11.7.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 203/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 747/2014

av den 10 juli 2014

om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sudan och om upphävande av förordningarna (EG) nr 131/2004 och (EG) nr 1184/2005

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 215,

med beaktande av rådets beslut 2014/450/Gusp av den 10 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sudan och om upphävande av beslut 2011/423/Gusp (1),

med beaktande av det gemensamma förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och från Europeiska kommissionen, och

av följande skäl:

(1)	Den 10 januari 2004 antog rådet gemensam ståndpunkt 2004/31/Gusp (2) om upprätthållande av det vapenembargo mot Sudan som infördes genom rådets beslut 94/165/Gusp (3). Den 26 januari 2004 antog rådet förordning (EG) nr 131/2004 (4) för att ge verkan åt gemensam ståndpunkt 2004/31/Gusp.

(2)

Den 30 juli 2004 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1556 (2004), genom vilken ett vapenembargo infördes mot Sudan. Den 29 mars 2005 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1591 (2005), genom vilken vissa restriktioner infördes för personer som hindrar fredsprocessen, utgör ett hot mot stabiliteten i Darfur och i regionen, kränker internationell humanitär rätt eller internationell rätt avseende mänskliga rättigheter, begår andra grymheter, bryter mot vapenembargot eller är ansvariga för vissa militära flygangrepp in i och över Darfurområdet.

(3)	Den 30 maj 2005 antog rådet gemensam ståndpunkt 2005/411/Gusp (5), genom vilken åtgärderna i gemensam ståndpunkt 2004/31/Gusp och de åtgärder som ska vidtas enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1591 (2005) förenades i en enda rättsakt.

(4)	Den 18 juli 2005 antog rådet förordning (EG) nr 1184/2005 (6), som ger verkan åt gemensam ståndpunkt 2005/411/Gusp, om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer som hindrar fredsprocessen och bryter mot internationell rätt i konflikten i Darfurområdet i Sudan.

(5)	Den 18 juli 2011 antog rådet beslut 2011/423/Gusp (7), genom vilket tillämpningsområdet för vapenembargot utvidgades till Sydsudan.

(6)	Den 10 juli 2014 antog rådet beslut 2014/450/Gusp, där de åtgärder som rör Sudan har utskilts och sammanställts till en enda rättsakt.

(7)

För tydlighetens skull bör åtgärderna rörande Sudan skiljas från åtgärderna för Sydsudan. Förordning (EG) nr 131/2004 och förordning (EG) nr 1184/2005 bör därför upphävas och ersättas av den här förordningen i den mån de avser Sudan. Förordning (EG) nr 131/2004 bör också ersättas med rådets förordning (EU) nr 748/2014 (8) i den mån den avser Sydsudan.

(8)

Med tanke på det särskilda hot mot internationell fred och säkerhet i regionen som situationen i Sudan utgör och för att kunna säkerställa samstämmighet med förfarandet för att ändra och se över bilagan till beslut 2014/450/Gusp, bör rådet ha befogenhet att ändra förteckningen i bilaga I till denna förordning.

(9)

För att största möjliga rättssäkerhet ska kunna upprätthållas inom unionen bör, vid tillämpningen av den här förordningen, namnen på och andra relevanta uppgifter om fysiska och juridiska personer, enheter och organ vars penningmedel och ekonomiska resurser ska frysas enligt den här förordningen offentliggöras. All behandling av personuppgifter enligt den här förordningen bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (10).

(10)	För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla bör denna förordning träda i kraft omedelbart.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)

förmedlingstjänster: i) förhandlingar om eller anordnande av transaktioner för inköp, försäljning eller leverans av varor och teknik eller av finansiella och tekniska tjänster, från ett tredjeland till ett annat tredjeland, eller ii) försäljning eller inköp av varor och teknik eller av finansiella och tekniska tjänster som finns i ett tredjeland för överföring till ett annat tredjeland.

b)

krav: krav, oavsett om de görs gällande genom rättsliga förfaranden eller ej, som har framställts före eller efter dagen för denna förordnings ikraftträdande och som är knutna till genomförandet av ett avtal eller en transaktion, särskilt i) ett krav på fullgörande av varje slag av förpliktelse som uppstår genom eller i samband med ett avtal eller en transaktion, ii) ett krav på förlängning eller betalning av en finansiell garanti eller motgaranti, oavsett form, iii) ett krav på ersättning med avseende på ett avtal eller en transaktion, iv) ett motkrav, v) ett krav på erkännande eller verkställighet, även genom exekvaturförfarande, av en dom, en skiljedom eller ett liknande avgörande, oavsett var det meddelats.

c)

avtal eller transaktion: alla transaktioner oavsett form eller tillämplig lagstiftning, och oavsett om de omfattar ett eller flera avtal eller liknande förpliktelser mellan samma eller olika parter; för det ändamålet ingår i begreppet ”avtal” alla garantier eller motgarantier, särskilt varje finansiell garanti eller motgaranti och varje kredit, oavsett om de är juridiskt fristående eller ej, samt varje därtill knuten bestämmelse som härrör från en sådan transaktion eller är knuten till denna.

d)	behöriga myndigheter: de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II.

e)	ekonomiska resurser: egendom av alla slag, materiell eller immateriell, lös eller fast, som inte utgör tillgångar, men som kan användas för att erhålla tillgångar, varor eller tjänster.

f)	frysning av ekonomiska resurser: förhindrande av att ekonomiska resurser på något sätt används för att erhålla tillgångar, varor eller tjänster, inbegripet men inte enbart genom försäljning, uthyrning eller inteckning.

g)

frysning av tillgångar: förhindrande av varje flyttning, överföring, förändring, användning, tillgång till eller hantering av tillgångar på ett sätt som skulle leda till en förändring av volym, belopp, belägenhet, ägandeförhållanden, innehav, art, bestämmelse eller varje annan förändring som skulle göra det möjligt att utnyttja tillgångarna, inbegripet portföljförvaltning.

h)

tillgångar: finansiella tillgångar och ekonomiska förmåner av alla slag, inbegripet men inte begränsat till i) kontanter, checkar, penningfordringar, växlar, postanvisningar och andra betalningsinstrument, ii) inlåning hos finansinstitut eller andra enheter, kontotillgodohavanden, skuldebrev och skuldförbindelser, iii) börsnoterade och onoterade värdepapper och skuldinstrument, inbegripet aktier och andelar, certifikat för värdepapper, obligationer, växlar, optioner, förlagsbevis och derivatkontrakt, iv) räntor, utdelningar eller annan inkomst från, eller värde som härrör från eller skapas genom tillgångar, v) krediter, kvittningsrätter, garantiförbindelser, fullgörandegarantier eller andra finansiella åtaganden, vi) remburser, fraktsedlar, pantförskrivningar, och vii) sådana dokument som utgör bevis på andelar i tillgångar eller finansiella medel.

i)	sanktionskommittén: den kommitté inom FN:s säkerhetsråd som inrättades i enlighet med punkt 3 i FN:s säkerhetsråds resolution 1591 (2005).

j)

tekniskt bistånd: allt tekniskt bistånd som gäller reparationer, utveckling, tillverkning, montering, provning, underhåll eller annan teknisk service, i form av exempelvis anvisningar, rådgivning, utbildning, förmedling av praktisk kunskap, färdigheter eller konsulttjänster, inklusive muntliga former av bistånd.

k)	unionens territorium: de medlemsstaters territorier på vilka fördraget är tillämpligt, enligt de villkor som fastställs i fördraget, inklusive medlemsstaternas luftrum.

Artikel 2

Det ska vara förbjudet att

a)

tillhandahålla tekniskt bistånd eller förmedlingstjänster som rör militär verksamhet samt tillhandahållande, tillverkning, underhåll eller användning av vapen och annan materiel av alla slag, däri inbegripet vapen och ammunition, militärfordon och militär utrustning, paramilitär utrustning och reservdelar till denna, direkt eller indirekt till fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ i eller för användning i Sudan,

b)

tillhandahålla finansiering eller ekonomiskt stöd som rör militär verksamhet, särskilt gåvobistånd, lån och exportkreditförsäkring, samt försäkring eller återförsäkring, för all försäljning, leverans, överföring eller export av vapen och annan materiel eller för leverans av härtill knutet tekniskt bistånd direkt eller indirekt till fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ i eller för användning i Sudan.

