6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/1

(1)

Behovet av att minska växthusgasutsläppen, i synnerhet utsläppen av koldioxid (CO2), att förbättra vägsäkerheten, att anpassa lagstiftningen till den tekniska utvecklingen och de nya marknadsbehoven samt att främja intermodala transporter, samtidigt som man förebygger en snedvridning av konkurrensen och skyddar väginfrastrukturen, måste framhållas.

(2)

Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att montera infällbara eller vikbara aerodynamiska anordningar baktill på fordon. Monteringen av sådana anordningar medför dock att de största tillåtna längderna enligt rådets direktiv 96/53/EG (3) överskrids. Ett undantag från de största tillåtna längderna är därför nödvändigt. Detta direktiv syftar till att möjliggöra att sådana anordningar installeras så snart som de nödvändiga ändringarna av de tekniska kraven för typgodkännande av aerodynamiska anordningar har införlivats eller tillämpas, samt efter att kommissionen antagit genomförandeakter som fastställer driftsbestämmelserna för användningen av sådana anordningar.

(3)

Om förarhytterna på motorfordon får bättre aerodynamiska egenskaper kan detta, eventuellt tillsammans med infällbara eller vikbara aerodynamiska anordningar som monteras baktill på fordonen, leda till att fordonensenergiprestanda förbättras avsevärt. Med de nuvarande största tillåtna längder som fastställs i direktiv 96/53/EG är en sådan förbättring dock inte möjlig utan att man minskar fordonens lastkapacitet och äventyrar den ekonomiska jämvikten i vägtransportbranschen. Även av det skälet är ett undantag från de största tillåtna längderna nödvändigt. Det undantaget bör inte medföra ökad lastkapacitet för dessa fordon.

(4)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (4) ska aerodynamiska anordningar som överskrider en längd av 500 mm och motorfordon försedda med förarhytter som förbättrar deras aerodynamiska prestanda typgodkännas innan de släpps ut på marknaden, när sådana fordon överskrider de gränsvärden som anges i direktiv 96/53/EG.

(5)

En ny utformning av fordonens förarhytter skulle bidra till ökad trafiksäkerhet genom att man minskar döda vinklar i förarnas synfält, inbegripet under vindrutan, och borde bidra till att rädda livet på många oskyddade trafikanter, såsom fotgängare och cyklister. En ny utformning av förarhytterna gör dessutom att man kan bygga in strukturer som absorberar energin vid en kollision. Dessutom bör den potentiella vinsten när det gäller förarhyttens volym också förbättra förarens säkerhet och komfort. När bättre säkerhetskrav för längre förarhytter har tagits fram kan man överväga om de bör tillämpas på fordon vars förarhytter inte har förlängts.

(6)

Alternativa framdrivningssystem, exempelvis hybridframdrivningssystem, är sådana system som hämtar energi till den mekaniska framdrivningen från förbrukningsbart bränsle och/eller ett batteri eller en annan anordning för lagring av elektrisk eller mekanisk kraft. Användningen av dem för tunga fordon eller bussar kan öka vikten, men innebär mindre föroreningar. Denna extra vikt bör inte räknas som en del av fordonets nyttolast, eftersom detta skulle bestraffa vägtransportbranschen ur ekonomisk synvinkel. Den extra vikten bör dock inte heller medföra att fordonets lastkapacitet ökas.

(7)

Framtida fordon som drivs med alternativa bränslen (med tyngre framdrivningssystem än fordon som drivs med konventionella bränslen) kan också tillåtas extra vikt. Sådana alternativa bränslen kan därför också tas med i den förteckning över alternativa bränslen som föreskrivs i det här direktivet, om användningen av dem kräver att extra vikt tillåts.

(8)

Detta direktiv medger undantag från de högsta tillåtna vikter och största dimensioner för fordon och fordonskombinationer som anges i direktiv 96/53/EG. Medlemsstaterna bör dock, av skäl som rör trafiksäkerhet eller infrastrukturegenskaper, kunna begränsa framförandet av vissa fordon på särskilda delar av sina vägnät.

(9)

Inom området containerisering används allt oftare containrar på 45 fot. Sådana containrar transporteras med alla transportmedel. Delsträckorna inom ramen för intermodala transporter kan i nuläget emellertid endast användas om både medlemsstaterna och transportörerna följer tungrodda administrativa förfaranden eller om dessa containrar har patenterade avfasade hörn, vilket innebär alltför höga kostnader. En förlängning på 15 cm av den tillåtna längden för fordon som transporterar sådana containrar kan befria transportörerna från dessa administrativa förfaranden och underlätta intermodala transporter, utan risk eller nackdel för väginfrastrukturen eller andra vägtrafikanter. Definitionen av intermodala transporter i detta direktiv föregriper inte en översyn av rådets direktiv 92/106/EEG (5).

