällorna (Förenta staterna, Sydkorea och Ryssland) som var och en står för 1–2 % av förbrukningen i unionen. Importvolymerna från dessa länder var därför inte tillräckligt betydande för att vålla unionsindustrin skada.

(105)

Därför dras slutsatsen att verkan av denna import inte kan anses vara sådan att den bryter orsakssambandet mellan den kinesiska importen och den skada unionsindustrin lidit.

(106)

De sjunkande oljepriserna ledde till en nedgång i investeringarna i olje- och gassektorn. Detta har haft en negativ inverkan på efterfrågan på rör med stor diameter för fodring och borrning som såldes av unionsindustrin. Detta har således bidragit till den skada som unionsindustrin lidit. Detta kan dock inte förklara den kraftiga ökningen av den kinesiska marknadsandelen från 2014 och den skada som följer av den. Krisen i olje- och gassektorn kunde därför inte bryta orsakssambandet mellan den kinesiska importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(107)

Kommissionen konstaterade att kostnaderna för en unionstillverkare i urvalet var betydligt högre än de övriga tre unionstillverkarna i urvalet. Dess produktutbud är bredare och omfattar produktkategorier och kundkategorier som inte är närvarande hos de övriga unionstillverkarna. Dess lönsamhet försämrades genomgående, även när importen från Kina har minskat eller legat kvar på samma nivå.

(108)

Orsakerna till detta har ännu inte utretts fullt ut.

(109)

Kommissionen kommer att ytterligare utreda denna fråga som en möjlig faktor som bryter orsakssambandet. I detta avseende bör påpekas att som det största företaget i urvalet har en stark inverkan på skadebilden.

(110)

Om vidare analyser visar att i) den skada som vållats Vallourec Deutschland GmbH inte har något orsakssamband med den dumpade importen men har andra skäl och (ii) att om slutsatsen om skada inte kan upprätthållas Vallourec Deutschland GmbH inte omfattas av skadeanalysen, får kommissionen överväga inverkan på orsakssambandet också jämfört med situationen för unionsindustrin som helhet.

(111)

Kommissionen uppmanar de berörda parterna att lämna synpunkter på detta.

(112)

Under skadeundersökningsperioden ökade volymen (från 39 195 ton 2012 till 42 539 ton 2015) och marknadsandelen (från 22,2 % under 2012 till 26,8 % under 2015) av den dumpade importen med ursprung i Kina. Det konstaterades vidare att denna import underskred unionsindustrins priser på unionsmarknaden. Under undersökningsperioden låg prisunderskridandet mellan 15,1 och 30,2 % på grundval av jämförbara produkttyper.

(113)

Denna ökning av volym och marknadsandel för den dumpade importen från Kina sammanföll med försämringen av unionsindustrins ekonomiska situation. Unionsindustrin kunde inte öka sin försäljning eller höja sina priser, vilket innebar att de ekonomiska indikatorerna som t.ex. lönsamhet blev negativa.

(114)

Undersökningen av de andra kända faktorer, till exempel försäljning till närstående parter, import från andra tredjeländer och minskad förbrukning som skulle kunna ha vållat unionsindustrin skada, visade att dessa faktorer inte bryter det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit. Kommissionen kommer dock att ytterligare undersöka de orsaker som har lett till en betydande nedgång i unionsindustrins lönsamhet.

(115)

På grundval av ovanstående analys, i vilken man har särskiljt och avgränsat verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkan, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(116)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som leder till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(117)

Unionsindustrin utgörs av sju kända tillverkare som svarar för hela unionens tillverkning av den likadana produkten. Dessa tillverkare finns i olika medlemsstater i unionen och sysselsatte 2 800 personer i den direkta tillverkningen av den likadana produkten under undersökningsperioden. Fyra unionstillverkare, som svara för 51 % av tillverkningen, gav sig till känna och samarbetade i undersökningen.

(118)

Den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada. Det erinras om att unionsindustrin förlorade försäljningsvolym och marknadsandeler och att unionsindustrins ekonomiska situation förblev bräcklig.

