(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (3) upprättas ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen (nedan kallat EU:s utsläppshandelssystem) i syfte att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt sätt främja minskade utsläpp av växthusgaser.

(2)

Enligt Europeiska rådets slutsatser av den 23 och 24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 kommer ett välfungerande, reviderat utsläppshandelssystem med ett instrument för stabilisering av marknaden att bli det huvudsakliga europeiska instrumentet för att uppnå unionens mål för en minskning av växthusgasutsläppen.

(3)

Enligt artikel 10.5 i direktiv 2003/87/EG ska kommissionen varje år lämna in en rapport till Europaparlamentet och till rådet om den europeiska koldioxidmarknadens funktion.

(4)

Kommissionens rapport till Europaparlamentet och till rådet om tillståndet för den europeiska koldioxidmarknaden 2012 identifierade behovet av åtgärder för att rätta till strukturell obalans mellan tillgång och efterfrågan. Enligt konsekvensbedömningen för 2030 års klimat- och energipolitiska ram förväntas denna obalans fortsätta, och skulle inte åtgärdas tillräckligt genom en anpassning av den linjära utvecklingen till ett striktare mål inom den ramen. En ändring av den linjära faktorn ändrar endast gradvis det antalet utsläppsrätter som ska tilldelas i hela unionen (utsläppstaket för EU:s utsläppshandelssystem). Överskottet skulle därmed också minska endast gradvis, och verksamheten på marknaden skulle behöva fortsätta under mer än ett decennium med ett överskott på runt 2 miljarder utsläppsrätter eller mer, vilket hindrar EU:s utsläppshandelssystem från att skapa nödvändiga incitament för en kostnadseffektiv minskning av koldioxidutsläppen och från att vara en drivkraft för koldioxidsnål innovation som bidrar till ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

(5)

För att komma till rätta med det problemet och göra EU:s utsläppshandelssystem mer motståndskraftigt med avseende på obalanser mellan tillgång och efterfrågan så att det kan fungera på en ordnad marknad bör en reserv för marknadsstabilitet (nedan kallad reserven) upprättas 2018 och användas från och med 2019. Reserven kommer också att öka synergierna med annan klimat- och energipolitik. För att behålla så stor förutsägbarhet som möjligt bör klara regler införas för att placera utsläppsrätter i, och ta ut dem från, reserven. Reserven bör fungera genom att justeringar görs av de årliga auktionsvolymerna. När villkoren är uppfyllda bör utsläppsrätter motsvarande 12 % av antalet utsläppsrätter i omlopp, enligt det senaste offentliggörandet, varje år med början 2019 räknas av från auktionsvolymerna och placeras i reserven. Under ett visst år bör ett motsvarande antal utsläppsrätter tas ut från reserven och föras över till medlemsstaterna i samma proportioner och i samma ordning som tillämpas när de placeras i reserven och läggas till auktionsvolymerna om det relevanta totala antalet utsläppsrätter i omlopp är lägre än 400 miljoner.

(6)

Därför bör kommissionen och medlemsstaterna, utan onödigt dröjsmål efter det att det totala antalet utsläppsrätter i omlopp har offentliggjorts av kommissionen senast den 15 maj ett visst år, se till att auktionskalendrarna för de gemensamma auktionsplattformarna och, i tillämpliga fall, de fristående plattformarna, anpassas för att beakta de utsläppsrätter som placerats i eller tagits ut från reserven. Justeringen av den volym utsläppsrätter som ska auktioneras ut bör spridas ut över en period på 12 månader efter ändringen av den relevanta auktionskalendern. Med tanke på behovet av en väl fungerande auktionsprocess bör vid behov ytterligare detaljer om justeringen fastställas i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 (4).

