14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 850/2004 genomförs i unionens lagstiftning de åtaganden som ingår i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, godkänd genom rådets beslut 2006/507/EG (2), och i Århusprotokollet (1998) om långlivade organiska föroreningar (nedan kallat protokollet) till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (nedan kallad konventionen), godkänt genom rådets beslut 2004/259/EG (3).

(2)

I beslut 2009/2 (4), som antogs av det verkställande organet för konventionen vid dess 27:e möte den 14–18 december 2009, upptogs kortkedjiga klorparaffiner (nedan kallade SCCP) som en långlivad organisk förorening. Som sådana infördes de i protokollet för eliminering, med två undantag: användning som flamskyddsmedel i gummi som används i transportband i gruvindustrin eller användning som flamskyddsmedel i tätningsmassa i dammar. Beslut 2009/2 förpliktar parterna i protokollet att ta bort dessa två användningsområden när lämpliga alternativ finns tillgängliga. Beslut 2009/2 genomfördes i unionslagstiftningen genom kommissionens förordning (EU) nr 519/2012 (5), varigenom SCCP togs med i förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 850/2004.

(3)

I posten avseende SCCP i bilaga I till förordning (EG) nr 850/2004 föreskrivs undantag för produktion, utsläppande på marknaden samt användning av SCCP i transportband i gruvindustrin och i tätningsmassa i dammar. För att följa beslut 2009/2 ska kommissionen, enligt den posten, så snart ny information blir tillgänglig om användningar och säkrare alternativa ämnen eller teknik för användningarna, se över undantagen i syfte att fasa ut de återstående användningsområdena för SCCP. En sådan översyn, som föreskrivs i beslut 2009/2, är i linje med artikel 14.3 i förordning (EG) nr 850/2004.

(4)

I enlighet med beslut 2009/2 och posten avseende SCCP i bilaga I till förordning (EG) nr 850/2004 bör översynen av undantagen inriktas på förekomsten av lämpliga alternativ för de två återstående användningsområdena. När sådana alternativ identifieras bör undantagen strykas ur posten.

(5)

År 2010 lämnade Nederländerna in en dossier om SCCP med titeln Evaluation of Possible Restrictions on Short Chain Chlorinated Paraffins (nedan kallad dossiern) (6). I dossiern identifieras ett antal alternativ som skulle kunna användas i stället för SCCP i transportband i gruvindustrin och i tätningsmassa i dammar. Dossiern tar hänsyn till resultatet av ett offentligt samråd som genomfördes av Nederländerna i samband med dossierns utarbetande.

(6)

Bland de olika alternativ som identifieras är mellankedjiga och långkedjiga klorparaffiner (MCCP och LCCP) de mest kända, där MCCP förefaller vara det alternativ som väljs av det stora flertalet användare. Både MCCP och LCCP har en kombination av prestandaegenskaper som liknar de hos SCCP. Andra tillgängliga alternativ inbegriper ämnen såsom flamskyddsmedel med organiskt fosfor och mjukningsmedel med fosfat, oorganiska flamskyddsmedel och flera andra.

(7)

Under det offentliga samrådet har det av några europeiska företag anförts att en övergång till alternativ kanske inte nödvändigtvis blir smidig och att en ändring av produkternas sammansättning kan ta avsevärd tid. Exempel visar dock att det finns europeiska företag som har börjat använda alternativ utan större svårigheter. Särskilt med avseende på de två användningsområden som är undantagna enligt förordning (EG) nr 850/2004 har en större tillverkare av transportband angett att övergången till MCCP var smidig och bara medförde låga kostnader. Vid den tidpunkt då samrådet förbereddes arbetade två andra företag med alternativ.

(8)

År 2013 rådgjorde kommissionen med relevanta berörda parter inom gruvindustrin. Av samrådet framgick det att transportband som innehåller SCCP inte längre används av industrin för gruvdrift.

(9)

Vad gäller tätningsmassa i dammar och som innehåller SCCP förefaller det som om sådan tätningsmassa inte tillverkas, släpps ut på marknaden eller används i unionen. Redan 2008 meddelade de relevanta berörda parterna Europeiska kemikaliemyndigheten (7) att det förefaller som om SCCP i tätningsmassa antingen inte används eller är på väg att fasas ut (däribland tätningsmassa i dammar) i Europa.

(10)

I juni 2012 tillkännagav det enda kända företaget som registrerat tillverkning av SCCP i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (8) att det hade upphört med och inte avser att återuppta tillverkningen av ämnet.

(11)

Det finns lämpliga alternativ till användningen av SCCP i transportband i gruvindustrin och i tätningsmassa i dammar. Följaktligen är kommissionen förpliktad av beslut 2009/2 och översynsklausulen i posten avseende SCCP i bilaga I till förordning (EG) nr 850/2004 att ta bort dessa två användningsområden. Även om industrin förefaller ha fasat ut dessa två användningsområden frivilligt bör undantagen i posten strykas i syfte att säkerställa full överensstämmelse med huvudinriktningen i det internationella avtalet för att eliminera användningen av långlivade organiska föroreningar.

(12)

Det är också nödvändigt att förtydliga, vad gäller SCCP, att förbudet i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 850/2004 inte gäller transportband i gruvindustrin och tätningsmassa i dammar som redan var i användning före eller på dagen för denna förordnings ikraftträdande.

(13)

Det är dessutom nödvändigt att förtydliga att varor som innehåller SCCP i koncentrationer som är lägre än 0,15 viktprocent får släppas ut på marknaden och användas, eftersom detta är den mängd SCCP som får förekomma som orenhet i en vara som produceras med MCCP.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom rådets direktiv 67/548/EEG (9).

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/4

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1918/2006 (2) öppnades en årlig tullkvot för import till unionen av jungfruolja enligt KN-numren 1509 10 10 och 1509 10 90, som är helt framställd i Tunisien och som transporteras direkt därifrån. I artikel 2.2 i den förordningen fastställs månatliga begränsningar beträffande den kvantitet olivolja för vilken importlicenser får utfärdas inom ramen för den totala kvotvolym som anges i punkt 1 i den artikeln. Med tanke på behovet av att vidta åtgärder för att mildra det ekonomiska läget i Tunisien är det lämpligt att underlätta handeln med olivolja mellan unionen och Tunisien genom att minska den administrativa bördan för förvaltningen av den kvot som öppnades genom förordning (EG) nr 1918/2006. De månatliga begränsningar som föreskrivs i artikel 2.2 i den förordningen måste därför avskaffas.

(2)

Det säkerhetsbelopp som fastställs i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1918/2006 bör höjas för att garantera att importåtagandet fullföljs under importlicensernas giltighetsperiod.

(3)

Förordning (EG) nr 1918/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/6

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1089 (2) fastställdes årliga nationella tak för relevanta direktbetalningar 2015.

(2)

I Förenade kungariket har lagstiftningen som genomför unionsreglerna om direktbetalningar i Wales ogiltigförklarats genom ett nationellt domstolsbeslut. Som en följd härav fattades nya beslut av Förenade kungariket för genomförandet av direktbetalningar i Wales som meddelades kommissionen. Medan det åligger Förenade kungariket att säkerställa att dessa nya beslut respekterar de tillämpliga rättsliga ramarna och unionsrättens allmänna principer, är det lämpligt att beakta de nya besluten. Närmare bestämt, eftersom dessa beslut påverkar beräkningen av de årliga nationella taken för 2015 för ordningen för grundstöd och stöd för unga jordbrukare i Förenade kungariket är det lämpligt att ändra dessa tak i enlighet med detta. På grundval av dessa beslut är det dessutom lämpligt att fastställa taket för omfördelningsstödet till Förenade kungariket för 2015.

(3)

Genomförandeförordning (EU) 2015/1089 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

När det gäller 2015 började de ordningar för direktstöd som föreskrivs i förordning (EU) nr 1307/2013 att genomföras den 1 januari 2015. För att uppnå enhetlighet mellan den förordningens tillämpning för ansökningsåret 2015 och motsvarande budgettaks tillämpning, bör denna förordning tillämpas från och med samma dag.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/8

(1)

Godkännandet av det verksamma ämnet 2,4-D enligt del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (2) löper ut den 31 december 2015.

(2)

En ansökan om förnyelse av upptagandet av 2,4-D i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3) lämnades in i enlighet med artikel 4 i kommissionens förordning (EU) nr 1141/2010 (4) inom den tid som föreskrivs i den artikeln.

(3)

Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1141/2010. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(4)

Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en förnyad bedömningsrapport i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och lämnade in den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 4 mars 2013.

(5)

Myndigheten skickade den förnyade bedömningsrapporten till sökanden och medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(6)

Den 7 augusti 2014 och den 11 mars 2015 (5) meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats om huruvida 2,4-D kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kommissionen lade fram utkastet till granskningsrapport om 2,4-D till ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 28 maj 2015.

(7)

Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet. Dessa kriterier för godkännande anses därför uppfyllda.

(8)

Godkännandet av 2,4-D bör därför förnyas.

(9)

I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1107/2009, jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön, är det dock nödvändigt att införa vissa villkor och restriktioner. Främst bör ytterligare bekräftande uppgifter begäras.

