3.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/1

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/4

(1)

Vid sitt 39:e möte den 19–20 juni 2014 i Nairobi Kenya enades AVS–EU-ministerrådet i ett gemensamt uttalande om att gå vidare med stängningen under ordnade former av Centrumet för företagsutveckling (nedan kallat centrumet) och med ändringen av bilaga III till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (AVS–EU-partnerskapsavtalet), och att i detta syfte delegera befogenheter till AVS–EU-ambassadörskommittén att föra ärendet vidare och anta nödvändiga beslut.

(2)

AVS–EU-ambassadörskommittén erinrar i sitt beslut nr 4/2014 (3) om att centrumets tillsynsmyndigheters befogenheter enligt bilaga III till AVS–EU-partnerskapsavtalet samt de detaljerade arrangemangen i AVS–EU-ministerrådets gemensamma uttalande ska respekteras vid stängningen av centrumet.

(3)

Enligt bilaga III till AVS–EU-partnerskapsavtalet ska AVS–EU-ambassadörskommittén övervaka centrumets övergripande strategi och utöva tillsyn över styrelsens arbete.

(4)

Enligt bilaga III till AVS–EU-partnerskapsavtalet ska centrumets styrelse fastställa budgetförordning, tjänsteföreskrifter och interna verksamhetsregler.

(5)

I sin begäran till AVS–EU-ambassadörskommittén, genom en skrivelse av den 19 oktober 2015, förklarade centrumets styrelse att man i samband med stängningen av centrumet önskade göra undantag från artikel 27.1 och 27.5 i AVS–EG-ambassadörskommitténs beslut nr 5/2004 av den 17 december 2004 om budgetförordning för Centrum för företagsutveckling (nedan kallad centrumets budgetförordning) och ansökte om förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten.

(6)

Ändringen av eller undantagen från centrumets budgetförordning och centrumets tjänsteföreskrifter (4), beroende på de behov som kan uppstå vid stängningen av centrumet under ordnader former, kräver ett flexibelt förfarande.

(7)

Kravet på att utse en revisionsfirma för en period om tre år enligt artikel 27.1 i centrumets budgetförordning och kravet på denna firma att varje år upprätta en lagstadgad revisionsrapport i enlighet med artikel 27.5 i den förordningen behöver anpassas för att säkerställa ett effektivare förfarande mot bakgrund av stängningen av organisationen.

3.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/8

(1)

Den 20 december 2014 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning vad gäller import till unionen av kiselmangan med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Undersökningen inleddes efter ett klagomål inlämnat den 10 november 2014 från Comité de Liaison des Industries de Ferro-Alliages (nedan kallad Euroalliages eller klaganden) som företrädde tre unionstillverkare. Klaganden står för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av kiselmangan. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och för därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, användare och intresseorganisationer som berörs samt de indiska myndigheterna om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(4)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(5)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval bland exporterande tillverkare i Indien och icke-närstående importörer i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(6)

På grund av det begränsade antalet kända unionstillverkare var det inte nödvändigt med ett stickprovsförfarande. Alla kända unionstillverkare informerades om inledandet av undersökningen och ombads att kontakta kommissionen och att delta i undersökningen.

(7)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att kontakta kommissionen och lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Fyra icke-närstående importörer svarade kommissionen men endast två lämnade de begärda uppgifterna och gick med på att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet beslutade kommissionen att det inte var nödvändigt med ett stickprovsförfarande.

(9)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla exporterande tillverkare i Indien att kontakta kommissionen och lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Ursprungligen svarade 21 exporterande tillverkare på frågeformuläret inom den givna tidsfristen. De rapporterade en total exportförsäljningsvolym som enligt uppgifter från Eurostat omfattade 48 % av den totala importen från Indien under undersökningsperioden.

(11)

Senare lämnade ytterligare 13 företag in stickprovsformulär och uttryckte en vilja att samarbeta. Kommissionen kontaktade dessa företag och bad dem att lämna fler uppgifter om deras export till unionen. Emellertid var det endast 11 företag som lämnade in de begärda uppgifterna.

(12)

Efter en rekommendation från förhörsombudet beslutade kommissionen att även dessa företag skulle betraktas som deltagande exporterande tillverkare i undersökningen, och företagen informerades om detta den 21 maj 2015. Därmed omfattade den totala exportvolymen från alla deltagande exporterande tillverkare 60 % av den totala importen från Indien (uppgifter från Eurostat).

(13)

Ett stickprov bestående av fyra grupper av exporterande tillverkare som stod för den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande valdes ursprungligen ut. Detta stickprov stod för 31 % av den totala exportvolymen från Indien till unionen enligt uppgifter från Eurostat och för 51 % av den totala volymen från samarbetsvilliga exportörer.

(14)

Senare meddelande ett av de fyra företag som ingick i urvalet kommissionen att det inte kunde fortsätta sitt samarbete som ett företag som ingår i urvalet. Således togs detta företag bort från stickprovet. De återstående tre företagen stod dock fortfarande för omkring 43 % av den totala exporten från Indien till unionen för de samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna och för omkring 26 % av den totala importen enligt uppgifter från Eurostat, och stickprovet ansågs därför fortfarande vara representativt.

(15)

Klaganden hävdade att stickprovet inte var representativt eftersom exporttyperna för den berörda produkten för två av de tre företagen i stickprovet inte var representativa för den största delen av indisk export. Vidare framhöll klaganden att stickprovet med de tre återstående företagen endast stod för 13 % av den totala exporten från Indien till unionen.

(16)

Klaganden begärde därför en revision av stickprovet eller tillämpning av artikel 18 i grundförordningen om det inte skulle finnas tillräckligt med tid för ett nytt stickprov.

(17)

Klagandens argument godtas inte. För det första står stickprovet för 26 % av den totala exporten från Indien till unionen, och inte 13 % som felaktigt hade kommunicerats till berörda parter i det informationsdokument som avses i skäl 26. För det andra är urvalskriteriet för stickprovet den största exportvolymen till unionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Det faktum att två av de företag som ingick i urvalet inte tillverkar och exporterar alla produkttyper innebär inte att stickprovet inte är representativt eftersom det samlade stickprovet omfattar alla typer av kiselmangan. För det tredje framhöll klaganden själv i klagomålet att alla kvaliteter och storlekar på kiselmangan ska betraktas som en enda produkt eftersom de alla har samma huvudsakliga kemiska och fysiska egenskaper och samma huvudsakliga användningsområden  (3). För det fjärde var det inte sannolikt att det faktum att ett av de företag i urvalet som hade relativt liten exportvolym avbröt samarbetet skulle påverka resultatet av undersökningen avsevärt eller innebära en betydande grad av bristande samarbete i fråga om stickprovet.

