(1)

Genom rådets förordning (EEG) nr 2474/93 (2) infördes en slutgiltig antidumpningstull på 30,6 % på import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) (nedan kallade de ursprungliga åtgärderna).

(2)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen beslutade rådet genom förordning (EG) nr 1524/2000 (3) att ovannämnda åtgärder skulle bibehållas.

(3)

Efter en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen beslutade rådet genom förordning (EG) nr 1095/2005 (4) att den gällande antidumpningstullen skulle höjas till 48,5 %.

(4)

I maj 2013, efter en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen, beslutade rådet genom förordning (EU) nr 502/2013 (5) att bibehålla den gällande antidumpningstullen på 48,5 % utom i fråga om tre företag för vilka individuella tullsatser infördes (19,2 % för Zhejiang Baoguilai Vehicle Co. Ltd, 0 % för Oyama Bicycles (Taicang) Co. Ltd och 0 % för Ideal (Dongguan) Bike Co. Ltd) (nedan kallade de gällande åtgärderna).

(5)

I maj 2013, efter en undersökning om kringgående enligt artikel 13 i grundförordningen, beslutade rådet genom förordning (EU) nr 501/2013 (6) att förlänga de gällande åtgärderna för import av cyklar med ursprung i Kina till att även omfatta import av cyklar som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien (nedan kallad den tidigare undersökningen om kringgående).

(6)

Den 23 juli 2014 mottog kommissionen en begäran enligt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen om undersökning av ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts på import av cyklar med ursprung i Kina och om registrering av import av cyklar som avsänts från Kambodja, Pakistan och Filippinerna (nedan kallade de undersökta länderna), oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kambodja, Pakistan eller Filippinerna eller inte.

(7)

Begäran ingavs av European Bicycle Manufacturers Association (EBMA) i egenskap av företrädare för 15 unionstillverkare av cyklar.

(8)

Sedan kommissionen efter att ha underrättat medlemsstaterna hade slagit fast att det fanns tillräcklig prima facie-bevisning för att inleda en undersökning enligt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, beslutade den att undersöka eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts på import av cyklar med ursprung i Kina, och registrering av import av cyklar som avsänts från Kambodja, Pakistan och Filippinerna, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kambodja, Pakistan och Filippinerna eller inte.

(9)

Undersökningen inleddes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 938/2014 av den 2 september 2014 (7) (nedan kallad förordningen om inledande).

(10)

Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i Kina, Kambodja, Pakistan och Filippinerna, de exporterande tillverkarna i dessa länder, de importörer i unionen som man visste var berörda samt unionsindustrin om inledandet av undersökningen.

(11)

Formulär för ansökan om befrielse skickades till de tillverkare/exportörer i Kambodja, Pakistan och Filippinerna som kommissionen kände till eller via Kambodjas, Pakistans och Filippinernas beskickningar i EU. Frågeformulär skickades till de tillverkare/exportörer i Kina som kommissionen kände till eller via Kinas beskickning i EU. Frågeformulär skickades även till de kända icke-närstående importörerna i unionen.

(12)

De berörda parterna gavs tillfälle att inom tidsfristen i förordningen om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla parter underrättades om att bristande samarbete kunde medföra att artikel 18 i grundförordningen skulle komma att tillämpas och avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(13)

Det samarbetsvilliga pakistanska företaget begärde att förhörsombudet skulle ingripa vid undersökningen. Utfrågningen hölls den 23 mars 2015. Där diskuterades bevisvärdet med avseende på formulär A för de cykeldelar som inköpts från ett närstående företag i Sri Lanka via en handlare (se skäl 98) och den analoga tillämpningen av artikel 13.2 b i grundförordningen för de cykeldelar som inköpts från Sri Lanka.

(14)

Fem tillverkare/exportörer i Kambodja, en i Pakistan och två i Filippinerna besvarade formulären för ansökan om befrielse. Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna som var icke-närstående till tillverkarna/exportörerna från de undersökta länderna samarbetade. Tre icke-närstående importörer i unionen besvarade frågeformulären.

(15)

Kommissionen genomförde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(16)

Undersökningsperioden omfattade perioden 1 januari 2011–31 augusti 2014. Uppgifter för undersökningsperioden samlades in i syfte att bl.a. undersöka om handelsmönstret hade förändrats efter det att åtgärderna införts och utvidgats till att även omfatta Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien under 2013 samt huruvida bruk, processer eller bearbetning förekommer som det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för än att tullen införts. Mer detaljerade uppgifter inhämtades för referensperioden 1 september 2013–31 augusti 2014 för att undersöka om importen eventuellt undergrävt de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna i fråga om priser och/eller kvantiteter och om dumpning förekommit.

(17)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen bedömdes förekomsten av eventuellt kringgående på grundval av en analys i tur och ordning av om handelsmönstret hade förändrats mellan Kina, de berörda länderna, de länder som var föremål för den tidigare undersökningen om kringgående och unionen, huruvida denna förändring härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen, om det fanns bevisning för att skada förelåg eller för att de positiva verkningarna av tullen undergrävdes i fråga om priser på och/eller kvantiteter av den undersökta produkten och om det fanns bevisning för förekomst av dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare fastställts, i förekommande fall i enlighet med artikel 2 i grundförordningen.

(18)

Den berörda produkten är tvåhjuliga cyklar och andra cyklar (inbegripet trehjuliga transportcyklar, men ej enhjulingar) utan motor, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8712 00 30 och ex 8712 00 70 , med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten).

(19)

Den produkt som är föremål för undersökningen (nedan kallad den undersökta produkten) är densamma som den som anges ovan, men som avsänts från Kambodja, Pakistan och Filippinerna, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kambodja, Pakistan eller Filippinerna eller inte, och som för närvarande klassificeras enligt samma KN-nummer som den berörda produkten.

(20)

Av undersökningen framgick att cyklar enligt definitionen ovan som exporteras från Kina till unionen och de som sänds till unionen från Kambodja, Pakistan och Filippinerna har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden, och följaktligen anses de utgöra likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

Under referensperioden tillverkade sex företag cyklar i Kambodja. Fem samarbetade och lämnade in en ansökan om befrielse i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen. Dessa fem företag stod för drygt 100 % av den totala importen från Kambodja till unionen enligt Comext (8). Undersökningen visade dock att viss import (till Nederländerna) inte kan tillskrivas någon av de samarbetsvilliga företagen, vilket förklaras i skälen 66 och 67. Det fastställdes därför att de samarbetsvilliga företagen stod för 94 % av den totala importen från Kambodja till unionen. Ett av de samarbetsvilliga företagen är närstående ett tunisiskt företag som konstaterades kringgå åtgärderna i den tidigare undersökningen om kringgående. Det sjätte företaget är närstående ett företag i Sri Lanka som omfattas av de utvidgade åtgärderna enligt förordning (EU) nr 501/2013 och det samarbetsvilliga företag i Pakistan som nämns i skäl 22. Företaget samarbetade inte vid undersökningen.

(22)

Under referensperioden tillverkade ett företag cyklar i Pakistan. Detta företag i Pakistan ansökte om befrielse enligt artikel 13.4 i grundförordningen och stod för drygt 100 % av den totala importen från Pakistan till unionen enligt Comext. Företaget ansågs samarbetsvilligt. I samförstånd med företaget ägde kontrollbesöket rum i Sri Lanka hos den närstående leverantören av cykeldelar.

(23)

Under referensperioden fanns det två företag som tillverkade cyklar i Filippinerna. Såsom förklaras i skälen 39 och 40 konstaterades det att ett av dessa företag exporterade till unionsmarknaden via två icke-närstående handlare. Det konstaterades också att det ena handelsföretaget bedrev liknande verksamhet med ett annat företag i Sri Lanka under den tidigare undersökningen om kringgående.

(24)

De två företagen från Filippinerna som lämnade in en ansökan om befrielse enligt artikel 13.4 i grundförordningen stod för drygt 100 % av den totala importen från Filippinerna till unionen enligt Comext. Bara ett av dessa företag ansågs samarbetsvilligt fullt ut.

(25)

Det andra företagets samarbetsvilja befanns vara otillräcklig av följande skäl:

(26)

I enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen underrättades företaget därför den 16 januari 2015 om att kommissionen avsåg att delvis bortse från de uppgifter som det lämnat, och företaget gavs tillfälle att lämna synpunkter inom en viss tid.

(27)

I sitt svar av den 30 januari 2015 tog företaget ställning till de grunder som anges i skäl 25, i enlighet med nedanstående redogörelse.

(28)

Vad beträffar den grund som anges i led a i skäl 25 hävdade företaget att det i formuläret inte krävts att man skulle lämna detaljerade uppgifter om inköpta cykeldelar, att det var betungande att identifiera och klassificera vilka typer av cykeldelar som köpts in, och vidare menade man att sådana detaljerade upplysningar inte skulle vara till någon ytterligare hjälp för kommissionen när den skulle avgöra om kriterierna i artikel 13 i grundförordningen var uppfyllda. Samma dag, dvs. mer än två månader efter kontrollbesöket på plats lämnade företaget även in ett nytt dokument med uppgifter om vilken typ av cykeldelar som köpts in under referensperioden.