(10)

För att ytterligare främja intermodala transporter och ta hänsyn till tomvikten för containrar eller växelflak med en längd på upp till 45 fot bör trafik med treaxlade motorfordon med två- eller treaxlad påhängsvagn tillåtas med en sammantagen godkänd vikt på 44 ton. Tvåaxlade motorfordon med treaxlade påhängsvagnar som transporterar containrar eller växelflak med en längd på upp till 45 fot bör tillåtas inom intermodala transporter med en sammantagen godkänd vikt på 42 ton.

(11)

Sedan direktiv 96/53/EG antogs har den genomsnittliga vikten på busspassagerarna och deras bagage ökat kraftigt. Mot bakgrund av de viktbegränsningar som införts genom det direktivet har detta lett till att antalet passagerare som transporteras gradvis minskat. Dessutom medför den utrustning som behövs för att uppfylla de nuvarande tekniska kraven, som Euro VI, att vikten på de fordon som transporterar dem ökar. Behovet av att främja kollektivtrafiken på bekostnad av den privata trafiken, så att man kan öka energieffektiviteten, innebär att det tidigare antalet passagerare per buss måste återinföras, dock med beaktande av deras ökade kropps- ochbagagevikt. Detta kan ske genom en ökning av den tillåtna vikten för bussar med två axlar, dock inom de begränsningar som säkerställer att väginfrastrukturen inte skadas som ett resultat av snabbare slitage.

(12)

Överträdelser i samband med överlastade fordon bör hanteras på lämpligt sätt av medlemsstaterna i syfte att undvika snedvridningar av konkurrensen och att säkerställa trafiksäkerheten.

(13)

För att säkerställa att konkurrensen mellan operatörer inte snedvrids och för att göra det lättare att upptäcka överträdelser, bör medlemsstaterna senast den 27 maj 2021 vidta särskilda åtgärder för att identifiera fordon eller fordonskombinationer i trafik som misstänks ha överskridit de relevanta viktbegränsningarna och som därför bör kontrolleras. Sådan identifiering kan utföras genom vägningsanordningar inbyggda i väginfrastrukturen eller genom mätare ombord på fordonen som fjärrkommunicerar uppgifter till de berörda myndigheterna. Uppgifter från sådana mätare bör göras tillgängliga även för föraren. Varje medlemsstat bör årligen utföra ett lämpligt antal kontroller av fordonsvikt. Antalet sådana kontroller bör stå i proportion till det totala antal fordon som årligen kontrolleras i den berörda medlemsstaten.

(14)

I syfte att säkerställa att detta direktiv följs bör medlemsstaterna fastställa regler för sanktioner vid överträdelser av detta direktiv och se till att de genomförs. Sanktionerna bör vara ändamålsenliga, icke-diskriminerande, proportionella och avskräckande.

(15)

För att göra kontroller av fordonens eller fordonskombinationernas vikt mer effektiva på internationell nivå, och för att främja ett smidigt utförande av dessa kontroller, är det viktigt att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utbyter information. Den kontaktpunkt som utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 (6) bör användas för ett sådant informationsutbyte.

(16)

Europaparlamentet och rådet bör informeras regelbundet om de vägtrafikkontroller som utförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Denna information från medlemsstaterna kommer att göra det möjligt för kommissionen att säkerställa att transportörerna följer de regler som föreskrivs i detta direktiv och att fastställa huruvida ytterligare tvångsåtgärder bör utformas.

(17)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (7).

(18)

Kommissionen bör inte anta genomförandeakter om driftskraven för användning av aerodynamiska anordningar eller närmare specifikationer för vägningsutrustning ombord på fordon om inte den kommitté som inrättats i enlighet med detta direktiv avger ett yttrande om det utkast till genomförandeakt som läggs fram av kommissionen.

(19)

I syfte att uppdatera förteckningen över alternativa bränslen i detta direktiv med beaktande av den senaste tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive samråd med medlemsstaternas experter, innan den antar de delegerade akterna. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(20)

Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21)

Direktiv 96/53/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1.1 a ska ersättas med följande:

(*)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).”"

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

Med avseende på tillämpningen av artikel 3 ska ledade fordon som tagits i bruk före den 1 januari 1991 och som inte uppfyller kraven i punkterna 1.6 och 4.4 i bilaga I, anses uppfylla dessa krav under förutsättning att deras sammanlagda längd inte överstiger 15,50 m.”

5.

Artiklarna 8, 8a och 9 ska utgå.

6.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 8b

1.   I syfte att förbättra deras energieffektivitet får fordon eller fordonskombinationer utrustade med aerodynamiska anordningar som uppfyller de krav som anges i punkterna 2 och 3 och som är förenliga med direktiv 2007/46/EG överstiga de största längder som anges i punkt 1.1 i bilaga I till det här direktivet, för att möjliggöra montering av sådana anordningar baktill på fordon eller fordonskombinationer. Fordon eller fordonskombinationer som är utrustade med sådana anordningar ska uppfylla kraven i punkt 1.5 i bilaga I till det här direktivet, och ett överskridande av största tillåtna längder får inte medföra en ökad lastlängd för dessa fordon eller fordonskombinationer.