(18)

Därmed följer att klagandens begäran om att det antingen ska väljas ett nytt stickprov eller att artikel 18 i grundförordningen ska tillämpas bör avslås.

(19)

Vidare framhöll klaganden under en utfrågning den 18 november 2015 att export av kiselmangan av låg kvalitet till unionen bör undantas från exportvolymen för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet eftersom en sådan produkt av låg kvalitet inte kan användas som sådan av europeiska stålverk. Kommissionen påminner om att kiselmangan av låg kvalitet är en del av den berörda produkten och att en relevant volym exporterades till unionen. Därför godtas inte begäran om undantagande. Även om detta skulle godtas skulle påverkan på stickprovets representativitet vara obetydlig eftersom stickprovet fortfarande skulle stå för omkring en fjärdedel av den totala exporten från Indien till unionen.

(20)

Fem exporterande tillverkare från Indien lämnade in svar på frågeformuläret och begärde att få sina individuella dumpningsmarginaler fastställda.

(21)

Kommissionen ansåg att det var ogenomförbart att bevilja detta mot bakgrund av omständigheterna för undersökningen.

(22)

Kommissionen översände frågeformulär till de tre exporterande tillverkare eller grupper av tillverkare i Indien som ingick i urvalet, till alla kända unionstillverkare och till de importörer och användare som så begärde.

(23)

Svar på frågeformulären togs emot från de tre exporterande tillverkare eller grupper av tillverkare i Indien som ingick i urvalet, två unionstillverkare, två icke-närstående importörer i unionen och fem användare i unionen.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde var nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(25)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2013 till och med den 30 september 2014 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(26)

Kommissionen beslutade att inte införa provisoriska åtgärder. Alla berörda parter erhöll ett informationsdokument som angav orsakerna till undantaget från införande av provisoriska åtgärder. Flera berörda parter lämnade in skriftliga synpunkter rörande innehållet i informationsdokumentet. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. En utfrågning med klaganden ägde rum i närvaro av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden den 8 december 2015.

(27)

Kommissionen underrättade alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för dess avsikt att inte införa en definitiv antidumpningstull på import till unionen av kiselmangan med ursprung i Indien. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. En andra utfrågning med klaganden ägde rum i närvaro av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden den 20 januari 2016. Under den senare utfrågningen åtföljdes klaganden av den spanska unionstillverkaren FerroAtlantica, som inte representerades av klaganden och som inte hade samarbetat under förfarandet, vilket anges i avsnitt 5.

(28)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(29)

Den berörda produkten är kiselmangan (inbegripet ferrokiselmangan) med ursprung i Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7202 30 00 och ex 8111 00 11 (nedan kallad den berörda produkten).

(30)

Kiselmangan är en ferrolegering som i huvudsak består av mangan, kisel och järn och i regel innehåller mindre delar av andra element, såsom kol, fosfor, svavel och bor. Kiselmangan tillverkas genom smältning av manganmalm i elektriska ugnar och används främst som en källa till mangan och kisel vid stålproduktion.

(31)

Kiselmangan har flera olika kvaliteter beroende på halten mangan, kisel och kol, och kiselmangan säljs som stenar av olika storlekar beroende på kundernas behov. Alla kvaliteter och storlekar utgör dock en enda produkt, men en extrasumma betalas för en högre halt mangan eller kisel och för en kolhalt på under 0,1 %, vilket gör kiselmanganet lämpligt för tillverkning av rostfritt specialstål.

(32)

Högre eller lägre halt av övriga element, såsom fosfor och bor, påverkar inte priset, även om halten av sådana element över vissa tröskelvärden gör kiselmanganet olämpligt för viss tillverkning i senare led.

(33)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och används för samma grundläggande ändamål:

(34)

Kommissionen konstaterade därför i informationsdokumentet att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(35)

Några berörda parter hävdade att kiselmangan med en mycket låg kolhalt (mestadels mellan 0,05 % och 0,1 %, högst 0,2 % – kiselmangan med låg kolhalt) skulle vara en annan produkt än ”standard”-kiselmangan som innehåller tio gånger mer kol (högst 2 %). De förklarar att trots att de två produkterna har liknande kemiska element är de tekniska egenskaperna olika, vilket påverkar användningen av dem: kiselmangan med låg kolhalt används till rostfritt stål och specialstål medan standardkiselmangan används till kolstål. De anger även att de två typerna av kiselmangan inte är utbytbara. Kiselmangan med låg kolhalt kan användas till att tillverka standardstål, men standardkiselmangan kan inte användas till att tillverka rostfritt stål och specialstål. Vidare skulle användning av kiselmangan med låg kolhalt för tillverkning av standardstål inte vara rimligt eftersom kiselmangan med låg kolhalt är dyrare. Således använder de ståltillverkare som köper båda kiselmangantyperna dem i olika tillverkningar. Vidare påminde de om att de Förenta staternas myndigheter uteslöt kiselmangan med låg kolhalt från sin undersökning och framhöll att det faktum att kommissionen inte gjorde skillnad mellan de två typerna i en tidigare undersökning inte innebär att kommissionen bör föra samma resonemang i det här fallet. Slutligen menar de att effektiva tullkontroller och tester enkelt kan utföras vid misstanke om kringgående av tull (standardkiselmangan deklarerad som kiselmangan med låg kolhalt för att undvika antidumpningstull).

(36)

Kommissionen ansåg att kiselmangan bör betraktas som en enda produkt i denna undersökning. Kiselmangan är en ferrolegering som främst används för stålproduktion. Kiselmangan består undantagslöst av samma kemiska komponenter, fastän ibland med lite olika proportioner. Därmed är de två typerna av kiselmangan inte olika produkter, även om en del stål kräver kiselmangan med begränsad kolhalt som inte kan ersättas av standardkiselmangan. De varierande kolhalterna i olika typer av kiselmangan – samt varierande manganhalter – återges vederbörligen i produktkontrollnumrets struktur, vilket möjliggör jämförelse av de olika produkttyperna. Förenta staternas myndigheter uteslöt kiselmangan med låg kolhalt från produktdefinitionen i sina undersökningar eftersom det inte fanns några tillverkare av kiselmangan med låg kolhalt i Förenta staterna. Kommissionen ansåg redan i tidigare undersökningar att standardkiselmangan och kiselmangan med låg kolhalt i grund och botten är samma produkt, även för att undvika möjligt kringgående av tull via felaktig deklaration (kiselmangan med låg kolhalt kan inte särskiljas visuellt av tullmyndigheterna, varför det skulle krävas provning). Det faktum att kiselmangan med låg kolhalt är dyrare garanterar inte att tullmyndigheterna skulle kunna upptäcka möjliga kringgåenden på grundval av fakturapriset, i synnerhet inte om de två parterna i transaktionen är närstående eller kommer överens om priskompensation. Följaktligen avvisas invändningen.

