18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/1

(1)

Gränsöverskridande skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skadlig skattekonkurrens har blivit ett allt större problem och en betydande källa till oro inom unionen och på global nivå. Urholkning av skattebasen minskar väsentligt de nationella skatteintäkterna, vilket hindrar medlemsstaterna från att genomföra en tillväxtvänlig skattepolitik. Utfärdandet av förhandsbesked i skattefrågor, vilka underlättar en konsekvent och transparent tillämpning av lagstiftningen, är brukligt också inom unionen. Att göra skattelagstiftningen tydligare för skattebetalarna kan uppmuntra till investeringar och till efterlevnad av lagstiftningen genom att företagen får rättslig säkerhet och kan därför befrämja målet att vidareutveckla unionens inre marknad utifrån de principer och friheter som fördragen bygger på. De skattebesked som avser skattedrivna strukturer har emellertid i vissa fall lett till en låg beskattningsnivå av artificiellt höga inkomster i det land som utfärdar, ändrar eller förnyar förhandsbeskedet och till artificiellt låga inkomster som ska beskattas i andra berörda länder. Större transparens är därför en brådskande nödvändighet. De verktyg och mekanismer som införts genom rådets direktiv 2011/16/EU (4) måste förstärkas för att man ska kunna uppnå detta.

(2)

I sina slutsatser av den 18 december 2014 underströk Europeiska rådet det akuta behovet av att främja insatserna i kampen mot skatteflykt och aggressiv skatteplanering, både globalt och på unionsnivå. Europeiska rådet, som framhöll betydelsen av öppenhet, välkomnade kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag om automatiskt informationsutbyte avseende förhandsbesked i skattefrågor i unionen.

(3)

I direktiv 2011/16/EU föreskrivs obligatoriskt utbyte av upplysningar utan föregående begäran mellan medlemsstater i fem specifika fall och med vissa tidsfrister. Utbyte av upplysningar utan föregående begäran i fall där den behöriga myndigheten i en medlemsstat har skäl att anta att det kan uppstå ett skattebortfall i en annan medlemsstat är redan tillämpligt för förhandsbesked i skattefrågor som en medlemsstat utfärdar, ändrar eller förnyar till en specifik skattebetalare avseende tolkning eller tillämpning av skattebestämmelser i framtiden och som har ett gränsöverskridande inslag.

(4)

Ett effektivt utbyte av upplysningar utan föregående begäran avseende förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning förhindras av flera betydande praktiska svårigheter, till exempel av att den utfärdande medlemsstaten själv får besluta om vilka andra medlemsstater som bör informeras. Därför bör de upplysningar som utbyts, när så är lämpligt, vara tillgängliga för alla övriga medlemsstater.

(5)

Det automatiska utbytet av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor samt förhandsbesked om prissättning som utfärdas, ändras eller förnyas till en särskild person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på bör omfatta alla materiella former (oberoende av om beskeden är bindande eller icke-bindande och av hur de har utfärdats).

(6)

Direktiv 2011/16/EU bör i rättssäkerhetssyfte ändras genom att det införs en lämplig definition av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor samt av förhandsbesked om prissättning. Dessa definitioner bör vara tillräckligt breda för att omfatta en mängd olika situationer, inbegripet men inte begränsat till följande typer av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning:

(7)

Skattebetalare har rätt att förlita sig på förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning under exempelvis skatteprocesser eller skatterevisioner, under förutsättning att de omständigheter som ligger till grund för förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning har presenterats korrekt och att skattebetalarna följer villkoren i förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

(8)

Medlemsstaterna kommer att utbyta upplysningar oavsett om skattebetalaren följer villkoren i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

(9)

Lämnandet av upplysningar bör inte leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt röjs eller till att upplysningar lämnas vilket skulle strida mot allmän ordning.

(10)

För att man ska kunna dra fördel av ett obligatoriskt automatiskt utbyte av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning bör upplysningarna lämnas omgående efter det att de har utfärdats, ändrats eller förnyats, och regelbundna intervaller bör därför fastställas för lämnandet av upplysningar. Av samma skäl är det också lämpligt att föreskriva ett obligatoriskt automatiskt utbyte av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förnyats inom en period med början fem år före den dag då detta direktiv börjar tillämpas och som fortfarande är giltiga den 1 januari 2014. Särskilda personer eller grupper av personer med en årlig nettoomsättning för hela gruppen på mindre än 40 000 000 EUR kan emellertid, på vissa villkor, undantas från ett sådant obligatoriskt automatiskt utbyte.

(11)

Av rättssäkerhetsskäl är det lämpligt att från det obligatoriska automatiska utbytet, på mycket strikta villkor, undanta bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning med tredjeländer till följd av befintliga internationella avtal med dessa länder, när det enligt bestämmelserna i dessa avtal inte är tillåtet att röja upplysningar som har mottagits i enlighet med avtalet i fråga till ett tredjeland. I dessa fall bör man dock i stället utbyta de upplysningar som avses i artikel 8a.6 och som gäller en begäran som leder till utfärdandet av sådana bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning. I sådana fall bör de upplysningar som lämnas därför innehålla en uppgift om att de tillhandahålls på grundval av en sådan begäran.

(12)

Det obligatoriska automatiska utbytet av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning bör i varje enskilt fall omfatta lämnande av en viss uppsättning grundläggande upplysningar som blir tillgängliga för samtliga medlemsstater. Kommissionen bör ges befogenhet att anta de praktiska arrangemang som är nödvändiga för att standardisera lämnandet av sådana upplysningar enligt det förfarande som fastställs i direktiv 2011/16/EU (inbegripet kommittén för administrativt samarbete i fråga om beskattning) för att fastställa ett standardformulär som ska användas vid utbytet av upplysningar. Detta förfarande bör också användas vid antagandet av ytterligare praktiska arrangemang för genomförande av utbytet av upplysningar, till exempel närmare uppgifter om de språkliga krav som är tillämpliga på utbytet av upplysningar med hjälp av detta standardformulär.

(13)

Vid utarbetandet av ett sådant standardformulär för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar är det lämpligt att ta hänsyn till det arbete som utförs vid OECD:s forum för skadlig skattepraxis, där man håller på att utarbeta ett standardformulär för utbytet av upplysningar i samband med handlingsplanen för skattebaserosion och flyttning av vinster. Det är också lämpligt att samarbeta nära med OECD på ett samordnat sätt och inte endast inom ramen för utarbetandet av ett sådant standardformulär för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar. Slutmålet bör vara lika villkor på global nivå, och unionen bör inta en ledande roll genom att verka för ett tämligen brett tillämpningsområde för de upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som ska utbytas automatiskt.

(14)

Medlemsstaterna bör utbyta grundläggande upplysningar, och en begränsad uppsättning grundläggande upplysningar bör även lämnas till kommissionen. Detta bör ge kommissionen möjlighet att närsomhelst övervaka och bedöma tillämpningen av det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar om gränsöverskridande förhandsbesked i skattefrågor och förhandsbesked om prissättning. De upplysningar som kommissionen mottar bör dock inte användas i några andra syften. Lämnandet av sådana upplysningar skulle dessutom inte befria en medlemsstat från skyldigheten att rapportera alla former av statligt stöd till kommissionen.

(15)

Återkoppling från den mottagande medlemsstaten till den medlemsstat som översänder upplysningar är ett nödvändigt inslag i ett effektivt fungerande system för automatiskt utbyte av upplysningar. Det är därför lämpligt att betona att medlemsstaternas behöriga myndigheter en gång om året bör ge återkoppling om det automatiska utbytet av upplysningar till övriga berörda medlemsstater. I praktiken bör denna obligatoriska återkoppling åstadkommas genom bilaterala överenskommelser.

(16)

Efter det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar enligt detta direktiv bör en medlemsstat vid behov kunna förlita sig på artikel 5 i direktiv 2011/16/EU vad gäller utbyte av upplysningar på begäran för att erhålla kompletterande upplysningar, inbegripet den fullständiga texten till förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning, från den medlemsstat som har utfärdat sådana besked.