(29)

Kommissionen håller inte med om dessa argument eftersom volymen och värdet av inköpen behövs för att bedöma om villkoren i artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen är uppfyllda. Denna information begärdes också uttryckligen i formuläret. Alla andra samarbetsvilliga företag i den aktuella undersökningen kunde tillhandahålla relevant information i det format som krävdes. När det gäller de nya uppgifterna som lämnades för sent stämde de inte helt överens med de uppgifter som lämnats tidigare. Med tanke på arten och mängden av de uppgifter som lämnats och det faktum att handlingarna lämnades in efter kontrollbesöket och därmed inte längre kunde kontrolleras beaktas de därför inte.

(30)

Företaget hävdade dessutom att kommissionen inte hade lämnat tillräcklig vägledning om huruvida dess närstående kinesiska företag som är involverat i tillverkningen, försäljningen eller utsläppandet på marknaden av cyklar skulle ha fyllt i exportörens frågeformulär. Företaget hävdade också att de kvantiteter som exporterats till unionen var under miniminivån och menade att dessa upplysningar därför inte var relevanta för undersökningen. Trots detta lämnade det filippinska företaget till slut in ett svar på exportörens frågeformulär, men i ett mycket sent skede av undersökningen.

(31)

I formuläret för ansökan om befrielse anges det klart och tydligt att dessa uppgifter ska lämnas, oavsett vilka kvantiteter som exporterats, vilket även påpekades för företaget i skrivelsen av den 13 oktober 2014. Eftersom svaret lämnades in så sent kunde kommissionen inte heller kontrollera uppgifterna och därmed inte bedöma om de hade en väsentlig inverkan på företagets situation. Dessa invändningar och uppgifter avvisades därför.

(32)

Beträffande den grund som anges i led b i skäl 25 hävdade företaget i sin skrivelse av den 30 januari 2015 att de avvikelser som konstaterats vid kontrollen på plats var av mindre betydelse, att den försening varmed handlingarna hade lämnats in inte varit betydande och att den berodde på företagets begränsade organisation. Vidare hävdade man att kommissionen i slutet av kontrollbesöket hade fått alla handlingar som den hade begärt.

(33)

De avvikelser som konstaterades under kontrollbesöket på plats gällde främst tillverkningsvolymen av cyklar, vilket är en viktig upplysning för bedömningen av ansökan om undantag. Vad beträffar påståendet om företagets begränsade resurser hade företaget inte vid något tillfälle före kontrollbesöket hävdat att begränsade resurser kunde försena genomförandet av kontrollen. Dessutom hade företaget innan kontrollen slutförts fortfarande inte lagt fram en rad mycket viktiga handlingar som hade begärts, t.ex. de handlingar som lämnats till de lokala myndigheterna utifrån vilka myndigheterna utfärdade ursprungsbevisen med ett annat namn än företagets namn samt handlingar för att styrka livslängen på företagets byggnader för beräkningen av avskrivningstiden som i väsentlig grad påverkade kostnaderna.

(34)

Vad gäller den första och andra grunden i led c i skäl 25 hävdade företaget att kommissionens bedömning var otydlig med avseende på att mängden och kvaliteten på lackeringen och den kemiska behandlingen av ramarna som hade identifierats vid olika skeden av kontrollbesöket inte stämde överens med den mängd färdiga cyklar som påstods vara tillverkad under referensperioden. Man menade även att kommissionens tvivel om att företaget hade kapacitet att tillverka cyklar också var otydlig.

(35)

Det bör noteras, såsom anges i skäl 29, att företaget inte lämnade erforderliga uppgifter i formuläret för ansökan om befrielse så att kommissionen kunde bedöma hur många ramar som köpts in och tillverkats. Under kontrollbesöket besökte kommissionen anläggningen och kunde konstatera att viss verksamhet inte utfördes kontinuerligt i enlighet med tillverkningsprocessen. Som exempel kan nämnas att efter kommissionens första besök där tillverkningen tycktes pågå, besökte kommissionen anläggningen på nytt och konstaterade att verksamheten hade upphört, eftersom ramarna lämnats i området för den kemiska behandlingen och elen var avstängd i den del av anläggningen där lackeringen skulle ske, och ramarna inte var fullständigt lackerade, utan någon uppenbar anledning. Ett sådant avbrott i tillverkningen kan tvärtom inverka betydligt på de färdiga ramarnas kvalitet, vilket inte är i linje med en ekonomiskt rationell tillverkningsprocess. För det andra kunde kommissionen inte kontrollera att det fanns råvaror för tillverkningen av ramar i företagets lokaler under kontrollbesöket. Det konstaterades dock under besöket att företaget faktiskt hade viss utrustning för tillverkning av ramar och att det inte kunde uteslutas att företaget kan ha tillverkat vissa ramar under referensperioden. På grundval av de ofullständiga uppgifter som företaget lämnat såsom förklaras i led c i skäl 25 drog kommissionen därför slutsatsen, genom att lägga ihop alla inköp av ramar som företaget rapporterat i Excelfilerna som lämnas som svar på skrivelsen av den 13 oktober 2014 att, trots att utrustningen fanns på plats, de flesta av de ramar som använts för monteringen av de cyklar som sålts till unionsmarknaden under referensperioden de facto köptes från Kina.

(36)

Vad beträffar den tredje grunden i led c i skäl 25 hävdade företaget att svårigheterna att få värdet av de köpta delarna att gå ihop beror på att företaget endast lämnat uppgifter om priserna fritt ombord i stället för cif-priserna (kostnad, försäkring och frakt) som anges på fakturan. Företaget lämnade också in ett nytt underlag och uppgav priserna fritt ombord och cif-priserna.

(37)

När det gäller avstämningen av inköpspriserna ska företaget i formuläret för ansökan om befrielse ange fakturabeloppet och faktiskt leveransvillkor för varje köptransaktion. I sitt svar i formuläret för ansökan om befrielse uppgav företaget inte för någon av de redovisade transaktionerna att leveransvillkoret var fritt ombord eller cif, utan i stället fraktfritt eller mot postförskott. Eftersom dessa påståenden dessutom framfördes av företaget sent under undersökningen och uppgifterna inte längre kunde kontrolleras, även med beaktande av deras art och mängd, avvisades denna invändning.

(38)

Vad beträffar den fjärde grunden i led c i skäl 25 hävdade företaget att det närstående kinesiska företaget indirekta försäljning via de påstått icke-närstående leverantörerna bara utgjorde en liten del av företagets totala inköp. Kommissionen kunde av de orsaker som anges i skäl 29 inte fastställa exakt hur stor mängd cykeldelar som köpts från den närstående leverantören. Kommissionen tvivlar därför fortfarande på att inköpspriset för delarna är tillförlitligt och på huvudleverantörens identitet.

(39)

Vad beträffar den femte grunden som anges i led c i skäl 25 och som gäller huruvida exportpriset var korrekt, hävdade företaget att man normalt säljer cyklar till unionsmarknaden genom två icke-närstående handelsföretag som sedan säljer dem vidare till slutkunden i unionen. Det faktum att handelsföretagens namn finns på vissa ursprungsintyg som företaget lämnat in skulle dessutom helt enkelt återspegla handlarens status som den slutliga säljaren till kunder i unionen.

(40)

I detta avseende redovisade företaget inte sina icke-närstående handelsföretag som kunder, och detta strider mot företagets påstående att de i praktiken var de slutliga säljarna till kunderna i unionen. Detta bekräftar i själva verket kommissionens uppfattning att de fakturor mellan företaget och kunderna i unionen som uppvisades vid kontrollen på plats inte återspeglar de faktiska exporttransaktionerna, eftersom kunderna i unionen då borde faktureras av de icke-närstående handlarna. Det redovisade exportpriset ansågs därför inte var tillförlitligt och lämnades utan beaktande.

(41)

Vad beträffar den sjätte grunden i led c i skäl 25 och den bristande tillförlitligheten i fråga om kostnaderna för avskrivningar, arbetskraft och el hävdade företaget följande:

För det första uppgav företaget beträffande avskrivningarna vilka år byggnaderna uppförts men lämnade inga styrkande uppgifter för detta påstående. Vid kontrollen på plats bad kommissionen dessutom vid upprepade tillfällen om handlingar som kunde styrka vilket år byggnaderna hade uppförts och bedömningen av avskrivningstiden för byggnaderna, med tanke på den stora betydelse som avskrivningarnas värde har för beräkningen av ökningen av värdet enligt artikel 13.2 i grundförordningen. Företaget hade fastställt livslängden för byggnaderna till en period som väsentligt understiger den normala enligt internationella redovisningsstandarder, dvs. 50 år. Avskrivningskostnaderna var därför höga, vilket hade en betydande inverkan på de redovisade totala kostnaderna för de monterade cyklarna. Företaget kunde inte lämna några styrkande handlingar, t.ex. relevanta analyser eller handlingar om de bakomliggande orsakerna till företagets interna beslut som skulle kunna motivera denna avvikelse från normal praxis. Under kontrollbesöket kunde kommissionen inte hitta något skäl till att företaget inte skulle kunna nyttja byggnaderna under en längre period än den som fastställts. Företagets argument avvisas därför och avskrivningstiden reviderades på grundval av en mer korrekt livslängd för byggnaderna, dvs. 20 år.

(42)

För det andra, vad beträffar arbetskraftskostnaderna, ifrågasatte företaget tydligheten i kommissionens bedömning. I detta avseende och såsom förklaras i skäl 35 räknade kommissionen fram, utifrån de uppgifter som lämnades i svaret på kommissionens skrivelse av den 13 oktober 2014, att de flesta av de ramar som använts för monteringen av cyklarna som exporterats till unionsmarknaden under referensperioden i själva verket köptes från Kina. Den arbetskraftskostnad som företaget uppgivit stod därför inte alls i proportion till tillverkningsvolymen och reviderades på grundval av undersökningsresultaten för den verkliga filippinska tillverkaren.