(10)

Riskbedömningen i samband med förnyelsen av godkännandet av 2,4-D bygger på ett begränsat antal representativa användningsområden, vilka dock inte begränsar de användningsområden för vilka växtskyddsmedel som innehåller 2,4-D får godkännas. Begränsningen till användning som herbicid bör därför inte bibehållas.

(11)

I enlighet med artikel 20.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, jämförd med artikel 13.4 i samma förordning, bör bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ändras i enlighet med detta.

(12)

Den här förordningen bör tillämpas från och med dagen efter den dag då godkännandet av det verksamma ämnet 2,4-D löper ut enligt vad som anges i skäl 1.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/12

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/14

(1)

I artikel 431 i associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (1) (nedan kallat avtalet), föreskrivs att delar av avtalet ska tillämpas provisoriskt.

(2)

I artikel 3 i rådets beslut 2014/494/EU (2) anges vilka delar i avtalet som ska tillämpas provisoriskt, däribland bestämmelserna om inrättandet av och arbetet i underkommittén för handel och hållbar utveckling och associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor enligt artikel 408.4 i avtalet (nedan kallad associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor), bestämmelserna om handel och hållbar utveckling samt de om tvistlösning.

(3)

Enligt artikel 240.3 i avtalet ska underkommittén för handel och hållbar utveckling själv anta sin arbetsordning.

(4)

Enligt artikel 243.3 i avtalet ska underkommittén för handel och hållbar utveckling vid sitt första möte upprätta en förteckning över åtminstone 15 personer som är villiga att vara och har möjlighet att fungera som experter i panelförfaranden om handel och hållbar utveckling.

(5)

Enligt artikel 268.1 i avtalet ska associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor senast sex månader efter det att avtalet började tillämpas provisoriskt sammanställa en förteckning över åtminstone 15 personer som är villiga att vara och har möjlighet att tjänstgöra som skiljemän vid tvistlösningsförfaranden.

(6)

Det är därför lämpligt att fastställa unionens ståndpunkter när det gäller arbetsordningen som ska antas av underkommittén för handel och hållbar utveckling, den förteckning över experter på handel och hållbar utveckling som ska upprättas i denna underkommitté, och när det gäller den förteckning över skiljemän vid tvistlösning som ska sammanställas av associeringskommittén i dess konstellation för handelsfrågor.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/22

(1)

Den 26 januari, den 5 februari och den 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)

Fyra platser som suppleant i Regionkommittén har blivit lediga till följd av att mandaten för Bianca Maria D'ANGELO, Paola GIORGI, Carmen MURATORE och Nicola VENDOLA har löpt ut.

—

Manuela BORA, Consigliere regionale e Assessore della Regione Marche,

—

Ilaria CAVO, Consigliere regionale e Assessore della Regione Liguria,

—

Vincenzo DE LUCA, Presidente della Regione Campania,

—

Michele EMILIANO, Presidente della Regione Puglia.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/23

(1)

Unionen främjar ratificeringen av internationella arbetskonventioner som Internationella arbetsorganisationen (ILO) klassificerat som aktuella, för att bidra till unionens insatser för att stödja mänskliga rättigheter och anständigt arbete för alla och för att utrota människohandel både inom och utanför unionen. Skyddet av grundläggande principer och rättigheter i arbetet är en central aspekt därav.

(2)

Internationella arbetsorganisationens konvention om tvångsarbete från 1930, som kompletteras av 2014 års protokoll, är en fundamental ILO-konvention av betydelse för regler som hänvisar till grundläggande arbetsnormer.

(3)

Delar av de bestämmelser som ingår i 2014 års protokoll till Internationella arbetsorganisationens konvention om tvångsarbete från 1930 (nedan kallat protokollet), omfattas av unionens behörighet i enlighet med artikel 153.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Vissa bestämmelser i protokollet omfattas redan av unionens regelverk på området socialpolitik. I synnerhet artiklarna 1.1, 2 a och 2 d i protokollet rör frågor som regleras av rådets direktiv 91/533/EEG (1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG (2), samt direktiven om hälsa och säkerhet i arbetet, inbegripet rådets ramdirektiv 89/391/EEG (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG (4), rådets direktiv 94/33/EG (5) och 92/85/EEG (6).

(4)

Artikel 19.4 i ILO:s stadgar om antagande och ratificering av konventioner gäller även för protokoll, som är bindande internationella avtal som måste ratificeras och är kopplade till konventioner.

(5)

Unionen kan inte ratificera protokollet eftersom endast stater kan vara parter i det.

(6)

Medlemsstaterna, som agerar gemensamt och i unionens intresse, bör därför bemyndigas att ratificera protokollet vad avser de delar som omfattas av unionens behörighet i enlighet med artikel 153.2 i EUF-fördraget.

(7)

De delar av protokollet som omfattas av den behörighet som tilldelats unionen, förutom de delar som avser socialpolitik, kommer att vara föremål för ett beslut som antas parallellt med det här beslutet.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/25

(1)

Förfarandet för erkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 syftar till att göra det möjligt för centrala motparter, som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem som föreskrivs i den förordningen, att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Det förfarandet för erkännande och det däri föreskrivna beslutet om likvärdighet bidrar på så sätt till att uppnå det övergripande målet för förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att utöka användningen av säkra och sunda centrala motparter för att cleara för OTC-derivatkontrakt, också när de centrala motparterna är etablerade och auktoriserade i ett tredje land.

(2)

För att ett tredjelands rättsliga system ska anses vara likvärdigt med den rättsliga ordningen i unionen vad gäller centrala motparter bör det faktiska resultatet av de tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen uppfylla unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna bedömning av likvärdighet är därför att kontrollera att Republiken Koreas (nedan kallad Sydkorea) rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i det landet inte utsätter i unionen etablerade clearingmedlemmar eller handelsplatser för en högre nivå av risk än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen, och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen.

(3)

Den 1 oktober 2013 mottog kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) tekniska råd om de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller för centrala motparter auktoriserade i Sydkorea. I det tekniska utlåtandet konstaterades ett antal skillnader mellan de rättsligt bindande krav som, på jurisdiktionsnivå, gäller för centrala motparter i Sydkorea och de rättsligt bindande kraven för centrala motparter enligt förordning (EU) nr 648/2012. Detta beslut grundas dock inte enbart på en jämförande analys av de rättsligt bindande krav som gäller för centrala motparter i Sydkorea, utan också på en bedömning av resultatet av de kraven och deras lämplighet för att minska de risker som clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen kan utsättas för på ett sätt som anses likvärdigt med resultatet av de krav som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012. De väsentligt lägre inneboende riskerna i clearingverksamhet som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansmarknad bör i detta sammanhang särskilt beaktas.

(4)

I enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att kunna fastställa att den rättsliga och de tillsynsmässiga arrangemangen i ett tredjeland vad gäller centrala motparter som är auktoriserade där, är likvärdiga med de krav som fastställs i den förordningen.

(5)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland följa rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(6)

De rättsligt bindande kraven för centrala motparter som är auktoriserade i Sydkorea består av lagen om finansiella investeringstjänster och kapitalmarknader av 2013 (Financial Investment Services and Capital Markets Act, nedan kallad FSCMA), inbegripet ett antal underordnade genomförandeförordningar.

(7)

Centrala motparter auktoriseras av kommissionen för finansiella tjänster (Financial Services Commission, nedan kallad FSC). För att erhålla auktorisering för clearing måste FSC bland annat vara övertygad om att den centrala motparten har ett eget kapital motsvarande det lagstadgade minimikapitalet, en korrekt och sund affärsplan, mänskliga resurser, utrustning för databehandling och andra tillräckliga fysiska resurser för att skydda investerare och utföra clearingverksamhet, inte har ledande befattningshavare som är diskvalificerade enligt FSCMA, har infört ett system för undvikande av intressekonflikter samt aktieägare med tillräcklig finansiell kapacitet, gott finansiellt anseende och social trovärdighet. Vid auktoriseringen får FSC fastställa nödvändiga villkor för att säkerställa sund förvaltning av den centrala motparten och upprätthållande av en sund marknadsordning. Auktoriserade centrala motparter är därmed föremål för fortlöpande tillsyn från FSC, liksom översyn från Koreas centralbank enligt centralbankslagen (Bank of Korea Act).

(8)

FSC har uttalat sin avsikt att bedöma den inhemska finansmarknadens infrastruktur i förhållande till de internationella standarder som fastställts enligt principerna för finansmarknadens infrastruktur som utfärdades i april 2012 av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) (nedan kallad CPSS) och Internationella organisationen för börstillsynsmyndigheter (nedan kallad Iosco). I mars 2015 offentliggjorde FSC en verksamhetsriktlinje för finansmarknadernas infrastruktur som anger specifika standarder som dessa ska uppfylla när de bedriver verksamhet i enlighet med FSCMA och dess tillämpningsförordningar. Riktlinjerna omorganiserar de 24 huvudprinciperna för finansmarknadernas infrastruktur i 14 principer, i överensstämmelse med inhemska förhållanden, och anger detaljerade standarder för deras genomförande. I december 2012 ändrade Sydkoreas centralbank sin förordning om drift och ledning av betalnings- och avvecklingssystem i syfte att anta principerna för finansmarknadernas infrastruktur som sina tillsynsstandarder.