(17)

Det är lämpligt att erinra om att artikel 21.4 i direktiv 2011/16/EU reglerar de språk- och översättningskrav som är tillämpliga på en begäran om samarbete, inbegripet begäran om delgivning, och bifogade dokument. Denna bestämmelse bör även vara tillämplig i de fall där medlemsstaterna begär ytterligare upplysningar efter det obligatoriska automatiska utbytet av grundläggande upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

(18)

Medlemsstaterna bör vidta alla rimliga åtgärder för att undanröja alla hinder för ett effektivt och bredast möjligt, obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

(19)

För att främja ett effektivt utnyttjande av resurserna, underlätta utbytet av upplysningar och undvika att medlemsstaterna var och en behöver utveckla sina system för att lagra upplysningar bör det särskilt upprättas en central katalog som är tillgänglig för samtliga medlemsstater och kommissionen och där medlemsstaterna kan lägga upp och lagra upplysningar i stället för att utbyta dessa upplysningar via ett säkrat e-postsystem. De praktiska arrangemang som är nödvändiga för att upprätta en sådan katalog bör antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2 i direktiv 2011/16/EU.

(20)

Med hänsyn till arten och omfattningen av de förändringar som införs genom rådets direktiv 2014/107/EU (5) och detta direktiv bör tidsplanen för inlämnandet av upplysningar, statistik och rapporter enligt direktiv 2011/16/EU förlängas. En sådan förlängning bör säkerställa att de upplysningar som ska lämnas kan återspegla erfarenheterna från dessa förändringar. Förlängningen bör gälla såväl statistik och andra upplysningar som medlemsstaterna ska lämna in före den 1 januari 2018 som den rapport och i förekommande fall det förslag som kommissionen ska lämna in före den 1 januari 2019.

(21)

Gällande sekretessbestämmelser bör ändras för att återspegla det faktum att det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar har utvidgats till att omfatta förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

(22)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv eftersträvar särskilt att säkerställa full respekt för rätten till skydd av personuppgifter samt näringsfriheten.

(23)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna under förutsättningar som är förenliga med en väl fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den enhetlighet och ändamålsenlighet som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(24)

Direktiv 2011/16/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 8.4 och 8.5 ska utgå.

3.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 8a

Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning

1.   Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där ett förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller ett förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förnyats efter den 31 december 2016 ska genom automatiskt utbyte lämna upplysningar om detta till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater samt Europeiska kommissionen, med den begränsning av de fall som anges i punkt 8 i denna artikel, i enlighet med de tillämpliga praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21.

2.   Medlemsstatens behöriga myndighet ska, i enlighet med de tillämpliga praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21, också lämna upplysningar till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater samt Europeiska kommissionen, med den begränsning av de fall som anges i punkt 8 i denna artikel, om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förlängts inom en period med början fem år före den 1 januari 2017.

Om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förlängts mellan den 1 januari 2012 och den 31 december 2013 ska sådana upplysningar lämnas under förutsättning att de fortfarande var giltiga den 1 januari 2014.

Om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förlängts mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 ska sådana upplysningar lämnas oavsett om de fortfarande är giltiga.

Medlemsstaterna får från det lämnande av upplysningar som avses i denna punkt undanta upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förlängts före den 1 april 2016 till en särskild person eller grupp av personer, med undantag för dem som huvudsakligen bedriver finansiell verksamhet eller investeringsverksamhet, med en årlig nettoomsättning, enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (6), för hela gruppen, på mindre än 40 000 000 EUR (eller motsvarande summa i en annan valuta) under det beskattningsår som föregår dagen för utfärdande, ändring eller förnyelse av dessa förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

3.   Bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning med tredjeländer ska undantas från det automatiska utbytet av upplysningar enligt denna artikel om det internationella skatteavtal enligt vilket förhandsbeskedet om prissättning förhandlades fram inte tillåter att upplysningar om det lämnas till tredje man. Sådana bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning kommer att utbytas enligt artikel 9 om det internationella skatteavtal enligt vilket förhandsbeskedet om prissättning förhandlades fram tillåter att de lämnas ut och den behöriga myndigheten i tredjelandet ger sitt tillstånd till att upplysningarna lämnas ut.

När ett bilateralt eller multilateralt förhandsbesked om prissättning undantas från automatiskt utbyte av upplysningar enligt den första meningen i första stycket i denna punkt ska emellertid de upplysningar som anges i punkt 6 i denna artikel och som avses i den begäran som ledde till att ett sådant bilateralt eller multilateralt förhandsbesked om prissättning utfärdades i stället utbytas enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel.

4.   Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas i det fall där ett förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor uteslutande gäller och omfattar en eller flera fysiska personers skatteärenden.

5.   Utbytet av upplysningar ska ske i enlighet med följande:

6.   De upplysningar som en medlemsstat ska lämna i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ska omfatta följande:

7.   För att underlätta det utbyte av upplysningar som avses i punkt 6 i denna artikel ska kommissionen anta de praktiska arrangemang som krävs för att genomföra denna artikel, inbegripet åtgärder för att standardisera lämnandet av upplysningar enligt punkt 6 i denna artikel, som en del av förfarandet för att fastställa standardformuläret i artikel 20.5.

8.   Upplysningar enligt definitionerna i punkt 6 a, b, h och k i denna artikel ska inte lämnas till Europeiska kommissionen.

9.   Den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna, som fastställs i punkt 6 j, ska, om möjligt på elektronisk väg, bekräfta mottagandet av upplysningarna till den behöriga myndighet som tillhandahöll dem, utan dröjsmål och under alla omständigheter senast sju arbetsdagar efter mottagandet. Denna åtgärd ska tillämpas fram till dess att den katalog som avses i artikel 21.5 tas i drift.

10.   Medlemsstaterna kan, i enlighet med artikel 5 och med beaktande av artikel 21.4, begära ytterligare upplysningar, inbegripet den fullständiga texten till förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

Artikel 8b

Statistik om automatiska utbyten

1.   Före den 1 januari 2018 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen statistik för det berörda året om omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar enligt artiklarna 8 och 8a och, i den omfattning det är möjligt, information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med de utbyten som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och för tredje man.

2.   Före den 1 januari 2019 ska kommissionen lägga fram en rapport med en översyn över och bedömning av den statistik och information som mottagits i enlighet med punkt 1 i denna artikel angående frågor såsom administrativa och andra relevanta kostnader samt fördelar med det automatiska utbytet av upplysningar liksom praktiska aspekter i samband med detta. Om det bedöms som lämpligt ska kommissionen lägga fram ett förslag för rådet om kategorierna och villkoren i artikel 8.1, inbegripet villkoret att upplysningar om personer med hemvist i andra medlemsstater ska vara tillgängliga, eller de poster som anges i artikel 8.3a, eller båda.

När rådet behandlar ett förslag från kommissionen ska det bedöma möjligheterna att ytterligare förstärka effektiviteten och funktionen av det automatiska utbytet av upplysningar och förbättra dess standard i syfte att uppnå följande:

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).”"

4.

I artikel 20 ska följande punkt läggas till:

”5.   Ett standardformulär, inbegripet språkordningen, ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2 före den 1 januari 2017. Det automatiska utbytet av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning i enlighet med artikel 8a ska ske via detta standardformulär. Detta standardformulär ska inte gå utöver de komponenter för utbyte av upplysningar som förtecknas i artikel 8a.6 och andra besläktade områden med anknytning till dessa komponenter som är nödvändiga för att man ska uppnå målen i artikel 8a.

Den språkordning som avses i första stycket ska inte hindra medlemsstaterna från att lämna de upplysningar som avses i artikel 8a på något av unionens officiella språk och arbetsspråk. I denna språkordning kan emellertid föreskrivas att de centrala delarna av sådana upplysningar också ska lämnas på något annat av unionens officiella språk och arbetsspråk.”

5.

Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

7.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 23a

Sekretess

1.   Upplysningar som har lämnats till kommissionen i enlighet med detta direktiv ska behandlas konfidentiellt av kommissionen i enlighet med de bestämmelser som gäller för unionsmyndigheter och får inte användas för andra ändamål än dem som krävs för att fastställa huruvida och i vilken utsträckning medlemsstater följer detta direktiv.

2.   Upplysningar som har lämnats till kommissionen av en medlemsstat i enlighet med artikel 23, samt alla rapporter eller dokument som har utarbetats av kommissionen med användning av sådana upplysningar, får lämnas till övriga medlemsstater. Sådana inlämnade upplysningar ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten.

De rapporter och dokument som utarbetats av kommissionen och som avses i det första stycket får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål och får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke.”

8.

