ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 116
European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

58 årgången
7 maj 2015

Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) 2015/728 av den 6 maj 2015 om ändring av definitionen av specificerat riskmaterial i bilaga V till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati ( 1 )

1

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/729 av den 6 maj 2015 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

3

 

*

Europeiska centralbankens förordning (EU) 2015/730 av den 16 april 2015 om ändring av förordning (EU) nr 1011/2012 om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2012/24) (ECB/2015/18)

5

 

 

BESLUT

 

*

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/731 av den 6 maj 2015 om fastställande av den tidpunkt när informationssystemet för viseringar (VIS) ska tas i drift i den sjuttonde och artonde regionen

20

 

 

RIKTLINJER

 

*

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/732 av den 16 april 2015 om ändring av riktlinje (EU) 2015/510 om genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska ramverk (ECB/2014/60) (ECB/2015/20)

22

 

 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.

II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

7.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 116/1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2015/728

av den 6 maj 2015

om ändring av definitionen av specificerat riskmaterial i bilaga V till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (1), särskilt artikel 23 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos djur. Förordningen är tillämplig på framställning och avyttring, samt i vissa särskilda fall export, av levande djur och animaliska produkter.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 999/2001 ska specificerat riskmaterial avlägsnas och bortskaffas i enlighet med bilaga V till förordningen. Enligt den bilagan betraktas tarmar från tolvfingertarmen till rektum och tarmkäx från nötkreatur i alla åldrar som specificerat riskmaterial.

(3)

Enligt kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet TSE-färdplan 2 – Ett strategidokument om transmissibel spongiform encefalopati 2010–2015 av den 16 juli 2010 (2) bör alla ändringar av den aktuella förteckningen över specificerat riskmaterial i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 (nedan kallad riskmaterialförteckningen) bygga på de senaste vetenskapliga rönen, samtidigt som den nuvarande höga nivån på konsumentskyddet i unionen upprätthålls.

(4)

Den 13 februari 2014 avgav Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett vetenskapligt yttrande om BSE-risken hos tarmar och tarmkäx från nötkreatur (3) (nedan kallat Efsas yttrande) som innehåller en kvantifiering av infektiviteten i olika delar av tarmar och tarmkäx från nötkreatur. I Efsas yttrande sägs följande om BSE-smittade nötkreatur: i) Upp till 36 månaders ålder är mer än 90 % av infektiviteten för BSE förbunden med de sista fyra meterna av tunntarmen samt blindtarmen. ii) Mellan 36 och 60 månaders ålder finns betydande variationer mellan individer i fråga om tarmens och tarmkäxets respektive bidrag till den totala infektiviteten. iii) Från 60 månaders ålder är över 90 % av infektiviteten för BSE förknippad med de mesenteriala nerverna och det celiaka och mesenteriska ganglionkomplexet. iv) Tolvfingertarmen, tjocktarmen och kröslymfknutorna bidrar med mindre än 0,1 % av den totala infektiviteten i ett smittat djur, oavsett ålder vid slakt. Efsa anger i sitt yttrande också att den totala infektiviteten i samband med dessa vävnader varierar med det smittade djurets ålder, med en topp i djur yngre än 18 månader, och sedan avtar infektiviteten successivt hos djur äldre än 60 månader.

(5)

De mesenteriala nerverna och det celiaka och mesenteriala ganglionkomplexet är vävnader som hänger ihop med tarmkäxet och krösfettet, och det finns därför ingen praktisk metod att effektivt skilja dem från varandra.

(6)

För att säkerställa att reglerna för avlägsnande av specificerat riskmaterial är praktiska och inte onödigt komplicerade och för att underlätta kontroller, bör skillnader i riskmaterialförteckningen på grundval av det slaktade djurets ålder undvikas i möjligaste mån. För att upprätthålla en hög nivå av skydd av människors hälsa, bör de sista fyra meterna av tunntarmen, blindtarmen och tarmkäxet (som inte kan skiljas från de mesenteriala nerverna, det celiaka och mesenteriala ganglionkomplexet och krösfettet) därför stå kvar i riskmaterialförteckningen för nötkreatur i alla åldrar.

(7)

Enligt Efsas vetenskapliga yttrande från 2011 om översynen av den kvantitativa riskbedömningen av den BSE-risk som uppkommer genom användningen av bearbetat animaliskt protein (4) är 90 % av den totala infektiviteten i ett kliniskt BSE-fall förknippad med det centrala och perifera nervsystemets vävnader, och cirka 10 % med distala ileum. Den kvarvarande infektiviteten hos tarmarna, utom de sista fyra meterna tunntarm och blindtarmen, kan anses vara försumbar. Fullständig eliminering av risk inte är ett realistiskt mål för riskhanteringsbeslut.

(8)

Att avlägsna tolvfingertarmen, tjocktarmen och tunntarmen utom de sista fyra metrarna från riskmaterialförteckningen skulle föra EU:s riskmaterialförteckning närmare internationella standarder. Vad gäller tarmar och tarmkäx från nötkreatur rekommenderas i artikel 11.4.14 i OIE:s Terrestrial Animal Health Code att distala ileum (den sista delen av tunntarmen) hos nötkreatur i alla åldrar med ursprung i länder med kontrollerad BSE-risk eller ej fastställd BSE-risk inte blir föremål för handel. Det finns alltså ingen rekommendation från OIE att de återstående delarna av tarmarna eller tarmkäxet från nötkreatur inte ska bli föremål för handel.

(9)

På grundval av Efsas yttrande och rekommendationerna i OIE:s Terrestrial Animal Health Code bör riskmaterialförteckningen för nötkreatur ändras så att den inbegriper de sista fyra meterna av tunntarmen, blindtarmen och tarmkäxet (som inte kan skiljas från de mesenteriala nerverna, det celiaka och mesenteriala ganglionkomplexet och krösfettet), men att utesluta de återstående delarna av tarmar från nötkreatur, nämligen tolvfingertarmen, tjocktarmen och tunntarmen utom de sista fyra metrarna.

(10)

Bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Punkt 1 a iii i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 ska ersättas med följande:

”iii)

Tonsiller, de sista fyra meterna av tunntarmen, blindtarm och tarmkäx från djur i alla åldrar.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 6 maj 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1)  EGT L 147, 31.5.2001, s. 1.

(2)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: TSE-färdplan 2 – Ett strategidokument om transmissibel spongiform encefalopati 2010–2015, KOM(2010) 384 slutlig.

(3)  The EFSA Journal, vol. 12(2014):2, artikelnr 3554.

(4)  The EFSA Journal, vol. 9(2011):1, artikelnr 1947.

7.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 116/3

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/729

av den 6 maj 2015

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 6 maj 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

MA

84,3

TN

392,6

TR

94,0

ZZ

190,3

0707 00 05

AL

49,4

TR

109,0

ZZ

79,2

0709 93 10

MA

112,6

TR

136,7

ZZ

124,7

0805 10 20

EG

51,0

IL

76,8

MA

45,1

MO

59,6

ZZ

58,1

0805 50 10

BR

107,1

MA

69,8

TR

56,0

ZZ

77,6

0808 10 80

AR

101,6

BR

93,3

CL

119,5

MK

32,8

NZ

138,8

US

161,3

ZA

117,7

ZZ

109,3

(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.

