25.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/1

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för deras användning.

(2)

I bilaga III till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer, livsmedelsaromer och näringsämnen samt villkoren för deras användning.

(3)

Dessa förteckningar får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 (2), antingen på kommissionens initiativ eller till följd av en ansökan.

(4)

Unionsförteckningen över livsmedelstillsatser utarbetades på grundval av de livsmedelstillsatser som enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/35/EG (3), 94/36/EG (4) och 95/2/EG (5) får användas i livsmedel och efter en översyn av om de uppfyller kraven i artiklarna 6, 7 och 8 i förordning (EG) nr 1333/2008. Livsmedelstillsatserna är uppförda i unionsförteckningen med utgångspunkt från de kategorier av livsmedel de får tillföras.

(5)

På grund av de svårigheter som uppstått under överföringen av livsmedelstillsatser till det nya kategoriseringssystemet i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 har vissa fel påvisats som bör rättas till och andra bestämmelser behöver förtydligas ytterligare.

(6)

I bilaga II anges inte de olika former av en livsmedelstillsats som får användas, sorbitoler (E 420) förekommer t.ex. i form av sorbitol (E 420 (i)) eller sorbitolsirap (E 420 (ii)) och natriumcitrater (E 331) i form avmononatriumcitrat (E 331 (i)), dinatriumcitrat (E 331 (ii)) och trinatriumcitrat (E 331 (iii)). Dessa former specificeras i kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 (6). Det bör förtydligas att dessa olika former av godkända livsmedelstillsatser får användas.

(7)

Kantaxantin (E 161 g) bör inte säljas direkt till konsumenterna. Del A avsnitt 2 punkt 5 i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras.

(8)

Konjak (E 425) bör inte användas vid framställning av torkade livsmedel som är avsedda att rehydreras direkt vid intag. I del C avsnitt 1 om grupp I i bilaga II bör därför fotnot 2 införas vid uppgifterna om E 425.

(9)

I livsmedelskategorierna 01.7.2 ”Mognadslagrad ost” och 01.7.6 ”Ostprodukter (utom produkter som omfattas av kategori 16)” bör det förtydligas att natamycin (E 235) endast får användas för ytbehandling av odelad ost och odelade ostprodukter.

(10)

Ordalydelsen i de fotnoter som hänvisar till maximihalter för aluminium från substratpigment av aluminium som infördes genom kommissionens förordning (EU) nr 380/2012 (7) bör vara konsekvent. Meningen ”Inga andra substratpigment av aluminium får användas” bör ingå i alla fotnoter som hänvisar till särskilda livsmedelstillsatser i följande kategorier: 01.7.3 ”Ätlig ostskorpa”, 01.7.5 ”Smältost”, 04.2.5.2 ”Sylt, gelé, marmelad och sötad kastanjepuré enligt direktiv 2001/113/EG”, 08.2 ”Köttberedningar enligt definitionen i förordning (EG) nr 853/2004”, 08.3.1 ”Icke värmebehandlade köttprodukter”, 08.3.2 ”Värmebehandlade köttprodukter”, 08.3.3 ”Naturtarm och ätliga överdrag och dekorationer till kött” samt 09.3 ”Fiskrom”.

(11)

I livsmedelskategori 02.1 ”Huvudsakligen vattenfria fetter och oljor (utom vattenfritt mjölkfett)” bör vissa tillsatser inte användas i jungfruoljor och olivoljor.

(12)

I livsmedelskategori 04.2.3 ”Frukt, bär och grönsaker på burk eller i glas” bör svaveldioxid – sulfiter (E 220–228) få användas i bearbetad svamp.

(13)

I livsmedelskategorierna 05.2 ”Andra konfektyrvaror inklusive mikrosötsaker för frisk andedräkt” och 05.4 ”Dekorationer, överdrag och fyllningar, utom frukt- och bärbaserade fyllningar som omfattas av kategori 4.2.4” bör maximihalten för neotam (E 961) som används som smakförstärkare i stärkelsebaserade konfektyrvaror fastställas till 3 mg/kg.

(14)

I livsmedelskategori 05.4 ”Dekorationer, överdrag och fyllningar, utom frukt- och bärbaserade fyllningar som omfattas av kategori 4.2.4” bör cyklaminsyra och dess Na- och Ca-salter (E 952) få användas i smaksatt grädde i sprejburk.