2.   De aerodynamiska anordningar som avses i punkt 1 och som överskrider en längd av 500 mm ska innan de släpps ut på marknaden typgodkännas i enlighet med reglerna för typgodkännande inom ramen för direktiv 2007/46/EG.

Kommissionen ska senast den 27 maj 2017 bedöma behovet av att anta eller ändra tekniska krav för typgodkännande av aerodynamiska anordningar som anges i den ramen med beaktande av behovet av att sörja för trafiksäkerhet och säkerheten för intermodala transporter, framför allt

Kommissionen ska för detta ändamål vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att ändra relevanta regler för typgodkännande inom ramen för direktiv 2007/46/EG.

3.   De aerodynamiska anordningar som avses i punkt 1 ska uppfylla följande driftsvillkor:

4.   Kommissionen ska anta genomförandeakter med närmare bestämmelser för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av punkt 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10i.2.

5.   Punkt 1 ska tillämpas från och med datumet för införlivandet eller tillämpningen av de nödvändiga ändringar av instrumenten som avses i punkt 2 och efter antagandet av de genomförandeakter som avses i punkt 4, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 9a

1.   I syfte att förbättra energieffektiviteten, framför allt vad gäller förarhytters aerodynamiska prestanda, samt trafiksäkerheten, får fordon eller fordonskombinationer som uppfyller kraven i punkt 2 och som är förenliga med direktiv 2007/46/EG överskrida de största tillåtna längder som anges i punkt 1.1 i bilaga I till det här direktivet, under förutsättning att deras förarhytt ger bättre aerodynamisk prestanda, energieffektivitet och säkerhetsprestanda. Fordon eller fordonskombinationer utrustade med sådana förarhytter ska uppfylla kraven i punkt 1.5 i bilaga I till det här direktivet, och ett överskridande av de största tillåtna längderna får inte medföra ökad lastkapacitet för dessa fordon.

2.   Innan de släpps ut på marknaden ska de fordon som avses i punkt 1 godkännas i enlighet med reglerna för typgodkännande inom ramen för direktiv 2007/46/EG. Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen bedöma huruvida de tekniska krav för typgodkännande av fordon utrustade med sådana förarhytter som anges i den ramen behöver utvecklas, med beaktande av följande:

Kommissionen ska för detta ändamål vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att ändra relevanta regler för typgodkännande inom ramen för direktiv 2007/46/EG.

3.   Punkt 1 ska tillämpas från och med tre år efter dagen för införlivandet eller tillämpningen av de nödvändiga ändringar av de instrument som avses i punkt 2, beroende på vad som är lämpligt.”

7.

Artikel 10a ska utgå.

8.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 10b

Högsta tillåtna vikter för fordon som drivs med alternativa bränslen ska vara de som anges i punkterna 2.3.1, 2.3.2 och 2.4 i bilaga I.

Fordon som drivs med alternativa bränslen ska dessutom iaktta de gränsvärden för högsta tillåtna axeltryck som anges i punkt 3 i bilaga I.

Den extra vikt som krävs för fordon som drivs med alternativa bränslen ska fastställas på grundval av den dokumentation som tillverkaren tillhandahåller vid godkännandet av fordonet i fråga. Denna extra vikt ska anges i det officiella dokument som krävs enligt artikel 6.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10h för att med avseende på tillämpningen av detta direktiv uppdatera den förteckning över alternativa bränslen som avses i artikel 2, för vilka extra vikt krävs. Det är särskilt viktigt att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och genomför samråd med experter, inbegripet experter från medlemsstaterna, innan den antar dessa delegerade akter.

Artikel 10c

De största tillåtna längder som anges i punkt 1.1 i bilaga I, i förekommande fall med förbehåll för artikel 9a.1, och det längsta tillåtna avstånd som anges i punkt 1.6 i bilaga I får överskridas med 15 cm för fordon eller fordonskombinationer som transporterar containrar på 45 fot eller växelflak på 45 fot, med eller utan last, under förutsättning att vägtransporten av containern eller växelflaket i fråga utgör en del av en intermodal transport.

Artikel 10d

1.   Senast den 27 maj 2021 ska medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för att identifiera fordon eller fordonskombinationer som är i trafik och som misstänks ha överskridit högsta tillåtna vikt och som därför bör kontrolleras av deras behöriga myndigheter för att säkerställa att kraven i detta direktiv har uppfyllts. Dessa åtgärder får vidtas med hjälp av automatiska system som installeras i väginfrastrukturen eller med hjälp av ombordsystem för vägning som installerats i fordon i enlighet med punkt 4.