7.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 116/5

EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EU) 2015/730

av den 16 april 2015

om ändring av förordning (EU) nr 1011/2012 om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2012/24) (ECB/2015/18)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 5,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (1), särskilt artiklarna 5.1 och 6.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)

För att förse Europeiska centralbanken (ECB) med adekvat statistik över undersektorn försäkringsbolags finansiella verksamhet i de medlemsstater som har euron som valuta (nedan kallade medlemsstater i euroområdet), infördes nya statistikrapporteringskrav för försäkringsbolag genom Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) (3). Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) (4) bör ändras för att införa statistikrapporteringskrav avseende försäkringsbolagens innehav av värdepapper. För att minimera rapporteringsbördan bör de nationella centralbankerna ges möjlighet att kombinera rapporteringskraven enligt förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) med rapporteringskraven enligt förordning (EU) nr 1374/2014.

(2)

Det finns ett nära samband mellan uppgifterna om försäkringsbolagens innehav av värdepapper som de nationella centralbankerna samlar in för statistiska ändamål enligt förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) och de uppgifter som de nationella behöriga myndigheterna samlar in för tillsynsändamål enligt det ramverk som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (5). Enligt artikel 70 i direktiv 2009/138/EG får nationella behöriga myndigheter lämna ut information till nationella centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter för att dessa ska kunna fullgöra sina uppgifter. Mot bakgrund av ECB:s mandat enligt artikel 5.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) att samarbeta med andra organ inom statistikområdet, och för att minska den administrativa bördan och undvika dubbelarbete, får de nationella centralbankerna, i mån av möjlighet, härleda den information som ska rapporteras enligt förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) från uppgifter som samlas in enligt direktiv 2009/138/EG, inklusive nationell lagstiftning som genomför det direktivets bestämmelser, med beaktande av villkoren i eventuella samarbetsavtal mellan den berörda nationella centralbanken och den relevanta nationella behöriga myndigheten.

(3)

Enligt det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 (6) (nedan kallat ENS 2010) ska institutionella enheters tillgångar och skulder rapporteras i hemvistlandet. Om nationella centralbanker härleder de uppgifter som ska rapporteras av försäkringsbolag från uppgifter som samlas in enligt direktiv 2009/138/EG, får värdepapper som innehas av filialer till försäkringsbolag vars huvudkontor har sin hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) aggregeras med huvudkontorens uppgifter så att rapporteringsbördan minimeras. I sådana fall bör begränsad information om försäkringsbolagens filialer samlas in för att kontrollera deras storlek och eventuella avvikelser från hemvistbegreppet enligt ENS 2010.

(4)

Förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) bör ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1

Ändringar

Förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1 ska följande definition införas:

”8a.    försäkringsbolag : den betydelse som definieras i artikel 1 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) (*).

(*)  Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1374/2014 av den 28 november 2014 om kvartalsvisa statistikrapporteringskrav för försäkringsbolag (ECB/2014/50) (EUT L 366, 20.12.2014, s. 36).”"

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1.   Den faktiska uppgiftslämnande populationen ska bestå av inhemska monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, förvaringsinstitut och huvudbolag i bankgrupper som av ECB-rådet har identifierats som uppgiftslämnande grupper enligt punkt 4 och underrättats om sina rapporteringsskyldigheter enligt punkt 5 (nedan tillsammans kallade faktiska uppgiftslämnare och individuellt faktisk uppgiftslämnare)

2.   Om en penningmarknadsfond, en investeringsfond, ett värdepapperiseringsinstitut eller ett försäkringsbolag inte har rättskapacitet enligt den nationella lagstiftningen, ska de personer som har rättslig befogenhet att företräda dem, eller om en sådan formell representation saknas, personer som är ansvariga för deras handlingar enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen, vara ansvariga för att rapportera de uppgifter som krävs enligt denna förordning.”

b)

Följande punkt 2a ska införas:

”2a.   Om nationella centralbanker härleder de uppgifter som ska rapporteras av försäkringsbolag enligt denna förordning från uppgifter som samlas in enligt direktiv 2009/138/EG, ska den faktiska rapporterande populationen av försäkringsbolag bestå av:

a)

försäkringsbolag som är inregistrerade och har sin hemvist i den relevanta medlemsstaten i euroområdet, inklusive dotterbolag vars moderbolag befinner sig utanför medlemsstatens territorium,

b)

filialer till sådana försäkringsbolag som anges i punkt a) som har sin hemvist utanför den relevanta medlemsstaten i euroområdet,

c)

filialer till försäkringsbolag som har sin hemvist i den relevanta medlemsstaten i euroområdet, men vars huvudkontor befinner sig utanför EES-området.

Filialer till försäkringsbolag som har sin hemvist i en medlemsstat i euroområdet och vars huvudkontor befinner sig inom EES-området, ingår inte i den faktiska rapporterande populationen.”

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut ska lämna uppgifter värdepapper för värdepapper till berörd nationell centralbank om poster vid kvartalsslut eller månadsslut och, i enlighet med punkt 5, om finansiella transaktioner för referensmånaden eller referenskvartalet eller den statistiska information som behövs för att härleda sådana transaktioner, som gäller egna innehav av värdepapper med en ISIN-kod, i enlighet med bilaga I del 2. Sådana uppgifter ska lämnas kvartals- eller månadsvis i enlighet med de rapporteringsanvisningar som har fastställts av de berörda nationella centralbankerna.”

b)

Följande punkter 2a och 2b ska införas:

”2a.   Den berörda nationella centralbanken ska kräva att förvaringsinstitut kvartalsvis eller månadsvis lämnar uppgifter värdepapper för värdepapper och investerarinformation till berörd nationell centralbank om poster vid kvartalsslut eller månadsslut enligt de rapporteringsanvisningar som har fastställts av den berörda nationella centralbanken och, i enlighet med punkt 5, om finansiella transaktioner för referenskvartalet eller referensmånaden avseende värdepapper med en ISIN-kod som de förvarar åt försäkringsbolag.

2b.   Om nationella centralbanker härleder de uppgifter som ska rapporteras av försäkringsbolag enligt denna förordning från uppgifter som samlas in enligt direktiv 2009/138/EG, ska försäkringsbolagen på årsbasis ge den berörda nationella centralbanken antingen aggregerade uppgifter eller uppgifter värdepapper för värdepapper om poster vid årsskiftet med en ISIN-kod, som ytterligare delas upp efter försäkringsbolagets sammanlagda inhemska innehav och dess filialers sammanlagda innehav i varje EES-stat samt utanför EES, i enlighet med bilaga I del 8. De försäkringsbolag som bidrar till den årliga rapporteringen ska i så fall stå för minst 95 procent av försäkringsbolagens sammanlagda innehav av värdepapper med en ISIN- kod i den berörda medlemsstaten i euroområdet.”

c)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.   De rapporteringskrav som fastställs i denna förordning, inklusive undantag, ska inte påverka rapporteringskraven enligt a) förordning (EG) nr 25/2009 (ECB/2008/32), b) förordning (EG) nr 958/2007 (ECB/2007/8), c) förordning (EG) nr 24/2009 (ECB/2008/30) och d) förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50).”

d)

Följande punkter 8 till 11 ska läggas till:

”8.   Den berörda nationella centralbanken ska kräva att huvudbolagen i de uppgiftslämnande grupperna kvartalsvis rapporterar den information som krävs i bilaga I del 6 under rubriken ’emittenten är del av den rapporterande gruppen’ (värdepapper för värdepapper) för värdepapper med en ISIN-kod som gruppen innehar i enlighet med artikel 3.3 och för värdepapper utan ISIN-kod som gruppen innehar i enlighet med artikel 3.6.