I artikel 25 ska följande punkt införas:

”1a.   Förordning (EG) nr 45/2001 är tillämplig på all behandling av personuppgifter enligt detta direktiv av unionens institutioner och organ. För en korrekt tillämpning av detta direktiv ska emellertid tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som anges i artiklarna 11, 12.1 och 13–17 i förordning (EG) nr 45/2001 begränsas i den utsträckning som krävs för att skydda de intressen som avses i artikel 20.1 b i den förordningen.”

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/11

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 (1) överfördes hänvisningen till Republiken Palau från bilaga I till bilaga II till rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2).

(2)

Den hänvisningen till Republiken Palau åtföljs av en fotnot som specificerar att undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ska ingås med Europeiska unionen träder i kraft.

(3)

Den 9 oktober 2014 antog rådet ett beslut om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med Republiken Palau för att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Palau om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (nedan kallat avtalet).

(4)

Förhandlingar om avtalet inleddes den 17 december 2014 och slutfördes genom att avtalet paraferades genom skriftväxling den 27 maj 2015 av Republiken Palau och den 10 juni 2015 av unionen.

(5)

Avtalet bör undertecknas och de åtföljande förklaringarna bör godkännas på unionens vägnar. Avtalet bör tillämpas provisoriskt från och med dagen efter dess undertecknande, i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

(6)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(7)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/13

a)

övervaka genomförandet av detta avtal,

b)

föreslå ändringar av eller tillägg till detta avtal, samt

c)

lösa tvister med anledning av tolkningen eller tillämpningen av detta avtal.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/19

(1)

Direktiv 2011/16/EU ersatte rådets direktiv 77/799/EEG (2). Härigenom skedde flera viktiga anpassningar av reglerna om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i synnerhet när det gäller utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna för att få utbytet mellan länderna att bli mer effektivt och ändamålsenligt.

(2)

Direktiv 2011/16/EU ändrades genom rådets direktiv 2014/107/EU (3) för att införa obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om konton för finansiella transaktioner och därmed den sammanhängande uppsättningen regler om rapportering och tillbörlig aktsamhet.

(3)

För att säkerställa den nya rättsliga ramens funktion krävs enligt direktiv 2011/16/EU vissa bestämmelser om standardformulär och standardiserade datorformat och de praktiska formerna för utbytet av upplysningar mellan medlemsstaterna som ska antas med stöd i genomförandeakter. Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1156/2012 (4) innehåller närmare regler om standardformulär och standardiserade datorformat som ska användas i förbindelse med direktiv 2011/16/EU.

(4)

Med tanke på de stora förändringar som bör göras i syfte att genomföra direktiv 2011/16/EU och för att underlätta läsningen av genomförandeakten, är det lämpligt att upphäva genomförandeförordning (EU) nr 1156/2012 och att fastställa nya konsoliderade regler.

(5)

För att underlätta utbytet av upplysningar ska utbytet av information enligt direktiv 2011/16/EU ske med hjälp av standardformulär med undantag för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar.

(6)

De formulär som används bör innehålla ett antal fält som är tillräckligt varierade, så att medlemsstaterna enkelt kan hantera alla relevanta fall och använda lämpliga fält för varje enskilt fall.

(7)

Enligt direktiv 2011/16/EU ska kommissionen vid tillämpningen av det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar fastställa både de praktiska formerna och det standardiserade datorformatet. För att säkerställa lämpligheten och användbarheten i de uppgifter som utbyts och att själva utbytet är effektivt, bör tillämpningsföreskrifter fastställas i detta avseende.

(8)

Villkoret att ett obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om de fem inkomst- och kapitalkategorierna enligt artikel 8.1 i direktiv 2011/16/EU är avhängigt av om tillgången till upplysningar motiverar att det aktuella datoriserade formatet inte specificeras över nivån för de övergripande strukturer och klasser som ingår i det elektroniska formatet, medan de detaljerade uppgifter som utbyts inom ramen för var och en av dessa klasser fortfarande omfattas av tillgängligheten i varje medlemsstat.

(9)

Mot bakgrund av att den information som utbyts enligt artikel 8.3a i direktiv 2011/16/EU ska samlas in av rapporteringsskyldiga finansiella institut i enlighet med de tillämpliga regler om rapportering och åtgärder för kundkännedom anges i bilagorna I och II till direktiv 2011/16/EU och att utbytet följaktligen inte är underkastat villkoret om informationens tillgänglighet, bör det datoriserade format som ska användas däremot utvidgas till att omfatta den lägsta detaljnivån och inkludera varje post, i förekommande fall tillsammans med dess relevanta egenskaper.

(10)

Enligt direktiv 2011/16/EU ska upplysningarna i möjligaste mån lämnas elektroniskt med utnyttjande av Gemensamma kommunikationsnätet (CCN-nätet). I nödvändiga fall bör de praktiska formerna för överlämnandet av upplysningar specificeras. De närmare reglerna bör tillämpas vid överlämnandet av rapporter, redogörelser och andra dokument som inte innehåller de upplysningar som kan utbytas utan som stödjer utbytet, i fall av överlämnande utanför CCN-nätet och utan att detta påverkar andra bilateralt avtalade former, på överlämnande och identifiering av de upplysningar som utbyts.

(11)

Lagar och andra författningar i medlemsstaterna som är nödvändiga för att efterleva artikel 8.3a i direktiv 2011/16/EU med avseende på det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton ska tillämpas från och med den 1 januari 2016. Den här förordningen bör alltså tillämpas från och med samma dag.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för administrativt samarbete i fråga om beskattning.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/46

(1)

I kommissionens förordningar (EG) nr 2305/2003 (3), (EG) nr 969/2006 (4) och (EG) nr 1067/2008 (5) och i kommissonens genomförandeförordning (EU) 2015/2081 (6) fastställs särskilda bestämmelser för inlämning av ansökningar om och utfärdande av importlicenser för korn inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4126, för majs inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4131, för vanligt vete av annan kvalitet än hög inom ramen för tullkvoterna med löpnumren 09.4123, 09.4124, 09.4125 och 09.4133 samt för vissa spannmål med ursprung i Ukraina inom ramen för tullkvoterna med löpnumren 09.4306, 09.4307 och 09.4308.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1964/2006 (7) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 480/2012 (8) fastställs särskilda bestämmelser för inlämning av ansökningar om och utfärdande av importlicenser för ris med ursprung i Bangladesh inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4517 och för brutet ris inom ramen för tullkvoten med löpnummer 09.4079.

(3)

I kommissionens förordning (EG) nr 1918/2006 (9) fastställs särskilda bestämmelser för inlämning av ansökningar om och utfärdande av importlicenser för olivolja med ursprung i Tunisien inom ramen för den tillgängliga tullkvoten.

(4)

Med hänsyn till hur helgdagarna infaller under 2016 bör det, för att de aktuella kvotmängderna ska kunna iakttas, under vissa perioder göras undantag från förordningarna (EG) nr 2305/2003, (EG) nr 969/2006 och (EG) nr 1067/2008, genomförandeförordning (EU) 2015/2081, förordning (EG) nr 1964/2006, genomförandeförordning (EU) nr 480/2012 och förordning (EG) nr 1918/2006 vad gäller datum för inlämning av ansökningar om importlicenser och för utfärdande av dessa.

(5)

Enligt artikel 7d.1 i kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 (10) ska exportlicenser för utomkvotssocker och utomkvotsisoglukos utfärdas från och med fredagen veckan efter den vecka under vilken licensansökningarna lämnades in, såvida kommissionen inte under tiden har vidtagit någon särskild åtgärd.

(6)

Med tanke på hur helgdagarna infaller under 2016 och de konsekvenser som detta kommer att få för utgivningen av Europeiska unionens officiella tidning kommer perioden mellan den dag då ansökningarna lämnas in och den dag då licenserna utfärdas att vara för kort för att en god förvaltning av marknaden ska kunna garanteras. Perioden bör följaktligen förlängas.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/50

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser för fjäderfäkött och ägg och för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så fort uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/52

(1)

Förordning (EG) nr 1059/2003 utgör den rättsliga grunden för en regionklassificering för insamling, sammanställning och spridning av harmoniserad regional statistik i unionen.

(2)

I artikel 5.5 i förordning (EG) nr 1059/2003 föreskrivs att när Nuts-nomenklaturen ändras ska den berörda medlemsstaten till kommissionen skicka tidsserierna för den nya regionala uppdelningen för att ersätta uppgifter som redan rapporterats in. Förteckningen över tidsserierna och deras längd ska specificeras av kommissionen med beaktande av huruvida det är möjligt att tillhandahålla dem. Dessa tidsserier ska lämnas inom två år efter ändringen i Nuts-nomenklaturen.