(119)

Införandet av antidumpningstullar förväntas innebära att rättvisa handelsvillkor återupprättas på unionsmarknaden, så att unionsindustrin kan anpassa sina priser på den likadana produkten till produktionskostnaden.

(120)

Införandet av åtgärder kan också förväntas göra det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, vilket skulle inverka positivt på den ekonomiska situationen och lönsamheten.

(121)

Om inga åtgärder införs kan unionsindustrin förväntas förlora ytterligare marknadsandelar och dess lönsamhet skulle försämras.

(122)

Följaktligen dras den preliminära slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningsåtgärder införs för import med ursprung i Kina.

(123)

Inga användare gav sig till känna och samarbetade i undersökningen. Unionsindustrins direkta kunder är oftast handlare och distributörer, och därför är slutkunden inte alltid i direkt kontakt med tillverkaren. För större byggprojekt, till exempel kraftverk, kan slutanvändarna komma i direkt kontakt med producenterna. Det verkar emellertid som att den kinesiska importen inte konkurrerar om dessa kontrakt eftersom deras försäljning sker genom handlare.

(124)

Användarna kommer även i fortsättningen att ha flera alternativa försörjningskällor, både inom unionen och i andra exporterande länder, även om de föreslagna provisoriska åtgärderna mot kinesisk import införs. Vidare fanns ingen bevisning som visar att effekterna av de föreslagna provisoriska åtgärderna gällande användarna skulle vara särskilt allvarliga. Därför drogs preliminärt slutsatsen att de föreslagna provisoriska åtgärderna sannolikt inte kommer att ha någon större konsekvenser för användarna.

(125)

Fem importörer tillhandahöll uppgifter för stickprovsförfarandet. Ett urval av de tre största importörerna valdes, motsvarande totalt 10 % av importen från Kina.

(126)

Importörerna i urvalet lämnade in svar på frågeformuläret men kontrollbesöken har inte utförts ännu.

(127)

På grundval av okontrollerade svar från tre importörer i urvalet varierar deras vinstmarginaler mellan 2 och 4 %. De föreslagna provisoriska åtgärderna kan därför leda till förluster för importörerna, särskilt om de inte kommer att kunna föra över prisökningen på sina kunder.

(128)

Varje negativ inverkan på importörerna mildras dock genom följande faktorer. Den berörda produkten svarar för en liten del av den totala försäljningen för importörerna, mellan 1 och 3 % för två av importörerna och upp till 17 % för den tredje importören. Det finns andra försörjningskällor både inom unionen och i andra exporterande länder, så importörerna kommer att kunna fortsätta sin verksamhet genom att byta till andra försörjningskällor.

(129)

Mot denna bakgrund dras den preliminära slutsatsen att införandet av preliminära antidumpningsåtgärder inte kommer att ha några betydande negativa verkningar på importörernas intresse.

(130)

Mot bakgrund av ovanstående finns inga tvingande skäl som talar emot införandet av de föreslagna provisoriska åtgärderna på import av den berörda produkten från Kina.

(131)

De eventuella negativa verkningarna för de icke-närstående användarna mildras av att det finns alternativa försörjningskällor att tillgå.

(132)

Vid en bedömning av antidumpningsåtgärdernas totala inverkan på unionsmarknaden, kommer de positiva verkningarna, särskilt för unionsindustrin, av allt att döma att uppväga de eventuella negativa verkningarna för andra intressegrupper.

(133)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(134)

För att bestämma nivån för åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(135)

Skadan skulle vara undanröjd om unionsindustrin kunde täcka sina tillverkningskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom dumpad import.

(136)

För att fastställa vinstmålet beaktade kommissionen den vinst på icke-närstående försäljning som användes för fastställandet av nivån för undanröjande av skada.

