14.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 9/1

(1)

Den 2 augusti 2013 lämnade Konungariket Sverige in dokumentation (nedan kallat dokumentationen om bilaga XV) till den europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallat myndigheten) i enlighet med artikel 69.4 i förordning (EG) nr 1907/2006 för att initiera ett begränsningsförfarande i enlighet med artiklarna 69–73 i den förordningen. Ursprungligen angavs i dokumentationen om bilaga XV att exponering för nonylfenol och nonylfenoletoxilat innebar en miljörisk, särskilt för vattenlevande arter som lever i ytvatten. Dokumentationen innehöll ett förslag om att begränsa den här typen av risker genom att förbjuda utsläppande på marknaden av textilvaror som kan tvättas i vatten, om dessa varor innehåller nonylfenol eller nonylfenoletoxilat i halter som är lika med eller högre än 100 mg/kg (0,01 viktprocent). Dokumentationen om bilaga XV visade att unionstäckande åtgärder bör vidtas.

(2)

Under offentligt samråd rörande dokumentationen om bilaga XV har Sverige rekommenderat att nonylfenol inte ska omfattas av den föreslagna begränsningen, eftersom detta ämne inte används avsiktligen vid behandling av textilier. Vid utvärderingen av begränsningens effektivitet, praktiska genomförbarhet och övervakningsbarhet ansågs det, enligt myndighetens kommitté för riskbedömningar och myndighetens kommitté för socioekonomisk analys, berättigat att inte inkludera nonylfenol i begränsningen. Av den anledningen bör endast nonylfenoletoxilat omfattas av den föreslagna begränsningen.

(3)

I dokumentationen om bilaga XV definieras nonylfenoletoxilat som grenade och raka etoxilater av nonylfenol som täcker ämnen definierade av Chemical Abstracts Service (CAS) eller EG-nummer och UVCB-ämnen, polymer och homologer. Ämnena i den gruppen identifieras genom sin molekylära formel (C2H4O)nC15H24O.

(4)

I dokumentationen om bilaga XV hänvisas det till flera marknadsundersökningar som har identifierat förekomst i olika grad av nonylfenoletoxilat i textilvaror. Utsläppande på marknaden och bruk av nonylfenoletoxilat, som ämne eller i blandningar, i syfte att behandla textilier eller läder begränsas redan genom post 46 i bilaga XVII i förordning (EG) nr 1907/2006. Under rimligen förutsebara användningsförhållanden utgör utsläppandet av nonylfenoletoxilat i vattenmiljön vid tvättning av textilier i vatten dock en risk för vattenlevande arter.

(5)

För att överensstämma med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 (2) bör de föreslagna begränsningarna för textilvaror omfatta produkter som består av åtminstone 80 viktprocent textilfibrer och andra produkter med en del som består av åtminstone 80 viktprocent textilfibrer. Av tydlighetsskäl bör det dessutom anges att textilvaror omfattar ofärdiga, halvfärdiga och färdiga produkter, inklusive bland annat klädesplagg (t.ex. för människor, leksaker och djur), accessoarer, inredningstextilier, fibrer, garner, tyger och stickade paneler.

(6)

Den 3 juni 2014 antog kommittén för riskbedömningar enhälligt ett yttrande om den begränsning som föreslås i dokumentationen om bilaga XV, och bekräftade att exponering för nedbrytningsprodukter av nonylfenoletoxilat medför en risk. Vidare angav kommittén att en begränsning är den lämpligaste unionstäckande åtgärden för att bemöta de risker som uppstår vid förekomst av nonylfenoletoxilat i textilier, vad gäller både effektivitet och praktisk genomförbarhet.

(7)

Den 9 september 2014 antog kommittén för socioekonomisk analys enhälligt ett yttrande om de begränsningar som föreslås i dokumentationen om bilaga XV, och angav att de föreslagna begränsningarna för nonylfenoletoxilat sett till proportionaliteten vid en jämförelse mellan de samhällsekonomiska fördelarna och kostnaderna utgör den lämpligaste unionstäckande åtgärden för att åtgärda de kartlagda riskerna.

