24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/1

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/2

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 (1) överfördes hänvisningen till Republiken Peru från bilaga I till bilaga II i rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2).

(2)

Den hänvisningen till Republiken Peru åtföljs av en fotnot som specificerar att undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ska ingås med Europeiska unionen träder i kraft.

(3)

I enlighet med förordning (EU) nr 509/2014 bedömde kommissionen situationen i Republiken Peru med avseende på kriterierna i den förordningen. Den 29 oktober 2014 antog kommissionen en rapport i vilken slutsatsen drogs att de senaste årens väsentliga förbättring av den ekonomiska och sociala situationen i Peru visar att det är motiverat att befria medborgare i Peru från kravet på visering vid inresa till Europeiska unionen.

(4)

Den 19 maj 2015 antog rådet ett beslut om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar med Republiken Peru för att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen och Republien Peru om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (nedan kallat avtalet).

(5)

Förhandlingar om avtalet inleddes den 20 maj 2015 och slutfördes genom att avtalet paraferades den 9 juni 2015.

(6)

Avtalet bör undertecknas och de förklaringar som åtföljer avtalet bör godkännas på unionens vägnar. Avtalet bör tillämpas provisoriskt från och med dagen efter undertecknandet, i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

(7)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(8)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/4

a)

övervaka genomförandet av detta avtal,

b)

föreslå ändringar av eller tillägg till detta avtal, samt

c)

lösa tvister med anledning av tolkningen eller tillämpningen av detta avtal.

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/11

(1)

Det är viktigt att se till att målen för direktiv 2009/65/EG uppnås på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater, i syfte förbättra den inre marknadens integritet och erbjuda rättslig säkerhet för dess deltagare, inbegripet icke-professionella och institutionella investerare, behöriga myndigheter och övriga intressenter. Att rättsakten har formen av en förordning gör att alla marknadsaktörer får ett enhetligt regelverk. Det är den bästa möjliga garantin för lika villkor, enhetliga konkurrensförutsättningar och en lämplig gemensam standard för investerarskyddet. Dessutom säkerställer det att närmare enhetliga genomförandebestämmelser om verksamheten i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och förvaringsinstitut är direkt tillämpliga och därför inte kräver ytterligare införlivande på nationell nivå. Antagandet av en förordning säkerställer också att samtliga relevanta ändringar av direktiv 2009/65/EG, som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU (2), kan tillämpas från och med samma datum i samtliga medlemsstater.

(2)

Direktiv 2009/65/EG innehåller en omfattande uppsättning bestämmelser om förvaringsinstitutens skyldigheter, delegering och ansvarsordningen för fondföretagets förvarade tillgångar; de syftar till att säkerställa en hög standard på investerarskyddet, som tar hänsyn till att fondföretag är en investeringsform som riktar sig till icke-professionella investerare. Särskilda rättigheter och skyldigheter för förvaringsinstitut, förvaltningsbolag och investeringsbolag bör därför tydligt anges. Det skriftliga avtalet bör innehålla alla uppgifter som krävs för att förvaringsinstitutet på lämpligt sätt ska kunna sköta förvaringen av alla fondföretagets tillgångar, för att detta ska kunna skötas av den tredje part som förvaringsuppgifter har delegerats till i enlighet med direktiv 2009/65/EG och för att förvaringsinstitutet ska kunna utöva sina tillsyns- och kontrollfunktioner korrekt.

(3)

För att göra det möjligt för förvaringsinstitutet att bedöma och övervaka depåförvarings- och insolvensriskerna, bör det skriftliga avtalet innehålla tillräckligt detaljerade uppgifter om de kategorier av finansiella instrument som fondföretaget får investera i och om de geografiska områden där fondföretaget planerar att investera. Avtalet bör också omfatta uppgifter om upptrappningsförfaranden i syfte att fastställa villkor, anmälningsskyldighet och vilka åtgärder som anställda på förvaringsinstitutet ska vidta på alla nivåer av dess organisationsstruktur om eventuella avvikelser upptäcks, inbegripet underrättelse till förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget och/eller de behöriga myndigheterna, i enlighet med denna förordning. Förvaringsinstitutet bör följaktligen göra förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget uppmärksamt på alla väsentliga risker med en viss marknads avvecklingssystem. Reglerna för uppsägning av avtalet bör avspegla att detta är förvaringsinstitutets sista utväg när det inte är övertygat om att tillgångarna är tillräckligt skyddade. Avtalet bör också förhindra moralisk risk i form av att fondföretaget fattar investeringsbeslut oberoende av depåförvaringsriskerna och utgår från att förvaringsinstitutet har ansvaret. För att upprätthålla en hög investerarskyddsstandard bör de närmare kraven på övervakning av tredje parter tillämpas på hela depåförvaringskedjan.

(4)

För att säkerställa att förvaringsinstitutet kan fullgöra sina skyldigheter, är det nödvändigt att förtydliga de uppgifter som föreskrivs i artikel 22.3 i direktiv 2009/65/EG, särskilt den andra nivå av kontroller som förvaringsinstitutet ska genomföra. Sådana uppgifter bör inte förhindra att förvaringsinstitutet genomför förhandskontroller i samförstånd med fondföretagen om det så finner lämpligt. För att säkerställa att det kan fullgöra sina förpliktelser bör förvaringsinstitutet upprätta ett eget upptrappningsförfarande för att hantera situationer där avvikelser har upptäckts. Det förfarandet bör trygga att alla väsentliga överträdelser anmäls till de behöriga myndigheterna. Förvaringsinstitutets tillsynsansvar gentemot tredje parter bör inte inverka på de förpliktelser som åvilar fondföretaget enligt direktiv 2009/65/EG.

(5)

Förvaringsinstitutet bör kontrollera att antalet andelar som utfärdats och de mottagna teckningsintäkterna stämmer överens. För att kontrollera att de betalningar som investerare gör efter teckningen har tagits emot, bör förvaringsinstitutet vidare se till att en annan avstämning sker mellan teckningsorder och teckningsintäkter. Samma avstämning bör utföras för inlösenorder. Förvaringsinstitutet bör också kontrollera att antalet andelar på fondföretagets konton motsvarar antalet utestående andelar i fondföretagets register. Förvaringsinstitutet bör anpassa sina förfaranden därefter, med beaktande av tecknings- och inlösenflödet.

(6)

Förvaringsinstitutet bör vidta alla nödvändiga steg för att säkerställa att lämpliga värderingsriktlinjer följs och förfaranden för fondföretagets tillgångar verkligen genomförs, genom att utföra stickprovskontroller eller genom att jämföra hur förändrade beräkningar av nettotillgångsvärdet över tid överensstämmer med ett riktmärke. När förvaringsinstitutet inför sina förfaranden, bör det ha en klar insikt i de värderingsmetoder som fondföretagen använder för att värdera fondföretagets tillgångar. Kontrollfrekvensen bör överensstämma med frekvensen för fondföretagets tillgångsvärdering.

