(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (2) fastställs en förteckning över existerande verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt godkännas för användning i biocidprodukter. I förteckningen ingår didecylmetylpoly(oxietyl)ammoniumpropionat.

(2)

Didecylmetylpoly(oxietyl)ammoniumpropionat har utvärderats i enlighet med artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3) för användning i produkter i produkttyp 8, träskyddsmedel, såsom den definieras i bilaga V till det direktivet och som motsvarar produkttyp 8 såsom den definieras i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

Italien utsågs till utvärderande behörig myndighet och överlämnade bedömningsrapporterna tillsammans med sina rekommendationer den 20 november 2007.

(4)

Kommittén för biocidprodukter avgav i enlighet med artikel 7.2 i delegerad förordning (EU) nr 1062/2014 Europeiska kemikaliemyndighetens yttrande den 8 december 2015, med beaktande av den utvärderande behöriga myndighetens slutsatser.

(5)

Enligt yttrandet kan biocidprodukter i produkttyp 8 som innehåller didecylmetylpoly(oxietyl)ammoniumpropionat förväntas uppfylla villkoren i artikel 5 i direktiv 98/8/EG, förutsatt att vissa användningsvillkor uppfylls.

(6)

Didecylmetylpoly(oxietyl)ammoniumpropionat bör därför godkännas för användning i biocidprodukter i produkttyp 8, förutsatt att vissa specifikationer och villkor uppfylls.

(7)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att berörda parter kan vidta de förberedande åtgärder som behövs för att uppfylla de nya kraven.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

Den 30 augusti 2013 tog Frankrike emot en ansökan, i enlighet med artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (2), om upptagande av det verksamma ämnet granulerad koppar i bilaga I till det direktivet, för användning i produkttyp 8, träskyddsmedel, som beskrivs i bilaga V till samma direktiv och som motsvarar produkttyp 8 såsom den beskrivs i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(2)

I enlighet med artikel 90.2 i förordning (EU) nr 528/2012 överlämnade Frankrike en bedömningsrapport tillsammans med sina rekommendationer den 3 april 2015.

(3)

Kommittén för biocidprodukter avgav Europeiska kemikaliemyndighetens yttrande den 9 december 2015, med beaktande av den utvärderande behöriga myndighetens slutsatser.

(4)

Enligt yttrandet kan biocidprodukter för produkttyp 8 som innehåller granulerad koppar förväntas uppfylla kriterierna i artikel 19.1 b i förordning (EU) nr 528/2012, förutsatt att vissa specifikationer och användningsvillkor uppfylls.

(5)

Granulerad koppar bör därför godkännas för användning i biocidprodukter för produkttyp 8, förutsatt att vissa specifikationer och villkor uppfylls.

(6)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att berörda parter kan vidta de förberedande åtgärder som behövs för att uppfylla de nya kraven.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Zinkföreningarna zinkacetat dihydrat, zinkoxid, zinksulfat heptahydrat, zinksulfat monohydrat, zinkkelat av aminosyror i hydratform och zinkkelat av glycinhydrat godkändes utan tidsbegränsning genom kommissionens förordningar (EG) nr 1334/2003 (3) och (EG) nr 479/2006 (4) i enlighet med direktiv 70/524/EEG. Dessa produkter infördes därefter i registret över fodertillsatser som befintliga produkter i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökningar om en ny utvärdering av zinkacetat dihydrat, zinkoxid, zinksulfat heptahydrat, zinksulfat monohydrat, zinkkelat av aminosyror i hydratform och zinkkelat av glycinhydrat som fodertillsatser för alla djurarter har lämnats in i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i samma förordning. Dessutom har en ansökan om vattenfri zinkklorid som fodertillsats för alla djurarter lämnats in i enlighet med artikel 7 i den förordningen. Sökandena begärde att dessa tillsatser skulle införas i kategorin ”näringstillsatser”. Till ansökningarna bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sina yttranden av den 1 februari 2012 (5), den 8 mars 2012 (6), den 23 maj 2012 (7), den 15 november 2012 (8), den 12 september 2013 (9) och den 12 mars 2015 (10) att zinkacetat dihydrat, zinkklorid, vattenfri, zinkoxid, zinksulfat heptahydrat, zinksulfat monohydrat, zinkkelat av aminosyror i hydratform, zinkkelat av glycinhydrat under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller konsumenters hälsa och att det inte skulle uppstå några säkerhetsrisker för användarna under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas.

