11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/1

(1)

Den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden) inrättades i enlighet med förordning (EU) nr 806/2014 och har i uppdrag att tillämpa de enhetliga bestämmelser som anges i den förordningen och att förvalta den gemensamma resolutionsfonden. I artikel 58 i den förordningen anges att nämnden ska ha en egen budget som inte ingår i unionens budget.

(2)

I artikel 65.3 i förordning (EU) nr 806/2014 anges att nämnden ska fastställa och samla in bidrag till nämndens administrativa utgifter från varje enhet som avses i artikel 2 i den förordningen. Dessa enheter utgörs av kreditinstitut som är etablerade i deltagande medlemsstater i den betydelse som avses i artikel 2 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (2) samt moderföretag, värdepappersföretag och finansiella institut som är etablerade i deltagande medlemsstater, när de omfattas av gruppbaserad tillsyn av Europeiska centralbanken (ECB) i enlighet med artikel 4.1 g i förordning (EU) nr 1024/2013. I deltagande medlemsstater etablerade filialer till kreditinstitut som är etablerade i icke-deltagande medlemsstater bör inte omfattas av denna förordning.

(3)

Enligt artikel 59 i förordning (EU) nr 806/2014 ska bidragen till nämndens administrativa utgifter utgöra inkomster i del I i nämndens budget och täcka de utgifter som anges i samma del i budgeten, vilka utgifter minst ska omfatta personal, ersättningar, administration, infrastruktur, vidareutbildning och drift.

(4)

Under 2014 kommer nämnden inte att ha den särskilda infrastruktur och operativa förmåga som krävs för att samla in bidrag för täckande av dess administrativa utgifter för 2014 och 2015 från samtliga de enheter som avses i artikel 2 i förordning (EU) nr 806/2014. Inte desto mindre behöver nämnden under 2014 samla in de inkomster som krävs för att finansiera dess administrativa utgifter enligt del I i dess budget för dessa två år. Nämndens administrativa utgifter för både 2014 och 2015 av den provisoriska perioden uppskattas till 22 miljoner euro.

(5)

Man bör införa en tillfällig lösning som möjliggör för nämnden att samla in bidrag för täckande av dess administrativa utgifter för 2014 och 2015 samtidigt som beräkningen och insamlingen av dessa bidrag kan utföras med hjälp av nämndens mycket begränsade resurser och inom en mycket kort tidsram. Detta bör vara möjligt om man fastställer att beräkningen och insamlingen av bidrag för täckande av nämndens administrativa utgifter utförs i två steg, först med hjälp av ett provisoriskt system under nämndens första skede och därefter med hjälp av ett slutligt system.

(6)

Endast de enheter som på högsta konsolideringsnivå inom de deltagande medlemsstaterna har underrättats av ECB om dess beslut att betrakta dem som betydande enligt artikel 6.4 i förordning (EU) nr 1024/2013 och i enlighet med artikel 147.1 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 (ECB/2014/17) (3) och som nämns på den lista som är offentliggjord på ECB:s webbplats den 4 september 2014 (nedan kallade betydande enheter), med undantag för de betydande enheter som är dotterföretag till grupper som redan beaktats, förskottera hela beloppet av delbetalningar för täckande av nämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden. De enheter som skulle betraktas som betydande och underrättas om detta av ECB mellan den 5 september 2014 och utgången av den provisoriska perioden bör inte omfattas av skyldigheten att göra delbetalningar av bidrag. I detta syfte bör ett provisoriskt system med delbetalningar av bidrag (nedan kallade delbetalningar) inrättas som gör det möjligt för nämnden att under den provisoriska perioden samla in delbetalningar från betydande enheter för täckande av dess utgifter.

(7)

Ett sådant provisoriskt system är proportionellt eftersom de enheter som kommer att göra delbetalningar svarar för omkring 85 % av de totala tillgångarna för de kreditinstitut som omfattas av förordning (EU) nr 806/2014 och eftersom det är lätt att identifiera dessa enheter. Under denna preliminära fas bör denna metod för beräkning och insamling av delbetalningar innebära minsta möjliga administrativa börda för både nämnden och de berörda enheterna.

(8)

När nämnden har fått den nödvändiga strukturen och operativa förmågan kommer kommissionen att anta ett slutligt system för administrativa bidrag på grundval av vilket bidragen kommer att beräknas och samlas in.

(9)

Enligt det slutliga systemet ska bidragen från de enheter som avses i artikel 2 i förordning (EU) nr 806/2014 beräknas och samlas in enligt de slutliga bestämmelserna. Bidragen från de betydande enheter som omfattas av det provisoriska systemet bör räknas om så att de beaktar de belopp som dessa enheter betalat inom ramen för det provisoriska systemet.

(10)

Eventuella skillnader mellan de delbetalningar som görs på grundval av det provisoriska systemet och de bidrag som beräknats i enlighet med det slutliga systemet bör regleras vid beräkningen av bidragen till nämndens administrativa utgifter för det år som följer på utgången av den provisoriska perioden.

(11)

För att nämnden ska kunna tas i drift den 1 januari 2015, enligt artikel 98.1 i förordning (EU) nr 806/2014, och kunna påbörja de uppgifter som förtecknas i artikel 99.3 i den förordningen brådskar det med att inrätta ett enkelt och ändamålsenligt system som kan genomföras snabbt och enkelt under nämndens initiala skede, så att den kan få de ekonomiska resurser som krävs för att inrätta sin organisationsstruktur och rekrytera den personal som behövs för utförande av dess uppgifter enligt den förordningen.

a)

Ett provisoriskt system för delbetalningar av bidrag till nämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden.

b)

En metod för beräkning av de delbetalningar som ska samlas in i förväg från varje betydande enhet, för täckande av nämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden.

c)

Ett förfarande och villkoren för nämndens insamling av de delbetalningar som avses i led b.

d)

Villkor för uppskjutande av beräkningen och insamlingen av bidrag från enheter som avses i artikel 2 i förordning (EU) nr 806/2014 och som inte utgör betydande enheter, för täckande av nämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden.

e)

Villkor för justering av bidragen från de betydande enheterna till nämndens administrativa utgifter efter den provisoriska perioden, för att beakta eventuella skillnader mellan de delbetalningar som förskotterats på grundval av det provisoriska systemet och de bidrag som ska betalas för den provisoriska perioden enligt det slutliga systemet.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/6

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 976/2009 (2) fastställs genomförandebestämmelser för alla nättjänster, utom de tjänster som gör det möjligt att aktivera rumsliga datatjänster.

(2)

Rumsliga datatjänsters interoperabilitet kännetecknas av kapaciteten att kommunicera, verkställa eller överföra data dem emellan. En förutsättning för att aktivera rumsliga datatjänster är att den relevanta informationen är åtkomlig. Genom de söktjänster som föreskrivs i direktiv 2007/2/EG, med genomförandebestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 976/2009, tillhandahåller medlemsstaterna de metadataelement som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 1205/2008 (3). Genom genomförandebestämmelserna för rumsliga datatjänster enligt kommissionens förordning (EU) nr 1089/2010 (4) införs nya metadataelement för rumsliga datatjänster. Därför måste definitionen av metadataelement i kommissionens förordning (EG) nr 976/2009 uppdateras för att möjliggöra sökning och tillgång i fråga om nya metadataelement med medlemsstaternas söktjänster.

(3)

Förordning (EG) nr 976/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättas genom artikel 22 i direktiv 2007/2/EG.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/8

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 1089/2010 (2) fastställs de tekniska arrangemangen endast för interoperabilitet för rumsliga datamängder.

(2)

Rumsliga datatjänsters interoperabilitet kännetecknas av deras förmåga att inbördes kommunicera, exekvera eller överföra data. Därför måste rumsliga datatjänster dokumenteras ytterligare med fler metadata. I mindre grad handlar det också om harmonisering av tjänsteinnehållet, till skillnad mot genomförandebestämmelserna för rumsliga datamängder.

(3)

Vid utarbetandet av genomförandebestämmelserna för direktiv 2007/2/EG lades tonvikten först på bastjänsterna, dvs. nättjänsterna, med kommissionens förordning (EG) nr 976/2009 (3) och på interoperabiliteten för rumsliga datamängder i förordning (EU) nr 1089/2010. Förordning (EU) nr 1089/2010 bör därför nu ändras så att den innefattar genomförandebestämmelser för de rumsliga datatjänsterna.