(9)

FSCMA och dess tillämpningsförordningar kräver också att centrala motparter antar interna regler och förfaranden som är nödvändiga för en korrekt reglering av dess clearing- och avvecklingssystem och för en korrekt reglering av dess clearingmedlemmar. FSCMA:s krav, dess underordnade förordningar, riktlinjerna och regleringen av drift och ledning av betalnings- och avvecklingssystem genomförs därmed genom clearinghusens interna regler och förfaranden. I enlighet med FSCMA ska varje ändring av artikarna gällande införlivande eller interna regler och förfaranden för centrala motparter godkännas av FSC.

(10)

De rättsligt bindande kraven i Sydkorea utgör därför en tvådelad struktur. FSCMA och dess tillämpningsförordningar anger de standarder på hög nivå som centrala motparter måste uppfylla för att få tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster i Sydkorea. De grundläggande reglerna inbegriper den första nivån av de rättsligt bindande kraven i Sydkorea. För att visa att de har uppfyllt grundreglerna måste de centrala motparterna erhålla FSC:s godkännande av sina interna regler och förfaranden i enlighet med riktlinjerna för finansmarknadernas infrastruktur. Dessa interna regler och förfaranden inbegriper den andra delen av de bindande kraven i Sydkorea.

(11)

Bedömningen av likvärdighet i fråga om de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga i Sydkorea bör också beakta det riskreduceringsresultat de säkerställer när det gäller graden av risk som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för på grund av deras deltagande i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet bestäms både av graden av inneboende risk i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, vilket beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenliga de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på centrala motparter är när det gäller att minska denna risk. För att uppnå samma riskreduceringsresultat erfordras striktare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader, vilkas inneboende risknivå är högre än för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på mindre finansiella marknader vars inneboende risknivå är lägre.

(12)

Storleken på den finansiella marknad där godkända centrala motparter i Sydkorea bedriver sin clearingverksamhet är väsentligt mindre än den där centrala motparter etablerade inom unionen bedriver sin motsvarande verksamhet. Närmare bestämt utgjorde det totala värdet av clearade derivattransaktioner i Sydkorea under de senaste tre åren mindre än 1 % av det sammanlagda värdet av de derivattransaktioner som clearades i unionen. Deltagande i centrala motparter auktoriserade i Sydkorea utsätter därför clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen för väsentligt lägre risker än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(13)

De rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller för godkända centrala motparter i Sydkorea kan därför betraktas som likvärdiga där de är lämpliga för att dämpa denna lägre risknivå. De grundläggande reglerna tillämpliga på godkända clearinghus, kompletterat med deras egna interna regler och förfaranden som genomför principerna för finansmarknadens infrastruktur, minskar den lägre nivå av risk som finns i Sydkorea och uppnår ett riskreduceringsresultat motsvarande det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(14)

Kommissionen konstaterar därför att Sydkoreas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(15)

I överensstämmelse med det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Sydkoreas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet säkerställa en effektiv löpande tillsyn över och efterlevnadsåtgärder gentemot de ifrågavarande centrala motparterna.

(16)

FSC ansvarar för att inrätta och genomföra tillsynsregler och för inspektion och undersökning av finansiella institut. I egenskap av primär övervakare av centrala motparter har FSC övergripande befogenhet att kontrollera och straffbelägga dem, inbegripet bland annat befogenhet att återkalla deras tillstånd, att avbryta och överföra deras clearingverksamhet samt att införa sanktioner mot dem. Den löpande tillsynen utförs av den finansiella tillsynstjänsten (Financial Supervisory Service, nedan kallad FSS) som verkar under FSC:s tillsyn. Centrala motparter är föremål för inspektion varje halvår under fyra veckor vardera, samt oregelbunden inspektion på tillsynsmyndighetens initiativ. FSS övervakar kontinuerligt att godkända clearinghus uppfyller riskhanteringskrav genom övervakning och riskbaserade granskningsförfaranden, inklusive genom stickprovskontroll av tillsynskrav. Ett av huvudmålen för centralbankens tillsyn av centrala motparter auktoriserade i Sydkorea är att säkerställa deras säkerhet och effektivitet. Centralbanken utför tillsyn genom bedömning av information om centrala motparter, bedömningar av dem i förhållande till principerna för finansmarknadens infrastruktur och kan vid behov begära förbättringar. Den har befogenhet att begära att dessa förbättringar verkställs, med medgivande av kommittén för penningpolitik om det gäller en avgörande förbättring.

(17)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen i Sydkorea för centrala motparter som är auktoriserade i landet säkerställer en fortlöpande effektiv tillsyn och effektiva efterlevnadsåtgärder.

(18)

I överensstämmelse med det tredje villkoret enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen i Sydkorea inbegripa ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättssystem (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(19)

Centrala motparter från tredjeländer som avser att cleara OTC-derivat i Sydkorea måste ansöka om tillstånd till FSC.

(20)

För att tillstånd ska kunna ges måste jurisdiktionen i vilken den centrala motparten är etablerad ha ett tillräckligt robust regelverk som liknar de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga i Sydkorea. Ingåendet av samarbetsöverenskommelser mellan Sydkorea och behöriga myndigheter i tredjeländer krävs också innan ansökan för centrala motparter från tredjeländer kan godkännas.

(21)

Sydkoreas rättsliga erkännandeförfarande som gäller för tredjeländers centrala motparter som avser att cleara OTC-derivat i det landet bör därför anses föreskriva ett effektivt likvärdigt system för godkännande av tredjeländers centrala motparter.

(22)

Villkoren i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 kan anses vara uppfyllda av Sydkoreas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet och den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen bör anses motsvara kraven i förordning (EU) nr 648/2012. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av Sydkoreas rättsliga och tillsynsmässiga ramverk för centrala motparter och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(23)

Den regelbundna översynen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på centrala motparter som är auktoriserade i Sydkorea bör vara utan påverkan på kommissionens möjlighet att vidta en specifik översyn när som helst utanför den allmänna översynen, om relevanta förändringar gör det nödvändigt för kommissionen att på nytt bedöma likvärdigheten som beviljats genom detta beslut. En sådan bedömning kan leda till att erkännandet av likvärdighet återkallas.

(24)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/29

(1)

Förfarandet för erkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 syftar till att göra det möjligt för centrala motparter, som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem som föreskrivs i den förordningen, att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Det förfarandet för erkännande och det däri föreskrivna beslutet om likvärdighet bidrar på så sätt till att uppnå det övergripande målet för förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att utöka användningen av säkra och sunda centrala motparter för att cleara för OTC-derivatkontrakt, också när de centrala motparterna är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsliga system ska anses vara likvärdigt med den rättsliga ordningen i unionen vad gäller centrala motparter bör det faktiska resultatet av de tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen uppfylla unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna bedömning av likvärdighet är därför att kontrollera att Sydafrikas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade där inte utsätter clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen för en högre nivå av risk än de skulle kunna utsättas av centrala motparter som är auktoriserade i unionen, och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen.

(3)

Detta beslut grundas på resultatet av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller i Sydafrika, och om de är tillräckliga för att minska de risker som clearingmedlemmar eller handelsplatser etablerade i unionen kan komma att utsättas för på ett sätt som anses likvärdigt med resultatet av de krav som föreskrivs i förordning (EU) nr 648/2012. De väsentligt lägre inneboende riskerna i clearingverksamhet som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansmarknad bör i detta sammanhang särskilt beaktas.

(4)

I enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att kunna fastställa att den rättsliga och de tillsynsmässiga arrangemangen i ett tredjeland vad gäller centrala motparter som är auktoriserade där, är likvärdiga med de krav som fastställs i den förordningen.

(5)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland följa rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(6)

Sydafrikas rättsligt bindande krav på centrala motparter som är auktoriserade i det landet består av Financial Markets Act, Act No 19 av 2012 (nedan kallad FMA). Registerförvaltaren för värdepapperstjänster (nedan kallad registerförvaltaren) har långtgående befogenheter för tillsyn, övervakning och undersökning av clearinghus som är auktoriserade i Sydafrika (nedan kallade auktoriserade clearinghus).

(7)

I FMA fastställs de skyldigheter och krav som centrala motparter måste uppfylla. Enligt FMA beviljar registerförvaltaren tillstånd att bedriva auktoriserad verksamhet som clearinghus, förutsatt att sökanden uppfyller de krav och bidrar till de mål som fastställs i FMA, inbegripet att mildra systemrisker och säkerställa att Sydafrikas finansmarknader är rättvisa, effektiva och transparenta. För att se till att dessa krav uppfylls får registerförvaltaren fastställa de villkor som anses lämpliga när auktorisering beviljas. Auktoriserade clearinghus måste bedriva sin verksamhet på ett sätt som är rättvist och transparent, med vederbörlig hänsyn tagen till clearingmedlemmars och deras kunders rättigheter. Enligt FMA måste auktoriserade clearinghus också uppfylla internationella tillsynsstandarder, inbegripet principerna för finansmarknadens infrastruktur som utfärdades i april 2012 av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) och Internationella organisationen för börstillsynsmyndigheter (nedan kallad IOSCO).

(8)

FMA ger finansministern befogenhet att utfärda förordningar i alla frågor som måste eller får regleras av den lagstiftningen, eller i varje annat ärende som är nödvändigt för bättre förvaltning och genomförande av FMA. Registerförvaltaren har dessutom befogenhet enligt FMA att utfärda riktlinjer för tillämpning och tolkning av FMA, samt att vidta de åtgärder den anser nödvändiga för att korrekt utöva sin funktion eller sina plikter, eller för att genomföra FMA.