(5)

När det gäller effekterna på miljön, i synnerhet dränering och avrinning av zink i ytvatten, rekommenderade myndigheten i sitt yttrande av den 8 april 2014 (11) att kraftigt sänka den högsta tillåtna halten av zink i helfoder för flera målarter. För att emellertid inte riskera att inte uppfylla de fysiologiska behoven hos djur även under särskilda perioder i livet eller andra negativa effekter på djurs hälsa, bör minskningen av den halt av zink som myndigheten rekommenderat inte ske i ett steg. För att uppnå ytterligare minskningar bör foderföretagare och forskningsinstitut uppmuntras att samla in nya vetenskapliga rön om de fysiologiska behoven hos de olika djurarterna.

(6)

Myndigheten konstaterade vidare att zinkacetat dihydrat, zinkklorid, vattenfri, zinkoxid, zinksulfat heptahydrat, zinksulfat monohydrat, zinkkelat av aminosyror i hydratform och zinkkelat av glycinhydrat är effektiva zinkkällor. Med tanke på de kemiska egenskaperna hos zinkkelat av aminosyror rekommenderar myndigheten dess uppdelning i följande två grupper: zinkkelat av aminosyror i hydratform och zinkkelat av hydrolyserade proteiner. För zinkkelat av glycinhydrat har dessutom två skilda former bedömts, en fast och en flytande form. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatserna i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(7)

Bedömningen av zinkacetat dihydrat, zinkklorid, vattenfri, zinkoxid, zinksulfat heptahydrat, zinksulfat monohydrat, zinkkelat av aminosyror i hydratform, zinkkelat av hydrolyserade proteiner, zinkkelat av glycinhydrat (fast) och zinkkelat av glycinhydrat (flytande) visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Ämnena bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(8)

Till följd av att godkännande beviljats för ”zinkacetat dihydrat, zinkoxid, zinksulfat heptahydrat, zinksulfat monohydrat, zinkkelat av aminosyror i hydratform och zinkkelat av glycinhydrat är uppgifterna om dessa ämnen i förordningarna (EG) nr 479/2006 och (EG) nr 1334/2003 onödiga och bör därför strykas.

(9)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 335/2010 (12) och kommissionens genomförandeförordningar (EU) nr 991/2012 (13) och (EU) nr 636/2013 (14) har flera zinkföreningar godkänts som fodertillsats. För att ta hänsyn till myndighetens slutsatser i yttrandet av den 8 april 2014, som också utgjorde den vetenskapliga grunden för bestämmelserna om total zinkhalt i foderblandningar för tillsatser som godkänts genom denna förordning och som främst avser miljöpåverkan av fodertillsatser med zink, är det lämpligt att anpassa den högsta tillåtna halten av zink i förordning (EU) nr 335/2010 och genomförandeförordningarna (EU) nr 991/2012 och (EU) nr 636/2013 med bestämmelserna i den här förordningen vad gäller zinkhalten i foderblandningar. Därför bör förordning (EU) nr 335/2010 och genomförandeförordningarna (EU) nr 991/2012 och (EU) nr 636/2013 ändras i enlighet med detta.

(10)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver en omedelbar tillämpning av de ändrade villkoren för godkännande av zinkacetat dihydrat, zinkoxid, zinksulfat heptahydrat, zinksulfat monohydrat, zinkkelat av aminosyror i hydratform och zinkkelat av glycinhydrat och de zinkföreningar som godkänts genom förordning (EU) nr 335/2010 och genomförandeförordningarna (EU) nr 991/2012 och (EU) nr 636/2013 bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 (2) fastställs villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import av vattenbruksdjur till medlemsstater eller delar av dessa som är föremål för nationella åtgärder som godkänts genom kommissionens beslut 2010/221/EU (3).

(2)

Enligt beslut 2010/221/EU får de medlemsstater som förtecknas i bilaga I eller II till det beslutet införa krav för utsläppande på marknaden och import av fiskarter som är mottagliga för salmonid alfavirus (SAV) till områden som anses vara fria från sjukdomen eller som omfattas av ett godkänt övervakningsprogram. Sändningar av fisk av arter som är mottagliga för SAV och som är avsedda för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten, öppna anläggningar för prydnadsdjur och utsättning som förs in i sådana medlemsstater eller delar av dessa, bör härröra från områden med likvärdig hälsostatus och åtföljas av ett hälsointyg som intygar att de uppfyller dessa krav.