(7)

Den tillsynsskyldighet som förvaringsinstitutet har enligt direktiv 2009/65/EG gör att institutet bör införa ett förfarande för att i efterhand kontrollera att fondföretagen följer tillämpliga lagar och andra författningar och bolagsordning. Detta bör även omfatta områden som kontroll av att fondföretagets investeringar överensstämmer med dess investeringsstrategier enligt dess regler och emissionsdokument och att se till att fondföretagen inte bryter mot sina investeringsrestriktioner. Förvaringsinstitutet bör övervaka fondföretagens transaktioner och undersöka alla onormala transaktioner. Om de begränsningar eller restriktioner överträds som fastställs i tillämplig lagstiftning eller andra författningar eller i fondföretagets regler och bolagsordning, bör förvaringsinstitutet skyndsamt vidta åtgärder för att reversera den transaktion som är i strid med dessa lagar, författningar eller regler.

(8)

Förvaringsinstitutet bör kontrollera att fondföretagets intäkter beräknas korrekt i enlighet med direktiv 2009/65/EG. I detta syfte måste förvaringsinstitutet säkerställa att beräkningen och fördelningen av intäkter är korrekta, och om det upptäcker ett fel, se till att fondföretaget åtgärdar detta. När förvaringsinstitutet har säkerställt detta, bör det kontrollera att intäktsfördelningen är fullständig och korrekt.

(9)

För att förvaringsinstitutet löpande ska ha en klar överblick över fondföretagets inkommande och utgående penningflöden, bör fondföretaget se till att förvaringsinstitutet utan onödigt dröjsmål får korrekt information om alla penningflöden, inbegripet från eventuell tredje part som fondföretaget har öppnat ett likvidkonto hos.

(10)

För att fondföretagets penningflöden ska övervakas korrekt bör förvaringsinstitutet se till att det finns förfaranden – som faktiskt införts – för lämplig övervakning av fondföretagets penningflöden och att dessa förfaranden regelbundet ses över. Förvaringsinstitutet bör i synnerhet granska avstämningsförfarandet för att förvissa sig om att förfarandet är lämpligt för fondföretaget och utförs med en frekvens som är lämplig för fondföretagets art, omfattning och komplexitet. I ett sådant förfarande bör man exempelvis jämföra varje penningflöde som registrerats i bankkontoutdragen med de penningflöden som registrerats på fondföretagets konton. Om avstämningar utförs dagligen – som för de flesta fondföretag – bör förvaringsinstitutet utföra sina avstämningar dagligen. Förvaringsinstitutet bör särskilt övervaka de avvikelser som upptäckts genom avstämningsförfarandena och de korrigerande åtgärder som vidtagits för att utan onödigt dröjsmål underrätta fondföretaget om alla avvikelser som inte har avhjälpts och genomföra en full översyn av avstämningsförfarandena. En sådan översyn bör genomföras minst en gång per år. Förvaringsinstitutet bör också i rätt tid uppmärksamma betydande penningflöden och särskilt sådana som kan vara oförenliga med fondföretagets verksamhet, exempelvis förändringar av positioner i fondföretagets tillgångar eller teckningar och inlösen, och institutet bör regelbundet få kontoutdrag och kontrollera att dess egna registrerade kassaställningar stämmer med fondföretagets. Förvaringsinstitutet bör hålla sitt register uppdaterat i enlighet med artikel 22.5 b i direktiv 2009/65/EG.

(11)

Förvaringsinstitutet måste se till att alla betalningar som görs av eller för investerarna efter teckning av andelar eller aktier i ett fondföretag har tagits emot och registrerats på ett eller flera likvidkonton i enlighet med direktiv 2009/65/EG. Fondföretaget bör därför se till att förvaringsinstitutet förses med den relevanta information det behöver för att ordentligt övervaka mottagandet av investerarnas betalningar. Fondföretaget måste se till att förvaringsinstitutet får denna information utan onödigt dröjsmål, när den tredje parten tar emot en order om inlösen eller emission av andelar i ett fondföretag. Informationen bör därför vid affärsdagens slut överföras till förvaringsinstitutet från den enhet som ansvarar för teckningen och inlösen av andelar i ett fondföretag för att undvika varje missbruk av investerarnas betalningar.

(12)

Förvaringsinstitutet bör depåförvara alla finansiella instrument som tillhör fondföretaget och som kan registreras eller hållas på ett konto som direkt eller indirekt öppnats i förvaringsinstitutets namn eller i en tredje parts namn till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats, särskilt hos ett centralt förvaringsinstitut för värdepapper. Dessutom bör förvaringsinstitutet depåförvara sådana finansiella instrument som endast är direkt registrerade hos emittenten själv eller dennes ombud i förvaringsinstitutets namn eller en tredje parts namn till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats. De finansiella instrument bör inte depåförvaras som enligt gällande nationell lagstiftning endast ska registreras i fondföretagets namn hos emittenten eller dennes ombud. Alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet ska depåförvaras. Förutsatt att villkoren för depåförvaring av finansiella instrument uppfylls, måste även finansiella instrument depåförvaras som ställs som säkerhet till tredje part eller som tredje part tillhandahåller fondföretaget. De måste depåförvaras antingen av förvaringsinstitutet självt eller av tredje part till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats, så länge som de ägs av fondföretaget.

(13)

Finansiella instrument som depåförvaras bör alltid hanteras med vederbörlig aktsamhet och skydd. För att säkerställa att depåförvaringsrisken bedöms korrekt vid visandet av vederbörlig aktsamhet, bör entydiga skyldigheter fastställas för förvaringsinstitutet, framför allt att institutet ska känna till vilka tredje parter som ingår i depåförvaringskedjan, se till att aktsamhets- och åtskillnadskraven tillgodoses längs hela kedjan, se till att det har lämplig rätt att få tillgång till redovisning och register hos de tredje parter till vilka förvaringsuppgifter har delegerats, se till att dessa krav uppfylls, dokumentera alla skyldigheter samt göra dokumenten tillgängliga för förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget.

(14)

Förvaringsinstitutet bör alltid ha full överblick över alla tillgångar som inte är finansiella instrument och som ska depåförvaras. Dessa tillgångar omfattas av skyldigheten enligt direktiv 2009/65/EG att verifiera äganderätten och föra register. Exempel på sådana tillgångar är fysiska tillgångar som inte räknas som finansiella instrument enligt direktiv 2009/65/EG eller som inte fysiskt kan levereras till förvaringsinstitutet, finansiella kontrakt som vissa derivat och kontantinsättningar.

(15)

För att garantera en tillräcklig förvissning om att fondföretaget verkligen äger tillgångarna, bör förvaringsinstitutet se till att det får all information det anser nödvändig för att förvissa sig om att fondföretaget har äganderätten till tillgången. Den informationen kan vara en kopia av en officiell handling som styrker att fondföretaget äger tillgången eller varje annat formellt och tillförlitligt bevis som förvaringsinstitutet anser lämpligt. Vid behov bör förvaringsinstitutet begära ytterligare bevis från fondföretaget, i förekommande fall från en tredje part.

(16)

Förvaringsinstitutet bör även föra register över alla tillgångar som det har förvissat sig om att fondföretaget äger. Det kan inrätta ett förfarande för att ta emot information från tredje parter, som säkerställer att tillgångarna inte kan överlåtas utan att förvaringsinstitutet eller den tredje part som förvaringsuppgifter har delegerats till blir informerade om dessa transaktioner.