(3)

Nuts-nomenklaturen ändrades genom kommissionens förordning (EU) nr 1319/2013 (2) med verkan från och med den 1 januari 2015 och kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 (3) med verkan från och med den 1 januari 2016.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/54

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

I enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003 har en ansökan lämnats in om godkännande av ett preparat av alfa-galaktosidas (EC 3.2.1.22) framställt av Saccharomyces cerevisiae (CBS 615.94) och endo-1,4-beta-glukanas (EC 3.2.1.4) framställt av Aspergillus niger (CBS 120604). Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av preparatet av alfa-galaktosidas (EC 3.2.1.22) framställt av Saccharomyces cerevisiae (CBS 615.94) och endo-1,4-beta-glukanas (EC 3.2.1.4) framställt av Aspergillus niger (CBS 120604) som fodertillsats för värphöns och för mindre fjäderfäarter som föds upp för värpning.

(4)

Användningen av preparatet av alfa-galaktosidas (EC 3.2.1.22) framställt av Saccharomyces cerevisiae (CBS 615.94) och endo-1,4-beta-glukanas (EC 3.2.1.4) framställt av Aspergillus niger (CBS 120604) godkändes för tio år för slaktkycklingar genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 237/2012 (2) och för kycklingar för uppfödning till värphöns och för mindre fjäderfäarter avsedda för slakt genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1365/2013 (3).

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 28 april 2015 (4) att preparatet av alfa-galaktosidas (EC 3.2.1.22) framställt av Saccharomyces cerevisiae (CBS 615.94) och endo-1,4-beta-glukanas (EC 3.2.1.4) framställt av Aspergillus niger (CBS 120604) under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att användning av preparatet kan öka äggens vikt hos värphöns. Eftersom verkningssättet kan anses vara likadant, kan denna slutsats extrapoleras till mindre fjäderfäarter som föds upp för värpning. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av preparatet av alfa-galaktosidas (EC 3.2.1.22) framställt av Saccharomyces cerevisiae (CBS 615.94) och endo-1,4-beta-glukanas (EC 3.2.1.4) framställt av Aspergillus niger (CBS 120604) visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/57

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (2) fastställs bestämmelser om strängare offentlig kontroll av import av de foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som förtecknas i bilaga I till den förordningen (nedan kallad förteckningen) vid införselställena till de territorier som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 882/2004.

(2)

Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 669/2009 ska förteckningen ses över regelbundet och minst varje kvartal med beaktande av åtminstone de informationskällor som anges i den artikeln.

(3)

Förekomsten och relevansen av livsmedelstillbud som nyligen anmälts genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder, resultaten från revisioner som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor genomfört i tredjeländer och de kvartalsrapporter om sändningar av foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som medlemsstaterna har lämnat till kommissionen i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 669/2009 visar att förteckningen bör ändras.

(4)

Förteckningen bör ändras genom strykning av posterna för de varor där den tillgängliga informationen visar att de relevanta säkerhetskraven i unionslagstiftningen på det hela taget uppfylls på ett tillfredsställande sätt och för vilka en strängare offentlig kontroll därmed inte längre är motiverad. Posten för bordsdruvor från Peru bör därför utgå ur förteckningen.

(5)

För att säkerställa enhetlighet och tydlighet bör bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

(6)

Förordning (EG) nr 669/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/63

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 925/2009 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

Åtgärden infördes i form av en värdetull som fastställdes till 13,4 % på import från Armenien, till 17,6 % på import från Brasilien och till 30 % på import från Kina, med undantag för Alcoa (Shanghai) Aluminium Products Co., Ltd (6,4 %), Alcoa (Bohai) Aluminium Industries Co., Ltd (6,4 %), Shandong Loften Aluminium Foil Co., Ltd (20,3 %) och Zhenjiang Dingsheng Aluminium Co., Ltd (24,2 %).

(3)

Ett åtagande som gjorts av en brasiliansk exporterande tillverkare godtogs av kommissionen genom kommissionens beslut 2009/736/EG (3).

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (4) för de gällande antidumpningsåtgärderna tog kommissionen emot en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder mot Brasilien och Kina i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(5)

Begäran ingavs av AFM Aluminiumfolie Merseburg GmbH, Alcomet AD, Eurofoil Luxembourg SA, Hydro Aluminium Rolled Products GmbH, Impol d.o.o. och Symetal SA (nedan kallade sökandena) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av viss aluminiumfolie.

(6)

Begäran motiverades med att dumpningen och skadan för unionsindustrin sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna upphör att gälla.

(7)

De sökande begärde inte någon översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna på import med ursprung i Armenien. Dessa åtgärder upphörde därför att gälla den 7 oktober 2014 (5).

(8)

Efter samråd med rådgivande kommittén fann kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång, och offentliggjorde den 4 oktober 2014 i Europeiska unionens officiella tidning  (6) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(9)

Den 8 oktober 2014, offentliggjorde kommissionen inledandet av en parallell antidumpningsundersökning enligt artikel 5 i grundförordningen beträffande import till unionen av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland (7) (nedan kallad den parallella antidumpningsundersökningen).

(10)

Till följd av den undersökningen införde kommissionen i juli 2015 genom förordning (EU) 2015/1081 (8) en preliminär antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland. De provisoriska åtgärderna infördes för en period av sex månader.

(11)

Den 17 december 2015 införde kommissionen via förordning (EU) 2015/2385 (9), en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland.

(12)

De två parallella undersökningarna omfattade samma översynsperiod och samma skadeundersökningsperiod som anges i skäl 13.

(13)

Undersökningen om sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 oktober 2013–30 september 2014 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(14)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, övriga kända unionstillverkare, exporterande tillverkare i Brasilien och Kina, kända importörer, berörda användare och handlare samt företrädare för de exporterande länderna om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts.

(15)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(16)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den eventuellt skulle komma att göra ett urval bland exporterande tillverkare i Kina, unionstillverkare och icke-närstående importörer i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Inget stickprovsförfarande förutsågs för exporterande tillverkare i Brasilien.

(17)

Av 12 kända kinesiska tillverkare lämnade två svar på stickprovsformuläret. Eftersom antalet samarbetsvilliga företag var begränsat behövdes inget stickprovsförfarande.

(18)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljnings- och produktionsvolymen. Urvalet bestod av sex unionstillverkare och deras närstående företag, eftersom gruppernas interna struktur var oklar i början av undersökningen när det gäller de funktioner som tillverkar och återförsäljer den berörda produkten. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för mer än 70 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(19)

I mars 2015 sålde en av unionstillverkarna i urvalet hela sin verksamhet, inklusive utrustning, tillstånd, personalskyldigheter och befintliga kontrakt till ett nytt företag. Eftersom denna förändring ägde rum efter undersökningsperioden är den inte relevant för undersökningen enligt artikel 6.1 i grundförordningen.

(20)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(21)

Fjorton kända importörer/användare kontaktades i inledningsskedet och uppmanades att redogöra för sin verksamhet och fylla i det stickprovsformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande, när så var lämpligt.

(22)

Fem företag besvarade stickprovsformuläret. Fyra av dem var hushållsfolietillverkare, dvs. industriella användare som importerade den berörda produkten för att bearbeta den vidare och därefter återförsälja den och en var en handlare som inte importerade den berörda produkten under skadeundersökningsperioden. På grund av det begränsade antalet företag som besvarade stickprovsformuläret var stickprov inte befogat.

(23)

Två andra användare trädde fram. Ett frågeformulär för användare skickades till dem.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse.

(25)

Kommissionen skickade frågeformulär till de sex unionstillverkare som ingick i urvalet och deras närstående företag, två brasilianska exporterande tillverkare och två kinesiska exporterande tillverkare, en handlare och ovanstående sex användare som identifierats i unionen.

(26)

Frågesvar inkom från alla unionstillverkare i urvalet och från tre användare.

(27)

Två kinesiska exporterande tillverkare och en brasiliansk tillverkare besvarade frågeformuläret. En andra brasiliansk tillverkare hade inledningsvis visat intresse för att samarbeta i undersökningen, men besvarade inte frågeformuläret. Följaktligen informerades detta företag brevledes om kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Företaget svarade att det inte skulle besvara frågeformuläret, men att dess synpunkter skulle framföras av den brasilianska aluminiumorganisationen (Associação Brasileira do Aluminió, nedan kallat ABAL). Skriftliga inlagor inkom dessutom från ABAL.