(3)

För att säkerställa att dessa krav uppfylls är det lämpligt att ta med en hänvisning till SAV i förlagan till hälsointyg i del A i bilaga II till förordning (EG) nr 1251/2008.

(4)

I del C i bilaga II till förordning (EG) nr 1251/2008 förtecknas de arter som är mottagliga för sjukdomar för vilka det genom beslut 2010/221/EU har godkänts nationella åtgärder. Aquatic Animal Health Code och Manual of Diagnostic Tests for Aquatic Animals som antagits av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) anger för närvarande atlantlax (Salmo salar), regnbåge (Oncorhynchus mykiss) och öring (Salmo trutta) som arter som är mottagliga för SAV. Med tanke på den rättsliga tydligheten vad gäller tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1251/2008 bör en hänvisning till SAV och till fiskarter som är mottagliga för viruset införas i del C i bilaga II till den förordningen.

(5)

Förordning (EG) nr 1251/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Medlemsstaterna och näringslivet bör ges tillräckligt med tid att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

I artikel 100 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (nedan kallat AVS–EU-partnerskapsavtalet) anges det att bilagorna Ia, Ib, II, III, IV och VI till avtalet får ses över, omarbetas och/eller ändras av AVS-EU-ministerrådet på grundval av en rekommendation från AVS-EU-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete.

(2)

I artikel 15.4 i AVS-EU-partnerskapsavtalet anges det att AVS–EU-ministerrådet får delegera befogenheter till AVS–EU-ambassadörskommittén.

(3)

Vid sitt 39:e möte i Nairobi, Kenya, den 19–20 juni 2014 enades AVS-EU-ministerrådet, i ett gemensamt uttalande, om en ordnad avveckling av centrumet för företagsutveckling (nedan kallat centrumet) och om en ändring av bilaga III till AVS-EU-partnerskapsavtalet samt, i detta syfte, om att delegera befogenhet till AVS-EU-ambassadörskommittén att föra ärendet vidare, så att nödvändiga beslut kan antas, bland annat den relevanta ändringen av bilaga III.

(4)

Bilaga III till AVS-EU-partnerskapsavtalet bör ändras i syfte att inrätta den nya rättsliga ramen för centrumet under den period då det endast existerar för att likvidationen ska kunna genomföras.

(5)

Den ståndpunkt som unionen ska inta i AVS–EU-ambassadörskommittén beträffande översynen av bilaga III till AVS–EU-partnerskapsavtalet bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer detta beslut.

(1)

I enlighet med förfarandet i artiklarna 21–24 i budgetförordningen för elfte EUF ska kommissionen senast den 15 juni 2016 lägga fram ett förslag som fastställer a) beloppet för den andra delbetalningen av bidraget för 2016 och b) ett reviderat årligt bidragsbelopp för 2016, i de fall beloppet avviker från de faktiska behoven.

(2)

I enlighet med artikel 52 i budgetförordningen för elfte EUF skickade Europeiska investeringsbanken (EIB) den 28 april 2016 sina uppdaterade beräkningar av åtaganden och betalningar inom ramen för de instrument som den förvaltar till kommissionen.

(3)

Enligt artikel 22.1 i budgetförordningen för elfte EUF ska en infordran av bidrag i första hand gälla belopp inom tidigare Europeiska utvecklingsfonder. Följaktligen bör bidrag infordras inom ramen för tionde EUF.

(4)

Rådet antog den 24 november 2015, på kommissionens förslag, ett beslut om att fastställa taket för det årliga beloppet för medlemsstaternas bidrag till EUF för 2016 till 3 450 000 000 EUR för kommissionen och till 150 000 000 EUR för Europeiska investeringsbanken.

(5)

Genom rådets beslut 2013/759/EU (4) antog rådet den 12 december 2013 inrättandet av överbryggningsanslaget för övergångsåtgärder för förvaltningen av EUF från den 1 januari 2014 till ikraftträdandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden.

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 föreskrivs att medlemsstaterna, tredjeländer eller regioner i dessa (nedan kallade länder eller regioner) ska klassificeras enligt sin BSE-status i en av tre kategorier: försumbar BSE-risk, kontrollerad BSE-risk och ej fastställd BSE-risk.

