27.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/1

(1)

I förordning (EU) nr 347/2013 fastställs en ram för identifiering, planering och genomförande av sådana projekt av gemensamt intresse som krävs för att genomföra de nio strategiska geografiska prioriterade energiinfrastrukturkorridorer som identifierats på el-, gas- och oljeområdet, och de tre unionsomfattande prioriterade energiinfrastrukturområdena för smarta nät, motorvägar för el och koldioxidtransportnät.

(2)

I enlighet med artikel 3.4 i förordning (EU) nr 347/2013 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att upprätta unionens förteckning över projekt av gemensamt intresse (nedan kallad unionsförteckningen).

(3)

De projekt som föreslagits för införande i unionsförteckningen har utvärderats av de regionala grupperna och uppfyller kriterierna i artikel 4 i förordning (EU) nr 347/2013.

(4)

Utkasten till regionala förteckningar över projekt av gemensamt intresse antogs av de regionala grupperna vid möten på teknisk nivå. Efter positiva yttranden från Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 30 oktober 2015 om huruvida bedömningskriterierna och kostnads-/nyttoanalysen har tillämpats konsekvent i alla regioner, antog de regionala gruppernas beslutsfattande organ de regionala förteckningarna den 3 november 2015. I enlighet med artikel 3.3 a i förordning (EU) nr 347/2013 godkändes före antagandet av de regionala förteckningarna alla förslag till projekt av de medlemsstater vars territorium projektet gäller

(5)

Samråd om de projekt som föreslagits för införande i unionsförteckningen skedde med de organisationer som företräder berörda intressenter, bland annat producenter, systemansvariga för distributionssystem, leverantörer samt konsument- och miljöorganisationer.

(6)

Projekten av gemensamt intresse bör förtecknas per strategiska transeuropeiska prioriteringar för energiinfrastruktur enligt den turordning som fastställs i bilaga I till förordning (EU) nr 347/2013. Projekten bör inte rangordnas i unionsförteckningen.

(7)

Projekten av gemensamt intresse bör förtecknas antingen som fristående projekt av gemensamt intresse eller som en del av ett kluster av flera projekt av gemensamt intresse. Vissa projekt av gemensamt intresse bör emellertid slås samman i kluster, eftersom de är beroende av varandra och (potentiellt) konkurrerande.

(8)

Unionsförteckningen innehåller projekt i olika utvecklingsfaser, det vill säga förberedande genomförbarhetsfas, genomförbarhetsfas, tillståndsgivningfas och konstruktionsfas. För projekt av gemensamt intresse i en tidig utvecklingsfas kan studier behövas för att påvisa teknisk och ekonomisk genomförbarhet och förenlighet med EU:s lagstiftning, inbegripet miljölagstiftningen. I detta sammanhang bör de potentiella negativa konsekvenserna för miljön identifieras, bedömas samt undvikas eller lindras.

(9)

Att sådana projekt tas med i unionsförteckningen påverkar inte utgången av det relevanta miljörelaterade bedömnings- och tillståndsförfarandet. Enligt artikel 5.8 i förordning (EU) nr 347/2013 får ett projekt som inte är förenligt med unionslagstiftningen avföras från unionsförteckningen. Genomförandet av projekt av gemensamt intresse, inklusive deras förenlighet med relevant lagstiftning, bör övervakas i enlighet med artikel 5 i den förordningen.

(10)

Enligt artikel 3.4 andra stycket i förordning (EU) nr 347/2013 ska unionsförteckningen fastställas vartannat år, och den unionsförteckning som upprättades genom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1391/2013 (2) är därför inte längre giltig och bör ersättas.

(11)

I enlighet med artikel 3.4 i förordning (EU) nr 347/2013 bör unionsförteckningen ta formen av en bilaga till den förordningen.

(12)

Förordning (EU) nr 347/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

27.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/22

(1)

De gällande antidumpningsåtgärderna på import av vissa linor och kablar av stål med ursprung i Ukraina infördes ursprungligen genom rådets förordning (EG) nr 1796/1999 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) och förlängdes senast genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 102/2012 (3) (nedan kallade de gällande åtgärderna).