Artikel 3

Genom undantag från artikel 2 får medlemsstaternas behöriga myndigheter ge tillstånd för tillhandahållande av finansiering och ekonomiskt stöd, tekniskt bistånd och förmedlingstjänster som rör

a)	icke-dödande militär utrustning som endast är avsedd för humanitärt bruk, övervakning av de mänskliga rättigheterna eller som skydd, eller för FFN, Afrikanska unionens (AU) och Europeiska unionens program för institutionsuppbyggnad,

b)	materiel avsett för Europeiska unionens, FN:s och AU:s krishanteringsoperationer,

c)	minröjningsutrustning och materiel för användning vid minröjningsoperationer.

Artikel 4

Artikel 2 ska inte tillämpas på skyddsdräkter, inbegripet skottsäkra västar och militärhjälmar, som tillfälligt exporteras till Sudan av FN:s personal, personal från Europeiska unionen eller dess medlemsstater, mediernas företrädare samt humanitära arbetare och biståndsarbetare och åtföljande personal, och som är avsedda enbart för deras personliga bruk.

Artikel 5

1.   Alla tillgångar och ekonomiska resurser som direkt eller indirekt tillhör, ägs eller kontrolleras av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I ska frysas.

2.   Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för, eller göras tillgängliga till förmån för, de fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som förtecknas i bilaga I.

3.   Bilaga I ska omfatta fysiska eller juridiska personer, enheter eller organsom hindrar fredsprocessen, utgör ett hot mot stabiliteten i Darfur och i regionen, kränker internationell humanitär rätt eller internationell humanitär rätt, begår andra grymheter, bryter mot vapenembargot eller är ansvariga för militära flygangrepp in i och över Darfurområdet, som angetts av sanktionskommittén.

Artikel 6

1.   Med avvikelse från artikel 5 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs eller görs tillgängliga, på villkor som de finner lämpliga, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Den berörda behöriga myndigheten har fastställt att penningmedlen eller de ekonomiska resurserna i) är nödvändiga för att täcka grundläggande behov för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I och för sådana fysiska personers anhöriga, inbegripet betalning av livsmedel, hyra eller amorteringar, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för samhällstjänster, ii) endast är avsedda för betalning av rimliga arvoden eller ersättning av utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster, eller iii) endast är avsedda för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta tillgångar eller ekonomiska resurser.

b)	Den berörda medlemsstaten har anmält det fastställande som avses i led a och sin avsikt att bevilja tillstånd till sanktionskommittén, och kommittén får inte ha gjort några invändningar inom två arbetsdagar efter anmälan.

2.   Med avvikelse från artikel 5 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs eller görs tillgängliga, efter att ha fastställt att tillgångarna eller de ekonomiska resurserna är nödvändiga för att täcka extraordinära kostnader, förutsatt att den berörda medlemsstaten har anmält detta fastställande till sanktionskommittén och sanktionskommittén har godkänt fastställandet.

Artikel 7

Med avvikelse från artikel 5 får medlemsstaternas behöriga myndigheter ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Tillgångarna eller de ekonomiska resurserna är föremål för ett beslut om kvarstad inom ramen för ett rättsligt eller administrativt förfarande eller ett skiljedomsförfarande, vilket fattades före den dag då den person, den enhet eller det organ som avses i artikel 5 förtecknades i bilaga I, eller för en rättslig eller administrativ dom eller en skiljedom som meddelades före den dagen.

b)

Tillgångarna eller de ekonomiska resurserna kommer att användas uteslutande för att driva in fordringar som har säkrats genom en sådan kvarstad eller har erkänts som giltiga i en sådan dom, inom de gränser som gäller enligt tillämpliga lagar och andra författningar om rättigheter för personer med sådana fordringar.

c)	Kvarstaden eller domen gynnar inte någon av de personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I.

d)	Erkännandet av en kvarstad eller dom står inte i strid med den berörda medlemsstatens allmänna ordning.

e)	Medlemsstaten har anmält kvarstaden eller domen till sanktionskommittén.

Artikel 8

1.   Artikel 5.2 ska inte hindra finans- eller kreditinstitut, som tar emot tillgångar som överförts av tredje part till kontot för den person eller enhet eller det organ som förtecknas i bilaga I, från att kreditera frysta konton, under förutsättning att insättningar på sådana konton också fryses. Finans- eller kreditinstitutet ska utan dröjsmål informera de relevanta behöriga myndigheterna om sådana transaktioner.

2.   Artikel 5.2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med

a)	ränta eller övriga intäkter på sådana konton,

b)	betalningar enligt avtal, överenskommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före den dag då den fysiska eller juridiska personen, enheten eller organet som avses i artikel 5 upptogs i bilaga I, eller

c)	betalningar som ska verkställas en sådan rättslig eller administrativ dom eller skiljedom som avses i artikel 7,

förutsatt att alla sådana ränteintäkter, andra intäkter och betalningar fryses i enlighet med artikel 5.1.

Artikel 9

1.   Utan att det påverkar gällande regler om rapportering, sekretess och tystnadsplikt ska fysiska och juridiska personer, enheter och organ

a)

omedelbart lämna alla sådana uppgifter som underlättar efterlevnaden av denna förordning, till exempel uppgifter om konton och belopp som frysts i enlighet med artikel 5, till de behöriga myndigheter i de medlemsstater där de är bosatta eller etablerade samt vidarebefordra dessa uppgifter till kommissionen, direkt eller genom dessa behöriga myndigheter, och

b)	samarbeta med de behöriga myndigheter som förtecknas i bilaga II vid alla kontroller av dessa uppgifter.

2.   Alla ytterligare uppgifter som kommissionen tar emot direkt ska göras tillgängliga för medlemsstaterna.

3.   Uppgifter som lämnas eller mottas enligt denna artikel får endast användas i de syften för vilka de lämnades eller mottogs.

Artikel 10

Det ska vara förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet vars syfte eller verkan är att kringgå de åtgärder som avses i artiklarna 2 och 5.

Artikel 11

1.   Om en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ, i god tro om att åtgärden är förenlig med denna förordning, fryser tillgångar eller ekonomiska resurser eller vägrar att göra dem tillgängliga, ska detta inte medföra ansvar av något slag för den personen eller enheten eller det organet, eller för dess ledning eller anställda, såvida det inte kan bevisas att tillgångarna och de ekonomiska resurserna frystes eller hölls inne på grund av vårdslöshet.

2.   Handlingar som utförs av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ ska inte medföra ansvar av något slag för deras del, om de inte kände till och inte hade någon rimlig anledning att misstänka att deras handlande skulle strida mot de åtgärder som fastställs i denna förordning.

Artikel 12

1.   Inga krav får beviljas i samband med ett avtal eller en transaktion, vars genomförande har påverkats direkt eller indirekt, helt eller delvis, av de åtgärder som införs genom denna förordning, inbegripet krav på kompensation eller andra anspråk av detta slag, särkskilt ett kvittningsanspråk eller anspråk enligt en garanti, särskilt krav på förlängning eller betalning av en garanti eller motgaranti, särskilt en finansiell garanti eller motgaranti, oavsett form, om kraven ställs av

a)	fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I,

b)	alla fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som agerar via de personer, enheter eller organ som avses i led a eller för deras räkning.

2.   I alla förfaranden som syftar till indrivning av en fordran åligger det den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som begär indrivningen att visa att betalning av fordran inte strider mot punkt 1.

3.   Denna artikel ska inte påverka den rätt som de fysiska och juridiska personer, enheter och organ som avses i punkt 1 har till prövning av lagligheten av att skyldigheterna enligt avtalet inte uppfylls, i enlighet med denna förordning.

Artikel 13

1.   Kommissionen och medlemsstaterna ska underrätta varandra om de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och utbyta relevanta upplysningar som de förfogar över med anknytning till förordningen, särskilt upplysningar om

a)	tillgångar som frysts enligt artikel 5 och tillstånd som beviljats enligt artiklarna 6, 7 och 8,

b)	överträdelser, problem med efterlevnaden samt domar som avkunnats i nationella domstolar.

2.   Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta varandra och kommissionen om andra relevanta upplysningar som de förfogar över och som kan påverka det effektiva genomförandet av denna förordning.

Artikel 14

Kommissionen ska ha befogenhet att ändra bilaga II på grundval av uppgifter från medlemsstaterna.

Artikel 15

1.   När FN:s säkerhetsråd eller sanktionskommittén för upp en fysisk eller juridisk person, enhet eller organ på förteckningen och har motiverat upptagandet ska rådet ta med den fysiska eller juridiska personen, den enheten eller det organet i bilaga I. Rådet ska meddela sitt beslut och motiveringen till den berörda fysiska eller juridiska personen, enheten eller organet antingen direkt, om deras adress är känd, eller genom att ett meddelande offentliggörs, så att den fysiska eller juridiska personen, den enheten eller det organet ges tillfälle att inge kommentarer.