(17)

Vid delegering av förvaringsuppgifter till en tredje part i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG ska förvaringsinstitutet vara skyldigt att genomföra och tillämpa ett tillräckligt och dokumenterat förfarande som säkerställer att den som delegerats uppgifterna iakttar kraven i artikel 22a.3 i det direktivet vid alla tidpunkter. För att säkerställa att tillgångarna har tillräckligt skydd är det nödvändigt att fastställa vissa principer som bör tillämpas på delegeringen av förvaringsuppgifter.

(18)

Dessa principer bör inte uppfattas som uttömmande, varken när det gäller att fastställa alla detaljer i förvaringsinstitutets utövande av tillbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg eller när det gäller att fastställa alla steg som ett förvaringsinstitut bör vidta i förhållande till själva principerna. Skyldigheten att löpande övervaka den tredje part till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats bör bestå i att kontrollera att tredje parten utför alla de delegerade uppgifterna korrekt och följer delegeringsavtalet och andra rättsliga krav, som kravet på oberoende eller förbudet mot återanvändning. Förvaringsinstitutet bör även granska element som bedöms under urvals- och utnämningsprocessen och jämföra dem med marknadsutvecklingen. Förvaringsinstitutet bör vid alla tidpunkter ha möjlighet att på lämpligt sätt bedöma de risker som är förknippade med beslutet att anförtro tillgångar till tredje part. Översynens frekvens bör anpassas, så att den alltid är anpassad till marknadsförhållandena och de förknippade riskerna. För att effektivt kunna reagera om en tredje part kommer på obestånd, bör förvaringsinstitutet genomföra beredskapsplanering och eventuellt välja alternativa leverantörer beroende på vad som kan vara relevant. Dessa åtgärder kan minska den depåförvaringsrisk som förvaringsinstitutet löper, men de minskar inte skyldigheten att återlämna de finansiella instrumenten eller betala motsvarande belopp, om instrumenten skulle gå förlorade. Vilket alternativ som gäller, beror på om kraven i artikel 24 i direktiv 2009/65/EG är uppfyllda eller inte.

(19)

För att förvissa sig om att fondföretagens tillgångar och rättigheter skyddas mot en tredje parts obestånd måste förvaringsinstitutet förstå insolvenslagstiftningen i det tredjeland där tredje parten är belägen och säkerställa verkställigheten av deras avtalsförhållande. Innan förvaringsinstitutet delegerar förvaringsuppgifter till en tredje part som är belägen utanför unionen måste institutet inhämta ett oberoende juridiskt yttrande om verkställbarheten för avtalet med den tredje parten enligt tillämplig insolvenslagstiftning och rättspraxis i det land där tredje parten är belägen, i syfte att säkerställa att samarbetsavtalet är verkställbart även i händelse av tredje parts obestånd. Ett förvaringsinstituts skyldighet att bedöma regelverket i tredjeland omfattar även inhämtandet av oberoende juridiska yttranden om insolvenslagstiftning och rättspraxis i det tredjeland där tredje parten är belägen. Från fall till fall kan dessa yttranden kombineras eller utfärdas för varje jurisdiktion för sig av de berörda branschförbunden eller av advokatbyråer till förmån för flera olika förvaringsinstitut.

(20)

Avtal med den utvalda tredje part till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats bör innehålla en klausul om förtida uppsägning, eftersom det är nödvändigt att förvaringsinstitutet har möjlighet att avsluta avtalsförhållandet om lagstiftningen eller rättspraxis i ett tredjeland förändras på ett sådant sätt att skyddet av fondföretagets tillgångar inte längre kan garanteras. I sådana fall ska förvaringsinstitutet anmäla detta till förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget. Förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget måste informera sina behöriga myndigheter och vidta alla nödvändiga åtgärder som gagnar fondföretaget och dess investerare. De behöriga myndigheternas anmälan av de ökade depåförvarings- och insolvensriskerna för fondföretagens tillgångar i ett tredjeland bör inte befria förvaringsinstitutet eller förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget från dess befogenheter och skyldigheter enligt direktiv 2009/65/EG.

(21)

Om förvaringsinstitutet delegerar förvaringsuppgifterna, ska det se till att kraven i artikel 22a.3 c i direktiv 2009/65/EG är uppfyllda och att de tillgångar som tillhör institutets fondföretagskunder hålls ordentligt åtskilda. Denna skyldighet bör framför allt säkerställa att fondföretagens tillgångar inte går förlorade på grund av obestånd hos den tredje part till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats, och att fondföretagets tillgångar inte återanvänds av tredje part för egen räkning. Vidare bör förvaringsinstitutet ha rätt att förbjuda tillfälliga underskott i kundtillgångar, använda buffertar eller införa arrangemang som förhindrar att en kunds debetsaldo används till att uppväga en annan kunds kreditsaldo. Dessa åtgärder kan minska den depåförvaringsrisk som förvaringsinstitutet löper när det delegerar förvaringsuppgifter, men de ändrar inte skyldigheten att återlämna de finansiella instrumenten eller betala motsvarande belopp, om instrumenten skulle gå förlorade. Vilket alternativ som gäller, beror på om kraven i direktiv 2009/65/EG är uppfyllda eller inte.

(22)

Före och under delegeringen av förvaringsuppgifterna bör förvaringsinstitutet genom arrangemang innan avtalet ingås och avtalsmässiga arrangemang säkerställa att tredje parten vidtar åtgärder och inför rutiner för att se till att fondföretagets tillgångar skyddas från utdelning bland, eller realisering till förmån för, tredje partens fordringsägare. I direktiv 2009/65/EG krävs att alla medlemsstater anpassar sin gällande insolvenslagstiftning till detta krav. Det är därför nödvändigt att förvaringsinstitut inhämtar oberoende uppgifter om tillämplig insolvenslagstiftning och rättspraxis i det tredjeland där fondföretagets tillgångar ska hållas.

(23)

Förvaringsinstitutets ansvar enligt artikel 24.1 andra stycket i direktiv 2009/65/EG inträder vid förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras av förvaringsinstitutet självt eller av en tredje part som förvaringen har delegerats till, om inte institutet kan bevisa att förlusten är följden av en yttre händelse utanför dess rimliga kontroll vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så. Den förlusten bör särskiljas från en investeringsförlust för investerarna som beror på att tillgångarnas värde minskat till följd av ett investeringsbeslut.

(24)

För att en förlust ska ge upphov till ett förvaringsinstituts ansvarskyldighet måste den vara definitiv, utan utsikter att den finansiella tillgången ska kunna återvinnas. Situationer då ett finansiellt instrument endast tillfälligt är fryst eller otillgängligt bör därför inte anses vara förluster i den mening som avses i artikel 24 i direktiv 2009/65/EG. Däremot finns det tre typer av situationer då förlusten bör betraktas som definitiv: om det finansiella instrumentet inte längre finns eller aldrig har funnits, om det finansiella instrumentet finns men fondföretaget definitivt har förlorat äganderätten till det, respektive om fondföretaget har äganderätten men inte längre kan överlåta den eller skapa begränsade äganderätter till det finansiella instrumentet på permanent basis.