(43)

För det tredje, vad beträffar energikostnaderna, ifrågasatte företaget också tydligheten i kommissionens bedömning. I detta avseende, och som i fallet med arbetskraftskostnaderna, stod energikostnaderna som företaget redovisat inte alls i proportion till tillverkningsvolymen och reviderades på grundval av undersökningsresultaten för den verkliga filippinska tillverkaren.

(44)

En del av de uppgifter som företaget lämnat behövde därför revideras såsom beskrivs i skälen 41–43 och de uppgifter som lämnats beträffande exportpriset till unionen har därför över huvud taget inte kunnat beaktas. Avgörandena vad beträffar företagets exportpris till unionen fattades därför på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Exportpriset fastställdes således på grundval av uppgifter från Comext.

(45)

Det fanns ingen samarbetsvillig icke-närstående kinesisk exporterande tillverkare, medan vissa kinesiska exporterande tillverkare som är närstående tillverkarna/exportörerna från de undersökta länderna var samarbetsvilliga och uppgav att man sålt obetydliga mängder till unionsmarknaden och till Kambodja och Filippinerna under undersökningsperioden. Avgörandena avseende import av den berörda produkten från Kina till unionen, å ena sidan, och avseende export av cyklar från Kina till Kambodja, Pakistan och Filippinerna, å andra sidan, baserades därför på uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga kinesiska närstående exporterande tillverkarna och på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen. De tillgängliga uppgifter som användes beträffande importen till unionen hämtades från Comext. Kinesisk nationell statistik användes för att fastställa exportvolymer från Kina till Kambodja, Pakistan och Filippinerna.

(46)

De lokala myndigheterna i Kambodja, Pakistan och Filippinerna lämnade ofullständiga uppgifter om importen av cyklar från Kina. Dessutom visade undersökningen att de lokala myndigheterna i Kambodja, Pakistan och Filippinerna inte heller dubbelkontrollerar den kinesiska exportstatistiken mot motsvarande lokala importstatistik.

(47)

Den totala importen av den berörda produkten från Kina till unionen minskade med 27 % under 2012 jämfört med 2011. Efter det att importen från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien registrerats till följd av inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående 2012 ökade importen från Kina med 44 %. Under referensperioden minskade importen från Kina med 7 % jämfört med 2013. Sammanlagt minskade importen från Kina med 2 % under undersökningsperioden.

(48)

Såsom anges i skälen 21, 22 och 24 var den kontrollerade exporten från de samarbetsvilliga företagen i de undersökta länderna något större än importvolymen enligt uppgifterna i Comext. Eftersom uppgifter från de samarbetsvilliga företagen ansågs vara mer tillförlitliga då de kontrollerats, justerades uppgifterna i Comext.

(49)

Importen av den undersökta produkten från Kambodja till unionen ökade samtidigt från 2011 och framåt. Under 2012 ökade importen med 120 % jämfört med 2011, medan importen under 2013 tredubblades jämfört med 2011. Under undersökningsperioden ökade importen från Kambodja till unionen med 180 %. Den ökade importen från Kambodja till unionen bör ses mot bakgrund av den minskade importen från Sri Lanka och Tunisien under 2013, och under referensperioden jämfört med 2011 (en minskning med 59 % respektive 57 % för Sri Lanka och 32 % respektive 23 % för Tunisien). Denna minskning sammanföll med registreringen av import från Sri Lanka och Tunisien till unionen till följd av inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående under 2012 (se skäl 21).

(50)

Importen av den undersökta produkten från Pakistan till unionen var obetydlig före 2013. Under referensperioden ökade den till en betydande nivå. Den ökade importen från Pakistan till unionen bör ses mot bakgrund av den minskade importen från Sri Lanka under 2013, och under referensperioden jämfört med 2011 (en minskning med 59 % respektive 57 %). Denna minskning sammanföll med registreringen av import från Sri Lanka till unionen till följd av inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående (se skäl 21).

(51)

Eftersom all import till unionen från Pakistan utfördes av den enda pakistanska tillverkaren/exportören såsom anges i skäl 22, kan den exakta totala exportvolymen från Pakistan till unionen inte uppges av sekretesskäl.

(52)

Importen av den undersökta produkten från Filippinerna till unionen ökade mellan 40 % och 65 % under referensperioden jämfört med 2011. Den ökade importen från Filippinerna till unionen bör ses mot bakgrund av den minskade importen från Sri Lanka under 2013, och under referensperioden jämfört med 2011 (med 59 % respektive 57 %). Denna minskning sammanföll med inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående (se skäl 23).

(53)

Eftersom importen av den undersökta produkten från Filippinerna till unionen utfördes av två tillverkare/exportörer (se skäl 23) kan den totala exportvolymen från Filippinerna till unionen inte uppges av sekretesskäl.

(54)

I tabell 1 anges importen av cyklar från Kina, Kambodja, Pakistan, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien till unionen under undersökningsperioden.

Tabell 1

Import till EU

(55)

Exporten av cyklar från Kina till Kambodja ökade först från 2011 till 2012 med 65 %. Mellan 2012 och 2013 noterades en mindre minskning av exporten med 10 %, men den ökade med 76 % under referensperioden jämfört med 2013. Under undersökningsperioden ökade exporten från Kina till Kambodja med totalt 159 %. Den ökade exporten från Kina till Kambodja bör ses mot bakgrund av den minskade exporten från Kina till Sri Lanka och Tunisien under 2013, och under referensperioden jämfört med 2011 (en minskning med 44 % respektive 30 % för Sri Lanka och med 66 % respektive 57 % för Tunisien). Detta sammanföll med registreringen av import från Sri Lanka och Tunisien till unionen till följd av inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående.

(56)

Exporten av den berörda produkten från Kina till Pakistan minskade med 22 % under 2012 jämfört med 2011. Efter det att den tidigare undersökningen om kringgående inletts ökade dock exporten av cyklar från Kina till Pakistan med 57 % och sedan ytterligare under referensperioden. Under undersökningsperioden ökade exporten från Kina till Pakistan med totalt 57 %. Den ökade importen från Kina till Pakistan bör ses mot bakgrund av den minskade importen från Kina till Sri Lanka under 2013, och under referensperioden jämfört med 2011 (en minskning med 44 % respektive 30 %). Detta sammanföll med registreringen av import från Sri Lanka till unionen till följd av inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående.

(57)

Exporten från Kina till Filippinerna minskade med 27 % under 2012 jämfört med 2011. Exporten från Kina till Filippinerna mer än fördubblades dock under 2013 till följd av inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående. Under undersökningsperioden ökade exporten från Kina till Filippinerna med totalt 140 %. Den ökade importen från Kina till Filippinerna bör ses mot bakgrund av den minskade importen från Kina till Sri Lanka under 2013, och under referensperioden jämfört med 2011 (en minskning med 44 % respektive 30 %). Detta sammanföll med registreringen av import från Sri Lanka till unionen till följd av inledandet av den tidigare undersökningen om kringgående.

(58)

I tabell 2 anges exporten av cyklar från Kina till Kambodja, Pakistan, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien under undersökningsperioden.

Tabell 2

Export från Kina

(59)

Den minskade exporten från Kina och från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien till unionen, den parallella ökningen av exporten från Kambodja, Pakistan och Filippinerna till unionen och den ökade exporten från Kina till Kambodja, Pakistan och Filippinerna, med en parallellt minskad export från Kina till Malaysia, Sri Lanka och Tunisien efter utvidgningen av antidumpningsåtgärderna till följd av den tidigare undersökningen om kringgående utgör en förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. När det gäller de tre berörda länderna kan denna slutsats dras både överlag och för vart och ett av de undersökta länderna.

(60)

Enligt artikel 13.1 i grundförordningen måste förändringen i handelsmönstret härröra från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen. Sådana bruk, processer och bearbetningar omfattar bland annat sändning av den produkt som omfattas av de gällande åtgärderna via tredjeländer och sammansättning av delar genom sammansättningsverksamhet i unionen eller i ett tredjeland. Den eventuella förekomsten av sammansättningsverksamhet fastställs i enlighet med artikel 13.2 i grundförordningen.

(61)

De lokala myndigheterna i de undersökta länderna lämnade inte in några uppgifter om tillverkningsvolymen beträffande den undersökta produkten i sina respektive länder.

(62)

På grundval av företagens formulär för ansökan om befrielse kunde det emellertid fastställas att tillverkarna i Kambodja och Filippinerna ökade sin tillverkning av den undersökta produkten mellan 2011 och referensperioden med 161 % och med mellan 20 % respektive 55 %.

(63)

Vad gäller Pakistan började det enda pakistanska samarbetsvilliga företaget exportera cyklar 2013. Slutsatsen att det inte förekom någon verklig tillverkning i Pakistan baserades därför på uppgifter från det företaget, och kontrollerades.

(64)

Såsom förklaras i skäl 24 var två företag från Filippinerna samarbetsvilliga och ett av dem visade sig inte vara en verklig tillverkare (se skälen 112–125). Tillverkningsvolymen i Filippinerna kan därför inte uppges av sekretesskäl.