(15)

I livsmedelskategori 06.4.4 ”Potatisgnocchi” bör användningen av tillsatser i färska, kylda potatisgnocchi begränsas till ett begränsat antal tillsatser som tillhör grupp I.

(16)

I livsmedelskategori 07.2 ”Finare bageriprodukter” bör användningen av svaveldioxid – sulfiter (E 220–228) förtydligas.

(17)

I livsmedelskategori 08.2 ”Köttberedningar enligt definitionen i förordning (EG) nr 853/2004” bör posten kaliumacetater (E 261) rättas till. Denna rättelse gäller dock inte den svenska versionen.

(18)

I livsmedelskategori 08.3.1 ”Icke värmebehandlade köttprodukter” bör dubbletterna för isoaskorbinsyra (E 315) och natriumisoaskorbat (E 316) strykas.

(19)

I livsmedelskategorierna 08.2 ”Köttberedningar enligt definitionen i förordning (EG) nr 853/2004”, 08.3.1 ”Icke värmebehandlade köttprodukter”, 08.3.2 ”Värmebehandlade köttprodukter” och 08.3.4 ”Traditionella saltade köttprodukter som omfattas av särskilda bestämmelser avseende nitriter och nitrater” bör maximihalterna för nitriter (E 249–250) och/eller nitrater (E 251–252) förtydligas.

(20)

I livsmedelskategori 08.3.2 ”Värmebehandlade köttprodukter” bör gallater, TBHQ och BHA (E 310–320) få användas i torkat kött.

(21)

I livsmedelskategori 08.3.3 ”Naturtarm och ätliga överdrag och dekorationer till kött” bör numret på fotnot 80 rättas till 89.

(22)

I livsmedelskategori 08.3.4.2 ”Traditionella torrsaltade produkter” bör maximihalten för nitriter (E 249–250) återinföras för jamón curado, paleta curada, lomo embuchado och cecina och liknande produkter.

(23)

I livsmedelskategorierna 09.1.2 ”Obearbetade blöt- och kräftdjur” och 09.2 ”Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur” bör det förtydligas att de enheter som maximihalterna för svaveldioxid – sulfiter (E 220–228) beror på är uttryckta i kilogram (kg) och fotnoten för 4-hexylresorcinol (E 586) bör förtydligas och rättas till.

(24)

I livsmedelskategori 09.2 ”Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur” bör användningen av titandioxid (E 171) samt järnoxider och järnhydroxider (E 172) begränsas till rökt fisk.

(25)

I livsmedelskategori 09.2 ”Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur” bör det förtydligas att maximihalten för sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater (E 200–213) gäller för tillsatserna var för sig eller i kombination och för summan samt att halterna är uttryckta som fri syra.

(26)

I livsmedelskategori 10.2 ”Bearbetade ägg och äggprodukter” bör maximihalten för trietylcitrat (E 1505) endast gälla för torkad äggvita.

(27)

I livsmedelskategorierna 14.2.7.1 ”Aromatiserat vin” och 14.2.7.2 ”Aromatiserade vinbaserade drycker” bör användningen av färgämnen som tillhör grupperna II och III rättas till i enlighet med de användningar av färgämnen som var tillåtna enligt direktiv 94/36/EG.

(28)

I livsmedelskategori 17.1 ”Kosttillskott i fast form, inklusive kapslar, tabletter och liknande, dock inte i tuggbar form” bör numret på fotnot 79 ändras och införas i uppgifterna om livsmedelstillsatsen dimetylpolysiloxan (E 900).

(29)

I del 4 ”Livsmedelstillsatser, inbegripet bärare, i livsmedelsaromer” i bilaga III till förordning (EG) nr 1333/2008 bör maximihalten för gummi arabicum modifierat med oktenylbärnstenssyra (E 423) gälla för det slutliga livsmedlet. I del 6 ”Definition av grupper av livsmedelstillsatser för delarna 1–5” bör kalciumalginat (E 404) införas i tabell 7 ”Alginsyra – alginater”.