(37)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(38)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen och undersökte huruvida varje samarbetsvillig exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden för varje produkttyp var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(39)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda det faktiska försäljningspriset på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(40)

Normalvärdet grundar sig på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(41)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioderna.

(42)

Normalvärdet grundar sig på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp av enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(43)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(44)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens likadana produkt under undersökningsperioden:

(45)

För ett företag som ingick i urvalet grundar sig normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp i enlighet med den metod som beskrivs i skäl 40. För de andra två företag som ingick i urvalet beräknades normalvärdet för vissa produkttyper genom användning av den metod som beskrivs i skäl 44. För övriga produkttyper som såldes vid normal handel grundade sig normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp i enlighet med den metod som beskrivs i skäl 40.

(46)

De exporterande tillverkarna exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående handlare utanför unionen.

(47)

Exportpriset fastställdes därför på grundval av det pris som faktiskt betalades eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(48)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(49)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(50)

I detta hänseende tillämpade Indiens myndigheter två system för stimulans av exporten, närmare bestämt DDB (Duty Draw Back) och FPS (Focus Product Scheme). DDB-systemet tillhandahöll en återbetalning på 1,7 % av exportvärdet pris fritt ombord (FOB) för importtullar och skatter på importerade material om dessa insatsvaror användes för tillverkning av slutvarorna för export. FPS är en förmån på 4 % av FOB-värdet som tilldelas vissa produkter som exporteras, utan några ytterligare villkor som sammankopplar de exporterade och importerade varorna.

(51)

Ett företag begärde en justering för DDB på grundval av artikel 2.10 b i grundförordningen. Företaget kunde emellertid inte uppvisa kopplingen mellan importerat råmaterial och exporterade slutvaror, såsom krävs enligt artikel 2.10 b. Kommissionen godtog därför inte denna begäran.

(52)

Ett annat företag begärde en justering för både DDB och FPS på grundval av artikel 2.10 k i grundförordningen. Vad gäller DDB kan en begäran inte godtas enligt artikel 2.10 k om det finns en specifik rättslig grund till den enligt artikel 2.10 b i grundförordningen och villkoren i den senare inte uppfylls. Eftersom företaget inte kunde uppvisa någon koppling mellan de importerade insatsvarorna och de exporterade varorna avvisade kommissionen denna begäran.

(53)

Vad gäller FPS visade de bevishandlingar som tillhandahölls av företaget inte att kunderna på hemmamarknaden permanent betalar ett annat pris på grund av FPS-systemet, såsom krävs enligt artikel 2.10 k i grundförordningen. Bevisningen visade snarare att de summor som erhållits från Indiens myndigheter enligt FPS-systemet helt enkelt skapade en permanent skillnad i försäljningsintäkterna mellan inhemsk försäljning och exportförsäljning. Kommissionen konstaterade därför att denna begäran saknar grund.

(54)

För de exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(55)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i stickprovet.

(56)

Nivån på samarbetsviljan ansågs vara låg, eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna endast utgjorde 60 % av den totala exporten från Indien till unionen under undersökningsperioden.

(57)

Kommissionen beräknade därför marginalen för hela landet på grundval av genomsnittet för de högsta dumpade transaktionerna för ett av de företag som ingick i urvalet.

(58)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset för kostnader, försäkring och frakt (cif-priset) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(59)

Den likadana produkten tillverkades av fyra unionstillverkare under undersökningsperioden. På grundval av tillgängliga uppgifter från klagomålet finns det inga andra unionstillverkare av den likadana produkten i unionen. Två unionstillverkare som utgör klaganden, Comilog Dunkerque och OFZ, samarbetade. En annan unionstillverkare (Italghisa i Italien) som stödde klagomålet avbröt samarbetet strax efter inledandet av undersökningen. Dess tillverkningsvolym var dock marginell. FerroAtlantica, den fjärde unionstillverkaren, samarbetade inte men motsatte sig inte undersökningen.

(60)

För att skydda sekretessen avseende uppgifterna från de två samarbetsvilliga unionstillverkarna är alla värden uttryckta i intervall. Under undersökningsperioden uppgick den totala unionstillverkningen till [213 000/282 000] ton. De två samarbetsvilliga unionstillverkarna tillverkade [85 000/113 000] ton, vilket motsvarar omkring [35 %/47 %] av den totala unionstillverkningen.

(61)

Flera berörda parter lämnade synpunkter gällande definitionen av unionsindustrin. För det första ansåg de att det faktum att FerroAtlantica inte räknades med bland klagandena väcker frågor kring kommissionens konstaterande att återstående tillverkare kan anses utgöra en betydande del av unionsindustrin, såsom krävs enligt artikel 4.1 i WTO:s antidumpningsavtal och artikel 4.1 i grundförordningen. För det andra ansåg de att om analysen av ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrin hade beaktat även FerroAtlantica och i synnerhet dess lönsamhet under skadeundersökningsperioden skulle den påföljande skadebilden ha sett väldigt annorlunda ut. För det tredje hävdade de att det var ett taktiskt val att FerroAtlantica inte räknades med bland klagandena, som enbart motiverades av syftet att förvränga skadebilden, eftersom FerroAtlantica var en aktiv klagande i tidigare antidumpningsundersökningar som inletts av kommissionen.

(62)

Kommissionen avvisade dessa synpunkter enligt följande: i) FerroAtlantica kontaktades vederbörligen av kommissionen och ett frågeformulär skickades till företaget. Detta innebär att företaget, även om det inte är en klagande, hade en likvärdig möjlighet att träda fram, uttrycka sina åsikter och samarbeta genom att lämna över de begärda uppgifterna till kommissionen. Företaget samarbetade dock inte och förblev tyst. Kommissionen har varken möjlighet att tvinga eller förhindra företaget att samarbeta. Därför vore det ohållbart för kommissionen att utesluta företaget i fråga. Tillgängliga uppgifter rörande detta företag tillhandahölls i gengäld i klagomålet och användes i skadeundersökningen enligt förklaringen nedan i skäl 88. ii) De två unionstillverkarna samarbetade och tillhandahöll de nödvändiga uppgifterna. De stod för omkring [35 %/47 %] av den totala unionstillverkningen. Kommissionen ansåg denna procentsats vara tillräckligt hög för att konstatera att de två tillverkarna är en betydande del av den inhemska tillverkningen. En betydande del innebär inte nödvändigtvis den största delen enligt artikel 4.1 i grundförordningen (4), vilket är förenligt med den tolkning som görs av ett liknande begrepp i artikel 4.1 i WTO:s antidumpningsavtal (5). iii) Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna grundade sig på uppgifter från de två samarbetsvilliga unionstillverkarna. Om de mikroekonomiska uppgifterna för FerroAtlantica hade beaktats skulle de olika ekonomiska indikatorerna eventuellt ha kunnat visa andra utvecklingstrender, men eftersom de två samarbetsvilliga unionstillverkarna står för en betydande del av unionsindustrin är en analys på grundval av uppgifter från dem rimlig.