Tabell 3

Cykeltillverkning av tillverkare i Kambodja och Filippinerna

(65)

Eftersom de fem samarbetsvilliga företagen i Kambodja stod för den övervägande delen av exporten till EU kunde en detaljerad analys genomföras. Såsom anges i skäl 21 kunde viss import till Nederländerna inte tillskrivas något av de samarbetsvilliga företagen. Ett av de samarbetsvilliga företagen är dessutom närstående ett tunisiskt företag som konstaterades kringgå åtgärderna vid den tidigare undersökningen om kringgående.

(66)

Undersökningen visade att importen till Nederländerna från Kambodja ökade väsentligt under 2013 och under referensperioden jämfört med 2011 (med 672 % respektive 533 %), samtidigt som importpriset minskade under 2013 och under referensperioden jämfört med 2011 (med 43 % respektive 21 %), vilket framgår av tabell 4:

Tabell 4

Import till Nederländerna från Kambodja

(67)

En mer detaljerad analys av månatliga uppgifter, som framgår av tabell 5, visade att importpriserna från Kambodja till Nederländerna under de första fyra månaderna av referensperioden var mycket lägre än priserna från och med januari 2014. Undersökningen visade också att det icke-samarbetsvilliga företaget i Kambodja flyttade till Pakistan i slutet av 2013. Tre kambodjanska samarbetsvilliga företag exporterade små kvantiteter av cyklar till Nederländerna till priser som var väsentligt högre än de genomsnittliga priser som konstaterats under de fyra första månaderna av referensperioden. De två andra företagen exporterade inte cyklar till Nederländerna. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att importen till Nederländerna från Kambodja även utfördes av det icke-samarbetsvilliga företaget.

Tabell 5

Genomsnittliga månatliga importpriser till Nederländerna från Kambodja

(68)

Exporten från de samarbetsvilliga kambodjanska företagen utgjorde 94 % av den totala importen från Kambodja till unionen under referensperioden.

(69)

Ett av de fem samarbetsvilliga företagen kunde inte stämma av uppgifterna om typen av ramar som köps från Kina mot uppgifterna om typen av cyklar som sålts till unionen; företaget tillverkade inte ramar under denna period. Därför drogs slutsatsen att cyklar hade omlastats.

(70)

Efter meddelandet av uppgifter invände företaget mot kommissionens bedömning av omlastning. Företaget lämnade kompletterande handlingar och hävdade att kommissionen inte har någon bevisning i dokumentationen som visar att ramarna kom från Kina.

(71)

Under kontrollbesöket på plats kunde kommissionen emellertid av de uppgifter som företaget lämnat inte få den typ av ramar som köpts in att stämma överens med den typ av cyklar som exporteras till unionen, eftersom företaget uppvisade inköp av stålramar samtidigt som man exporterade cyklar med ramar av stål och aluminium av olika storlek. Detta torde tyda på att de exporterade cyklarna inte monterats i Kambodja. Dessutom var den enda bevisning som företaget lämnat vid kontrollbesöket för att visa varifrån dessa ramar kom det formulär A/ursprungsintyg som utfärdats av vietnamesiska myndigheter på en vietnamesisk handlares vägnar. Efter meddelandet av uppgifter hävdade företaget att det i detta formulär A/ursprungsintyg felaktigt anges att alla ramar var av stål, medan de i själva verket också var av aluminium. De nya handlingar som företaget lämnade efter meddelandet av uppgifter, på vietnamesiska och kinesiska med begränsad översättning till engelska, innehöll flera inkonsekvenser (mängden ramar som köpts stämde inte överens med det antal cyklar som exporterats och som fastställts vid kontrollbesöket på plats, ett dokument lades fram som en faktura utan att innehålla några priser, ingen bevisning lämnades för övriga tillverkningssteg för ramarna såsom tillskärning, formning, stansning och lackering). Dessa nya dokument ansågs därför ofullständiga och otillräckliga för att visa att ramarna vara tillverkade i Vietnam.

(72)

Dessutom visade undersökningen att företaget köpte merparten (70 %) av övriga delar som använts för att montera cyklarna från närstående företag i Kina, medan de återstående delarna (med vissa mindre undantag) kom från vietnamesiska handlare. Företaget kunde dock inte tillhandahålla någon bevisning/information om vilka de verkliga tillverkarna var av dessa övriga delar.

(73)

Företaget kunde vidare inte tillhandahålla formulär A/ursprungsintyget från handelsministeriet i Kambodja för cyklarna i fråga. Därför, och i avsaknad av andra tillgängliga uppgifter, dras slutsatsen att de berörda delarna hade sitt ursprung i Kina. Därför avvisades ovanstående invändningar.

(74)

På grundval av den bevisning som anges ovan fastställs därför förekomsten av bruk i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen i form av omlastning i Kambodja av produkter med ursprung i Kina.

(75)

Källorna till råvarorna (cykeldelar) och tillverkningskostnaden analyserades för alla de samarbetsvilliga företagen för att fastställa om sammansättningsverksamhet i Kambodja kringgår de gällande åtgärderna enligt kriterierna i artikel 13.2 i grundförordningen. För tre av de fem samarbetsvilliga företagen utgjorde råvaror (cykeldelar) från Kina inte 60 % eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten. Det var därför inte nödvändigt att undersöka om ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten översteg 25 % av tillverkningskostnaden.

(76)

De andra två företagen etablerades 2013 i Kambodja. Ett av dem genomför omlastning, såsom fastställs i skälen 69–74. Båda företagen hävdade att de tillverkar ramar. De två företagen köpte delarna från Kina antingen från närstående företag eller via närstående handlare i Hongkong. Undersökningen visade att fördelningen av de fasta kostnaderna (dvs. avskrivningar, hyra och direkta och indirekta elkostnader) för tillverkningen av ramar inte stämde överens med produktionsvolymen av cyklar och artificiellt ökade värdet av de tillverkade ramarna. Vidare befanns förbrukningen av den lackering som använts vid ramtillverkningen vara för högt satt jämfört med uppgifterna från verkliga tillverkare. Därutöver fann man att arbetskraftskostnaderna som hänförts till tillverkningen av ramar och montering av cyklar var otillförlitliga och för höga i förhållande till mängden tillverkade ramar och monterade cyklar jämfört med motsvarande uppgifter för verkliga tillverkare. Fördelningen av dessa olika kostnader för tillverkningen av ramar reviderades därför och visade att råvarorna (cykeldelar) från Kina i själva verket utgjorde mer än 60 % av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten, medan ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten var lägre än 25 % av tillverkningskostnaden.

(77)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade ett företag att en betydande del av företagets cykeltillverkning var avsedd för externa marknader utanför unionen. Under referensperioden utgjorde företagets försäljning utanför unionen dock mindre än 6 % av den totala försäljningen och omfattade bara en transaktion (en faktura).

(78)

Samma företag invände mot kommissionens konstaterande att delarna från Kina utgjorde mer än 60 % av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten. Företaget hävdade att kommissionen felaktigt utgått från att alla råvaror används för de cyklar som såldes till unionen och menade att företaget även säljer till länder utanför unionen. Företaget hävdade också att tillverkningskostnaden för de cyklar som säljs till unionen är högre än tillverkningskostnaden för cyklar som säljs utanför unionen. Företaget hävdade att kommissionen därför bör justera sina slutsatser och utelämna kostnaderna för de delar och det material som används för tillverkningen av cyklar som är avsedda för länder utanför unionen. Företaget hävdade vidare att kommissionen felaktigt ansåg att visst material med annat ursprung än Kina (ramar och andra cykeldelar) faktiskt hade sitt ursprung i Kina. Man hävdade också att vissa delar som omfattades av två köporder felaktigt av företaget hade redovisats som att de hade sitt ursprung i Kina.

(79)

Såsom anges i skäl 77 utgjorde försäljningen utanför unionen mindre än 6 % av den företagets totala försäljning och kan därför inte ha snedvridit kommissionens analys i någon högre grad. Företaget lämnade i sitt svar på meddelandet om uppgifter in ny dokumentation med uppgifter om vilka delar som användes för de cyklar som exporterats till länder utanför unionen. Företaget kunde dock inte lägga fram någon bevisning för att dessa delar faktiskt använts för monteringen av cyklar för export utanför unionen, t.ex. räkningar för material med uppgift om vilken typ av delar som använts för dessa cyklar. Vad beträffar de delar som företaget hävdade att kommissionen felaktigt ansåg var kinesiska noteras det att företaget rapporterade att man köpt många delar från vietnamesiska handlare, men ingen bevisning lades fram om vilka tillverkarna var av dessa delar (se skäl 71). Eftersom det inte fanns någon bevisning beträffande de verkliga tillverkarna av dessa delar och med hänsyn till att företaget har närstående företag i Kina som det köper cykeldelar av, dras slutsatsen att också de aktuella delarna kommer från Kina. Vad gäller de två köporder som nämns ovan har företaget själv rapporterat att de gällde inköp av delar från dess närstående kinesiska företag, och efter meddelandet av uppgifter lämnades inga uppgifter in för att styrka att företaget gjort ett misstag när det deklarerade att dessa delar var av kinesiskt ursprung. Dessa invändningar avvisades därför.

