(1)

Genom rådets direktiv 83/417/EEG (3) tillnärmas medlemsstaternas lagstiftning om vissa mjölkproteiner (kaseiner och kaseinater) avsedda som livsmedel. Sedan det direktivet trädde i kraft har en rad förändringar skett, i synnerhet utvecklingen av ett omfattande regelverk på livsmedelsområdet och Codex Alimentarius-kommissionens antagande av en internationell standard för ätbara kaseinprodukter (nedan kallad Codex-standard för ätbara kaseinprodukter) som måste beaktas.

(2)

Genom direktiv 83/417/EEG ges kommissionen befogenheter att genomföra vissa bestämmelser i direktivet. Som en följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget måste de befogenheterna anpassas till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(3)

För tydlighetens skull bör direktiv 83/417/EEG därför upphävas och ersättas med ett nytt direktiv.

(4)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4) innehåller allmänna, övergripande och enhetliga unionsbestämmelser om nödåtgärder för livsmedel och foder. Därför är motsvarande bestämmelser i direktiv 83/417/EEG inte längre nödvändiga.

(5)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (5) innehåller allmänna, övergripande och enhetliga unionsbestämmelser om metoder för provtagning och analys av livsmedel. Därför är motsvarande bestämmelser i direktiv 83/417/EEG inte längre nödvändiga.

(6)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (6) ska tillräcklig information tillhandahållas i förbindelser mellan företag för att slutkonsumenten ska få korrekt livsmedelsinformation. Eftersom de produkter som omfattas av detta direktiv är avsedda att säljas mellan företag för beredning av livsmedel, bör de specifika bestämmelser som redan finns i direktiv 83/417/EEG behållas och anpassas till gällande regelverk samt förenklas. Sådana specifika bestämmelser bör föreskriva vilken produktinformation som ska lämnas för de produkter som omfattas av detta direktiv, i förbindelser mellan företag, dels för att göra den information livsmedelsföretagarna behöver för att märka slutprodukten tillgänglig för dem, t.ex. när det gäller allergener, dels för att undvika att produkterna kan förväxlas med liknande produkter som inte är avsedda eller lämpliga som livsmedel.

(7)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 (7) definieras livsmedelstillsatser och processhjälpmedel som betecknas som tekniska tillsatser i direktiv 83/417/EEG. I detta direktiv bör därför termerna livsmedelstillsatser och processhjälpmedel användas i stället för tekniska tillsatser. Denna terminologi skulle även överensstämma med Codex-standarden för ätliga kaseinprodukter.

(8)

Andra termer och hänvisningar som används i bilagorna till direktiv 83/417/EEG bör anpassas för att ta hänsyn till dem som används i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 (8) och i förordning (EG) nr 1333/2008.

(9)

I bilaga I till direktiv 83/417/EEG fastställs den högsta vattenhalten för ätliga kaseiner till 10 % och den högsta mjölkfetthalten för ätligt syrakasein till 2,25 %. Eftersom Codex-standarden för ätliga kaseinprodukter fastställer dessa parametrar till 12 % respektive 2 %, bör motsvarande parametrar fastställas i enlighet med den standarden för att undvika snedvridningar av handeln.

(10)

För att de tekniska delarna i bilagorna till detta direktiv snabbt ska kunna anpassas och uppdateras för att ta hänsyn till utvecklingen när det gäller de berörda internationella standarderna och tekniska framsteg bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 EUF-fördraget delegeras till kommissionen för de standarder som är tillämpliga på ätliga kaseiner och ätliga kaseinater enligt bilagorna I och II. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker i rätt tid och på lämpligt sätt.

(11)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att genom tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning underlätta rörligheten för kaseiner och kaseinater avsedda som livsmedel och samtidigt erbjuda en hög nivå på hälsoskyddet och anpassa gällande bestämmelser till unionens allmänna livsmedelslagstiftning och till internationella standarder, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av deras omfattning och verkningar, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

a)

de mjölkprodukter som definieras i artikel 2 marknadsförs under de namn som anges där endast om de är förenliga med bestämmelserna i detta direktiv och standarderna i bilagorna I och II, och

b)

kaseiner och kaseinater som inte uppfyller standarderna i punkterna I b och c samt II b och c i bilaga I eller leden b och c i bilaga II inte används för beredning av livsmedel och, när de lagenligt marknadsförs för andra ändamål, betecknas och märks på ett sådant sätt att köparen inte vilseleds om deras egenskaper, kvalitet eller tänkta användning.