(63)

Den totala förbrukningen i unionen fastställdes genom att den totala importen i unionen adderades till alla unionstillverkares försäljning på hemmamarknaden. Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (i ton)

(64)

Förbrukningen i unionen minskade under åren, i enlighet med minskningen i unionstillverkningen av stål och förbrukningen av stål i unionen.

(65)

Importvolymen fastställdes med hjälp av uppgifter från Eurostat och med beaktande av alla importförfaranden, däribland aktiv förädling. Ursprunget till en betydande importvolym specificeras inte av kommersiella eller militära skäl inom ramen för handel med tredjeländer. Med hjälp av tullmyndigheterna i en medlemsstat kunde kommissionen dela upp en del av denna volym efter ursprungsland. Vid tilldelning av denna ”ospecificerade” import till respektive ursprungsland förändras inte den övergripande importutvecklingen nämnvärt. För att bibehålla sekretessen avseende denna import anges emellertid importsiffrorna i intervall.

(66)

Importen från Indien utvecklades enligt följande:

Tabell 2

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(67)

Importen från Indien står för omkring en fjärdedel av den totala importen till unionen och har den största marknadsandelen av den totala importen till unionen.

(68)

Importen från Indien ökade avsevärt under 2012 jämfört med 2011 men minskade igen under efterföljande år till en nivå under undersökningsperioden som var något högre än under 2011. Utvecklingen för importen från Indien liknade utvecklingen för tillverkning och försäljning för unionsindustrin och var den motsatta jämfört med utvecklingen för importen från övriga tredjeländer (importen från Indien ökade under 2012 medan importen från övriga tredjeländer minskade, och omvänt) under 2013 och under undersökningsperioden.

(69)

Klaganden hävdade att marknadsandelen från Indien har ökat betydligt från 2008 till 2013.

(70)

Som anges i skäl 25 omfattade emellertid den granskning av utvecklingstendenser som är relevanta för en bedömning av skadan perioden från den 1 januari 2011 till slutet av undersökningsperioden. Några uppgifter från längre tillbaka än 2011 granskades därför inte och kunde inte heller beaktas.

(71)

Det vägda genomsnittliga priset för importen till unionen från Indien utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro/ton)

(72)

Priset för import från Indien sjönk i överensstämmelse med unionsindustrins försäljningspris. Uppgifter från Eurostat visar också att importen från Indien är billigast bland importen från de främsta länderna för export av kiselmangan.

(73)

Kommissionen bedömde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(74)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av de samarbetsvilliga unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden.

(75)

En kvalitetsjustering gjordes för att ta hänsyn till den lägre andelen mangan i kiselmangan som såldes av de indiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet (om och när det fanns grund för det). Justeringen gjordes med hjälp av proportionell skalning (pro-rata scaling) som allmänt används inom industrin för att få ett riktmärke för priset för den berörda produkten mot standardkiselmangan (65 % mangan och 16 % kisel).

(76)

En av de indiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet sålde kiselmangan med låg kolhalt till unionen. Kiselmangan med låg kolhalt tillverkas av unionsindustrin men inte av de två samarbetsvilliga unionstillverkarna. För att garantera en rättvis jämförelse mellan indisk kiselmangan med låg kolhalt och unionens standardkiselmangan uppjusterade kommissionen unionens genomsnittliga försäljningspris med hjälp av det genomsnittliga marknadspriset för kiselmangan med låg kolhalt. Genom att göra detta tog kommissionen hänsyn till det faktum att ett högre pris betalas för kiselmangan med låg kolhalt än för standardkiselmangan.

(77)

Mot bakgrund av detta kunde man konstatera att en indisk exporterande tillverkare som ingick i urvalet underskred unionsindustrins priser med 6,5 % och att de andra två indiska tillverkare som ingick i urvalet inte underskred unionens priser.

(78)

För de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna konstaterades begränsat underskridande på grundval av genomsnittliga importpriser enligt uppgifter från Eurostat, utan justering för kvalitetsskillnader eller olika handelsled.

(79)

Flera berörda parter hävdar att en jämförelse mellan unionspriser och indiska priser på grundval av genomsnittliga priser enligt Eurostat är vilseledande. Två berörda parter föreslog att kommissionen skulle justera Indiens genomsnittliga pris enligt antagandet att den genomsnittliga manganhalten i indisk kiselmangan är 58 %. En part föreslog att det ukrainska genomsnittliga priset på grundval av uppgifter från Eurostat bör justeras enligt antagandet att den genomsnittliga manganhalten i ukrainsk kiselmangan är 68 %. Dessa parter hävdade att det indiska genomsnittliga priset efter sådana justeringar inte skulle vara lägre än de priser som debiteras av unionstillverkarna eller av tillverkare i övriga tredjeländer.

(80)

Kommissionen känner till det faktum att uppgifterna från Eurostat innehöll alla grader/kvaliteter av den berörda produkten och att de inte möjliggjorde en korrekt jämförelse mellan produkttyperna. I brist på mer exakta uppgifter per produkttyp, i synnerhet med tanke på de icke-samarbetsvilliga indiska tillverkarna, kan användningen av genomsnittliga priser i skadeanalysen inte frångås och bedömningen görs under alla omständigheter med tillbörlig omsorg tillsammans med övriga skadeindikatorer.

(81)

En berörd part förklarade att den proportionella justeringen på grundval av manganhalt inte motsvarar hela prisskillnaden eftersom köparen av produkten av lägre kvalitet måste bära kostnaderna för att få bort de återstående orenheterna. En berörd part hävdade att den struktur för produktkontrollnumret som användes av kommissionen inte särskilde mellan olika typer av kiselmangan med en manganhalt på under 60 %, vilket gör jämförelsen av beräkningarna av prisunderskridandet olämplig. En annan berörd part noterade att resultaten är inkorrekta på grund av att man skapar intervall avseende manganhalten.

(82)

Kommissionen avvisade dessa invändningar eftersom den proportionella justeringen grundar sig på en allmänt erkänd marknadspraxis och därför är lämplig. Den berörda parten tillhandahöll inte heller någon alternativ metod. Den justering som gjordes av manganhalten för de indiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet grundade sig på den exakta halt som bekräftades under undersökningen. Därmed skiljer den mellan olika typer, till och med för kiselmangan med en manganhalt på under 60 %.

(83)

En berörd part hävdade att kiselmangan som tillverkas av unionsindustrin är dyrare eftersom den innehåller färre orenheter, såsom fosfor och bor, än kiselmangan som tillverkas i Indien. Denna part tillhandahöll uppgifter om krav från kunder som ville ha kiselmangan som innehöll mindre än en viss procentsats fosfor och bor, och att kunderna således var villiga att betala en extrasumma för detta.