(2)

De gällande åtgärderna har formen av en värdetull på 51,8 %.

(3)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har tagit emot en begäran om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Begäran ingavs av PJSC ”PA””Stalkanat-Silur” (nedan kallad sökanden), en exporterande tillverkare i Ukraina.

(4)

Begäran var begränsad till att gälla undersökning av dumpning avseende sökanden.

(5)

Sökanden lade i begäran fram prima facie-bevisning för att förändringarna i dess nuvarande struktur, som är resultatet av en sammanslagning av bland annat två icke-närstående exporterande tillverkare i Ukraina (varav bara en tidigare har undersökts individuellt), är av varaktig karaktär.

(6)

Dessutom hävdade sökanden att när sökandens egna inhemska priser, eller sökandens konstruerade normalvärde (tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst), används i stället för det tidigare använda normalvärdet i det jämförbara landet, är sökandens dumpningsmarginal betydligt lägre än åtgärdernas nuvarande nivå.

(7)

Sökanden hävdade därför att en fortsatt tillämpning av åtgärderna på nuvarande nivå inte längre är nödvändig för att motverka effekterna av den skadevållande dumpning som tidigare konstaterats.

(8)

Kommissionen fastställde, efter att ha underrättat medlemsstaterna, att det fanns tillräcklig bevisning som motiverade att en partiell interimsöversyn inleddes och offentliggjorde den 18 november 2014 ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4) om inledande av en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, som begränsades till att gälla undersökning av dumpning avseende sökanden.

(9)

Den produkt som berörs av den aktuella översynen är samma produkt som i den ursprungliga undersökningen och i den senaste undersökningen som ledde fram till införandet av de gällande åtgärderna, dvs. linor och kablar av stål, inbegripet slutet tågvirke, utom linor och kablar av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm, med ursprung i Ukraina (nedan kallad den berörda produkten). Den klassificeras för närvarande enligt KN-numren ex 7312 10 81, ex 7312 10 83, ex 7312 10 85, ex 7312 10 89 och ex 7312 10 98.

(10)

Den produkt som tillverkas och säljs i Ukraina och i tredjeländer och den som exporteras till unionen har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och slutanvändningar, och de anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(11)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, kända intresseorganisationer för unionsindustrin och de ukrainska myndigheterna om inledandet av interimsöversynen. Berörda parter gavs möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och bli hörda.

(12)

Kommissionen sände ett frågeformulär till sökanden och fick svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. Ett kontrollbesök gjordes på plats hos sökanden i Odessa, Ukraina.

(13)

Översynsundersökningen omfattade perioden från och med den 1 juli 2013 till och med den 30 september 2014 (nedan kallad översynsperioden).

(14)

Den totala exportförsäljningen till unionen under översynsperioden var begränsad till endast två transaktioner, och såsom förklaras i skäl 26 ansågs dessa transaktioner inte vara representativa. Såsom även anges i skäl 26 fastställdes exportpriset därför på grundval av sökandens exportförsäljning till tredjeländer under översynsperioden, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Försäljningsvolymen till marknader i tredjeländer användes för att bedöma representativiteten hos den inhemska försäljningen i syfte att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen.

(15)

Vid beräkningen av normalvärdet fastställde man först huruvida sökandens sammanlagda inhemska försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder var representativ i förhållande till sökandens sammanlagda exportvolym till tredjeländer. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen konstaterades det att den inhemska försäljningen var representativ, eftersom den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden utgjorde minst 5 % av den sammanlagda exportvolymen till tredjeländer under översynsperioden.

(16)

För varje produkttyp som sökanden sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den produkttyp som såldes för export till tredjeländer fastställdes det huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ då den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den produkttypen till oberoende kunder under översynsperioden utgjorde minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som exporterades till tredjeländer under samma period.

(17)

Vidare undersöktes om den inhemska försäljningen av varje produkttyp kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man fastställde hur stor andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder som var lönsam för varje produkttyp som exporterades till berörda tredjeländer under översynsperioden.