(1)

Den 23 mars 2012 antog rådet förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran.

(2)

I sin dom av den 18 september 2015 i mål T-121/13 ogiltigförklarade tribunalen rådets beslut att föra upp Oil Industry Pension Fund Investment Company (OPIC) på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga IX till förordning (EU) nr 267/2012.

(3)

OPIC bör på grundval av en ny motivering åter föras upp på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder.

(4)

Förordning (EU) nr 267/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har underrättats om de olika klasser av OTC-räntederivat (”over-the-counter”) som vissa centrala motparter har blivit auktoriserade att cleara. För var och en av dessa klasser har Esma gjort bedömningar utifrån huvudkriterierna för huruvida de ska omfattas av clearingkravet, inbegripet graden av standardisering, volymen och likviditeten samt tillgången till prisinformation. I det övergripande syftet att minska systemriskerna har Esma fastställt de klasser av OTC-räntederivat som bör omfattas av clearingkravet enligt förfarandet i förordning (EU) nr 648/2012.

(2)

Kontrakt om OTC-räntederivat kan ha ett fast teoretiskt belopp, ett rörligt teoretiskt belopp eller ett villkorat teoretiskt belopp. I ett kontrakt med konstant teoretiskt belopp varierar beloppet inte över kontraktets löptid. I ett kontrakt med rörligt teoretiskt belopp varierar beloppet på ett förutsebart sätt över kontraktets löptid. I ett kontrakt med villkorat teoretiskt belopp varierar beloppet över kontraktets löptid på ett sätt som inte kan förutses. Fallet med villkorat teoretiskt belopp gör prissättningen och riskbedömningen i samband med handel med OTC-räntederivat mer komplicerad, och försvårar därmed också för centrala motparter att cleara dem. Denna aspekt bör beaktas vid bedömningen av vilka klasser av OTC-räntederivat som ska omfattas av clearingkravet.

(3)

När Esma beslutar vilka OTC-derivatkontrakt som ska omfattas av clearingkravet bör man ta hänsyn till särdragen hos de OTC-derivatkontrakt som ingås med emittenter av täckta obligationer eller med pooler för säkring av täckta obligationer. De klasser av OTC-räntederivat som omfattas av clearingkravet enligt denna förordning bör inte innefatta sådana kontrakt som ingås med emittenter av täckta obligationer eller med pooler för säkring av täckta obligationer, förutsatt att dessa motparter uppfyller vissa villkor.

(4)

Olika motparter behöver olika lång tid på sig för att införa de arrangemang som behövs för att kunna cleara de OTC-räntederivat som omfattas av clearingkravet. För att få till stånd ett korrekt och snabbt genomförande av clearingkravet i praktiken bör motparterna delas in i olika kategorier, där motparter med tillräckligt jämförbara förutsättningar blir skyldiga att uppfylla clearingkravet från och med samma datum.

(5)

En första kategori bör omfatta både finansiella och icke-finansiella motparter som, när denna förordning träder i kraft, är clearingmedlemmar hos minst en av de relevanta centrala motparterna och för minst en av de klasser av OTC-räntederivat som omfattas av clearingkravet, eftersom dessa motparter redan har erfarenhet av frivillig clearing och redan har etablerade kontakter med dessa centrala motparter för att cleara minst en av de aktuella klasserna. Icke-finansiella motparter som är clearingmedlemmar bör också ingå i den första kategorin, eftersom deras erfarenheter och förberedelser i fråga om central clearing är jämförbar med de finansiella motparter som ingår i samma kategori.

(6)

En andra och en tredje kategori bör omfatta finansiella motparter som inte ingår i den första kategorin, indelade enligt rättslig och operativ kapacitet i fråga om OTC-derivat. Aktivitetsnivån i fråga om OTC-derivat bör tjäna som grund för att klassificera den rättsliga och operativa kapaciteten hos finansiella motparter, och det bör därför införas ett kvantitativt tröskelvärde för indelning i den andra respektive tredje kategorin, på grundval av de aggregerade teoretiska beloppen vid varje månadsslut i fråga om de derivat som inte clearas centralt. Tröskelvärdet bör fastställas på en lämplig nivå för att avskilja mindre marknadsaktörer, samtidigt som man måste kunna hantera en betydande risknivå inom den andra kategorin. För att främja konvergens i lagstiftningen och begränsa kostnaderna för motparter bör man också anpassa tröskelvärdet till det värde som överenskommits på internationell nivå i fråga om marginalsäkerhetskrav för derivat som inte clearas centralt. Liksom i de internationella standarderna bör gälla att tröskeln generellt tillämpas på företagsgruppnivå med tanke på de potentiella delade riskerna inom gruppen, medan de för investeringsfonder bör tillämpas separat för varje fond eftersom en fonds skulder normalt inte berörs av andra fonders skulder eller investeringsförvaltarens skulder. Således bör tröskelvärdet tillämpas enskilt för varje investeringsfond så länge som denna, i händelse av insolvens eller konkurs, utgör en helt separerad och avskild grupp av tillgångar som inte omfattas av säkerheter, garantier eller stöd från andra investeringsfonder eller från investeringsförvaltaren själv.