(84)

De uppgifter som lämnades bevisade dock inte att fosfor- och borhalten påverkade priset. De visade bara att vissa användare kunde kräva att den kiselmangan som de köpte skulle ha en fosfor- och borhalt under ett visst tröskelvärde – för att tillverka vissa specialstålprodukter. Utan tydlig bevisning för att en extrasumma betalas avvisas denna invändning.

(85)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter invände klaganden att det inte är ovanligt att finna en del prisunderskridande på en råvarumarknad och att förekomsten av prisunderskridande inte i sig är ett krav för att fastställa förekomsten av skada. Kommissionen grundade sina slutsatser om skada på flera indikationer och graden av prisunderskridande i det här fallet har inte varit avgörande för fastställandet av skada, såsom anges i avsnitt 5.5.

(86)

Klaganden hävdade att kommissionen tillämpade en annan metod för beräkning av dumpningsmarginalen och fastställandet av prisunderskridandet eftersom den använde de mest dumpade transaktionerna för att fastställa dumpningsmarginalen men inte för prisunderskridandet.

(87)

Kommissionen ser ingen anledning att tillämpa samma metod för beräkning av prisunderskridande som för beräkning av dumpning. Syftet med beräkningarna är helt olika: Beräkningarna av de mest dumpade transaktionerna syftade till att beräkna dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkare, medan beräkningarna av prisunderskridande inte gjordes för att räkna ut några exakta marginaler utan för att granska effekten av dumpad import på priser, såsom krävs enligt artikel 3.3 i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

(88)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. Skadeindikatorerna grundar sig på de specifika uppgifter som tillhandahölls av de två samarbetsvilliga unionstillverkarna, klagandena i det här fallet, som stod för en betydande del av den totala unionstillverkningen under undersökningsperioden. Uppgifter gällande alla unionstillverkare granskades också beträffande följande indikatorer då de fanns tillgängliga i klagomålet: Förbrukning i unionen, marknadsandel, tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning och produktivitet. Såsom förklaras i skäl 60 är alla värden uttryckta i intervall för att skydda sekretessen avseende uppgifterna från de två samarbetsvilliga unionstillverkarna.

(89)

Skadeindikatorerna är: tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek, återhämtning från tidigare dumpning, genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(90)

En berörd part kritiserade att en del av FerroAtlanticas uppgifter togs i beaktande för de mikroekonomiska indikatorerna (försäljningsvolym och marknadsandel, tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, sysselsättning och produktivitet) men inte för resterande mikroekonomiska indikatorer. Denna invändning avvisas eftersom FerroAtlantica inte samarbetade och kommissionen därför inte hade några mikroekonomiska uppgifter från detta företag till sitt förfogande.

(91)

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande (ton)

(92)

Tillverkningsvolymen under 2013 och under undersökningsperioden var mindre än i början av skadeundersökningsperioden. 2012 utgör en produktionstopp. På grund av ett beslut av en del av unionsindustrin ökade produktionskapaciteten för unionsindustrin som helhet under 2012 jämfört med 2011 och förblev ungefär densamma efteråt. Som en följd av detta minskade kapacitetsutnyttjandet avsevärt.

(93)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym (ton) och marknadsandel

(94)

Försäljningsvolymen ökade under 2012 jämfört med 2011 och minskade under 2013. Försäljningsvolymen under undersökningsperioden var mindre än under 2011. År 2012 utgjorde en försäljningstopp. Eftersom minskningen av försäljningen proportionellt sett var lägre än minskningen av förbrukningen har emellertid marknadsandelen ökat och var större under undersökningsperioden än under 2011.

(95)

Under skadeundersökningsperioden registrerade unionsindustrin ingen tillväxt men lyckades bibehålla marknadsandelen i en svår situation med minskande förbrukning.

(96)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(97)

Antalet anställda ökade under 2012 och minskade under efterföljande period. Produktiviteten, mätt som producerad enhet per anställd, fluktuerade och var under undersökningsperioden högre än under 2011.

(98)

Alla dumpningsmarginaler ligger över miniminivån och för en exporterande tillverkare ligger de väsentligt över den nivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från Indien.

(99)

Antidumpningsåtgärderna mot import av kiselmangan med ursprung i Kina och Kazakstan upphörde under 2012. Det fanns ingen begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång. Det finns ingen indikation om att unionsindustrin inte skulle ha återhämtat sig från inverkan av tidigare dumpning innan dumpningen från Indien började.

(100)

Det vägda genomsnittliga försäljningspriset per enhet som de två samarbetsvilliga unionstillverkarna tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspris i unionen

(101)

Genomsnittligt försäljningspris per enhet för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna sjönk år efter år.

(102)

Tillverkningskostnaderna minskade, främst på grund av en sänkning av priset för de två huvudsakliga faktorerna för tillverkningskostnad: manganmalm och kraft.

(103)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd (euro)

(104)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd beräknas genom att man dividerar de totala arbetskraftskostnaderna för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna under en bestämd period med det totala antalet anställa under samma period. De totala arbetskraftskostnaderna ökade under 2012 och 2013, men minskade nästan till 2011 års nivå under undersökningsperioden. Antalet anställda minskade också under åren, mer (förhållandevis) än minskningen av arbetskraftskostnaderna. Som en följd av detta ökade den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd.

(105)

De två samarbetsvilliga unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lager

(106)

Lagernivåerna ökade under 2012 och 2013 och minskade under undersökningsperioden men låg fortfarande över 2011 års nivå. Detta gäller även för förhållandet mellan lager och tillverkning.

(107)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(108)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av kiselmangan till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten var negativ under hela skadeundersökningsperioden. Det värsta året var 2011. Situationen började förbättras under 2012 men försämrades igen under efterföljande år och under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden förbättrades situationen något jämfört med 2011.

(109)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Utvecklingen för nettokassaflödet är cyklisk, den gick ned 2012, upp 2013 och ned igen under undersökningsperioden.

(110)

Investeringsnivån minskade under skadeundersökningsperioden.

(111)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Eftersom investeringsnivån minskade förbättrades räntabiliteten (alltid negativ eftersom de två samarbetsvilliga företagen gick med förlust) under skadeundersökningsperioden.

(112)

Faktorer som utveckling av tillverkningsvolym, kapacitetsutnyttjande samt försäljningsvolym och pris visar en tydlig negativ utveckling för hela unionsindustrin.

(113)

Vad gäller de två samarbetsvilliga unionstillverkarna visar indikatorerna att de har gått med förlust under hela skadeundersökningsperioden. Deras försäljningspris och -volym för kiselmangan minskade konstant och detta kompenserades inte tillräckligt av den samtidiga sänkningen av tillverkningskostnaderna. Andra indikatorer som kassaflöde och räntabilitet var också negativa under hela skadeundersökningsperioden eller följde en nedåtgående trend.