(137)

Målvinstmarginalen sattes preliminärt till 5,7 %, i linje med 2012 års vinst på den icke-närstående försäljningen i unionen. Det konstateras att 2012 års vinstnivå återspeglar vad som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden eftersom unionsindustrin då fortfarande hade möjlighet att fortsätta sin verksamhet under relativt normala villkor och uppnå en skälig vinst. Detta riktmärke är närmast försiktigt med tanke på att lågprisimporten från Kina redan fanns. Däremot kan år 2013 inte anses utgöra ett lämpligt referensår. Både försäljningsvolymerna och det genomsnittliga försäljningspriset för unionsindustrin minskade med nästan 10 % medan kostnaderna förblev stabila. Till följd av detta började unionsindustrin gå med förlust från och med 2013. Situationen förvärrades ytterligare under 2014 och 2015. Därmed har 2012 års vinst (5,7 %) provisoriskt använts som utgångspunkt för vinstmålet. Kommissionen kan komma att se över denna punkt om det visar sig att Vallourec Deutschland GmbH måste uteslutas ur urvalet eller skadeanalysen, och detta är inte fallet vad gäller de övriga tre företagen i urvalet.

(138)

För att göra en rättvis jämförelse beaktades endast försäljningspriser i samma handelsled, som förklaras i skäl 61.

(139)

Kommissionen beräknade mot denna bakgrund ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att från unionens försäljningspriser dra den faktiska vinstmarginal som uppnåtts under undersökningsperioden och ersätta den med vinstmarginalen på 5,7 %.

(140)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina som ingick i urvalet, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionstillverkare som ingick i urvalet sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(141)

Nivån för undanröjande av skada för ”övriga samarbetsvilliga tillverkare” och för ”alla övriga tillverkare” fastställs på samma sätt som dumpningsmarginalen i skälen 45–47.

(142)

Preliminära antidumpningsåtgärder bör införas för import av vissa sömlösa rör av järn (annat än gjutjärn) eller stål (annat än rostfritt stål), med runt tvärsnitt, med en ytterdiameter av mer än 406,4 mm, med ursprung i Kina, i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen har jämfört skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarar de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(143)

På grundval av ovanstående föreslås följande preliminära antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif vid unionens gräns, före tull:

(144)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten tillverkad av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings operativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(145)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (7). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(146)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(147)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(148)

Undersökningsresultaten om införande av preliminära tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.

a)

begära att få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för antagandet av denna förordning,

b)

inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, och

c)

begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

12.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/23

(1)

I enlighet med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1107/2009 tog kommissionen den 4 september 2015 emot en ansökan från Institut Technique de l'Agriculture Biologique (Itab) om godkännande av solrosolja som allmänkemikalie. Ansökan åtföljdes av den information som krävs enligt artikel 23.3 andra stycket.

(2)

Kommissionen uppmanade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) att lämna vetenskapligt bistånd. Myndigheten lade fram en teknisk rapport om solrosolja för kommissionen den 11 april 2016 (2). Den 12 juli 2016 lade kommissionen fram granskningsrapporten (3) och ett utkast till denna förordning för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, och färdigställde dem före kommitténs möte den 7 oktober 2016.

(3)

Den dokumentation som sökanden lämnat visar att solrosolja uppfyller kriterierna för ett livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4). Vidare används ämnet inte huvudsakligen för växtskyddsändamål, men det är ändå till nytta för växtskyddet i en produkt som består av ämnet och vatten. Följaktligen bör ämnet betraktas som en allmänkemikalie.

(4)

De undersökningar som gjorts har visat att solrosolja i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 23 i förordning (EG) nr 1107/2009, särskilt när det gäller de användningsområden som undersöktes och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Därför bör solrosolja godkännas som allmänkemikalie.

(5)

I enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor för godkännandet enligt bilaga I till den här förordningen.

(6)

I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (5) ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

12.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/26

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

12.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/28

(1)

Den 26 januari 2015, den 5 februari 2015 och den 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)

En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Alessandro PASTACCI har löpt ut.

—

Giuseppe RINALDI, Presidente della Provincia di Rieti.