9.   Nationella centralbanker får erhålla de uppgifter som ska rapporteras av försäkringsbolag enligt denna förordning från nedanstående uppgifter som samlas in inom ramen för direktiv 2009/138/EG:

a)

Uppgifter som ingår i kvantitativa rapporteringsmallar för tillsynsrapportering som de nationella behöriga myndigheterna överför till den nationella centralbanken, oavsett huruvida den nationella centralbanken och den nationella behöriga myndigheten är en enhet eller separata enheter, i enlighet med villkoren för samarbetet mellan de två enheterna.

b)

Uppgifter som ingår i kvantitativa rapporteringsmallar för tillsynsrapportering som uppgiftslämnare direkt och samtidigt överför till en nationell centralbank och en nationell behörig myndighet.

10.   Om en kvantitativ rapporteringsmall för tillsynsrapportering innehåller uppgifter som behövs för att fullgöra försäkringsbolagens statistiska rapporteringskrav enligt denna förordning, ska de nationella centralbankerna ha tillgång till hela mallen för att säkerställa datakvaliteten.

11.   Medlemsstaterna får inrätta arrangemang som gör det möjligt för den nationella behöriga myndigheten att centraliserat samla in både sådana uppgifter som krävs enligt direktiv 2009/138/EG och de ytterligare krav på uppgiftsinsamling som fastställs i den här förordningen, i enlighet med nationell lagstiftning och harmoniserade anvisningar som kan tas fram av ECB.”

4.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 1 a ska första meningen i led i ersättas med följande:

”De nationella centralbankerna får bevilja monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut undantag från rapporteringskraven enligt artikel 3.1, förutsatt att de samlade posterna för undantagna per sektor eller delsektor av monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut inte överstiger 40 procent av de monetära finansinstitutens, investeringsfondernas, värdepapperiseringsinstitutens, försäkringsbolagens respektive förvaringsinstitutens nationella innehav.”

b)

I punkt 1 b ska led i ersättas med följande:

”i)

De nationella centralbankerna får bevilja monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut undantag från rapporteringskraven enligt artikel 3.1, förutsatt att de samlade posterna för undantagna per sektor eller delsektor av monetära finansinstitut, investeringsfonder, finansiella bolag, försäkringsbolag och förvaringsinstitut inte överstiger 5 procent av de monetära finansinstitutens, investeringsfondernas, de finansiella bolagens, försäkringsbolagens respektive förvaringsinstitutens nationella innehav.”

c)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   De nationella centralbankerna får helt eller delvis undanta kreditinstitut från rapporteringskraven, förutsatt att det samlade beloppet för de poster av värdepapper som innehas av undantagna kreditinstitut i den berörda medlemsstaten i euroområdet inte överstiger 5 procent, sett till posterna. Denna tröskel får emellertid höjas till 15 procent under de första två åren efter det att rapporteringen enligt denna förordning har inletts.”

d)

Följande punkt 2a ska införas:

”2a.   De nationella centralbankerna får bevilja försäkringsbolag undantag från rapporteringskraven i artikel 3.1 enligt följande:

a)

De nationella centralbankerna får bevilja försäkringsbolag undantag utifrån deras sammanlagda innehav av värdepapper med en ISIN-kod, förutsatt att det samlade beloppet för de värdepapper som innehas av de undantagna försäkringsbolagen i den berörda medlemsstaten i euroområdet inte överstiger 5 procent, sett till posterna.

b)

De nationella centralbankerna får bevilja försäkringsbolag undantag utifrån deras sammanlagda innehav av värdepapper med en ISIN-kod, förutsatt att

i)

det samlade beloppet för de värdepapper som innehas av de undantagna försäkringsbolagen i den berörda medlemsstaten i euroområdet inte överstiger 20 procent, sett till posterna, och

ii)

de uppgifter som rapporteras direkt av försäkringsbolag i enlighet med artikel 3.1 och de uppgifter som rapporteras av förvaringsinstitut avseende försäkringsbolags innehav som inte omfattas av direktrapportering tillsammans uppnår en täckning, på basis av värdepapper för värdepapper, på minst 95 procent av försäkringsbolagens sammanlagda innehav av värdepapper med en ISIN-kod, i var och en av medlemsstaterna i euroområdet.”

e)

Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3.   De nationella centralbankerna får bevilja samtliga penningmarknadsfonder undantag från rapporteringskraven enligt artikel 3.1, förutsatt att deras samlade innehav av värdepapper med en ISIN-kod utgör mindre än 2 procent av de värdepapper som innehas av penningmarknadsfonderna i euroområdet.

4.   De nationella centralbankerna får bevilja samtliga värdepapperiseringsinstitut undantag från rapporteringskraven enligt artikel 3.1, förutsatt att deras samlade innehav av värdepapper med en ISIN-kod utgör mindre än 2 procent av de värdepapper som innehas av värdepapperiseringsinstitut i euroområdet.”

f)

I punkt 5 ska följande punkt c läggas till:

”c)

De nationella centralbankerna får helt eller delvis undanta förvaringsinstitut från rapporteringskraven enligt artikel 3.2a, förutsatt att de uppgifter som rapporteras direkt av försäkringsbolag i enlighet med artikel 3.1 och de uppgifter som rapporteras av förvaringsinstitut avseende försäkringsbolags innehav som inte omfattas av direktrapportering tillsammans uppnår en täckning, på basis av värdepapper för värdepapper, på minst 95 procent av försäkringsbolagens sammanlagda innehav av värdepapper med en ISIN-kod, i var och en av medlemsstaterna i euroområdet.”

g)

Följande punkt 6a ska införas:

”6a.   De nationella centralbankerna får bevilja huvudbolag i uppgiftslämnande grupper undantag från rapporteringskrav enligt artikel 3.8, om de nationella centralbankerna kan härleda de uppgifter som ska rapporteras av huvudbolagen i de uppgiftslämnande grupperna från uppgifter som samlas in från andra källor.”

h)

Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7.   De nationella centralbankerna får bevilja undantag från rapporteringskraven enligt denna förordning om de faktiska uppgiftslämnarna lämnar samma uppgifter enligt förordning (EG) nr 25/2009 (ECB/2008/32), förordning (EG) nr 958/2007 (ECB/2007/8), förordning (EG) nr 24/2009 (ECB/2008/30) eller förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50), eller om de nationella centralbankerna på annat sätt kan härleda samma uppgifter i enlighet med de statistiska minimistandarder som anges i bilaga III.”

5.

Följande artikel 7a ska införas:

”Artikel 7a

Fusioner, uppdelningar och omorganisationer

Om det sker en fusion, uppdelning eller annan omorganisation som kan påverka fullgörandet av skyldigheterna på statistikområdet ska den berörda uppgiftslämnaren – så snart avsikten att genomföra en sådan åtgärd har offentliggjorts och åtgärden träder i kraft – underrätta den berörda nationella centralbanken, antingen direkt eller via den relevanta nationella behöriga myndigheten i enlighet med reglerna för samarbetet, om de förfaranden som planeras för att uppfylla rapporteringskraven enligt den här förordningen.”