(114)

På grundval av ovanstående uppgifter och med hänsyn till de två samarbetsvilliga unionstillverkarna drog kommissionen slutsatsen att en betydande del av unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.1 efter en utvärdering av alla relevanta ekonomiska faktorer och index som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd, såsom anges i artikel 3.5 i grundförordningen.

(115)

Några berörda parter hävdade att deras ekonomiska faktorer, även med beaktande av enbart de ekonomiska faktorerna för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna, inte uppvisar någon väsentlig skada. De underströk till exempel att försäljningsvolymen uttryckt som marknadsandel ökade för de samarbetsvilliga unionstillverkarna, även om den minskade i absoluta tal. De ansåg att detta är en positiv utveckling mot bakgrund av den minskande efterfrågan på kiselmangan. De betonade i synnerhet att situationen för de samarbetsvilliga unionstillverkarna förbättrades från 2012 till slutet av undersökningsperioden, även om de gick med förlust under hela skadeundersökningsperioden. De ansåg detta vara ytterligare en positiv utveckling.

(116)

Kommissionen håller med om att inte alla ekonomiska faktorer och index som är av betydelse för industrins tillstånd uppvisar en negativ utveckling. Faktum kvarstår dock att de flesta ekonomiska och finansiella faktorer uppvisar en negativ situation för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna. Kommissionen avvisar därför denna invändning.

(117)

Klaganden påstod att kommissionen genom att hänvisa till artikel 3.5 insåg att den dumpade importen faktiskt har gett upphov till väsentlig skada.

(118)

Detta var emellertid inte det som kommissionen fastslog. Kommissionen fastslog först att en betydande del av unionsindustrin lidit väsentlig skada, utan att hänvisa till möjliga orsaker till denna skada. Därefter undersökte kommissionen, i enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen, huruvida den dumpade importen från Indien vållade väsentlig skada.

(119)

Klagandens resonemang – att om en utvärdering av alla relevanta ekonomiska faktorer och index som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd, såsom anges i artikel 3.5 i grundförordningen, leder till slutsatsen att unionsindustrin lidit skada så innebär detta även att skadan har orsakats av dumpad import – är en feltolkning av grundförordningen. Såsom anges i artikel 3.6 i grundförordningen är ett av de villkor som ska uppfyllas för att en antidumpningstull ska få införas att den dumpade importen vållar skada. Detta kräver en fullständig analys av orsakssamband och är inte bara ett antagande såsom klaganden påstår. En sådan analys görs i avsnitt 6.

(120)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från Indien vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(121)

Kommissionen observerade inte något tidsmässigt samband mellan utvecklingen av den svåra ekonomiska situationen för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna och ökningen av volymen av dumpad import från Indien. Importvolymen från Indien ökade under 2012 jämfört med 2011 men minskade därefter (se tabell 11), både i absoluta tal och i förhållande till tillverkning och förbrukning i unionen. Detta uppvisar en motsatt utveckling jämfört med situationen för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna, vilka drabbades av de största förlusterna under 2011 (när importvolymen från Indien var som minst, både i absoluta tal och i förhållande till tillverkning och förbrukning) och de minsta förlusterna under 2012 (när importvolymen från Indien var som störst, återigen både i absoluta tal och i förhållande till tillverkning och förbrukning). På liknande sätt försämrades den finansiella situationen för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna under undersökningsperioden men importvolymen från Indien minskade, både i absoluta tal och i förhållande till tillverkning och förbrukning, jämfört med 2013.

Tabell 11

Import- och försäljningsvolym (i ton), marknadsandel och lönsamhet

(122)

Klaganden förklarade den motsatta utvecklingen mellan importvolymen och lönsamheten för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna enligt följande: På grund av ovanliga energikostnader i en medlemsstat under 2011 hade en unionstillverkare en större förlust under 2011 än under 2012 när energikostnaderna sänktes. I frånvaro av sådana ovanliga energikostnader under 2011 skulle utvecklingen visa att den största förlusten för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna skedde under undersökningsperioden.

(123)

Kommissionen godtog att en av de två samarbetsvilliga unionstillverkarna under 2011 stod inför ovanliga energikostnader. Den motsatta utvecklingen förblir dock densamma, även efter justering av kostnaderna för tillverkning och lönsamhet för året i fråga. Den största förlusten för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna (som skedde under undersökningsperioden) sammanfaller med en minskad importvolym från Indien, både i absoluta tal och i förhållande till tillverkning och förbrukning i unionen.

(124)

Dessutom hävdade klaganden att en analys på årsbasis (dvs. utvecklingen av dumpad import mot försämringen av resultatet varje år) inte var korrekt på en råvarumarknad och föreslog att analysen skulle grunda sig på utvecklingen mellan 2011 och undersökningsperioden och föreslog följande metod. För det första beräknade klaganden det som denne ansåg vara den faktiska förbrukningen av kiselmangan i unionen som procentandel av stålproduktionen i unionen (enligt antagandet att en bestämd mängd kiselmangan krävs för att tillverka ett ton stål) och uppgav att den faktiska förbrukningen förblivit relativt stabil under hela perioden januari 2011 till april 2013. För det andra beräknade klaganden den synliga förbrukningen av kiselmangan i unionen som inhemsk tillverkning plus import minus export för samma period och uppgav att den synliga förbrukningen ökade väsentligt på grund av ökningen av import från Indien. För det tredje ansåg klaganden att skillnaden mellan den faktiska förbrukningen och den synliga förbrukningen berodde på lageruppbyggnaden av indisk import från 2011 till april 2013. Slutligen ansåg klaganden att den överskridande lageruppbyggnaden släpptes ut på unionsmarknaden från och med april 2013 vilket ledde till ett överutbud med åtföljande nedpressning av priserna, trots att importen från Indien samtidigt minskade.

(125)

Kommissionen beräknade förbrukningen i unionen av kiselmangan som summan av inhemsk försäljning plus import. Klaganden förklarade inte varför denna metod inte kan anses vara korrekt. Förbrukningen i unionen uppvisade en nedåtgående utveckling under skadeundersökningsperioden, i överensstämmelse med en global utveckling med minskad efterfrågan på kiselmangan. Kommissionen noterade att både försäljningen för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna och importen från alla tredjeländer minskade under skadeundersökningsperioden. Importen från alla tredjeländer påverkades emellertid mer av den minskade förbrukningen, medan de två samarbetsvilliga unionstillverkarna lyckades behålla sin marknadsandel. Dessutom ökade den indiska importen under 2012 bland importen från alla tredjeländer för att därefter minska, medan importen från övriga tredjeländer minskade under 2012 för att därefter öka.