12.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/29

(1)

Den 26 januari 2015, 5 februari 2015 och 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020. Den 20 juli 2015 ersattes Kenth LÖVGREN av Ingeborg WIKSTEN som suppleant genom rådets beslut (EU) 2015/1203 (4).

(2)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Ingeborg WIKSTEN har löpt ut.

—

Mohamad HASSAN, Ledamot i kommunfullmäktige, Uppsala kommun.

12.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/30

(1)

Genom rådets beslut 2007/441/EG (2) bemyndigades Italien att fram till och med den 31 december 2010 begränsa rätten att dra av mervärdesskatt för utgifter för vissa motordrivna vägfordon som inte uteslutande används för affärsändamål till 40 %. I det beslutet föreskrivs även att användningen för privat bruk av sådana fordon inte ska anses som ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning. Dessutom utesluts vissa kategorier av fordon och utgifter från det beslutets tillämpningsområde.

(2)

Beslut 2007/441/EG ändrades senare genom rådets genomförandebeslut 2010/748/EU (3) och genom rådets genomförandebeslut 2013/679/EU (4), varigenom fastställdes att åtgärderna i fråga (nedan kallade de avvikande åtgärderna) skulle upphöra att gälla den 31 december 2016.

(3)

I en skrivelse som registrerades av kommissionen den 31 mars 2016 ansökte Italien om bemyndigande att förlänga de avvikande åtgärderna.

(4)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Italiens ansökan, genom en skrivelse av den 22 juni 2016. I en skrivelse av den 23 juni 2016 meddelade kommissionen Italien att den hade alla nödvändiga uppgifter för att behandla ansökan.

(5)

I enlighet med artikel 6 i beslut 2007/441/EG lämnade Italien en rapport till kommissionen om tillämpningen av beslutet, som innehöll en översyn av den procentuella begränsningen. Uppgifterna från Italien visar att en begränsning av avdragsrätten till 40 % fortfarande återspeglar de faktiska omständigheterna i fråga om hur stor andel av de berörda fordonen som används för affärsändamål respektive för andra ändamål än affärsändamål.

(6)

Italien bör således bemyndigas att fortsätta att tillämpa de avvikande åtgärderna under en ytterligare begränsad period fram till och med den 31 december 2019.

(7)

Om Italien ansöker om en ytterligare förlängning efter 2019, bör en rapport lämnas till kommissionen, tillsammans med ansökan om förlängning, senast den 1 april 2019.

(8)

Förlängningen av de avvikande åtgärderna påverkar inte unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(9)

Beslut 2007/441/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

12.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/32

(1)

Den 24 maj 2011 tog kommissionen emot ett klagomål från de tre viktigaste konkurrerande telekommunikationsoperatörer som är verksamma i Italien (Wind, Fastweb och Vodafone). De hävdade i sin detaljerade inlaga att ett projekt som lanserats av den italienska autonoma provinsen Trento (nedan kallad provinsen) för utbyggnad av infrastruktur för nästa generations accessnät i hela provinsen utgjorde statligt stöd till Telecom Italia i strid med de konkurrensregler som anges i bredbandsriktlinjerna (2). De klagande hävdade framför allt att de inte hade informerats korrekt och inte hade fått samråda med provinsen om dess planer och mål, att mottagaren hade varit förutbestämd redan innan projektet inleddes och att den valda infrastrukturen inte skulle tillåta verklig konkurrens efter utbyggnaden.

(2)

Efter en begäran om upplysningar av den 22 juni 2011 svarade de italienska myndigheterna den 20 juli 2011 och hävdade att deras avsikt var att följa principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och att deras ingripande inte var statligt stöd och därför inte behövde uppfylla villkoren i bredbandsriktlinjerna. Efter att ha avlägsnat konfidentiell information vidarebefordrade kommissionen de italienska myndigheternas svar till de klagande den 4 november 2011. De klagande lämnade in kompletterande synpunkter och handlingar den 29 november samt den 7 och 16 december 2011. De italienska myndigheterna lämnade in ytterligare kompletterande upplysningar mellan januari och maj 2012. Även de klagande lämnade in kompletterande information mellan februari och maj 2012. Det hölls olika möten och telefonkonferenser med de respektive berörda parterna under hela denna period.