6.

Följande artikel 10a ska införas:

”Artikel 10a

Första rapporteringen efter det att förordning (EU) 2015/730 (ECB/2015/18) (**) trätt i kraft

1.   Den första rapporteringen efter det att förordning (EU) 2015/730 (ECB/2015/18) trätt i kraft ska börja med uppgifter som avser referensperioden mars 2015 såvida inget annat framgår av denna artikel.

2.   Försäkringsbolagens första rapportering i enlighet med artikel 3.1 ska börja med uppgifter som avser referensperioden mars 2016.

3.   Förvaringsinstituts första rapportering i enlighet med artikel 3.2a ska börja med uppgifter som avser referensperioden mars 2016.

4.   Försäkringsbolagens första rapportering i enlighet med artikel 3.2b ska börja med årsvisa uppgifter som avser referensåret 2016.

(**)  Europeiska centralbankens förordning (EU) 2015/730 av den 16 april 2015 om ändring av förordning (EU) nr 1011/2012 om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2012/24) (ECB/2015/18 (EUT L 116, 7.5.2015, s. 5).”"

Artikel 2

Ändringar av bilagorna I och II till förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24)

Bilagorna I och II till förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) ska ändras i enlighet med bilagorna I och II till den här förordningen.

Artikel 3

Slutbestämmelse

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 16 april 2015.

På ECB-rådets vägnar

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande

(1)  EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.

(2)  EUT C 72, 28.2.2015, s. 3.

(3)  Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1374/2014 av den 28 november 2014 om kvartalsvisa statistikrapporteringskrav för försäkringsbolag (ECB/2014/50) (EUT L 366, 20.12.2014, s. 36).

(4)  Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1011/2012 av den 17 oktober 2012 om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2012/24) (EUT L 305, 1.11.2012, s. 6).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

BILAGA I

Bilaga I till förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) ska ändras på följande sätt:

1.

Del 1 ska ändras på följande sätt:

a)

Den första meningen i punkt 1 ska ersättas med följande:

”Monetära finansinstitut, investeringsfonder och förvaringsinstitut som lämnar uppgifter om egna värdepappersinnehav eller om värdepapper som de förvarar åt inhemska investerare ska lämna de statistiska uppgifterna enligt ett av följande tillvägagångssätt:”

b)

Den första meningen i punkt 2 ska ersättas med följande:

”Värdepapperiseringsinstitut och försäkringsbolag ska lämna statistiska uppgifter enligt ett av följande tillvägagångssätt:”

2.

Del 2 ska ersättas med följande:

”DEL 2

Uppgifter om egna innehav av värdepapper med en ISIN-kod från monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut

För varje värdepapper som har tilldelats en ISIN-kod klassificerad i värdepapperskategorin ’skuldebrev’ (F.3), ’noterade aktier’ (F.511) eller ’aktier/andelar i investeringsfonder’ (F.52) ska uppgifter för fälten i nedanstående tabell lämnas av finansiella investerare som hör till monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut eller försäkringsbolag samt av förvaringsinstitut med avseende på egna värdepappersinnehav. Rapporteringen ska ske i enlighet med följande regler och i överensstämmelse med definitionerna i bilaga II:

a)

Uppgifter lämnas för fält 1 och 2.

b)

Uppgifter lämnas antingen enligt led i eller led ii enligt följande:

i)

Om monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut lämnar uppgifter om finansiella transaktioner värdepapper för värdepapper ska uppgifter lämnas för fält 5 samt, om den berörda nationella centralbanken begär detta, även för fält 6.

ii)

Om monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut inte lämnar uppgifter om finansiella transaktioner värdepapper för värdepapper ska uppgifter lämnas för fält 6 om den berörda nationella centralbanken begär detta.

Den berörda nationella centralbanken kan välja att kräva att finansiella investerare som hör till monetära finansinstitut, investeringsfonder, värdepapperiseringsinstitut, försäkringsbolag och förvaringsinstitut ska lämna uppgifter för fält 1 och 3 i stället för uppgifter enligt punkt a. I så fall lämnas inte uppgifter enligt punkt b utan i stället uppgifter för fält 5 samt, om den berörda nationella centralbanken begär detta, även för fält 7.

Den nationella centralbanken får även välja att kräva att finansiella investerare som hör till monetära finansinstitut, investeringsfonder, finansiella bolag, försäkringsbolag och förvaringsinstitut ska rapportera uppgifter för fält 2b, 3 och 4.

Fält

Beskrivning

1

ISIN-kod

2

Antal enheter eller aggregerat nominellt värde

2b

Rapporteringsbas

3

Marknadsvärde

4

Portföljinvestering eller direktinvestering

5

Finansiella transaktioner

6

Andra volymförändringar i nominellt värde

7

Andra volymförändringar i marknadsvärde”

3.

Del 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Följande mening ska läggas till före tabellen:

”Förvaringsinstitut som rapporterar försäkringsbolags innehav i enlighet med artikel 3.2a ska även rapportera uppgifter för fält 9 eller fält 10.”

b)

Tabellen ska ersättas med följande:

”Fält

Beskrivning

1

ISIN-kod

2

Antal enheter eller aggregerat nominellt värde

2b

Rapporteringsbas

3

Innehavarens sektor:

—

Försäkringsbolag (S.128)

—

Pensionsinstitut (S.129)

—

Andra finansförmedlare (S.125) med undantag av finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, finansiella servicebolag (S.126), koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127)

—

Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut)

—

Icke-finansiella bolag (S.11)

—

Offentlig förvaltning (S.13) (1)

—

Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14+S.15) (2)

4

Marknadsvärde

5

Portföljinvestering eller direktinvestering

6

Finansiella transaktioner

7

Andra volymförändringar i nominellt värde

8

Andra volymförändringar i marknadsvärde

9

Innehavarinstitut

10

Innehavarinstitutet omfattas av direktrapportering

4.

Del 6 ska ändras på följande sätt:

a)

Den sista meningen ska ersättas med följande:

”Berörd nationell centralbank får också välja att kräva att huvudbolagen i de uppgiftslämnande grupperna ska lämna uppgifter för fält 2b, 3 och 6.”

b)

Tabellen ska ersättas med följande:

”Fält

Beskrivning

Alternativa rapporteringsmetoder

1

ISIN-kod

i)

Gruppnivå

ii)

Inhemska enheter och icke-inhemska enheter separat

iii)

Per enhet”

2

Antal enheter eller aggregerat nominellt värde

2b

Rapporteringsbas

3

Marknadsvärde

4

Inhemska enheter/icke-inhemska enheter

 

5

Enhet i gruppen

 

6

Emittenten är del av den rapporterande gruppen

 

 

 

5.