(4)

De åtgärder som anges i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 22 i direktiv 2007/2/EG.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs kraven för de tekniska arrangemangen för interoperabilitet och, där så är möjligt, harmonisering av rumsliga datamängder och datatjänster som motsvarar de teman som anges i bilagorna I, II och III till direktiv 2007/2/EG.

2.   Denna förordning gäller inte för de nättjänster som omfattas av tillämpningsområdet för kommissionens förordning (EG) nr 976/2009 (4).

2.

I artikel 2 ska följande punkter läggas till som punkterna 31–38:

”31.    åtkomstpunkt (end point): den internetadress som används för att direkt anropa en operation som tillhandahålls av en rumslig datatjänst.

32.    accesspunkt (access point): en internetadress som innehåller en detaljerad beskrivning av en rumslig datatjänst, inklusive en förteckning över åtkomstpunkter som gör det möjligt att exekvera den.

33.    anropbar rumslig datatjänst (invocable spatial data service): en datatjänst med alla följande egenskaper:

34.    interoperabel rumslig datatjänst (interoperable spatial data service): en anropbar rumslig datatjänst som uppfyller kraven i bilaga VI.

35.    harmoniserad rumslig datatjänst (harmonised spatial data service): en interoperabel rumslig datatjänst som uppfyller kraven i bilaga VII.

36.    överensstämmande rumslig datatjänst (conformant spatial data set): en rumslig datatjänst som uppfyller kraven i denna förordning.

37.    operation (operation): en funktion som stöds av en rumslig datatjänst.

38.    gränssnitt (interface): en namngiven uppsättning operationer som beskriver beteendet hos en applikation enligt definitionen i ISO 19119:2005.

3.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 8 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   Uppdateringarna av data ska göras tillgängliga för alla relaterade rumsliga datatjänster inom den tidsfrist som anges i punkt 2.”

5.

Efter artikel 14 ska följande artiklar införas:

”Artikel 14a

Krav för anropbara rumsliga datatjänster

Senast den 10 december 2015 ska medlemsstaterna tillhandahålla metadata för anropbara rumsliga datatjänster i enlighet med kraven i bilaga V.

Artikel 14b

Arrangemang för interoperabilitet och harmoniseringskrav för anropbara rumsliga datatjänster

Anropbara rumsliga datatjänster som avser de data som ingår i minst en överensstämmande rumslig datamängd ska uppfylla interoperabilitetskraven i bilagorna V och VI och, där så är möjligt, harmoniseringskraven i bilaga VII.”

6.

Texten i bilaga I till den här förordningen ska föras in som bilaga V.

7.

Texten i bilaga II till den här förordningen ska föras in som bilaga VI.

8.

Texten i bilaga III till den här förordningen ska föras in som bilaga VII.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/17

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 1355/2008 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Åtgärderna infördes i form av en specifik företagstull på 361,40–531,20 euro/ton nettoproduktvikt.

(2)

Åtgärderna upphävdes av Europeiska unionens domstol den 22 mars 2012 (3), men återinfördes den 18 februari 2013 genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 158/2013 (4).

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som nu gäller snart skulle upphöra att gälla (5), tog kommissionen den 12 augusti 2013 emot en begäran om översyn av åtgärderna enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran ingavs av Federación Nacional de Asociaciones de Transformados Vegetales y Alimentos Procesados (Fenaval) såsom företrädare för producenter som svarar för mer än 75 % av unionens sammanlagda produktion av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter.

(4)

Begäran motiverades med att dumpningen sannolikt skulle fortsätta och skadan för unionsindustrin återkomma om de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna upphör att gälla.

(5)

Efter samråd med rådgivande kommittén fann kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång, och offentliggjorde den 25 oktober 2013 i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (6) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(6)

Undersökningen av fortsatt dumpning omfattade perioden 1 oktober 2012–30 september 2013 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2009 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(7)

Kommissionen underrättade följande parter om att översynen vid giltighetstidens utgång hade inletts: sökanden, producenterna i unionen och deras intresseorganisationer, kända exporterande producenter i Kina och i tänkbara jämförbara länder, icke närstående importörer i unionen och deras intresseorganisationer, leverantörer till producenter i unionen och deras intresseorganisationer, en konsumentorganisation i unionen som enligt vad som var känt berördes samt företrädare för exportlandet. Dessa parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Med anledning av det uppenbart stora antalet kinesiska exporterande producenter och icke närstående importörer i unionen ansågs det i enlighet med artikel 17 i grundförordningen lämpligt att undersöka om en stickprovsundersökning var nödvändig. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads de ovannämnda parterna att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att översynen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärs i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Eftersom endast en grupp av exporterande producenter i Kina gav sig till känna med den begärda informationen, ansågs ett urval av exporterande producenter inte vara nödvändigt.

(10)

Däremot identifierades 32 icke närstående importörer, och dessa uppmanades att lämna in uppgifter för ett stickprovsförfarande. Sju av dem gav sig till känna och lämnade de uppgifter som krävdes för urvalet. Tre av dem valdes ut, men endast två bekräftade i tid att de var villiga att ingå i urvalet.

(11)

Kommissionen sände på denna grund frågeformulär till berörda parter och till de parter som gav sig till känna inom tidsfristerna i tillkännagivandet om inledande. Svar inkom från fem unionsproducenter, den samarbetsvilliga exporterande producenten i Kina, två icke närstående importörer, åtta leverantörer till unionsproducenter, en sammanslutning av leverantörer till unionsproducenterna och en producent i det jämförbara landet.

(12)

Två intresseorganisationer för importörer gav sig till känna som berörda parter. Fem icke närstående importörer lämnade också synpunkter.

(13)

När det gäller producenter i det jämförbara landet identifierades fyra företag och de uppmanades att lämna nödvändiga uppgifter. Bara ett av dessa företag lämnade de begärda uppgifterna och gick med på ett kontrollbesök.

(14)

Kommissionen kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt dumpning och återkommande skada, samt för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande berörda parter:

(15)

Den 13 oktober 2014 meddelade kommissionen de väsentliga omständigheter och överväganden enligt vilka man ämnade införa antidumpningstullar (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ingav flera berörda parter skriftliga inlagor med synpunkter på de slutliga undersökningsresultaten. De parter som så önskade gavs möjlighet att bli hörda. Tre importörer begärde och beviljades ett gemensamt möte i närvaro av förhörsombudet för handelsärenden. En europeisk sammanslutning av handlare begärde och beviljades ett möte med kommissionens avdelningar.

(16)

Den produkt som berörs av denna översyn är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen beredda eller konserverade mandariner (inbegripet tangeriner och satsumas), klementiner, wilkings och andra liknande citrushybrider utan tillsats av alkohol, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, enligt definitionen i KN-nummer 2008, med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande omfattas av KN-nummer 2008 30 55, 2008 30 75 och ex 2008 30 90.

(17)

Den berörda produkten erhålls genom skalning och delning av vissa sorter av små citrusfrukter (främst satsumas), som sedan förpackas inlagd i sockersirap, saft eller vatten i olika storlekar för att möta de särskilda krav som gäller för de olika marknaderna.

(18)

Satsumas, klementiner och andra små citrusfrukter går vanligtvis under samlingsnamnet mandariner. De flesta av dessa olika fruktsorter kan användas färska eller för konservering. De liknar varandra och betraktas därför beredda eller konserverade som samma produkt.

(19)

Unionsproducenterna hävdade att den importerade produkten och unionsprodukten är likadana av följande skäl:

(20)

Vissa importörer hävdade däremot att den importerade produkten är av högre kvalitet, eftersom den innehåller mindre skadade klyftor (högst 5 %) samt har bättre smak, utseende och struktur än unionsprodukten. Det hävdades också att den importerade produkten luktade annorlunda än unionsprodukten.

(21)

Kommissionen undersökte dessa påståenden och fann mot bakgrund av tillgängliga uppgifter att unionsindustrins påståenden, som nämns i skäl 19, är korrekta.

(22)

Importörernas påståenden måste avvisas på följande grunder:

(23)

Därför befanns den importerade produkten och den som produceras av unionsindustrin, precis som under den ursprungliga undersökningen, vara likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(24)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om de befintliga åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(25)

Såsom nämns i skäl 9 samarbetade bara en grupp av företag, och det var därför inte nödvändigt att välja ett urval av exporterande producenter i Kina. Det berörda företaget svarade för omkring 12–20 % (intervall anges av sekretesskäl) av importen av den berörda produkten från Kina till unionen under översynsperioden.