(3)

Genom ett beslut av den 25 juli 2012 (nedan kallat beslutet om att inleda förfarandet) meddelade kommissionen Italien att den hade inlett ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende detta projekt. Efter att ha avlägsnat konfidentiell information offentliggjorde kommissionen sitt beslut om att inleda förfarandet i Europeiska unionens officiella tidning  (3) och uppmanade de berörda parterna att inkomma med sina synpunkter.

(4)

Kommissionen tog emot synpunkter på beslutet att inleda förfarandet från Italien genom skrivelser av den 22 och 23 november 2012. Kommissionen tog också emot synpunkter från berörda parter: från företrädarna för Telecom Italia den 3 december 2012 och från företrädarna för Wind, Fastweb och Vodafone den 7 december 2012. Genom en skrivelse av den 29 januari 2013 vidarebefordrade kommissionen de ovannämnda synpunkterna, efter att ha avlägsnat all konfidentiell information, till de italienska myndigheterna, som överlämnade sina kommentarer om de tredje parternas synpunkter den 5 mars 2013. Mellan mars och december 2013 fördes intensiva diskussioner och åsiktsutbyten mellan alla berörda parter (de italienska myndigheterna, Telecom Italia, Wind, Fastweb och Vodafone) och det hölls olika möten och telefonkonferenser med var och en av dem.

(5)

Genom en skrivelse av den 31 januari 2014 informerade de italienska myndigheterna kommissionen om att provinsen hade för avsikt att dra sig ur projektet. Den 14 och 20 mars 2014 lämnade de italienska myndigheterna ytterligare information om att provinsen verkligen hade dragit sig ur det gemensamma företaget Trentino NGN, särskilt i fråga om försäljningen av provinsens andelar till Telecom Italia den 28 februari 2014.

(6)

I september 2010 utarbetade provinsen en strategi för att nå sitt anslutningsmål att 100 % av provinsens territorium skulle ha täckning av ett ultrasnabbt bredbandsfibernät senast 2018. I strategin ingick två typer av åtgärder för områden med ”medelhög lönsamhet” (4) och för områden med ”låg lönsamhet” i provinsen. Områden med hög lönsamhet uteslöts. För områdena med medelhög lönsamhet hade provinsen för avsikt att bilda ett nytt företag med namnet Trentino NGN och öppna det för privata partner. För områdena med låg lönsamhet planerade provinsen en ad hoc-åtgärd med statligt stöd som skulle utformas och anmälas i ett senare skede, sannolikt under övervakning av provinsens offentligt ägda företag Trentino Network. Detta företag var fristående från Trentino NGN och ansvarade för andra initiativ inom ramen för provinsens övergripande bredbandsstrategi.

(7)

Under de efterföljande månaderna stod provinsen i kontakt med flera privata operatörer, och den 8 februari 2011 undertecknade provinsen ett samförståndsavtal med Telecom Italia om bildandet av det gemensamma företaget Trentino NGN för att bygga ut infrastrukturen för fiber till hemmet i områdena med medelhög lönsamhet. Efter detta inledande avtal åtog provinsen sig att göra ett bidrag i kontanta medel på upp till 60 miljoner euro till Trentino NGN:s kapital, medan Telecom Italia endast skulle lämna bidrag in natura, däribland 1) dess befintliga passiva infrastruktur (kabelrör och master) som skulle tillhandahållas omedelbart och 2) avstängning av det befintliga kopparnätet när fiber till hemmet-nätet togs i drift. Senare under 2011 undertecknade två andra mindre privata aktieägare samförståndsavtalet: ett finansiellt institut, Finanziaria Trentina, och en mindre internetleverantör, McLink, som båda skulle lämna ett mindre finansiellt bidrag till företaget.