(9)

Bedömningen av likvärdigheten i fråga om den rättsliga och tillsynsmässiga ordning som är tillämplig på godkända clearinghus bör också beakta det riskreduceringsresultat de säkerställer när det gäller graden av risk som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för på grund av deras deltagande i godkända clearinghus. Riskreduceringsresultatet bestäms både av graden av inneboende risk i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, vilket beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenliga de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen tillämpliga på centrala motparter är när det gäller att dämpa denna risknivå. För att uppnå samma riskreduceringsresultat erfordras striktare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader, vilkas inneboende risknivå är högre än för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på mindre finansiella marknader vars inneboende risknivå är lägre.

(10)

Storleken på den finansiella marknad där godkända clearinghus bedriver sin clearingverksamhet är väsentligt mindre än den där centrala motparter etablerade inom unionen bedriver sin motsvarande verksamhet. Närmare bestämt utgjorde det totala värdet av clearade derivattransaktioner i Sydkorea under de senaste tre åren mindre än 1 % av det sammanlagda värdet av de derivattransaktioner som clearades i unionen. Deltagande i godkända clearinghus utsätter därför clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen för väsentligt lägre risker än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(11)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen för godkända clearinghus kan därför betraktas som likvärdig där den är lämplig för att dämpa den lägre risknivån. De grundläggande reglerna tillämpliga på godkända clearinghus, kompletterat med deras egna interna regler och förfaranden som genomför principerna för finansmarknadens infrastruktur, minskar den lägre nivå av risk som finns i Sydafrika och uppnår ett riskreduceringsresultat motsvarande det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(12)

Kommissionen konstaterar därför att Sydafrikas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(13)

I överensstämmelse med det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Sydafrikas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet säkerställa en effektiv löpande tillsyn över och efterlevnadsåtgärder gentemot de ifrågavarande centrala motparterna.

(14)

Registerförvaltaren övervakar och verkställer efterlevnad av FMA. Registerförvaltaren bedömer årligen huruvida de auktoriserade clearinghusen följer FMA och sina interna regler och förfaranden, liksom direktiv, förfrågningar, villkor eller krav som ställts av registerförvaltaren i enlighet med FMA. Registerförvaltaren har också befogenhet att återkalla eller avbryta auktoriseringen av ett clearinghus om det underlåter att följa FMA, dess interna regler och förfaranden eller de direktiv, förfrågningar, villkor eller krav som ställts av registerförvaltaren i enlighet med FMA, bland annat.

(15)

Registerförvaltaren har befogenhet att begära information eller dokumentation från auktoriserade clearinghus och att utföra inspektioner på plats. Efter det att en inspektion på plats har ägt rum kan registerförvaltaren bland annat kräva att ett auktoriserat clearinghus vidtar åtgärder eller avstår från att handla i syfte att avsluta eller avhjälpa oegentligheter. Böter kan utfärdas av registerförvaltaren i de fall som ett auktoriserat clearinghus underlåtit att lämna information i enlighet med FMA. För att säkerställa genomförande och förvaltning av FMA kan registerförvaltaren dessutom utfärda allmänna direktiv eller direktiv som riktar sig till ett specifikt företag.

(16)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen i Sydafrika för centrala motparter som är auktoriserade i landet säkerställer en fortlöpande effektiv tillsyn och effektiva efterlevnadsåtgärder.

(17)

I överensstämmelse med det tredje villkoret enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Sydafrikas rättsliga och tillsynsmässiga ordning inbegripa ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättssystem (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(18)

Centrala motparter auktoriserade i ett tredjeland vars rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang är likvärdiga med dem i Sydafrikas regelverk, som har samma regleringar mot penningtvätt och finansiell terrorism och i vilken centrala motparter är föremål för effektiv tillsyn, får tillhandahålla tjänster i Sydafrika förutsatt att de är auktoriserade av registerförvaltaren. För att bevilja auktorisering ska registerförvaltaren bedöma ansökan om auktorisering med beaktande av regelverket i det tredje landet, och får ta hänsyn till information som tillhandahålls av vilken annan tillsynsmyndighet som helst, inbegripet tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Registerförvaltaren får dessutom undanta de centrala motparterna i tredjelandet från vissa eller alla krav som FMA uppställer. Registerförvaltaren får ingå samarbetsarrangemang med tredjeländers regleringsmyndigheter eller tillsynsmyndigheter i syfte att samordna tillsynen på fortlöpande basis och utbyta information om centrala motparter i tredjeländer som är auktoriserade i ett tredjeland vars rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang är likvärdiga med dem i Sydafrikas regelverk och som är föremål för effektiv tillsyn i det tredjeland där de är auktoriserade.

(19)

Samtidigt som det konstateras att strukturen i Sydafrikas rättsordnings erkännandeförfarande för tredjeländers centrala motparter skiljer sig från det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 648/2012, bör det likväl anses föreskriva ett effektivt likvärdigt system för godkännande av tredjeländers centrala motparter.

(20)

Villkoren i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 kan anses vara uppfyllda av Sydafrikas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet och den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen bör anses motsvara kraven i förordning (EU) nr 648/2012. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av Sydafrikas rättsliga och tillsynsmässiga ramverk för centrala motparter och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(21)

Den regelbundna översynen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på centrala motparter som är auktoriserade i Sydafrika bör vara utan påverkan på kommissionens möjlighet att vidta en specifik översyn när som helst utanför den allmänna översynen, om relevanta förändringar gör det nödvändigt för kommissionen att på nytt bedöma likvärdigheten som beviljats genom detta beslut. En sådan bedömning kan leda till att erkännandet av likvärdighet återkallas.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/32

(1)

Förfarandet för erkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 syftar till att göra det möjligt för centrala motparter, som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem som föreskrivs i den förordningen, att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Det förfarandet för erkännande och det däri föreskrivna beslutet om likvärdighet bidrar på så sätt till att uppnå det övergripande målet för förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att utöka användningen av säkra och sunda centrala motparter för att cleara för OTC-derivatkontrakt, också när de centrala motparterna är etablerade och auktoriserade i ett tredje land.

(2)

För att ett tredjelands rättsliga system ska anses vara likvärdigt med den rättsliga ordningen i unionen vad gäller centrala motparter bör det faktiska resultatet av de tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen uppfylla unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna bedömning av likvärdighet är därför att kontrollera att de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen i provinserna Alberta, British Columbia, Manitoba, Ontario och Québec (nedan kallade de relevanta provinserna) säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i det landet inte utsätter i unionen etablerade clearingmedlemmar eller handelsplatser för en högre nivå av risk än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen, och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen.

(3)

Detta beslut grundas på bedömningen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller i de relevanta provinserna, och om de är tillräckliga för att minska de risker som clearingmedlemmar eller handelsplatser etablerade i unionen kan komma att utsättas för på ett sätt som anses likvärdigt med resultatet av de krav som föreskrivs i förordning (EU) nr 648/2012. De väsentligt lägre inneboende riskerna i clearingverksamhet som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansmarknad bör i detta sammanhang särskilt beaktas.

(4)

I enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att kunna fastställa att den rättsliga och de tillsynsmässiga arrangemangen i ett tredjeland vad gäller centrala motparter som är auktoriserade där, är likvärdiga med de krav som fastställs i den förordningen.

(5)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland följa rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(6)

De rättsligt bindande kraven i Kanada för centrala motparter som är auktoriserade i de relevanta provinserna består av respektive lagar och föreskrifter i enlighet med sådan värdepapperslagstiftning som antagits av regleringsmyndigheter i varje provins liksom alla andra beslut, direktiv eller instruktioner som antagits eller utfärdats av sådana regleringsmyndigheter för värdepapper (den provinsiella ordningen för värdepapper) och som är tillämpliga för de centrala motparter som är verksamma i dessa provinser.

(7)

För tillämpningen av detta beslut ska regleringsmyndigheterna för värdepapper vara Alberta Securities Commission (ASC) i Alberta, Autorité des marchés financiers (AMF) i Québec, British Columbia Securities Commission (BCSC) i British Columbia, Manitoba Securities Commission (MSC) i Manitoba och Ontario Securities Commission (OSC) i Ontario. Dessa regleringsmyndigheter verkar i samarbete för att utveckla och genomföra värdepapperslagstiftning och förordningar och för att förvalta, övervaka och upprätthålla befintlig lagstiftning på ett konsekvent och samordnat sätt.

(8)

En central motpart som avser att bedriva affärsverksamhet i en viss provins måste vara auktoriserad av den relevanta regleringsmyndigheten för värdepapper. Den auktoriseringen kan ske i form av antingen ett erkännande eller ett undantag från erkännande. Erkännande innebär fullständig tillämpning av värdepappersordningen i respektive provins. De centrala motparter som är verksamma i flera av de relevanta provinserna måste vara auktoriserade som erkända centrala motparter i åtminstone en provins och föremål för de mest strikta kraven av dem som är tillämpliga i de provinser där de är verksamma. Undantag för erkännande beviljas i allmänhet till centrala motparter som är erkända i en annan provins, och därmed föremål för direkt tillsyn av regleringsmyndigheten för värdepapper i den provins där den centrala motparten är erkänd, förutsatt att de inte av den relevanta regleringsmyndigheten anses vara systemviktiga eller innebära en betydande risk för kapitalmarknaderna. Regleringsmyndigheterna för värdepapper fastställer villkor för de centrala motparter som är undantagna från erkännande där dessa centrala motparter är föremål i de provinser där de är erkända för mindre tyngande krav än i de provinser där de är undantagna från erkännande. Kanadas centralbank kan också ange centrala motparter som varande systemviktiga där de kan utgöra en systemrisk för det kanadensiska finansiella systemet.