(8)

I enlighet med dokumentationen om bilaga XV och de bekräftande yttrandena från kommittén för riskbedömningar och kommittén för socioekonomisk analys är gränsen om 0,01 viktprocent den lägsta koncentration som överensstämmer med avsiktlig behandling av textilier med nonylfenoletoxilat. De synpunkter som togs emot vid det offentliga samrådet bekräftade att en gräns under 0,01 viktprocent skulle innebära avsevärda svårigheter att tillämpa förbudet, eftersom textilier kan kontamineras med nonylfenoletoxilat i halter på den nivån på grund av oavsiktlig exponering under tillverkningsprocessen. Dessutom skulle en fem gångers reducering av gränsen på 0,01 viktprocent (till 0,002 viktprocent) endast innebära att utsläppen minskade 1,25 gånger, vilket skulle reducera nonylfenoletoxilathalterna i ytvattnet med ytterligare 5 % i jämförelse med om gränsen är 0,01 viktprocent.

(9)

Forumet för informationsutbyte om verkställighet har konsulterats och deras rekommendationer har tagits i beaktande.

(10)

Den 1 oktober 2014 lämnade myndigheten in yttrandena från kommittén för riskbedömningar och kommittén för socioekonomisk analys till kommissionen, och på grundval av dessa har kommissionen beslutat att förekomst av nonylfenoletoxilat i textilvaror är en oacceptabel miljörisk som behöver behandlas i ett unionstäckande perspektiv. De samhällsekonomiska konsekvenserna av denna begränsning har tagits i beaktande, inklusive eventuella övriga alternativ.

(11)

Det antas att återanvända textilier normalt har tvättats flera gånger innan de tillhandahålls eller görs tillgängliga för en tredje part och att de därmed bör innehålla försumbara, eller inga, halter av nonylfenoletoxilat. Av den anledningen omfattar denna begränsning inte utsläppande på marknaden av återanvända textilier. På samma sätt kan återvunna textilier antas innehålla försumbara, eller inga, halter av nonylfenoletoxilat och därmed bör begränsningen inte heller omfatta nya textilvaror tillverkade av uteslutande återvunna textilier och utan användning av nonylfenoletoxilat.

(12)

Berörda aktörer bör få tillräckligt med tid för att vidta tillbörliga efterlevnadsåtgärder, särskilt för att informera om denna begränsning till samtliga led i komplexa globala leverantörskedjor. Den nya begränsningen bör därför börja gälla vid ett senare datum.

(13)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.

14.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 9/4

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati hos djur. Förordningen är tillämplig på framställning och avyttring, samt i vissa särskilda fall export, av levande djur och animaliska produkter.

(2)

Enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 999/2001 och kapitel B i bilaga III till den förordningen ska medlemsstaterna varje år förelägga kommissionen information om övervakning av transmissibel spongiform encefalopati inom sina territorier, och kommissionen ska i sin tur lägga fram en sammanfattning av denna information för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(3)

Enligt en överenskommelse mellan Europeiska kommissionen och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet kommer arbetet med att utarbeta och offentliggöra unionens årliga sammanfattande rapport om övervakning och testning av idisslare för förekomst av transmissibel spongiform encefalopati att överföras från kommissionen till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Kapitel B i bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras för att återspegla dessa nya omständigheter.

(4)

Enligt bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 är det förbjudet att utfodra vissa produktionsdjur med bearbetat animaliskt protein, särskilt med sådant som härrör från andra djur än idisslare.

(5)

Enligt kapitel II led b ii i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 får dessutom fiskmjöl och foderblandningar som innehåller fiskmjöl användas för utfodring av icke-idisslande produktionsdjur, inklusive vattenbruksdjur.

(6)

Enligt kapitel III avsnitt A punkt 3 i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 ska bearbetat animaliskt protein i bulk som härrör från andra djur än idisslare och foderblandningar i bulk som innehåller sådant protein transporteras i fordon och behållare som inte används för transport av foder avsett för andra icke-idisslande produktionsdjur än vattenbruksdjur. Eftersom fiskmjöl och foderblandningar som innehåller fiskmjöl får användas i foder för alla icke-idisslande produktionsdjur bör denna bestämmelse inte gälla för fiskmjöl eller för foderblandningar som innehåller fiskmjöl. Kapitel III avsnitt A punkt 3 i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras för att utesluta fiskmjöl.

(7)

Enligt kapitel V avsnitt E i bilaga IV i förordning (EG) nr 999/2001 får export av bearbetat animaliskt protein som härrör från andra djur än idisslare och av produkter som innehåller sådant protein endast tillåtas om de är avsedda för användning som inte är förbjuden enligt den förordningen, och om det före exporten har ingåtts ett skriftligt avtal mellan den behöriga myndigheten i den exporterande medlemsstaten, eller kommissionen, och den behöriga myndigheten i det importerande tredjelandet, enligt vilket det krävs att det importerande tredjelandet respekterar den avsedda användningen och att landet inte återexporterar det bearbetade animaliska proteinet eller de produkter som innehåller sådant protein för användningsområden som är förbjudna enligt förordning (EG) nr 999/2001.