(30)

Enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska kommissionen begära ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) innan unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 uppdateras, utom i sådana fall där uppdateringen sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa. Eftersom unionsförteckningen ändras till att omfatta användningar av tillsatser som redan hade tillåtits enligt direktiven 94/35/EG, 94/36/EG och 95/2/EG, utgör detta en uppdatering som sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa. Det är därför inte nödvändigt att begära ett yttrande från myndigheten.

(31)

Bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras och rättas i enlighet med detta.

(32)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

25.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/15

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 1334/2008 fastställs en unionsförteckning över aromer och ursprungsmaterial som är godkända för användning i och på livsmedel samt villkoren för användning av dessa.

(2)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 872/2012 (3) antogs och infördes förteckningen över aromämnen i del A i bilaga I till förordning (EG) nr 1334/2008.

(3)

Förteckningen får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008, antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan från en medlemsstat eller en berörd part.

(4)

Unionsförteckningen över aromer och ursprungsmaterial innehåller ett antal ämnen för vilka Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ännu inte har slutfört en utvärdering eller för vilka den har begärt ytterligare vetenskapliga uppgifter för att utvärderingen ska kunna slutföras. För ett av dessa ämnen, N-etyl-(2E,6Z)-nonadienamid, har de ansvariga för aromämnets utsläppande på marknaden dragit tillbaka sin ansökning. Därför bör det aromämnet strykas från unionsförteckningen.

(5)

Del A i bilaga I till förordning (EG) nr 1334/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

I artikel 1 i kommissionens förordning (EU) nr 873/2012 (4) fastställs övergångsbestämmelser för livsmedel som innehåller aromämnen och som lagligen släppts ut på marknaden eller märkts före den 22 oktober 2014. Dessa övergångsbestämmelser är eventuellt inte tillräckliga för livsmedel som innehåller aromämnen som ska strykas från unionsförteckningen efter den 22 oktober 2014. Övergångsperioden bör därför förlängas ytterligare för livsmedel som innehåller N-etyl-(2E,6Z)-nonadienamid för att livsmedelsföretagare ska ha möjlighet att anpassa sig till de krav som införs genom denna förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

25.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/17

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för användningen.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 (3) fastställs specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008.

(3)

Dessa förteckningar får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008, antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan.

(4)

Den 9 september 2010 lämnades en ansökan om godkännande av användningen av L-leucin som bärare (hjälpmedel vid tablettillverkning) för bordssötningsmedel i tablettform in av Tyskland, där sådan användning var tillåten. Denna ansökan har delgivits medlemsstaterna i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(5)

L-Leucin har en teknisk funktion och det finns ett behov av att använda ämnet i bordssötningsmedel i tablettform. L-Leucin blandas med sötningsmedel till en homogen blandning som pressas till tabletter och ämnet förhindrar att tabletterna fastnar på pressarna.

(6)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) har bedömt säkerheten hos aminosyror och besläktade ämnen när de används som aromämnen och avgav ett yttrande den 29 november 2007 (4). Myndigheten konstaterade att människors exponering för aminosyror genom livsmedel är högre än den förväntade exponeringen i samband med användning som aromämnen och att nio av ämnena, inklusive L-leucin, inte medför någon säkerhetsrisk vid beräknat intag som aromämnen.

(7)

Ansökan visade att inte ens en hög konsumtion av sötningsmedel i tablettform skulle överstiga 4 % av det rekommenderade intaget av L-leucin.

(8)

Användning av L-leucin som bärare för bordssötningsmedel i tablettform enligt bilaga I till denna förordning bör därför tillåtas och livsmedelstillsatsen tilldelas E-numret E 641.

(9)

Specifikationerna för L-leucin bör införas i förordning (EU) nr 231/2012 när ämnet upptas i unionsförteckningarna i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 för första gången. Med tanke på detta bör hänsyn tas till renhetskriterierna för L-leucin i Europeiska farmakopén.

(10)

Förordningarna (EG) nr 1333/2008 och (EU) nr 231/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

25.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/21

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

25.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/23

(1)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 (2) innehåller bestämmelser om öppnande och förvaltning av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris, vilka delas upp efter ursprungsland och indelas i flera delperioder i enlighet med bilaga I till nämnda genomförandeförordning.

(2)

April är den andra delperioden för den kvot som avses i artikel 1.1 a i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011.