(7)

Utöver upprättandet av reserven bör dessutom några följdändringar göras av direktiv 2003/87/EG för att säkerställa att EU:s utsläppshandelssystem är konsekvent och väl fungerande. Genomförandet av direktiv 2003/87/EG kan särskilt leda till att stora volymer utsläppsrätter auktioneras ut vid slutet av varje handelsperiod, vilket skulle kunna undergräva stabiliteten på marknaden. För att undvika en situation med obalans på marknaden när det gäller tillgången på utsläppsrätter i slutet av en handelsperiod och i början av nästa, med eventuella skadliga effekter på marknaden, bör bestämmelser införas om att delar av en stor tillgångsökning i slutet av en handelsperiod ska auktioneras ut under de två första åren av nästa period. För att ytterligare förbättra stabiliteten på den europeiska koldioxidmarknaden och undvika att på konstlad väg öka tillgången i slutet av den handelsperiod som inleddes 2013 bör utsläppsrätter som inte tilldelats anläggningar enligt artikel 10a.7 i direktiv 2003/87/EG och utsläppsrätter som inte tilldelats anläggningar på grund av tillämpningen av artikel 10a.19 och 10a.20 i det direktivet (nedan kallade icke tilldelade utsläppsrätter) placeras i reserven 2020. Kommissionen bör se över direktiv 2003/87/EG i fråga om utsläppsrätter som inte tilldelats och, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag till Europaparlamentet och rådet med alternativ för vidare åtgärder.

(8)

Det planerade återinförandet av 300 miljoner utsläppsrätter 2019 och av 600 miljoner utsläppsrätter 2020, som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 176/2014 (5), skulle undergräva reservens syfte, vilket är att rätta till strukturell obalans mellan tillgång och efterfrågan. Således bör dessa 900 miljoner utsläppsrätter inte auktioneras ut 2019 och 2020 utan bör i stället placeras i reserven.

(9)

Det är viktigt att EU:s utsläppshandelssystem skapar incitament för koldioxideffektiv tillväxt och att konkurrenskraften för de industrier i unionen som verkligen riskerar koldioxidläckage skyddas. De ovan nämnda slutsatserna från Europeiska rådet om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 gav tydlig vägledning om fortsatt gratis tilldelning och bestämmelser om koldioxidläckage efter 2020. Med utgångspunkt i denna strategiska vägledning bör kommissionen se över direktiv 2003/87/EG, särskilt artikel 10a, och lägga fram ett förslag om översyn av det direktivet inom sex månader från antagandet av detta beslut. För att uppnå målet om likvärdiga förutsättningar bör man i översynen också överväga harmoniserade åtgärder för att kompensera för indirekta kostnader på unionsnivå. Vid översynen bör man även överväga om upp till 50 miljoner icke tilldelade utsläppsrätter bör användas för att befintliga resurser för att främja de projekt som avses i artikel 10a.8 i det direktivet samt projekt för koldioxidsnål industriell innovation, ska kompletteras med projekt i alla medlemsstater, inklusive småskaliga projekt, före 2021.

(10)

Kommissionen bör övervaka att reserven fungerar väl i samband med sin årliga rapport om koldioxidmarknaden. Den rapporten bör beakta relevanta effekter på konkurrenskraften, särskilt inom industrisektorn, bland annat med avseende på indikatorer för BNP, sysselsättning och investeringar. Dessutom bör kommissionen, inom tre år från det att reserven börjat användas och därefter regelbundet, se över hur reserven fungerar mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av denna. Vid översynen av hur reserven fungerar bör man särskilt beakta huruvida reglerna för att placera utsläppsrätter i, och ta ut dem från, reserven är lämpliga med avseende på syftet, nämligen att rätta till strukturell obalans mellan tillgång och efterfrågan. Översynen bör innefatta en analys av marknadsbalansen, inklusive alla relevanta faktorer som påverkar tillgång och efterfrågan, och av lämpligheten av det fördefinierade intervallet som ska fungera genom att justeringar görs av de årliga auktionsvolymerna, och den procentsats som tillämpas på det totala antalet utsläppsrätter i omlopp. Om analysen visar att intervallet inte längre är lämpligt mot bakgrund av förändringar i marknadsutveckling och de nya uppgifter som finns tillgängliga vid tidpunkten för översynen bör kommissionen skyndsamt lägga fram ett förslag för att åtgärda situationen. Vid översynen bör man även undersöka hur reserven påverkar tillväxten, sysselsättningen, unionens industriella konkurrenskraft och risken för koldioxidläckage. Översynen av hur reserven fungerar bör vara objektiv och beakta behovet av att bevara den rättsliga stabiliteten och garantera långsiktig förutsägbarhet i övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

(11)

Eftersom målen för detta beslut, nämligen att upprätta en reserv för marknadsstabilitet och göra den användbar i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(12)

Direktiv 2003/87/EG bör ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 13.2 andra stycket ska ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska utfärda utsläppsrätter till personer för den innevarande perioden i syfte att ersätta utsläppsrätter som har innehafts av dessa personer men som annullerats i enlighet med första stycket. På motsvarande sätt ska utsläppsrätter som ingår i reserven för marknadsstabilitet och som inte längre är giltiga ersättas med utsläppsrätter som är giltiga för innevarande period.”