Del 7 ska ändras på följande sätt:

a)

Första stycket ska ersättas med följande:

”För varje värdepapper som inte har tilldelats en ISIN-kod klassificerad i värdepapperskategorin ’kortfristiga skuldebrev’ (F.31), ’långfristiga skuldebrev’ (F.32), ’noterade aktier’ (F.511) eller ’aktier/andelar i investeringsfonder’ (F.52) ska uppgifter för fälten i nedanstående tabell lämnas av finansiella investerare som hör till monetära finansinstitut, investeringsfonder och värdepapperiseringsinstitut eller försäkringsbolag samt av förvaringsinstitut. Rapporteringen ska ske i enlighet med följande regler och i överensstämmelse med definitionerna i bilaga II:”

b)

Punkt a led i och ii ska ersättas med följande:

”i)

Uppgifter för fält 1–4 (uppgifter får lämnas för fält 5 i stället för fält 2 och 4), för fält 6, 7 och 9–15, och antingen för fält 16 eller för fält 17 och 18, för referenskvartalet eller referensmånaden, värdepapper för värdepapper med ett identifieringsnummer som CUSIP eller SEDOL, ett NCB-identifieringsnummer osv.

ii)

Aggregerade uppgifter för fält 2–4 (uppgifter får lämnas för fält 5 i stället för fält 2 och 4), för fält 6, 7 och 9–15, och antingen uppgifter för fält 16 eller för fält 17 och 18, för referenskvartalet eller referensmånaden.”

c)

Punkt b ska ersättas med följande:

”b)

För förvaringsinstitut som lämnar uppgifter om värdepapper som de förvarar åt inhemska finansiella investerare som inte behöver rapportera sina värdepappersinnehav och åt icke-finansiella investerare får kvartalsvisa eller månadsvisa uppgifter lämnas enligt något av följande alternativ:

i)

Uppgifter för fält 1–4 (uppgifter får lämnas för fält 5 i stället för fält 2 och 4), för fält 6 och 8–15, och antingen för fält 16 eller för fält 17 och 18, för referenskvartalet eller referensmånaden, värdepapper för värdepapper med ett identifieringsnummer som CUSIP eller SEDOL, ett NCB-identifieringsnummer osv.

ii)

Aggregerade uppgifter för fält 2–4 (uppgifter får lämnas för fält 5 i stället för fält 2 och 4), för fält 6 och 8–15, och antingen uppgifter för fält 16 eller för fält 17 och 18, för referenskvartalet eller referensmånaden.

Förvaringsinstitut som rapporterar försäkringsbolags innehav i enlighet med artikel 3.2a ska även rapportera uppgifter för fält 22 eller 23.”

d)

Följande punkt c ska läggas till:

”c)

Huvudbolag i uppgiftslämnande grupper som rapporterar uppgifter om värdepapper som innehas av gruppen, inklusive icke-inhemska enheter, får kvartalsvisa uppgifter rapporteras enligt följande:

i)

Uppgifter för fält 1–4 (uppgifter får lämnas för fält 5 i stället för fält 2 och 4), och för fälten 6 och 9–15, för referenskvartalet, värdepapper för värdepapper med ett identifieringsnummer som CUSIP, SEDOL eller ett NCB-identifieringsnummer osv.

ii)

Aggregerade uppgifter för fält 2–4 (uppgifter får lämnas för fält 5 i stället för fält 2 och 4) och uppgifter för fälten 6 och 9–15, för referenskvartalet.

Uppgifter under led i och ii ska lämnas i enlighet med ett av följande alternativ:

i)

Aggregerat för hela gruppen.

ii)

Separat för inhemska och icke-inhemska enheter i gruppen. I sådana fall rapporteras även uppgifter för fält 19.

iii)

Separat för varje enhet i gruppen. I sådana fall rapporteras även uppgifter för fält 20.

Berörd nationell centralbank får kräva att huvudbolagen i de uppgiftslämnande grupperna ska rapportera uppgifter för fält 21.”

e)

Tabellen ska ersättas med följande:

”Fält

Beskrivning

1

Identifieringskod för värdepapper (NCB-identifieringskod, CUSIP, SEDOL osv.)

2

Antal enheter eller aggregerat nominellt värde (3)

3

Rapporteringsbas

4

Pris

5

Marknadsvärde

6

Instrument:

—

Kortfristiga skuldebrev (F.31)

—

Långfristiga skuldebrev (F.32)

—

Noterade aktier (F.511)

—

Aktier/andelar i investeringsfonder (F.52)

7

Sektor eller undersektor av investerare som lämnar uppgifter om egna värdepappersinnehav:

—

Centralbanken (S.121)

—

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122)

—

Penningmarknadsfonder (S.123)

—

Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124)

—

Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut)

—

Försäkringsbolag (S.128)

8

Sektor eller undersektor av investerare som rapporteras av förvaringsinstitut:

—

Övriga finansinstitut, utom monetära finansinstitut, investeringsfonder, finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125+S.126+S.127)

—

Försäkringsbolag (S.128)

—

Pensionsinstitut (S.129)

—

Icke-finansiella bolag (S.11)

—

Offentlig sektor (S.13) (4)

—

Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14+S.15) (5)

9

Emittentsektor eller emittentdelsektor:

—

Centralbanken (S.121)

—

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122)

—

Penningmarknadsfonder (S.123)

—

Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124)

—

Övriga finansinstitut, utom monetära finansinstitut, investeringsfonder, finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125+S.126+S.127)

—

Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (en underindelning av S.125)

—

Försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.128+S.129) (6)

—

Icke-finansiella bolag (S.11)

—

Offentlig förvaltning (S.13)

—

Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14+S.15) (7)

10

Portföljinvestering eller direktinvestering

11

Investerare fördelade efter land

12

Emittenter fördelade efter land

13

Valuta som värdepapperet registrerats i

14

Emissionsdag

15

Förfallodag

16

Finansiella transaktioner

17

Justeringar för omvärdering

18

Andra volymförändringar

19

Inhemska enheter/icke-inhemska enheter

20

Enhet i gruppen

21

Emittenten är del av den rapporterande gruppen

22

Innehavarinstitut

23

Innehavarinstitutet omfattas av direktrapportering

6.

Följande del ska läggas till som del 8:

”DEL 8

Årlig rapportering av egna innehav av värdepapper med en ISIN-kod av försäkringsbolag

För varje värdepapper som har tilldelats en ISIN-kod klassificerad i värdepapperskategorin ’skuldebrev’ (F.3), ’noterade aktier’ (F.511) eller ’aktier/andelar i investeringsfonder’ (F.52) ska årsvisa uppgifter för fälten i nedanstående tabell lämnas av försäkringsbolagen med hänvisning till egna innehav av värdepapper. Rapporteringen ska ske i enlighet med följande regler och i överensstämmelse med definitionerna i bilaga II:

a)

Om ett försäkringsbolag rapporterar värdepapper för värdepapper, ska uppgifter lämnas för fälten 1, 2 och 4.

b)

Den berörda nationella centralbanken får även kräva att finansiella investerare som hör till försäkringsbolag ska rapportera uppgifter för fälten 2b och 3.

c)

Om ett försäkringsbolag rapporterar aggregat, ska uppgifter lämnas för fälten 3 och 4–8.