(7)

Vissa alternativa investeringsfonder omfattas inte av definitionen av finansiella motparter enligt förordning (EU) nr 648/2012, trots att de har en viss operativ kapacitet i fråga om OTC-derivatkontrakt som kan likna motsvarande operativa kapacitet hos sådana alternativa investeringsfonder som omfattas av samma definition. Därför bör alternativa investeringsfonder som klassificeras som icke-finansiella motparter ingå i samma kategorier av motparter som de alternativa investeringsfonder som klassificeras som finansiella motparter.

(8)

En fjärde kategori bör omfatta icke-finansiella motparter som inte ingår i de övriga kategorierna därför att de har mer begränsad erfarenhet och operativ kapacitet i fråga om OTC-derivat och central clearing än andra kategorier av motparter.

(9)

Vid valet av det datum från vilken clearingkravet ska gälla för motparter i den första kategorin bör hänsyn tas till det faktum att de ofta inte har etablerat de kontakter med centrala motparter som krävs för var och en av de klasser som omfattas av clearingkravet. Vidare utgör motparter i denna kategori ofta en ingångsplats för clearing för motparter som inte är clearingmedlemmar, inte minst med tanke på att clearing åt kunder och indirekta kunder väntas öka betydligt när clearingkravet trätt i kraft. Slutligen står denna första kategori av motparter för en stor andel av volymen OTC-räntederivat som redan clearas, medan den totala volymen transaktioner som kommer att clearas i framtiden förväntas öka kraftigt efter det att clearingkravet får verkan. Därför är det rimligt att för motparter i den första kategorin sätta en tidsfrist på sex månader för förberedelserna för att kunna cleara ytterligare klasser samt hantera ökad clearing åt kunder och indirekta kunder och det generellt sett ökade antalet transaktioner som måste clearas.

(10)

När man fastställer från vilket datum clearingkravet bör gälla för motparter i den andra och tredje kategorin bör man ta hänsyn till att flertalet av dem kommer att få tillträde till en central motparts tjänster genom att bli kunder eller indirekta kunder till en clearingmedlem. Denna process kan kräva mellan 12 och 18 månader, beroende på den rättsliga och operativa kapaciteten hos motparterna i fråga och hur långt de avancerat när det gäller att förbereda de avtalsarrangemang med clearingmedlemmar som behövs för att cleara framtida kontrakt.

(11)

Det datum från vilket clearingkravet ska gälla för motparter i den fjärde kategorin bör fastställas med hänsyn tagen till deras rättsliga och operativa kapacitet samt det faktum att de har en mer begränsad erfarenhet av OTC-derivat och central clearing än de andra kategorierna av motparter.

(12)

För OTC-derivatkontrakt som ingås mellan en motpart som är etablerad i ett tredjeland och en motpart som är etablerad i unionen men som tillhör samma företagsgrupp och helt och hållet omfattas av samma konsolidering och av lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker bör det beslutas om en uppskjuten tillämpning av clearingkravet. Detta innebär att kontrakten i fråga för en begränsad tid inte skulle omfattas av clearingkravet, så länge det inte har antagits några genomförandeakter i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 avseende sådana OTC-derivatkontrakt som anges i bilagan till denna förordning och som omfattar den jurisdiktion där motparten utanför unionen är etablerad. De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att i förväg kontrollera att de motparter som ingår dessa kontrakt hör till samma grupp och att de uppfyller övriga villkor för transaktion inom en grupp enligt förordning (EU) nr 648/2012.