(28)

Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(29)

Den produkt som berörs är aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,008 mm och högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, i rullar av en bredd av högst 650 mm och av en vikt av mer än 10 kg (jumborullar) med ursprung i Brasilien och Kina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 19 (Taric-nummer 7607111910) (nedan kallad den berörda produkten). Den berörda produkten brukar kallas aluminiumfolie för hushållsändamål (nedan kallad hushållsfolie av aluminium eller hushållsfolie).

(30)

Hushållsfolie av aluminium framställs på grundval av rent aluminium som först gjuts till tjocka band (med en tjocklek av flera mm, dvs. upp till 1 000 gånger tjockare än den berörda produkten) och därefter valsas i olika etapper till önskad tjocklek. Efter valsningen glödgas folien i en värmebehandlingsprocess och rullas på rullar.

(31)

Dessa rullar av hushållsfolie av aluminium omspolas därefter på mindre rullar av bearbetningsenheter i ett senare led av förädlingskedjan, s.k. hushållsfolietillverkare (rewinders). Den erhållna produkten (dvs. konsumentrullar som inte omfattas av definitionen av den berörda produkten) används som förpackningsmaterial för korttidsförvaring för skilda ändamål, huvudsakligen inom hushåll, cateringverksamhet samt livsmedels- och blomsterdetaljhandel.

(32)

Undersökningen visade att den berörda produkten, produkten som tillverkades och säljs på de inhemska marknaderna i Brasilien och Kina, produkten som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Turkiet (som användes som jämförbart land), och produkten som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma grundläggande användningsområden.

(33)

Kommissionen drog därför slutsatsen att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(34)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om det var sannolikt att dumpningen från Brasilien och Kina skulle fortsätta eller återkomma om de befintliga åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(35)

En tillverkare från Brasilien samarbetade i undersökningen. Före införandet av de ursprungliga åtgärderna representerade tillverkaren 100 % av exporten av hushållsfolie av aluminium från Brasilien till unionen.

(36)

Under översynsperioden skedde ingen export av hushållsfolie av aluminium från Brasilien till unionen. Det är därför inte sannolikt att dumpningen fortsätter vad gäller Brasilien. Bedömningen har därmed begränsats till sannolikheten för återkommande dumpning baserat på exportpriserna till andra tredjeländer.

(37)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Brasilien, frånvaro av dumpning från Brasilien till andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(38)

Kapacitetsutnyttjandet hos den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren befanns vara över 90 % och dess outnyttjade kapacitet befanns vara 3 000 ton per år. Detta motsvarar 6 % av unionsindustrins produktion och 3 % av unionens förbrukning. Därför drogs slutsatsen att det inte fanns någon betydande outnyttjad kapacitet som kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Brasilien skulle upphöra att gälla.

(39)

De två andra kända brasilianska tillverkarna samarbetade inte i undersökningen och deras outnyttjade kapacitet kunde därmed inte verifieras. I en utredning som lämnades in av sökanden uppskattades den kombinerade kapaciteten för aluminiumfolie hos de två andra tillverkarna till 58 000 ton för alla typer av aluminiumfolie, vilket motsvarar den totala kapaciteten hos den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren. Det anses osannolikt att dessa två tillverkare skulle ha en betydande outnyttjad kapacitet som skulle omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Brasilien skulle upphöra att gälla. De exporterade inte till unionen, varken under översynsperioden eller före införandet av de ursprungliga åtgärderna.

(40)

Exporten från den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren under översynsperioden skedde till en enskild kund i Förenta staterna. Dessa exporter motsvarade 68 % av Brasiliens totala export av hushållsfolie av aluminium till Förenta staterna under 2013, vilket innebar att den samarbetsvilliga tillverkaren var Brasiliens största exportör av aluminiumfolie. Dessa exporter motsvarade 33 % av Brasiliens totala export av hushållsfolie av aluminium år 2013. Ingen dumpning sågs i dessa exporter när exportpriset jämfördes med normalvärdet i Brasilien. Frånvaron av dumpning fastslogs enligt nedanstående metod.

(41)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som de samarbetande tillverkarna i Brasilien sålde till oberoende kunder på den inhemska marknaden var representativ med hänsyn till den totala exportvolymen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på den inhemska marknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten från Brasilien. Utifrån detta konstaterades att den sammanlagda försäljningen på den inhemska marknaden i Brasilien var representativ.

(42)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses utgöra normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det skedde genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under översynsperioden. Den inhemska försäljningen befanns utgöra normal handel.

(43)

Normalvärdet fastställdes således utifrån det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnittspris på den lönsamma inhemska försäljningen under översynsperioden.

(44)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas till den första oberoende kunden.

(45)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset hos den samarbetsvilliga exportören gjordes på priset fritt fabrik. För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(46)

På denna grund gjordes justeringar för olikheter i fysiska egenskaper, kostnader för transport, sjötransport och försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, rabatter och provisioner, där dessa visats påverka prisernas jämförbarhet.

(47)

Mot bakgrund av detta fann kommissionen att ingen dumpning skedde vid exporten till Förenta staterna.

(48)

Därför anser kommissionen att det är osannolikt att de exporterande tillverkarna från Brasilien skulle sälja den berörda produkten till unionsmarknaden till dumpade priser om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(49)

Priserna på Brasiliens den inhemska marknad är attraktiva, vilket bevisas av att den absolut största delen av tillverkningen säljs på den inhemska marknaden. Den inhemska försäljningen är lönsam. Prisnivåerna i Brasilien påminner om priserna på unionsmarknaden.

(50)

Den brasilianska exporten till unionsmarknaden förväntas därför inte öka väsentligt med priser som underskrider unionspriserna om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(51)

Två berörda parter, ABAL och CBA, hävdade att det av följande orsaker inte finns någon sannolikhet för fortsatt dumpning från Brasilien:

(52)

Beträffande det första påståendet bekräftades frånvaron av brasiliansk import till unionen i undersökningen. Kommissionen anser dock att frånvaron av export kan ha orsakats av de gällande antidumpningsåtgärderna. Frånvaron av export är därför i sig själv inte ett tillräckligt bevis för slutsatsen att dumpningen inte riskerar att återkomma.

(53)

Beträffande det andra påståendet bekräftades Brasiliens status som nettoimportör av primärt aluminium 2014 av undersökningen. Även den ökade inhemska efterfrågan i Brasilien bekräftades: från 2009 till 2013 ökade den inhemska förbrukningen av alla aluminiumprodukter med 48 % medan förbrukningen av aluminiumfolie ökade med 24 %. De berörda parterna framlade dock inga bevis för att detta nödvändigtvis skulle avlägsna risken får att dumpningen skulle återkomma. Oaktat detta ansågs den ökade inhemska efterfrågan i Brasilien vid analysen av unionsmarknadens attraktionskraft som en faktor som ökar den inhemska marknadens attraktionskraft, enligt beskrivningen ovan.

(54)

Beträffande det tredje påståendet bekräftade undersökningen de högre priserna på den inhemska marknaden, men detta var inte tillräckligt för att dra slutsatsen att dumpningen inte skulle återkomma trots höga inhemska priser.

(55)

Beträffande det fjärde påståendet framlade de berörda parterna inga bevis för att beteendet i fråga om en produkt kan användas för att förutspå beteendet i fråga om en annan. Påståendet avvisades därför.

(56)

Beträffande det femte påståendet bekräftade undersökningen att det fanns närstående företag till de icke-samarbetsvilliga brasilianska tillverkarna inom unionen. Eftersom inget av dessa företag samarbetade vid undersökningen var det dock inte möjligt att fastslå huruvida de faktiskt tillverkade den likadana produkten för unionsmarknaden. Detta påstående kunde därför inte verifieras.

(57)

Beträffande det sjätte påståendet bekräftade undersökningen frånvaron av betydande outnyttjad kapacitet. Detta beaktades vid bedömningen av produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Brasilien enligt beskrivningen ovan.

(58)

Beträffande det sjunde påståendet beaktades olikheter i fysiska egenskaper vederbörligen vid jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriserna enligt beskrivningen ovan.

(59)

Undersökningen visade att det endast finns begränsad outnyttjad kapacitet i Brasilien som kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Brasilien skulle upphöra att gälla. Ingen dumpning till andra marknader upptäcktes. Unionsindustrins attraktionskraft för brasilianska tillverkare anses vara begränsad med tanke på den inhemska marknadens höga attraktionskraft och den liknande prisnivån.