(3)

Det framgår av de anmälningar som har gjorts i enlighet med artikel 8 led a i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i den förordningen lämnats in under de tio första arbetsdagarna i april 2015 för kvoten med löpnummer 09.4130 avser en kvantitet som överstiger den tillgängliga kvantiteten. Det bör därför fastställas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas, genom att fastställa den tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna för den berörda kvoten.

(4)

Av de anmälningar som gjorts framgår också att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 lämnats in de tio första arbetsdagarna i april 2015 för kvoterna med löpnummer 09.4127–09.4128 och 09.4129 och avser en kvantitet som understiger den tillgängliga kvantiteten.

(5)

Den totala tillgängliga kvantiteten för nästa delperiod bör också fastställas för kvoterna med löpnummer 09.4127, 09.4128, 09.4129 och 09.4130 i enlighet med artikel 5 första stycket i genomförandeförordning (EG) nr 1273/2011.

(6)

För att säkra en effektiv förvaltning av förfarandet för utfärdande av importlicenser bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

25.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/26

(1)

Metoden för beräkning av utsläpp av växthusgaser från bränslen och annan energi av icke-biologiskt ursprung som ska fastställas i enlighet med artikel 7a.5 i direktiv 98/70/EG bör ge en tillräckligt noggrann bedömning för att kommissionen ska kunna kritiskt bedöma om leverantörerna uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 7a.2 i det direktivet. Beräkningsmetoden bör säkerställa noggrannhet med vederbörlig hänsyn till de tillhörande administrativa kravens komplexitet. Samtidigt bör man uppmuntra leverantörerna att minska växthusgasintensiteten för det bränsle de levererar. Man bör också noga överväga beräkningsmetodens påverkan på raffinaderier i unionen. Därför bör beräkningsmetoden baseras på genomsnittliga värden för växthusgasintensitet som representerar ett industriellt genomsnittsvärde som är typiskt för ett bestämt bränsle. Detta skulle ha fördelen att den administrativa bördan på leverantörer och medlemsstater minskas. Vid denna tidpunkt bör den föreslagna beräkningsmetoden inte kräva differentiering av växthusgasintensiteten för bränsle på grundval av råvaran, eftersom detta skulle påverka nuvarande investeringar i vissa raffinaderier i unionen.

(2)

Rapporteringskrav för leverantörer som är små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (2) bör minimeras så långt som möjligt inom ramen för artikel 7a.1 i direktiv 98/70/EG. På samma sätt bör importörer av bensin och diesel som raffinerats utanför unionen inte vara skyldiga att lämna detaljerad information om källorna till den råolja som används för att framställa dessa bränslen, eftersom denna information kanske inte finns tillgänglig eller kan vara svår att få fram.

(3)

För att ge incitament för ytterligare minskningar av växthusgasutsläpp bör besparingar som åberopas från utsläppsminskningar i ett tidigare led, t.ex. från fackling och ventilering av gaser, inbegripas vid beräkning av leverantörens utsläpp av växthusgaser under hela livscykeln. För att underlätta leverantörernas anspråk på utsläppsminskningar i ett tidigare led bör användning av olika utsläppssystem tillåtas för att beräkna och certifiera utsläppsminskningar. Endast minskningsprojekt i tidigare led som startar efter det datum för fastställandet av den lägsta standard för bränslen som avses i artikel 7a.5 b i direktiv 98/70/EG, dvs. den 1 januari 2011, bör vara berättigande.

(4)

Vägda genomsnittliga värden för växthusgaser, som representerar den råolja som förbrukas i unionen, är en enkel beräkningsmetod genom vilken leverantörerna kan fastställa mängden växthusgaser i bränslet de levererar.

(5)

Utsläppsminskningar i ett tidigare led bör beräknas och utvärderas i enlighet med principer och standarder som lyfts fram i internationella standarder, i synnerhet ISO 14064, ISO 14065 och ISO 14066.

(6)

Det är vidare lämpligt att underlätta genomförandet av medlemsstaternas lagstiftning avseende utsläppsminskningar i ett tidigare led, t.ex. från fackling och ventilering av gaser. Icke-lagstiftande vägledning om metoder för att kvantifiera, verifiera, validera, övervaka och rapportera sådana utsläppsminskningar i ett tidigare led (t. ex. minskning av fackling och ventilering av gaser vid produktionsanläggningar) bör i detta syfte utarbetas under överinseende av kommissionen före utgången av den införlivandeperiod som föreskrivs i artikel 7 i detta direktiv.