(13)

Om motparterna i ett OTC-derivatkontrakt är finansiella motparter kräver förordning (EU) nr 648/2012 – till skillnad när det gäller icke-finansiella motparter – att clearingkravet ska tillämpas på alla kontrakt som ingåtts efter det att Esma underrättats om att en viss central motpart auktoriserats att cleara en given kategori av OTC-derivat men innan clearingkravet fått verkan, förutsatt att detta är motiverat med tanke på den återstående löptiden för det aktuella kontraktet i det skede då clearingkravet får verkan. Tillämpningen av clearingkravet för sådana kontrakt bör ha som mål att skapa en enhetlig och konsekvent tillämpning av förordning (EU) nr 648/2012. Den bör vidare tjäna till att främja finansiell stabilitet, minska systemrisken och bidra till likvärdiga konkurrensvillkor för marknadsaktörerna när en klass av OTC-derivatkontrakt förklarats omfattas av clearingkravet. Minimigränsen i fråga om återstående löptid bör därför fastställas på en nivå som garanterar att dessa mål uppnås.

(14)

Innan de tekniska standarder för tillsyn som ska antas i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EU) nr 648/2012 har trätt i kraft kan motparterna inte förutse om de OTC-derivatkontrakt de ingår kommer att omfattas av clearingkravet den dag det sistnämnda får verkan. Denna osäkerhet har en betydande inverkan på marknadsaktörernas möjlighet att sätta ett exakt pris på de OTC-derivatkontrakt de sluter, eftersom centralt clearade kontrakt omfattas av andra krav på säkerheter än kontrakt som inte clearas centralt. Om man beslutar att även OTC-derivatkontrakt som ingåtts innan denna förordning träder i kraft måste clearas på förberedande basis – oavsett kontraktens återstående löptid i det skede då clearingkravet får verkan – kan detta hämma motparternas möjlighet att effektivt risksäkra sina marknadsrisker, vilket antingen kan påverka marknadens funktion och den finansiella stabiliteten negativt, eller försvåra motparternas normala verksamhet genom att de tvingas använda andra former av risksäkring.

(15)

Vidare bör OTC-derivatkontrakt som ingås efter det att denna förordning träder i kraft men innan clearingkravet får verkan inte omfattas av clearingkravet förrän motparterna till dessa kontrakt har möjlighet att avgöra vilken kategori de tillhör, huruvida de omfattas av clearingkravet för ett enskilt kontrakt, inklusive vid transaktioner inom gruppen, och innan de kunnat införa de avtalsarrangemang som behövs för att ingå sådana kontrakt med full hänsyn tagen till clearingkravet. Av detta skäl, och för att slå vakt om en stabil och väl fungerande marknad och lika konkurrensvillkor för motparterna bör man besluta att sådana kontrakt inte bör omfattas av clearingkravet, oberoende av återstående löptid.

(16)

OTC-derivatkontrakt som ingås efter det att Esma underrättats om att en central motpart har auktoriserats att cleara en viss klass av OTC-derivat men innan clearingkravet får verkan, bör inte vara föremål för clearingkravet när de inte är mycket relevanta med avseende på systemrisk eller om tillämpning av clearingkravet på dessa kontrakt skulle kunna äventyra en enhetlig och konsekvent tillämpning av förordning (EU) nr 648/2012. Den motpartsrisk som är förknippad med kontrakt om OTC-räntederivat med längre löptider belastar marknaden under en längre period än den som gäller OTC-räntederivat med kort återstående löptid. Om clearingkravet tillämpas även på kontrakt med kort återstående löptid skulle detta innebära en börda för de berörda motparterna som inte står i proportion till den risk som reducerats. Dessutom utgör OTC-räntederivat med korta återstående löptider en relativt liten del av den totala marknaden och därmed också en liten andel av den sammanlagda systemrisken som är kopplad till marknaden i fråga. Minimigränsen för återstående löptid bör därför fastställas på så sätt att kontrakt vars återstående löptid är högst några månader inte ska omfattas av clearingkravet.

(17)

Motparter i den tredje kategorin utgör en relativt liten andel av totala systemrisken och har en lägre rättslig och operativ kapacitet när det gäller OTC-derivat än motparter i första eller andra kategorin. Viktiga element i ett OTC-derivatkontrakt, till exempel prissättningen på OTC-räntederivat som enligt reglerna kommer att omfattas av clearingkravet men som har ingåtts innan detta krav får verkan måste inom korta tidsramar anpassas för att ta hänsyn till den clearing som kommer att ske först flera månader efter det att kontraktet har ingåtts. Denna förberedande clearing medför betydande justeringar i fråga om prissättningsmodell och dokumentation för dessa OTC-derivatkontrakt. Motparter i den tredje kategorin har en mycket begränsad kapacitet att i förhand införliva clearingkravets konsekvenser i sina OTC-derivatkontrakt. Att tillämpa clearingkravet på OTC-derivatkontrakt som ingåtts innan detta krav fått verkan för motparterna i fråga skulle kunna begränsa deras förmåga att säkra sina risker på ett tillfredsställande sätt, och få följder för marknadens stabilitet och funktion, eller hämma motparternas normala verksamhet om de inte kan fortsätta att säkra sina risker. Därför bör OTC-derivatkontrakt som ingåtts av motparter i den tredje kategorin innan clearingkravet fått verkan inte omfattas av clearingkravet.