(80)

Båda företagen som arbetar med monteringen invände mot kommissionens revidering av deras kostnader. Allmänt gäller härvidlag att beräkningen, i enlighet med artikel 13.2 i grundförordningen, av om ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten översteg 25 % av tillverkningskostnaden, är det de kostnader som uppkommit i tillverkningsprocessen och som lett till ett ökat värde av slutprodukten, utöver de ursprungliga kostnaderna (t.ex. arbetskraftskostnader, produktionsomkostnader, avskrivningar för monteringsanläggningar, internt tillverkade delar) som ingår i beräkningen av förädlingsvärdet. Dessa kostnader ska alltså vara uppkomna vid tillverknings- och monteringsprocessen för cyklarna.

(81)

Ett företag hävdade att kommissionen inte tagit hänsyn till de kostnader som är knutna till företagets geografiska läge. Det bör noteras att företaget inte lagt fram någon bevisning som visar skillnaderna i kostnader beroende på region i Kambodja. Invändningen avvisades därför.

(82)

När det gäller avskrivningskostnaderna hävdade ett företag vid kontrollbesöket på plats att aktieägarna betalade för de anläggningstillgångarna och inte företaget självt. Eftersom företaget inte har ådragit sig några kostnader i samband med förvärvet av anläggningstillgångarna beaktades därför inte avskrivningskostnaderna som företaget uppgivit. Efter meddelandet av uppgifter hävdade företaget dock att den utrustning som köpts in av aktieägarna i själva verket var ett bidrag in natura till kapitalet. Då denna invändning framfördes i ett sent skede av undersökningen kunde kommissionen inte kontrollera det och invändningen avvisades därför.

(83)

Båda företagen hyr byggnader för sin cykelmonteringsverksamhet. En betydande del av deras produktionskapacitet användes inte under referensperioden. Båda företagen fördelade dock de totala hyresutgifterna till tillverkningen av ramar och cykelmonteringen. Företagens fördelning beaktade dock inte att bara en del av de hyrda byggnaderna användes vid tillverkningsprocessen. För beräkningen av det ökade värdet reviderade kommissionen därför fördelningen av hyresutgifterna till tillverkningen av ramar och cykelmonteringen i proportion till den faktiska produktionsvolymen. De återstående hyreskostnaderna för företaget betraktades som kostnader som inte bidrar till värdeökningen enligt artikel 13.2 i grundförordningen.

(84)

När det gäller kostnaderna för lackering hävdade ett företag att det använder en mer komplex lackeringsprocess med tre lackskikt och därför förbrukar mer lack än de företag som använts för beräkningen av referenslackmängd (ca 2,5 gånger referensmängden). De företag som använts för beräkningen av referensmängd använder emellertid också tre lackskikt. Även om referensmängden reviderades på det sätt som företaget föreslog skulle detta dock inte ha ändrat kommissionens slutsatser att företaget inte uppfyller villkoren vid undersökningen av om ökningen av värdet överstiger 25 % enligt artikel 13.2 b i grundförordningen. Företaget hävdade vidare att kommissionen inte tagit hänsyn till kostnaderna för sandblästring. Företaget skickade in fakturor med uppgift om dessa utgifter efter meddelandet av uppgifter. Fakturorna hade dock utfärdats efter referensperiodens slut och måste därför lämnas utan beaktande. Dessa invändningar avvisades därför.

(85)

Samma företag hävdade att det var fel att fördela energikostnaderna efter kvadratmeter för varje plats i stället för efter förbrukning. Det bör noteras att företagets hela energiförbrukning dock inte har uppkommit vid tillverkningsprocessen. Även om energikostnaderna inte hade reviderats skulle detta dock i alla händelser inte ha ändrat kommissionens slutsats att företaget inte uppfyller villkoren vid undersökningen av om ökningen av värdet överstiger 25 % enligt artikel 13.2 b i grundförordningen. Kommissionen kommer fram till samma slutsats om kostnaderna för både lackering och energiförbrukning hade ändrats såsom företaget begärde.

(86)

Den andra företaget hävdade att kommissionen inte borde ha reviderat företagets kostnader utifrån uppgifterna i företagets materiallista, eftersom metoden för fastställande av kostnaderna i materiallistan skiljer sig från kommissionens metod för att fastställa energikostnaderna. Företagets invändning diskuteras inte närmare. Även om energikostnaderna inte hade reviderats utifrån energiutgifterna från materiallistan som företaget tillhandahöll vid kontrollbesöket på plats, skulle detta dock i alla händelser inte ha ändrat kommissionens slutsats att företaget inte uppfyller villkoren vid undersökningen av om ökningen av värdet överstiger 25 % enligt artikel 13.2 b i grundförordningen.

(87)

Vad gäller arbetskraftskostnaderna hävdade ett företag att kommissionen inte tagit hänsyn till det faktum att företaget betalade en högre lön till sina anställda för att få behålla dem, eftersom det inte fanns ett tillräckligt arbetskraftsutbud i området. Kommissionen reviderade dock inte de anställdas lönenivå utan det antal anställda som fördelats till tillverkningen av ramar och cykelmonteringen. Samma företag hävdade att kommissionen inte tog hänsyn till arbetstagarnas flexibilitet, och hävdade att de arbetstagare som fördelats till tillverkningen av ramar ibland även arbetat med cykelmonteringen. Vad gäller denna invändning bör det noteras att kommissionen under kontrollbesöket på plats bad att företaget skulle göra en uppskattning av antalet anställda per avdelning (tillverkning av ramar, montering etc.). Kommissionen har gjort sin bedömning på grundval av de uppgifter som lämnats vid kontrollbesöket på plats. Företaget har inte lämnat någon information om sådan flexibilitet för de anställda och invändningen avvisades därför. Det andra företaget hävdade att företagets arbetskraftskostnader var höga på grund av utbildningskostnader, men utan att lämna några styrkande underlag för värdet av dessa utbildningskostnader. Eftersom företaget emellertid kommer att kunna dra nytta av de utbildade anställda under en längre tidsperiod bör utbildningskostnaderna fördelas över en längre period. Utbildningskostnader kan därför inte fördelas fullt ut till kostnaderna för de första månaderna av tillverkning, eftersom de också kommer att bidra till en ökning av värdet av de cyklar som tillverkas efter referensperiodens slut.

(88)

Det fastställs därför att hopsättningsverksamhet förekommer i Kambodja som ingår i kringgåendet av gällande åtgärder i den mening som avses i artikel 13.2 i grundförordningen.

(89)

Kambodja omfattas av EU:s program ”Allt utom vapen” sedan 2001. Det kan visserligen inte uteslutas att reglerna för det programmet kan ha bidragit till att motivera olika företag att bygga tillverkningsanläggningar i Kambodja och exportera cyklar till unionsmarknaden, men det påverkar inte det faktum att ett företag har deltagit i omlastning och att två företag köpte cykeldelarna främst från Kina, inte bidrog med en tillräcklig värdeökning i sina tillverkningsprocesser och därmed befanns vara inblandade i kringgående verksamhet.

(90)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade ett företag att det var etablerat i Kambodja av kommersiella skäl, för att dra nytta av låga arbetskraftskostnader och logistiska fördelar. Dessa fördelar ifrågasätts dock i viss mån av ett dokument som företaget självt bifogat i sitt svar på meddelandet av uppgifter. Vidare utgör, såsom förklarats ovan, företagets försäljning till unionen under referensperioden cirka 94 % av dess totala försäljning. En sådan inriktning på unionsmarknaden är inte förenlig med denna invändning, som därför avvisas.

(91)

Undersökningen kunde inte påvisa någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för omlastningen och sammansättningsverksamheten som beskrivs ovan än att man ville undvika de gällande åtgärderna för den berörda produkten. Inga andra faktorer utom tullen konstaterades föreligga som kunde anses uppväga kostnaderna för omlastningen och sammansättningsverksamheten.

(92)

I sitt svar på meddelandet av den 19 mars 2015 ifrågasatte handelsministeriet i Kambodja inte kommissionens analys av förekomsten av kringgående.

(93)

På grundval av den bevisning som beskrivs ovan har undersökningen visat att förändringen i handelsmönstret, utöver vissa verkliga tillverkares ökade export, härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan ekonomisk motivering än tullen.

(94)

Undersökningen visade att det bara finns ett företag som tillverkar cyklar i Pakistan. Detta företag är närstående ett företag i Sri Lanka som var föremål för den tidigare undersökningen om kringgående och omfattas av de utvidgade åtgärderna. Aktieägarna i det företaget i Sri Lanka startade dessutom ett företag i Kambodja som också exporterar cyklar till unionen. Såsom anges i skäl 21 var det kambodjanska företaget inte samarbetsvilligt vid den nu aktuella undersökningen, trots att det exporterade den undersökta produkten till unionsmarknaden under 2013 (se skälen 66 och 67). Det kambodjanska företaget upphörde med sin verksamhet i Kambodja under referensperioden och flyttade sin verksamhet till det närstående företaget i Pakistan. Det pakistanska företagets enda verksamhet var att exportera den undersökta produkten till unionsmarknaden.

(95)

Exporten från det enda samarbetsvilliga pakistanska företaget utgjorde den totala importen från Pakistan till unionen under referensperioden.

(96)

Undersökningen visade inte att det förekom någon omlastning av varor av kinesiskt ursprung via Pakistan.

(97)

Källorna till råvarorna (cykeldelar) och tillverkningskostnaden analyserades för det enda samarbetsvilliga företaget för att fastställa om sammansättningsverksamhet i Pakistan kringgår de gällande åtgärderna enligt kriterierna i artikel 13.2 i grundförordningen.