(8)

Detta krav var ursprungligen avsett att bekämpa spridningen av bovin spongiform encefalopati (BSE) vid en tidpunkt då BSE var epidemisk i unionen och då den europeiska kontinenten var den del av världen som var värst drabbad av epidemin. Sedan dess har dock BSE-situationen i unionen förbättrats avsevärt. År 2013 rapporterades 7 fall av BSE i unionen och år 2014 rapporterades 11 fall, jämfört med 2 166 rapporterade fall år 2001 och 2 124 rapporterade fall år 2002. Denna förbättring av BSE-situationen i unionen återspeglas i det faktum att tjugo medlemsstater i unionen nu har erkänts som länder med en försumbar BSE-risk i enlighet med kommissionens beslut 2007/453/EG (2) i dess ändrade lydelse.

(9)

Kravet i kapitel V avsnitt E i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 om skyldigheten att ingå ett skriftligt avtal med bestämmelsetredjelandet som en förutsättning för att få exportera bearbetat animaliskt protein från andra djur än idisslare och produkter som innehåller sådant protein, och förbudet mot att dessa produkter används i tredjeländer för utfodring av produktionsdjur, utom vattenbruksdjur, bör därför utgå.

(10)

I kapitel IV avsnitt D i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs villkor för framställning och användning av bearbetat animaliskt protein från andra djur än idisslare som är avsett som foder för vattenbruksdjur och foderblandningar som innehåller sådant protein, som kräver en fullständig åtskillnad mellan material från idisslare respektive andra djur än idisslare i varje led i produktionskedjan, och dessutom krävs regelbunden provtagning och analys för kontroll av frånvaron av korskontaminering. Dessa villkor bör också gälla för bearbetat animaliskt protein från andra djur än idisslare och foderblandningar som innehåller sådant protein, avsedda för export, för att säkerställa att säkerhetsnivån för det bearbetade animaliska protein och de foderblandningar som innehåller sådant protein som exporteras är densamma som för det bearbetade animaliska protein och de foderblandningar som används på unionens territorium.

(11)

Eftersom sällskapsdjursfoder och fiskmjöl framställs i bearbetningsanläggningar som är avsedda enbart för framställning av produkter som härrör från vattenlevande djur, utom havslevande däggdjur, eller för framställning av sällskapsdjursfoder, bör kravet på att export endast är tillåten från anläggningar där kraven i kapitel IV avsnitt D i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 är uppfyllda inte gälla för sällskapsdjursfoder eller fiskmjöl.

(12)

Kapitel V avsnitt E i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

14.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 9/8

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 9/10

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 969/2006 (2) öppnades en årlig importtullkvot på 277 988 ton för majs (löpnummer 09.4131).

(2)

I artikel 2.1 i förordning (EG) nr 969/2006 fastställs kvantiteten för delperiod nr 1 till 138 994 ton för perioden 1 januari–30 juni 2016.

(3)

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicenser inlämnade under perioden från och med den 4 januari 2016 till och med den 8 januari 2016 kl. 13.00 (lokal tid i Bryssel) överstiger de tillgängliga kvantiteterna. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importlicenser kan utfärdas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(4)

Inga fler importlicenser bör utfärdas enligt förordning (EG) nr 969/2006 för den innevarande kvotperioden.

(5)

För att säkerställa att åtgärden får avsedd verkan bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 9/12

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2081 (2) öppnades tullkvoter för import av vissa spannmål med ursprung i Ukraina.

(2)

I artikel 1.1 i genomförandeförordning (EU) 2015/2081 fastställs, för perioden 1 januari 2016–31 december 2016, kvantiteten för tullkvoten med löpnummer 09.4308 till 400 000 ton.

(3)

De kvantiteter som avses i de ansökningar om importlicenser som lämnats in från den 4 januari 2016 till den 8 januari 2016 kl. 13.00 (lokal tid i Bryssel) för tullkvoten med löpnummer 09.4308 överstiger de tillgängliga kvantiteterna. Det bör därför beslutas om i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas genom att en eller flera tilldelningskoefficienter fastställs som sedan tillämpas på de begärda kvantiteterna inom den eller de aktuella kvoterna och som beräknas i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3).

(4)

Inga fler importlicenser bör utfärdas för den tullkvot med löpnummer 09.4308 som avses i genomförandeförordning (EU) 2015/2081 för den innevarande kvotperioden.

(5)

För att säkerställa att åtgärden får avsedd verkan bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 9/14