Fält

Beskrivning

1

ISIN-kod

2

Antal enheter eller aggregerat nominellt värde

2b

Rapporteringsbas

3

Marknadsvärde

4

Geografisk uppdelning efter innehavare (individuella EES-länder, icke EES-länder)

5

Instrument:

—

Kortfristiga skuldebrev (F.31)

—

Långfristiga skuldebrev (F.32)

—

Noterade aktier (F.511)

—

Aktier/andelar i investeringsfonder (F.52)

6

Emittentsektor eller emittentdelsektor:

—

Centralbanken (S.121)

—

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122)

—

Penningmarknadsfonder (S.123)

—

Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124)

—

Övriga finansinstitut, utom monetära finansinstitut, investeringsfonder, finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125+S.126+S.127)

—

Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (en underindelning av S.125)

—

Försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.128+S.129) (8)

—

Icke-finansiella bolag (S.11)

—

Offentlig förvaltning (S.13)

—

Hushåll och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14+S.15) (9)

7

Emittenter fördelade efter land

8

Valuta som värdepapperet registrerats i

(1)  Om det finns tillgängliga uppgifter, ska delsektorerna ’statlig förvaltning’ (S.1311), ’delstatlig förvaltning’ (S.1312), ’kommunal förvaltning’ (S.1313) och ’sociala trygghetsfonder’ (S.1314) särredovisas.

(2)  Berörd nationell centralbank kan kräva att de faktiska uppgiftslämnarna ska särredovisa delsektorerna ’hushåll’ (S.14) och ’hushållens icke-vinstdrivande organisationer’ (S.15).”

(3)  För aggregerade uppgifter: antal enheter eller aggregerat nominellt värde som har samma pris (se fält 4).

(4)  Om det finns tillgängliga uppgifter, ska delsektorerna ’statlig förvaltning’ (S.1311), ’delstatlig förvaltning’ (S.1312), ’kommunal förvaltning’ (S.1313) och ’sociala trygghetsfonder’ (S.1314) särredovisas.

(5)  Om det finns tillgängliga uppgifter, ska delsektorerna ’hushåll’ (S.14) och ’hushållens icke-vinstdrivande organisationer’ (S.15) särredovisas.

(6)  Om det finns tillgängliga uppgifter, ska delsektorerna ’försäkringsbolag’ (S.128) och ’pensionsinstitut’ (S.129) särredovisas.

(7)  Berörd nationell centralbank kan kräva att de faktiska uppgiftslämnarna ska särredovisa delsektorerna ’hushåll’ (S.14) och ’hushållens icke-vinstdrivande organisationer’ (S.15).”

(8)  Om det finns tillgängliga uppgifter, ska delsektorerna ’försäkringsbolag’ (S.128) och ’pensionsinstitut’ (S.129) särredovisas.

(9)  Berörd nationell centralbank kan kräva att de faktiska uppgiftslämnarna ska särredovisa delsektorerna ’hushåll’ (S.14) och ’hushållens icke-vinstdrivande organisationer’ (S.15).”

BIILAGA II

Bilaga II till förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24) ska ändras på följande sätt:

1.

Tabellen i del 1 ska ersättas med följande:

”Kategori

Viktiga egenskaper

1.

Skuldebrev (F.3)

Skuldebrev är överlåtbara finansiella instrument som fungerar som skuldbevis. Skuldebrev uppvisar följande egenskaper:

a)

Ett emissionsdatum då skuldebrevet emitteras.

b)

Ett emissionspris till vilket placerare köper skuldebrevet när det emitteras.

c)

Ett återköpsdatum eller löptid då den slutliga kontraktsenliga återbetalningen av kapitalbeloppet ska göras.

d)

Ett återköpspris eller påtryckt värde, vilket är det belopp som emittenten ska betala till innehavaren på förfallodagen.

e)

En ursprunglig löptid, vilket är perioden från emissionsdatumet tills den slutliga, kontraktsenliga betalningen görs.

f)

En återstående löptid, vilket är perioden från referensdatumet tills den slutliga, kontraktsenliga betalningen görs.

g)

En kupongränta som emittenten ska betala till innehavaren av skuldebreven; kupongräntan kan vara fast under skuldebrevets löptid, eller variera med inflation, ränta eller tillgångspriser. Växlar och skuldebrev med nollkupong erbjuder ingen kupongränta.

h)

Kupongdatum då emittenten betalar kupongen till värdepappersinnehavarna.

i)

Emissionspris, återköpspris och kupongränta kan anges (eller fastställas) i nationell valuta eller i utländska valutor.

Skuldebrevens kreditbetyg, som är en bedömning av kreditvärdigheten i enskilda emissioner av skuldebrev. Kategorierna för kreditbetyg anges av erkända institut.

När det gäller kategori c kan förfallodagen sammanfalla med att ett skuldebrev omvandlas till en aktie. I detta sammanhang innebär konvertibler att innehavaren kan utväxla skuldebrevet mot emittentens primära kapital. Med utbytbar menas att innehavaren kan utväxla skuldebrevet mot aktier i ett annat företag än emittentens. Värdepapper med obegränsad löptid, som inte har någon angiven förfallodag, klassificeras som skuldebrev.

1a.

Kortfristiga skuldebrev (F.31)

Skuldebrev vars ursprungliga löptid är ett år eller mindre och skuldebrev som återbetalas på begäran av långivaren.

1b.

Långfristiga skuldebrev (F.32)

Skuldebrev vars ursprungliga löptid är längre än ett år eller som saknar fastställd löptid.

2.

Ägarandelar (F.51)

Ägarandelar är en finansiell tillgång som är en fordran på resterande värde i ett företag efter det att samtliga fordringar har betalats. Äganderätt till ägarandelar i juridiska personer tar sig ofta uttryck i form av aktier, depåbevis, vinstandelar eller liknande handlingar.

Ägarandelar delas upp i följande kategorier – noterade aktier (F.511), onoterade aktier (F.512) och andra ägarandelar (F.519).

2a.

Noterade aktier (F.511)

Noterade aktier är aktierelaterade värdepapper som är börsnoterade. En sådan börs kan vara en erkänd aktiebörs eller någon annan form av andrahandsmarknad. Noterade aktier kallas även marknadsaktier. Förekomsten av kurser på aktier som är noterade på en börs innebär att aktuella marknadspriser normalt är lätt tillgängliga.

3.

Aktier/andelar i investeringsfonder (F.52)

Andelar i investeringsfonder är andelar i en investeringsfond om fonden har en bolagsstruktur. På engelska kallas de ’shares’, och ’units’ om fonden är en stiftelse. Investeringsfonder är företag för kollektiva investeringar genom vilka placerare samlar medel för investeringar i finansiella och/eller icke-finansiella tillgångar.

Andelar i investeringsfonder delas in i aktier/andelar i penningmarknadsfonder (F.521) och aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (F.522).”

2.

Tabellen i del 2 ska ersättas med följande:

”Sektor

Definition

1.

Icke-finansiella bolag (S.11)

Sektorn icke-finansiella bolag (S.11) består av institutionella enheter som är självständiga juridiska enheter, som är marknadsproducenter och vars primära verksamhet är att producera varor och icke-finansiella tjänster. Sektorn icke-finansiella bolag omfattar också icke-finansiella kvasibolag.

2.

Centralbanken (S.121)

Delsektorn centralbanken (S.121) består av alla finansiella bolag och kvasibolag vars främsta funktion är att ge ut sedlar och mynt, att vidmakthålla det interna och externa värdet hos valutan och att förvalta alla eller delar av de internationella reserverna i ett land.