(25)

Ett finansiellt instrument anses inte längre existera, om det till exempel har försvunnit till följd av ett redovisningsfel som inte kan korrigeras, eller om det aldrig har funnits, i det fall fondföretagets äganderätt registrerats på grundval av förfalskade dokument. Situationer då förlusten av finansiella instrument orsakas av bedrägeri bör klassificeras som förlust.

(26)

Ingen förlust bör konstateras, om det finansiella instrumentet har ersatts av eller konverterats till ett annat finansiellt instrument i situationer då aktier annulleras och ersätts genom emittering av nya aktier i en företagsrekonstruktion. Fondföretaget bör inte anses som permanent berövat äganderätten till det finansiella instrumentet, om det lagligen har överlåtit äganderätten till en tredje part. Om en åtskillnad görs mellan legal äganderätt till tillgångar och verklig förmånstagare, bör definitionen av förlusten därför avse förlusten av förmånsrätten.

(27)

Endast vid en yttre händelse utanför förvaringsinstitutets kontroll vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga ansträngningar kan förvaringsinstitutet undvika att hållas ansvarigt enligt artikel 24 i direktiv 2009/65/EG. Förvaringsinstitutet måste bevisa att dessa kumulativa villkor är uppfyllda för att undgå sin ansvarsskyldighet, och ett förfarande bör inrättas för detta syfte.

(28)

Det bör först fastställas om den händelse som ledde till förlusten var extern. Förvaringsinstitutets ansvar bör inte påverkas av delegeringen av förvaringsuppgifter, och därför bör en händelse betraktas som extern, om den inte inträffar till följd av en handling eller försummelse som kan tillskrivas förvaringsinstitutet eller den tredje part till vilken depåförvaringen av de finansiella instrumenten har delegerats. Därefter bör man bedöma om händelsen är utanför förvaringsinstitutets kontroll, genom att kontrollera om det inte fanns något som ett försiktigt förvaringsinstitut rimligen hade kunnat göra för att förhindra händelsen. Enligt dessa steg kan både naturfenomen och myndighetsåtgärder anses vara yttre händelser utanför rimlig kontroll. Däremot kan en förlust som orsakas av underlåtenhet att tillämpa åtskillnadskravet i artikel 21.11 d iii i direktiv 2009/65/EG eller förlust av tillgångar på grund av avbrott i den tredje partens verksamhet i samband med dess obestånd inte anses vara yttre händelser utanför rimlig kontroll.

(29)

Slutligen bör förvaringsinstitutet bevisa att förlusten inte hade kunnat undvikas trots alla rimliga ansträngningar. I denna situation bör förvaringsinstitutet informera förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget och vidta lämpliga åtgärder allt efter omständigheterna. I en situation där förvaringsinstitutet exempelvis anser att den enda lämpliga åtgärden är att avyttra de finansiella instrumenten, bör det i vederbörlig ordning informera förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget, som i sin tur skriftligen ska instruera förvaringsinstitutet om det ska behålla de finansiella instrumenten eller avyttra dem. Fondföretagets investerare bör utan onödigt dröjsmål informeras om alla instruktioner till förvaringsinstitutet om att behålla tillgångarna. Förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget bör ta vederbörlig hänsyn till förvaringsinstitutets rekommendationer. Om förvaringsinstitutet fortfarande är bekymrat över att standarden på det finansiella instrumentets skydd inte är tillräcklig trots upprepade varningar, bör det allt efter omständigheterna överväga ytterligare tänkbara åtgärder, t.ex. att säga upp avtalet, förutsatt att fondföretaget får en tidsfrist för att hitta ett annat förvaringsinstitut i enlighet med nationell lagstiftning.

(30)

Investerarskyddet inom ramen för systemet med förvaringsinstitut måste ta hänsyn till tänkbara sammankopplingar mellan förvaringsinstitutet och förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget, till exempel sådana som uppstår till följd av gemensam förvaltning eller förvaltning när företagen är associerade, eller till följd av korsägande. Sådana sammankopplingar, om och i den mån de är tillåtna enligt nationell lagstiftning, skulle kunna ge upphov till en intressekonflikt i form av bedrägeririsk (oegentligheter som inte rapporteras till behöriga myndigheter för att undvika dåligt rykte), rättsliga risker (ovilja eller försummelse att vidta rättsliga åtgärder mot förvaringsinstitutet), oriktigt urval (valet av förvaringsinstitut grundas inte på kvalitet och pris), insolvensrisk (lägre krav på separation av tillgångar eller hänsyn till förvaringsinstitutets solvens) eller exponeringsrisker inom en och samma koncern (koncerninterna investeringar).

(31)

Förvaltningsbolagets eller investeringsbolagets och förvaringsinstitutets operativa oberoende, även i situationer där förvaringsuppgifterna har delegerats, ger ytterligare garantier för investerarskydd utan överdrivna kostnader genom att skärpa uppförandekraven för de enheter som tillhör samma koncern eller som på annat sätt är sammankopplade. Kraven på operativt oberoende bör ta hänsyn till väsentliga faktorer, såsom identitet eller personliga kopplingar för chefer, anställda eller personer med tillsynsfunktion gentemot andra enheter eller företag inom en koncern, även i situationer där sådana personer är sammankopplade.

(32)

För att säkerställa proportionell behandling bör minst en tredjedel av ledamöterna eller två personer i de organ som har ansvar för tillsyn eller i de styrande organ som också ansvarar för tillsyn, beroende på vilket som är lägst, vara oberoende, om förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget och förvaringsinstitutet tillhör samma koncern.

(33)

Vad gäller företagsstyrningen bör de särskilda egenskaperna beaktas hos både monistiska system, dvs. där ett bolag regleras av en juridisk person som utför både lednings- och tillsynsfunktioner, och dualistiska system, dvs. där styrelsen och tillsynsnämnden existerar sida vid sida.

(34)

För att göra det möjligt för behöriga myndigheter, fondföretag och förvaringsinstitut att anpassa sig till de nya bestämmelserna i denna förordning, så att de kan tillämpas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, är det lämpligt att skjuta upp förordningens tillämpningsdatum med sex månader från och med dagen för dess ikraftträdande.