En medlemsstat får inte kräva installation av ombordsystem för vägning i fordon eller fordonskombinationer som är registrerade i en annan medlemsstat.

Utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten och nationell rätt ska automatiska system som används för fastställande av överträdelser av detta direktiv och för påförande av sanktioner vara certifierade. Om automatiska system används endast för identifieringsändamål behövs ingen certifiering.

2.   Varje medlemsstat ska varje kalenderår genomföra ett lämpligt antal kontroller av vikten på fordon eller fordonskombinationer i trafik, i proportion till det totala antalet fordon som inspekteras varje år på dess territorium.

3.   Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 (1) se till att deras behöriga myndigheter utbyter information om överträdelser och sanktioner som hänför sig till den här artikeln.

4.   De ombordsystem för vägning som avses i punkt 1 ska vara exakta och tillförlitliga samt vara fullständigt driftskompatibla och förenliga med alla fordonstyper.

5.   Senast den 27 maj 2016 ska kommissionen anta genomförandeakter med närmare bestämmelser för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av reglerna för driftskompatibilitet och förenlighet i punkt 4.

För att säkerställa driftskompatibilitet ska de detaljerade bestämmelserna möjliggöra att viktinformation från ett fordon i rörelse när som helst kan meddelas de behöriga myndigheterna och fordonets förare. Kommunikationen ska ske med det gränssnitt som anges i CEN DSRC-standarderna EN 12253, EN 12795, EN 12834, EN 13372 och ISO 14906. Dessutom ska kommunikationen säkerställa att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan kommunicera och utbyta information med fordon och fordonskombinationer på samma sätt oavsett vilken medlemsstat de har registrerats i och om de är utrustade med ombordsystem för vägning.

För att säkerställa driftskompatibilitet med alla fordonstyper ska motorfordonens ombordsystem kunna ta emot och behandla alla uppgifter som kommer från alla typer av släpvagnar eller påhängsvagnar som är kopplade till motorfordonet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10i.2.

Artikel 10e

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner som är tillämpliga vid överträdelser av detta direktiv och vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att de genomförs. Dessa sanktioner ska vara ändamålsenliga, icke-diskriminerande, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska meddela dessa regler till kommissionen.

Artikel 10f

1.   Vid transport av containrar och växelflak ska medlemsstaterna fastställa regler med krav på att

2.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om ansvar för både avsändaren och transportören beroende på vad som är lämpligt i fall när den information som avses i punkt 1 saknas eller är felaktig och fordonet eller fordonskombinationen har överlastats.

Artikel 10g

Vartannat år och senast den 30 september det år som följer på utgången av den ifrågavarande tvåårsperioden, ska medlemsstaterna översända nödvändig information till kommissionen om

Denna information kan ingå i den information som överlämnas enligt artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 (2).

Kommissionen ska analysera den information som mottagits enligt denna artikel och ska inkludera denna analys i den rapport som ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet enligt förordning (EG) nr 561/2006.

Artikel 10h

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10b ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 26 maj 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 10b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att göra några invändningar. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 10i

1.   Kommissionen ska biträdas av den vägtransportkommitté som avses i artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 (3). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 10j

Senast den 8 maj 2020 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet vid behov lägga fram en rapport om genomförandet av de ändringar av detta direktiv som införs genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719 (5), och därvid beakta särskilda särdrag hos vissa marknadssegment. På grundval av denna rapport ska kommissionen vid behov utarbeta ett lagstiftningsförslag som i vederbörlig ordning ska åtföljas av en konsekvensbedömning. Rapporten ska göras tillgänglig minst sex månader innan något lagstiftningsförslag läggs fram.

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

9.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/11

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG (4) antogs i syfte att förebygga eller minska den inverkan som förpackningar och förpackningsavfall har på miljön. Även om plastbärkassar utgör förpackningar i den mening som avses i det direktivet, innehåller det inte specifika bestämmelser om förbrukningen av sådana kassar.

(2)

Den nuvarande förbrukningsnivån för plastbärkassar leder till stor nedskräpning och ett ineffektivt utnyttjande av resurser, vilket förväntas öka om inga åtgärder vidtas. Nedskräpning med plastbärkassar leder till förorening av miljön och förvärrar det utbredda problemet med avfall i vattenförekomster, vilket hotar de akvatiska ekosystemen världen över.

(3)

Dessutom har anhopningen av plastbärkassar i miljön en tydligt negativ inverkan på vissa näringsverksamheter.

(4)

Plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer (nedan kallade tunna plastbärkassar), som utgör den största delen av det totala antalet plastbärkassar som förbrukas inom unionen, återanvänds mindre ofta än tjockare plastbärkassar. Tunna plastbärkassar blir därför avfall snabbare och orsakar på grund av sin låga vikt mer nedskräpning.