2.   Om kommentarer inges eller om väsentliga nya bevis framförs ska rådet se över sitt beslut i ljuset av dessa kommentarer och följaktligen informera den berörda fysiska eller juridiska personen, enheten eller organet i enlighet med detta.

3.   Om Förenta nationerna beslutar att avföra en person, en enhet eller ett organ från sin förteckning eller att ändra identifieringsuppgifterna om en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som förts upp på denna, ska rådet ändra bilaga I i enlighet med detta.

Artikel 16

Bilaga I ska i förekommande fall innehålla de uppgifter som tillhandahålls av FN:s säkerhetsråd eller av sanktionskommittén och som är nödvändiga för att identifiera de berörda fysiska och juridiska personerna, enheterna eller organen. När det gäller fysiska personer kan uppgifterna inbegripa namn och alias, födelsedatum och födelseort, nationalitet, pass- och ID-kortsnummer, kön, adress (om känd) samt befattning eller yrke. När det gäller juridiska personer, enheter eller organ kan uppgifterna inbegripa namn, plats och datum för registrering samt registreringsnummer och driftsställe. I bilaga I ska även datum för upptagande av säkerhetsrådet eller sanktionskommittén tas upp.

Artikel 17

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att reglerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål anmäla dessa regler till kommissionen så snart denna förordning har trätt i kraft och anmäla eventuella senare ändringar av reglerna.

Artikel 18

1.   Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som det hänvisas till i denna förordning och ange dessa på de webbplatser som förtecknas i bilaga II. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om varje ändring av adresserna till de webbplatser som förtecknas i bilaga II.

2.   Medlemsstaterna ska anmäla namnen på sina behöriga myndigheter, inklusive kontaktuppgifter för dessa behöriga myndigheter, till kommissionen så snart som möjligt efter det att denna förordning har trätt i kraft samt alla ändringar av dessa uppgifter som därefter kan komma att göras.

3.   I de fall då denna förordning föreskriver anmälan, meddelande eller annan underrättelse till kommissionen, ska den adress och de andra kontaktuppgifter som anges i bilaga II användas.

Artikel 19

Denna förordning ska tillämpas

a)	inom unionens territorium, inbegripet dess luftrum,

b)	ombord på varje flygplan och varje fartyg under en medlemsstats jurisdiktion,

c)	på varje person inom och utanför unionens territorium som är medborgare i en medlemsstat,

d)	på varje juridisk person, enhet eller organ, inom eller utanför unionens territorium, som har bildats eller instiftats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning,

e)	på varje juridisk person, enhet eller organ med avseende på affärsverksamhet som bedrivs inom hela eller en del av unionen.

Artikel 20

Förordningarna (EG) nr 131/2004 och (EG) nr 1184/2005 ska upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och förordning (EU) nr 748/2014.

Artikel 21

Denna förordning träder i kraft samma dag som den har offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  Se sidan 106 i detta nummer av EUT.

(2)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2004/31/Gusp av den 9 januari 2004 om införande av ett mot Sudan riktat embargo mot vapen, ammunition och militär utrustning (EUT L 6, 10.1.2004, s. 55).

(3)  Rådets beslut 94/165/Gusp av den 15 mars 1994 om den gemensamma ståndpunkt som fastställts på grundval av artikel J.2 i fördraget om Europeiska unionen rörande införandet av ett mot Sudan riktat embargo mot vapen, ammunition och militär utrustning (EGT L 75, 17.3.1994, s. 1).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 131/2004 av den 26 januari 2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Sudan och Sydsudan (EUT L 21, 28.1.2004, s. 1).

(5)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2005/411/Gusp av den 30 maj 2005 om restriktiva åtgärder mot Sudan och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2004/31/Gusp (EUT L 139, 2.6.2005, s. 25).

(6)  Rådets förordning (EG) nr 1184/2005 av den 18 juli 2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer som hindrar fredsprocessen och bryter mot internationell rätt i konflikten i Darfurområdet i Sudan (EUT L 193, 23.7.2005, s. 9).

(7)  Rådets beslut 2011/423/Gusp av den 18 juli 2011 om restriktiva åtgärder mot Sudan och Sydsudan och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2005/411/Gusp (EUT L 188, 19.7.2011, s. 20).

(8)  Rådets förordning (EU) nr 748/2014 av den 10 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sydsudan (se sidan 13 i detta nummer av EUT).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

---

---

---

11.7.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 203/13

---

RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 748/2014

av den 10 juli 2014

om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sydsudan

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 215,

med beaktande av rådets beslut 2014/449/Gusp av den 10 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sydsudan (1),

med beaktande av det gemensamma förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska kommissionen, och

av följande skäl:

(1)	Den 18 juli 2011 antog rådet beslut 2011/423/Gusp (2), genom vilket vapenembargot mot Sudan utvidgades till att omfatta Sydsudan.

(2)	Den 24 november 2011 antog rådet förordning (EU) nr 1215/2011 (3), genom vilken tillämpningsområdet för vapenembargot utvidgades till att omfatta Sydsudan.

(3)

Den 10 juli 2014 antog rådet beslut 2014/449/Gusp, genom vilket åtgärderna rörande Sydsudan utskildes och sammanställdes till en enda rättsakt, som även omfattar restriktioner för inresa samt frysning av tillgångar och ekonomiska resurser för personer som hindrar den politiska processen i Sydsudan, bland annat genom våld eller kränkningar av eldupphöravtal samt personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Sydsudan.

(4)	Dessa åtgärder faller inom tillämpningsområdet för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och därför är lagstiftningsåtgärder på unionsnivå nödvändiga, särskilt för att genomföra dem på ett enhetligt sätt i samtliga medlemsstater.

(5)

För tydlighetens skull bör åtgärderna för Sydsudan skiljas från åtgärder för Sudan. Rådets förordning (EG) nr 131/2004 (4) bör därför upphävas och ersättas av denna förordning i den mån den avser Sydsudan. Förordning (EG) nr 131/2004 bör därför ersättas av rådets förordning (EU) nr 747/2014 (5) i den mån den avser Sudan.

(6)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och i synnerhet rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till skydd av personuppgifter. Denna förordning bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter.

(7)

Med tanke på det särskilda hot mot internationell fred och säkerhet i regionen som situationen i Sydsudan utgör och för att kunna säkerställa samstämmighet med förfarandet för att ändra och se över bilagan till beslut 2014/449/Gusp bör rådet ha befogenhet att ändra förteckningen i bilaga I till denna förordning.

(8)

För att största möjliga rättssäkerhet ska kunna upprätthållas inom unionen måste, vid tillämpningen av denna förordning, namnen på och andra relevanta uppgifter om fysiska och juridiska personer, enheter och organ vars tillgångar och ekonomiska resurser måste frysas enligt den här förordningen offentliggöras. Personuppgifter bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (7).

(9)	För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla bör den träda i kraft omedelbart.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)

förmedlingstjänster: i) förhandlingar om eller anordnande av transaktioner för inköp, försäljning eller leverans av varor och teknik eller av finansiella och tekniska tjänster, från ett tredjeland till ett annat tredjeland, eller ii) försäljning eller inköp av varor och teknik eller av finansiella och tekniska tjänster som finns i ett tredjeland för överföring till ett annat tredjeland.

b)

krav: krav, oavsett om de görs gällande genom rättsliga förfaranden eller ej, som har framställts före eller efter dagen för denna förordnings ikraftträdande och som är knutna till genomförandet av ett avtal eller en transaktion, särskilt i) ett krav på fullgörande av varje slag av förpliktelse som uppstår genom eller i samband med ett avtal eller en transaktion, ii) ett krav på förlängning eller betalning av en finansiell garanti eller motgaranti, oavsett form, iii) ett krav på ersättning med avseende på ett avtal eller en transaktion, iv) ett motkrav, v) ett krav på erkännande eller verkställighet, även genom exekvaturförfarande, av en dom, en skiljedom eller ett liknande avgörande, oavsett var det meddelats.

c)

avtal eller transaktion: alla transaktioner oavsett form eller tillämplig lagstiftning, och oavsett om de omfattar ett eller flera avtal eller liknande förpliktelser mellan samma eller olika parter; för det ändamålet ingår i begreppet ”avtal” alla garantier eller motgarantier, särskilt varje finansiell garanti eller motgaranti och varje kredit, oavsett om de är juridiskt fristående eller ej, samt varje därtill knuten bestämmelse som härrör från en sådan transaktion eller är knuten till denna.