(18)

För de produkttyper där mer än 80 % av försäljningsvolymen på hemmamarknaden överskred kostnaderna och det vägda genomsnittliga försäljningspriset för produkttypen minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska försäljningspriserna för all försäljning av den berörda produkttypen, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(19)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den totala försäljningsvolymen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den produkttypen var lägre än tillverkningskostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma inhemska försäljningen av denna produkttyp under översynsperioden.

(20)

I de fall då de inhemska priserna för en viss produkttyp som såldes av sökanden inte kunde användas för att fastställa normalvärdet konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(21)

När normalvärdet konstruerades enligt artikel 2.3 i grundförordningen, grundades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst på faktiska uppgifter om sökandens tillverkning och försäljning vid normal handel av den likadana produkten, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen.

(22)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att dess inhemska försäljning till statligt ägda företag borde undantas vid fastställandet av normalvärdet. Sökanden hävdade att de priser som togs ut från statligt ägda företag systematiskt var högre än priserna för andra kunder på hemmamarknaden på grund av en högre risk för utebliven eller kraftigt försenad betalning, vilket även avspeglades i företagets interna prispolitik. De högre priserna var således enligt sökanden inte kopplade till egenskaperna hos den berörda produkten. Sökanden hävdade dessutom att när normalvärdet konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen bör endast försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den inhemska försäljningen till oberoende distributörer användas för att säkerställa jämförbarhet med exportförsäljningen, som uteslutande skedde till samma typ av kunder.

(23)

Vad gäller sökandens begäran om att den inhemska försäljningen till statligt ägda företag undantas vid fastställandet av normalvärdet bekräftade den bevisning som samlats in under undersökningen att de genomsnittliga försäljningspriserna för statligt ägda företag, per produkttyp, genomgående var högre än priserna för andra kunder på hemmamarknaden. Denna genomgående prisskillnad berodde på en kombination av ett antal specifika faktorer som påverkade endast denna typ av kunder på hemmamarknaden: i) sökandens konstaterande att försäljningen till statligt ägda företag medförde hög risk för utebliven eller kraftigt försenad betalning, ii) att denna policy tillämpas genom att statligt ägda företag beviljas betydligt längre kredittider (inklusive möjligheten att ytterligare skjuta upp betalningen enligt kontraktet), iii) bevis på tidigare försenade betalningar, iv) att statligt ägda företag enligt ukrainsk lag är undantagna från borgenärens anspråk i händelse av konkurs, v) att försäljningen till statligt ägda företag görs genom invecklade anbudsförfaranden, varvid bestämmelserna i kontraktet inte är förhandlingsbara och ett fast standardkontrakt används, och vi) att statligt ägda företag enligt lag inte har rätt att göra förskottsbetalningar för varuinköp. På grundval av dessa särskilda omständigheter godtogs sökandens påstående.

(24)

Vad gäller påståendet att man endast borde använda försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den inhemska försäljningen till oberoende distributörer vid konstruktionen av normalvärdet föreskriver artikel 2.6 i grundförordningen att beloppen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader ska baseras på faktiska uppgifter om sökandens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel. I enlighet med den artikeln användes uppgifter om sökanden som gällde all försäljning (utom försäljning till statligt ägda företag) på den inhemska marknaden. Eftersom försäljningspriserna till slutanvändare på hemmamarknaden hade justerats i enlighet med artikel 2.10 d i) i grundförordningen (se skälen 30 och 31), låg de på en jämförbar nivå med den inhemska försäljningen till oberoende distributörer. Påståendet avvisades därför.

(25)

Sökanden hävdade också att en skälig vinstmarginal på 5 % bör användas när normalvärdet konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Det hänvisades till en tidigare undersökning rörande linor och kablar av stål, där denna vinstmarginal ansetts vara rimlig. Alternativt, hävdade sökanden vidare, bör vinstnivån inte överstiga vinstnivån för försäljningen till oberoende distributörer, eftersom denna nivå är jämförbar med nivån för exportförsäljningen. I artikel 2.6 i grundförordningen föreskrivs dock att beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst ska baseras på faktiska uppgifter om sökandens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel. Eftersom dessa uppgifter fanns tillgängliga, användes de i enlighet med den artikeln. Påståendet avvisades därför.