(18)

Förutsatt att vissa villkor är uppfyllda bör vidare OTC-derivatkontrakt som ingåtts mellan motparter som tillhör samma grupp kunna undantas från clearing, så att man undviker att begränsa effektiviteten av företagsgruppers interna riskhanteringsprocesser, vilket skulle motverka det övergripande målet för förordning (EU) nr 648/2012. Därför bör transaktioner inom en företagsgrupp som skett innan clearingkravet fått verkan för den typen av transaktioner undantas från clearingkravet, förutsatt att de uppfyller vissa villkor.

(19)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Esma har lagt fram för kommissionen.

(20)

Kommissionen har underrättat Esma om sin avsikt att med vissa ändringar godkänna de förslag till tekniska standarder som lagts fram av Esma enligt förfarandet i artikel 10.1 femte och sjätte stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2). Esma har antagit ett formellt yttrande över ändringsförslagen och överlämnat detta till kommissionen.

(21)

Esma har genomfört öppna offentliga samråd om de förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats enligt artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma har också samrått med Europeiska systemrisknämnden.

(1)

I artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1238/95 (2) anges att ordföranden för växtsortmyndigheten (nedan kallad myndigheten) får tillåta att avgifter och tilläggsavgifter betalas på andra alternativa sätt, däribland genom överlämnande eller översändande av bekräftade checkar. Men bekräftade checkar som betalningsmedel betraktas som alltför betungande för innehavarna. Vidare måste betalning med elektroniska medel tillåtas.

(2)

I artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1238/95 anges att en person som erlägger betalning av avgifter eller tilläggsavgifter ska ange sitt namn och syftet med betalningen. Med hänsyn till att en betalning kan göras till myndigheten utan att identiteten på den person som gjorde betalningen går att bestämma eller att återbetalning till denna person är möjlig, bör myndigheten behålla dessa pengar såsom andra inkomster.

(3)

I artikel 7 i förordning (EG) nr 1238/95 anges storleken på den ansökningsavgift som ska betalas till myndigheten för handläggning av ansökningar om beviljande av gemenskapens växtförädlarrätt. För verksam, effektiv och snabb granskning av ansökningar är det viktigt att uppmuntra till elektronisk inlämning av ansökningar via webbformulär. Därför är det lämpligt att sänka avgiften för handläggning av ansökningar som lämnas in elektroniskt.

(4)

Lydelsen i artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1238/95 när det gäller upprättande och bemyndigande av avdelningar och nationella organ måste anpassas till grundförordningen.

(5)

I artikel 7.7 i förordning (EG) nr 1238/95 regleras återbetalning av ansökningsavgiften för ansökningar som inte är giltiga enligt artikel 50 i grundförordningen. På grundval av de erfarenheter som myndigheten gjort vad gäller kostnaden för handläggning av ansökningar om beviljande av gemenskapens växtförädlarrätt som inte är giltiga, bör den del av ansökningsavgiften som myndigheten behåller minskas.

(6)

I artikel 8 i förordning (EG) nr 1238/95 behandlas avgifter avseende tekniska provningar av en sort. För de fall som avses i artikel 8.5 då det finns en provningsrapport över resultatet från en teknisk provning som har utförts av en bemyndigad provningsmyndighet redan före dagen för ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt, bör avgiften fastställas av myndighetens ordförande efter samråd med myndighetens förvaltningsråd.

(7)

I artikel 12.1 c i förordning (EG) nr 1238/95 anges att myndighetens ordförande ska fastställa de avgifter som avser växtsortmyndighetens officiella tidskrift. Myndighetens periodiska officiella tidskrift ges endast ut elektroniskt och förkommer inte längre i tryckt upplaga, och den återger innehållet i myndighetens databaser. En sådan tidskrift behöver inte några extra resurser för utgivningen, och därför bör den särskilda avgiften avskaffas.