(126)

Kommissionen ansåg att klagandens påstående om effekten av en massiv lageruppbyggnad för indisk import inte var tillräckligt underbyggt. Inga statistiska uppgifter tillhandahölls som var specifika för indisk import av kiselmangan och dess förbrukning över tid. Således bevisades det inte att pressen på unionens försäljningsvolym och -priser under undersökningsperioden berodde på inverkan av indisk import under de två föregående åren.

(127)

De uppgifter som tillhandahölls av klaganden ledde enbart till slutsatsen att den faktiska förbrukningen var mindre än den synliga förbrukningen mellan mars 2011 och mars 2012 och att denna lageruppbyggnad skulle ha släppts ut på marknaden från och med mars 2012, varefter den faktiska förbrukningen verkar ha varit något större än den synliga förbrukningen. Enligt det diagram som klaganden tillhandahöll under utfrågningen i december 2015 skulle ett överskottslager ha övertagits mellan mars 2012 och september 2013, men inte ha haft någon inverkan under undersökningsperioden (oktober 2013 till september 2014). Dessutom möjliggjorde de allmänna uppgifterna inte en isolering av indisk import från övrig import. Därför är det inte tydligt vad som skulle ha varit källan till den påstådda massiva lageruppbyggnaden. Källan skulle ha kunnat vara import från Indien, men även import från tredjeländer eller till och med unionsindustrin där väsentliga lagerökningar har iakttagits sedan 2011 (se tabell 9). Vidare verkar det finnas få kommersiella motiv till en påstådd massiv lageruppbyggnad under 2011 och tidigare som ska ha släppts ut på unionsmarknaden i slutet av 2013 och under 2014 (under undersökningsperioden), med tanke på marknadsutvecklingen för kiselmangan sedan 2011 (minskande förbrukning i samband med sjunkande priser, hållbarhetstid på mindre än ett år). Därför avvisades invändningen att en massiv lageruppbyggnad av indisk import skulle ändra tolkningen av importuppgifterna under undersökningsperioden.

(128)

Kommissionen begärde i sitt informationsdokument och i en separat begäran till alla kända importörer att de berörda parterna skulle tillhandahålla uppgifter om import av kiselmangan med en låg manganhalt (50 % och mindre) som en del av den berörda produkten för att bedöma volymen hos och det genomsnittliga priset för sådan import. Dessutom var syftet att tydliggöra den tekniska och ekonomiska genomförbarheten i att använda kiselmangan av låg kvalitet (som sådan eller efter blandning) och dess påverkan på unionsmarknaden.

(129)

Kommissionen tog inte emot några synpunkter från importörer men däremot en del återkoppling från övriga berörda parter.

(130)

En indisk tillverkare påpekade att kiselmangan med en låg manganhalten är en produkt av lägre kvalitet och därför säljs till ett lägre pris. Om priset justeras för att ta hänsyn till den lägre manganhalten skulle emellertid det justerade priset vara helt förenligt med priset för standardkiselmangan. Denna berörda part lade till att importvolymen för sådan kiselmangan som ligger under normen till unionen är liten och således inte kan vålla skada för unionsindustrin.

(131)

En annan grupp av indiska tillverkare framhöll att kiselmangan av låg kvalitet kan användas direkt i elektriska ljusbågsugnar eller blandas med kiselmangan av högre kvalitet för att erhålla en standardprodukt, inte enbart kiselmangan med en järnhalt på 72 % (i typfallet från Ukraina). De noterade att den tekniska genomförbarhetsstudie som lämnats in av klaganden inte exkluderade den tekniska genomförbarheten vad gäller blandning. De tillstod att blandning medför en extra kostnad men inte till den grad som beskrevs av klaganden. De höll med om att denna typ av kiselmangan säljs till ett lägre pris just på grund av den låga manganhalten, och således bör en prisjämförelse med standardkiselmangan göras efter en proportionell justering som skulle visa på liknande priser.

(132)

Klaganden framhöll att kiselmangan av låg kvalitet inte används som sådan av stålverken i unionen och att deras kunder inte skulle ta risken att använda en blandning av olika grader av kiselmangan av kvalitetsskäl. Klaganden hävdade också att denna produkt, som ligger under normen, representerar ett tillfälligt fenomen som inte är orsaken till den skada som vållats dem.

(133)

Vad gäller den dumpade importens inverkan på priserna noterade kommissionen att det genomsnittliga priset för både den dumpade importen av kiselmangan från Indien och priserna för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna sjönk under skadeundersökningsperioden. Däremot fann man nästan inget prisunderskridande, såsom nämns i skäl 77 och följande.

(134)

Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns något tidsmässigt samband mellan utvecklingen av den svåra ekonomiska situationen för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna och ökningen av volymen av dumpad import från Indien. Undersökningen fastställde att det förekom motsatt utveckling mellan ökningen av volymen av dumpad import och den skada som vållats de två samarbetsvilliga unionstillverkarna. Dessutom ökade marknadsandelen för den dumpade importen under skadeundersökningsperioden, men endast från [18 %/24 %] till [23 %/30 %]. Marknadsandelen visade inte en kontinuerligt ökande utveckling och priserna underskred inte, eller endast med liten marginal, unionsindustrins priser.

(135)

Mot bakgrund av bristen på ett tidsmässigt samband mellan försämringen av den ekonomiska situationen för de samarbetsvilliga unionstillverkarna och utvecklingen vad gäller volym och marknadsandel för den dumpade importen av kiselmangan från Indien drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importens inverkan på situationen för unionsindustrin inte kan klassificeras som väsentlig i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Under dessa omständigheter kunde det inte bevisas att volymen av och/eller prisnivåerna för den indiska dumpade importen var orsaken till den skada som de två samarbetsvilliga tillverkarna lidit.

(136)

Eftersom ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit inte kunnat fastställas fanns det ingen anledning att meddela några beräkningar gällande prisunderskridande eftersom dessa endast är relevanta för fastställandet av en åtgärdsnivå. Därför avvisade kommissionen klagandens invändning om att kommissionen misslyckats med att beräkna och meddela graden av prisunderskridande.

(137)

Såsom anges i skäl 135 kunde kommissionen inte fastställa ett orsakssamband mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Indien. Därför fanns det ingen anledning att dra slutsatser med avseende på övriga faktorers inverkan på situationen för unionsindustrin enligt artikel 3.7 i grundförordningen. Likväl undersöktes även övriga faktorer och, för fullständighetens skull, beskrivs de i avsnittet nedan.

(138)

Klaganden hävdade att kommissionen utförde ett metodologiskt fel vid bedömningen av att möjlig skada från övriga faktorer på något sätt kan ursäkta det faktum att den dumpade importen vållar väsentlig skada. Klaganden hävdade också att kommissionen enbart hade använt faktorer som import från andra länder än Indien och marknadssituationen för FerroAtlantica för att avsluta fallet.