(9)

De rättsligt bindande kraven som är tillämpliga på centrala motparter auktoriserade i Alberta består av lagen om värdepapper, de regler och förordningar som antagits i enlighet med den och alla andra beslut, direktiv eller instruktioner som antagits eller utfärdats av ASC (nedan kallad Albertas värdepapperslagstiftning). För att kunna tillhandahålla clearingtjänster i Alberta måste en central motpart vara auktoriserad av ASC, antingen som erkänt clearingorgan eller clearingorgan med undantag. Centrala motparter som är auktoriserade i Alberta måste följa Albertas värdepapperslagstiftning. ASC auktoriserar i allmänhet centrala motparter som erkända clearingorgan när den anser det lämpligt att underställa dem sin tillsyn. ASC kan dock anlita en annan regleringsmyndighet för tillsyn av vissa clearinghus som är erkända i andra provinser. ASC kan tillämpa villkor och bestämmelser för auktoriseringen av ett clearingorgan, antingen som erkänt clearingorgan eller som undantaget clearingorgan. ASC har utfärdat erkännande för samtliga clearingorgan som är auktoriserade av den som erkända clearingorgan, med krav på att uppfylla de principer för finansmarknadens infrastruktur (nedan kallade PFMI) som utfärdades i april 2012 av kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) och den internationella organisationen för börstillsynsmyndigheter.

(10)

De rättsligt bindande kraven som är tillämpliga på centrala motparter auktoriserade i British Columbia består av lagen om värdepapper (för British Columbia), de regler och förordningar som antagits i enlighet med den och beslut som utfärdats av BCSC. För att kunna tillhandahålla clearingtjänster i British Columbia måste en central motpart vara auktoriserad av ASC, antingen som erkänt clearingorgan eller som clearingorgan undantaget från erkännande, vilket beror på ett antal faktorer, inbegripet inverkan av clearingorganets verksamhet i British Columbia. BCSC kan tillämpa villkor och bestämmelser för auktoriseringen av ett clearingorgan, antingen som erkänt clearingorgan eller som undantaget clearingorgan. BCSC har utfärdat erkännande för samtliga clearingorgan som är auktoriserade av den som erkända clearingorgan, med krav på att uppfylla principerna för finansmarknadens infrastruktur.

(11)

De rättsligt bindande krav som är tillämpliga på centrala motparter auktoriserade i Manitoba består av lagen om råvaruterminer (för Manitoba), lagen om värdepapper (för Manitoba) samt de regler och beslut som utfärdats av MSC i enlighet med den. För att kunna tillhandahålla clearingtjänster i Manitoba måste en central motpart vara auktoriserad av MSC, antingen som erkänt clearinghus när det gäller råvaruterminer, eller som erkänt clearingorgan för andra värdepapper, eller som clearinghus respektive clearingorgan som är undantaget från erkännande. MSC kan tillämpa villkor och bestämmelser för auktoriseringen av ett clearingorgan, antingen som erkänt clearingorgan eller clearinghus, eller som undantaget clearingorgan eller clearinghus. MSC har utfärdat erkännande för samtliga clearingorgan som är auktoriserade av den som erkända clearingorgan, med krav på att uppfylla principerna för finansmarknadens infrastruktur.

(12)

De rättsligt bindande kraven som är tillämpliga på centrala motparter auktoriserade i Ontario består av lagen om värdepapper (för Ontario), de regler och förordningar som antagits i enlighet med den och alla andra beslut, direktiv eller instruktioner som utfärdats i enlighet med den. För att kunna tillhandahålla clearingtjänster i Ontario måste en central motpart vara auktoriserad av OSC, antingen som erkänt clearingorgan eller som clearingorgan undantaget från erkännande. OSC kan tillämpa villkor och bestämmelser för auktoriseringen av ett clearingorgan, antingen som erkänt clearingorgan eller som undantaget clearingorgan. OSC har utfärdat erkännande för samtliga clearingorgan som är auktoriserade av den som erkända clearingorgan, med krav på att uppfylla principerna för finansmarknadens infrastruktur.

(13)

De rättsligt bindande kraven som är tillämpliga på centrala motparter auktoriserade i Québec består av värdepapperslagen (Québec), lagen om derivat (Québec) och lagen om efterlevnad av finansmarknadsmyndigheten (AAMF), de förordningar som antagits i enlighet med värdepapperslagen (Québec) och lagen om derivat (Québec) samt de beslut och direktiv som utfärdats av AMF. För att kunna tillhandahålla clearingtjänster i Québec måste en central motpart vara auktoriserad av AMF, antingen som erkänt clearingorgan eller som clearingorgan undantaget från erkännande. AMF kan tillämpa villkor och bestämmelser för auktoriseringen av ett clearingorgan, antingen som erkänt clearingorgan eller som undantaget clearingorgan. AMF har utfärdat erkännande för samtliga clearingorgan som är auktoriserade av den som erkända clearingorgan, med krav på att uppfylla principerna för finansmarknadens infrastruktur.

(14)

Bedömningen av likvärdigheten i fråga om de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga i de relevanta provinserna bör också beakta det riskreduceringsresultat de säkerställer när det gäller graden av risk som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för på grund av deras deltagande i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet bestäms både av graden av inneboende risk i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, vilket beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenliga de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen tillämpliga på centrala motparter är när det gäller att dämpa denna risknivå. För att uppnå samma riskreduceringsresultat erfordras striktare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader, vilkas inneboende risknivå är högre än för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på mindre finansiella marknader vars inneboende risknivå är lägre.

(15)

Storleken på den finansiella marknad där godkända centrala motparter i de relevanta provinserna bedriver sin clearingverksamhet är väsentligt mindre än den där centrala motparter etablerade inom unionen bedriver sin motsvarande verksamhet. Närmare bestämt utgjorde det totala värdet av clearade derivattransaktioner i Kanada under de senaste tre åren mindre än 3 % av det sammanlagda värdet av de derivattransaktioner som clearades i unionen. Deltagande i godkända centrala motparter i de relevanta provinserna utsätter därför clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen för väsentligt lägre risker än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(16)

De rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller för godkända centrala motparter i de relevanta provinserna kan därför betraktas som likvärdiga där de är lämpliga för att dämpa denna lägre risknivå. De regler som är tillämpliga på auktoriserade centrala motparter i de relevanta provinserna, inbegripet de beslut om erkännande som utfärdats av regleringsmyndigheterna och som kräver efterlevnad av PFMI, dämpar den lägre risknivå som finns i de relevanta provinserna och uppnår ett riskreduceringsresultat motsvarande det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(17)

Kommissionen konstaterar därför att de relevanta provinsernas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(18)

I överensstämmelse med det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste de relevanta provinsernas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade där säkerställa en effektiv löpande tillsyn över och efterlevnadsåtgärder gentemot de ifrågavarande centrala motparterna.

(19)

Tillsyn av centrala motparter som är auktoriserade i flera provinser utförs i samarbete mellan de relevanta provinsernas tillsynsmyndigheter för värdepapper. För de centrala motparter som Bank of Kanada anser kan utgöra en systemrisk utförs tillsyn av centrala motparter i samarbete mellan tillsynsmyndigheterna för värdepapper i de relevanta provinserna och Bank of Kanada.

(20)

I Alberta har ASC vidsträckta befogenheter att vidta alla tänkbara korrigerande eller avskräckande åtgärder gentemot ett clearingorgan, som är erkänt eller undantaget från erkännande, för det allmänna bästa eller om ett clearingorgan har brutit mot värdepapperslagstiftningen i Alberta. Både erkända och undantagna clearingorgan måste tillhandahålla information, dokumentation eller handlingar i syfte att säkerställa efterlevnad av tillämpliga regler. ASC kan för både erkända och undantagna clearingorgan utfärda böter och avbryta, ändra villkoren för eller återkalla ett clearingorgans erkännande eller ett beslut om undantag från erkännande för ett clearingorgan. ASC kan också begära att domstolarna fastställer åsidosättande, inleda andra rättsliga förfaranden och leda undersökningar som kan resultera i genomförandet av en rad sanktioner. Böter kan också åläggas styrelseledamöter eller företagsledare eller företag, eller andra personer som auktoriserar, tillåter eller förhåller sig passiva till överträdelser av Albertas värdepapperslagstiftning. Vad gäller erkända clearingorgan utför dessutom ASC inspektioner på plats, regelbundna samråd samt översyn och analys av inlämnade dokument, och kan fatta beslut gällande interna regler, förfaranden eller praxis för samtliga erkända clearingorgan om ASC anser att detta är i allmänhetens intresse.