(7)

I artikel 7a.5b i direktiv 98/70/EG föreskrivs att en metod fastställs för att bestämma den lägsta standarden för bränslen baserad på växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln från fossila bränslen under 2010. Den lägsta standarden för bränslen bör baseras på mängden diesel, bensin, dieselbrännolja som inte är avsedda för fordon i vägtransport, motorgas (LPG) och komprimerad naturgas (CNG) som förbrukas med användning av uppgifter som officiellt rapporterats av medlemsstaterna till Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar 2010 (UNFCCC). Den lägsta standarden för bränslen bör inte vara den fossila motsvarigheten som används för att beräkna minskade växthusgasutsläpp från biodrivmedel, vilken bör förbli såsom den fastställs i bilaga IV till direktiv 98/70/EG.

(8)

Eftersom sammansättningen av den relevanta fossila bränsleblandningen bara ändras lite från år till år, kommer även den sammanlagda variationen av växthusgasintensiteten för de fossila bränslena att vara liten från år till år. Det är därför lämpligt att lägsta standarden för bränslen baseras på unionens genomsnittliga förbrukningsuppgifter för 2010 så som de av medlemsstaterna rapporterats till UNFCCC.

(9)

Den lägsta standarden för bränslen bör representera ett genomsnittligt värde för växthusgasintensiteten i ett tidigare led och bränslets intensitet hos ett raffinaderi med genomsnittlig komplexitet för fossila bränslen. Den lägsta standarden för bränslen bör därför beräknas med motsvarande genomsnittsvärde för bränslestandard. Den lägsta standarden för bränsle bör förbli oförändrad för perioden fram till 2020 för att skapa rättssäkerhet för leverantörer i fråga om deras skyldigheter att minska växthusgasintensiteten för de bränslen de levererar.

(10)

I artikel 7a.5 d i direktiv 98/70/EG föreskrivs också att en beräkningsmetod införs för att beräkna bidraget från eldrivna vägfordon i syfte att minska utsläpp av växthusgaser under hela livscykeln. I enlighet med den artikeln bör beräkningsmetoden vara förenlig med artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG (3). För att säkerställa denna förenlighet bör samma anpassningsfaktor användas för drivsystemseffektivitet.

(11)

Elektricitet som levereras för användning vid vägtransporter kan rapporteras av leverantörer i enlighet med artikel 7a.1 i direktiv 98/70/EG inom ramen för deras årliga rapporter till medlemsstaterna. För att begränsa de administrativa kostnaderna är det lämpligt att beräkningsmetoden grundas på en uppskattning snarare än en faktisk mätning av förbrukningen av elektricitet hos ett eldrivet vägfordon som ska rapporteras av leverantörerna.

(12)

Det är lämpligt att inkludera en detaljerad metod för att uppskatta mängden och växthusgasintensiteten för biodrivmedel i fall där bearbetningen av ett biodrivmedel och ett fossilt bränsle sker under samma process. Det behövs en särskild metod eftersom den resulterande mängden biodrivmedel inte går att mäta på samma sätt som vid hydrobehandling av vegetabiliska oljor med fossila bränslen. Enligt artikel 7d.1 i direktiv 98/70/EG föreskrivs att utsläpp av växthusgaser från biodrivmedel under hela livscykeln, i den mening som avses i artikel 7a och 7b.2 i det direktivet, ska beräknas med samma metod. Därför gäller certifiering av växthusgasutsläpp från erkända frivilliga system för tillämpningen av artikel 7a såsom för tillämpningen av artikel 7b.2 i direktiv 98/70/EG.

(13)

Leverantörernas rapporteringskrav enligt artikel 7a.1 i direktiv 98/70/EG bör kompletteras med ett harmoniserat format och harmoniserade definitioner av de uppgifter som ska rapporteras. En harmonisering av definitioner av uppgifter är nödvändig för en korrekt beräkning av växthusgasintensiteten kopplad till den enskilda leverantörens rapporteringsskyldigheter som utgör ett viktigt bidrag till den harmoniserade beräkningsmetoden i enlighet med artikel 7a.5 a i direktiv 98/70/EG. Dessa uppgifter omfattar identifiering av leverantören, mängden och typen av bränsle eller energi som släpps ut på marknaden.