(26)

Under översynsperioden gjordes endast två försäljningstransaktioner till unionen. De ansågs inte representativa eftersom deras volym var begränsad och eftersom de gjordes till endast en kund med särskilda produktspecifikationer. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, enligt vilken exportpriset får konstrueras på någon annan skälig grund. I detta fall användes sökandens försäljning av den likadana produkten till tredjeländer under översynsperioden som grund för beräkningen av exportpriset. Försäljningen till tredjeländer avsåg en betydande volym och skedde till ett stort antal kunder, och undersökningen visade inte några prissnedvridningar eller andra faktorer på tredjeländernas marknader som skulle tyda på att sökandens försäljning till dessa marknader inte skulle kunna användas för fastställandet av exportpriset.

(27)

Det genomsnittliga normalvärdet och det genomsnittliga exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn i form av justeringar för olikheter i transport- och kreditkostnader, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(28)

Sökanden begärde också en justering av normalvärdet för skillnader i handelsled och pekade på att dess försäljning på hemmamarknaden till återförsäljare och slutanvändare via regionala försäljningscentraler inte kunde jämföras med försäljningen till oberoende distributörer. Sökanden hävdade vidare att all exportförsäljning skedde till oberoende distributörer och därför bara kunde jämföras med den inhemska försäljningen till oberoende distributörer. Den vägda genomsnittliga prisskillnaden mellan försäljningen till de två handelsleden på hemmamarknaden påstods utgöra grund för att beräkna justeringen i enlighet med artikel 2.10 d i) i grundförordningen.

(29)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter vidhöll sökanden sin begäran om en justering för olikheter i handelsled. Dessutom hävdade sökanden fastställandet av nivån för justeringen för handelsled borde göras kvartalsvis i syfte att undanröja effekterna av den ukrainska valutans devalvering gentemot utländsk valuta, vilken påverkade råvarupriserna och ledde till hög inflation under översynsperioden.

(30)

Undersökningen visade att försäljningen till detaljhandlare (via regionala försäljningscentrum) faktiskt gjordes i ett annat handelsled än exportförsäljningen och att denna skillnad återspeglades i försäljningspriserna. De inhemska försäljningspriserna till slutanvändare via regionala försäljningscentrum var genomgående högre, och mängderna var genomgående lägre än vid försäljning till oberoende distributörer. Dessutom drog slutanvändarna nytta av ytterligare tjänster som erbjöds av de regionala försäljningscentrumen. Därför beviljades en justering för olikheter i handelsled i enlighet med artikel 2.10 d i) i grundförordningen.

(31)

Sökanden baserade beräkningen av den begärda justeringen på den genomsnittliga prisskillnaden mellan de två handelsleden, vägd på grundval av de volymer som såldes till oberoende distributörer. De volymer som såldes till oberoende distributörer bör dock inte påverka nivån på justeringen. Därför beräknade kommissionen justeringen på grundval av den vägda genomsnittliga prisskillnaden per ton och per produkttyp för volymen av försäljningen endast till slutkunder.

(32)

Avslutningsvis beräknades justeringen inte beräknats på kvartalsbasis som sökanden föreslog, eftersom det konstaterades att detta inte skulle neutralisera effekterna av den snedvridning som nämns i skäl 29.

(33)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per varutyp med det vägda genomsnittliga exportpriset till tredjeländer för motsvarande typ av den likadana produkten. Av jämförelsen framgick att det förekom dumpning.

(34)

Sökandens dumpningsmarginal, utryckt som andel av nettopriset fritt unionens gräns, befanns vara 10,5 %.

(35)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte kommissionen om de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen rimligen kunde anses vara av varaktig karaktär.