(60)

Med tanke på ovanstående anses det osannolikt att dumpningen från Brasilien skulle återuppstå om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(61)

Följaktligen bör förfarandet avslutas för import av den berörda produkten med ursprung i Brasilien.

(62)

Två tillverkare från Kina samarbetade i undersökningen. De hade inledningsvis rapporterat 4 264 tons export till unionen, vilket enligt Eurostat skulle ha motsvarat 250–350 % av den totala importen till unionen från Kina under översynsperioden. Under undersökningens gång fastslogs exportvolymen ligga inom ett intervall på 900–1 100 ton för den första tillverkaren, vilket motsvarar 53–90 % av den totala exporten från Kina till unionen. Den största delen av exporten fördes in inom ramen för förfarandet för aktiv förädling och var därmed varken föremål för antidumpningsåtgärder eller importtullar. Den andra tillverkaren befanns inte ha exporterat den berörda produkten till unionen under översynsperioden.

(63)

I sitt tillkännagivande om inledande uppmanade kommissionen alla berörda parter att lämna synpunkter på förslaget att använda Turkiet som tredjeland med marknadsekonomi för att konstruera normalvärdet för Kina. Turkiet användes som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen.

(64)

En berörd part uttryckte förbehåll beträffande förslaget att använda Turkiet som jämförbart land och föreslog Sydafrika som alternativ. Parten hävdade att Sydafrika skulle vara lämpligare eftersom kostnadsstrukturen för turkiska tillverkare skulle skilja sig från den kinesiska kostnadsstrukturen och eftersom Turkiet hade infört antidumpningstullar på 22 % på import av alla typer av aluminiumfolie från Kina i juli 2014.

(65)

Utöver de förslag som lämnats av de berörda parterna, försökte även kommissionen hitta ett lämpligt jämförbart land. Den identifierade Indien, Japan, Sydkorea, Förenade Arabemiraten, Förenta staterna och Taiwan som ytterligare potentiella jämförbara länder på grund av deras stora produktionsvolymer för aluminiumfolie. Japan, Förenta staterna och Taiwan befanns tillverka tunnare aluminiumfolier, men inte den berörda produkten.

(66)

En begäran om samarbete skickades till kända tillverkare i Indien, Sydafrika, Sydkorea, Förenade Arabemiraten och Turkiet. Endast två exporterande tillverkare i Turkiet samarbetade. Inga svar inkom från tillverkarna i övriga potentiella jämförbara länder.

(67)

Turkiet befanns vara en betydande tillverkare av aluminiumfolie med en öppen marknad fri från snedvridning beträffande priserna på råvaror och energi. Tillverkningsprocesserna i Turkiet och Kina befanns vara liknande. Turkiet valdes som jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen och kontrollbesök utfördes i de två samarbetsvilliga företagens lokaler.

(68)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som de samarbetande tillverkarna i Turkiet sålde till oberoende kunder på den inhemska marknaden var representativ med hänsyn till den totala exportvolymen till unionen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på den inhemska marknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen. Utifrån detta konstaterades att den sammanlagda försäljningen på den inhemska marknaden i det jämförbara landet var representativ.

(69)

Vidare undersökte man huruvida den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det skedde genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under översynsperioden. En av tillverkarnas försäljning på den inhemska marknaden befanns utgöra normal handel, medan lönsamheten i den andra tillverkarens försäljning, på grund av att detaljerad bokföringsinformation om kostnader saknades, inte kunde fastställas.

(70)

Normalvärdet för den andra tillverkaren kunde inte konstrueras enligt artikel 2.3 i grundförordningen på grund av att detaljerad bokföringsinformation om kostnader saknades.

(71)

Normalvärdet fastställdes således utifrån det faktiska priset på den inhemska marknaden för den första tillverkaren, beräknat som ett vägt genomsnittspris på den lönsamma inhemska försäljningen under översynsperioden.

(72)

En kinesisk tillverkare hävdade att normalvärdet inte kan beräknas på ett giltigt sätt utifrån endast en turkisk tillverkares försäljning på den inhemska marknaden. Den kinesiska tillverkaren lyfte också fram att det var omöjligt att bedöma eller underbygga den därav följande dumpningsmarginalen på grund av konfidentialiteten hos affärsuppgifterna från den turkiska tillverkaren.

(73)

Användningen av uppgifter från en enskild tillverkare i det jämförbara landet följer prejudikat från Europeiska unionens domstol enligt vilka sådana priser kan användas om de är resultatet av verklig konkurrens på den inhemska marknaden. Som anges i skälen 68 och 69 ovan finns det flera inhemska turkiska tillverkare, och dessutom importerar Turkiet aluminiumfolie. Kommissionen anser därför att priserna på den turkiska marknaden är resultatet av verklig konkurrens och att inga faktorer indikerar att priset hos en enskild tillverkare inte kan användas för att fastställa normalvärdet. Beträffande verksamhetsuppgifter måste kommissionen skydda konfidentialiteten hos uppgifter som parterna lämnat in och kan därför inte redovisa kommersiellt känslig information om den turkiska tillverkaren för den kinesiska tillverkaren. Den aktuella kinesiska exportörens påståenden måste därför avvisas.

(74)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas till den första oberoende kunden.

(75)

En kinesisk tillverkare påpekade att dess momsåterbäringssats hade beräknats på ett felaktigt sätt. Beräkningen ändrades i enlighet med detta, och kommissionen redovisade det reviderade resultatet för den berörda tillverkaren.

(76)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset hos den samarbetsvilliga exportören gjordes på priset fritt fabrik. För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(77)

På denna grund gjordes justeringar för kostnader för transport, sjötransport och försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, rabatter och provisioner, där dessa visats påverka prisernas jämförbarhet.

(78)

En kinesisk tillverkare hävdade att den normala importtullen på 7,5 % i Turkiet ökar de inhemska priserna med samma belopp och att man för en rättvis jämförelse behöver göra motsvarande prisjustering. Den kinesiska tillverkaren hävdade också att en justering för förpackningskostnader inte är motiverad eftersom alla tillverkare har förpackningskostnader oavsett var de befinner sig.

(79)

Kommissionen noterar att även Kina tillämpar en importtull på aluminiumfolie. Jämförelsen bör därför inte bli snedvriden på grund av att en liknande importtull i Turkiet. Ytterligare, även om en justering för importtull skulle beviljas, skulle detta inte ändra det faktum att betydande dumpning sker från kinesiska exportörer till unionsmarknaden. Beträffande förpackningskostnader har en justering gjorts både i kinesiska exportpriser och turkiska inhemska marknadspriser för att neutralisera eventuella olikheter i förpackningssätt. Följaktligen kan justeringen för förpackningskostnad inte snedvrida jämförelsen. Dessa påståenden bör därför avvisas.

(80)

I enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten

(81)

På grundval av detta fastställdes följande vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif (kostnad, försäkring och frakt) vid unionens gräns, före tull:

(82)

Eftersom det konstaterats att dumpning förekom under översynsperioden undersökte kommissionen sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna upphör att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, dumpning från Kina till andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(83)

Kapacitetsutnyttjandet hos de två samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna befanns vara 85 % och 90 %. Den outnyttjade kapaciteten hos dessa två tillverkare befanns vara 50 000 ton. Detta motsvarar unionsindustrins totala produktion och över 50 % av förbrukningen i unionen. Dessutom höll ett av de samarbetsvilliga företagen på att skapa ytterligare folierullningskapacitet på 40 000 ton. Därför drogs slutsatsen att det fanns en betydande outnyttjad kapacitet som, åtminstone delvis, kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

(84)

De andra kända kinesiska tillverkarna samarbetade inte i undersökningen och deras outnyttjade kapacitet kunde därmed inte verifieras. I en utredning som lämnades in av de sökande uppskattades den kombinerade kapaciteten för aluminiumfolie hos de övriga, icke-samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna till ungefär tio gånger den kombinerade kapaciteten hos de två samarbetsvilliga tillverkarna. I undersökningen uppskattas den totala kinesiska produktionskapaciteten för alla typer av aluminiumfolie till 450 000 ton större än den totala inhemska kinesiska förbrukningen. I undersökningen förutspås även den kinesiska produktionskapaciteten fortsätta öka från 2,5 miljoner ton 2014 till 2,8 miljoner ton 2018 och att den kinesiska den inhemska marknadens ökade förbrukning från 2,1 miljoner ton till 2,4 miljoner ton under samma period sannolikt inte är tillräcklig för att helt absorbera den ökade kapaciteten. Det ansågs därför sannolikt att det skulle finnas ytterligare outnyttjad kapacitet bland de icke-samarbetsvilliga tillverkarna som, åtminstone delvis, kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

(85)

En kinesisk tillverkare ifrågasatte inte de outnyttjade kapacitetsvolymer som uppgetts, men hävdade att det var osannolikt att anta att hela den outnyttjade kapaciteten skulle riktas mot unionsmarknaden.