(26)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet bestämmas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat det jämförbara landet) eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet unionen, eller om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i unionen för den likadana produkten, vid behov justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.

(27)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Turkiet som jämförbart land för fastställande av normalvärdet för Kina, och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(28)

Inga synpunkter inkom på Turkiet som föreslaget jämförbart land. Inga av de berörda parterna föreslog något alternativ till producenter av likadana produkter i jämförbart land.

(29)

En av de turkiska exporterande producenter som kontaktades, Frigo-Pak, svarade fullständigt på frågeformuläret i tid, och godtog att ett kontrollbesök på plats genomfördes.

(30)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av kontrollerade uppgifter från producenten i Turkiet. Detta företag sålde inte den likadana produkten på den inhemska marknaden, och normalvärdet konstruerades därför i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen med användning av produktionskostnaderna och, i enlighet med artikel 2.6 b med tillägg av ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och i enlighet med artikel 2.6 c en skälig vinstmarginal. De försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som används här är producentens faktiska sådana kostnader vid försäljning på hemmamarknaden av andra konserverade produkter, och de uppgick till 10–20 % (intervall anges av sekretesskäl). Den vinstmarginal som används är densamma som den som användes i den ursprungliga undersökningen, dvs. 6,8 %, vilket motsvarar den vinst som EU-industrin uppnådde innan den drabbades av dumpad import från Kina.

(31)

Exportförsäljningen till unionen från den samarbetsvilliga exporterande producenten skedde direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten vid export från Kina till unionen.

(32)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik.

(33)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset för den samarbetsvilliga exporterande producenten skulle bli rättvis, och i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, gjordes justeringar för skillnader i transport- och försäkringskostnader samt provisioner och kreditkostnader som påverkade priserna och deras jämförbarhet.

(34)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(35)

För den samarbetsvilliga exporterande producenten visade jämförelsen att dumpning förelåg. Dumpningsmarginalen uppgick till mer än 60 %.

(36)

För Kina som helhet visade en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga exportpriset för importen av den berörda produkten från Kina, enligt Eurostats uppgifter, och ett vägt genomsnittligt normalvärde (justerade för att återspegla den sannolika produktblandningen för den kinesiska importen med hänsyn till den produktblandning för samarbetsvilliga exporterande producentens försäljning i unionen av jämförbara produkttyper) att betydande dumpning förelåg på ännu högre nivåer.

(37)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter anförde en europeisk organisation för handlare att man, till skillnad från de kinesiska exporterande producenterna och de spanska producenterna, inte hade någon möjlighet att kontrollera de exakta beräkningarna (dumpning och skada), och bad därför kommissionen att lämna ut närmare uppgifter om beräkningen av dumpning. Under mötet i förhörsombudets närvaro uppgav också tre importörer att de gärna ville få ut uppgifter om beräkningen av dumpning.

(38)

Här bör påpekas att de uppgifter som legat till grund för kommissionens beräkningar innehåller företagshemligheter och sekretessbelagd information. Den samarbetsvilliga exporterande producenten som lämnade uppgifter har i sedvanlig ordning särskilt meddelats detaljerade beräkningar av dumpning och skada, och har varken lämnat några synpunkter eller begärt förtydliganden. Kommissionen kan inte låta andra berörda parter ta del av dessa uppgifter utan att bryta mot sekretessen. Den metod som kommissionen använt, i enlighet med skälen 30–36, delgavs dock alla berörda parter. Under mötet informerade förhörsombudet parterna om att de kunde be honom kontrollera kommissionens beräkningar om de oroade sig för deras riktighet. De tre importörerna bad dock inte förhörsombudet ingripa i detta avseende.

(39)

Trots det beräknade organisationen själv en dumpningsmarginal, där man jämförde genomsnittliga importpriser från Kina enligt Eurostat med genomsnittliga importpriser från Turkiet, också enligt Eurostat. Organisationen fann att jämförelsen tydde på en lägre dumpningsnivå, omkring 30 %. Det bör här för det första framhållas att i en översyn vid giltighetstidens utgång har den exakta dumpningsnivån mindre betydelse än vid en undersökning när tullens storlek fastställs. För det andra byggde kommissionens beräkning, som nämns i skälen 30–33, på faktiska normalvärden från den samarbetsvilliga, kontrollerade turkiska producenten och jämförelsen med de kinesiska exportpriserna gjordes på detaljnivå. De uppgifter som kommissionens beräkning bygger på är därför att betrakta som mycket mer tillförlitliga och precisa än den uppskattning som organisationen lämnade i sina synpunkter på meddelandet av uppgifter.

(40)

Under mötet med förhörsombudet anförde dessutom tre importörer att ingen dumpning förelåg. De grundade det påståendet på att kommissionen funnit att den samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarens genomsnittliga försäljningspris på flera betydande marknader utanför EU låg under det genomsnittliga försäljningspriset på unionsmarknaden. Detta påstående måste avvisas, eftersom dumpning består i att sälja produkter på en viss marknad till ett pris som ligger under normalvärdet, inte till priser som ligger lägre än dem som uppnåtts på andra marknader utanför unionen.

(41)

Sedan det konstaterats att dumpning förekommit under översynsperioden, undersöktes sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas, varvid följande aspekter undersöktes: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, volymen på och priserna för den dumpade importen från Kina samt unionsmarknadens attraktionskraft när det gäller importen från Kina.

(42)

Under en stor del av översynsperioden gällde inga åtgärder i EU, eftersom de hade upphävts (se skäl 2). Under denna period utan åtgärder nådde importen en topp 2011/2012, följt av en minskning under resten av översynsperioden. Detta återspeglar dock en lageruppbyggnad snarare än en verklig ökning eller minskning av konsumtionen, och kan tillskrivas den omfattande kinesiska import som ägde rum mellan mars och juli 2012, då åtgärderna inte var i kraft.

(43)

När det gäller den totala kinesiska produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten, fick inte kommissionen någon information från någon av de kinesiska producenterna eller andra berörda parter. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen grundade kommissionen sina slutsatser på grundval av tillgängliga uppgifter.

(44)

Enligt en rapport som publicerades av avdelningen för jordbruk utomlands vid Förenta staternas jordbruksministerium (FSA/USDA) som ingick i begäran om översyn och som också gjorts offentlig (7), ökade mängden färska mandariner avsedda för bearbetning, dvs. produktionen av konserverade mandariner, i Kina med 27 % mellan 2009/2010 (520 000 ton) och översynsperioden (660 000 ton). Produktionen av konserverade mandariner i Kina uppvisade en likartad utveckling. Enligt rapporten ökade Kina produktionen av konserverade mandariner från 347 000 ton under 2009/2010 till 440 000 ton under översynsperioden. I rapporten uppskattas dessutom den inhemska kinesiska konsumtionen av konserverade mandariner till omkring 100 000–150 000 ton under 2013/2014. Då en annan offentlig källa uppskattar den inhemska konsumtionen till 50 000–100 000 ton (8), förefaller det rimligt att anta att den inhemska konsumtionen är 100 000 ton. Således kan mängden kinesiska konserverade mandariner tillgängliga för export uppskattas till cirka 340 000 ton under översynsperioden.

(45)

Andra tillgängliga källor tillhandahåller något olika uppskattningar av mängden kinesiska konserverade mandariner tillgängliga för export 2009–2014 (9). Trots dessa skillnader visar alla att mängden kinesiska konserverade mandariner som är tillgänglig för export var minst 300 000 ton per rapporterade årssäsonger 2009–2013. Ingen av källorna tyder på att mängden kinesiska konserverade mandariner tillgänglig för export kommer att minska avsevärt framöver.