(8)

I december 2011 var affärsplanen klar och på provinsens begäran utarbetade Analysys Mason en due diligence-rapport. Samtidigt fastställdes slutligt aktieägarnas respektive rättigheter och skyldigheter och Telecom Italias bidrag in natura till Trentino NGN definierades tydligare. Efter diskussioner med kommissionen och en expertrapport om projektet från Analysys Mason gjordes ytterligare ändringar i aktieägaravtalen. I mars 2012 utarbetade Reconta Ernst & Young den begärda expertrapporten om Telecom Italias inledande bidrag in natura, vilket ledde till en ytterligare justering.

(9)

Till en början bildade provinsen Trentino NGN på egen hand, med ett lägsta kapitaltillskott på mindre än 100 000 euro. Företaget väntades få sin slutliga kapitalstruktur genom en ökning av eget kapital som skulle genomföras när avtalen med de privata aktieägarna hade blivit klara. Enligt planen skulle Trentino NGN:s egna kapital ökas enligt följande: provinsen skulle bidra med 50 miljoner euro (motsvarande en andel på 52,2 %), Finanziaria Trentina skulle bidra med 5 miljoner euro (en andel på 5,2 %), McLink med 1,5 miljoner euro (en andel på 1,56 %) (5) och Telecom Italia skulle bidra med arrendet genom oåterkalleliga nyttjanderätter för dess passiva infrastruktur (kabelrör och master) i hela provinsen, som skulle används för uppförandet av det nya fibernätet (nedan kallat det inledande bidraget). Telecom Italias inledande bidrag värderades ursprungligen till 39,8 miljoner euro, men rapporten från Ernst & Young om värdet på detta bidrag angav ett något lägre belopp på 39,3 miljoner euro, vilket ledde till att avtalet uppdaterades (den slutliga uppskattningen uppgick till 39,448 miljoner euro).

(10)

Det gemensamma företaget Trentino NGN bildades den 18 maj 2012 och de respektive parternas inledande bidrag fördelades enligt följande: provinsen betalade endast en del av det planerade bidraget i kontanta medel, det vill säga 14,845 miljoner euro i stället för 50 miljoner euro, Finanziaria Trentino bidrog med endast 1,25 miljoner euro i stället för med 5 miljoner euro, och McLink bidrog med 0,375 miljoner euro i stället för med 1,5 miljoner euro. Telecom Italia bidrog med de oåterkalleliga nyttjanderätterna för sin passiva infrastruktur, som slutligen värderades till 39,448 miljoner euro. Detta ledde till följande aktieägarstruktur: provinsen: 52,16 %, Telecom Italia: 41,07 %, McLink: 1,56 %, Finanziaria Trentino: 5,21 %. Situationen för Trentino NGN:s aktieägare och deras respektive aktieinnehav (under perioden 18 maj 2012–28 februari 2014) framgår av nedanstående uppställning.

(11)

I aktieägaravtalet föreskrevs att Telecom Italia och provinsen vid utgången av det tredje året från det inledande bidraget, eller när minst 16 % av de nya fiberanslutningarna tagits i bruk, skulle besluta att inleda det ”andra bidraget” från Telecom Italia, det vill säga överföringen till Trentino NGN av 1) äganderätten (i motsats till de oåterkalleliga nyttjanderätter som redan överförts) till den befintliga passiva infrastrukturen i de områden med medelhög lönsamhet som identifierats av Trentino NGN och 2) äganderätten till kopparnätet, i syfte att stänga det nätet och migrera alla kunder till det nya fibernätet. Den preliminära beräkningen av värdet på bidraget var 520 euro per aktiv kopparlinje, inklusive Telecom Italias linjer till direktkunder och de linjer som drivs för de operatörers räkning som har tillträde till accessnätet. Till detta värde lades 2 miljoner euro, motsvarande värdet för att konvertera de oåterkalleliga nyttjanderätterna till kabelrören (det vill säga det inledande bidraget) till äganderätt. I denna andra fas, och med hänsyn till sitt andra bidrag, skulle Telecom Italia förvärva en majoritetsandel av och kontrollen över Trentino NGN, vid behov genom ytterligare ett kapitaltillskott från Telecom Italia.