(35)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från expertgruppen för europeiska värdepapperskommittén.

a)

En beskrivning av de tjänster som förvaringsinstitutet ska tillhandahålla och de förfaranden som förvaringsinstitutet ska anta för varje typ av tillgång som fondföretaget kan investera i och som det anförtror förvaringsinstitutet.

b)

En beskrivning av hur förvarings- och kontrollfunktionen ska utövas beroende på typ av tillgång och de geografiska områden som fondföretaget planerar att investera i, inbegripet, i fråga om förvaringsuppgifterna, landförteckningar och förfaranden för att lägga till eller stryka länder från förteckningarna. Dessa uppgifter ska överensstämma med den information om de tillgångar som fondföretaget kan investera i som lämnas i fondföretagets regler, bolagsordning och emissionsdokument.

c)

Avtalets giltighetstid och villkoren för ändringar och uppsägning av avtalet, inbegripet vilka situationer som kan leda till uppsägning av avtalet, uppgifter om uppsägningsförfarandet och det förfarande som förvaringsinstitutet ska tillämpa för att överföra all relevant information till sin efterträdare.

d)

De konfidentialitetskrav som parterna omfattas av enligt tillämpliga lagar och författningar. Sådana skyldigheter ska inte hindra de behöriga myndigheternas rätt till tillgång till relevanta dokument och uppgifter.

e)

En beskrivning av de medel och förfaranden som förvaringsinstitutet ska använda för att till förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget överföra all den information som det behöver för att utföra sina uppgifter, inbegripet utövandet av rättigheter som följer med tillgångar och för att förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget utan dröjsmål ska kunna få en riktig uppfattning om fondföretagets räkenskaper.

f)

En beskrivning av de medel och förfaranden som förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget ska använda för att till förvaringsinstitutet överföra – eller för att se till att det har tillgång till – all den information som det behöver för att utföra sina uppgifter, inbegripet de förfaranden som används för att säkra att förvaringsinstitutet mottar information från andra parter som utsetts av förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget.

g)

En beskrivning av de förfaranden som ska följas, när en ändring av fondföretagets regler, bolagsordning och emissionsdokument övervägs, med angivande av när förvaringsinstitutet ska informeras eller när förhandsgodkännande krävs från förvaringsinstitutet innan ändringen kan göras.

h)

All den information som å ena sidan förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget eller tredje parter som agerar för fondföretagets räkning och å andra sidan förvaringsinstitutet måste utbyta om försäljning, teckning, inlösen, emission, makulering och återköp av fondföretagets andelar.

i)

All den information som förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget, eller tredje parter som agerar för fondföretagets räkning och förvaringsinstitutet måste utbyta om hur förvaringsinstitutet utövar sina uppgifter.

j)

Om avtalsslutande parter planerar att utse tredje parter som ska utföra delar av deras respektive uppgifter, ett åtagande att regelbundet lämna uppgifter om utsedda tredje parter samt, på begäran, information om de kriterier som används för att välja sådana tredje parter och de åtgärder som ska vidtas för att övervaka de uppgifter som utförs av den utsedda tredje parten.

k)

Information om de avtalsslutande parternas uppgifter och ansvar när det gäller skyldigheten att bekämpa penningtvätt och terrorismfinansiering.

l)

Information om alla likvidkonton som öppnats i det investeringsbolagets namn eller i förvaltningsbolagets namn för fondföretagets räkning samt förfaranden för att säkerställa att förvaringsinstitutet kommer att informeras om nya konton öppnas.

m)

Uppgifter om förvaringsinstitutets upptrappningsförfaranden, inbegripet uppgifter om de personer hos förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget som förvaringsinstitutet ska kontakta om det inleder ett sådant förfarande.

n)

Ett åtagande från förvaringsinstitutets sida att anmäla att åtskiljandet av tillgångar inte längre är tillräckligt för att mot obestånd skydda en tredje part till vilken förvaring i en viss jurisdiktion har delegerats i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG.

o)

De förfaranden som gör att förvaringsinstitutet för att fullgöra sina skyldigheter kan undersöka förvaltningsbolaget eller investeringsbolagets agerande och bedöma kvaliteten på den information som mottagits, bland annat genom att ha tillgång till förvaltningsbolagets eller investeringsbolagets räkenskaper och genom besök på plats.

p)

De förfaranden som gör att förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget får möjlighet att bedöma hur väl förvaringsinstitutet utför sina uppgifter.

a)

stämma av order om teckning mot behållningen från teckningar samt antalet andelar som emitterats mot den behållning från teckningar som mottagits av fondföretaget,

b)

stämma av order om inlösen mot betald inlösen samt antal andelar som makulerats mot den inlösen som betalats av fondföretaget,

c)

regelbundet kontrollera att avstämningsförfarandet är lämpligt.

a)

regelbundet kontrollera att lämpliga och konsekventa förfaranden införs och tillämpas för värderingen av fondföretagets tillgångar i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning enligt artikel 85 i direktiv 2009/65/EG och med fondföretagets bestämmelser eller bolagsordning,

b)

se till att riktlinjerna och förfarandena för värdering genomförs effektivt och ses över regelbundet.

a)

lämpliga förfaranden för att kontrollera att förvaltningsbolagets eller investeringsbolagets instruktioner följer tillämpliga lagar och andra författningar och fondföretagets bestämmelser eller bolagsordning,

b)

ett upptrappningsförfarande, om fondföretaget har överträtt någon av de gränser eller begränsningar som avses i andra stycket.

a)

ser till att nettointäktsberäkningen används i enlighet med fondföretagets bestämmelser eller bolagsordning och tillämplig nationell lagstiftning varje gång intäkter ska fördelas,

b)

ser till att lämpliga åtgärder vidtas om fondföretagets revisorer har uttryckt reservationer om årsräkenskaperna; förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget ska förse förvaringsinstitutet med all information om reservationer mot räkenskaperna,

c)

kontrollerar riktighet och fullständighet i betalningar av utdelningar, varje gång intäkter ska fördelas.

a)

säkerställer att alla likvida medel i fondföretaget har bokförts på konton hos en centralbank eller ett kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5) eller ett kreditinstitut som auktoriserats i ett tredjeland, om likvidkonton krävs för fondföretagets verksamhet, förutsatt att tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav för kreditinstitut som av den behöriga myndigheten i fondföretagets hemmedlemsstat betraktas som minst motsvarande de krav som tillämpas i unionen,

b)

tillämpar effektiva och korrekta förfaranden för att stämma av alla penningflöden och utför sådana avstämningar dagligen, eller om likvida rörelser är ovanliga, när sådana penningflöden förekommer,

c)

inför lämpliga förfaranden för att fram till varje handelsdags slut urskilja betydande penningflöden och sådana penningflöden som kan vara oförenliga med fondföretagets verksamhet,

d)

genomför regelbundna översyner av dessa förfarandens lämplighet, bland annat genom en fullständig översyn av avstämningsprocessen minst en gång om året och genom att se till att i avstämningsprocessen de likvidkonton inbegrips som öppnats i investeringsbolagets namn, eller i förvaltningsbolagets namn för fondföretagets räkning, eller i förvaringsinstitutets namn för fondföretagets räkning,

e)

fortlöpande övervakar resultaten av de avstämningar och åtgärder som vidtagits till följd av eventuella avvikelser som påvisats under avstämningsförfarandena och underrättar förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget om någon avvikelse inte har korrigerats utan onödigt dröjsmål samt underrättar de behöriga myndigheterna om situationen inte kan korrigeras,

f)

kontrollerar att de egna registren över likvida positioner överensstämmer med fondföretagets register.

a)

De är finansiella instrument enligt leden a–e och h i artikel 50.1 i direktiv 2009/65/EG eller överlåtbara värdepapper som innefattar derivatinstrument i enlighet med artikel 51.3 fjärde stycket i direktiv 2009/65/EG.

b)

De kan registreras eller innehas på ett värdepapperskonto, direkt eller indirekt i förvaringsinstitutets namn.