(46)

Även om importen från Kina under översynsperioden var 19 253 ton, visar uppgifter om importen från den ursprungliga undersökningen, som omfattar perioden 2002–2007, att de kinesiska producenterna kan allokera över 60 000 ton per säsong till unionsmarknaden, vilket bekräftas av importuppgifter från Eurostat för säsongen 2011/2012. Dessutom visar den höga importen 2011/2012, en period under vilken åtgärderna inte var tillämpliga merparten av tiden (dvs. från och med den 22 mars 2012), att unionen är en attraktiv marknad för de kinesiska producenterna i fråga om priser och att betydande volymer av kinesisk dumpad import skulle komma in på unionsmarknaden om de gällande antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(47)

Det faktum att Kina under perioden 2002–2007 (då inga åtgärder gällde) exporterade betydligt mer konserverade mandariner till unionen i genomsnitt per säsong (36 % mer) än under perioden 2009–2013 (när tull gällde, utom den 22 mars 2012–23 februari 2013), även om de totala volymerna som var tillgängliga för kinesisk export i hela världen under den första perioden var lägre än under den andra, är ytterligare ett tecken på att det är sannolikt att de kinesiska producenterna kommer att öka sin export till unionen till de nivåer som noterades under den ursprungliga undersökningen, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(48)

När det gäller export till tredjeländer visade undersökningen att under översynsperioden låg det samarbetsvilliga företagets genomsnittliga försäljningspriser på export till flera viktiga marknader (t.ex. Japan, Malaysia, Filippinerna och Thailand) lägre än de genomsnittliga försäljningspriserna i unionen. Det kan därför förväntas att i avsaknad av åtgärder skulle den samarbetsvilliga exporterande producenten lägga om åtminstone en del av denna export till unionen.

(49)

Även den kinesiska exportstatistiken över beredda eller konserverade citrusfrukter i hermetiskt tillslutna behållare visar att det finns en risk för en omläggning av den kinesiska exporten till unionen. Utifrån denna statistik uppskattas det i själva verket att ca 20 000 ton av den berörda produkten under undersökningsperioden såldes till andra exportdestinationer till genomsnittspriser lägre än i EU, trots att det inte fanns några antidumpningstullar för import från Kina på dessa marknader. Under översynsperioden skulle denna volym motsvara unionsindustrins försäljning på hemmamarknaden och 71 % av unionsindustrins totala produktion. På grundval av den nuvarande storleken på EU:s marknad för konserverade mandariner (total konsumtion i EU: 44 523 ton) och enligt den kinesiska exportstatistiken skulle med andra ord den nuvarande kinesiska exporten till EU plus den potentiella volym som är ekonomiskt rimlig att rikta om till EU nästan helt täcka all efterfrågan i EU på konserverade mandariner.

(50)

Undersökningen har bekräftat att den kinesiska importen fortsatte att komma in på unionsmarknaden till dumpade priser under översynsperioden. Med tanke på den fortsatta dumpningen, det faktum att unionsmarknaden är en viktig marknad som tidigare varit intressant för de kinesiska exportörerna, outnyttjad produktionskapacitet i Kina som är större än den totala konsumtionen i unionen samt de kinesiska producenternas styrkta vilja och förmåga att snabbt öka exporten till unionen om det finns incitament till det, konstateras att det är sannolikt att dumpningen fortsätter om åtgärderna upphävs.

(51)

Mandariner skördas på hösten och vintern; skörde- och bearbetningssäsongen börjar tidigt i oktober och slutar sent i januari (för vissa sorter, februari eller mars) året därpå. De flesta inköp (till exempel av icke-närstående importörer) och försäljningskontrakt förhandlas fram under de första månaderna i varje säsong. Det är brukligt i mandarinkonserveringsbranschen att använda säsongen (perioden från och med den 1 oktober till och med den 30 september påföljande år) som grund för jämförelser. Liksom i den ursprungliga undersökningen antog kommissionen denna metod för sin undersökning.

(52)

Under översynsperioden producerades den likadana produkten i unionen av fem unionsproducenter. Unionens sammanlagda produktion av den likadana produkten under översynsperioden fastställdes på grundval av svaren på frågeformuläret från fyra enskilda producenter, som kontrollerades under ett kontrollbesök på plats. Produktionen hos den sista producenten, som inte samarbetade i tillräcklig utsträckning och inte var föremål för ett kontrollbesök på plats, fastställdes på grundval av svaren på frågeformuläret som lämnats av den producenten, jämfört med klagomålet. På grundval av detta uppskattades unionens sammanlagda produktion till omkring 28 500 ton under undersökningsperioden.

(53)

Det konstateras att ovannämnda unionsproducenter står för all unionsproduktion, och att de således utgör unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(54)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av importuppgifter från Eurostat på Taricnivå (EU:s integrerade tulltaxa), vilket exakt sammanfaller med definitionen av den berörda produkten, och på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym i EU.

(55)

Det bör noteras att även om analysen bygger på säsonger och inte kalenderår, återspeglar den här metoden inte nödvändigtvis de industriella användarnas eller konsumenternas förbrukning. På grund av säsongsbundenheten för den viktigaste råvaran (färsk frukt) är det vanligt i sektorn för både importörer och unionsproducenter att bygga upp ett lager när färsk frukt konserveras och sälja den bearbetade produkten till distributörer eller industriella användare under hela året. Förbrukningen kan därför ibland påverkas av lageruppbyggnad.

(56)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i unionen alltså på följande sätt:

Tabell 1

(57)

Unionens förbrukning av citrusfrukt var i genomsnitt under skadeundersökningsperioden något lägre än 70 000 ton. Det fanns dock en topp under 2011/2012 följt av en minskning under översynsperioden. Detta återspeglar dock en lageruppbyggnad snarare än en verklig ökning eller minskning av konsumtionen, och kan tillskrivas den omfattande kinesiska import som ägde rum mellan mars och juli 2012, då åtgärderna tillfälligtvis inte var i kraft (se skäl 2). Importtoppen 2011/2012 uppvägdes av lägre importnivåer under översynsperioden, dvs. en lägre förbrukning i unionen.

(58)

Några av importörerna hävdade att de inte hade ägnat sig åt lageruppbyggnad. De anförde också att de sedan den 6 oktober 2011, när generaladvokaten lämnat sitt förslag till avgörande i mål C-338/10, varit övertygade om att domstolen skulle ogiltigförklara åtgärderna. De hade därför senarelagt tullklareringen av den berörda produkten till dess att domstolen avkunnat sin slutgiltiga dom.

(59)

Det bör i detta sammanhang påpekas att lageruppbyggnad kan definieras som ansamling och lagring av reserver. Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över ökade importen av den berörda produkten sedan åtgärderna ogiltigförklarades den 22 mars 2012 massivt ända till juli 2012: i genomsnitt nästan 9 000 ton per månad. Därefter och fram till slutet av översynsperioden sjönk den genomsnittliga importvolymen till omkring 1 650 ton per månad, omkring 2 000 ton per månad mindre än den genomsnittliga importen innan åtgärderna upphävdes. Kommissionen fann att för att uppnå en sådan hög månatlig import under en relativt kort tid måste importörerna ha samlat på sig stora mängder av den berörda produkten. Detta bekräftades också av vissa importörer, som medgav att de hade senarelagt tullklareringen när de blev övertygade om att antidumpningstullen skulle ogiltigförklaras. Påståendet att importörerna inte ägnade sig åt lageruppbyggnad måste därför avvisas.

(60)

Med tanke på att bara en grupp av kinesiska exportörer samarbetade vid undersökningen och att denna grupp stod för omkring 12–20 % (intervall anges av sekretesskäl) av den totala importen från Kina under undersökningsperioden, drogs slutsatsen att Eurostats uppgifter (vid behov på Taricnivå, EU:s integrerade tulltaxa) var den mest tillförlitliga och bästa informationskällan för importvolymer och importpriser. Den samarbetsvilliga kinesiska exportörens individuella priser har trots det också undersökts.

(61)

Den kinesiska importvolymen och marknadsandelen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 2

(62)

Efter införandet av antidumpningsåtgärderna 2008 minskade importen från Kina i allmänhet. Det bör beaktas att importen under den ursprungliga undersökningsperioden (2006/2007) uppgick till 56 108 ton.

(63)

Såsom nämns ovan fanns det emellertid en importtopp 2011/2012. Toppen var naturligtvis resultatet av att antidumpningsåtgärderna upphävdes i mars 2012. När man betraktar hur importen från Kina utvecklats månadsvis, enligt Eurostat, varierade den kinesiska importen mellan 2 000 och 6 000 ton per månad, och nådde nivåer på 6 000–12 000 ton per månad under mars 2012–juli 2012 (i genomsnitt nästan 9 000 ton per månad). I detta avseende bör det noteras att åtgärderna upphävdes i mars 2012 och återinfördes i februari 2013, men registrering infördes den 29 juni 2012 (10), vilket dämpade importen.