(98)

Av undersökningen framgick det att företaget köpte en betydande mängd cykelramar, cykelgafflar, legerade fälgar och plasthjul från ett av dess närstående företag i Sri Lanka via en icke-närstående handlare. För att visa att dessa delar är från Sri Lanka lade företaget fram sina ursprungsintyg/formulär A som utfärdats av handelsministeriet i Sri Lanka. Dessa intyg ansågs dock inte i tillräcklig grad kunna styrka cykeldelarnas ursprung därför att de hade utfärdats på grundval av otillförlitliga kostnadsredovisningar. De var inte baserade på verkliga tillverkningskostnader, utan bara på en övergripande beräkning av tillverkningskostnaderna för en obestämd produktionsvolym under cirka ett år. För vissa typer av ramar och gafflar som ursprungsintyg/formulär A utfärdats för saknades det dessutom styrkande kostnadsredovisningar. Eftersom dessa delar hade tillverkats främst med råvaror från Kina drogs därför slutsatsen att delarna i sig kommer från Kina.

(99)

Dessutom hävdade företaget att man köpte de aktuella cykeldelarna från sitt närstående företag via en icke-närstående handlare. Undersökningen visade emellertid att det vid referensperiodens slut fanns ett obetalt belopp på cirka 5 miljoner US-dollar för de delar som köpts in från denna icke-närstående handlare. Med tanke på att denna obetalda skuld stod för mer än 90 % av företagets försäljning till unionen under referensperioden kan förhållandet mellan företaget och handlaren ifrågasättas. Kontrollen visade dessutom att denna påstått icke-närstående handlare tillämpat ett inkonsekvent pålägg och därför är de priser som tagits ut för cykeldelar till det pakistanska företaget inte tillförlitliga. Slutligen köpte företaget delar direkt från sina närstående företag i Sri Lanka och Kambodja och från ett icke-närstående företag i Sri Lanka, men kunde vid kontrollbesöket inte styrka ursprunget för någon av dessa delar, utom för däck som köpts från Sri Lanka. Vidare är dessa tre företags stadgeenliga syfte endast tillverkning av cyklar och omfattar inte cykeldelstillverkning, och därför drogs slutsatsen att dessa delar kom från Kina. Med beaktande av detta utgjorde råvarorna (cykeldelar) från Kina mer än 60 % av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten. Ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten befanns dessutom vara mindre än 25 % av tillverkningskostnaden för detta företag.

(100)

Efter meddelandet av uppgifter invände företaget mot kommissionens bedömning att formulären A/ursprungsintygen som lämnats in för de cykeldelar som köpts från Sri Lanka inte kan betraktas som tillräcklig bevisning för att styrka cykeldelarnas ursprung. Företaget hävdade att kostnadsredovisningarna sammanställts av en revisionsbyrå och att importörerna bör kunna förlita sig på formulär A/ursprungsintyg som utfärdats av Sri Lankas handelsministerium. Företaget medgav att kostnadsredovisningarna inte styrktes av faktiska tillverkningskostnader för delarna, utan bara var en beräkning av framtida kostnader för cirka ett år framåt. Företaget hävdade också att artikel 13.2 b i grundförordningen inte är en ursprungsregel och därför inte kan tillämpas för att bedöma ursprunget för de cykeldelar som köpts från Sri Lanka.

(101)

Såsom förklaras i skäl 98 betraktades formulären A/ursprungsintygen inte som tillräcklig bevisning för att visa ursprunget för de cykeldelar som köpts från Sri Lanka, eftersom de inte utfärdats på grundval av faktiska tillverkningskostnader, utan utifrån en prognos för tillverkningskostnaderna för framtiden, vilket inte ger några garantier för att cykeldelarna faktiskt tillverkats i enlighet med de beräknade kostnaderna. Dessutom bör det göras klart att kommissionen inte generellt invänt mot metoden för utfärdande av formulären A/ ursprungsintygen i Sri Lanka, vilket ligger utanför denna undersökning, utan att den bara bedömer om villkoren i artikel 13.2 i grundförordningen är uppfyllda i detta fall. Artikel 13.2 b i grundförordningen är visserligen inte i sig är en ursprungsregel, men eftersom mer än 60 % av råvarorna vid tillverkningen av delarna kom från Kina och värdeökningen låg under 25 % av tillverkningskostnaderna hade kommissionen under dessa omständigheter fog för att dra slutsatsen att delarna i sig har sitt ursprung i Kina. Därför avvisades alla ovanstående invändningar.

(102)

Av denna anledning konstaterades företaget vara en sammansättningsverksamhet. Det fastställs därför att sammansättningsverksamhet förekommer i Pakistan som ingår i kringgåendet av gällande åtgärder i den mening som avses i artikel 13.2 i grundförordningen.

(103)

Pakistan fick GSP+-status (9) i slutet av 2013. Även om det inte kan uteslutas att beviljandet av ytterligare förmåner enligt reglerna i det allmänna preferenssystemet kan ha bidragit till att motivera olika företag att bygga tillverkningsanläggningar i Pakistan och exportera cyklar till unionsmarknaden, påverkar det inte konstaterandet att den enda exportören till unionen är närstående ett företag i Sri Lanka som omfattas av åtgärder efter den tidigare undersökningen om kringgående och att det får sina cykeldelar främst från Kina.

(104)

Undersökningen visade därmed inte på någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för sammansättningsverksamheten än att de gällande åtgärderna för den berörda produkten skulle undvikas. Inga andra faktorer utom tullen konstaterades föreligga som kunde anses uppväga kostnaderna för sammansättningsverksamheten.

(105)

Pakistans regering lämnade inga synpunkter efter meddelandet av uppgifter.

(106)

Undersökningen visade att förändringen i handelsmönstret härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan ekonomisk motivering än tullen.

(107)

Såsom anges i skäl 23 visade undersökningen att ett av de två samarbetsvilliga företagens export i själva verket utfördes av två icke-närstående handelsföretag. Vid den tidigare undersökningen om kringgående konstaterades det att ett av dessa handelsföretag, vilket inte var samarbetsvilligt vid den här undersökningen, bedrev liknande verksamhet i Sri Lanka.

(108)

Såsom anges i skäl 24 var två företag i Filippinerna samarbetsvilliga och lämnade uppgifter i sina formulär för ansökan om befrielse. Exporten från dessa företag utgjorde den totala importen från Filippinerna till unionen under referensperioden.

(109)

Undersökningen visade inte att det förekom någon omlastning av varor av kinesiskt ursprung via Filippinerna.

(110)

Källorna till råvarorna (cykeldelar) och tillverkningskostnaden analyserades för alla de samarbetsvilliga företagen för att fastställa om sammansättningsverksamhet i Filippinerna kringgår de gällande åtgärderna enligt kriterierna i artikel 13.2 i grundförordningen.

(111)

För ett av de två företagen i Filippinerna utgjorde råvaror (cykeldelar) från Kina inte 60 % eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten. Det var därför inte nödvändigt att undersöka om ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten översteg 25 % av tillverkningskostnaden.

(112)

Vad beträffar det andra företaget grundade sig slutsatsen delvis på artikel 18.1 i grundförordningen, såsom beskrivs i skälen 25–44. Detta företag befanns vara närstående en kinesisk cykeltillverkare som är föremål för åtgärder. Det köpte nästan alla delar från Kina och därför utgjorde råvarorna (cykeldelar) från Kina mer än 60 % av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten. Såsom förklarats i skälen 41–43 behövde vissa kostnadsposter revideras. En mer tillförlitlig avskrivningstid användes för byggnaderna, produktiviteten (tillverkad kvantitet dividerat med antal anställda) för en verklig filippinsk tillverkare användes för att räkna fram ett mer tillförlitligt antal anställda för den produktionsvolym som företaget redovisat och den genomsnittliga elförbrukningen per cykel för en verklig filippinsk tillverkare användes för att räkna fram en mer tillförlitlig elkostnad per cykel.

(113)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade ett företag att det inte kunde kontrollera de uppgifter som använts från den verkliga filippinska tillverkaren, eftersom de icke-konfidentiella uppgifter som tillhandahållits av den verkliga tillverkaren var ofullständiga. Kommissionen kan dock inte lämna ut exakta uppgifter om den verkliga filippinska tillverkaren, eftersom dessa uppgifter är konfidentiella. De icke-konfidentiella uppgifterna anges dessutom oftast i index och kommissionen har i detta fall lämnat ut de uppgifter som använts från den verkliga tillverkaren till företaget i form av intervall (med ett minimi- och ett maximivärde), vilket gör att de är mer meningsfulla än ett index. Företaget hade därmed detaljerade uppgifter för att kunna förstå grunden för revideringen av företagets kostnader och lämna synpunkter. Slutligen begärde företaget i detta fall inte att förhörsombudet för handel skulle ingripa.

(114)

Samma företag bekräftade att det inte gjort gällande att det uppfyllde kravet i artikel 13.2 b i grundförordningen vad gäller mindre än 60 % av värdet. Man hävdade dock att kommissionens beräkning av huruvida det förelåg en ökning av värdet på 25 % var felaktig, eftersom den inte omfattade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, eftersom kommissionen hade skiljt värdeökningen på råvaror från värdeökningen på importerade ramar och, för det tredje, eftersom kommissionen bara hade tagit hänsyn till värdeökningen i förhållande till de delar som köpts från Kina. Som förklaras nedan grundas dessa invändningar på en felaktig tolkning av den relevanta bestämmelsen i grundförordningen.