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar (tidigare även kallat penningmedel) och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 28, 29 och 30 september och den 2 oktober 2015 beslutade Förenta nationernas säkerhetsråds sanktionskommitté, genom fem beslut av den 28, 29 och 30 september och den 2 oktober 2015, att lägga till 18 personer och två enheter i förteckningen över fysiska personer, grupper och enheter som bör omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser. Den 28 september 2015 beslutade sanktionskommittén att stryka två personer från förteckningen.

(3)

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

För att de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen ska vara verkningsfulla bör den träda i kraft omedelbart.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Unionen är en nyckelaktör på de områden som omfattas av Förenta nationernas flyktingkommissaries (nedan kallad UNHCR) mandat, både genom sina insatser för internationellt skydd, inbegripet unionens politik för vidarebosättning och inrättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet, och som en betydande givare av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. De nuvarande arrangemangen för unionens deltagande i verkställande kommittén för programmet för flyktingkommissarien (nedan kallad UNHCR:s verkställande kommitté) motsvarar dock inte unionens viktiga roll på dessa områden.

(2)

Samtliga medlemsstater, med undantag av Litauen och Malta, är medlemmar i UNHCR:s verkställande kommitté.

(3)

Den 25 och 26 september 2014 enades rådet om en ståndpunkt (1) om arrangemangen för ytterligare deltaganderättigheter för unionen i UNHCR:s formella och informella organ och uppmanade kommissionen att i nära samordning med den höga representanten inleda kontakter med UNHCR, och medlemsstaterna att som medlemmar eller observatörer i UNHCR:s verkställande kommitté stödja detta initiativ.

(4)

Genom en skrivelse av den 7 september 2015 till ordföranden i UNHCR:s verkställande kommitté begärde därför chefen för Europeiska unionens delegation vid Förenta nationerna i Genève en undersökning av vilka sätt och metoder som finns för att uppdatera de relevanta arrangemangen för unionens deltagande i UNHCR:s styrande organ, med sikte på ett potentiellt deltagande från unionen i UNHCR:s informella förberedande samråd.

(5)

Genom en skrivelse av den 11 september 2015 till medlemmarna i UNHCR:s verkställande kommitté, lämnade ordföranden för UNHCR:s verkställande kommitté på begäran av presidiet i UNHCR:s verkställande kommitté ett förslag om ändring av arbetsordningen för verkställande kommittén för programmet för flyktingkommissarien (nedan kallad arbetsordningen för UNHCR) för att tillmötesgå unionens begäran.

(6)

I regel 46 i arbetsordningen för UNHCR fastslås det att reglerna i arbetsordningen får ändras av UNHCR:s verkställande kommitté.

(7)

Det förväntas att UNHCR:s verkställande kommitté kommer att uppmanas att anta de föreslagna ändringarna vid sitt sextiosjätte möte den 5–9 oktober 2015.

(8)

Det är därför lämpligt att fastställa unionens ståndpunkt med avseende på dessa ändringar av arbetsordningen för UNHCR.

(9)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på dem.

(10)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(1)

I enlighet med artikel 464 i avtalet tillämpas delar av avtalet provisoriskt från och med den 1 september 2014.

(2)

Enligt artikel 376.3 i avtalet ska underkommittén för handel och hållbar utveckling sammanträda för att övervaka genomförandet av kapitel 13 (Handel och hållbar utveckling) i avdelning V (Handel och handelsrelaterade frågor) i avtalet.

(3)

I artikel 376.3 i avtalet föreskrivs även att underkommittén för handel och hållbar utveckling själv ska anta sin arbetsordning.

(1)

I enlighet med artikel 464 i avtalet tillämpas delar av avtalet provisoriskt från och med den 1 september 2014.

(2)

Enligt artikel 379.3 i avtalet ska underkommittén för handel och hållbar utveckling upprätta en förteckning över minst 15 personer som är villiga och har möjlighet att fungera som experter i panelförfaranden.