d)	behöriga myndigheter: de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II.

e)	ekonomiska resurser: egendom av alla slag, materiell eller immateriell, lös eller fast, som inte utgör penningmedel, men som kan användas för att erhålla penningmedel, varor eller tjänster.

f)	frysning av ekonomiska resurser: förhindrande av att ekonomiska resurser på något sätt används för att erhålla tillgångar, varor eller tjänster, inbegripet men inte enbart genom försäljning, uthyrning eller inteckning.

g)

frysning av tillgångar: förhindrande av varje flyttning, överföring, förändring, användning, tillgång till eller hantering av tillgångar på ett sätt som skulle leda till en förändring av volym, belopp, belägenhet, ägandeförhållanden, innehav, art, bestämmelse eller varje annan förändring som skulle göra det möjligt att utnyttja tillgångarna, inbegripet portföljförvaltning.

h)

tillgångar: finansiella tillgångar och ekonomiska förmåner av alla slag, inbegripet men inte begränsat till i) kontanter, checkar, penningfordringar, växlar, postanvisningar och andra betalningsinstrument, ii) inlåning hos finansinstitut eller andra enheter, kontotillgodohavanden, skuldebrev och skuldförbindelser, iii) börsnoterade och onoterade värdepapper och skuldinstrument, inbegripet aktier och andelar, certifikat för värdepapper, obligationer, växlar, optioner, förlagsbevis och derivatkontrakt, iv) räntor, utdelningar eller annan inkomst från, eller värde som härrör från eller skapas genom tillgångar, v) krediter, kvittningsrätter, garantiförbindelser, fullgörandegarantier eller andra finansiella åtaganden, vi) remburser, fraktsedlar, pantförskrivningar, och vii) sådana dokument som utgör bevis på andelar i tillgångar eller finansiella medel.

i)

tekniskt bistånd: allt tekniskt bistånd som gäller reparationer, utveckling, tillverkning, montering, provning, underhåll eller annan teknisk service, i form av exempelvis anvisningar, rådgivning, utbildning, förmedling av praktisk kunskap, färdigheter eller konsulttjänster, inklusive muntliga former av bistånd.

j)	unionens territorium: de medlemsstaters territorier på vilka fördraget är tillämpligt, enligt de villkor som fastställs i fördraget, inklusive medlemsstaternas luftrum.

Artikel 2

Det ska vara förbjudet att

a)

tillhandahålla tekniskt bistånd eller förmedlingstjänster som rör militär verksamhet samt tillhandahållande, tillverkning, underhåll eller användning av vapen och annan materiel av alla slag, däri inbegripet vapen och ammunition, militärfordon och militär utrustning, paramilitär utrustning och reservdelar till denna, direkt eller indirekt till fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ i eller för användning i Sydsudan,

b)

tillhandahålla finansiering eller ekonomiskt stöd som rör militär verksamhet, särskilt gåvobistånd, lån och exportkreditförsäkring, samt försäkring eller återförsäkring, för all försäljning, leverans, överföring eller export av vapen och annan materiel eller för leverans av härtill knutet tekniskt bistånd direkt eller indirekt till fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ i eller för användning i Sydsudan.

Artikel 3

Genom undantag från artikel 2 får medlemsstaternas behöriga myndigheter ge tillstånd för tillhandahållande av finansiering och ekonomiskt stöd, tekniskt bistånd och förmedlingstjänster som rör

a)	icke-dödande militär utrustning som endast är avsedd för humanitärt bruk, övervakning av de mänskliga rättigheterna eller som skydd, eller för FN, Afrikanska unionens (AU), Europeiska unionens eller den mellanstatliga utvecklingsmyndighetens (Igad) program för institutionsuppbyggnad,

b)	materiel avsett för Europeiska unionens, FN:s och AU:s krishanteringsoperationer,

c)	minröjningsutrustning och materiel för användning vid minröjningsoperationer,

d)	stöd för processen för reform av säkerhetssektorn i Sydsudan.

Artikel 4

Artikel 2 ska inte tillämpas på skyddsdräkter, inbegripet skottsäkra västar och militärhjälmar, som tillfälligt exporteras till Sudan av FN:s personal, personal från Europeiska unionen eller dess medlemsstater, mediernas företrädare samt humanitära arbetare och biståndsarbetare och åtföljande personal, och som är avsedda enbart för deras personliga bruk.

Artikel 5

1.   Alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I ska frysas.

2.   Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för varje fysiskt eller juridisk person, enhet eller organ som förtecknas i bilaga I.

3.   Bilaga I ska omfatta fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som hindrar den politiska processen i Sydsudan, även genom våld eller överträdelser av eldupphöravtal, samt personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Sydsudan liksom personer som har anknytning till dessa.

4.   Bilaga 1 ska innehålla skälen till att de berörda fysiska eller juridiska personerna, enheterna eller organen har förts upp på förteckningen.

5.   Bilaga I ska även innehålla den information som behövs för att utpeka de berörda fysiska eller juridiska personerna, enheterna eller organen, förutsatt att sådan information finns att tillgå. När det gäller fysiska personer kan sådan information innefatta namn, inklusive alias, födelsedatum och födelseort, nationalitet, pass- och identitetskortsnummer, kön, adress, om den är känd, samt befattning eller yrke. När det gäller juridiska personer, enheter eller organ kan sådana uppgifter omfatta namn, plats och datum för registrering, registreringsnummer och driftsställe.

Artikel 6

1.   Genom avvikelse från artikel 5 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ge tillstånd till att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser frigörs eller att vissa penningmedel eller ekonomiska resurser görs tillgängliga, på sådana villkor som de finner lämpliga, efter det att de har konstaterat att de berörda penningmedlen eller ekonomiska resurserna

a)

är nödvändiga för att täcka grundläggande behov för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I och för sådana fysiska personers anhöriga, inbegripet betalning av livsmedel, hyra eller amorteringar, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för samhällstjänster,

b)	endast är avsedda för betalning av rimliga arvoden eller ersättning av utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster,

c)	endast är avsedda för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta tillgångar eller ekonomiska resurser, eller

d)	är nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter, under förutsättning att den relevanta behöriga myndigheten senast två veckor innan tillståndet ges har meddelat de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen av vilka skäl den anser att ett särskilt tillstånd bör beviljas.

2.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om alla tillstånd som den beviljar enligt punkt 1.

Artikel 7

1.   Med avvikelse från artikel 5 får medlemsstaternas behöriga myndigheter ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Tillgångarna eller de ekonomiska resurserna i fråga är föremål för ett skiljedomsbeslut som meddelats före den dag då den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som avses i artikel 5 förtecknades i bilaga I, eller för ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i en medlemsstat i EU, eller för ett rättsligt beslut som är verkställbart i den berörda medlemsstaten, före eller efter den dagen.

b)

Tillgångarna eller de ekonomiska resurserna kommer enbart att användas för att betala fordringar som har säkrats genom ett sådant beslut eller har erkänts som giltiga i ett sådant beslut, inom de gränser som fastställs i tillämpliga lagar och förordningar som styr rättigheterna för personer med sådana fordringar.

c)	Beslutet gynnar inte någon av de fysiska och juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I.

d)	Erkännandet av beslutet står inte i strid med den berörda medlemsstatens allmänna ordning.

2.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om alla tillstånd som den beviljar enligt punkt 1.

Artikel 8

1.   Med avvikelse från artikel 5 och förutsatt att en betalning som ska göras av en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som förtecknas i bilaga I har uppkommit inom ramen för ett avtal eller en överenskommelse som har ingåtts av, eller en förpliktelse som har uppkommit för, den berörda fysiska eller juridiska personen, den berörda enheten eller det berörda organet före den dag då personen, enheten eller organet upptogs i bilaga I, får medlemsstaternas behöriga myndigheter, på de villkor de anser vara lämpliga, ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, förutsatt att de berörda behöriga myndigheterna har fastställt att

a)	en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som förtecknas i bilaga I ska använda tillgångarna eller de ekonomiska resurserna för en betalning, och

b)	betalningen inte innebär någon överträdelse av artikel 5.2.

2.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om alla tillstånd som den beviljar enligt punkt 1.

Artikel 9

1.   Artikel 5.2 ska inte hindra att finans- eller kreditinstitut, som tar emot penningmedel som överförs av tredje part till kontot för en fysisk eller juridisk person, enhet eller organ som återfinns i förteckningen, krediterar frysta konton, under förutsättning att insättningar på sådana konton också fryses. Finans- eller kreditinstitutet ska utan dröjsmål underrätta den relevanta behöriga myndigheten om alla sådana transaktioner.

2.   Artikel 5.2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med

a)	ränta eller övriga intäkter på sådana konton,

b)	betalningar enligt avtal, överenskommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före den dag då den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som avses i artikel 5 upptogs i bilaga I, eller

c)	betalningar enligt rättsliga eller administrativa beslut eller skiljedomsbeslut meddelade i en EU-medlemsstat eller verkställbara i den berörda medlemsstaten,

förutsatt att alla sådana ränteintäkter, andra intäkter och betalningar fryses i enlighet med artikel 5.1.

Artikel 10

1.   Utan att det påverkar gällande regler om rapportering, sekretess och tystnadsplikt ska fysiska och juridiska personer, enheter och organ

a)

omedelbart lämna alla sådana uppgifter som underlättar efterlevnaden av denna förordning, till exempel uppgifter om konton och belopp som frysts i enlighet med artikel 5, till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är bosatta eller etablerade samt vidarebefordra dessa uppgifter till kommissionen, direkt eller genom medlemsstaten, och

b)	samarbeta med de behöriga myndigheterna vid alla kontroller av dessa uppgifter.

2.   Alla ytterligare uppgifter som kommissionen tar emot direkt ska göras tillgängliga för medlemsstaterna.

3.   Uppgifter som lämnas eller mottas enligt denna artikel får endast användas i de syften för vilka de lämnades eller mottogs.

Artikel 11

Det ska vara förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet vars syfte eller verkan är att kringgå de åtgärder som avses i artiklarna 2 och 6.

Artikel 12

1.   Om en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ, i god tro om att åtgärden är förenlig med denna förordning, fryser tillgångar eller ekonomiska resurser eller vägrar att göra dem tillgängliga, ska detta inte medföra ansvar av något slag för den personen eller enheten eller det organet, eller för dess ledning eller anställda, såvida det inte kan bevisas att tillgångarna och de ekonomiska resurserna frystes eller hölls inne på grund av vårdslöshet.

2.   Handlingar som utförs av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ ska inte medföra ansvar av något slag för deras del, om de inte kände till och inte hade någon rimlig anledning att misstänka att deras handlande skulle strida mot de åtgärder som fastställs i denna förordning.

Artikel 13

1.   Inga krav får beviljas i samband med ett avtal eller en transaktion, vars genomförande har påverkats direkt eller indirekt, helt eller delvis, av de åtgärder som införs genom denna förordning, inbegripet krav på kompensation eller andra anspråk av detta slag, särkskilt ett kvittningsanspråk eller anspråk enligt en garanti, särskilt krav på förlängning eller betalning av en garanti eller motgaranti, särskilt en finansiell garanti eller motgaranti, oavsett form, om kraven ställs av

a)	fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I,

b)	alla fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som agerar via de personer, enheter eller organ som avses i led a eller för deras räkning.

2.   I alla förfaranden som syftar till indrivning av en fordran åligger det den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som begär indrivningen att visa att betalning av fordran inte strider mot punkt 1.

3.   Denna artikel ska inte påverka den rätt som de fysiska och juridiska personer, enheter och organ som avses i punkt 1 har till prövning av lagligheten av att skyldigheterna enligt avtalet inte uppfylls, i enlighet med denna förordning.

Artikel 14

1.   Kommissionen och medlemsstaterna ska underrätta varandra om de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och utbyta relevanta upplysningar som de förfogar över med anknytning till förordningen, särskilt upplysningar om

a)	tillgångar som frysts enligt artikel 5 och tillstånd som beviljats enligt artiklarna 6, 7 och 8,

b)	överträdelser, problem med efterlevnaden samt domar som avkunnats i nationella domstolar.

2.   Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta varandra och kommissionen om andra relevanta upplysningar som de förfogar över och som kan påverka det effektiva genomförandet av denna förordning.

Artikel 15

Kommissionen ska ha befogenhet att ändra bilaga II på grundval av uppgifter från medlemsstaterna.

Artikel 16

1.   Om rådet beslutar att tillämpa sådana åtgärder som avses i artikel 5 på en fysisk eller juridisk person, enhet eller organ, ska rådet ändra bilaga I i enlighet med detta.

2.   Rådet ska meddela sitt beslut, inbegripet skälen för uppförandet på förteckningen, till den fysiska eller juridiska personen, enheten eller organet som avses i punkt 1 antingen direkt, om adressen är känd, eller genom att ett meddelande offentliggörs, så att den fysiska eller juridiska personen, enheten eller organet ges tillfälle att lämna synpunkter.

3.   Om synpunkter inges eller om väsentliga nya bevis framläggs, ska rådet se över sitt beslut och informera den fysiska eller juridiska personen, enheten eller organet om detta.

4.   Förteckningen i bilaga I ska ses över regelbundet, och senast var tolfte månad.

Artikel 17

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att reglerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål anmäla dessa regler till kommissionen så snart denna förordning har trätt i kraft och anmäla eventuella senare ändringar av reglerna.

Artikel 18

1.   Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som det hänvisas till i denna förordning och ange dessa på de webbplatser som förtecknas i bilaga II. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om varje ändring av adresserna till de webbplatser som förtecknas i bilaga II.

2.   Medlemsstaterna ska anmäla namnen på sina behöriga myndigheter, inklusive kontaktuppgifter för dessa behöriga myndigheter, till kommissionen så snart som möjligt efter det att denna förordning har trätt i kraft samt alla ändringar av dessa uppgifter som därefter kan komma att göras.

3.   I de fall då denna förordning föreskriver anmälan, meddelande eller annan underrättelse till kommissionen, ska den adress och de andra kontaktuppgifter som anges i bilaga II användas.

Artikel 19

Denna förordning ska tillämpas

a)	inom unionens territorium, inbegripet dess luftrum,

b)	ombord på varje flygplan och varje fartyg under en medlemsstats jurisdiktion,

c)	på varje person inom och utanför unionens territorium som är medborgare i en medlemsstat,

d)	på varje juridisk person, enhet eller organ, inom eller utom unionens territorium, som har bildats eller instiftats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning,

e)	på varje juridisk person, enhet eller organ i samband med varje form av affärsverksamhet som helt eller delvis bedrivs i unionen.

Artikel 20

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  Se sidan 100 i detta nummer av EUT.

(2)  Rådets beslut 2011/423/Gusp av den 18 juli 2011 om restriktiva åtgärder mot Sudan och Sydsudan och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2005/411/Gusp (EUT L 188, 19.7.2011, s. 20).

(3)  Rådets förordning (EU) nr 1215/2011 av den 24 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 131/2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Sudan (EUT L 310, 25.11.2011, s. 1).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 131/2004 av den 26 januari 2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Sudan (EUT L 21, 28.1.2004, s. 1).

(5)  Rådets förordning (EU) nr 747/2014 av den 10 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sudan och om upphävande av förordningarna (EG) nr 131/2004 och (EG) nr 1184/2005 (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

---

---

---

11.7.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 203/23

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 749/2014

av den 30 juni 2014

om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (1), särskilt artiklarna 7.7, 7.8, 8.2, 12.3, 17.4 och 19.5, och

av följande skäl:

(1)

Den information som rapporteras till kommissionen enligt förordning (EU) nr 525/2013 är nödvändig för att man ska kunna bedöma de faktiska framsteg som gjorts när det gäller att uppfylla unionens och medlemsstaternas åtaganden att begränsa eller minska utsläppen av alla växthusgaser enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC, nedan kallad klimatkonventionen), godkänd genom rådets beslut 94/69/EG (2), dess Kyotoprotokoll som godkänts genom rådets beslut 2002/358/EG (3) samt de unionsrättsakter som antogs 2009, det så kallade klimat- och energipaketet. Informationen gör det också möjligt att sammanställa årliga rapporter från unionen i enlighet med de skyldigheter som följer av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet.

(2)

I beslut 19/CMP.1 från klimatkonventionens partskonferens, i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte, fastställs riktlinjer för de nationella system för växthusgasinventeringar som konventionens parter bör tillämpa. I beslut 24/CP.19 från klimatkonventionens partskonferens om översyn av rapporteringsriktlinjer för parternas årliga inventeringar enligt bilaga I till klimatkonventionen, kom partskonferensen överens om att använda 2006 års riktlinjer från FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) för nationella inventeringar av växthusgaser, klimatpanelens nya faktorer för global uppvärmningspotential (GWP-faktorer) och de reviderade gemensamma rapporteringsformat som återfinns i en bilaga till det beslutet.

(3)

Eftersom beslut nr 280/2004/EG (4) har ersatts av förordning (EU) nr 525/2013, måste kommissionens beslut 2005/166/EG (5) om tillämpningsföreskrifter för beslut nr 280/2004/EG uppdateras för att ta hänsyn till ändringarna av de internationellt överenskomna riktlinjerna och för att säkerställa enhetliga villkor för genomförande av de bestämmelser som är nya i förordning (EU) nr 525/2013 i förhållande till beslut nr 280/2004/EG. Sådana enhetliga genomförandebestämmelser bör omfatta rapportering av växthusgasinventeringar, approximativa växthusgasinventeringar, information om system för politiska strategier och åtgärder och prognoser, användning av auktionsintäkter och projektkrediter, samt rapportering för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets beslut nr 529/2013/EU (6). Med tanke på det stora antal ändringar som måste göras i beslut 2005/166/EG bör det upphävas och ersättas.

(4)

För att se till att bedömningen av efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (7) är trovärdig, konsistent, transparent och inkommer i tid, fastställs i förordning (EU) nr 525/2013 en granskningsprocess på unionsnivå för de växthusgasinventeringar som lämnas in av medlemsstaterna. För att säkerställa att denna granskningsprocess genomförs effektivt och i rätt tid är det nödvändigt att fastställa tidsramarna och faserna för omfattande och årliga granskningar av medlemsstaternas växthusgasinventeringar.

(5)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr C(2014) 1539 (8) fastställs väsentliga krav på unionens inventeringssystem för att fullgöra de skyldigheter som följer av beslut 19/CMP.1 från klimatkonventionens partskonferens i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte. För att säkerställa att dessa skyldigheter fullgörs effektivt och i rätt tid är det nödvändigt att fastställa tidsramar för samarbete och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna för att utarbeta unionens växthusgasinventeringsrapport.

(6)	För att undvika rättslig osäkerhet beträffande unionens och medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter då den ytterligare perioden för fullgörande av åtagandena i Kyotoprotokollet har löpt ut, bör innehållet i artiklarna 18, 19 och 24 i beslut 2005/166/EG fortsätta att gälla.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser för genomförandet av förordning (EU) nr 525/2013 på följande områden:

a)	Medlemsstaternas rapportering av växthusgasinventeringar, approximativa växthusgasinventeringar och information om politiska strategier och åtgärder och prognoser, samt av användning av auktionsintäkter och projektkrediter enligt artiklarna 7, 8, 12, 13, 14, och 17 i förordning (EU) nr 525/2013.

b)	Medlemsstaternas rapportering enligt beslut nr 529/2013/EU.

c)	Tidsramarna och faserna för omfattande och årliga granskningar av medlemsstaternas växthusgasinventeringar i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 525/2013.

d)	Tidsramarna för samarbete och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna vid utarbetandet av unionens växthusgasinventeringsrapport.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

(1)

gemensamt rapporteringsformat: en tabell för uppgifter om utsläpp av växthusgaser från antropogena källor och minskning genom upptag i sänkor vilka återfinns i bilaga II till beslut 24/CP.19 från klimatkonventionens partskonferens och i bilagan till beslut 6/CMP.9 från klimatkonventionens partskonferens i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte,

(2)

referensbaserat tillvägagångssätt: det referensbaserade tillvägagångssätt som anges i 2006 års riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) vilket är tillämpliga enligt artikel 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr C(2014) 1539,

(3)	metod 1: den grundläggande metoden i 2006 års IPCC-riktlinjer eller 2003 års IPCC-riktlinjer för bästa metoder,

(4)	nyckelkategori: en kategori som har kraftig påverkan på en medlemsstats eller unionens totala inventering av växthusgaser vad gäller absoluta nivåer, trender eller osäkerhet i inventerade utsläpp och upptag.

(5)	sektorsbaserat tillvägagångssätt: det sektorsbaserade tillvägagångssätt som ingår i 2006 års IPCC-riktlinjer.

KAPITEL II

MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTERING

Artikel 3

Allmänna regler för rapportering av växthusgasinventeringar

1.   Medlemsstaterna ska rapportera de uppgifter som anges i artikel 7.1–7.5 i förordning (EU) nr 525/2013 till kommissionen, med en kopia till Europeiska miljöbyrån, i enlighet med artikel 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr C(2014) 1539 och i enlighet med bestämmelserna i den här förordningen, genom att fylla i

a)	gemensamma rapporteringsformat med inlämning av en fullständig uppsättning kalkylblad eller XML-filer (Extensible Markup Language), beroende på tillgången till lämplig programvara; uppgifterna ska omfatta medlemsstatens geografiska tillämpningsområde enligt förordning (EU) nr 525/2013,

b)	det elektroniska standardformatet för rapportering av utsläppsenheter enligt Kyotoprotokollet och tillhörande rapporteringsanvisningar som antagits av klimatkonventionens partskonferens i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte, och

c)	bilagorna I–VIII och X–XV till den här förordningen.

2.   Den fullständiga nationella inventeringsrapport som avses i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 525/2013 ska utarbetas enligt den struktur som anges i det tillägg till klimatkonventionens riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser som ingår i bilaga I till beslut 24/CP.19 och i enlighet med bestämmelserna i den här förordningen.

Artikel 4

Rapportering som en del av den nationella inventeringsrapporten eller i en bilaga till rapporten

1.   Medlemsstaterna ska rapportera de uppgifter och tabeller som krävs enligt artiklarna 6, 7 och 9–16 som en del av den nationella inventeringsrapporten eller i en separat bilaga till rapporten i enlighet med bilaga I.

2.   I de fall då medlemsstaterna kan välja mellan att rapportera uppgifter och tabeller som en del av den nationella inventeringsrapporten eller i en separat bilaga till rapporten ska de tydligt ange var informationen finns genom att fylla i bilaga I.

Artikel 5

Rapporteringsmetod

Medlemsstaterna ska använda Europeiska miljöbyråns verktyg ReportNet, som tillhandahålls i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 (9), för att lämna den information som avses i artiklarna 4, 5, 7, 8, 12 och 17 i förordning (EU) nr 525/2013.

Artikel 6

Rapportering om nationella inventeringssystem

1.   Medlemsstaterna ska lämna den information om sina nationella inventeringssystem som avses i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 525/2013 i textform och med angivande av följande:

a)	Namn och kontaktuppgifter för den nationella enhet som har övergripande ansvar för medlemsstatens nationella inventering.

b)	Funktioner och ansvarsområden för de olika organ och enheter som deltar i planering, beredning och förvaltning av inventeringsprocessen, samt beskrivning av de institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som har inrättats för beredning av inventeringen.

c)	En beskrivning av processen för att samla aktivitetsdata, för att välja emissionsfaktorer och metoder, och för att ta fram utsläppsskattningar.

d)	En beskrivning av de tillvägagångssätt som använts och vilka nyckelkategorier som har identifierats.

e)	En beskrivning av de processer som används för att avgöra när omräkning av tidigare inlämnade inventeringsdata ska göras.

f)

En beskrivning av kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollplanen, dess genomförande och de fastställda kvalitetsmålen, och information om metoder för intern och extern utvärdering samt granskningsprocesser och resultaten av dessa, i enlighet med de riktlinjer för nationella system som anges i bilagan till beslut 19/CMP.1 från klimatkonventionens partskonferens i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte.

g)	En beskrivning av förfarandena för officiell genomgång och godkännande av inventeringen.

2.   Medlemsstaterna ska lämna en beskrivning av de arrangemang som gjorts för att se till att den behöriga inventeringsmyndigheten ges tillgång till den information som avses i artikel 5.2 i förordning (EU) nr 525/2013 tillsammans med uppgift om de organisationer som tillhandahåller informationen, tidsplanerna för åtkomsten, och hur detaljerad och fullständig åtkomst som ges.

Artikel 7

Rapportering om konsistens med rapporterade luftföroreningsdata

1.   Medlemsstaterna ska i textform lämna en redogörelse för resultaten av de kontroller som avses i artikel 7.1 m i i förordning (EU) nr 525/2013 och om konsistens med data enligt artikel 7.1 b i samma förordning med följande innehåll:

a)

En kortfattad bedömning av om de uppskattade utsläppen av kolmonoxid (CO), svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx) och flyktiga organiska föreningar, som rapporterats av medlemsstaterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG (10) och i enlighet med Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, överensstämmer med motsvarande skattningar i växthusgasinventeringarna enligt förordning (EU) nr 525/2013.

b)	Rapporteringsdatum för de rapporter enligt direktiv 2001/81/EG och inom ramen för Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som har jämförts med inventeringen enligt förordning (EU) nr 525/2013.

2.   Om kontrollerna enligt punkt 1 leder till större skillnader än ± 5 % mellan de totala utsläppen, exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF – Land Use, Land-Use Change and Forestry) för en viss luftförorening rapporterat enligt förordning (EU) nr 525/2013 och enligt direktiv 2001/81/EG eller Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar för år X – 2, ska den berörda medlemsstaten rapportera enligt den tabell som återfinns i bilaga II till den här förordningen, för den luftföroreningen, utöver den information i textform som avses i punkt 1 i denna artikel.

3.   Medlemsstaterna får begränsa sin rapportering till enbart textform om skillnaden på mer än ± 5 % enligt punkt 2 beror på korrigering av datafel eller på skillnader i geografisk täckning eller tillämpningsområde mellan de respektive rättsakterna.

Artikel 8

Rapportering om omräkningar

Medlemsstaterna ska ange skälen för omräkning av basåret eller perioden och av år X – 3 enligt artikel 7.1 e i förordning (EU) nr 525/2013 med användning av den tabell som återfinns i bilaga III till den här förordningen.

Artikel 9

Rapportering om genomförande av rekommendationer och justeringar

1.   Enligt artikel 7.1 j i förordning (EU) nr 525/2013 ska medlemsstaterna rapportera om genomförande av varje justering och rekommendation som anges i den senast offentliggjorda enskilda granskningsrapporten inom ramen för klimatkonventionen, och även skäl för att inte genomföra rekommendationer, med användning av tabellen i bilaga IV till den här förordningen.

2.   Medlemsstaterna ska rapportera om hur de har genomfört varje rekommendation som anges i den senaste granskningsrapporten enligt artikel 36.2 med användning av tabellen i bilaga IV.

Artikel 10

Rapportering om konsistens mellan rapporterade utsläpp och data från systemet för handel med utsläppsrätter

1.   Medlemsstaterna ska lämna den information som avses i artikel 7.1 k i förordning (EU) nr 525/2013 med användning av tabellen i bilaga V till den här förordningen.

2.   Medlemsstaterna ska rapportera i textform om resultaten av de kontroller som utförts i enlighet med artikel 7.1 l i förordning (EU) nr 525/2013.

Artikel 11

Rapportering om konsistens med data om fluorerade växthusgaser

Medlemsstaterna ska rapportera i textform om resultaten av de kontroller som utförts i enlighet med artikel 7.1 m ii i förordning (EU) nr 525/2013 med angivande av följande:

a)	En beskrivning av de kontroller som medlemsstaten har utfört när det gäller detaljnivå, datamängder och de rapporteringsår som har jämförts.

b)	En beskrivning av kontrollernas huvudresultat och förklaringar till de största inkonsekvenserna.

c)	Information om huruvida de uppgifter som samlats in från operatörer enligt artikel 3.6 i förordning (EG) nr 842/2006 (11) har använts och hur.

d)	Om kontrollerna inte har utförts, skälen till varför de inte ansågs relevanta.

Artikel 12

Rapportering om konsistens med energidata

1.   Medlemsstaterna ska rapportera i textform i enlighet med artikel 7.1 m iii i förordning (EU) nr 525/2013 om jämförelsen mellan det referensbaserade tillvägagångssätt som beräknats med användning av data från växthusgasinventeringen och det referensbaserade tillvägagångssätt som beräknats med användning av data som rapporterats in enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 (12) och bilaga B till den förordningen.

2.   Medlemsstaterna ska lämna kvantitativ information och förklaringar till skillnader på mer än ± 2 % för den totala nationella bränsleförbrukningen för energiändamål av fossila bränslen på aggregerad nivå för alla kategorier av fossila bränslen för år X – 2 med användning av tabellen i bilaga VI.

Artikel 13

Rapportering om ändringar av nationella inventeringssystem eller register

Medlemsstaterna ska i relevanta avsnitt i den nationella inventeringsrapporten tydligt ange om det inte har gjorts några ändringar av deras nationella inventeringssystem eller deras nationella register enligt artikel 7.1 n och o i förordning (EU) nr 525/2013 sedan föregående inlämnade nationella inventeringsrapport.

Artikel 14

Rapportering om osäkerhet och fullständighet

1.   För rapportering om osäkerhet enligt artikel 7.1 p i förordning (EU) nr 525/2013 ska medlemsstaterna rapportera osäkerhetsskattningar enligt metod 1 för

a)	utsläppsnivåer och trender och

b)	aktivitetsdata och emissionsfaktorer eller andra skattningsparametrar på lämplig kategorinivå med användning av tabellen i bilaga VII till den här förordningen.

2.   Den allmänna bedömningen av fullständighet enligt artikel 7.1 p i förordning (EU) nr 525/2013 ska innehålla följande:

a)

En översikt över de kategorier som har rapporterats som ej uppskattade (NE– not estimated) i enlighet med klimatkonventionens rapporteringsriktlinjer för årliga inventeringar av växthusgaser som ingår i bilaga I till beslut 24/CP.19, och detaljerade förklaringar till varför denna förklaringskod har använts, särskilt om 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser tillhandahåller metoder för uppskattning av dessa utsläpp.

b)	En beskrivning av växthusgasinventeringens geografiska räckvidd.

3.   Om en medlemsstat lämnar in inventeringar med olika geografisk räckvidd under klimatkonventionen och Kyotoprotokollet och under förordning (EU) nr 525/2013 ska medlemsstaten vid sammanställning av inventeringen för unionens territorium ge en kort redogörelse för de principer och metoder som använts för att särskilja utsläpp och upptag rapporterade för unionens territorium ifrån utsläpp och upptag för territorier utanför unionen.

Artikel 15

Rapportering av andra aspekter gällande utarbetandet av unionens växthusgasinventeringsrapport

1.   För att göra det möjligt att ställa samman en växthusgasinventeringsrapport för unionen enligt artikel 7.1 p i förordning (EU) nr 525/2013 ska medlemsstaterna lämna information om de tillvägagångssätt och emissionsfaktorer som använts för de kategorier som identifierats som nyckelkategorier för unionen i lämpliga XML-filer och i det gemensamma rapporteringsformatet.

2.   För tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen tillhandahålla en förteckning över de mest aktuella nyckelkategorierna för unionen senast den 31 oktober året innan inventeringen ska lämnas in.

3.   Medlemsstaterna ska förklara och tolka tidigare utsläppstrender och variationer över åren på aggregerad nivå inom varje sektor, samt även ange de viktigaste faktorer som anses ha betydande påverkan på trenderna. Fokus ska ligga på att förklara förändringar mellan det senaste inventeringsåret och år 1990, och signifikanta kraftiga mellanårsvariationer för de senaste rapporteringsåren, särskilt mellan år X – 3 och år X – 2.

Artikel 16

Rapportering om större ändringar av metodbeskrivningar

Senast den 15 mars varje år ska medlemsstaterna rapportera om större ändringar av metodbeskrivningarna i den nationella inventeringsrapporten som gjorts efter dess inlämnande den 15 april föregående år, med användning av tabellen i bilaga VIII.

Artikel 17

Rapportering om approximativa växthusgasinventeringar

1.   Medlemsstaterna ska lämna in approximativa växthusgasinventeringar enligt artikel 8.1 i förordning (EU) nr 525/2013 med användning av det gemensamma rapporteringsformatet – sammanfattande tabell (Summary table) 2 – enligt följande:

a)	Uppdelning av källkategorierna så att de motsvarar tillgängliga aktivitetsdata och metoder för att ta fram uppskattningar för år X – 1.

b)	Exkluderande av totala uppskattade utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), uttryckt som koldioxidekvivalenter.

c)

Tillägg av två kolumner för att redogöra för uppdelningen mellan utsläpp som omfattas av unionens system för handel med utsläppsrätter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (13) och utsläpp som omfattas av beslut nr 406/2009/EG, per källkategori, om sådan information är tillgänglig.

2.   Medlemsstaterna ska ge en förklarande redogörelse, inklusive viktigaste bakomliggande faktorer, för de utsläppstrender som rapporteras i sammanfattande tabell (Summary table) 2 jämfört med den inventering som redan lämnats in. Redogörelsen ska endast omfatta den tillgängliga informationen för att ta fram uppskattningar för år X–1.

Artikel 18

Tidsramar för samarbete och samordning vid utarbetandet av unionens växthusgasinventeringsrapport

Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta och samordna arbetet med att ta fram unionens växthusgasinventering och unionens inventeringsrapport samt respektera de tidsfrister som anges i bilaga IX.