(8)

I artikel 13 i förordning (EG) nr 1238/95 behandlas tilläggsavgifter. Erfarenheten har visat att extraarbete för myndigheten enligt vad som avses i artikel 13.1 och 13.2 b orsakat av sortbenämningar, på grund av att de inledningsvis inte motsvarade de fastställda kraven, eller av ändringar i de fall då en tredje man hade en tidigare kolliderande rättighet, är vanligt förekommande och inte kräver några extra medel. Därför är tilläggsavgifter för sådant extraarbete inte berättigade.

(9)

I artikel 13.2 a anges att myndigheten får påföra ett tillägg till den årliga avgiften om innehavaren har underlåtit att betala den årliga avgiften. I sådana fall får myndigheten inleda ett förfarande för upphävande av skyddet. Erfarenheten har visat att myndigheten inte påför någon tilläggsavgift vid underlåtelse att betala den årliga avgiften och därför bör denna bestämmelse utgå.

(10)

Artiklarna 93.3 och 94 i kommissionens förordning (EG) nr 1239/95 (3) har inte inlemmats i kommissionens förordning (EG) nr 874/2009 (4). Artikel 14.3 och 14.4 i förordning (EG) nr 1238/95 som hänvisar till de bestämmelserna bör därför utgå.

(11)

Förordning (EG) nr 1238/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De föreslagna ändringarna bör gälla från och med den 1 januari 2016 så att de sammanfaller med början på det nya räkenskapsåret för myndighetens budget.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för gemenskapens växtförädlarrätt.

a)

I artikel 3 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

b)

I artikel 5 ska följande punkt 3 läggas till:

c)

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

d)

I artikel 8.5 ska följande mening läggas till:

”Avgiftens storlek ska fastställas av myndighetens ordförande efter samråd med förvaltningsrådet och offentliggöras i myndighetens officiella tidskrift.”

e)

I artikel 12.1 ska led c utgå.

f)

Artikel 13 ska utgå.

g)

I artikel 14 ska punkterna 3 och 4 utgå.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Den 7 augusti 2015 antog FN:s säkerhetsråd enhälligt FN:s säkerhetsråds resolution 2235 (2015), där säkerhetsrådet fördömer all användning av giftiga kemikalier, till exempel klor, som kemiskt vapen i Arabrepubliken Syrien och ger uttryck för sin beslutsamhet att identifiera de ansvariga för sådana dåd. FN:s säkerhetsråd inrättade därför för en tid av ett år, med möjlighet till förlängning om det bedömer detta vara nödvändigt, en gemensam utredningsmekanism för att i största möjliga mån identifiera personer, enheter, grupper eller regeringar som är förövare, organisatörer eller sponsorer, eller på annat sätt inblandade i användningen av kemikalier, inbegripet klor eller andra giftiga kemikalier, som vapen i Arabrepubliken Syrien, i fall där undersökningsuppdraget genomfört av Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) konstaterar eller har konstaterat att en viss incident i Arabrepubliken Syrien omfattat eller sannolikt omfattat användning av kemikalier, inbegripet klor eller andra giftiga kemikalier, som vapen.

(2)

Den 10 september 2015 godkände FN:s säkerhetsråd de rekommendationer inbegripet delar av det mandat för OPCW:s och FN:s gemensamma utredningsmekanism som inrättades genom FN:s säkerhetsråd resolution 2235 (2015), som FN:s generalsekreterare hade översänt till ordföranden för FN:s säkerhetsråd i skrivelser av den 27 augusti 2015 och den 9 september 2015.

(3)

I EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (nedan kallad strategin) betonas den avgörande roll som konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (nedan kallad CWC) och OPCW spelar när det gäller att skapa en värld fri från kemiska vapen.

(4)

Unionen genomför aktivt strategin och verkställer de åtgärder som anges i kapitel III i denna, särskilt genom att frigöra finansiella resurser för att ge stöd till särskilda projekt som leds av multilaterala organisationer, till exempel OPCW. Följaktligen antog rådet den 9 december 2013 beslut 2013/726/Gusp (1) till stöd för OPCW:s verksamhet inom ramen för FN:s säkerhetsråds resolution 2118 (2013), OPCW:s styrelsebeslut av den 27 september 2013 om förstöring av Syriens kemiska vapen samt efterföljande och relaterade resolutioner och beslut. Vidare antog rådet den 17 februari 2015 beslut (Gusp) 2015/259 (2) till stöd för OPCW:s verksamhet inom ramen för genomförandet av strategin.