(86)

Kommissionen anser, i enlighet med bedömningarna i skälen 84 och 97, att den outnyttjade kapaciteten åtminstone delvis skulle riktas mot unionsmarknaden. Skäl 83 har ändrats i enlighet med detta.

(87)

En del av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarnas exportpriser (med huvudsakliga exportdestinationer Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Förenta staterna, Egypten och Indien) befanns under översynsperioden ligga under normalvärdet som fastställdes i skälen 63–71 ovan och ansågs därmed dumpade. Den andra kinesiska tillverkarens exportpriser till andra marknader kunde inte fastslås.

(88)

Med tanke på den befintliga dumpningen till andra marknader drar kommissionen slutsatsen att den exporterande tillverkaren från Kina säljer den berörda produkten till tredjeländer till dumpade priser. Därför anser kommissionen att det är sannolikt att de exporterande tillverkarna från Kina också skulle sälja den berörda produkten till unionsmarknaden till dumpade priser om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(89)

En kinesisk tillverkare hävdade att slutsatsen om dumpning vid export till andra marknader inte är relevant eftersom översynens omfattning är begränsad till unionsmarknaden och inte världsmarknaden. Enligt den kinesiska tillverkaren lämpar sig inte prisjämförelser för olika marknader eftersom prisstrukturerna i olika delar av världen kan vara olika. Dessutom borde unionens export till dessa marknader jämföras, vilket eventuellt kunde leda till slutsatsen att de priserna på den inhemska marknaden i unionen är för höga.

(90)

Såsom förklaras i skäl 82 har kommissionen beaktat flera indikatorer i syfte att bedöma sannolikheten för dumpning till unionsmarknaden. Kommissionen anser det mer sannolikt att exportörer som befinns dumpa priser på andra marknader även dumpar priser på unionsmarknaden jämfört med exportörer som inte befinns dumpa priser på andra marknader. Av denna orsak är det en relevant indikator för att fastställa sannolikheten för fortsatt dumpning. Påståendet bör därmed avvisas.

(91)

Påståendet beträffande unionstillverkarnas exportverksamhet tas upp i skäl 171.

(92)

Såsom anges i skäl 114 nedan visade undersökningen att de kinesiska importerna inom ramen för det normala importförfarandet under översynsperioden skulle ha underskridit unionsindustrins priser med i genomsnitt 12,2 % om inga antidumpningstullar hade tillämpats. Dessutom befanns de kinesiska importer som gjorts under inom ramen för förfarandet för aktiv förädling och därmed inte varit föremål för antidumpnings- eller importtullar underskrida unionsindustrins försäljningspriser med 18 %. Dessa utgjorde ungefär 75 % av den kinesiska importen. De kinesiska priserna är också lägre än exportpriserna från något annat land till unionen. Dessa prisskillnader visar definitivt unionsmarknadens attraktionskraft och de kinesiska exportörernas förmåga att konkurrera med pris om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(93)

Det är därför rimligt att anta att en väsentlig del av den nuvarande kinesiska exporten skulle styras om till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(94)

Det är värt att erinra om att den ursprungliga undersökningen innan de ursprungliga åtgärderna infördes hade fastställt att den kinesiska marknadsandelen av unionsmarknaden uppgick till 30,72 %. Den kinesiska exporten, som för närvarande har 2 % av unionsmarknaden, förväntas därför öka väsentligt för att återvinna förlorade marknadsandelar inom unionen om åtgärderna upphör att gälla.

(95)

En kinesisk tillverkare hävdade att ett litet prisunderskridande är en del av en normal prissättningsmekanism varje gång utländska tillverkare konkurrerar med inhemska tillverkare. En prisunderskridande på 12,2 % är inte orimligt och borde inte orsaka svårigheter för unionstillverkarna.

(96)

Enbart ett konstaterat prisunderskridande leder inte till en slutsats om osund konkurrens från exportörens sida. I detta fall indikerade dock prisunderskridandets marginal den sannolika prisnivån för kinesisk import om åtgärderna skulle tillåtas förfalla och deras kapacitet att ta över marknadsandelar i unionen på bekostnad av unionsindustrin. Ytterligare drogs slutsatsen att dessa importer sannolikt skulle dumpas. Argumentet att prisunderskridandets nivå på 12,2 % inte skulle vara orimligt ansågs därför inte relevant i sammanhanget och avvisades därför.

(97)

Undersökningen visade att de kinesiska importerna har fortsatt att släppas ut på unionsmarknaden till dumpade priser med betydande dumpningsmarginaler. Den visade också att den outnyttjade kapaciteten för tillverkning av den berörda produkten i Kina är betydande jämfört med förbrukningen i unionen under översynsperioden. Denna outnyttjade kapacitet skulle sannolikt, åtminstone till en del, omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

(98)

Dessutom skedde exporten från Kina till tredjeländer till dumpade priser. Den prissättningsmetod som används för kinesisk export till tredjeländers marknader visar på att det är sannolikt med fortsatt dumpning till unionsmarknaden, om åtgärderna upphör att gälla.

(99)

Dessutom indikerar unionsmarknadens prismässiga attraktionskraft att det finns en risk att den kinesiska exporten skulle omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(100)

Med tanke på ovanstående finns det en sannolikhet att den kinesiska dumpade importen av den berörda produkten skulle öka väsentligt om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(101)

Den likadana produkten tillverkades av tolv kända unionstillverkare under översynsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(102)

Unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden uppskattades till 47 349 ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av statistik från Eurostat, kontrollerade frågeformulärssvar från de unionstillverkare som ingick i urvalet och de uppskattade uppgifterna för de tillverkare som inte ingick i urvalet och som tillhandahållits av de sökande. Såsom anges i skäl 18 svarade de unionstillverkare som ingick i urvalet för mer än 70 % av unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten.

(103)

De sökande lämnade uppgifter om tillverkning, produktionskapacitet, försäljningsvolym, sysselsättning och exportvolym för hela unionsindustrin under skadeundersökningsperioden. Dessa uppgifter var uppskattningar och angavs i maximi- och minimiintervaller. De hade delats upp i två kategorier, dvs. unionstillverkare som ingår respektive inte ingår i urvalet. När det gäller de unionstillverkare som ingick i urvalet använde sig kommissionen av de faktiska kontrollerade uppgifter som företagen lämnat i sina frågeformulärssvar. När det gäller de unionstillverkare som inte ingick i urvalet användes de uppgifter som lämnats av de sökande. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på dessa uppskattningar. Inga synpunkter inkom dock.

(104)

Unionens förbrukningssiffror som fastställdes och publicerades i den parallella undersökningen har använts i den aktuella undersökningen. De har fastställts på grundval av unionsindustrins totala uppskattade försäljningsvolym på unionsmarknaden och den totala importvolymen enligt Eurostats uppgifter, vilka vid behov korrigerats genom de kontrollerade uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkaren i den parallella undersökningen beträffande import från Ryssland och i frågeformulärssvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(105)

Eftersom det endast finns en exporterande tillverkare i Ryssland måste alla siffror för denna exportör av konfidentialitetsskäl lämnas inom intervall. Dessutom, för att undvika att den ryska importvolymen skulle beräknas genom slutledning, var det nödvändigt att också använda intervall för förbrukning och importvolym från andra tredjeländer.

(106)

På denna grundval utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen av hushållsfolie av aluminium (i ton)

(107)

Förbrukningen i unionen ökade mellan 2011 och 2013, men minskade därefter mellan 2013 och översynsperioden. Totalt sett ökade förbrukningen med mellan 17 % och 28 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av förbrukningen mellan 2011 och översynsperioden förklaras huvudsakligen av att importen från Ryssland och övriga tredjeländer ökade, eftersom unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden endast ökade i ringa omfattning (se skäl 134).