(12)

Slutligen föreskrevs också i aktieägaravtalet att Telecom Italia efter ytterligare tre år, eller efter det att målet med 43 % aktiva och anslutna linjer hade uppnåtts, skulle ha rätt att utnyttja en köpoption gentemot provinsen och McLink för att förvärva deras aktier i Trentino NGN. Som ersättning för denna rättighet, och om den slutligen utnyttjades, skulle Telecom Italia betala 6,5 miljoner euro till provinsen, varav halva beloppet inom ett år och den andra halvan inom två år. Inköpspriset för aktierna skulle vara lika med bidragets värde plus 7,75 % netto per år av de utdelade vinsterna (6). De andra två aktieägarna, McLink och Finanziaria Trentina, fick en säljoption som innebar att de kunde besluta att sälja sina aktier i Trentino NGN till Telecom Italia till ett pris motsvarande värdet på deras bidrag plus 5,5 % respektive 7 % per år.

(13)

Dessutom utnämndes Telecom Italia genom särskilda aktieägaravtal till Trentino NGN:s leverantör i fråga om uppförande, förvaltning och drift av nätet. Den nättyp som skulle byggas var av så kallad punkt-till-flerpunktsmodell. Det planerades inget öppet tillträde eller några tillträdesskyldigheter. Den valda arkitekturen innebar endast att tre parallella GPON-nät (Gigabit Passive Optical Network) (7) skulle uppföras, varav två skulle vara tillgängliga för koncession till andra operatörer.

(14)

Kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet eftersom den starkt betvivlade att åtgärden var förenlig med principen om en investerare i en marknadsekonomi och för att avgöra om åtgärden, om den visade sig innehålla statligt stöd, kunde anses vara förenlig med den inre marknaden.

(15)

I sitt beslut om att inleda ett förfarande uttryckte kommissionen sina farhågor om att provinsens deltagande i Trentino NGN hade flera inslag som gjorde det tveksamt om det var förenligt med principen om en investerare i en marknadsekonomi och om provinsens deltagande verkligen var likvärdigt med de privata partnernas. Kommissionens tvivel gällde framför allt följande:

(16)

Den 31 januari 2014 informerade de italienska myndigheterna kommissionen om att provinsen hade beslutat sig för att dra sig ur Trentino NGN-projektet och inte driva det vidare, i samförstånd med alla övriga parter: Telecom Italia, McLink och Finanziaria Trentina.

(17)

Den 14 mars 2014 informerade de italienska myndigheterna kommissionen om att provinsen hade sålt sin andel av Trentino NGN till Telecom Italia för 15 852 435 euro, vilket motsvarade värdet på provinsens delbidrag i kontanta medel på 14,845 miljoner euro plus en effektiv ränta på 3,75 %. Enligt de italienska myndigheterna kontrollerades Trentino NGN nu av Telecom Italia, medan Finanziaria Trentina och McLink fortfarande var minoritetsägare.

(18)

De italienska myndigheterna förklarade att Trentino NGN visserligen bildades och att delbidrag gjordes till dess kapital den 18 maj 2012, men att provinsen och de andra parterna i Trentino NGN ändrade aktieägaravtalet den 20 augusti 2012 (efter beslutet om att inleda ett förfarande) och att all verksamhet i NGN avbröts i väntan på att kommissionens formella granskning skulle avslutas. Därför sköts den fullständiga betalningen av bidragen upp (endast en del av bidraget hade betalats) för alla de berörda parterna. Alla övriga efterföljande steg enligt aktieägaravtalet hade också skjutits upp. Trentino NGN började aldrig utbyggnaden av det planerade fiber till hemmet-nätet (eller något annat nät).