3.

Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122)

Delsektorn monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) omfattar alla finansiella bolag och kvasibolag – utom de som klassificeras i delsektorerna centralbanken och penningmarknadsfonder – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling och vars verksamhet går ut på att ta emot inlåning och/eller nära substitut för inlåning från institutionella enheter, dvs. inte enbart från monetära finansinstitut, och att för egen räkning ställa ut lån och/eller investera i värdepapper.

4.

Penningsmarknadsfonder (S.123)

Delsektorn penningmarknadsfonder (S.123) omfattar alla finansiella bolag och kvasibolag – utom de som klassificeras i delsektorerna centralbanken och kreditinstitut – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling. Deras verksamhet består i att emittera aktier/andelar i investeringsfonder som nära substitut för inlåning från institutionella enheter och att för egen räkning investera främst i aktier/andelar i penningmarknadsfonder, kortfristiga skuldebrev och/eller inlåning.

Penningmarknadsfonder omfattar investmentbolag, aktiefonder och andra företag för kollektiva investeringar vars aktier/andelar inte betraktas som nära substitut för inlåning.

5.

Investeringsfonder, utom penningsmarknadsfonder (S.124)

Delsektorn investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) består av alla företag för kollektiva investeringar – utom de som klassificeras i delsektorn penningmarknadsfonder – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling. Deras verksamhet består i att emittera andelar i investeringsfonder som inte är nära substitut för inlåning och att för egen räkning investera främst i andra finansiella tillgångar än kortfristiga finansiella tillgångar och i icke-finansiella tillgångar (vanligtvis fastigheter). Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder, omfattar investmentbolag, aktiefonder och andra företag för kollektiva investeringar vars aktier/andelar inte betraktas som nära substitut för inlåning.

6.

Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125)

Delsektorn övriga finansinstitut, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling genom att ådra sig skulder i andra former än sedlar, mynt och inlåning och andelar i investeringsfonder eller i förbindelse med försäkringssystem, pensionssystem och standardiserade garantisystem från institutionella enheter.

7.

Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut)

Värdepapperiseringsinstitut är företag som genomför värdepapperiseringstransaktioner. De värdepapperiseringsinstitut som uppfyller kriterierna för en institutionell enhet klassificeras i S.125, annars behandlas de som en integrerad del av moderbolaget.

8.

Finansiella servicebolag (S.126)

Delsektorn finansiella serviceföretag (S.126) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt verksamhet som är nära relaterad till finansiell förmedling men som inte själva är finansförmedlare.

9.

Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127)

I delsektorn koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) ingår alla finansiella bolag och kvasibolag som varken ägnar sig åt finansiell förmedling eller finansiell serviceverksamhet, om merparten av deras tillgångar eller skulder inte är föremål för transaktioner på öppna marknader.

10.

Försäkringsbolag (S.128)

Delsektorn försäkringsbolag (S.128) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av riskspridning, huvudsakligen i form av direkt försäkring eller återförsäkring.

11.

Pensionsinstitut (S.129)

Delsektorn pensionsinstitut (S.129) består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av spridning av sociala risker och de försäkrade personernas behov (social försäkring). Pensionsinstitut ger i sin egenskap av sociala försäkringssystem en inkomst efter pensionering och ofta förmåner vid dödsfall eller invaliditet.

12.

Offentlig förvaltning (S.13)

Sektorn offentlig förvaltning (S.13) omfattar institutionella enheter som är icke-marknadsproducenter och vars produktion är avsedd för individuell och kollektiv konsumtion och finansierad med obligatoriska betalningar av enheter som hör till andra sektorer, och institutionella enheter som främst ägnar sig åt omfördelning av inkomst och förmögenhet.

Sektorn offentlig förvaltning delas upp i fyra delsektorer: statlig förvaltning (S.1311), delstatlig förvaltning (S.1312), kommunal förvaltning (S.1313) och sociala trygghetsfonder (S.1314).

13.

Hushåll (S.14)

Hushållssektorn (S.14) består av individer eller grupper av individer, såväl i egenskap av konsumenter som företagare, som producerar varor samt icke-finansiella och finansiella tjänster för marknaden (marknadsproducenter), förutsatt att produktionen av varor och tjänster inte utförs av separata enheter som behandlas som kvasibolag. Här ingår också individer eller grupper av individer i egenskap av producenter av varor och icke-finansiella tjänster uteslutande för egen slutlig användning.

14.

Hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15)

Sektorn hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15) består av icke-vinstdrivande organisationer som är separata juridiska enheter, som betjänar hushåll och som är privata icke-marknadsproducenter. Deras huvudsakliga resurser är frivilliga bidrag kontant eller in natura från hushåll i deras egenskap av konsumenter, betalningar från offentliga sektorn och kapitalinkomst.”

3.

Del 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Följande mening ska läggas till punkt 2:

”Finansiella transaktioner inkluderar skuldavskrivning genom ömsesidig överenskommelse mellan gäldenär och borgenär (avskrivning eller efterskänkande av skuld).”

b)

Den första strecksatsen i punkt 4 ska ersättas med följande:

”—

Prisomvärderingar omfattar de förändringar av posternas värde i slutet av perioden som uppstår under referensperioden till följd av förändringar i referensvärdet till vilket de noterats, dvs. vinster eller förluster på innehav. De inkluderar även förändringar i finansiella fordringar till följd av nedskrivningar som avspeglar det faktiska marknadsvärdet av omsättningsbara finansiella fordringar.”

c)

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5.

Andra volymförändringar hänför sig till volymförändringar i tillgångar som kan uppstå på investerarsidan till följd av någon av följande orsaker: a) populationens förändrade statistiktäckning (t.ex. omklassificering eller omstrukturering av institutionella enheter (*)), b) omklassificering av tillgångar, c) rapporteringsfel som har korrigerats i uppgifter som endast har lämnats under en begränsad tidsperiod, d) avskrivning eller nedskrivning av osäkra fordringar i form av värdepapper hos långivare eller e) investerarens förändrade hemvist.

(*)  Exempelvis överflyttas, i samband med fusioner och förvärv, finansiella tillgångar och skulder som fanns mellan det övertagna bolaget och tredje parter till det övertagande bolaget.”"

BESLUT

7.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 116/20

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2015/731

av den 6 maj 2015

om fastställande av den tidpunkt när informationssystemet för viseringar (VIS) ska tas i drift i den sjuttonde och artonde regionen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (1), särskilt artikel 48.3, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens genomförandebeslut 2013/493/EU (2) anges att den sjuttonde regionen där insamling och överföring av uppgifter till informationssystemet för viseringar (VIS) bör inledas för alla viseringsansökningar omfattar Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina, och att den artonde regionen där insamling och överföring av viseringsuppgifter till VIS bör inledas för alla viseringsansökningar omfattar Ryssland.

(2)

Medlemsstaterna har meddelat kommissionen att de har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärderna för att samla in och överföra de uppgifter som avses i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 767/2008 till VIS för alla ansökningar i dessa regioner, inbegripet åtgärder för insamling och/eller överföring för en annan medlemsstats räkning.

(3)

Eftersom det villkor som fastställts i den första meningen i artikel 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008 således är uppfyllt, måste den tidpunkt när VIS ska tas i drift i den sjuttonde och den artonde regionen fastställas.