(108)

Eftersom det i undersökningen fastställdes att det inte är sannolikt att dumpningen från Brasilien fortsätter eller återkommer (se skäl 60) begränsas analysen av importernas volym, priser och marknadsandelar till importen från Kina. Kommissionen fastställde volymen och priserna på den kinesiska importen utifrån uppgifter från Eurostat.

(109)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Den kinesiska importens volym och marknadsandel

(110)

Importvolymerna från Kina minskade med mellan 47 % och 57 %, med en motsvarande minskning av marknadsandelen från 4 % till 2 %, dvs. en minskning med 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Både importvolymen och marknadsandelen från Kina låg dock på låga nivåer under hela skadeundersökningsperioden.

(111)

I tabellen nedan visas det genomsnittliga priset på dumpad import.

Tabell 3

Genomsnittspris för den dumpade importen

(112)

Genomsnittspriset på import från Kina minskade under skadeundersökningsperioden från 2 251 euro per ton till 2 131 euro per ton, dvs. en minskning på omkring 5 %. Priserna på kinesisk import var i genomsnitt lägre än unionsindustrins försäljningspriser och priserna på import från andra tredjeländer under hela skadeundersökningsperioden.

(113)

Under hela översynsperioden fördes ungefär 75 % av den kinesiska exporten in inom ramen för förfarandet för aktiv förädling och var därmed varken föremål för antidumpningsåtgärder eller importtullar. Denna import motsvarade en marknadsandel på 1 %. De befanns underskrida unionsindustrins försäljningspriser med 18 %. Beträffande den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren som representerade ungefär 53–90 % av den kinesiska importen under översynsperioden och som förde in 98 % av importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, fastslogs en prisunderskridandemarginal på mellan 15 % och 18 %.

(114)

Återstående 25 % av den kinesiska importen gjordes inom ramen för det normala importförfarandet. Om man lägger till importtullen och antidumpningstullen till de kinesiska CIF-priserna var de kinesiska priserna som beräknats för dessa importer i genomsnitt högre än unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden och det förelåg därmed ett negativt prisunderskridande (– 12,5 %). Om importpriserna beaktas utan antidumpningstullar finns dock ett prisunderskridande på 12,2 %.

(115)

Om man beaktar all import från Kina oavsett importförfarande och lägger till tillämpliga tullar och antidumpningstullar till CIF-priserna på import inom ramen för det normala förfarandet befanns de kinesiska priserna underskrida unionsindustrins försäljningspriser med i genomsnitt 10,2 % under översynsperioden.

(116)

En kinesisk tillverkare hävdade att prisunderskridandemarginalen på 18 % som fastställts för kinesisk import inom ramen för förfarandet för aktiv förädling var felaktigt eftersom unionstillverkarnas priser innefattade en inbyggd normaltariff på 7,5 % som de inhemska användarna inte kunde få undantag från om de skulle innefatta hushållsfolie av aluminium tillverkad inom unionen i exporter till tredjeländer. Den berörda parten underbyggde dock inte sitt påstående och lyckades i synnerhet inte förklara vad en ”inbyggd normaltariff” innebär. Oavsett vilket erinras det om att importer inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, i enlighet med skäl 113, inte är föremål för importtull. Det är därför inte motiverat att göra justeringar för importtullar som inte uppbärs. Det ska också noteras att kommissionen vederbörligen tillämpat justeringen för importtull vid fastställandet av prisunderskridandemarginalen för import inom ramen för det normala förfarandet i skäl 114 och för kinesiska importer oberoende av importförfarande i skäl 115. Påståendet avvisades därför.

(117)

Samma kinesiska tillverkare hävdade att det var nödvändigt att dra av importtullsatsen från prisunderskridandemarginalen på 12,2 % respektive 10,2 % som fastställs i skälen 114 och 115. Det är dock tydliggjort att kommissionen i syfte att fastställa dessa marginaler redan beaktade den importtull som tillämpades på importer inom ramen för det normala förfarandet. Påståendet avvisades därför.

(118)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från andra tredjeländer till unionen med 45–60 %, vilket är snabbare än förbrukningen i unionen. De övriga tredjeländernas marknadsandel ökade därför från 41 % till 51 % under denna period.

(119)

Det förekom inte någon import från Brasilien under skadeundersökningsperioden. Importvolymen från Ryssland ökade med mellan 40 % och 50 % mellan 2011 och 2013 och uppvisade en svag minskning under översynsperioden. Motsvarande marknadsandel ökade från 29 % under 2011 och till 34 % under 2012, varefter den förblev konstant till slutet av översynsperioden. Under skadeundersökningsperioden ökade importvolymen från Turkiet med mellan 125 % och 139 % och marknadsandelen för denna import ökade från ca 7 % till 13 %. Priserna för den turkiska importen minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden, men låg på en högre nivå än priserna för importen från övriga tredjeländer såsom Ryssland och Kina. De låg på ungefär samma nivå som unionsindustrins priser under översynsperioden.

(120)

Importen från övriga tredjeländer, med undantag för Kina, Ryssland och Turkiet, ökade totalt sett med mellan 2 % och 15 %. Eftersom förbrukningen i unionen ökade minskade dock den totala marknadsandelen för denna import från 4 % under 2011 till ca 2 % under 2013, varefter den ökade till 4 % till slutet av översynsperioden. Priserna för denna import låg på en lägre nivå än unionsindustrins priser, dock med undantag för 2012.

(121)

Importpriserna från övriga tredjeländer var högre än importpriserna från Kina under hela skadeundersökningsperioden.

(122)

En kinesisk tillverkare hävdade att kommissionens analys av importen från övriga tredjeländer i skälen 118–121 borde ha omfattat hela foliemarknaden i stället för att fokusera på den berörda produkten, eftersom unionstillverkarnas beslut beträffande andra typer av folie påstods påverka tillverkningen av den berörda produkten. Det fanns inget som styrkte detta påstående. Oavsett fastslog undersökningen, såsom anges i skäl 185, att den största unionstillverkaren av hushållsfolie av aluminium i urvalet endast tillverkade hushållsfolie av aluminium och att de unionstillverkare som tillverkade både hushållsfolie av aluminium och en annan typ av folie kallad aluminiumfolie för vidare förädling inte med lätthet kunde ställa om sin tillverkning från en av produkterna till den andra, eftersom det krävs en viss produktionsvolym i båda fallen för att tillverkningen ska vara effektiv. Såsom nämndes i skäl 185 visade undersökningen dessutom att de unionstillverkare som ingick i urvalet uppvisade en oförändrad bild över tiden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

(123)

En kinesisk tillverkare noterade att det, eftersom unionstillverkarnas produktionskapacitet motsvarade mindre än 50 % av förbrukningen i unionen, var nödvändigt för användarna att importera hushållsfolie av aluminium från exporterande tillverkare i tredjeländer. Mot bakgrund av detta hävdade den kinesiska tillverkaren att exporterande tillverkare konkurrerade bland sig själva och inte med unionstillverkarna vid leveranser till användare som inte använde sig av unionstillverkare. Detta påstående kunde emellertid inte styrkas. För det första är påståendet att unionstillverkarnas produktionskapacitet motsvarade mindre än 50 % av förbrukningen i unionen felaktigt. Såsom visas i skälen 106 och 129 motsvarade unionsindustrins produktionskapacitet mellan 58 % och 74 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden och var över 55 % under hela skadeundersökningsperioden. Dessutom, som visas i tabell 5, fastslog undersökningen att unionsindustrin hade outnyttjad kapacitet under hela skadeundersökningsperioden som vid behov kunde ha använts för unionsmarknaden om det inte hade funnits konkurrerande dumpad import. Dessutom konkurrerade också importen från tredjeländer med den likadana produkt som tillverkades av unionsindustrin eftersom unionstillverkarnas befintliga kunder kunde byta till leverantörer från tredjeländer. Påståendet avvisades därför.

(124)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(125)

Såsom nämns i skäl 18 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(126)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Såsom förklaras i skäl 103 bedömde kommissionen de makroekonomiska indikatorerna för hela unionsindustrin på grundval av uppgifter som lämnats av de sökande och som kontrollerats när det gäller de företag som ingick i urvalet. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna för de företag som ingick i urvalet på grundval av uppgifter i frågeformulärssvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(127)

De makroekonomiska indikatorerna är produktionsvolym, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(128)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspris per enhet, tillverkningskostnad per enhet, arbetskraftskostnad, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(129)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Unionsindustrins totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande