7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/1

(1)

Den genomsnittliga vikt som används för beräkning av de specifika koldioxidutsläppen för varje ny personbil bör justeras vart tredje år för att ta hänsyn till förändringar i den genomsnittliga vikten för nya fordon som registrerats i unionen.

(2)

Det framgår av uppföljningen av vikten i körklart skick för nya personbilar som registrerats under kalenderåren 2011, 2012 och 2013 att den genomsnittliga vikten har ökat, varför det värde för M0 som anges i punkt 1 b i bilaga I till förordning (EG) nr 443/2009 bör justeras.

(3)

I samband med denna första justering bör det undantagsvis tas hänsyn till att de uppgifter som samlats in under åren 2011, 2012 och 2013 var av varierande kvalitet. Det nya värdet bör därför fastställas enbart på grundval av de viktvärden som de berörda tillverkarna har kunnat bekräfta, medan uppenbart felaktiga värden, dvs. sådana som är högre än 2 840 kg eller lägre än 500 kg, samt värden som hänför sig till fordon som inte omfattas av förordning (EG) nr 443/2009, bör uteslutas ur beräkningen. Det nya värdet är dessutom baserat på ett vägt genomsnitt som beaktar antalet nya registreringar under varje referensår.

(4)

Mot bakgrund av detta bör det M0-värde som tillämpas från och med den 1 januari 2016 höjas med 20,4 kg, dvs. från 1 372,0 kg till 1 392,4 kg.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/3

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1924/2006 är hälsopåståenden om livsmedel förbjudna, såvida de inte godkänts av kommissionen i enlighet med den förordningen och ingår i en förteckning över tillåtna påståenden.

(2)

I enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1924/2006 antogs kommissionens förordning (EU) nr 432/2012 (2), i vilken det fastställs en förteckning över andra tillåtna hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa.

(3)

I förordning (EG) nr 1924/2006 fastställs också att livsmedelsföretagare ska lämna ansökningar om godkännande av hälsopåståenden till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat. Den behöriga nationella myndigheten ska vidarebefordra giltiga ansökningar till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), nedan kallad myndigheten, för en vetenskaplig bedömning samt till kommissionen och medlemsstaterna för kännedom.

(4)

Kommissionen ska med beaktande av myndighetens yttrande fatta beslut om huruvida hälsopåståenden ska godkännas.

(5)

I syfte att främja innovation bör hälsopåståenden som bygger på nyligen framtagen vetenskaplig dokumentation eller som innehåller en begäran om skydd av immaterialrättsligt skyddade uppgifter genomgå ett påskyndat godkännandeförfarande.

(6)

Efter en ansökan från Aptonia, inlämnad enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om glykemiska kolhydrater och återställande av normal muskelfunktion (kontraktion) efter hård träning (fråga nr EFSA-Q-2013-00234) (3). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Glykemiska kolhydrater ökar musklernas glykogenpåfyllning efter hård träning”.

(7)

Den 25 oktober 2013 mottog kommissionen och medlemsstaterna det vetenskapliga yttrandet från myndigheten, som fann att man på grundval av de framlagda uppgifterna kunde fastställa ett orsakssamband mellan intag av glykemiska kolhydrater och den påstådda effekten. Ett hälsopåstående som återger denna slutsats bör därför anses uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1924/2006 och tas upp i den unionsförteckning över tillåtna påståenden som upprättats genom förordning (EU) nr 432/2012.

(8)

Ett av syftena med förordning (EG) nr 1924/2006 är att säkerställa att hälsopåståenden är sanningsenliga, tydliga, tillförlitliga och meningsfulla för konsumenterna och att formuleringen och presentationen av dem beaktas i detta avseende. När påståenden som sökanden använder har samma innebörd för konsumenterna som ett godkänt hälsopåstående, eftersom de visar på samma samband mellan en livsmedelskategori, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa, bör de därför omfattas av samma villkor för användning som påståendena i bilagan till den här förordningen.

(9)

I enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska registret över alla godkända näringspåståenden och hälsopåståenden uppdateras för att ta hänsyn till den här förordningen.

(10)

De synpunkter som sökanden och allmänheten lämnat till kommissionen enligt artikel 16.6 i förordning (EG) nr 1924/2006 har beaktats vid fastställandet av åtgärderna i den här förordningen.

(11)

Förordning (EU) nr 432/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

Samråd har skett med medlemsstaterna.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/6

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1924/2006 är hälsopåståenden om livsmedel förbjudna, såvida de inte godkänts av kommissionen i enlighet med den förordningen och ingår i en förteckning över tillåtna påståenden.

(2)

I förordning (EG) nr 1924/2006 fastställs också att livsmedelsföretagare ska lämna ansökningar om godkännande av hälsopåståenden till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat. Den behöriga nationella myndigheten ska vidarebefordra giltiga ansökningar till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), nedan kallad myndigheten, för en vetenskaplig bedömning samt till kommissionen och medlemsstaterna för kännedom.

(3)

Kommissionen ska med beaktande av myndighetens yttrande fatta beslut om huruvida hälsopåståenden ska godkännas. I vissa fall kan inte enbart den vetenskapliga riskbedömningen ge all den information som bör ligga till grund för ett beslut om riskhantering, och därför bör även andra berättigade faktorer som är relevanta för den aktuella frågan beaktas.

(4)

Efter en ansökan från Dextro Energy GmbH & Co. KG, inlämnad enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00266) (2). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Glukos omsätts i kroppens normala energiomsättning”.

(5)

Den 11 maj 2012 mottog kommissionen och medlemsstaterna det vetenskapliga yttrandet från myndigheten, som fann att man på grundval av de framlagda uppgifterna kunde fastställa ett orsakssamband mellan intag av glukos och bidrag till energiomsättningen. Målgruppen är den allmänna befolkningen.

(6)

Efter en ansökan från Dextro Energy GmbH & Co. KG, inlämnad enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00267) (3). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Glukos främjar normal fysisk aktivitet”.

(7)

Den 11 maj 2012 mottog kommissionen och medlemsstaterna det vetenskapliga yttrandet från myndigheten, som fann att ett påstående om glukos och bidrag till energiomsättningen redan hade fått en positiv bedömning och hänvisade till sitt yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00266).

(8)

Efter en ansökan från Dextro Energy GmbH & Co. KG, inlämnad enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00268) (4). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Glukos bidrar till normal energiomsättning”.

(9)

Den 11 maj 2012 mottog kommissionen och medlemsstaterna det vetenskapliga yttrandet från myndigheten, som fann att ett påstående om glukos och bidrag till energiomsättningen redan hade fått en positiv bedömning och hänvisade till sitt yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00266).

(10)

Efter en ansökan från Dextro Energy GmbH & Co. KG, inlämnad enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00269) (5). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Glukos bidrar till normal energiomsättning vid träning”.

(11)

Den 11 maj 2012 mottog kommissionen och medlemsstaterna det vetenskapliga yttrandet från myndigheten, som fann att ett påstående om glukos och bidrag till energiomsättningen redan hade fått en positiv bedömning och hänvisade till sitt yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00266).

(12)

Efter en ansökan från Dextro Energy GmbH & Co. KG, inlämnad enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00270) (6). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Glukos bidrar till normal muskelfunktion”.

(13)

Den 11 maj 2012 mottog kommissionen och medlemsstaterna det vetenskapliga yttrandet från myndigheten, som fann att ett påstående om glukos och bidrag till energiomsättningen redan hade fått en positiv bedömning och hänvisade till sitt yttrande om ett hälsopåstående om glukos och bidrag till energiomsättningen (fråga nr EFSA-Q-2012-00266).

(14)

Enligt artiklarna 6.1 och 13.1 i förordning (EG) nr 1924/2006 måste hälsopåståenden grundas på allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation. Det är också i överensstämmelse med bestämmelserna att inte godkänna hälsopåståenden som inte uppfyller andra allmänna eller särskilda krav i förordning (EG) nr 1924/2006, även om myndigheten lämnat en positiv vetenskaplig bedömning. Hälsopåståenden som inte är förenliga med allmänt vedertagna närings- och hälsoprinciper bör inte göras. Myndigheten konstaterade att ett orsakssamband hade fastställts mellan intag av glukos och bidrag till energiomsättningen. Om ett sådant hälsopåstående används skulle det dock sända ett motstridigt och förvirrande budskap till konsumenterna, eftersom det skulle uppmuntra till intag av sockerarter, som de nationella och internationella myndigheterna på grundval av allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation rekommenderar konsumenterna att minska sitt intag av. Ett sådant hälsopåstående uppfyller därför inte kraven i artikel 3 andra stycket led a i förordning (EG) nr 1924/2006, där det föreskrivs att användningen av påståenden inte får vara tvetydig eller vilseledande. Även om det berörda hälsopåståendet skulle godkännas bara på särskilda villkor för användning och/eller åtföljas av kompletterande uttalanden eller varningar skulle det inte räcka för att undanröja konsumentens tvivel, och därför bör påståendet inte godkännas.

(15)

Hälsopåståendena i den här förordningen är hälsopåståenden enligt artikel 13.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006 och omfattas av övergångsperioden i artikel 28.5 i den förordningen tills förteckningen över tillåtna hälsopåståenden har antagits, under förutsättning att de uppfyller kraven i den förordningen.

(16)

Förteckningen över tillåtna hälsopåståenden fastställdes genom kommissionens förordning (EU) nr 432/2012 (7) och är tillämplig sedan den 14 december 2012. När det gäller påståenden enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, för vilka myndighetens utvärdering eller kommissionens bedömning inte hade slutförts senast den 14 december 2012 och som i enlighet med den här förordningen inte tas upp i förteckningen över tillåtna hälsopåståenden, bör det fastställas en övergångsperiod då de fortfarande får användas, så att både livsmedelsföretagarna och de behöriga nationella myndigheterna kan anpassa sig till ett förbud mot sådana påståenden.

(17)

De synpunkter som sökanden och allmänheten lämnat till kommissionen enligt artikel 16.6 i förordning (EG) nr 1924/2006 har beaktats vid fastställandet av åtgärderna i den här förordningen.

(18)

Samråd har skett med medlemsstaterna.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/10

(1)

I förordning (EG) nr 1069/2009 fastställs folk- och djurhälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter för att förhindra och minimera risker för människors eller djurs hälsa. I förordningen fastställs även slutpunkten i tillverkningskedjan för vissa framställda produkter efter vilken de inte längre omfattas av kraven i den förordningen.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (2) fastställs bestämmelser om genomförande av förordning (EG) nr 1069/2009, däribland bestämmelser om godkännande av alternativa metoder för användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter samt kraven för att släppa ut organiska gödningsmedel och vissa andra animaliska biprodukter på marknaden.

(3)

I enlighet med artikel 19.1 d i förordning (EG) nr 1069/2009 får medlemsstaterna tillåta insamling, transport och bortskaffande av det kategori 3-material som avses i artikel 10 f i den förordningen på det andra sätt som avses i kapitel IV i bilaga VI till förordning (EU) nr 142/2011. Enligt artikel 36.3 i förordning (EU) nr 142/2011 är denna möjlighet begränsad till en övergångsperiod fram till och med den 31 december 2014. Vissa medlemsstater tillåter insamling, transport och bortskaffande av små mängder av före detta livsmedel upp till 20 kg per vecka på det andra sätt som avses i kapitel IV i bilaga VI till förordning (EU) nr 142/2011.

(4)

Då det inte har rapporterats några negativa konsekvenser för djurhälsan och med beaktande av att bortskaffande i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 1069/2009 i vissa fall skulle bli oacceptabelt betungande jämfört med lokalt bortskaffande, förefaller det motiverat att införa övergångsundantaget som ett permanent alternativ, under förutsättning att sådant bortskaffande inte förorsakar oacceptabla hälsorisker. Artikel 15 i förordning (EU) nr 142/2011 om särskilda regler för tillämpningen av artikel 19.1 a, b, c, e och f i förordning (EG) nr 1069/2009 bör därför kompletteras med en hänvisning till bestämmelserna i kapitel IV i bilaga VI till förordning (EU) nr 142/2011, som också bör ändras i enlighet med detta. Efter samråd med medlemsstaterna och intresseorganisationer ska alternativet att medlemsstaterna får besluta att öka volymen till högst 50 kg per vecka strykas när övergångsundantaget blir ett permanent alternativ. Därutöver bör artikel 36.3 i förordning (EU) nr 142/2011 strykas.

(5)

Med hänsyn till den låga risken för att produktionsdjur skulle kunna komma i kontakt med organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel som hanteras av vissa driftansvariga och användare, särskilt när detta sker utanför livsmedels- och foderkedjan, bör de behöriga myndigheterna få tillåtelse att undanta dessa driftansvariga och användare från registreringsskyldigheten enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 1069/2009. Dessa driftansvariga och användare bör läggas till i förteckningen över driftansvariga som enligt artikel 20.4 i förordning (EU) nr 142/2011 undantas från anmälningsskyldigheten till de behöriga myndigheterna. Artikel 20.4 i förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(6)

Det är ingen risk för att växtmedier, inklusive blomjord, som innehåller en liten mängd animaliska biprodukter eller därav framställda produkter och som förpackats för användning av slutkonsument skulle användas som foder till produktionsdjur. Om innehållet av framställda produkter av kategori 2- eller 3-material i växtmedier, inklusive blomjord, begränsas till mindre än 5 volymprocent, minskas riskerna med att använda dem som foder till produktionsdjur, eftersom en hög andel jord och annat material gör sådana produkter illasmakande för produktionsdjur. Bearbetad naturgödsel får användas vid framställning av växtmedier. Bearbetad naturgödsel får dock inte vara den enda komponenten i växtmedierna. Växtmedier bör innehålla högst 50 volymprocent bearbetad naturgödsel. Bearbetad naturgödsel får inte användas för framställning av växtmedier när ursprungsorten är föremål för förbud på grund av ett misstänkt eller bekräftat utbrott av en allvarlig överförbar sjukdom som drabbar produktionsdjur. Sådana produkter får därför undantas från veterinärkontroller för annat utsläppande på marknaden än import. Artikel 22.2 i förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(7)

Definitionerna av mellanprodukter och varuprover i punkt 35 respektive 39 i bilaga I till förordning (EU) nr 142/2011 bör förtydligas för att undvika omotiverade handelshinder. Definitionen av mellanprodukter omfattar även en destination för dessa mellanprodukter. Det är motiverat att utöka den nuvarande definitionen med eventuella ytterligare användningar i kosmetikaindustrin. Framställda produkter som uppfyller kraven i rådets direktiv 76/768/EEG (3) får i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1069/2009 deklareras som slutpunkt i tillverkningskedjan. Det är dessutom nödvändigt att klargöra att sällskapsdjursfoder får föras in till EU som varuprov för utfodringsstudier och testning av maskiner eller utrustning. Definitionerna av mellanprodukter och varuprover i punkterna 35 och 39 i bilaga I till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(8)

Även om hästdjur enligt artikel 3.6 i förordning (EG) nr 1069/2009 anses vara produktionsdjur, råder det ett särskilt nära förhållande mellan vissa enskilda hästdjur och deras djurhållare. Det är därför motiverat att ge möjlighet att kremera döda hästdjur i förbränningsanläggningar som av den behöriga myndigheten godkänts för detta ändamål, förutsatt att hästdjuret kommer från anläggningar som inte är föremål för förbud i samband med anmälningspliktiga sjukdomar. I rådets direktiv 2009/156/EG (4) fastställs djurhälsovillkor för bland annat förflyttning av hästdjur, inbegripet villkor för identifiering av hästdjur. Endast döda hästdjur som uppfyller kraven i det direktivet får kremeras individuellt i förbränningsanläggningar med låg kapacitet. Kapitel III i bilaga III till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(9)

Enligt artikel 13 g i förordning (EG) nr 1069/2009 får animaliska biprodukter av kategori 2-material från vattenlevande djur ensileras, komposteras eller omvandlas till biogas. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har offentliggjort ett vetenskapligt yttrande om utvärderingen av en ny bearbetningsmetod för animaliska biprodukter av kategori 2-material från fisk (5). Enligt Efsas yttrande reduceras riskerna i samband med kategori 2-material från fisk tillräckligt med bearbetningsmetoden, och framställda produkter får därför användas för framställning av organiska gödningsmedel, komposteras, omvandlas till biogas eller användas för tillverkning av foder för pälsdjur eller för andra djur som inte är avsedda att användas som livsmedel. I Efsas yttrande dras slutsatsen att risken inte ökar om bearbetningsmetoden även används för bearbetning av biprodukter av kategori 3-material från vattenlevande djur. Kategori 3-material från vattenlevande djur får därför vara avsett för de ändamål som anges i artikel 14 i förordning (EG) nr 1069/2009.

(10)

Med anledning av det positiva resultatet av Efsas riskbedömning bör ensilage av fiskmaterial läggas till i förteckningen över de alternativa bearbetningsmetoderna i kapitel IV i bilaga IV till förordning (EU) nr 142/2011. Bilaga IV till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(11)

Rötrest och kompost av animaliskt ursprung får i praktiken blandas med material av icke-animaliskt ursprung. Driftansvariga bör veta vilka regler som gäller för bortskaffande av sådan rötrest och kompost. Det är dessutom nödvändigt att klargöra i vilka fall kompost och rötrest som framställts av matavfall får bortskaffas på en godkänd deponi. Kapitel III i bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(12)

Kroatien har anmält en förteckning över vilda arter av asätande fåglar som bör omfattas av undantaget för särskilda utfodringsändamål i artikel 18 i förordning (EG) nr 1069/2009. Förteckningen över arter av asätande fåglar i bilaga VI till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(13)

Efsa har bedömt riskerna med kompostering genom inneslutning och efterföljande förbränning av självdöda svin (6) och konstaterade att den kompostering genom inneslutning som avses i de alternativa parametrarna i kapitel III avsnitt 2 i bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011 inte är en tillräcklig behandling för säkert bortskaffande av kategori 2-material och därför inte kan beskrivas som en alternativ bearbetningsmetod i kapitel IV i bilaga IV till den förordningen. Med anledning av Efsas ovannämnda bedömning bör aerob mognadsprocess och lagring av självdöda svin med efterföljande förbränning eller samförbränning ses som en särskild inneslutningsmetod för lagring av animaliska biprodukter i avvaktan på deras efterföljande bortskaffande i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009. För att skilja denna metod från de godkända komposteringsmetoderna och att undvika det godkännandeförfarande som krävs för komposteringsanläggningar enligt bilaga V till förordning (EU) nr 142/2011 är det lämpligt att ta med denna metod i ett nytt kapitel i bilaga IX till den förordningen tillsammans med metoden ”hydrolys med efterföljande bortskaffande”, som det för närvarande hänvisas till i led H i kapitel IV avsnitt II i bilaga IV och som grundar sig på samma principer. Dessutom bör hänvisningen till bilaga IV i kapitel II avsnitt 11 i bilaga XVI anpassas i enlighet med detta. Bilagorna IV, IX och XVI till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

Utsmält fett från kategori 3-material omfattas av särskilda krav enligt kapitel II avsnitt 3 i bilaga X till förordning (EU) nr 142/2011. Det är dock inte av djurhälsoskäl motiverat att förbjuda bearbetning av kategori 3-material från vattenlevande djur och animaliska biprodukter från vattenlevande djur enligt artikel 10 i och j i förordning (EG) nr 1069/2009 tillsammans med animaliska biprodukter av kategori 3-material från landlevande djur till blandat utsmält fett. Det bör därför vara möjligt att använda kategori 3-material från vattenlevande djur och animaliska biprodukter från vattenlevande djur enligt artikel 10 i och j i förordning (EG) nr 1069/2009 för framställning av utsmält fett. Kapitel II avsnitt 3 led A.1 i bilaga X till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(15)

Krav på värmebehandling av slam från centrifugering eller separering som senare kan komma att användas som eller vid framställningen av organiska gödningsmedel och släppas ut på marknaden fastställs i kapitel II avsnitt 4 del III i bilaga X till förordning (EU) nr 142/2011. Det är lämpligt att införa ett undantag som innebär att den behöriga myndigheten får godkänna alternativa parametrar för värmebehandling av slam från centrifugering eller separering som är avsedda för användning i medlemsstaterna, förutsatt att de driftansvariga kan visa att den värmebehandling som genomförts enligt de alternativa parametrarna garanterar åtminstone samma riskreduktion som den behandling som utförts enligt de redan fastställda parametrar som gäller för utsläppande på marknaden. Kapitel II avsnitt 4 del III i bilaga X till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(16)

Mellanprodukter får bland annat användas för framställning av laboratoriereagenser eller in vitro-diagnostik för djurändamål. Produkten ska efter kontroller vid gränskontrollstationen i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 97/78/EG (7) transporteras direkt till den registrerade mottagande anläggningen. För att klargöra kraven för import av mellanprodukter bör bilaga XII till förordning (EU) nr 142/2011 ändras i enlighet med detta.

(17)

Blodprodukter som är avsedda för framställning av foder för produktionsdjur, inbegripet sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin, ska ha framställts enligt kapitel II avsnitt 2 i bilaga X till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011. Enligt led B i det avsnittet ska blodprodukter ha bearbetats med någon av bearbetningsmetoderna 1–5 eller 7 i kapitel III i bilaga IV till den förordningen, eller någon annan metod som säkerställer att blodprodukterna uppfyller de mikrobiologiska kraven för framställda produkter i kapitel I i bilaga X till den förordningen. I förordning (EU) nr 142/2011 föreskrivs även, särskilt i kolumn 6 på rad 2 i tabell 1 i kapitel I avsnitt 1 i bilaga XIV, att blodprodukter som inte är avsedda som livsmedel men som skulle kunna användas som foder ska åtföljas av ett hälsointyg enligt förlagan till hälsointyg i kapitel 4(B) i bilaga XV när de är avsedda för sändning till eller transitering genom unionen.

(18)

Epidemisk diarré hos svin (Porcine Epidemic Diarrhea, PED), inklusive infektion av svin med viruset för epidemisk diarré hos svin (PEDv) och delta-coronavirus hos svin (Swine Delta Coronavirus, SDCv), har rapporterats i Asien, Nordamerika, Västindien, Central- och Sydamerika. SDCv har aldrig påvisats inom unionen. Olämplig värmebehandling eller kontaminering efter värmebehandling av sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin, traditionella ingredienser i foder för smågrisar, misstänks vara orsaken till att viruset sprids.

(19)

Kommissionen antog, på eget initiativ, genomförandeförordning (EU) nr 483/2014 (8) som en tillfällig skyddsåtgärd i fråga om säkerheten hos sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin som är avsedda för framställning av foder för svin. Eftersom risken för djurhälsan kvarstår är det nödvändigt att se över kraven för import av sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin som är avsedda för framställning av foder för svin och göra de tillfälliga åtgärderna till ett ständigt krav.

(20)

Vetenskapliga observationer visar att coronavirus hos svin inaktiveras i svinavföring om den värms upp till och hålls vid en temperatur på 71 °C i 10 minuter eller får ligga i rumstemperatur på 20 °C i 7 dagar. Viruset överlevde inte i experimentellt smittat torrfoder som lagrades vid rumstemperatur på 24 °C i mer än två veckor. I unionen och i tredjeländer är den vanligen tillämpade temperaturen för sprejtorkning av blod och blodplasma 80 °C i hela materialet.

(21)

Utifrån den tillgängliga informationen förefaller det lämpligt att kräva att sprejtorkat blod och sprejtorkad blodplasma från svin som införs från tredjeländer och som är avsedda för utfodring av svin ska ha genomgått en värmebehandling vid hög temperatur, följt av lagring under en viss tid vid rumstemperatur, för att minska risken för kontaminering efter behandlingen.

(22)

Import av ben och benprodukter (utom benmjöl), horn och hornprodukter (utom hornmjöl) samt hovar och hovprodukter (utom hovmjöl) som är avsedda att användas för andra ändamål än som foderråvara, organiskt gödningsmedel eller jordförbättringsmedel bör också tillåtas om dessa material transporteras med flyg, förutsatt att de uppfyller kraven i artikel 41 i förordning (EG) nr 1069/2009. Bilaga XIV till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(23)

Till följd av ändringarna av definitionen av mellanprodukter och de ytterligare kraven för import av blodprodukter bör den förlaga till försäkran som ska användas för import av mellanprodukter från tredjeländer och förlagan till hälsointyg för import av blodprodukter avsedda att användas som foderråvara ändras i enlighet med detta. Kapitlen 4(B) och 20 i bilaga XV till förordning (EU) nr 142/2011 bör ändras i enlighet med detta.

(24)

För att undvika störningar i handeln bör det fastställas en övergångsperiod under vilken import av de mellanprodukter som omfattas av bestämmelserna i förordning (EU) nr 142/2011, i dess lydelse enligt den här förordningen, bör godkännas av medlemsstaterna i enlighet med de regler som gällde innan den här förordningen trädde i kraft.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

I artikel 15 ska följande stycke läggas till:

”Genom undantag från artikel 14 i förordning (EG) nr 1069/2009 får medlemsstaterna tillåta insamling, transport och bortskaffande av små mängder av det kategori 3-material som avses i artikel 10 f i den förordningen på det sätt som avses i artikel 19.1 d i den förordningen, på villkor att kraven för bortskaffande på annat sätt i kapitel IV i bilaga VI till den här förordningen uppfylls.”

2.

Artikel 19 c ska ersättas med följande:

3.

Artikel 20.4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 22.2 ska ersättas med följande:

”2.   Utsläppande på marknaden av följande omfattas inte av några djurhälsovillkor:

5.

Artikel 23.3 ska ersättas med följande:

”3.   Den driftansvariga på eller ägaren till mellanprodukternas bestämmelseanläggning eller dennes ombud får endast använda och/eller avsända mellanprodukterna för användning vid tillverkning i enlighet med definitionen av mellanprodukter i punkt 35 i bilaga I.”

6.

Artikel 36.3 ska utgå.

7.

Bilagorna I, III, IV, V, VI, IX, X, XI, XII, XIV, XV och XVI ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/34

(1)

I artikel 41.2 i direktiv 2012/34/EU föreskrivs möjligheten för infrastrukturförvaltare att ställa krav på sökande för att se till att berättigade förväntningar om framtida intäkter och utnyttjande av infrastrukturen säkerställs.

(2)

Kraven bör vara lämpliga, tydliga och icke-diskriminerande. De får endast innefatta bestämmelser om en ekonomisk garanti som inte bör överstiga en lämplig nivå, som ska stå i proportion till sökandens planerade verksamhetsnivå, och en garanti avseende den sökandes förmåga att ansöka om infrastrukturkapacitet i överensstämmelse därmed.

(3)

Ekonomiska garantier kan ta formen av förskottsbetalningar eller garantier som tillhandahålls av finansinstitut.

(4)

Vid bedömningen av lämpligheten hos de krav som avses i artikel 41.2 i direktiv 2012/34/EU bör man ta hänsyn till det faktum att infrastrukturen i konkurrerande transportslag, såsom väg- och lufttransporter, fartyg och inre vattenvägar, ofta inte är avgiftsbelagda för användare och följaktligen inte berörs av ekonomiska garantier. För att säkerställa rättvis konkurrens mellan olika transportslag, bör ekonomiska garantier begränsas till vad som är absolut nödvändigt i fråga om nivå och varaktighet.

(5)

Dessa ekonomiska garantier är lämpliga endast om de är nödvändiga för att försäkra infrastrukturförvaltare om framtida intäkter och utnyttjande av infrastrukturen. Med tanke på att infrastrukturförvaltare kan förlita sig på den kontroll och övervakning av den ekonomiska förmågan hos järnvägsföretag inom ramen för tillståndsförfarandet i enlighet med kapitel III i direktiv 2012/34/EU, särskilt artikel 20 i det direktivet, minskas behovet av ekonomiska garantier ännu mer.

(6)

Principen om icke-diskriminering ska tillämpas på de garantierna, och därför bör det inte göras någon åtskillnad mellan garantikraven för privatägda och offentligt ägda sökande.

(7)

Garantier bör stå i proportion till risknivån som den sökande utsätter infrastrukturförvaltaren för i olika skeden av kapacitetstilldelningen. Risken betraktas generellt sett som låg så länge som kapacitetsutnyttjandet kan omfördelas till andra järnvägsföretag.

(8)

En garanti som begärs när det gäller utarbetande av överensstämmande anbud kan endast anses vara lämplig, tydlig och icke-diskriminerande om infrastrukturförvaltaren fastställer tydliga och transparenta regler för utarbetandet av kapacitetsansökningar i beskrivningen av järnvägsnätet, och ger de sökande nödvändiga hjälpmedel. Eftersom det inte är möjligt att objektivt fastställa förmågan att utarbeta överensstämmande anbud före ansökningsförfarandet, kan bristfällig förmåga fastställas först efter detta förfarande på grundval av upprepad underlåtenhet att lämna sådana anbud eller att lämna nödvändiga uppgifter till infrastrukturförvaltaren. Den sökande bör vara ansvarig för denna underlåtenhet som medför en påföljd som innebär att den sökande utesluts från ansökan för ett specifikt tågläge.

(9)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 870/2014 (2) antogs av misstag i en annan version än den som hade fått ett positivt yttrande från kommittén. Genomförandeförordning (EU) nr 870/2014 bör därför upphävas.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 62.1 i direktiv 2012/34/EU.

a)

från det utsedda järnvägsföretaget om en ekonomisk garanti redan har beviljats eller betalats av den sökande, som inte är ett järnvägsföretag, för att täcka framtida betalningar för samma planerade verksamhet,

b)

om infrastrukturavgiften ska betalas direkt till infrastrukturförvaltaren av behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (3).

a)

sökanden inte har svarat på två uppmaningar att inkomma med information som saknas eller vid upprepade tillfällen har agerat på ett sätt som inte uppfyller villkoren i den beskrivning av järnvägsnätet som avses i artikel 27 direktiv 2012/34/EU och i bilaga IV till direktivet i fråga om ansökningsförfarandet för tåglägen, och

b)

infrastrukturförvaltaren på regleringsorganets begäran och på ett för regleringsorganet tillfredsställande sätt kan visa att den har tagit alla rimliga steg för att stödja en korrekt och punktlig inlämning av ansökningar.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/37

(1)

Förordning (EU) nr 1151/2012 trädde i kraft den 3 januari 2013. Den upphäver och ersätter rådets förordning (EG) nr 510/2006 (2).

(2)

I enlighet med artikel 6.2 första stycket har Sloveniens ansökan om registrering av namnet ”Kranjska klobasa” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (3).

(3)

Den 3 juli 2012 framförde Tyskland invändningar mot registreringen i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EG) nr 510/2006 (4). Detsamma gjorde Kroatien den 16 augusti och Österrike den 17 augusti 2012. Invändningarna ansågs möjliga att ta upp till prövning.

(4)

Genom skrivelser av den 24 oktober 2012 uppmanade kommissionen de berörda parterna att inleda lämpliga samråd för att sinsemellan försöka nå en överenskommelse inom sex månader i enlighet med deras interna förfaranden.

(5)

Slovenien och Tyskland å ena sidan och Slovenien och Österrike å andra sidan nådde en överenskommelse. Däremot nåddes ingen överenskommelse mellan Slovenien och Kroatien.

(6)

Eftersom ingen överenskommelse kunde nås mellan Slovenien och Kroatien, åligger det kommissionen att fatta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 52.3 b i förordning (EU) nr 1151/2012.

(7)

Vad gäller den påstådda bristande överensstämmelsen med artikel 2.1 b i förordning (EG) nr 510/2006, ersatt av artikel 5.2 i förordning (EU) nr 1151/2012, med avseende på avgränsningen av det geografiska området, dvs. att produkten inte härstammar från en viss ort, region eller land eller att konsumenterna vilseleds, har inget uppenbart fel upptäckts. Vad gäller den påstådda underlåtenheten avseende användning av namnet på ett land som är tillåtet i undantagsfall, är ”Kranjska” inte namnet på ett land utan på en (tidigare) region. I förordning (EU) nr 1151/2012 föreskrivs dessutom inte att namnet på ett land endast får användas i undantagsfall i samband med skyddade geografiska beteckningar. Det finns inget behov av att bedöma giltigheten beträffande anklagelsen att det geografiska området inte har några naturliga egenskaper som skiljer det från angränsande områden, eftersom detta inte krävs enligt förordning (EU) nr 1151/2012.

(8)

Termerna ”Krainer”, ”Käsekrainer”, ”Schweinskrainer”, ”Osterkrainer” och ”Bauernkrainer” å ena sidan och ”Kranjska” och ”Kranjska kobasica” å andra sidan konstaterades vara namnen på liknande korvar på tyska respektive kroatiska och de har ett gemensamt historiskt ursprung som kan hänföras till den tidigare regionen ”Kranjska” som inte längre existerar administrativt. Eftersom namnen har gemensamt ursprung och med tanke på de visuella likheterna mellan produkterna kan tillämpningen av skyddet enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 1151/2012 och särskilt punkt 1 b få till resultat att ”Kranjska klobasa”, om det registreras, hindrar tillverkare som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen för ”Kranjska klobasa” från att använda termerna ”Krainer”, ”Schweinskrainer”, ”Käsekrainer”, ”Schweinskrainer”, ”Osterkrainer”, ”Bauernkrainer”, ”Kranjska” och ”Kranjska kobasica”.

(9)

Det finns bevis för att användningen av termerna ”Krainer”, ”Käsekrainer”, ”Schweinskrainer”, ”Osterkrainer”, ”Bauernkrainer”, ”Kranjska” och ”Kranjska kobasica” avseende produkter med samma ursprung som ”Kranjska klobasa”, inte var tänkt att utnyttja det senare namnets anseende och att konsumenterna inte har eller inte kan ha vilseletts beträffande produkternas verkliga ursprung. Det har dessutom visats att dessa beteckningar har varit i lagligt bruk i minst 25 år innan ansökan om registrering av namnet ”Kranjska klobasa” lämnades in till kommissionen.

(10)

Det bör emellertid uppmärksammas att namnet ”Krainer” och dess sammansatta namn i tyska språket definitivt har förlorat sin geografiska koppling till Krainregionen. Detta bekräftas av det faktum att Slovenien i de respektive överenskommelser som nåtts med Tyskland och Österrike bekräftade att användningen av termerna ”Krainer”, ”Käsekrainer”, ”Schweinskrainer”, ”Osterkrainer” och ”Bauernkrainer” inte bör uppfattas som ett missbruk av namnet ”Kranjska klobasa”.

(11)

Av alla ovannämnda skäl och av rättviseskäl samt med hänsyn till traditionell användning, oavsett om huruvida ”Krainer”, ”Käsekrainer”, ”Schweinskrainer”, ”Osterkrainer”, ”Bauernkrainer”, ”Kranjska” och ”Kranjska kobasica” kan betraktas som generiska enligt artikel 41 i förordning (EU) nr 1151/2012 och förutsatt att de principer och bestämmelser som är tillämpliga i unionens rättsordning respekteras, bör den fria användningen av termerna ”Krainer”, ”Käsekrainer”, ”Schweinskrainer”, ”Osterkrainer” och ”Bauernkrainer” behållas utan tidsbegränsning, och användningen av termerna ”Kranjska” och ”Kranjska kobasica” bör vara tillåten för den längsta övergångsperiod som föreskrivs i artikel 15.2 i förordning (EU) nr 1151/2012.

(12)

I artikel 6.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 förbjuds registrering av namn som har blivit generiska. I invändningarna hävdades att konsumenterna i Österrike, Kroatien och Tyskland inte förknippar de namn som används på deras marknad, dvs. namn som ”Krainer”, ”Krainer Wurst”, ”Kranjska” och ”Kranjska kobasica”, med ett visst ursprung. Det namn som den aktuella ansökan om registrering avser är ”Kranjska koba”, medan underlagen i invändningarna hänförde sig till den påstådda allmänna användningen av termen ”Krainer”, ”Krainer Wurst”, ”Kranjska” och ”Kranjska kobasica” i Österrike, Kroatien och Tyskland, och inte till ”Kranjska klobasa”. Invändningarna beaktar inte situationen i Slovenien. Det finns ingen dokumentation i invändningarna som visar på en allmän användning som omfattar eller inbegriper det namn som föreslagits för registrering. På grundval av de lämnade uppgifterna kan namnet ”Kranjska klobasa” således inte anses vara generiskt och därmed föreligger ingen bristande efterlevnad av artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1151/2012.

(13)

Eftersom skyddet beviljas för begreppet ”Kranjska klobasa” som helhet kan den icke-geografiska delen av termen användas, även i översättning, i hela unionen, förutsatt att principerna och bestämmelserna i unionens rättsordning följs.

(14)

Mot bakgrund av dessa uppgifter bör namnet ”Kranjska klobasa” tas upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/40

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/42

(1)

I direktiv 2014/32/EU fastställs de krav som vissa mätinstrument ska uppfylla för att få släppas ut på marknaden och/eller tas i bruk för särskilda mätfunktioner som föreskrivs av medlemsstaterna.

(2)

Det första av de särskilda kraven för vattenmätare (krav 1) i bilaga III till direktiv 2014/32/EU gäller nominella driftsförhållanden för flödesområdet Q3/Q1 ≥ 10.

(3)

Den 31 oktober 2011 trädde en uppdatering av standarden EN 14154 med flödesområdet Q3/Q1 ≥ 40 i kraft. Den ändrade standarden EN 14154 återspeglar den internationella standarden. Standarden ställer högre krav i fråga om flödesområdet än de särskilda kraven i bilaga III till direktiv 2014/32/EU och leder till exaktare mätningar.