(21)

I British Columbia genomför BCSC fortlöpande tillsyn av erkända clearingorgan genom regelbundna inspektioner på plats och regelbunden kommunikation med clearingorganets företagsledning, liksom översyn av den information som inlämnats av clearingorganet och efterlevnad av clearingorganets krav med avseende på bland annat riskhantering. BCSC har vidsträckta befogenheter att vidta alla tänkbara åtgärder för att avhjälpa eller avskräcka ett clearingorgan, som är erkänt eller undantaget från erkännande, för det allmänna bästa eller om ett clearingorgan har brutit mot värdepapperslagstiftningen (i British Columbia). Sådana åtgärder omfattar beslut när det gäller förordningar, regler och förfaranden för ett erkänt clearingorgan och det sätt på vilket ett erkänt clearingorgan utför sin verksamhet, samt beslut som avser det erkända clearingorganet, inbegripet avbrytande eller upphävande av clearingorgans erkännande liksom undersökningar som kan resultera i att sanktioner vidtas.

(22)

I Manitoba utför MSC fortlöpande tillsyn av auktoriserade clearingorgan, antingen erkända eller undantagna från erkännande. Undantagna clearingorgan är dock föremål för mer begränsad tillsyn från MSC. För erkända clearingorgan eller clearinghus utförs tillsyn genom översyn av regelbunden rapportering, regelbundna inspektioner på plats, regelbunden kommunikation med clearingorganets eller clearinghusets företagsledning, samt en årlig bedömning av risker och kontroller. MSC har flera verktyg tillgängliga för att avhjälpa överträdelser av vissa krav som begås av ett auktoriserat clearingorgan eller clearinghus, erkänt eller undantaget, inbegripet att förelägga villkor eller bestämmelser för clearingorganets auktorisering, avbrytande eller upphävande av clearingorganets eller clearinghusets auktorisering eller undersökningar som kan resultera i böter och andra sanktioner.

(23)

I Ontario genomför OSC fortlöpande tillsyn av centrala motparter som är auktoriserade som erkända clearingorgan genom regelbundna inspektioner på plats och regelbunden kommunikation med clearingorganets företagsledning, regelbundna bedömningar av risker och kontroller, liksom översyn av den information som inlämnats av clearingorganet och efterlevnad av clearingorganets krav med avseende på bland annat riskhantering. Undantagna clearingorgan är dock föremål för mer begränsad tillsyn från OSC. OSC har vidsträckta befogenheter att fatta samtliga beslut när det gäller förordningar, regler och förfaranden för ett erkänt clearingorgan och det sätt på vilket ett erkänt clearingorgan utför sin verksamhet, samt att vidta alla tänkbara korrigerande eller avskräckande åtgärder mot ett clearingorgan, antingen erkänt eller undantaget från erkännande, med hänsyn till allmänintresset eller ifall ett clearingorgan har brutit mot värdepapperslagstiftningen (i Ontario). Sådana åtgärder omfattar beslut eller instruktioner när det gäller clearingorganet, föreläggande av villkor, bestämmelser, begränsningar eller krav som gäller clearingorganet, avbrytande eller upphävande av clearingorganets tillstånd, liksom undersökningar som kan resultera i böter och sanktioner.

(24)

I Québec har AMF långtgående tillsynsbefogenheter för all verksamhet i auktoriserade clearinghus, och övervakar centrala motparters efterlevnad av värdepapperslagen (Québec), lagen om derivat (Québec) och AAMF. I dessa lagar fastställs det allmänna regelverket som är tillämpligt på den kontroll som AMF utövar på de finansiella enheter den övervakar, till exempel clearinghus. AMF har för samtliga auktoriserade clearinghus befogenhet att begära information, kräva inställande för hörande under ed, utföra en undersökning och inspektioner på plats. AMF har flera tillgängliga instrument för att avhjälpa överträdelser av krav som begås av clearinghus. Dessa omfattar befogenhet att avbryta tillämpningen av ett erkänt clearinghus interna regler och förfaranden, att besluta om ändring av en bestämmelse eller praxis för ett erkänt clearinghus i syfte att anpassa det till tillämplig lagstiftning, att vidta åtgärder mot ett auktoriserat clearinghus för att säkerställa efterlevnad av åtaganden som gjorts till AMF eller gällande tillämpliga rättsliga krav, att ålägga ett auktoriserat clearinghus böter och att ändra, avbryta eller återta, helt eller delvis, en auktorisering eller ett undantag som beviljats ett clearinghus.

(25)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen i de relevanta provinserna för centrala motparter som är auktoriserade där säkerställer en fortlöpande effektiv tillsyn och effektiva efterlevnadsåtgärder.

(26)

I överensstämmelse med det tredje villkoret enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste de relevanta provinsernas rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang inbegripa ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättssystem (nedan kallade centrala motparter i tredjeländer).

(27)

Centrala motparter i tredjeländer som avser att bedriva affärsverksamhet som clearingorgan eller clearinghus i British Columbia och Manitoba får tillämpa, och i Alberta, Ontario och Québec måste ansöka om erkännande eller undantag från erkännande i relevant provins för att kunna tillhandahålla samma clearingtjänster i Kanada som de är auktoriserade att tillhandahålla i det tredjeland som är föremål för lämpliga villkor för erkännande eller undantagsordning. Undantag kan beviljas när en central motpart från tredjeland inte är systemviktigt för provinsens marknad, eller när den inte innebär någon annan betydande risk för kapitalmarknaderna, förutsatt att den omfattas av ett jämförbart regelverk. Även i det fall där en central motpart från tredjeland måste ansöka om erkännande får myndigheterna dock stödja sig på tredjelandets regleringsmyndigheters tillsyn om tredjelandets regelverk som är tillämpligt på centrala motparter är jämförbart med det som tillämpas i den relevanta provinsen.

(28)

Samtidigt som det konstateras att strukturen i Kanadas relevanta provinsers rättssystem för det erkännandeförfarande som gäller för tredjeländers centrala motparter skiljer sig från det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 648/2012, bör det likväl anses föreskriva ett effektivt likvärdigt system för godkännande av tredjeländers centrala motparter.

(29)

Villkoren i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 kan anses vara uppfyllda av Kanadas relevanta provinsers rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet och den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen bör anses motsvara kraven i förordning (EU) nr 648/2012. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av det rättsliga och tillsynsmässiga ramverk för centrala motparter i de relevanta provinserna och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(30)

Den regelbundna översynen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på centrala motparter som är auktoriserade i Kanada, bör vara utan påverkan på kommissionens möjlighet att vidta en specifik översyn när som helst utanför den allmänna översynen, om relevanta förändringar gör det nödvändigt för kommissionen att på nytt bedöma likvärdigheten som beviljats genom detta beslut. En sådan bedömning kan leda till att erkännandet av likvärdighet återkallas.

(31)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/38

(1)

Förfarandet för erkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 syftar till att göra det möjligt för centrala motparter, som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem som föreskrivs i den förordningen, att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Det förfarandet för erkännande och det däri föreskrivna beslutet om likvärdighet bidrar på så sätt till att uppnå det övergripande målet för förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att utöka användningen av säkra och sunda centrala motparter för att cleara för OTC-derivatkontrakt, också när de centrala motparterna är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsliga system ska anses vara likvärdigt med den rättsliga ordningen i unionen vad gäller centrala motparter bör det faktiska resultatet av de tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen uppfylla unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna bedömning av likvärdighet är därför att kontrollera att Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ordning säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i det landet inte utsätter i unionen etablerade clearingmedlemmar eller handelsplatser för en högre nivå av risk än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen, och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen.

(3)

Detta beslut grundas inte enbart på en komparativ analys av de rättsligt bindande krav som gäller för centrala motparter i Mexiko, utan också på en bedömning av resultatet av de kraven, och om de är tillräckliga för att minska de risker som clearingmedlemmar eller handelsplatser etablerade i unionen kan komma att utsättas för på ett sätt som anses likvärdigt med resultatet av de krav som föreskrivs i förordning (EU) nr 648/2012. De väsentligt lägre inneboende riskerna i clearingverksamhet som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansmarknad bör i detta sammanhang särskilt beaktas.

(4)

I enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att kunna fastställa att den rättsliga och de tillsynsmässiga arrangemangen i ett tredjeland vad gäller centrala motparter som är auktoriserade där, är likvärdiga med de krav som fastställs i den förordningen.

(5)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland följa rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(6)

De rättsligt bindande kraven i Mexiko för centrala motparter som är auktoriserade där består av de regler som är tillämpliga på parter i derivatkontrakt utfärdade av Mexikos centralbank, Comisión Nacional Bancaria y de Valores (nedan kallad CNBV) och Secretaría de Hacienda y Crédito Público (nedan kallat SHCP) samt de tillsynskrav som är tillämpliga på parter i börsnoterade derivatkontrakt utfärdade av CNBV (nedan tillsammans kallade grundreglerna). I grundreglerna fastställs de krav som de centrala motpartnerna fortlöpande måste uppfylla för att kunna tillhandahålla clearingtjänster i Mexiko. Centrala motparter som är etablerade i Mexiko måste vara auktoriserade av SHCP på grundval av yttrande från CNBV och Mexikos centralbank.

(7)

Både CNBV och Mexikos centralbank har offentliggjort policymeddelanden som förklarar att centrala motparter som är auktoriserade i Mexiko måste uppfylla de principer för finansmarknadens infrastruktur (nedan kallade PFMI) som utfärdades i april 2012 av kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) och den internationella organisationen för börstillsynsmyndigheter.

(8)

Enligt grundreglerna måste centrala motparter anta interna regler och förfaranden som omfattar samtliga relevanta aspekter gällande deras funktion, inbegripet skyddsmekanismer för förvaltning av kreditrisker, likviditetsrisker och operativa risker. Dessa interna regler och förfaranden måste godkännas av SHCP på grundval av yttranden från Mexikos centralbank och CNBV. Dessa interna regler och förfaranden kan dessutom inte modifieras om SHCP, CNBV eller Mexikos centralbank reser invändningar. De centrala motparternas interna regler och förfaranden eller modifieringar av dem kan också godkännas med vissa ändringar. Samma förfarande gäller godkännande och modifiering av företagets dokumentation. Metoderna för beräkning av den centrala motpartens ekonomiska tillgångar och likviditetsplan bestäms dessutom av ett godkännande från Mexikos centralbank och ett yttrande från CNBV.

(9)

De rättsligt bindande kraven i Mexiko utgör därför en tvådelad struktur. I de nyckelprinciper för godkända centrala motparter som fastställs i grundreglerna anges de standarder på hög nivå som godkända centrala motparter måste uppfylla för att få tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster i Mexiko. Grundreglerna inbegriper den första delen av de rättsligt bindande kraven i Mexiko. För att visa att de har uppfyllt grundreglerna måste de centrala motparterna erhålla de behöriga myndigheternas godkännande av sina interna regler och förfaranden, sin bolagsdokumentation, sina metoder för beräkning av finansiella resurser samt sin likviditetsplan. De interna reglerna och förfarandena, bolagsdokumentation, likviditetsplan samt metoderna för beräkning av de centrala motparternas finansiella resurser utgör den andra delen av de rättsligt bindande krav i Mexiko som i detalj måste föreskriva hur en central motpart avser uppfylla dessa standarder. CNBV och Mexikos centralbank bedömer huruvida den centrala motparten uppfyller dessa standarder samt principerna för finansmarknadens infrastruktur. När de godkänts av behöriga myndigheter blir de interna reglerna och förfarandena, dokumentationen, metoderna för beräkning av finansiella resurser samt likviditetsplanen rättsligt bindande för den centrala motparten.

(10)

Bedömningen av likvärdigheten i fråga om den rättsliga och tillsynsmässiga ordning som är tillämplig på godkända centrala motparter etablerade i Mexiko bör också beakta det riskreduceringsresultat de säkerställer när det gäller graden av risk som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för på grund av deras deltagande i godkända centrala motparter etablerade i Mexiko. Riskreduceringsresultatet bestäms både av graden av inneboende risk i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, vilket beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenliga de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen tillämpliga på centrala motparter är när det gäller att dämpa denna risknivå. För att uppnå samma riskreduceringsresultat erfordras striktare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader, vilkas inneboende risknivå är högre än för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på mindre finansiella marknader vars inneboende risknivå är lägre.

(11)

Storleken på den finansiella marknad där godkända centrala motparter i Mexiko bedriver sin clearingverksamhet är väsentligt mindre än den där centrala motparter etablerade inom unionen bedriver sin motsvarande verksamhet. Närmare bestämt utgjorde det totala värdet av clearade derivattransaktioner i Mexiko under de senaste tre åren mindre än 1 % av det sammanlagda värdet av de derivattransaktioner som clearades i unionen. Deltagande i godkända centrala motparter i Mexiko utsätter därför clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen för väsentligt lägre risker än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(12)

De rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller för godkända centrala motparter i Mexiko kan därför betraktas som likvärdiga där de är lämpliga för att dämpa denna lägre risknivå. Grundreglerna som är tillämpliga på godkända centrala motparter i Mexiko, kompletterade med deras egna interna regler och förfaranden, bolagsdokumentation, likviditetsplan och metod för beräkning av den centrala motpartens finansiella resurser som genomför principerna för finansmarknadens infrastruktur, dämpar den lägre nivå av risk som finns i Mexiko och uppnår ett riskdämpande resultat motsvarande det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(13)

Kommissionen konstaterar därför att Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ordning säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(14)

I överensstämmelse med det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet säkerställa en effektiv löpande tillsyn över och efterlevnadsåtgärder gentemot de ifrågavarande centrala motparterna.

(15)

Tillsynen av centrala motparter som är auktoriserade i Mexiko utförs av CNBV och Mexikos centralbank inom respektive myndighets befogenheter. CNBV och Mexikos centralbank är bemyndigade att utföra fortlöpande övervakning av de centrala motparternas uppfyllande av de rättsligt bindande krav som är tillämpliga. I detta avseende får CNBV och Mexikos centralbank begära information av de centrala motparterna, utföra kontrollbesök på plats, utfärda instruktioner för att rätta till överträdelser eller potentiella överträdelser av tillsynskraven eller praxis som motverkar väl fungerande finansmarknader, samt beordra de centrala motparterna att vidta åtgärder för intern kontroll och riskkontroll. CNBV kan också avsätta direktionen, vissa medlemmar av specifika kommittéer och annan personal i den centrala motparten. På grundval av yttrande från CNBV och Mexikos centralbank är SHCP dessutom bemyndigad att upphäva den centrala motpartens auktorisering. CNBV och Mexikos centralbank kan också vidta disciplinära åtgärder samt bötfälla centrala motparter som underlåtit att följa tillämpliga bestämmelser.

(16)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen i Mexiko för centrala motparter som är auktoriserade i landet säkerställer en fortlöpande effektiv tillsyn och effektiva efterlevnadsåtgärder.

(17)

I överensstämmelse med det tredje villkoret enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen i Mexiko inbegripa ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättssystem (nedan kallade centrala motparter i tredjeländer).

(18)

Mexikos centralbank får erkänna centrala motparter från tredjeländer som är auktoriserade i tredjeländer där den rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på auktoriserade centrala motparter i de länderna säkerställer resultat som är likvärdiga med dem som säkerställs av rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang i Mexiko, och som uppfyller principerna för finansmarknadens infrastruktur. Centrala motparter i tredjeländer måste dessutom vara föremål för effektiv tillsyn för att säkerställa uppfyllande av tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang. Ingåendet av ett samförståndsavtal mellan Mexikos centralbank eller CNBV och den ansökande centrala motpartens behöriga tillsynsmyndighet i tredjeland krävs också för att erhålla erkännande.

(19)

Mexikos rättsliga erkännandeförfarande som gäller för tredjeländers centrala motparter bör därför anses föreskriva ett effektivt likvärdigt system för godkännande av tredjeländers centrala motparter.

(20)

Villkoren som fastställs i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 kan anses vara uppfyllda av Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ordning avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet och den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen bör anses motsvara kraven som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramverk för centrala motparter och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(21)

Den regelbundna översynen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på centrala motparter som är auktoriserade i Mexiko, bör vara utan påverkan på kommissionens möjlighet att vidta en specifik översyn när som helst utanför den allmänna översynen, om relevanta förändringar gör det nödvändigt för kommissionen att på nytt bedöma likvärdigheten som beviljats genom detta beslut. En sådan bedömning kan leda till att erkännandet av likvärdighet återkallas.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/42

(1)

Förfarandet för erkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 syftar till att göra det möjligt för centrala motparter, som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem som fastställs i den förordningen, att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Erkännandeförfarandet och det däri föreskrivna beslutet om likvärdighet bidrar på så sätt till att uppnå det övergripande målet för förordning (EU) nr 648/2012 att begränsa systemrisker genom att utöka användningen av säkra och sunda centrala motparter för att cleara OTC-derivatkontrakt, också när de centrala motparterna är etablerade och auktoriserade i ett tredje land.

(2)

För att ett tredjelands rättsliga system ska anses vara likvärdigt med den rättsliga ordningen i unionen vad gäller centrala motparter bör det faktiska resultatet av de tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen uppfylla unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna bedömning av likvärdighet är därför att kontrollera att Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i det landet inte utsätter i unionen etablerade clearingmedlemmar eller handelsplatser för en högre nivå av risk än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen, och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen.

(3)

Den 1 september 2013 mottog kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) tekniska råd om de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller för centrala motparter auktoriserade i Schweiz. Kommissionen konstaterar därför att Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ordning säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(4)

I enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att kunna fastställa att den rättsliga och de tillsynsmässiga arrangemangen i ett tredjeland vad gäller centrala motparter som är auktoriserade där, är likvärdiga med de krav som fastställs i den förordningen.

(5)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland följa rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(6)

De rättsligt bindande kraven i Schweiz för centrala motparter som är auktoriserade i det landet består av den nationella bankförordningen av den 18 mars 2004 (nedan kallad bankförordningen) och de förordningar som antagits i enlighet med den av den schweiziska centralbanken (nedan kallad centralbanken) tillsammans med den federala banklagen om banker och sparbanker (nedan kallad banklagen) och de förordningar och cirkulär som utfärdats av den schweiziska tillsynsmyndigheten för finansmarknaderna (nedan kallad Finma). Banklagen uppdaterades nyligen i syfte att genomföra principerna för finansmarknadernas infrastruktur (nedan kallade PFMI) som utfärdas av CPSS-Iosco och att uppnå likvärdighet med förordning (EU) nr 648/2012. Den uppdaterade rättsliga ramen medför ett antal skillnader mellan de rättsligt bindande krav som, på jurisdiktionsnivå, gäller för centrala motparter i Schweiz och de rättsligt bindande kraven på centrala motparter enligt förordning (EU) nr 648/2012. Centralbanken utfärdade emellertid en förklarande rapport om den partiella uppdateringen av den nationella bankförordningen som tillhandahåller tolkningsvägledning i vilken särskilt förklaras att den uppdaterade bankförordningen genomför principerna för finansmarknadernas infrastruktur och att den bör tolkas med beaktande av dessa och av avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012.