(5)

Materialåtervinningsgraden för tunna plastbärkassar ligger för närvarande på mycket låga nivåer och kommer på grund av en rad praktiska och ekonomiska svårigheter sannolikt inte att nå några högre nivåer under den närmaste framtiden.

(6)

Enligt avfallshierarkin kommer förebyggande först. Plastbärkassar tjänar fler syften och förbrukningen av sådana kommer att fortsätta i framtiden. För att säkerställa att de plastbärkassar som behövs inte hamnar som avfall i miljön bör lämpliga åtgärder genomföras och konsumenterna informeras om korrekt avfallsbehandling.

(7)

Förbrukningen av plastbärkassar varierar avsevärt inom unionen beroende på skillnader i konsumtionsmönster, miljömedvetenhet och hur effektiva politiska åtgärder medlemsstaterna vidtar. Vissa medlemsstater har lyckats få ner förbrukningen av plastbärkassar avsevärt och genomsnittsförbrukningen i de sju medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten uppgår till endast 20 % av unionens genomsnittsförbrukning.

(8)

Tillgången på uppgifter om nuvarande förbrukningsnivåer för tunna plastbärkassar och dessa uppgifters riktighet varierar mellan medlemsstaterna. Korrekta och jämförbara uppgifter om förbrukningen är avgörande för att bedöma minskningsåtgärdernas effektivitet och säkerställa enhetliga villkor för genomförandet. En gemensam metod bör därför utvecklas för att beräkna den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar per person i syfte att övervaka framstegen i fråga om att minska förbrukningen av sådana kassar.

(9)

Det har också visat sig att information till konsumenter spelar en avgörande roll för uppnåendet av mål om att minska förbrukningen av plastbärkassar. Därför är det nödvändigt att institutionerna medverkar till att öka kunskapen om plastbärkassars miljöpåverkan i syfte att korrigera den rådande uppfattningen att plast är ett ofarligt och billigt material.

(10)

För att främja varaktiga minskningar av genomsnittsförbrukningen av tunna plastbärkassar bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att avsevärt minska förbrukningen av tunna plastbärkassar i linje med de övergripande mål för unionens avfallspolitik och avfallshierarki som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (5). Sådana åtgärder bör ta hänsyn till nuvarande förbrukningsnivåer för plastbärkassar i enskilda medlemsstater eftersom högre nivåer kräver mer ambitiösa ansträngningar och ta hänsyn till minskningar som redan uppnåtts. För att övervaka framstegen när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar är det nödvändigt att de nationella myndigheterna lämnar uppgifter om förbrukningen av dem i enlighet med artikel 12 i direktiv 94/62/EG.

(11)

De åtgärder som medlemsstaterna ska vidta kan bestå av ekonomiska instrument såsom prissättning, skatter och avgifter som visat sig särskilt effektiva när det gäller att begränsa förbrukningen av plastbärkassar samt begränsningar i fråga om utsläppande på marknaden såsom förbud genom undantag från artikel 18 i direktiv 94/62/EG under förutsättning att begränsningarna är proportionella och icke-diskriminerande.

(12)

Dessa åtgärder kan variera beroende på de tunna plastbärkassarnas miljöpåverkan när de återvinns eller bortskaffas, deras lämplighet för materialåtervinning och kompostering, deras livslängd eller dessa kassars specifika användningsområde samt med hänsyn till eventuella negativa substitutionseffekter.

(13)

Medlemsstaterna får välja att undanta plastbärkassar med en tjocklek på mindre än 15 mikrometer (nedan kallade mycket tunna plastbärkassar) som tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt, när det krävs av hygienskäl eller när användningen av dem förhindrar matsvinn.

(14)

Medlemsstaterna får fritt använda inkomster som härrör från åtgärder som vidtas i enlighet med direktiv 94/62/EG för att uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar.

(15)

Program för ökad medvetenhet riktade till konsumenter i allmänhet och utbildningsinsatser till barn kan spela en viktig roll för att minska förbrukningen av plastbärkassar.

(16)

I den europeiska standarden EN 13432 Krav på förpackningar återvinningsbara genom kompostering och biologisk nedbrytning – Provningsschema och utvärderingskriterier för slutgiltigt godkännande av förpackningar fastställs vilka egenskaper ett material måste ha för att anses vara ”komposterbart”, nämligen att det kan materialåtervinnas genom en biologisk återvinningsprocess som utgörs av kompostering och anaerob nedbrytning. Kommissionen bör be Europeiska standardiseringskommittén ta fram en separat standard för förpackningar som kan hemkomposteras.

(17)

Det är viktigt att säkerställa unionsomfattande erkännande av märken eller märkning för biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar.