(2)

I bilagan till kommissionens beslut 2007/453/EG (2) förtecknas ländernas eller regionernas BSE-status enligt deras BSE-risk.

(3)

Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) har en ledande roll när det gäller indelning av medlemsländer eller regioner efter BSE-risk, enligt de bestämmelser som fastställs i Terrestrial Animal Health Code (3).

(4)

Den 27 maj 2016 antog OIE:s världsförsamling för delegater resolution nr 20, Recognition of the Bovine Spongiform Encephalopathy Risk Status of Member Countries (4). Utöver de länder som tidigare erkänts som länder med försumbar BSE-risk, erkändes i resolutionen även Costa Rica, Tyskland, Litauen, Namibia och Spanien som länder med försumbar BSE-risk.

(5)

Förteckningen över länder eller regioner i bilagan till beslut 2007/453/EG bör därför ändras för att erkänna den försumbara BSE-risken i dessa länder.

(6)

Bilagan till beslut 2007/453/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I direktiv 64/432/EEG fastställs de regler som ska tillämpas på handel med nötkreatur inom unionen. I artikel 9 i det direktivet föreskrivs att en medlemsstat som har ett obligatoriskt nationellt kontrollprogram för bekämpning av infektiös bovin rhinotrakeit får lägga fram programmet för kommissionen för godkännande. I artikel 9 i direktiv 64/432/EEG föreskrivs också att de tilläggsgarantier som får krävas i handeln inom unionen ska fastställas.

(2)

I artikel 10 i direktiv 64/432/EEG föreskrivs att en medlemsstat ska lägga fram lämpliga bevis för kommissionen, om den anser att dess territorium eller en del av dess territorium är fritt från infektiös bovin rhinotrakeit. I den artikeln föreskrivs också att de tilläggsgarantier som kan krävas i handeln inom unionen ska fastställas.

(3)

Genom kommissionens beslut 2004/558/EG (2) godkänns de program för kontroll och utrotning av infektion med bovint herpesvirus typ 1 (BHV1) som de medlemsstater som förtecknas i bilaga I till det beslutet har lagt fram avseende de regioner som anges i den bilagan och för vilka tilläggsgarantier gäller i enlighet med artikel 9 i direktiv 64/432/EEG. Dessutom förtecknas i bilaga II till beslut 2004/558/EG de regioner i medlemsstaterna som anses fria från BHV1 och för vilka tilläggsgarantier gäller i enlighet med artikel 10 i direktiv 64/432/EEG.

(4)

Delstaterna Hamburg, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Saarland och Schleswig-Holstein i Tyskland förtecknas för närvarande i bilaga I till beslut 2004/558/EG.

(5)

Tyskland har lagt fram bevis för kommissionen för att delstaterna Rheinland-Pfalz och Saarland samt Regierungsbezirk Arnsberg, Regierungsbezirk Detmold och Regierungsbezirk Münster i delstaten Nordrhein-Westfalen kan anses vara fria från BHV1 och för att tilläggsgarantierna i enlighet med artikel 10 i direktiv 64/432/EEG ska gälla dem.

(6)

Mot bakgrund av utvärderingen av de bevis som Tyskland lagt fram bör delstaterna Rheinland-Pfalz och Saarland samt Regierungsbezirk Arnsberg, Regierungsbezirk Detmold och Regierungsbezirk Münster i delstaten Nordrhein-Westfalen inte längre förtecknas i bilaga I till beslut 2004/558/EG utan i stället förtecknas i bilaga II till det beslutet, och tillämpningen av tilläggsgarantierna i enlighet med artikel 10 i direktiv 64/432/EEG bör utvidgas till att gälla dem. Bilagorna I och II till beslut 2004/558/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Beslut 2004/558/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 har alla medlemsstater tillställt kommissionen sina nationella treårsprogram för produktion och saluföring av biodlingsprodukter för biodlingsåren 2017, 2018 och 2019.

(2)

De 28 programmen uppfyller målen i förordning (EU) nr 1308/2013 och innehåller de uppgifter som krävs enligt artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1368 (2).

(3)

Unionens bidrag till varje enskilt nationellt program ska fastställas i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 4 och artikel 8.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1366 (3).

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.