a)

ser till att de finansiella instrumenten registreras korrekt i enlighet med artikel 22.5 a ii i direktiv 2009/65/EG,

b)

för räkenskaper och separata konton på ett sådant sätt att de kan garantera att uppgifterna är riktiga, särskilt att de stämmer överens med de finansiella instrument och de likvida medel som de innehar för fondföretagets räkning,

c)

regelbundet stämmer av sina interna räkenskaper och uppgifter mot motsvarande uppgifter för den tredje part till vilken förvaringsfunktioner delegerats i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG,

d)

utövar tillbörlig omsorg när det gäller de finansiella instrument som depåförvaras för att garantera ett högt investerarskydd,

e)

bedömer och övervakar alla relevanta risker under depåförvaringen och underrättar förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget om konstaterade väsentliga risker,

f)

inför lämpliga organisatoriska åtgärder för att minimera riskerna för förlust eller värdeminskning av finansiella instrument eller av rättigheter som är förenade med dessa instrument, till följd av bedrägerier, bristfällig förvaltning, bristande dokumentation eller försumlighet,

g)

kontrollerar att fondföretaget eller det förvaltningsbolag som agerar på fondföretagets vägnar har äganderätten till tillgångarna.

a)

utan onödigt dröjsmål kan få tillgång till all relevant information som det behöver för att kontrollera äganderätt och dokumentera uppgifter, inbegripet relevant information som tredje parter ska lämna till förvaringsinstitutet,

b)

har tillräcklig och tillförlitlig information för att förvissa sig om fondföretagets äganderätt över tillgångarna,

c)

för register över alla tillgångar som det har förvissat sig om att fondföretaget äger, dvs.

a)

Bedöma regelverket, inklusive landrisker, depåförvaringsrisker och verkställbarheten för det avtal som ingåtts med den berörda tredje parten. Bedömningen ska i synnerhet göra det möjligt för förvaringsinstitutet att fastställa vilka följder det skulle få för fondföretagets tillgångar och rättigheter, om den tredje parten hamnar på obestånd.

b)

Säkerställa att bedömningen av huruvida verkställbarheten av de avtalsbestämmelser som avses i led a, om den tredje parten är belägen i ett tredjeland, grundar sig på juridisk rådgivning från en fysisk eller juridisk person som är oberoende av förvaringsinstitutet eller den tredje parten.

c)

Bedöma huruvida tredje partens metoder, förfaranden och internkontroller är tillräckliga för att se till att fondföretagets tillgångar behandlas med omsorg och skydd av hög standard.

d)

Bedöma huruvida den tredje partens finansiella kapacitet och anseende är förenliga med de delegerade uppgifterna. Denna bedömning ska grundas på upplysningar som lämnats av den tredje parten samt annan data och information.

e)

Säkerställa att den tredje parten har operativ och teknisk kapacitet att utföra de delegerade förvaringsuppgifterna med en hög grad av skydd och säkerhet.

a)

Övervaka hur den tredje parten bedriver sin verksamhet och om den uppfyller förvaringsinstitutets standarder.

b)

Säkerställa att den tredje parten utför sina förvaringsuppgifter med en hög nivå av omsorg, försiktighet och aktsamhet, och särskilt att den effektivt håller de finansiella instrumenten åtskilda i enlighet med artikel 16 i denna förordning.

c)

Se över de depåförvaringsrisker som är förenade med beslutet att anförtro tillgångarna till den tredje parten och utan onödigt dröjsmål underrätta förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget om eventuella förändringar av sådana risker. Denna bedömning ska grundas på upplysningar som den tredje parten lämnat samt annan data och information. Översynens frekvens och omfattning ska ökas vid oro på finansmarknaderna eller när en risk har identifierats.

d)

Övervaka efterlevnaden av förbudet i artikel 22.7 i direktiv 2009/65/EG.

e)

Övervaka efterlevnaden av förbudet i artikel 25 i direktiv 2009/65/EG och kraven i artiklarna 21–24 i denna förordning.

a)

Dokumenterar och för de räkenskaper som krävs för att förvaringsinstitutet när som helst och utan dröjsmål ska kunna skilja de tillgångar som det innehar för fondföretagskunders räkning från sina egna tillgångar, från sina andra kunders tillgångar, från tillgångar som det innehar för egen räkning och från tillgångar som det innehar för sina kunder som inte är fondföretag.

b)

För register och räkenskaper på ett sådant sätt att den kan garantera att uppgifterna är riktiga och särskilt att de överensstämmer med de tillgångar som den förvarar för förvaringsinstitutets kunder.

c)

Regelbundet stämmer av förvaringsinstitutets interna räkenskaper och uppgifter mot motsvarande uppgifter för en tredje part till vilken den har vidaredelegerat förvaringsfunktioner i enlighet med artikel 22a.3 tredje stycket i direktiv 2009/65/EG.

d)

Inför lämpliga organisatoriska åtgärder för att minimera riskerna för förlust eller värdeminskning av finansiella instrument eller av rättigheter som är förenade med dessa instrument, till följd av missbruk av instrumenten, bedrägerier, bristfällig förvaltning, bristande dokumentation eller försumlighet.

e)

Innehar fondföretagets kontanter på ett konto eller konton i en centralbank i ett tredjeland eller ett kreditinstitut som auktoriserats i ett tredjeland, förutsatt att de tillsyns- och regleringskrav som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet av de behöriga myndigheterna i fondföretagets hemmedlemsstat betraktas som minst motsvarande de krav som tillämpas i unionen, i enlighet med artikel 22.4 c i direktiv 2009/65/EG.

a)

Inhämtar juridisk rådgivning från en oberoende fysisk eller juridisk person som bekräftar att den tillämpliga insolvenslagstiftningen medger åtskillnad av de tillgångar som tillhör förvaringsinstitutets fondföretagskunder från de egna tillgångarna och från andra kunders tillgångar, från tillgångar som förvaringsinstitutet innehar för egen räkning och från tillgångar som den innehar för kunder till förvaringsinstitutet som inte är fondföretag enligt artikel 16 i denna förordning, och att de tillgångar som innehas av förvaringsinstitutets fondföretagskunder inte ingår i den tredje partens egendom i fall av obestånd och inte är tillgängliga för utdelning bland, eller realisering till förmån för, fordringsägarna till den tredje part till vilken förvaringsuppgifterna har delegerats i enlighet med artikel 22a i direktiv 2009/65/EG.

b)

Säkerställer att villkoren i den tillämpliga insolvenslagstiftningen och rättspraxisen i tredjelandet medger att fondföretagets tillgångar som innehas av förvaringsinstitutets kunder hålls åtskilda och inte blir tillgängliga för utdelning bland, eller realisering till förmån för, fordringsägare som avses i led a, och att dessa villkor är uppfyllda vid ingående av delegeringsavtalet med förvaringsinstitutet samt fortlöpande under hela varaktigheten för delegeringen.

c)

Omedelbart underrättar förvaringsinstitutet om något av de villkor som avses i led b inte längre är uppfyllt.

d)