(18)

Vissa plastbärkassar betecknas av sina tillverkare som ”biologiskt nedbrytbara genom oxidation” eller ”nedbrytbara genom oxidation”. I sådana kassar har tillsatser tillförts konventionell plast. Till följd av förekomsten av dessa tillsatser fragmenteras plasten med tiden till små partiklar som stannar kvar i miljön. Det kan alltså vara vilseledande att beteckna sådana kassar som ”biologiskt nedbrytbara” eftersom de kanske inte utgör någon lösning på nedskräpningen, utan tvärtom kan öka föroreningarna. Kommissionen bör undersöka effekterna på miljön av användningen av plastkassar som är nedbrytbara genom oxidation och lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov innehållande förslag till åtgärder för att minska deras förbrukning eller minska eventuella skadeverkningar.

(19)

De åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att minska förbrukningen av plastbärkassar bör leda till en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar och bör inte leda till en ökning av den totala mängden förpackningar.

(20)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa, och de bör bidra till åtgärder mot nedskräpning av haven som vidtas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (6).

(21)

Direktiv 94/62/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 3 ska följande punkter läggas till:

”1a.    plast : en polymer i den mening som avses i artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (*) som kan ha tillförts tillsatser eller andra ämnen och som kan fungera som strukturell huvudbeståndsdel i bärkassar.

1b.    plastbärkassar : bärkassar, med eller utan handtag, av plast och som tillhandahålls konsumenter på försäljningsställen för varor och produkter.

1c.    tunna plastbärkassar : plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer.

1d.    mycket tunna plastbärkassar : plastbärkassar med en väggtjocklek under 15 mikrometer som behövs av hygienskäl eller som tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt, när detta förhindrar matsvinn.

1e.    plastbärkassar som är nedbrytbara genom oxidation : plastbärkassar av plastmaterial som innehåller tillsatsämnen som fungerar som katalysatorer för fragmentering av plast till mikrofragment.

(*)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).”"

2.

I artikel 4 ska följande punkter läggas till:

”1a.   Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att inom sitt territorium uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar.

Dessa åtgärder får bestå av nationella minskningsmål, bibehållande eller införande av ekonomiska instrument och begränsningar i fråga om utsläppande på marknaden genom undantag från artikel 18, under förutsättning att begränsningarna är proportionella och icke-diskriminerande.

Sådana åtgärder får variera på grundval av de tunna plastbärkassarnas miljöpåverkan när de återvinns eller bortskaffas, deras komposteringsegenskaper, livslängd eller specifika avsedda användningsområde.

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar ska omfatta antingen det ena av, eller båda, följande alternativ:

Från och med den 27 maj 2018 ska medlemsstaterna rapportera om den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar när de tillhandahåller uppgifter om förpackning och förpackningsavfall till kommissionen i enlighet med artikel 12.

Senast den 27 maj 2016 ska kommissionen anta en genomförandeakt om fastställande av metoden för beräkningen av den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar per person och om anpassning av de rapporteringsformat som antagits enligt artikel 12.3. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 21.2.

1b.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 får medlemsstaterna vidta åtgärder, t.ex. införa ekonomiska instrument och nationella minskningsmål, när det gäller plastbärkassar, oavsett deras väggtjocklek.

1c.   Kommissionen och medlemsstaterna ska, åtminstone under det första året efter den 27 november 2016, aktivt främja allmänna informations- och upplysningskampanjer om de negativa miljöeffekterna av överdriven förbrukning av tunna plastbärkassar.”

3.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 8a

Särskilda åtgärder för biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar

Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen anta en genomförandeakt som fastställer specifikationer för märken eller märkning för att säkerställa unionsomfattande erkännande av plastbärkassar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara och ge korrekt information till konsumenterna om dessa kassars komposteringsegenskaper. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 21.2.

Senast 18 månader efter antagandet av genomförandeakten ska medlemsstaterna se till att biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar är märkta i enlighet med de specifikationer som fastställts i den genomförandeakten.”

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 20a

Rapport om tunna plastbärkassar

1.   Senast den 27 november 2021 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av effektiviteten av åtgärderna i artikel 4.1a på unionsnivå för att bekämpa nedskräpning, förändra konsumentbeteenden och främja förebyggande av avfall. Om bedömningen visar att de antagna åtgärderna inte är effektiva ska kommissionen undersöka andra möjligheter att uppnå en minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar, inbegripet ett fastställande av realistiska och uppnåbara mål på unionsnivå och, om det är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag.

2.   Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en undersökning av effekterna på miljön av användningen av plastbärkassar som är nedbrytbara genom oxidation och i förekommande fall lägga fram ett lagstiftningsförslag.

3.   Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen bedöma livscykelpåverkan av olika möjligheter för att minska förbrukningen av mycket tunna plastbärkassar och i förekommande fall lägga fram ett lagstiftningsförslag.”

5.