(7)

Dessutom måste centrala motparter som är auktoriserade i Schweiz anta stadgar, förordningar och kompetensförordningar samt vissa organisationsprinciper som i detalj måste föreskriva hur dessa centrala motparter avser uppfylla dessa standarder i överensstämmelse med principerna för finansmarknadernas infrastruktur och förordning (EU) nr 648/2012, enligt förklaring i rapporten om den partiella uppdateringen av bankförordningen.

(8)

Både centralbanken och Finma delar reglerings- och tillsynsfunktioner gällande centrala motparter och samarbetar i utövandet av dessa funktioner. Centrala motparter etablerade i Schweiz är auktoriserade som banker av Finma. Finma kan undanta centrala motparter från efterlevnad av vissa bestämmelser i bankförordningen och anpassa sina bestämmelser för att beakta de centrala motparternas clearingverksamhet och riskprofil. Finmas cirkulär tar bland annat upp solvens, styrning, riskhantering, revision och rapportering.

(9)

De rättsligt bindande kraven i Schweiz utgör därför en tvådelad struktur. De nyckelprinciper för centrala motparter som fastställs i banklagen och bankförordningen samt de förordningar, beslut och cirkulär som utfärdas i enlighet med dem (nedan kallade grundreglerna) anger de standarder på hög nivå som centrala motparter måste uppfylla för att få tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster i Schweiz. Dessa grundregler inbegriper den första delen av de rättsligt bindande kraven i Schweiz. För att styrka överensstämmelse med de grundläggande reglerna måste i Schweiz godkända centrala motparter lämna in sina interna regler och förfaranden till Finma för godkännande. Dessa interna regler och förfaranden omfattar den andra delen av de rättsligt bindande kraven i Schweiz. När dessa interna regler och förfaranden väl har godkänts av Finma blir de rättsligt bindande för den centrala motparten. Dessa regler och förfaranden utgör därför en integrerad del av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som den centrala motpart som är auktoriserad i Schweiz måste åtfölja. I händelse av bristande efterlevnad av grundreglerna eller av den centrala motpartens interna regler och förfaranden har Finma befogenhet att vidta administrativa åtgärder mot den centrala motparten, inbegripet att dra tillbaka den berörda centrala motpartens banktillstånd.

(10)

Grundreglerna som är tillämpliga på centrala motparter kompletterade med deras egna interna regler och förfaranden uppnår väsentliga resultat som är likvärdiga med effekterna av reglerna i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012. De rättsligt bindande krav som är tillämpliga på de centrala motparter som för närvarande är auktoriserade i Schweiz när det gäller det antal betalningsinställelser som ska täckas av totala finansiella tillgångar, likviditetsrisker, driftskontinuitet, krav på säkerheter, investeringsstrategi, avvecklingsrisk, separering och överförbarhet, beräkning av initialsäkerheter och styrning, inklusive organisatoriska krav, krav som avser företagsledning, riskkommitté, registerhållning, kvalificerade innehav, information förmedlad till den behöriga myndigheten, intressekonflikter, utkontraktering och uppföranderegler för affärsverksamheten ger betydande resultat som är likvärdiga med resultaten av de krav som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012 och de bör därför betraktas som likvärdiga.

(11)

Kommissionen konstaterar därför att Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ordning säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(12)

I överensstämmelse med det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet säkerställa en effektiv löpande tillsyn över och efterlevnadsåtgärder gentemot de ifrågavarande centrala motparterna.

(13)

Centrala motparter auktoriserade i Schweiz är föremål för löpande tillsyn av Finma och löpande bevakning av centralbanken i syfte att övervaka kontinuerlig efterlevnad av auktoriseringsvillkoren och övriga tillämpliga regleringar. Centrala motparter auktoriserade i Schweiz är föremål för en årlig revision. Centrala motparter måste tillhandahålla revisionsmyndigheten den information som begärts för att verkställa revisionen. Om revisionsmyndigheten upptäcker överträdelser av tillsynsbestämmelserna eller andra oegentligheter ska den ge den centrala motparten en tidsfrist för att återupprätta efterlevnaden och informera Finma om så inte skett. Vid allvarliga överträdelser av tillsynsbestämmelserna eller allvarliga oegentligheter ska revisionsmyndigheten meddela Finma direkt. Dessutom måste både de centrala motparterna och revisionsmyndigheterna lämna all nödvändig information till Finma för att den ska kunna utföra sitt uppdrag, och omedelbart rapportera varje incident som är väsentlig för tillsynen. Finma utför dessutom riktad översyn på plats, ser över regelbundna rapporter och träffar med jämna mellanrum ledning och personal i de centrala motparterna.

(14)

Finma får anta specifika åtgärder när den anser att överträdelser av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen har ägt rum. Mer specifikt kan Finma förbjuda en person att utöva en ledande befattning, eller konfiskera vinster som har uppstått till följd av en överträdelse. Finma kan också utse en undersökningsledare för att utreda de särskilda omständigheter som avser överträdelse av rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang eller för att genomföra tillsynsåtgärder som den har beordrat. Den centrala motpart som undersökningen gäller måste ge undersökningsledaren tillträde till sina lokaler och tillhandahålla all information och alla dokument som undersökningsledaren begär för att genomföra undersökningen. Slutligen kan Finma också upphäva den centrala motpartens banklicens eller dra tillbaka dess registrering om den inte längre följer tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang, samt utfärda direktiv till den centrala motpartens styrande organ.

(15)

Centralbanken utövar tillsyn av de centrala motparterna i samarbete med Finma. Centralbanken är särskilt ansvarig för att bedöma de centrala motparternas efterlevnad av de minimikrav som fastställs i bankförordningen. De centrala motparterna ska tillhandahålla centralbanken nödvändig information för att bedöma efterlevnaden av dessa minimikrav och underkasta sig inspektioner på plats. De centrala motparterna ska lämna in regelbundna och särskilda rapporter till centralbanken och lämna förhandsinformation om särskilda frågor eller förändringar. Centralbanken kan också förelägga böter eller andra sanktioner om information eller bevis som centralbanken har begärt inte lämnas in, om formella krav inte tillgodoses, är ofullständiga eller inkorrekta. För att utföra sina bedömningar stöder sig centralbanken på en mängd information, inbegripet den centrala motpartens självutvärdering och interna dokumentation, revisionsrapporter, liksom regelbunden rapportering och möten med den centrala motpartens ledning och personal. Centralbanken utfärdar rekommendationer till de centrala motparter som inte uppfyller de minimikrav som fastställs i bankförordningen. Om den centrala motparten inte följer rekommendationen kommer centralbanken att utfärda en order. Om den centrala motparten inte hörsammar ordern kan centralbanken informera Finma om sina resultat, som kan vidta ytterligare tillsyns- och efterlevnadsåtgärder mot den centrala motparten.

(16)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen i Schweiz för centrala motparter som är auktoriserade i landet säkerställer en fortlöpande effektiv tillsyn och effektiva efterlevnadsåtgärder.

(17)

I överensstämmelse med det tredje villkoret enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ordning inbegripa ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättssystem (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(18)

Centrala motparter från tredjeländer kan hos Finma ansöka om erkännande för att tillhandahålla tjänster i Schweiz. Erkännande av centrala motparter från tredjeländer i Schweiz grundar sig på att det berörda tredjelandet har ett effektivt likvärdigt system för erkännande av centrala motparter från tredjeländer. Centralbanken får också ange en central motpart från ett tredjeland som varande systemviktig för de schweiziska finansmarknadernas stabilitet, och kan befria den från efterlevnad av de minimikrav som fastställs i bankförordningen, förutsatt att den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen i tredjelandet anses likvärdig och att samarbetsarrangemang med behöriga myndigheter i tredjelandet för tillsyn av centrala motparter har ingåtts. Erkända centrala motparter måste också rapportera och informera Finma om särskilda frågor. Rapporterings- och informationskraven som erkända centrala motparter ska tillhandahålla Finma påverkar dock inte de tillsynsfunktioner för vilka de behöriga myndigheterna i tredjelandet är ansvariga.

(19)

Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang bör därför anses föreskriva ett effektivt likvärdigt system för godkännande av tredjeländers centrala motparter.

(20)

Villkoren i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 kan anses vara uppfyllda av Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet och den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen bör anses motsvara kraven i förordning (EU) nr 648/2012. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ramverk för centrala motparter och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(21)

Den regelbundna översynen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på centrala motparter som är auktoriserade i Schweiz bör vara utan påverkan på kommissionens möjlighet att vidta en specifik översyn när som helst utanför den allmänna översynen, om relevanta förändringar gör det nödvändigt för kommissionen att på nytt bedöma likvärdigheten som beviljats genom detta beslut. En sådan bedömning kan leda till att erkännandet av likvärdighet återkallas.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/46