För korrekta och aktuella register och räkenskaper över fondföretagets tillgångar, på grundval av vilka förvaringsinstitutet när som helst kan fastställa tillgångarnas exakta art, lokalisering och ägandeskap.

e)

Regelbundet och under alla omständigheter varje gång en ändring inträffar, tillhandahåller en rapport till förvaringsinstitutet, med en redogörelse för de tillgångar som innehas av förvaringsinstitutets fondföretagskunder.

f)

Underrättar förvaringsinstitutet om ändringar av tillämplig insolvenslagstiftning och dess konkreta tillämpning.

a)

Fondföretaget har uppgett äganderätt som bevisligen inte är giltig, eftersom fondföretaget har upphört att ha äganderätt eller aldrig har haft äganderätt.

b)

Fondföretaget har definitivt fråntagits äganderätten till det finansiella instrumentet.

c)

Fondföretaget är definitivt oförmöget att direkt eller indirekt förfoga över det finansiella instrumentet.

a)

Den händelse som ledde till förlusten har inte orsakats av en handling eller underlåtenhet från förvaringsinstitutets sida eller från den tredje parts sida till vilken förvaringen av det finansiella instrumentet har delegerats i enlighet med artikel 22.5 a i direktiv 2009/65/EG.

b)

Förvaringsinstitutet kunde inte rimligen ha förhindrat den händelse som ledde till förlusten och har vidtagit alla försiktighetsåtgärder som åligger ett försiktigt förvaringsinstitut enligt etablerad branschpraxis.

c)

Förvaringsinstitutet skulle inte trots strikt och heltäckande vederbörlig aktsamhet kunnat förhindra förlusten, vilket dokumenteras genom följande:

a)

Naturfenomen utanför människans kontroll och påverkan.

b)

Antagande av lagar, dekret, förordningar eller beslut av en regering eller ett statligt organ, inklusive domstolar, som påverkar det finansiella instrument som depåförvaras.

c)

Krig, uppror eller andra allvarliga omvälvningar.

a)

Ingen får samtidigt vara ledamot både av förvaltningsbolagets ledningsorgan och av förvaringsinstitutets ledningsorgan.

b)

Ingen får samtidigt vara både ledamot av förvaltningsbolagets ledningsorgan och anställd hos förvaringsinstitutet.

c)

Ingen får samtidigt vara ledamot av förvaringsinstitutets ledningsorgan och anställd hos förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget.

d)

Om förvaltningsbolagets ledningsorgan inte utövar tillsynsfunktioner inom bolaget får högst en tredjedel av ledamöterna av det organ som utövar tillsynsfunktionerna bestå av ledamöter som samtidigt är ledamöter av ledningsorganet eller det organ som ansvarar för tillsyn eller är anställda hos förvaltningsinstitutet.

e)

Om förvaringsinstitutets ledningsorgan inte utövar tillsynsfunktioner inom förvaltningsinstitutet får högst en tredjedel av ledamöterna av det organ som utövar tillsynsfunktionerna bestå av ledamöter som samtidigt är ledamöter av förvaltningsbolagets ledningsorgan eller det organ i förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget som ansvarar för tillsyn, eller är anställda hos förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget.

a)

En bedömning som jämför fördelarna med att utse ett förvaringsinstitut med en koppling, eller en koncernkoppling, med fördelarna med att utse ett förvaringsinstitut som inte har någon koppling, eller någon koncernkoppling, med förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget, med beaktande av åtminstone kostnaderna, expertisen, den finansiella kapaciteten och kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls av de olika förvaringsinstitut som bedöms.

b)

En rapport på grundval av den bedömning som avses i led a, i vilken det beskrivs hur utnämningen uppfyller de objektiva förutbestämda kriterier som avses i punkt 1 och uteslutande gagnar fondföretagets och dess investerares intressen.

a)

identifierar alla intressekonflikter till följd av denna koppling,

b)

vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika sådana intressekonflikter.

a)

Om förvaltningsbolagets ledningsorgan och förvaringsinstitutets ledningsorgan även utför tillsynsfunktionerna inom respektive företag, ska minst en tredjedel av ledamöterna, eller två personer, beroende på vilket som är minst, i förvaltningsbolagets ledningsorgan och i förvaringsinstitutets ledningsorgan vara oberoende.

b)

Om förvaltningsbolagets ledningsorgan och förvaringsinstitutets ledningsorgan inte utför tillsynsfunktionerna inom respektive företag, ska minst en tredjedel av ledamöterna, eller två personer, beroende på vilket som är minst, i det organ som utövar tillsynsfunktionerna i förvaltningsbolaget och i förvaringsinstitutet vara oberoende.

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/31

(1)

När det gäller Cydia pomonella Granulovirus (CpGV), kalciumkarbid, natriumvätekarbonat, reskalur, Beauveria bassiana stam ATCC 74040 och Beauveria bassiana stam GHA har inga särskilda gränsvärden fastställts. Eftersom dessa ämnen inte heller har tagits upp i bilaga IV till förordning (EG) nr 396/2005 gäller det standardvärde på 0,01 mg/kg som fastställs i artikel 18.1 b i den förordningen. Kaliumjodid ingår i bilaga IV till förordning (EG) nr 396/2005.

(2)

När det gäller Cydia pomonella Granulovirus (CpGV) konstaterade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) (2) att dessa virus inte är patogena för människor och inte kommer att bilda några toxiner. Ämnet bör därför tas upp i bilaga IV till förordning (EG) nr 396/2005.

(3)

När det gäller kalciumkarbid fann myndigheten (3) att ämnet inte kommer in i livsmedelskedjan. Ämnet bör därför tas upp i bilaga IV till förordning (EG) nr 396/2005.

(4)

Kaliumjodid är ett mineralämne som får användas vid tillverkningen av kosttillskott i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG (4). Mot bakgrund av detta anses det lämpligt att för detta ämne ta bort fotnoten om krav på utvärdering enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005.

(5)

Natriumvätekarbonat är godkänt som allmänkemikalie i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (5). Med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2069 (6) anser kommissionen att ämnet bör tas upp i bilaga IV till förordning (EG) nr 396/2005.

(6)

När det gäller reskalur fann myndigheten (7) att ämnet bör tas upp i bilaga IV till förordning (EG) nr 396/2005.

(7)

När det gäller Beauveria bassiana stam ATCC 74040 och Beauveria bassiana stam GHA (8) kunde myndigheten inte bedöma riskerna för konsumenterna i samband med intag via födan eftersom det saknades vissa uppgifter, och det konstateras att det krävs närmare utredning av riskhanterare. Denna närmare utredning återges i respektive granskningsrapport (9)  (10), där man konstaterar att den risk för människor som metaboliter från dessa ämnen utgör är försumbar. Mot denna bakgrund anser kommissionen att dessa ämnen bör tas upp i bilaga IV till förordning (EG) nr 396/2005.

(8)

Förordning (EG) nr 396/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/34

(1)

Gränsvärden har fastställts för atrazin i bilaga II och i del B i bilaga III till förordning (EG) nr 396/2005.

(2)

Alla befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller atrazin har återkallats. I enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 396/2005 bör gränsvärdena för detta verksamma ämne i bilagorna II och III utgå.