I artikel 22.3a ska första stycket ersättas med följande:

”3a.   Under förutsättning att de mål som ställs upp i artiklarna 4 och 6 uppnås får medlemsstaterna införliva bestämmelserna i artiklarna 4.1a och 7 genom avtal mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska sektorerna.”

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/16

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Belgiens ansökan om registrering av namnet ”Vlaamse laurier” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Vlaamse laurier” registreras.

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/18

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Taurin godkändes utan tidsbegränsning som fodertillsats för alla djurarter i enlighet med direktiv 70/524/EEG. Detta ämne infördes därefter i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1831/2003 i registret över fodertillsatser som en befintlig produkt.

(3)

En ansökan om en ny utvärdering av taurin och preparat av taurin som fodertillsats för alla djurarter har lämnats in i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i samma förordning, och i enlighet med artikel 7 i den förordningen också en ansökan om godkännande av ett nytt användningsområde i dricksvatten. Sökanden begärde att tillsatsen skulle införas i kategorin ”näringstillsatser”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 22 maj 2012 (3) att syntetiskt taurin anses vara verkningsfullt för användning i kost för katter, hundar och köttätande fisk. Den tidigare användningen av kost som innehåller upp till 20 % foder av animaliskt ursprung ledde till slutsatsen att upp till 0,2 % taurin i helfoder tolereras av alla djurarter. Myndigheten rekommenderar att taurin inte längre bör godkännas för användning till fjäderfä, svin och idisslare. Myndigheten konstaterade att taurin under de föreslagna användningsvillkoren i foder och dricksvatten inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön.

(5)

Myndigheten konstaterade vidare att inga säkerhetsrisker skulle uppstå för användarna. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder och i vatten som lämnats in av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Slutsatserna för katter och hundar kan extrapoleras till arter av samma familj, dvs. Felidae och Canidae, eftersom de är fysiologiskt besläktade arter vad gäller mag- och tarmfunktionen.

(7)

Mustelidae tillhör ordningen Carnivora liksom Felidae och Canidae. Mustelidae är köttätande arter och många av dem obligata köttätare. De behöver taurin och dess prekursorer metionin eller cystein i kosten för att upprätthålla normala taurinkoncentrationer i kroppen. Traditionella källor för taurin är muskelvävnad, hjärna och inälvor. Eftersom värmebehandling och användning av alternativa proteinkällor, med låg halt av denna aminosyra, minskar tillgången till taurin och dess prekursorer i foder, har foder som innehåller taurin tidigare använts som fodertillsats för att säkerställa att taurinbehovet tillgodoses för Mustelidae.

(8)

Bedömningen av taurin visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Ämnet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(9)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver att ändringarna av villkoren för godkännandet tillämpas omedelbart, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/22

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

I enlighet med direktiv 70/524/EEG godkändes biotin utan tidsbegränsning som fodertillsats för alla djurarter. Produkten infördes därefter i registret över fodertillsatser som en befintlig produkt, i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i den förordningen har det lämnats in två ansökningar om en ny utvärdering av biotin och preparat av biotin för alla djurarter och, i enlighet med artikel 7 i samma förordning, om ett nytt användningsområde i dricksvatten. Sökandena begärde att dessa tillsatser skulle införas i kategorin ”näringstillsatser”. Till ansökningarna bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterar i sina yttranden av den 16 oktober 2012 och 17 oktober 2012 (3) att biotin under föreslagna villkor för användning i foder och dricksvatten inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Den konstaterade även att syntetiskt biotin anses vara en effektiv källa till biotin i foder och drog slutsatsen att det inte skulle uppstå några säkerhetsrisker för användarna. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatserna i foder och dricksvatten som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av biotin visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Ämnet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver att ändringarna av villkoren för godkännandet tillämpas omedelbart, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/25

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

I enlighet med direktiv 70/524/EEG godkändes vitamin A utan tidsbegränsning som fodertillsats för alla djurarter. Produkten infördes därefter i registret över fodertillsatser som en befintlig produkt, i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i den förordningen har det lämnats in en ansökan om en ny utvärdering av vitamin A i form av retinylacetat, retinylpalmitat och retinylpropionat och preparat av dem som fodertillsatser för alla djurarter och, i enlighet med artikel 7 i samma förordning, om ett nytt användningsområde i dricksvatten. Sökanden begärde att dessa tillsatser skulle införas i kategorin ”näringstillsatser”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 12 december 2012 (3) att retinylacetat, retinylpalmitat och retinylpropionat under föreslagna villkor för användning i foder inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön.