(4)

Innan flödesområdet Q3/Q1 ≥ 10 infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG (2) om mätinstrument tillämpades den internationella OIML-standarden, som redan innehöll ett krav på flödesområdet Q3/Q1 ≥ 40, i alla medlemstater. Till följd av övergångsbestämmelserna i artikel 50.2 i direktiv 2014/32/EU uppfyller de flesta vattenmätare som nu släpps ut på marknaden redan kravet Q3/Q1 ≥ 40.

(5)

Vattenmätare med flödesområdet Q3/Q1 ≥ 10 kan vara betydligt billigare än vattenmätare som uppfyller kraven i standard EN 14154 (Q3/Q1 ≥ 40). Enligt punkt 10 i bilaga III till direktiv 2014/32/EU får distributören eller den person som enligt lag har utsetts att installera vattenmätaren bland annat fastställa vilken nivå på flödesområdet som är lämplig för en korrekt mätning av den förbrukning som förutses eller kan förutses (3). Vattenmätare som inte överensstämmer med standarden EN 14154 för flödesområdet men som uppfyller kraven i bilaga III till direktiv 2014/32/EU får därför installeras. Detta kan dock öka sannolikheten för att kunderna får felaktiga räkningar till följd av att mätaren ger mindre exakta mätningar.

(6)

Flödesområdet Q3/Q1 ≥ 40 motsvarar utvecklingen i enlighet med den nuvarande internationella standarden och tillverkningsmetoden samt den minimikvalitet som nu är tillgänglig på unionsmarknaden. Det ger exaktare mätningar och säkerställer därigenom en högre skyddsnivå för konsumenterna. Eftersom flödesområdet Q3/Q1 ≥ 40 under många år har varit och fortfarande är det minimum som installeras av marknaden medför det inga ytterligare kostnader för användarna att kraven uppfylls.

(7)

Direktiv 2014/32/EG bör ändras i enlighet med detta.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/44

(1)

Genom beslut C(2010) 2576 (2) gav kommissionen Europeiska järnvägsbyrån (nedan kallad byrån) i uppdrag att utveckla och se över de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) i syfte att utvidga deras tillämpningsområde till att omfatta hela järnvägssystemet i unionen i enlighet med artikel 1.4 i direktiv 2008/57/EG. Den 10 januari 2013 lämnade byrån sin rekommendation om ändring av TSD:n avseende delsystemen Trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet.

(2)

Enligt artikel 8.4 i direktiv 2008/57/EG, om utvidgning av tillämpningsområdet för TSD:er, behöver en medlemsstat inte tillämpa den reviderade TSD:n om projekt redan är långt framskridna eller om ett avtal om ett sådant projekt håller på att genomföras och detta avtal låg utanför tillämpningsområdet för den tidigare TSD:n.

(3)

Den reviderade TSD:n avseende Trafikstyrning och signalering bör tillämpas på järnvägsnät med 1 435 mm, 1 520 mm, 1 524 mm, 1 600 mm och 1 668 mm nominell spårvidd. Detta skulle ge driftskompatibilitet inom system med en enda spårvidd och göra det möjligt att utveckla och använda fordon för flera olika spårvidder. Det skulle också göra det möjligt att utveckla och använda delsystem och driftskompatibilitetskomponenter för trafikstyrning och signalering oberoende av spårvidden. En hög andel fordon används både i det transeuropeiska järnvägsnätet och i järnvägsnätet utanför det transeuropeiska järnvägsnätet. Parametrarna i de fordonsbaserade och de markbaserade delsystemen för trafikstyrning och signalering bör därför vara desamma för hela järnvägsnätet.

(4)

Vissa öppna punkter avseende kompatibilitet hos tågdetekteringssystem kan stängas, med beaktande av krav för olika spårvidder (hänvisning till specifikation i bilaga A, index 77). Den öppna punkten avseende säkerhetskrav för ETCS DMI-funktionen (gränssnittet förare–maskin) kan stängas, och framsteg har gjorts för att förtydliga den öppna punkten avseende ”tillförlitlighet/tillgänglighet”.

(5)

Bestämmelserna om bedömning av driftskompatibilitetskomponenter och delsystem, i de fall då krav är delvis uppfyllda, behöver klargöras.

(6)

I sin roll som systemansvarig myndighet för ERTMS (European Rail Traffic Management System – Europeiska trafikstyrningssystemet för tåg) har byrån utarbetat en uppdatering av de obligatoriska ERTMS-specifikationer som det hänvisas till i bilaga A till TSD Trafikstyrning och signalering. Fram till dess att man för de specifikationer som rör fordonsgränssnitt (FFFIS – Form Fit Functional Interface Specification) har uppnått, på båda sidor av gränssnittet, en grad av samförstånd mellan alla berörda parter som gör att de kan betraktas som obligatoriska, bör byrån hänvisa till dem i vägledningen så att de kan användas i inbjudningar att lämna anbud.

(7)

Byrån bör offentliggöra testspecifikationerna för basversion 3 så snart som möjligt.

(8)

Fel har upptäckts i texten till kommissionens beslut 2012/88/EU (3), och dessa behöver korrigeras.

(9)

GSM-R-signalernas tillgänglighet och kvalitet är avgörande för järnvägsdrift.

(10)

GSM-R-roaming till allmänna nät är en frivillig funktion. Om den används i en medlemsstat bör detta anges på rad nummer 1.1.1.3.3.3 i registret över järnvägsinfrastruktur i enlighet med kommissionens genomförandebeslut 2014/880/EU (4).

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 29.1 i direktiv 2008/57/EG.

1.

Rubriken ska ersättas med följande: ”kommissionens beslut 2012/88/EU av den 25 januari 2012 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemen Trafikstyrning och signalering”.

2.

Bilaga III ska ändras på följande sätt:

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/59

(1)

I juni 2014 anmälde de finska myndigheterna till kommissionen en åtgärd för förbud mot utsläppande på marknaden av huvudskydd tillverkade av Ribcap AG, Berbegraben 4, CH-3110 Münsingen (Schweiz). Produkterna, benämnda Ribcap, var CE-märkta enligt direktiv 89/686/EEG om personlig skyddsutrustning.

(2)

Produkterna marknadsförs som huvudskyddande personlig skyddsutrustning i kategori I för bl.a. skridskoåkning och skidåkning.

(3)

Enligt artikel 8.3 i direktiv 89/686/EEG ska EG-typkontroll inte krävas när det gäller personlig skyddsutrustning av enkelt slag (kategori I), om konstruktören utgår från att användaren själv kan bedöma skyddsnivån mot de minimala riskerna, vilkas gradvisa effekt användaren på ett säkert sätt kan identifiera i god tid.