(64)

På samma sätt som importvolymen visade Kinas marknadsandel en nedåtgående tendens under skadeundersökningsperioden och minskade från 71 % till 43 %. Även med hänsyn tagen till effekterna av den ovanliga prisnivån på den kinesiska importen under 2011/2012 och översynsperioden, minskade marknadsandelen från ungefär 70 % under 2009/2010 till i genomsnitt 55 % under de följande åren.

(65)

Såsom framgår av ovanstående tabell ökade priserna på importen från Kina med 37 % under skadeundersökningsperioden. Det bör emellertid noteras att priserna ökade betydligt fram till perioden 2011/2012 och sedan minskade under översynsperioden.

(66)

Eftersom den enda samarbetsvilliga exportörens import endast utgjorde omkring 12–20 % (intervall anges av sekretesskäl) av den kinesiska importen under översynsperioden, undersöktes även förekomsten av prisunderskridande för den samlade kinesiska exporten på grundval av importstatistik.

(67)

För detta ändamål jämfördes de samarbetsvilliga unionsproducenternas vägda genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder på unionsmarknaden med motsvarande vägda genomsnittliga cif-pris (kostnad, försäkring och frakt) på importen från Kina enligt Eurostats uppgifter. Dessa cif-priser justerades för att ta hänsyn till kostnader i samband med tullklarering, dvs. tull och kostnader efter importen.

(68)

Jämförelsen visade då att under översynsperioden underskred importen av den berörda produkten unionsindustrins priser med 4,8 %, när verkningarna av de gällande antidumpningstullarna togs med i beräkningen. Prisunderskridandemarginalen uppgick dock till 28 % när importpriserna betraktades utan antidumpningstull.

(69)

För de importpriser som rapporterats av den samarbetsvilliga kinesiska exportören, vederbörligen justerade, fastställdes en prisunderskridandemarginal på 14 % under översynsperioden, med beaktande av gällande antidumpningstull. Om antidumpningstullens verkan inte togs med i beräkningen uppgick prisunderskridandemarginalen till 20 %. Det bör noteras att merparten av denna export under undersökningsperioden ägde rum när åtgärderna var upphävda.

(70)

Under skadeundersökningsperioden uppnådde importen från andra tredjeländer aldrig en större marknadsandel än 11,2 %. Merparten av denna import (minst 89 % under skadeundersökningsperioden) härrörde från Turkiet.

Tabell 4

(71)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(72)

Även om alla de fem unionsproducenterna svarade på frågeformuläret, ansågs det att svaret från en av producenterna inte kunde användas fullständigt, eftersom det inte kontrollerats på plats. Analysen har därför gjorts på följande sätt.

(73)

De makroekonomiska indikatorerna (produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, tillväxt, dumpningsmarginaler och återhämtning från verkningarna av tidigare dumpning) bedömdes för unionsindustrin som helhet. Bedömningen grundades på uppgifterna från de fyra fullständigt samarbetsvilliga unionsproducenterna. När det gäller den producent vars svar på frågeformuläret inte kontrollerats, baserades bedömningen på denna producents uppgifter, i möjligaste mån korsverifierade med uppgifterna i klagomålet och företagets reviderade räkenskaper.

(74)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (lager, försäljningspriser, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga, löner) gjordes på företagsnivå för de fullständigt samarbetsvilliga unionsproducenterna. Bedömningen grundades på deras uppgifter som kontrollerats vid ett kontrollbesök på plats.

(75)

Produktionen ökade markant under skadeundersökningsperioden, från omkring 12 000 ton till nästan 29 000 ton under översynsperioden. Under säsongen 2009/2010 var produktionen liten, eftersom unionsindustrin fortfarande påverkades av den dumpade kinesiska importen av konserverade mandariner som importerats under föregående säsong, och av det faktum att industrin höll lager från den föregående säsongen då antidumpningsåtgärderna inte gällde. Produktionen ökade under säsongen 2010/2011 när den nya kinesiska importen träffades av den gällande antidumpningstullen.

(76)

Eftersom unionens produktionskapacitet inte ändrades under perioden, ökade alltså kapacitetsutnyttjandet. Det låg dock hela tiden under 50 %.

(77)

En europeisk organisation för handlare uppgav att en unionsproducent hade upphört med produktionen 2012/2013 och att den producenten och två andra befann sig i en svår ekonomisk situation. Av denna anledning anfördes det att uppgifterna om produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande var konstlat överdrivna.

(78)

Det bör i detta sammanhang först påpekas att de uppgifter som samlats in under undersökningen visade att alla de unionsproducenter som utgör unionsindustrin har producerat under alla säsonger under skadeundersökningsperioden. Det första påståendet att en producent lagt ned produktionen under översynsperioden tillbakavisas därför.

(79)

Beträffande unionsproducenternas påstått svåra ekonomiska situation stämmer det att en unionsproducent varit föremål för ett insolvensförfarande under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade dock att den producentens produktion ökade avsevärt under hela skadeundersökningsperioden, samtidigt som dess kapacitet förblev oförändrad. Det konstaterades därför att insolvensförfarandet inte påverkade den producentens produktion i negativ riktning. Beträffande de andra två unionsproducenterna blev de visserligen föremål för insolvensförfaranden, men inte förrän efter skadeundersökningsperioden. Detta bekräftar i själva verket slutsatsen (se skälen 96–98) att skadan verkligen återkom och att unionsindustrin fortfarande befinner sig i en utsatt ekonomisk situation.

(80)

Unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden till icke-närstående kunder minskade med 35 % under skadeundersökningsperioden.

(81)

Även unionsindustrins marknadsandel visade en ökande tendens under skadeundersökningsperioden. Även om man beaktar hur lageruppbyggnaden påverkade förbrukningen i unionen under 2011/2012 och under översynsperioden, ökade marknadsandelen från omkring 23 % i början av perioden till i genomsnitt 35 % under de senaste två åren som granskats.

(82)

Både sysselsättningen och produktiviteten ökade under skadeundersökningsperioden, och återspeglar den totala ökningen av produktions- och försäljningsvolymen. Ökningen av produktiviteten under säsongen 2010/2011 berodde på större produktionsvolymer, eftersom antidumpningsåtgärderna slog till med full kraft då.

(83)

De ovannämnda uppgifterna om sysselsättning är heltidsekvivalenter, och visar alltså inte det totala antalet säsongsbundna arbetstillfällen. För att få en bättre idé om vidden av arbetstillfällen bör det noteras att antalet heltidsekvivalenter för undersökningsperioden motsvarar omkring 2 400 säsongsbundna arbetstillfällen.

(84)

Unionsindustrin kunde dra fördel av tillväxten på unionsmarknaden till och med 2011. Så snart som åtgärderna mot Kina upphävdes (se skäl 2) och den kinesiska importen översvämmade unionsmarknaden förlorade dock unionsindustrin en betydande del av sin marknadsandel. Sedan tullen återinfördes kunde unionsindustrin återvinna sin förlorade marknadsandel, men till priset av en försämrad ekonomisk situation.

(85)

Dumpningen fortsatte under översynsperioden i betydande omfattning, såsom förklaras i avsnitt 3.2.5 (se skälen 34 och 35).

(86)

Den faktiska dumpningsmarginalens inverkan på unionsindustrin kan, med tanke på den dumpade kinesiska importens omfattning, inte anses vara försumbar. Det noteras att unionsindustrin fortfarande håller på att återhämta sig från den tidigare dumpningen, särskilt när det gäller kapacitetsutnyttjande och lönsamhet (jämfört med den ursprungliga undersökningen).

(87)

Unionsproducenterna ökade sin lagerhållning avsevärt under de två senaste säsongerna. Det beror på att produktionen ökade mer än försäljningen under skadeundersökningsperioden.

(88)

Under översynsperioden lyckades unionsindustrin öka sitt försäljningspris i EU med 11 %. Ökningen var särskilt markant fram till 2011/2012, men priserna sjönk därefter under översynsperioden. Detta förklaras av den omfattande kinesiska importen mellan mars och juli 2012, när åtgärderna inte var i kraft, och av det faktum att priserna på den berörda produkten från Kina underskred unionsindustrins priser.

(89)

Under skadeundersökningsperioden förbättrades först unionsindustrins lönsamhet avsevärt, dvs. under perioden 2010/2011–2011/2012. Under översynsperioden började dock unionsindustrin återigen gå med förlust.

(90)

Förbättringen av lönsamheten hängde tydligt samman med att unionsindustrin lyckades öka sin försäljning, sin produktionsvolym och sitt försäljningspris under åren efter införandet av antidumpningsåtgärderna. Återgången till en förlustsituation under översynsperioden beror på lägre försäljningspriser på grund av det plötsliga inflödet av kinesisk import sedan EU-domstolen upphävde tullen.

(91)

I detta sammanhang bör det erinras om att en betydande del av de kinesiska produkterna importerades utan antidumpningstull under perioden mars–juli 2012. Dessutom konstaterades den kinesiska importen underskrida priserna i unionen under översynsperioden i betydande omfattning, särskilt om man bortser från antidumpningstullens effekt. Detta ledde till en allmän prisnedgång, vilket i sin tur lett till en förlustbringande situation för unionsindustrin.

Tabell 11

(92)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades kassaflödet i princip på samma sätt som unionsindustrins totala lönsamhet, i kombination med lageruppbyggnadens verkningar, särskilt under de senaste två granskade åren.

(93)

Delar av unionsindustrin gjorde under skadeundersökningsperioden investeringar för underhåll och optimering av de befintliga produktionsmaskinerna. Investeringarna ökade särskilt under perioden 2011/2012, sannolikt gynnade av vinstnivån under och omedelbart före det året. Investeringarna har främst gjorts av en unionsproducent för att säkra leveranser av råvaror, som kommer att komplettera de befintliga råvarukällorna, och för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen. Räntabiliteten följde under skadeundersökningsperioden lönsamhetsutvecklingen tätt.

(94)

En del av unionsindustrin hade svårigheter att anskaffa kapital under skadeundersökningsperioden, men lyckades till slut omstrukturera sina skulder.

(95)

De genomsnittliga lönerna förblev relativt stabila under skadeundersökningsperioden, medan produktionskostnaden per enhet minskade.

(96)

Skadeanalysen visar att unionsindustrins situation förbättrades under skadeundersökningsperioden. Införandet av antidumpningsåtgärderna i slutet av 2008 gav unionsindustrin möjlighet att sakta men säkert återhämta sig från de skador som dumpningen vållat och att ytterligare ta vara på sina möjligheter på unionsmarknaden. Att unionsindustrin gynnades av åtgärderna framgår särskilt av dess ökade produktion och försäljning och särskilt dess ökade vinst.

(97)

Situationen förändrades dock under översynsperioden. Åtgärderna upphävdes i mars 2012 och importen från Kina ökade kraftigt fram till juni 2012 då importen blev föremål för registrering. Importörerna utnyttjade ogiltigförklaringen av antidumpningstullen till att bygga upp lager under 2011/2012 och släppa ut dessa produkter på EU-marknaden till låga priser under översynsperioden. Detta medförde en betydande total prispress på EU-marknaden och följaktligen att industrins ekonomiska situation försämrades igen. Industrin hade i själva verket inget annat val än att sänka sina priser för att upprätthålla sin försäljningsnivå. Detta fick dock allvarliga konsekvenser för den ekonomiska situationen.

(98)

Att unionsindustrin fortsatt vållas skada illustreras bäst av en rad negativa finansiella indikatorer, bl.a. lönsamhet och kassaflöde, i kombination med hög lagerhållning och lågt kapacitetsutnyttjande. Dessa förhållanden avskräcker från nya investeringar och tillväxt.

(99)

En europeisk sammanslutning av handlare ifrågasatte konstaterandena om skada eftersom unionsindustrins försäljningsvolym, sysselsättning och försäljningspriser samt en unionsproducents investeringar hade utvecklats positivt under skadeundersökningsperioden.

(100)

Detta påstående bör dock tillbakavisas. Enligt artikel 3.5 i grundförordningen är uppräkningen av de relevanta ekonomiska indikatorer som bör granskas inte uttömmande, och en eller flera av dessa faktorer behöver inte nödvändigtvis vara avgörande i fråga om hur den dumpade importen påverkat unionsindustrin. Som förklaras i skäl 98 var de indikatorer som parten nämner inte avgörande för kommissionens konstaterande att unionsindustrin vållats skada. Konstaterandet att skadan fortsatte grundades i själva verket på negativa ekonomiska indikatorer på räntabilitet och kassaflöde i kombination med hög lagerhållning och lågt kapacitetsutnyttjande.

(101)

Om åtgärderna upphävs förväntas importen öka och vålla unionsindustrin ytterligare skada. Detta grundas på följande.

(102)

Analysen ovan (se skäl 44) visar att även om den kinesiska exportvolymen till unionen minskade kraftigt efter införandet av åtgärder i slutet av 2008, producerar de kinesiska företagen fortfarande betydande volymer av den berörda produkten, mestadels avsett för export.

(103)

När det gäller beräknade volymer och priser är det uppenbart att unionsmarknaden fortfarande är mycket attraktiv för kinesiska exporterande producenter. När det gäller volymen är unionsmarknaden först och främst den tredje största marknaden i världen för kinesiska konserverade mandariner. Dessutom visar utvecklingen efter ogiltigförklaringen av åtgärderna att de kinesiska producenterna snabbt kan exportera betydande mängder av den berörda produkten till unionsmarknaden utan att ens behöva lägga om sin försäljning från andra marknader. Slutligen kan Kina enligt uppgifterna i den ursprungliga undersökningen lätt exportera över 60 000 ton per säsong till unionsmarknaden, och det motsvarar nästan 90 % av den genomsnittliga konsumtionen i unionen under skadeundersökningsperioden.

(104)

Om Kina skulle öka sin export till EU när åtgärderna upphävs, skulle det högst sannolikt leda till en allmän prisnedgång på EU:s marknad på medellång sikt. Detta skulle försätta EU:s producenter i en ännu svårare situation, vilket förklaras nedan.

(105)

När det sedan gäller priserna visar den kinesiska databasen (11) att Kina tidigare exporterade betydande volymer till länder utanför EU till priser under exportpriserna till EU. Under översynsperioden uppgick exporten till dessa länder utanför EU till ungefär 20 000 ton, motsvarande 71 % av unionsindustrins totala produktion. På grund av EU-marknadens attraktiva priser, dras slutsatsen att om åtgärderna upphör att gälla är det sannolikt att de kinesiska exportörerna styr om denna export till den lönsammare EU-marknaden.

(106)

Dessutom har analysen ovan (se skälen 68 och 69) visat att den kinesiska importen på unionsmarknaden väsentligt underskred unionsproducenternas priser under översynsperioden, särskilt om man bortser från antidumpningstullens effekt. Även om de kinesiska importpriserna ökade under 2011/2012, då åtgärderna inte var i kraft, var priserna fortfarande betydligt lägre än EU-priserna, enligt Eurostats uppgifter. Enligt samma uppgifter var prisskillnadens storlek under 2011/2012 i själva verket jämförbar med den under översynsperioden.

(107)

På marknaden för beredd eller konserverad citrusfrukt råder stark priskonkurrens, eftersom konkurrensen främst sker på grundval av priset. Detta förvärras ytterligare av att produkten vanligen säljs i relativt stora kvantiteter. Om billig, dumpad import i betydande kvantiteter finns tillgänglig på unionsmarknaden, får det direkta återverkningar på den allmänna prisnivån på unionsmarknaden, vilket skulle leda till en allmän prisnedgång.

(108)

Upphävandet av antidumpningstullarna i slutet av skadeundersökningsperioden är en utmärkt illustration av vad som skulle hända om åtgärderna fick löpa ut.

(109)

Från det att åtgärderna hade ogiltigförklarats av domstolen till dess att importen blev föremål för registrering, ökade den kinesiska importen snabbt och avsevärt. Den omfattande förekomsten av denna billiga import på unionsmarknaden tvingade unionsproducenterna att sänka sina priser för att behålla sin ställning med avseende på försäljningsvolym och produktion, vilket ledde till en förlustbringande situation.