(5)

Myndigheten konstaterade även att retinylacetat, retinylpalmitat och retinylpropionat är effektiva källor till vitamin A och drog slutsatsen att det inte skulle uppstå några säkerhetsrisker för användarna. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatserna i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av retinylacetat, retinylpalmitat och retinylpropionat visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda, utom när det gäller dricksvatten. Ämnena bör därför godkännas för användning i foder i enlighet med bilagan till den här förordningen. Det bör fastställas högsta tillåtna halter för vitamin A oberoende av form. Vitamin A bör inte administreras direkt via dricksvatten, eftersom ytterligare en administreringsväg skulle öka risken för konsumenterna. Därför bör godkännandet för retinylacetat, retinylpalmitat och retinylpropionat som näringstillsatser i den funktionella gruppen ”vitaminer, provitaminer och kemiskt väldefinierade ämnen med likartad effekt” inte gälla för användning i vatten. Förbudet gäller inte om tillsatserna förekommer i en foderblandning som administreras via vatten.

(7)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver att ändringarna av villkoren för godkännandet tillämpas omedelbart, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/32

(1)

Stödet för privat lagring enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/360 (2) har haft en positiv inverkan på marknaden för griskött. En ytterligare stabilisering av priserna är att vänta.

(2)

Därför bör stöd för privat lagring av griskött inte längre beviljas och ett slutdatum bör fastställas för inlämning av ansökningar.

(3)

Av rättssäkerhetsskäl bör genomförandeförordning (EU) 2015/360 upphävas.

(4)

För att undvika spekulationer bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(5)

Kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/34

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/36

(1)

Europeiska centralbanken (ECB) fattar beslut om det totala årliga tillsynsavgiftsbelopp som ska tas ut genom att utfärda en avgiftsavi för varje kategori av enheter och grupper som står under tillsyn och offentliggöra denna information på sin webbplats senast den 30 april under den relevanta avgiftsperioden.

(2)

Avgiftsavin för den första avgiftsperioden, dvs. november till december 2014, utfärdas tillsammans med avgiftsavin för 2015 års avgiftsperiod. Det totala årliga tillsynsavgiftsbeloppet som tas ut under 2015 bör därför spegla de utgifter som ECB ådragit sig i samband med sina tillsynsuppgifter sedan november 2014.

(3)

Dessa utgifter består främst av kostnader som är direkt relaterade till ECB:s tillsynsuppgifter, t.ex. tillsynen över betydande enheter, övervakningen av tillsynen över mindre betydande enheter samt genomförandet av horisontella uppgifter och specialiserade tjänster. De inkluderar även kostnader som är indirekt relaterade till ECB:s tillsynsuppgifter, t.ex. tjänster som tillhandahålls av ECB:s supportområden, inklusive lokaler, HR-management samt IT-tjänster.

(4)

För beräkningen av de årliga tillsynsavgifter som betalas av varje enhet eller grupp som står under tillsyn delas totalkostnaden upp i två delar – betydande enheter och grupper samt mindre betydande enheter och grupper. Kostnaderna har delats upp på utifrån kostnadsfördelningen mellan de relevanta funktioner som utför den direkta tillsynen över betydande enheter som står under tillsyn och den indirekta tillsynen över mindre betydande enheter som står under tillsyn.

(5)

De utgifter som ECB ådragit sig i samband med sina tillsynsuppgifter under den första avgiftsperioden och som finansieras via tillsynsavgifter ingår i ECB:s årsredovisning för 2014 (2).

(6)

De beräknade årliga utgifterna för avgiftsperioden 2015 har hämtats från ECB:s godkända budget och man har beaktat den förväntade utvecklingen av ECB:s årliga utgifter som var kända vid den tidpunkt då detta beslut togs fram.

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/39

1.

På sidan 49, bilaga I, ska det

2.

På sidan 50, bilaga I, ska det

3.

På sidan 64, bilaga II, ska det

4.

På sidan 69, bilaga II, ska det

5.

På sidan 69, bilaga II, ska det

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/40

1.

På sidan 27, bilaga I, ska det

2.

På sidan 27, bilaga I, ska det

3.

På sidan 27, bilaga I, ska det

4.

På sidan 27, bilaga I, ska det

5.

På sidan 27, bilaga I, ska det

6.

På sidan 27, bilaga I, ska det

7.

På sidan 27, bilaga I, ska det

8.

På sidan 27, bilaga I, ska det

9.

På sidan 27, bilaga I, ska det

10.

På sidan 28, bilaga I, ska det

11.

På sidan 28, bilaga I, ska det

12.

På sidan 28, bilaga I, ska det

13.

På sidan 28, bilaga I, ska det

14.

På sidan 29, bilaga II, ska det

15.

På sidan 29, bilaga II, ska det

16.

På sidan 29, bilaga II, ska det

17.

På sidan 29, bilaga II, ska det

18.

På sidan 30, bilaga II, ska det

19.

På sidan 30, bilaga II, ska det

20.

På sidan 30, bilaga II, ska det

21.

På sidan 30, bilaga II, ska det

22.

På sidan 30, bilaga II, ska det

23.

På sidan 30. bilaga II, ska det

6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/43