(19)

Trentino NGN:s verksamhet var uteslutande begränsad till att ge tredje parter tillträde till de oåterkalleliga nyttjanderätterna till infrastrukturen för att fullgöra lagstadgade skyldigheter. När det gällde denna sista aspekt förklarade de italienska myndigheterna att Telecom Italia fortfarande hade lagstadgade skyldigheter att ge andra operatörer med tillstånd tillträde, och efter det att Telecom Italia hade överfört nyttjanderätterna för den passiva infrastrukturen till Trentino NGN i maj 2012 begärde vissa operatörer tillträde till den passiva infrastrukturen och tillträde beviljades. Därför hade Telecom Italia gjort flera utbetalningar till Trentino NGN som ersättning för tillträde till den passiva infrastrukturen från Trentino NGN för att tillgodose kraven på tillträde från de andra operatörerna med tillstånd. Dessa betalningar uppgick till mindre än 15 000 euro och utgjorde Trentino NGN:s hela intäkt efter bildandet.

(20)

De italienska myndigheterna uppgav också att provinsen inte hade och inte skulle betala någon straffavgift för att den hade dragit sig ur Trentino NGN. Aktieägaravtalet av den 16 december 2011 och efterföljande ändringar innehöll bestämmelser om uppsägning som innebär att provinsen kan lämna Trentino NGN utan straffavgift, även om projektet inte hade genomförts ens till en del.

(21)

Trots att Italien hade vidtagit vissa förberedande åtgärder för att genomföra Trentino NGN-projektet, framför allt genom de olika avtal och handlingar som ledde till att det gemensamma företaget bildades, och genom den ovannämnda delbetalningen av bidraget i kontanta medel som provinsen gjorde (tillsammans med delbidragen i kontanta medel från de andra parterna och bidraget in natura från Telecom Italia), gick projektet inte längre än så.

(22)

När det gäller provinsens delbidrag till Trentino NGN:s kapital har de italienska myndigheterna förklarat att Trentino NGN satte in alla de belopp som togs emot som bidrag i kontanta medel från sina aktieägare (det vill säga de finansiella bidragen från provinsen, McLink och Finanziaria Trentina, minus kostnader och skatter) på ett bankkonto med en ränta på 2,71 % 2012, 1,509 % till den 1 februari 2013 och 1,524 % efter den 1 februari 2013. Delbetalningarna (däribland provinsens) har suttit kvar orörda på Trentino NGN:s bankkonto. Enligt de italienska myndigheterna fick provinsen tillbaka sitt delbidrag i kontanta medel plus en effektiv ränta på 3,75 % den 28 februari 2014. De italienska myndigheterna har förklarat att den effektiva räntan på 3,75 % var resultatet av en förhandlingslösning mellan parterna och motsvarar ungefär den dubbla räntan för italienska statsobligationer på två till tre år, och liknar räntan för tioåriga obligationer.

(23)

Provinsens delbetalning av bidraget i kontanta medel till Trentino NGN var en överföring av statliga resurser. På grundval av de tillgängliga uppgifterna är kommissionen villig att godta att denna delbetalning inte gav Trentino NGN eller dess aktieägare någon ekonomisk fördel, eftersom genomförandet av Trentino NGN-projektet avbröts den 20 augusti 2012 och provinsen verkligen drog sig ur projektet och fick tillbaka hela sin inbetalning plus en rimlig ränta den 28 februari 2014.

(24)

När det gäller den minimala verksamhet som bedrivs i Trentino NGN, det vill säga transaktionerna i fråga om försäljning av nyttjanderätter (se skäl 19), bedrivs denna verksamhet för att fullgöra lagstadgade skyldigheter som fortfarande åligger Telecom Italia och som inte verkar ha gett någon ekonomisk fördel för Trentino NGN eller dess aktieägare, inbegripet Telecom Italia. Under dessa omständigheter innebär dessa transaktioner inte att bedömningen ovan kan ifrågasättas.

(25)

Därför godtar kommissionen att Trentino NGN-projektet aldrig genomfördes och att den pågående granskningen inte längre tjänar något syfte, eftersom provinsen har dragit sig ur projektet.

(26)

På grundval av ovanstående har kommissionen beslutat att avsluta förfarandet enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom det inte längre tjänar något syfte då de italienska myndigheterna (provinsen) har dragit sig ur Trentino NGN-projektet.