(139)

Eftersom inget orsakssamband kunde fastställas är beaktandet av möjlig inverkan från övriga faktorer på den skada som unionsindustrin lidit inte längre relevant. Avsnitten 7.1 och 7.4 är begränsade till en beskrivning av övriga faktorer utan att slutsatser dras vad gäller deras möjliga inverkan på skador. I frånvaro av ett orsakssamband har analysen av ”övriga faktorer” ingen betydelse vad gäller slutsatser om dumpning, skada och orsakssamband. Kommissionen avvisade därför dessa invändningar.

(140)

Importvolymen från övriga tredjeländer fastställdes med hjälp av uppgifter från Eurostat och med beaktande av alla importförfaranden, däribland aktiv förädling. Ursprunget till en betydande importvolym specificeras inte av kommersiella eller militära skäl inom ramen för handel med tredjeländer. Med hjälp av tullmyndigheterna i en medlemsstat kunde kommissionen dela upp en del av denna volym efter ursprungsland. Vid tilldelning av denna ”ospecificerade” import till respektive ursprungsland förändras inte den övergripande importutvecklingen nämnvärt. För att bibehålla sekretessen avseende denna import anges emellertid importsiffrorna i intervall enligt följande:

Tabell 12

Import från tredjeländer (ton)

(141)

Kiselmangan importeras till unionen från ett stort antal andra länder. Förutom Indien finns det tre huvudsakliga exporterande länder (enligt volym): Norge, Sydafrika och Ukraina. Länderna i topp fyra representerar omkring 90 % av den totala importen till unionen och har en marknadsandel på omkring 70 %. Norge har en marknadsandel på omkring [17 %/23 %]. En norsk tillverkare av kiselmangan är närstående en av unionstillverkarna (Comilog Dunkerque/Eramet).

(142)

Importvolymen till unionen från andra tredjeländer än Indien följde en motsatt utveckling jämfört med importen från Indien. I synnerhet minskade den under 2012 och 2013 jämfört med 2011 men ökade under undersökningsperioden.

(143)

På grundval av uppgifter från Eurostat var importpriserna från tredjeländer i genomsnitt högre än importpriserna från Indien och uppvisade en nedåtgående utveckling under skadeundersökningsperioden. Uppgifterna från Eurostat ger emellertid ingen uppdelning enligt kvalitet och grad och möjliggör därmed inte en jämförelse av likadana produkter.

(144)

Klaganden förklarade att anledningen till att importen av kiselmangan från Ukraina, Sydafrika och Norge minskade under 2012 inte hade med den ökande importen från Indien att göra, utan berodde på landsspecifika omständigheter.

(145)

Kommissionen noterade de förklaringar som klaganden tillhandahöll gällande en ökning eller minskning av importen från vissa tredjeländer. Det faktum att de två samarbetsvilliga unionstillverkarna bibehöll sin marknadsandel visade dock att tredjeländerna bara konkurrerade med varandra för att bibehålla försäljningen och marknadsandelen i unionen, utan att påverka försäljningsvolymen och marknadsandelen för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna.

(146)

De två unionstillverkarnas exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Exportresultat för de samarbetsvilliga unionstillverkarna

(147)

De två samarbetsvilliga unionstillverkarna mer än fördubblade sin försäljning utanför unionen under skadeundersökningsperioden, även om volymerna inte är särskilt betydande i absoluta tal.

(148)

De genomsnittliga försäljningspriserna till icke-närstående parter till tredjeländer minskade i överensstämmelse med minskningen av unionsmarknadens pris.

(149)

Flera berörda parter bekräftade i sina framlägganden att en av följderna av konjunkturnedgången i unionen var att stålproduktionen minskade. Eftersom kiselmangan främst används för stålproduktion hade detta en direkt och omedelbar inverkan på förbrukningen av kiselmangan.

(150)

Flera berörda parter bekräftade i sina framlägganden att den globala tillverkningen av kiselmangan inte minskade i enlighet med förbrukningsminskningen. De uppgav att marknadspriset för kiselmangan är kopplat till balansen avseende tillgång och efterfrågan, såsom är fallet för alla råvaror. Som en följd av detta utlöste överutbudet en sänkning av priset för kiselmangan. Unionsindustrin som helhet ökade sin kapacitet från 2011 till 2012 och bidrog således till denna situation.

(151)

Det spanska företaget FerroAtlantica samarbetade inte i undersökningen. Enligt klagomålet har FerroAtlantica, som den främsta unionstillverkaren, undvikit väsentlig skada orsakad av den indiska importen och faktiskt varit mycket lönsamt. FerroAtlantica, som är den största tillverkaren av kiselmangan i unionen, lyckades bibehålla sin marknadsandel under hela skadeundersökningsperioden och konkurrerar direkt med de två samarbetsvilliga unionstillverkarna.

(152)

Klaganden hävdade att FerroAtlantica inte kunde ha bidragit till den skada som vållats de två samarbetsvilliga unionstillverkarna eftersom företaget inte underskred sina priser och inte har erövrat marknadsandelar till men för dem. Klaganden hävdade också att FerroAtlantica inte längre var immun mot den skada som orsakats av indisk import eftersom situationen hade börjat försämras i början av 2015.

(153)

Detta påstående hänförs till händelser efter undersökningsperioden som vanligtvis inte kan tas i beaktande enligt artikel 6.1 i grundförordningen. Vidare har kommissionen inte identifierat några särskilda hänsyn som skulle göra dess beslut uppenbart olämpligt i händelse av att den skulle åsidosätta detta påstående. I synnerhet gjordes denna invändning i ett mycket sent skede av undersökningen, mer än 11 månader efter dess inledande, när det inte längre kunde verifieras. Kommissionen anser ändå att närvaron av den största unionstillverkaren på marknaden påverkade utvecklingen av försäljningsvolym, pris och marknadsandel för de två samarbetsvilliga unionstillverkarna under undersökningsperioden.

(154)

Klaganden och två större stålproducenter lämnade in synpunkter gällande unionens intresse. Eftersom ett orsakssamband mellan dumpad import från Indien och den skada som unionsindustrin lidit inte kunde fastställas är det inte nödvändigt att utreda unionens intresse.

(155)

På grundval av kommissionens slutsatser gällande dumpning, skada och orsakssamband i enlighet med artikel 9 i grundförordningen bör förfarandet avslutas utan att åtgärder införs.

(156)

Alla berörda parter informerades om det slutgiltiga avgörandet och avsikten att avsluta förfarandet samt gavs tillfälle att lämna synpunkter. Deras synpunkter övervägdes, men föranledde ingen ändring av de ovanstående slutsatserna.

(157)

Den kommitté som inrättas genom artikel 15.1 i förordning(EG) nr 1225/2009 har inte avgivit något yttrande.