(14)

Leverantörernas rapporteringskrav enligt artikel 7a.1 i direktiv 98/70/EG bör kompletteras med harmoniserade rapporteringskrav, ett rapporteringsformat och harmoniserade definitioner för medlemsstaternas rapportering till kommissionen om växthusgasprestanda för bränslen som förbrukas i unionen. Dessa rapporteringskrav gör det möjligt att uppdatera den fossila motsvarigheten som beskrivs i punkt 19 i del C i bilaga IV till direktiv 98/70/EG och punkt 19 i del C i bilaga V till direktiv 2009/28/EG, och de kommer att underlätta den rapportering som krävs i enlighet med artiklarna 8.3 och 9.2 i direktiv 98/70/EG samt uppdateringen av beräkningsmetoden till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen för att se till att den uppfyller sitt syfte. Dessa uppgifter bör omfatta mängden och typen av bränsle eller energi som släpps ut på marknaden, inköpsplatsen och ursprunget för bränsle eller energi som släpps ut på marknaden.

(15)

Medlemsstaterna bör tillåta leverantörer att rapportera uppgifter som samlas in i enlighet med en annan unions- eller nationell lagstiftning för att minska den administrativa bördan under förutsättning att rapporteringen sker i enlighet med kraven i bilaga IV och de definitioner som fastställs i bilagorna I och III.

(16)

För att underlätta rapportering från grupper av leverantörer i enlighet med artikel 7a.4 i direktiv 98/70/EG, medger artikel 7a.5 c att nödvändiga bestämmelser införs. Eftersom leverantörerna släpper ut olika bränslen med olika sammansättning på marknaden och troligtvis använder olika resurser för att uppfylla målen för minskade växthusgasutsläpp, bör rapporteringen underlättas för att undvika störningar i den fysiska transporten av bränslen. Det är därför nödvändigt att harmonisera definitionerna för identifikationen av leverantören, mängden och typen av bränsle eller energi som släpps ut på marknaden, inköpsplatsen och ursprung av bränsle eller energi som släpps ut på marknaden. För att undvika dubbelräkning vid gemensam rapportering i enlighet med artikel 7a.4 är det lämpligt att harmonisera genomförandet av beräknings- och rapporteringsmetoderna i medlemsstaterna, inbegripet rapportering till kommissionen, så att nödvändig information från en grupp leverantörer avser en specifik medlemsstat.

(17)

Enligt artikel 8.3 i direktiv 98/70/EG ska medlemsstater lämna in en årlig rapport om sina nationella uppgifter om bränslekvalitet för föregående kalenderår i överensstämmelse med formatet som fastställts i kommissionens beslut 2002/159/EG (4). För att täcka ändringar som införts i direktiv 98/70/EG genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG (5) och de efterföljande ytterligare rapporteringskraven för medlemsstaterna är det för effektivitetens och harmoniseringens skull nödvändigt att klargöra vilken information som bör rapporteras och att anta formatet för inlämning av uppgifter från leverantörer och medlemsstater.

(18)

Kommissionen lade fram ett förslag till åtgärder till den kommitté som inrättades genom direktiv 98/70/EG den 23 februari 2012. Kommittén kunde inte avge ett yttrande med den kvalificerade majoritet som krävs. Det är därför lämpligt att kommissionen lägger fram ett förslag till rådet i enlighet med artikel 5a.4 i rådets beslut 1999/468/EG (6).

a)

har en densitet enligt American Petroleum Institute (API) på 10 grader eller mindre när den placeras i en reservoarformation vid utvinningsplatsen enligt definitionen som föreskrivs i provningsmetoden för American Society for Testing and Materials (ASTM) (7) D287,

b)

har en årlig genomsnittsviskositet vid reservoartemperatur som är större än den som beräknas med ekvationen Viskositet (Centipoise) = 518,98e-0,038T, där T är temperaturen i celsius,

c)

omfattas av definitionen för oljesand under KN-nummer 2714 i den kombinerade nomenklaturen som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (8), och

d)

om mobilisering av råvaran åstadkoms genom gruvutvinning eller termiskt påskyndad gravitationsdränering där den termiska energin huvudsakligen härrör från källor som inte är själva råvarukällan.