(5)

Den 23 september 2015 bad OPCW:s generaldirektör i en skrivelse till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) om ett ekonomiskt bidrag från unionen till en förvaltningsfond för OPCW-uppdrag i Arabrepubliken Syrien, inbegripet verksamhet med anknytning till OPCW:s undersökningsuppdrag till stöd för den gemensamma utredningsmekanismen vid dess analys av påståenden om användning av kemikalier, inbegripet klor eller andra giftiga kemikalier, som vapen.

(6)

Den 24 september 2015 bad chefen för OPCW:s och FN:s gemensamma utredningsmekanism i en skrivelse till den höga representanten om ekonomiskt stöd till den gemensamma utredningsmekanismen via en förvaltningsfond.

(7)

Till följd av Arabrepubliken Syriens anslutning till CWC med verkan från och med den 14 oktober 2013 är OPCW ansvarigt för att kontrollera att Arabrepubliken Syrien följer CWC och bestämmelserna i relevanta beslut av OPCW:s styrelse och för att rapportera till FN:s säkerhetsråd, vid behov i samordning med FN:s generalsekreterare, om överträdelser av FN:s säkerhetsråds resolution 2118 (2013).

(8)

Detta besluts tekniska genomförande bör anförtros OPCW och FN:s kontor för nedrustningsfrågor (Unoda) som genomförandekontor för den gemensamma utredningsmekanismens förvaltningsfond. De projekt som unionen stöder kan enbart finansieras genom frivilliga bidrag till OPCW:s respektive den gemensamma utredningsmekanismens förvaltningsfonder. Sådana bidrag från unionen kommer att vara avgörande för OPCW:s och den gemensamma utredningsmekanismens möjligheter att utföra de uppgifter som anges i FN:s säkerhetsråds resolution 2235 (2015).

(9)

Kommissionen bör anförtros uppgiften att ansvara för övervakningen av att unionens finansiella bidrag används korrekt.

(1)

Den 26 juli 2010 antog rådet beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran.

(2)

I sin dom av den 18 september 2015 i mål T-121/13 ogiltigförklarade tribunalen rådets beslut att föra upp Oil Industry Pension Fund Investment Company (OPIC) på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga II till beslut 2010/413/Gusp.

(3)

OPIC bör på grundval av en ny motivering åter föras upp på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder.

(4)

Beslut 2010/413/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

I direktiv 91/496/EEG fastställs regler för veterinärkontroller av de djur som förs in till unionen från tredjeländer. I det direktivet föreskrivs vilka åtgärder som kommissionen kan vidta om en sjukdom som kan utgöra en allvarlig fara för djurs eller människors hälsa uppträder eller sprids på ett tredjelands territorium.

(2)

I direktiv 97/78/EG fastställs principer för veterinärkontroller av de produkter som förs in till unionen från tredjeländer. I det direktivet föreskrivs vilka åtgärder som kommissionen kan vidta om en sjukdom som kan utgöra en allvarlig fara för djurs eller människors hälsa uppträder eller sprids på ett tredjelands territorium.

(3)

Mul- och klövsjuka är en av de mest smittsamma sjukdomarna hos nötkreatur, får, getter och grisar. Viruset som orsakar sjukdomen kan spridas mycket snabbt, särskilt genom produkter som härrör från smittade djur och kontaminerade föremål, inklusive transportmedel såsom fordon för djurtransport. Viruset kan också överleva flera veckor i en kontaminerad miljö utanför värddjuret, beroende på temperaturen.

(4)

Till följd av utbrott av mul- och klövsjuka i Algeriet, Libyen och Tunisien föreskrevs skyddsåtgärder i kommissionens genomförandebeslut 2014/689/EU (3) för att förhindra introduktion av den sjukdomen i unionen.

(5)

I genomförandebeslut 2014/689/EU fastställdes särskilt åtgärder för rengöring och desinfektion av fordon och fartyg för djurtransport från Algeriet, Libyen och Tunisien. Eftersom Marocko är ett potentiellt transitland för de fordon för djurtransport som återvänder från Algeriet, Libyen och Tunisien till unionen gällde de åtgärderna också fordon och fartyg från Marocko. Det beslutet var tillämpligt till och med den 1 oktober 2015.

(6)

Den 2 november 2015 underrättade Marocko Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) att ett utbrott av mul- och klövsjuka av serotyp O bekräftats i den västra delen av landets territorium.

(7)

Förekomsten av mul- och klövsjuka i Marocko kan utgöra en allvarlig risk för unionens djurbesättningar.

(8)

Situationen när det gäller mul- och klövsjuka i Libyen är alltjämt osäker och ett betydande antal sändningar av levande nötkreatur exporteras från unionens medlemsstater till det landet.