(115)

För det första, vilket förklaras i skäl 80, är de kostnader som ingår i beräkningen av värdeökningen kostnader som uppkommit vid tillverkningsprocessen som leder till att slutproduktens värde ökar utöver de ursprungliga kostnaderna (t.ex. arbetskraftskostnader, allmänna omkostnader, avskrivningskostnader för monteringsanläggningar, internt tillverkade delar). Dessa kostnader ska uppstå under tillverkningsprocessen. De kostnader som har uppstått för företaget som inte kan hänföras till tillverkningsprocessen under referensperioden ingår inte i beräkningen av värdeökningen. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader tas därför inte med i beräkningen av värdeökningen, eftersom dessa kostnader inte är kostnader som uppstått för företaget under tillverkningsprocessen och inte ökar produktens värde. Vinsten kan heller inte inkluderas eftersom den inte är en del av värdeökningen. Den grundar sig dessutom på ledningens beslut och marknadskrafter.

(116)

Vad gäller den andra invändningen framhålls det att enligt artikel 13.2 b i grundförordningen ska delar som köps in inte ingå i beräkningen av värdeökningen genom företaget. Beräkningen av värdeökningen inkluderar bara de kostnader som uppstår direkt och indirekt vid monteringen av delarna.

(117)

Slutligen beaktade kommissionen i enlighet med etablerad praxis och artikel 13.2 b i grundförordningen värdeökningen i förhållande till de delar som köpts in från Kina. Även om denna bestämmelse inte hade tillämpats i detta fall skulle detta under alla omständigheter inte ha påverkat kommissionens slutsats att företaget inte uppfyller kravet på en värdeökning på 25 %, eftersom mer än 80 % av delarna köptes in från Kina.

(118)

Företaget ifrågasatte vidare kommissionens revidering av företagets kostnader (arbetskraft, energi, avskrivningar och chefernas bonusar). Vad gäller arbetskraftskostnaderna hävdade företaget att kommissionen utan anledning inte beaktat de indirekta arbetskraftskostnaderna och att den inte visat att de rapporterade arbetskraftskostnaderna var otillförlitliga. Vad gäller energikostnaderna hävdade företaget att de kan variera mellan produktionsanläggningar beroende på produkttyp och arbetstider. Vad gäller avskrivningar upprepade företaget sina tidigare argument att företagets räkenskaper hade varit föremål för revision, och vad gällde chefernas bonusar hävdade företaget att kommissionens justering var godtycklig.

(119)

Företaget hävdade att man tillverkar ramar, vilket inte kunde kontrolleras på plats såsom förklaras i skäl 35, men tillhandahöll inte vid något tillfälle under undersökningens gång uppgifter om de faktiska tillverkningskostnaderna för ramarna. Företaget lämnade uppgifter om tillverkningskostnaderna för ramar och cykelmonteringen sammantaget. Kommissionen kunde därför inte bedöma om de tillverkningskostnader per enhet för ramarna som uppstått för företaget var tillförlitliga. Det bör noteras att enligt de uppgifter som företaget lämnat i sitt svar på skrivelsen med begäran om komplettering så köpte företaget merparten av ramarna från Kina och därför uppstod de tillverkningskostnader som företaget uppgivit främst vid cykelmonteringen. Genom att jämföra företagets rapporterade kostnader med motsvarande kostnader för en verklig filippinsk tillverkare drog kommissionen slutsatsen att de kostnader som företaget uppgivit inte kunde ha uppkommit vid tillverkningsprocessen och att vissa av dem var andra kostnader.

(120)

Vad gäller arbetskraftskostnader har kommissionen inte avstått från att beakta de indirekta arbetskraftskostnaderna för företaget, utan har tvärtom inkluderat dem i de totala arbetskraftskostnaderna tillsammans med de direkta arbetskraftskostnaderna. Under kontrollbesöket på plats inhämtade kommissionen detaljerade uppgifter om antalet anställda och deras produktivitet i de viktigaste avdelningarna hos den verkliga filippinska tillverkaren. Jämförelsen av de uppgifter som företaget lämnat med motsvarande uppgifter från den verkliga filippinska tillverkaren visade att företaget uppgivit ett för högt antal anställda som faktiskt arbetade i ram- och gaffelavdelningen och avdelningarna för cykelmontering, hjulmontering och kvalitetskontroll. Revideringen av företagets arbetskraftskostnader vid tillverkning och montering var därför motiverad.

(121)

Vad gäller energikostnaderna är kommissionen medveten om att energiförbrukningen kan variera från en tillverkare till en annan. Den verkliga filippinska tillverkarens verksamhet är i själva verket mer komplex än det aktuella företagets, vilket medför en högre elförbrukning. Den metod som använts av kommissionen missgynnade därför inte det berörda företaget.

(122)

Vad gäller avskrivningarna framgår det inte av de reviderade årsredovisningarna vilken livslängd byggnaderna har. Vid kontrollen på plats bad kommissionen vid upprepade tillfällen att företaget skulle tillhandahålla uppgifter om vilket år byggnaderna uppförts och den bedömning som företagets revisor gjort om avskrivningstiden för byggnaderna. Företaget har underlåtit att göra detta och i stället påstod de att de, eftersom företaget hade granskats av lokala skattemyndigheter, inte behövde lämna någon bevisning till kommissionen i samband med denna undersökning. Kommissionen ändrade därför avskrivningsbeloppet och tillämpade en avskrivningstid i linje med internationell redovisningspraxis.

(123)

Vad slutligen gäller bonusarna för produktionschef och utländska chefer bör det noteras att dessa kostnader och i synnerhet dessa kostnaders värde inte har någon koppling till tillverkningsprocessen och tillverkningsvolymen. Dessa kostnader är administrativa kostnader och ingår inte i beräkningen av värdeökningen.

(124)

Därför avvisades ovanstående invändningar.

(125)

Den reviderade ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten översteg på basis av detta inte 25 % av företagets tillverkningskostnader.

(126)

Det fastställs därför att sammansättningsverksamhet förekommer i Filippinerna som ingår i kringgåendet av gällande åtgärder i den mening som avses i artikel 13.2 i grundförordningen.

(127)

Filippinerna fick GSP+ status i slutet av 2014, långt efter det att de två filippinska tillverkarna etablerat sin verksamhet.

(128)

Undersökningen visade därmed inte på någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för sammansättningsverksamheten än att de gällande åtgärderna för den berörda produkten skulle undvikas. Inga andra faktorer utom tullen konstaterades föreligga som kunde anses uppväga kostnaderna för sammansättningsverksamheten.

(129)

Filippinernas regering lämnade inga synpunkter efter meddelandet.

(130)

Undersökningen visade att förändringen i handelsmönstret härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan ekonomisk motivering än tullen.

(131)

För att bedöma om de importerade produkterna i fråga om kvantiteter och priser hade undergrävt de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna användes de uppgifter om kvantiteter och exportpriser som lämnats av de samarbetsvilliga företagen och uppgifter från Comext. Exportpriserna jämfördes med den senast fastställda nivån för undanröjande av skada för unionstillverkare, dvs. den nivå som fastställdes i interimsöversynen 2013 (se skäl 4).

(132)

Jämförelsen mellan nivån för undanröjande av skada, som fastställdes i interimsöversynen 2013, och det viktade genomsnittliga exportpriset under den föreliggande undersökningens referensperiod, visade ett betydande målprisunderskridande för alla tre berörda länder.

(133)

Undersökningen visade att de kvantiteter som tillverkats och som konstaterats ha kringgått gällande åtgärder är betydande, och att de sannolikt kommer att öka ytterligare i framtiden eftersom unionsmarknaden är attraktiv.

(134)

Undersökningen visade vidare att sammansättningen lätt kan genomföras och avslutas inom en kort tidsperiod. Detta framgick av att sammansättningsverksamheten flyttades från ett land till ett annat så snart kommissionen inledde en undersökning om kringgående. Det konstaterades vidare att vissa av de undersökta företagen var närstående sådana företag som redan är föremål för åtgärder eller som exporterar till unionsmarknaden via samma icke-närstående handelsföretag.

(135)

Slutsatsen drogs därför att de gällande åtgärderna undergrävs i fråga om kvantiteter och priser av den import som är föremål för denna undersökning.

(136)

Slutligen undersöktes det i enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen om det fanns belägg för dumpning i förhållande till det tidigare fastställda normalvärdet för den berörda produkten.

(137)

I interimsöversynen 2013 (se skäl 4) fastställdes normalvärdet på grundval av priser i Mexiko (nedan kallat det tidigare fastställda normalvärdet), som i den undersökningen konstaterades vara ett lämpligt marknadsekonomiskt land jämförbart med Kina.

(138)

En betydande del av exporten från Kambodja befanns vara verklig kambodjansk produktion exporterad av de tre kambodjanska företag som inte befanns vara inblandade i kringgående (se skäl 75). För att fastställa priserna på export från Kambodja som är påverkade av kringgående beaktades därför bara exporten från de tillverkare/exportörer som var inblandade i kringgående. Dessa uppgifter dubbelkontrollerades även mot uppgifter från Comext.

(139)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes därför för olikheter i transport-, hanterings-, lastnings- och förpackningskostnader enligt uppgifter som företagen lämnat i sina svar på formulären för ansökan om befrielse.