(3)

I enlighet med artikel 43 i förordning (EG) nr 396/2005 bad kommissionen Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) att avge ett vetenskapligt yttrande om de tillfälliga gränsvärdena när det gäller spannmål efter en begäran om importtolerans från Argentina. Baserat på de resthaltsförsök som sökanden lagt fram till stöd för användningen av atrazin på majs i enlighet med god jordbrukspraxis i Argentina konstaterade myndigheten (2) att gränsvärdena för atrazin i spannmål bör sänkas till 0,05 mg/kg. Denna nivå motsvarar den befintliga relevanta bestämningsgränsen för atrazin i produkter av vegetabiliskt ursprung. De föreslagna gränsvärdena utgör inte en risk för konsumenternas hälsa i unionen.

(4)

Unionens handelspartner har inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) rådfrågats om de nya gränsvärdena, och deras synpunkter har beaktats.

(5)

Förordning (EG) nr 396/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

För att möjliggöra normal saluföring, bearbetning och konsumtion av produkter bör det i denna förordning föreskrivas övergångsåtgärder för produkter som framställts före den ändring av gränsvärdena som görs genom denna förordning och för vilka det finns uppgifter om att en hög konsumentskyddsnivå upprätthålls.

(7)

Innan de ändrade gränsvärdena blir tillämpliga bör medlemsstater, tredjeländer och livsmedelsföretagare ges en rimlig tidsperiod för att anpassa sig till de nya krav som följer av ändringen av gränsvärdena.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/47

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för användningen.

(2)

Denna förteckning får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 (2), antingen på kommissionens initiativ eller efter en ansökan.

(3)

Den 23 januari 2015 lämnades en ansökan in om godkännande av användningen av steviolglykosider (E 960) som sötningsmedel i senap. Ansökan gjordes därefter tillgänglig för medlemsstaterna i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(4)

Steviolglykosider är energifria, sötsmakande beståndsdelar som kan användas för att ersätta sackaros vid tillverkningen av senap och som därmed gör det möjligt att förlänga hållbarhetstiden och den mikrobiologiska stabiliteten (genom att minska sockerhalten förhindras jäsningsprocessen där socker är ett substrat) samtidigt som de efterfrågade organoleptiska egenskaperna bibehålls. Om det blir tillåtet att använda steviolglykosider i senap kan utbudet av senap breddas med en produkt som innehåller ett annat sötningsmedel än vad som använts tidigare och som har lite annorlunda smakegenskaper.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) har bedömt säkerheten hos steviolglykosider, som utvinns ur bladen från växten Stevia rebaudiana Bertoni, som sötningsmedel och avgav ett yttrande den 14 april 2010 (3). Myndigheten fastställde ett acceptabelt dagligt intag (ADI) för steviolglykosider, uttryckt som steviolekvivalenter, på 4 mg/kg kroppsvikt/dag.

(6)

Ett godkännande av detta sötningsmedel i senap vid en halt på 120 mg/kg (uttryckt som steviolekvivalenter) skulle leda till följande ökning av intaget av E 960: 0–0,133 % av ADI vid genomsnittlig konsumtion och 0–1,143 % av ADI vid hög konsumtion. Detta anses vara en ytterligare försumbar exponering för konsumenten och medför därför inte några risker.

(7)

Enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska kommissionen begära ett yttrande från myndigheten innan unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 uppdateras, utom i sådana fall där uppdateringen sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa. Eftersom ett godkännande av användningen av steviolglykosider (E 960) som sötningsmedel i senap utgör en uppdatering av förteckningen som sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa, krävs det inte något yttrande från myndigheten.

(8)

Användningen av steviolglykosider (E 960) som sötningsmedel i senap (livsmedelskategori 12.4) bör därför godkännas vid en maximihalt på 120 mg/kg.

(9)

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/49

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 170/2013 (2) fastställs övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av Kroatiens anslutning till unionen. Kapitel II avsnitt 2 i den förordningen handlar om fastställandet av överskottskvantiteter av socker i Kroatien på anslutningsdagen och borttagandet av dessa. Det fastställs särskilt tidsfrister inom vilka överskottskvantiteterna måste fastställas, inom vilka de måste tas bort och inom vilka identifierade operatörer i Kroatien måste lägga fram bevis för att kvantiteterna har tagits bort. Det fastställs även vilka referensperioder som ska användas vid beräkningen av de belopp Kroatien måste erlägga om överskottskvantiteterna inte tagits bort.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1345/2014 (3) fastställs de överskottskvantiteter av socker som lagrats i Kroatien före anslutningen och som måste tas bort från unionsmarknaden på Kroatiens bekostnad i enlighet med de tidsfrister som fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 170/2013, ändrad genom genomförandeförordning (EU) 2015/1407 (4).

(3)

Genom sin skrivelse av den 26 januari 2016 har Kroatien meddelat kommissionen att landet inte ifrågasätter skyldigheten att säkerställa att överskottskvantiteterna tas bort, såsom fastställs av kommissionen, men att de oförutsedda procedurmässiga problemen i samband med genomförandet av skyldigheten med att förmå berörda aktörer att ta bort de överskottskvantiteter som ledde till en förlängning av tidsfristerna inte helt kunnat lösas och att en kortare förlängning behövs. Det är därför lämpligt att förlänga tidsfristerna i genomförandeförordning (EU) nr 170/2013 med fyra månader.

(4)

Genomförandeförordning (EU) nr 170/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

I artikel 9.1 ska ”den 31 mars 2016” ersättas med ”den 31 juli 2016”.

2.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/51

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (2) fastställs bestämmelser om strängare offentlig kontroll av import av de foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som förtecknas i bilaga I till den förordningen (nedan kallad förteckningen) vid införselställena till de territorier som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 882/2004.

(2)

Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 669/2009 ska förteckningen ses över regelbundet och minst varje kvartal, med beaktande av åtminstone de informationskällor som anges i den artikeln.

(3)

Förekomsten och relevansen av livsmedelstillbud som nyligen anmälts genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder, resultaten från revisioner som direktoratet för hälsa och livsmedel: revision och analys vid generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet har genomfört i tredjeländer samt de kvartalsrapporter om sändningar av foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som medlemsstaterna har lämnat till kommissionen i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 669/2009 visar att förteckningen bör ändras.

(4)

De relevanta informationskällorna visar att nya risker uppkommit, i synnerhet när det gäller sändningar av jordnötter och produkter därav från Madagaskar, palmolja från Ghana och citroner från Turkiet, vilket kräver att en strängare offentlig kontroll införs. Poster avseende dessa sändningar bör därför läggas till i förteckningen.

(5)

Förteckningen bör också ändras genom strykning av posterna för de varor där den tillgängliga informationen visar att de relevanta säkerhetskraven i unionslagstiftningen på det hela taget uppfylls på ett tillfredsställande sätt och för vilka en strängare offentlig kontroll därmed inte längre är motiverad. Posterna i förteckningen avseende auberginer och bittergurka från Dominikanska republiken bör därför utgå.

(6)

För att säkerställa enhetlighet och tydlighet bör bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

(7)

Förordning (EG) nr 669/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

24.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/58

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.