(4)

Produkten importeras och distribueras av Brandsense Oy/Classic Bike Finland, Mechelingatan 15, FI-00100 Helsingfors (Finland). Företaget importerar och säljer cyklar, enligt sin webbplats.

(5)

Importörens webbplats innehåller länkar till tillverkarens broschyr om Ribcap och till ett intyg om Ribcap som grundas på provningar av produkten vid universitetet i Strasbourg, vilket påstås visa att Ribcap hindrar huvudskador, och ordalydelsen ”Certified Safety” förekommer på förpackningen och i reklammaterialet. Orden ”Certified Safety” kan ge intrycket att produkten har EG-typkontrollerats av ett anmält organ, men universitetet i Strasbourg är inte ett anmält organ.

(6)

Enligt påståendena i reklambroschyren skyddar Ribcap huvudet vid en sammanstötning. Av broschyren kan konsumenten ges intrycket att produkterna är lämpliga för användning i olika slags idrotter och som huvudskydd, exempelvis påståendet Ribcap är mitt bekväma, lätta och verkningsfulla huvudskydd för idrott. Även om orden ”No protective effect like helmet” förekommer på produktens förpackning, ger påståendena en vilseledande bild av produktens säkerhetsegenskaper, och kan ge konsumenten intrycket att produkten skyddar mot risker som inte är minimala.

(7)

Enligt kategoriseringsvägledningen i riktlinjerna för tillämpningen av direktiv 89/686/EEG är alla hjälmar, inbegripet sporthjälmar, personlig skyddsutrustning i kategori II och ska därför EG-typkontrolleras av ett anmält organ.

(8)

Produkterna åtföljs inte av någon bruksanvisning på finska och svenska, vilka är de officiella språken i Finland.

(9)

De finska myndigheterna anser att eftersom produkterna inte åtföljs av någon bruksanvisning där det anges i vilka situationer de är avsedda att användas eller vilka begränsningar som gäller vid användning, kan produkterna inge en felaktig känsla av säkerhet och få konsumenten att felaktigt tro att produkterna har samma skyddande egenskaper som en hjälm (personlig skyddsutrustning i kategori II).

(10)

Tillverkarens försäkran om överensstämmelse skickades av distributören till de finska myndigheterna, men försäkran är inte upprättad i enlighet med förlagan i bilaga 6 till direktiv 89/686/EEG.

(11)

Kommissionen skrev till tillverkaren och till distributören i Finland och uppmanade dem att kommentera den åtgärd som de finska myndigheterna vidtagit. Tillverkaren upprepade i sitt svar sin uppfattning att Ribcap inte är en hjälm utan en yllemössa med skydd, och att den bör betraktas som personlig skyddsutrustning i kategori I enligt direktiv 89/686/EEG. Tillverkaren medgav att användningen av formuleringen ”Certified Safety” kan ha varit förvirrande och olycklig.

(12)

Till sitt svar bifogade tillverkaren en rapport från de schweiziska myndigheterna. I rapporten nämns ett brev från de schweiziska myndigheterna till Ribcap, där myndigheterna bl.a. kräver att produkten inte längre får marknadsföras så att den ger intrycket att skydda huvudet från skada i händelse av fall från rörlig utrustning (skidor, snowboards, cyklar o.d.). Den uppdaterade produktbeskrivningen och en omfattande varning gjorde det möjligt för Ribcap att marknadsföra sina produkter som ”mössor med insytt skydd” och personlig skyddsutrustning i kategori I.

(13)

Varken produktbeskrivningen eller varningen vid saluföring av produkterna i Finland förefaller uppfylla de nödvändiga kraven för att marknadsföra produkterna som personlig skyddsutrustning i kategori I, då produkterna där marknadsförs som huvudskydd för skridskoåkning, skidåkning och andra utomhusaktiviteter.

(14)

Mot bakgrund av tillgängliga handlingar och de berörda parternas synpunkter anser kommissionen att huvudskydden Ribcap inte överensstämmer med grundkraven för hälsa och säkerhet i 1.1.2 Skyddsnivåer och -klasser, 1.4 Information som tillhandahålls av tillverkaren samt 3.1.1 En stöt som orsakats av fallande eller flygande föremål och kollision mellan delar av kroppen och ett hinder.

7.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 3/61

(1)

När en nationell standard som införlivar en harmoniserad standard, till vilken en hänvisning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, omfattar ett eller flera av de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som anges i bilaga I till direktiv 2006/42/EG, förutsätts en maskin som tillverkas enligt denna standard överensstämma med dessa grundläggande hälso- och säkerhetskrav.

(2)

I maj 2013 lämnade Frankrike in en formell invändning i enlighet med artikel 10 i direktiv 2006/42/EG mot standard EN 1870-17:2012 ”Träbearbetningsmaskiner – Maskinsäkerhet – Cirkelsågar – Del 17: Radialkapsågar” som Europeiska standardiseringskommittén (CEN) föreslagit ska harmoniseras enligt direktiv 2006/42/EG.

(3)

Den formella invändningen grundar sig på att det i bestämmelserna i led 3 i punkt 5.3.6.1 Guarding of the saw blade i standarden, där det nämns att skyddet kan vara fast eller rörligt, inte anges när respektive skydd ska användas, trots att dessa två typer av anordningar skiljer sig åt och erbjuder olika säkerhetsnivåer som motsvarar olika riskanalyser.

(4)

Efter att ha granskat standard EN 1870-17:2012 tillsammans med företrädare för den kommitté som inrättats enligt artikel 22 i direktiv 2006/42/EG, konstaterar kommissionen att standarden inte uppfyller de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i punkt 1.4.2 Speciella krav för skydd i bilaga I till direktiv 2006/42/EG, eftersom den tillåter konstruktören att installera skydd med olika säkerhetsnivåer utan att hänvisa till en riskanalys.

(5)

Införandet av alternativ i en harmoniserad standard, där ett av alternativen inte uppfyller de tillämpliga grundläggande hälso- och säkerhetskraven i direktiv 2006/42/EG, kan skapa förvirring vad gäller den presumtion om överensstämmelse som följer av tillämpningen av standarden.

(6)

Med hänsyn till behovet att förbättra säkerhetsaspekterna i standard EN 1870-17:2012 och i avvaktan på en lämplig översyn av standarden, bör offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av hänvisningen till standard EN 1870-17:2012 kompletteras med en lämplig varning.