(4)

Eftersom förordning (EG) nr 767/2008 bygger på Schengenregelverket har Danmark i enlighet med artikel 5 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, beslutat att genomföra förordning (EG) nr 767/2008 i sin nationella lagstiftning. Danmark är därför enligt internationell rätt skyldigt att genomföra detta beslut.

(5)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Detta beslut är därför inte bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(6)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Detta beslut är därför inte bindande för eller tillämpligt på Irland.

(7)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (5) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG (6).

(8)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (7) som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (8).

(9)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet som undertecknats av Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (9) som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EG (10).

(10)

Detta beslut utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt och artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.

(11)

Mot bakgrund av behovet att fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i drift i den sjuttonde och artonde regionen till en dag i den närmaste framtiden bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Informationssystemet för viseringar ska tas i drift i den sjuttonde regionen som fastställts i beslut 2013/493/EU den 23 juni 2015 och i den artonde regionen som fastställts i beslut 2013/493/EU den 14 september 2015.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 3

Detta beslut ska tillämpas i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 6 maj 2015.

På kommissionens vägnar

Dimitris AVRAMOPOULOS

Ledamot av kommissionen

(1)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

(2)  Kommissionens genomförandebeslut 2013/493/EU av den 30 september 2013 om fastställande av den tredje och sista gruppen regioner där driften av informationssystemet för viseringar (VIS) ska inledas (EUT L 268, 10.10.2013, s. 13).

(3)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(4)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(6)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(7)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(8)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(9)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(10)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

RIKTLINJER

7.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 116/22

EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2015/732

av den 16 april 2015

om ändring av riktlinje (EU) 2015/510 om genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska ramverk (ECB/2014/60) (ECB/2015/20)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA RIKTLINJE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 127.2 första strecksatsen,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 3.1 första strecksatsen, artiklarna 9.2, 12.1, 14.3, 18.2 och artikel 20 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

För att genomföra en gemensam penningpolitik krävs det en definition av de instrument och förfaranden som ska användas av Eurosystemet, som består av Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta (nedan kallade de nationella centralbankerna), så att politiken kan tillämpas på ett enhetligt sätt i de medlemsstater som har euron som valuta.

(2)

Enligt artikel 12.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan), ska ECB utforma unionens gemensamma monetära politik och anta de riktlinjer som behövs för att genomföra denna. I enlighet med artikel 14.3 i ECBS-stadgan ska de nationella centralbankerna handla i överensstämmelse med dessa riktlinjer. Denna riktlinje riktar sig därför till Eurosystemet. De regler som framgår av denna riktlinje ska genomföras av de nationella centralbankerna med hjälp av avtal eller föreskrifter. Motparter måste uppfylla de regler som de nationella centralbankernas genomför med hjälp av avtal eller föreskrifter.

(3)

Enligt artikel 18.1 i ECBS-stadgan får Eurosystemet verka för de finansiella marknaderna genom att köpa och sälja fordringar och lätt omsättningsbara värdepapper med leverans (omgående eller på termin) eller enligt återköpsavtal och genom att ge och ta upp lån i sådana fordringar och värdepapper, såväl i euro som i andra valutor, samt genom transaktioner med ädelmetaller. Enligt artikel 18.1 andra strecksatsen får Eurosystemet utföra lånetransaktioner med kreditinstitut och andra marknadsaktörer.

(4)

För att skydda Eurosystemet från motpartsrisken förskriver artikel 18.1 andra strecksatsen i ECBS-stadgan att Eurosystemet, när det utför lånetransaktioner med kreditinstitut och andra marknadsaktörer, endast ska bevilja lån mot tillfredsställande säkerheter.

(5)

För att garantera likabehandling av motparter, och för att öka den operativa effektiviteten och transparensen, måste tillgångarna uppfylla vissa gemensamma kriterier i alla medlemsstater som har euron som valuta för att vara godtagbara som säkerhet vid Eurosystemets kreditoperationer.

(6)

Eurosystemet har utvecklat ett gemensamt ramverk för tillgångar som godtas som säkerhet så att Eurosystemets alla kredittransaktioner utförs på ett harmoniserat sätt när denna riktlinje genomförs i de medlemsstater som har euron som valuta.

(7)

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60) (1) bör ändras för att spegla ändringar i Eurosystemets ramverk för ställande av säkerheter avseende godkända kupongstrukturer för omsättbara tillgångar.

(8)

Riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60) bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 63 i riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60) ska ersättas med följande:

”Artikel 63

Godkända kupongstrukturer för omsättbara tillgångar

1.   För att vara godtagbara, måste skuldinstrument fram till en slutlig inlösen ha någon av följande kupongstrukturer:

a)

fast kupong, nollkupong eller kupong med räntetrappa med förutbestämda kupongbetalningar och förutbestämt kupongvärde som ej får resultera i ett negativt kassaflöde, eller

b)

en kupong med rörlig ränta får ej resultera i ett negativt kassaflöde och har följande struktur: kupongränta = (referensränta * l) ± x, med f ≤ kupongränta ≤ c, där:

i)

referensräntan är endast en av följande vid en viss tidpunkt:

—

en europenningmarknadsränta, t.ex. Euribor, Libor eller liknande index,

—

en konstant swappränta till förfallodagen, t.ex. CMS, EIISDA, Eusa,

—

avkastningen på en av euroområdets statsobligationer eller ett index för flera av euroområdets statsobligationer som har en löptid på högst ett år,

—

ett inflationsindex för euroområdet, och

ii)

om f (golv), c (tak), l (hävstångsfaktor/faktor för minskad hävstång) och x (marginal) finns angivna, är dessa tal antingen förutbestämda vid emissionen, eller kan endast förändras över tid enligt en vid emissionen fastställd plan, där f och c överstiger eller är lika med noll och l överstiger noll under tillgångens hela löptid. För rörliga kuponger med en referensränta för inflationsindex ska l vara lika med ett.

2.   Kupongstrukturer som inte uppfyller kraven enligt punkt 1 godtas inte, detta inkluderar fall där endast vissa delar av avkastningen (t.ex. en överkurs) inte uppfyller kraven.

3.   När man inom ramen för denna artikel bedömer huruvida en kupong är fast med räntetrappa eller rörlig med räntetrappa ska bedömningen göras utifrån tillgångens hela löptid med både ett framåtblickande och ett tillbakablickande perspektiv.

4.   För att godtas får en kupongstruktur inte ge emittenten några valmöjligheter, dvs. det får ej vara möjligt för emittenten att besluta om ändring av kupongstrukturen under tillgångens hela löptid, baserat på ett framåtblickande och ett tillbakablickande perspektiv.”

Artikel 2

Verkan och genomförande

1.   Denna riktlinje får verkan samma dag som den delges de nationella centralbankerna.

2.   De nationella centralbankerna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna riktlinje och tillämpa den från och med den 1 maj 2015. De ska senast den 24 april 2015 informera ECB om de texter och medel som avser dessa åtgärder.

Artikel 3

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till alla centralbanker i Eurosystemet.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 16 april 2015.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande

(1)  Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/510 av den 19 december 2014 om genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska ramverk (ECB/2014/60) (EUT L 91, 2.4.2015, s. 3).