(36)

Den antidumpningstull som för närvarande är tillämplig fastställdes under den ursprungliga undersökningen. Under undersökningsperioden för den undersökningen ansågs Ukraina som en ekonomi i omvandling, och således fastställdes normalvärdet på grundval av artikel 2.7 i grundförordningen. Följaktligen fastställdes normalvärdet på grundval av de priser som betalades på marknaden i ett jämförbart land med marknadsekonomi, närmare bestämt Polen.

(37)

Ukraina beviljades marknadsekonomisk status 2005 och omfattas följaktligen inte längre av artikel 2.7 i grundförordningen. Sökandens dumpningsmarginal under översynsperioden baserades därför på företagets egna kontrollerade uppgifter.

(38)

Den bevisning som inhämtades och kontrollerades under undersökningen bekräftade förändringarna i sökandens nuvarande företagsstruktur, som är resultatet av en sammanslagning av två tidigare icke-närstående exporterande tillverkare och en tredje enhet som ansvarar för försäljning och marknadsföring. Sammanslagningen genomfördes 2010. Förändringen anses vara av varaktig karaktär, eftersom de uppgifter som tidigare utfördes av de separata enheterna faktiskt hade övergått till sökanden. Inga tecken på kommande möjliga förändringar upptäcktes.

(39)

Det anses därför osannolikt att de omständigheter som ledde till inledandet av denna översyn inom överskådlig framtid skulle förändras på ett sådant sätt att detta skulle påverka översynens resultat. Därför konstateras att förändringarna anses vara av bestående karaktär och att det inte längre är motiverat att upprätthålla åtgärderna på nuvarande nivå.

(40)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade Liaison Committee of EU Wire Rope Industries (nedan kallad EWRIS) att de pågående militära operationerna i den region i Ukraina där en av sökandens två produktionsanläggningar är belägen gör att man inte kan dra slutsatsen att den förändring som avses i skäl 38 är av bestående karaktär. I detta avseende ska det först och främst noteras att slutsatsen om de förändrade omständigheternas bestående karaktär beträffande dumpning baserades på de två faktorer som nämns i skälen 37 och 38, varav EWRIS bestrider endast den ena. För det andra visade undersökningen att sökandens produktionsanläggning i Donetskregionen inte har varit i drift sedan sommaren 2014, vilket begränsar sökandens produktionskapacitet. Ett sådant beslut av sökanden, motiverat av säkerhetsskäl, motsäger inte slutsatsen att sammanslagningen av de tidigare två tillverkarna av linor och kablar av stål gäller sedan 2010 och att den utgör en strukturell förändring av varaktig karaktär av driften i de två företagen. Därför avvisades påståendet i fråga.

(41)

Mot bakgrund av resultaten av denna översyn bör den antidumpningstull som är tillämplig på import av den berörda produkten från Ukraina ändras genom att en tull på 10,5 % införs för PJSC ”PA””Stalkanat-Silur”.

(42)

De landsomfattande gällande åtgärderna påverkas inte av denna slutsats.

(43)

De berörda parterna informerades om de viktigaste uppgifter och överväganden som ledde fram till ovannämnda slutsatser, och de gavs tillfälle att lämna synpunkter. Deras synpunkter beaktades när så var lämpligt. Eftersom dessa synpunkter ledde till omfattande ändringar i kommissionens slutsatser beträffande dumpningsmarginalen, ägde ett andra meddelande av uppgifter till de berörda parterna rum den 8 december 2015. Deras synpunkter efter det andra meddelandet av uppgifter har beaktats när så varit lämpligt.

(44)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1225/2009.

27.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/28

(1)

I artikel 19 i förordning (EG) nr 2368/2002 föreskrivs att kommissionen i bilaga III ska upprätthålla en förteckning över gemenskapsmyndigheter.

(2)

Bulgarien har i en skrivelse till kommissionen informerat om landets avsikt att upphöra med att upprätthålla en gemenskapsmyndighet i Bulgarien enligt förordning (EG) nr 2368/2002.

(3)

Bilaga III till förordning (EG) nr 2368/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 22 i förordning (EG) nr 2368/2002.

27.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/31

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.