(110)

Detta var följden av att importen var fri från antidumpningstull under endast fem månader. Konsekvenserna för unionsindustrin skulle uppenbarligen bli ännu allvarligare om åtgärderna fick löpa ut. Om de stora volymerna lågprisimport hade återkommit, skulle skadan för unionsindustrin med all sannolikhet ha förvärrats. Unionsproducenterna skulle drabbas av minskad produktion och försäljningsvolym och minskade försäljningspriser, vilket skulle leda till ökade förluster. Beräkningen av prisunderskridandet i avsnitt 4.4.2 (se skälen 68 och 69) men utan antidumpningstullarna tyder på ett prisunderskridande med över 20 %.

(111)

En europeisk sammanslutning av handlare gjorde gällande att unionsindustrin inte skulle vållas skada om åtgärderna upphävdes, eftersom en lägre volym av import av den berörda produkten vore att vänta i framtiden. Påståendet motiverades enligt följande. För det första att den inhemska förbrukningen av färsk frukt i Kina skulle öka framöver, liksom kinesisk export av färsk frukt till Ryssland. För det andra att den inhemska kinesiska förbrukningen av mandariner på burk också förväntades öka. För det tredje att Eurostats statistik visar detta eftersom de visar en lägre import av den berörda produkten sedan säsongen 2012/2013.

(112)

Dessa påståenden tillbakavisas dock av följande anledningar:

(113)

Samma sammanslutning anförde också att större volymer färsk frukt tillgängliga på unionsmarknaden, antagligen på grund av det ryska embargot, skulle driva ned priserna på de frukterna och därigenom låta unionsindustrin ytterligare stärka sin konkurrenskraft.

(114)

Det påståendet är dock helt spekulativt och underbyggdes inte av någon bevisning. Även om råvarupriserna kan komma att sjunka framöver, är inte det i sig tillräcklig anledning att inte avhjälpa den dumpade importens negativa inverkan på unionsindustrins situation. Det anses tvärtom att om åtgärderna inte bibehålls skulle dumpad import återkomma i avsevärd omfattning och vålla unionsindustrin ytterligare skada. Detta skulle i sin tur göra det omöjligt för unionsindustrin att helt ta vara på de positiva effekterna av eventuella minskade råvarupriser. Påståendet avvisades därför.

(115)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att skadan för unionsindustrin med all sannolikhet kommer att fortsätta, om åtgärderna mot importen från Kina upphävs.

(116)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om det skulle strida mot unionens intresse som helhet att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. å ena sidan unionsindustrins intresse och å andra sidan importörernas och de andra parternas intresse.

(117)

Det erinras om att i den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse. Eftersom den aktuella undersökningen är en översyn, och därmed består av en analys av en situation där antidumpningsåtgärder redan har varit i kraft, är det möjligt att bedöma de gällande antidumpningsåtgärdernas eventuella negativa, oönskade effekter för de berörda parterna.

(118)

Mot denna bakgrund undersöktes det om man, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt skadevållande dumpning, kan sluta sig till att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(119)

Unionsindustrin, som består av fem producenter i landsbygdsområden i Spanien, ökade sin marknadsandel och kunde höja priset på den berörda produkten till en nivå som gjorde det möjligt att få verksamheten att gå jämnt upp eller bli lönsam under de delar av skadeundersökningsperioden då åtgärderna var i kraft. Produktionsvolymen och sysselsättningen förbättrades på samma sätt. Om åtgärderna upphävs, kommer unionsindustrin att hamna i en mycket sämre situation, som beskrivs ovan (sannolikheten för återkommande skada) i form av lägre försäljningspriser och ytterligare förluster (se skäl 110). Nya investeringar som syftar till konsolidering av företagen och stärkt konkurrenskraft i fråga om den berörda produkten skulle också hindras. En fortsatt tillämpning av åtgärderna skulle ligga i unionsindustrins intresse och bör hjälpa den att ytterligare ta vara på sina möjligheter på en unionsmarknad där återställd konkurrens råder.

(120)

Med tanke på det till synes stora antalet icke-närstående importörer tillämpades ett stickprovsförfarande, som nämns i skäl 10. Importörerna är huvudsakligen belägna i Tyskland, men även i andra länder, bl.a. Förenade kungariket, Nederländerna och Tjeckien.

(121)

Två företag som importerade den berörda produkten under skadeundersökningsperioden samarbetade i undersökningen. Dessa två företags sammanlagda verksamhet med citruskonserver utgjorde 3,8 % av deras totala omsättning. Även om verksamheten med citruskonserver inte är den lönsammaste delen av dessa importörers rörelse, är det en del av deras affärsmodell, som går ut på att erbjuda ett mycket brett utbud produkter till vissa kunder (t.ex. snabbköpskedjor) för att ta hem stora kontrakt, där de mindre lönsamma produkterna vägs upp av försäljning av andra produkter och stordriftsfördelar.

(122)

Det förefaller inte finnas något som tyder på att fortsatta åtgärder skulle ha någon betydande negativ inverkan på de två importörernas verksamhet. De är inte beroende av produkterna, och leveranskedjan anpassade sig till kostnaderna för antidumpningstullen. Undersökningen visade dessutom att åtgärderna inte stängde unionsmarknaden för de kinesiska exportörerna, eftersom den berörda produkten importerades i betydande mängder under skadeundersökningsperioden trots de gällande åtgärderna.

(123)

En annan importör anförde att antidumpningstullar skadar dess handel med citruskonserver. Då denna importör inte lämnade några kontrollerbara uppgifter, anses det att den negativa inverkan som fortsatta antidumpningsåtgärder kan ha på dessa parter inte skulle uppväga åtgärdernas positiva inverkan på unionsindustrin.

(124)

Vissa parter hänvisade till en brist på produktionskapacitet i unionsindustrin. Det bör noteras att om tullen upphävs kunde det leda till att en situation där de alternativa leverantörerna blir tvungna att lägga ned sin verksamhet, så att importörerna bara har en källa till produkten (kinesisk import). Det erinras dock om att detaljister och snabbköpskedjor sätter värde på trygga leveranser för sin verksamhet. I själva verket stödde en av dem fortsatta åtgärder för att kunna bevara konkurrens och ha åtminstone två leverantörer. Dessutom har unionsindustrin, som fortfarande är långt ifrån att nå ett tillfredsställande kapacitetsutnyttjande, kapacitet att ytterligare försörja unionsmarknaden på en marknad där återställd konkurrens råder. Det faktum att unionsindustrin för närvarande inte tillgodoser 100 % av behoven i unionen kan inte motivera de kinesiska exportörernas illojala handelsmetoder eller avlägsnandet av åtgärderna i detta fall.

(125)

En europeisk sammanslutning av handlare anförde att ett bibehållande av åtgärderna i otillbörlig omfattning skulle begränsa dess medlemmars verksamhet, eftersom en betydande del av den var relaterad till handel med den berörda produkten. Det bör i detta avseende noteras att syftet med antidumpningstullar är att motverka illojal handel, dvs. dumpning, inte begränsa affärsverksamhet. Det erinras om att kommissionen drog slutsatsen att det fortfarande var nödvändigt att behålla åtgärderna i detta fall.

(126)

I denna analys indelas användarna i två kategorier: dels hushåll, dels yrkesmässiga eller industriella användare i branscher som framställning av drycker, sylt, yoghurt eller bakverk och cateringverksamhet.

(127)

Ingen part i någon av dessa kategorier och ingen företrädare för deras intressen gav sig till känna eller samarbetade under undersökningen.

(128)

En importör hävdade att de antidumpningstullar som införts på den berörda produkten skulle vara konkurrensbegränsande och därför inte ligga i unionskonsumenternas intresse. Ingen bevisning lämnades till stöd för detta påstående.

(129)

Med tanke på den begränsade betydelse som den berörda produkten har i budgeten för ett genomsnittligt hushåll i unionen, finns det inga bevis för att en eventuell ökning av konsumentpriserna till följd av bibehållna åtgärder kan uppväga de positiva verkningarna av åtgärderna för unionsindustrin.

(130)

Även om det inte kan bestridas att en fortsatt tillämpning av tullar på ett abstrakt sätt kan påverka vissa yrkesmässiga och industriella användare negativt i form av lägre marginaler, finns det inga bevis för att kostnader som härrör från den berörda produkten (i förhållande till totalkostnaderna) är betydande. En eventuell negativ inverkan av fortsatta åtgärder för denna kategori användare skulle således inte vara orimlig.