(9)

Dessutom är Libyen och Marocko potentiella transitländer för de fordon för djurtransport som återvänder från andra afrikanska länder till unionen.

(10)

På grund av situationen när det gäller mul- och klövsjuka i Libyen och Marocko behöver därför skyddsåtgärder vidtas på unionsnivå, med beaktande av mul- och klövsjukevirusets överlevnadsmöjligheter i miljön och dess potentiella smittvägar.

(11)

Fordon och fartyg för djurtransport som används för transport av levande djur till Libyen och Marocko kan kontamineras med mul- och klövsjukevirus i de länderna och utgör därför en risk för att sjukdomen introduceras när de återvänder till unionen.

(12)

Ordentlig rengöring och desinfektion av fordon och fartyg för djurtransport är det bästa sättet att minska risken för att viruset snabbt sprids över stora områden.

(13)

Det är därför lämpligt att se till att alla fordon och fartyg för djurtransport som har använts för transport av levande djur till bestämmelseorter i Libyen och Marocko rengörs och desinfekteras ordentligt samt att denna rengöring och desinfektion dokumenteras på vederbörligt vis i en försäkran som innehavaren eller föraren ska lämna in till den behöriga myndigheten vid införselstället i unionen.

(14)

Innehavaren eller föraren bör se till att intygen om rengöring och desinfektion sparas i minst tre år för samtliga fordon och fartyg för djurtransport som har använts för transport av levande djur till bestämmelseorter i Libyen och Marocko.

(15)

Medlemsstaten bör också ha möjlighet att se till att fordon som transporterar foder från eller har transporterat foder till smittade länder och för vilka det inte kan uteslutas att de utgör en betydande risk för att mul- och klövsjuka introduceras på unionens territorium, underkastas en desinfektion på plats av hjulen eller andra delar av fordonet som anses vara nödvändig för att minska den risken.

(16)

Även om det inte är tillåtet att importera levande djur av arter som är mottagliga för mul- och klövsjuka från något land i Afrika är det tillåtet att importera vissa kategorier av hästdjur från Marocko i enlighet med rådets direktiv 2009/156/EG (4), och hästdjur från det tredjelandet får transiteras genom unionen på väg till ett annat tredjeland i enlighet med kommissionens beslut 2010/57/EU (5). Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att se till att fordon för djurtransport som transporterar hästdjur från det tredjelandet underkastas en desinfektion på plats av hjulen eller andra delar av fordonet som anses vara nödvändig för att minska risken för att mul- och klövsjuka introduceras i unionen.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut bör tillämpas tillräckligt länge för att man ska kunna göra en fullständig utvärdering av utvecklingen av mul- och klövsjuka i de drabbade områdena.

(18)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Inom det ramverk som upprättas genom artikel 6 i förordning (EU) nr 1024/2013, har Europeiska centralbanken (ECB) exklusiv befogenhet att utföra de uppgifter som framgår av artikel 4 i den förordningen avseende kreditinstitut som är etablerade i deltagande medlemsstater eller filialer som är etablerade i en deltagande medlemsstat av ett kreditinstitut etablerat i en icke-deltagande medlemsstat.

(2)

För att uppnå målen för bankunionen utifrån Europeiska rådets slutsatser av den 19 oktober 2012, att processen mot en fördjupad ekonomisk och monetär union måste bygga på unionens institutionella och rättsliga ram, bör en harmoniserad rättslig ram inrättas inom den gemensamma tillsynsmekanismen.

(3)

Genom Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 (ECB/2014/17) (2) upprättas ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan ECB och nationella behöriga myndigheter samt nationella utsedda myndigheter. Av del III, avsnitt 2 framgår allmänna bestämmelser om rättssäkerhet för antagande av ECB:s tillsynsbeslut.

(4)

Ramen för tillsyn som inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (3) kräver att alla institut identifierar de anställda vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutets riskprofil. De kriterier som används för att identifiera sådana anställda vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutets riskprofil måste spegla risknivån på de olika verksamheterna inom institutet.

(5)

Inom ramen för kommissionens delegerade förordning (EU) nr 604/2014 (4) ansvarar ECB för att säkerställa att de enheter som står under dess direkta tillsyn tillämpar reglerna för att identifiera sådana anställda som har väsentlig inverkan på institutets riskprofil på ett enhetligt sätt som säkerställer en fungerande identifiering. Det här beslutet innehåller därför ett förfarande för att tillämpa de kvantitativa kriterier som framgår av artikel 4 i den delegerade förordningen (EU) nr 604/2014.