(140)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen beräknades dumpningen genom att det vägda genomsnittliga normalvärde som tidigare fastställts jämfördes med de vägda genomsnittliga exportpriserna från Kambodja under referensperioden, uttryckt som andel av cif-priset vid unionens gräns, före tull.

(141)

Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärde och det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts på detta sätt visade att betydande dumpning förekom.

(142)

Efter meddelandet av uppgifter bad handelsministeriet i Kambodja om ett klargörande av om dumpningsresultaten som nämns i skäl 141 bara grundade sig på exporten från de företag som konstaterats kringgå åtgärderna och om kommissionen funnit belägg för dumpning av de verkliga kambodjanska företagen.

(143)

Det bekräftas, såsom anges i skäl 138, att de verkliga kambodjanska tillverkarna inte beaktades vid beräkningen av dumpningsmarginalen enligt artikel 13 i grundförordningen. Artikel 13 i grundförordningen innebär dessutom inte att någon undersökning ska genomföras av dumpning av verkliga tillverkare i Kambodja.

(144)

Exportpriset fastställdes på grundval av det samarbetsvilliga företagets genomsnittliga exportpris på cyklar under referensperioden, vilket dubbelkontrollerats mot uppgifter från Comext.

(145)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes därför för hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, frakt i det berörda landet samt förpackningskostnader enligt företagets uppgifter i formuläret för ansökan om befrielse och kompletterande uppgifter som lämnats under kontrollbesöket på plats.

(146)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen beräknades dumpningen genom att det vägda genomsnittliga normalvärde som tidigare fastställts jämfördes med de vägda genomsnittliga exportpriserna från Pakistan under referensperioden, uttryckt som andel av cif-priset vid unionens gräns, före tull.

(147)

Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärde och det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts på detta sätt visade att betydande dumpning förekom.

(148)

En betydande del av exporten från Filippinerna befanns vara verklig filippinsk produktion exporterad av ett filippinskt företag som inte befanns vara inblandat i kringgående (se skäl 111). För att fastställa priserna på export från Filippinerna som är påverkade av kringgående beaktades därför bara exporten från de tillverkare/exportörer som var inblandade i kringgående. Såsom förklaras i skälen 40 och 44 beaktades inte priset på export från det företag som deltog i kringgående, utan det exportpriset fastställdes på grundval av uppgifter från Comext.

(149)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes därför för olikheter i transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och förpackningskostnader enligt uppgifter som det samarbetsvilliga företaget lämnat i sitt svar på formulären för ansökan om befrielse.

(150)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen beräknades dumpningen genom att det vägda genomsnittliga normalvärde som tidigare fastställts jämfördes med de vägda genomsnittliga exportpriserna från Filippinerna under referensperioden, uttryckt som andel av cif-priset vid unionens gräns, före tull.

(151)

Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärde och det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts på detta sätt visade att betydande dumpning förekom.

(152)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade ett företag att den i enlighet med artikel 13 i grundförordningen beräknade dumpningsmarginalen var lägre än tullnivån enligt de gällande åtgärderna och att en utvidgning av åtgärderna därför inte var berättigad. Såsom visats ovan, uppfylls villkoren för att tillämpa åtgärderna enligt artikel 13 i grundförordningen, vilka skiljer sig från dem som gäller för åtgärder enligt artikel 5 i grundförordningen. Invändningen avvisas därför.

(153)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att den slutgiltiga antidumpningstull som infördes på import av cyklar med ursprung i Kina kringgicks genom omlastning via Kambodja samt sammansättningsverksamhet via Kambodja, Pakistan och Filippinerna i den mening som avses i artikel 13 i grundförordningen.

(154)

I enlighet med artikel 13.1 första meningen i grundförordningen bör de gällande åtgärderna beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Kina därför utvidgas till att omfatta import av samma produkt som avsänts direkt eller indirekt från Kambodja, Pakistan och Filippinerna, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kambodja, Pakistan och Filippinerna eller inte.

(155)

De åtgärder som bör utvidgas är de som för närvarande fastställs i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 502/2013 för ”övriga företag”, dvs. en slutgiltig antidumpningstull på 48,5 % på nettopriset fritt unionens gräns, före tull.

(156)

I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, enligt vilka eventuella utvidgade åtgärder ska tillämpas på import till unionen som varit föremål för registrering i enlighet med förordningen om inledande, bör tull tas ut på registrerad import av cyklar som avsänts från Kambodja, Pakistan och Filippinerna.

(157)

Ett kambodjanskt företag begärde att tullarna av rättviseskäl inte skulle tas ut på import av företagets registrerade produkter. I avsaknad av en rättslig grund, och för att garantera ett effektivt genomförande av åtgärden, avvisades denna begäran.

(158)

De fem företag i Kambodja som ansökte om befrielse från eventuella utvidgade åtgärder i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen skickade in en ansökan om befrielse.

(159)

Tre av de fem samarbetsvilliga företag i Kambodja som begärde befrielse från eventuella utvidgade åtgärder i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen befanns inte delta i kringgående, vilket diskuteras i skäl 75. Två av dessa tillverkare kunde också visa att de inte är närstående någon av de tillverkare/exportörer som deltar i kringgåendet eller någon av de kinesiska tillverkarna/exportörerna av cyklar. Dessa två företag kan därför beviljas befrielse från de utvidgade åtgärderna.

(160)

När det gäller det tredje företaget som inte befanns delta i kringgående enligt denna undersökning (se skäl 75), så befanns detta företag vara närstående en kinesisk tillverkare/exportör av cyklar. Undersökningen visade dock inte att detta förhållande etablerats eller användes för att kringgå de gällande åtgärderna. Förhållandet hade etablerats innan åtgärderna infördes 1993 och den aktuella undersökningen visade inte att det fanns något avtalsförhållande mellan dessa två företag. Även om tillverkare är närstående till företag som omfattas av de ursprungliga åtgärderna kan därför, såsom anges i förordningen om inledande, befrielse ändå komma att beviljas, om det inte finns några belägg för att förhållandet till de företag som omfattas av de ursprungliga åtgärderna ingicks eller används i syfte att kringgå de ursprungliga åtgärderna. Eftersom inga sådana belägg har konstaterats kan befrielse från de utvidgade åtgärderna beviljas detta företag.

(161)

När det gäller de två andra företag som ansökte om befrielse från eventuella utvidgade åtgärder i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen, såsom anges i skäl 76, befanns dessa företag vara inblandade i kringgående. Därför kan, i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen, befrielse från tull inte beviljas dessa företag.

(162)

Ett företag i Pakistan som ansökte om befrielse från eventuella utvidgade åtgärder i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen lade fram en ansökan om befrielse.

(163)

Som sägs i skäl 102 befanns företaget delta i kringgående. Därför kan, i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen, befrielse inte beviljas detta företag.

(164)

De två företag i Filippinerna som ansökte om befrielse från eventuella utvidgade åtgärder i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen skickade in ansökningar om befrielse.

(165)

Ett företag befanns inte delta i kringgående enligt denna undersökning (se skäl 111). Denna tillverkare kunde också visa att den inte är närstående till något av de företag som deltar i kringgåendet eller till någon av de kinesiska tillverkarna/exportörerna av cyklar. Befrielse från de utvidgade åtgärderna kan därför beviljas detta företag.

(166)

Såsom förklaras i skälen 112 och 125 befanns det andra företaget delta i kringgående och därför kan, i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen, befrielse inte beviljas.

(167)

Särskilda åtgärder behövs i detta fall för att se till att undantagen tillämpas korrekt. Dessa särskilda åtgärder omfattar krav på uppvisande för medlemsstaternas tullmyndigheter av en giltig faktura som ska uppfylla kraven i bilagan till denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör bli föremål för den utvidgade antidumpningstullen.

(168)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.3 i grundförordningen kommer andra tillverkare/exportörer i Kambodja, Pakistan och Filippinerna som inte gav sig till känna i detta förfarande och inte exporterade den undersökta produkten till unionen under referensperioden, och som har för avsikt att ansöka om befrielse från den utvidgade antidumpningstullen i enlighet med artiklarna 11.4 och 13.4 i grundförordningen, att behöva besvara ett formulär för ansökan om befrielse för att kommissionen ska kunna fastställa om befrielse kan beviljas. En sådan befrielse kan beviljas efter en bedömning av marknadssituationen för den undersökta produkten, produktionskapaciteten, kapacitetsutnyttjandet, inköp och försäljning, sannolikheten för att företaget kommer att fortsätta att tillämpa metoder för vilka det inte finns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering och belägg för dumpning. Kommissionen gör vanligen även ett kontrollbesök på plats. Ansökan om befrielse från tullen bör omgående sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt uppgifter om eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning och försäljning.

(169)

I de fall befrielse kan beviljas bör gällande utvidgade åtgärder ändras i enlighet därmed. Varje beviljad befrielse från tull kommer att följas upp, i syfte att se till att villkoren iakttas.

(170)

Den 13 mars 2015 informerades alla berörda parter om de viktigaste uppgifter och överväganden som ledde fram till ovannämnda slutsatser, och de ombads lämna synpunkter. Synpunkter inkom från handelsministeriet i Kambodja, två företag i Kambodja, ett företag i Pakistan och ett företag i Filippinerna. Parternas muntliga och skriftliga synpunkter har beaktats. Inget av de anförda argumenten föranledde någon ändring av undersökningsresultaten.

(171)

[De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.]