(131)

Både enskilda leverantörer av färsk frukt till unionsindustrin och en intresseorganisation för sådana leverantörer uppgav att åtgärderna ligger i deras intresse och skulle vara till nytta även i fråga om nya investeringar och arbetstillfällen. Frukter som säljs till unionsproducenterna är en viktig kompletterande inkomstkälla för leverantörerna, och om den skulle försvinna kunde allvarliga störningar uppstå i jordbrukssektorn i de berörda spanska regionerna. Det uppskattas att antalet medlemmar i kooperativet som skulle påverkas är över 2 000 enbart i regionen Valencia. Om hänsyn tas även till säsongsbundna arbeten med bl.a. insamling, transport och lagring av frukt uppskattas minst 2 500 arbetstillfällen påverkas sammantaget i regionerna Valencia och Murcia.

(132)

Av de uppgifter som den spanska leverantörsorganisationen lämnat framgår att om den kinesiska importen överskrider 60 000 ton, något som redan inträffat två gånger under den ursprungliga undersökningen, skulle leverantörerna antagligen inte kunna sälja hela sin volym av satsumas till unionens konservindustri.

(133)

En europeisk sammanslutning av handlare gjorde gällande att leverantörerna kunde räkna med subventioner för att få avsättning för de fruktvolymer som inte kunde exporteras till följd av det ryska embargot. Det anfördes dock ingen bevisning till stöd för påståendet om subventioner. Dessutom skulle eventuella subventioner ha varit tillgängliga endast för osåld frukt som var avsedd för export till Ryssland, inte frukt som förblivit osåld till unionsindustrin på grund av den skada som vållats om åtgärderna tillåtits löpa ut. Påståendet avvisades därför.

(134)

Undersökningen har visat att de gällande antidumpningsåtgärderna inte har stängt unionsmarknaden för kinesisk import och bidragit till unionsindustrins återhämtning. Eftersom återhämtningen fortfarande pågår, ligger fortsatta åtgärder i unionsindustrins intresse. Om åtgärderna tilläts löpa ut, skulle denna återhämtning avstanna, de lönsamma prisnivåerna skulle vara utom räckhåll och unionsindustrin skulle ådra sig stora förluster. Dessutom skulle det uppstå ett hot mot en kompletterande inkomstkälla för många kooperativ och säsongsarbetare i flera landsbygdsområden där det finns få andra arbetstillfällen.

(135)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna förefaller de befintliga åtgärderna inte ha haft några betydande negativa effekter på den ekonomiska situationen för de importörer i unionen som samarbetade i undersökningen. Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter kan inte heller åtgärderna anses ha haft väsentlig inverkan på andra parter som gav sig till känna eller på importörer, handlare, användare och detaljhandlare. Alla eventuella prisökningar, om de alls uppstår, till följd av fortsatta antidumpningsåtgärder förefaller inte vara orimliga jämfört med den nytta som uppstår för unionsindustrin genom att man undanröjer den snedvridning av handeln som den dumpade importen orsakat.

(136)

Med beaktande av alla de faktorer som beskrivits ovan dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte behålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(137)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för bedömningen att behålla de nuvarande åtgärderna. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noga när så var berättigat.

(138)

Av det ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av viss konserverad frukt med ursprung i Kina bör bibehållas i ytterligare fem år i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(139)

Vissa parter hävdade att åtgärder med ett kvantitativt inslag (ett kvotsystem) är att föredra framför antidumpningsåtgärder. Detta påstående kan inte vinna bifall, eftersom åtgärdernas form enligt grundförordningen inte kan ändras i en översyn vid giltighetstidens utgång. Detta påstående kan inte heller vederlägga undersökningens resultat, nämligen att kraven för upprätthållande av antidumpningsåtgärderna är uppfyllda.

(140)

Ett företag kan begära tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser om det ändrar namn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (13). Begäran ska innehålla alla uppgifter som behövs för att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(141)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen har inte avgett något yttrande.

a)

inte exporterande den produkt som beskrivs i artikel 1.1 till unionen under översynsperioden (1 oktober 2012–30 september 2013) eller under den ursprungliga undersökningsperioden (1 oktober 2006–30 september 2007),

b)

inte är närstående någon av de exporterande producenter i Folkrepubliken Kina som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning, och

c)

antingen faktiskt exporterat den berörda produkten till unionen eller åtagit sig en oåterkallelig avtalsenlig förpliktelse om att exportera en betydande mängd till unionen efter översynsperiodens utgång.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/38

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/41

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 2535/2001 (2) öppnas årliga tullkvoter för import av produkter inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

(2)

De kvantiteter för vilka ansökningar om importlicens har lämnats in under perioden 20 november 2014–30 november 2014 för delperioden 1 januari 2015–30 juni 2015 överskrider, för vissa kvoter, de tillgängliga kvantiteterna. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importlicenser kan utfärdas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient, beräknad i enlighet med artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (3), för de begärda kvantiteterna.

(3)

De kvantiteter för vilka ansökningar om importlicens har lämnats in under perioden 20 november 2014–30 november 2014 för delperioden 1 januari 2015–30 juni 2015 är, för vissa kvoter, mindre än de tillgängliga kvantiteterna. Det bör därför fastställas för vilka kvantiteter det inte har lämnats in några ansökningar, och dessa kvantiteter bör läggas till den kvantitet som fastställts för den följande delkvotperioden.

(4)

För att säkerställa att åtgärden får avsedd verkan bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/45

(1)

I direktiv 91/68/EEG fastställs de djurhälsovillkor som gäller för handel med får och getter inom unionen. Där fastställs på vilka villkor medlemsstaterna eller regioner i dem kan anses officiellt fria från brucellos.

(2)

I bilaga II till kommissionens beslut 93/52/EEG (2) förtecknas de regioner i medlemsstaterna som anses officiellt fria från brucellos (B. melitensis) i enlighet med direktiv 91/68/EEG.

(3)

Frankrike har lämnat dokumentation till kommissionen som visar att landet uppfyller kraven i direktiv 91/68/EEG och att 31 nya administrativa regioner (départements) därmed kan erkännas som officiellt fria från brucellos (B. melitensis), utöver de 64 administrativa regioner (départements) som redan har erkänts som officiellt fria från sjukdomen, och som för närvarande förtecknas i bilaga II till beslut 93/52/EEG.

(4)

På grundval av utvärderingen av den dokumentation som Frankrike lämnat bör dessa 31 administrativa regioner (départements) erkännas som officiellt fria från brucellos (B. melitensis).

(5)

Posten för Frankrike i bilaga II till beslut 93/52/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/47

(1)

Enligt förordning (EG) nr 66/2010 får EU:s miljömärke tilldelas produkter som har reducerad miljöpåverkan under hela sin livscykel.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 66/2010 ska specifika miljömärkningskriterier fastställas för varje produktgrupp.

(3)

Eftersom de kemikalier som används i kosmetiska produkter som sköljs bort och produkternas förpackningar är förknippade med miljöpåverkan, främst i form av ekotoxicitet och resursförbrukning, bör kriterier för EU-miljömärket fastställas för denna produktgrupp. Kriterierna ska framför allt främja produkter som har reducerad påverkan på akvatiska ekosystem, innehåller begränsade mängder farliga ämnen och som minimerar avfallsproduktionen genom att minska mängden förpackningar.

(4)

Genom kommissionens beslut 2007/506/EG (2) har det fastställts ekologiska kriterier och tillhörande bedömnings- och kontrollkrav för tvål, schampo och hårbalsam. Kriterierna har även setts över mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. Vid översynen visade det sig nödvändigt att ändra namnet på produktgruppen och lägga till en ny undergrupp i definitionen av produktgruppen och att fastställa nya kriterier.

(5)

Av tydlighetsskäl bör beslut 2007/506/EG ersättas.

(6)

En övergångsperiod bör medges för tillverkare vars produkter har tilldelats miljömärket för tvål, schampo eller hårbalsam baserat på kriterierna i beslut 2007/506/EG, för att ge dem tillräckligt med tid för att anpassa sina produkter till de reviderade kriterierna och kraven. Tillverkarna bör också ha rätt att lämna in ansökningar baserade på kriterierna i beslut 2007/506/EG, eller kriterierna i det här beslutet, tills giltighetstiden för det förra beslutet löper ut.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 66/2010.

11.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/62