Artikel 19

Rapportering om fastställande av den tilldelade utsläppsmängden

Medlemsstaterna ska lämna in en rapport till kommissionen med den information som behövs för att underlätta beräkningen av den gemensamma tilldelade utsläppsmängden och unionens tilldelade utsläppsmängd i enlighet med artikel 3.7a, 3.8 och 3.8a i Kyotoprotokollet för den andra åtagandeperioden i enlighet med bilaga I till beslut 2/CMP.8 vad gäller den rapporten; detta ska ske tre månader före sista dag för inlämning av rapporten till klimatkonventionen.

Artikel 20

Rapportering om nationella system för politiska strategier och åtgärder och prognoser

Medlemsstaterna ska rapportera om sina nationella system för politiska strategier och åtgärder och prognoser enligt artikel 13.1 a i förordning (EU) nr 525/2013 med angivande av följande:

a)	Uppgifter om institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang, däribland systemet för att utse nationella organ med övergripande ansvar för utvärdering av medlemsstatens politiska strategier och för prognoserna för antropogena utsläpp av växthusgaser.

b)	En beskrivning av de institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som inrättats i en medlemsstat för att utvärdera politiska strategier och göra prognoser för utsläpp av växthusgaser från antropogena källor och minskning genom upptag i sänkor.

c)	En beskrivning av de processrättsliga arrangemang och tidsramar som ska säkerställa att rapporteringen om politiska strategier och åtgärder samt rapporteringen av prognoser inkommer i tid, är transparenta, korrekta, konsistenta, jämförbara och fullständiga.

d)

En beskrivning av den övergripande processen för insamling och användning av data, tillsammans med en bedömning av huruvida enhetliga processer för insamling och användning av data har legat till grund för utvärderingen av politiska strategier och åtgärder och framtagningen av prognoserna samt de olika sektorer som prognoserna avser.

e)	En beskrivning av processen för val av antaganden, metoder och modeller för att utvärdera politiska strategier och för att göra prognoser om antropogena utsläpp av växthusgaser.

f)	En beskrivning av åtgärder för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll och av prognosernas känslighetsanalys.

Artikel 21

Rapportering om uppdateringar av medlemsstaternas strategier för växthusgassnål utveckling

Medlemsstaterna ska rapportera om uppdateringar av sina strategier för växthusgassnål utveckling enligt artikel 13.1 b i förordning (EU) nr 525/2013 med angivande av följande:

a)	Kort beskrivning av uppdateringen och dess syfte.

b)	Den rättsliga statusen för strategin för växthusgassnål utveckling och för uppdateringen.

c)	Ändringarna och de förväntade effekterna till följd av uppdateringen när det gäller genomförandet av strategin för växthusgassnål utveckling.

d)	Tidsramar och beskrivning av genomförandestatusen för strategin för växthusgassnål utveckling och av uppdateringen, och en analys av förväntade kostnader och intäkter för uppdateringen, om en sådan finns tillgänglig.

e)	Beskrivning av hur informationen görs tillgänglig för allmänheten i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) nr 525/2013.

Artikel 22

Rapportering om politiska strategier och åtgärder

1.   Medlemsstaterna ska lämna den information om politiska strategier och åtgärder som avses i artikel 13.1 c–e i förordning (EU) nr 525/2013 med användning av tabellerna i bilaga XI till den här förordningen och med användning av den rapporteringsmall och det inlämningsförfarande som kommissionen har fastställt.

2.   Utöver den tabell som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna lämna kvalitativ information i textform om sambanden mellan de olika politiska strategier och åtgärder som rapporterats i enlighet med samma punkt, och om hur dessa strategier och åtgärder bidrar till de olika prognosscenarierna, tillsammans med en bedömning av hur de bidrar till att uppnå en växthusgassnål utveckling.

Artikel 23

Rapportering om prognoser

1.   Medlemsstaterna ska lämna den information om prognoser för utsläpp av växthusgaser från antropogena källor och minskning genom upptag i sänkor som avses i artikel 14 i förordning (EU) nr 525/2013 med användning av tabellerna i bilaga XII till den här förordningen och med användning av den rapporteringsmall och det inlämningsförfarande som kommissionen har fastställt.

2.   Medlemsstaterna ska lämna ytterligare information i textform, med följande innehåll:

a)	Resultaten av känslighetsanalysen av de totala rapporterade växthusgasutsläppen, tillsammans med en kort förklaring av vilka parametrar som varierades och hur.

b)

Resultaten av känslighetsanalysen uppdelad på totala utsläpp som omfattas av beslut nr 406/2009/EG, totala utsläpp som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter som inrättats genom direktiv 2003/87/EG och totala utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), om sådan information är tillgänglig.

c)	Basår för inventeringsdata och vilket rapporteringsår av inventeringsrapporten som används som utgångspunkt för prognoserna.

d)

Prognosmetoderna, med en kortfattad beskrivning av de modeller som använts och deras räckvidd vad gäller sektorer, geografiska områden och tidsperioder, hänvisningar till källor för ytterligare information om modellerna samt information om huvudsakliga antaganden om externa faktorer och använda parametrar.

3.   Nio månader före sista dagen för inlämning av en prognosrapport enligt artikel 14.1 i förordning (EU) nr 525/2013, och i samråd med medlemsstaterna, ska kommissionen rekommendera harmoniserade värden för viktiga parametrar som bestäms på icke-nationell nivå, däribland koldioxidpriser enligt systemet för handel med utsläppsrätter och internationella importpriser för kol och olja, så att de aggregerade prognoserna på unionsnivå blir enhetliga.

Artikel 24

Rapportering om användning av auktionsintäkter

Medlemsstaterna ska lämna information om användning av auktionsintäkter enligt artikel 17.1 b och c och 17.2 i förordning (EU) nr 525/2013 med användning av tabellerna i bilaga XIII till den här förordningen.

Artikel 25

Rapportering om användning av projektkrediter enligt beslut nr 406/2009/EG

Medlemsstaterna ska lämna information om användning av projektkrediter enligt beslut nr 406/2009/EG i enlighet med artikel 17.1 a och d i förordning (EU) nr 525/2013 med användning av tabellen i bilaga XIV till den här förordningen.

Artikel 26

Rapportering av sammanfattande information om slutförda överföringar

1.   Medlemsstaterna ska lämna sammanfattande information om slutförda överföringar enligt artikel 3.4 och 3.5 i beslut nr 406/2009/EG med användning av tabellen i bilaga XV till den här förordningen.

2.   Kommissionen ska sammanställa en elektroniskt tillgänglig rapport på årsbasis som sammanfattar den information som lämnats av medlemsstaterna. Rapporten får endast innehålla aggregerade data och får inte avslöja information från enskilda medlemsstater vad gäller pris per enhet i den årliga utsläppstilldelningen.

KAPITEL III

EXPERTGRANSKNING PÅ UNIONSNIVÅ AV VÄXTHUSGASUTSLÄPP

Artikel 27

Organisering av granskningsarbetet

1.   I samband med de granskningar som avses i artikel 19.1 och 19.2 i förordning (EU) nr 525/2013 ska kommissionen och Europeiska miljöbyrån bistås av en granskningsgrupp bestående av tekniska experter.

2.   Europeiska miljöbyrån ska fungera som sekretariat för granskningsarbetet.

3.   Kommissionen och Europeiska miljöbyrån ska utse ett tillräckligt antal experter och se till att täcka lämpliga sektorer för att säkerställa en tillräcklig granskning för de växthusgasinventeringar som ska granskas inom den givna tiden.

4.   De experter som valts ut i enlighet med punkt 3 ska ha erfarenhet av att sammanställa växthusgasinventeringar och helst vara verksamma inom granskning av växthusgasrapportering.

5.   En medlem i expertgruppen som har bidragit till sammanställningen av en enskild medlemsstats växthusgasinventering, eller som är medborgare i den medlemsstat vars inventering ska granskas, får inte delta i granskningsarbetet för den inventeringen.

6.   Kommissionen och Europeiska miljöbyrån ska eftersträva att granskningen av växthusgasinventeringar genomförs på ett enhetligt och objektivt sätt för alla berörda medlemsstater för att garantera en hög kvalitet på granskningens tekniska bedömningar.

7.   Arbetet ska göras genom dokumentbaserad eller centraliserad granskning.

8.   Sekretariatet får besluta att organisera följande:

a)	En dokumentbaserad och en centraliserad granskning under samma år.

b)	Ett besök i landet utöver de dokumentbaserade eller centraliserade granskningarna, efter rekommendation från expertgruppen och i samråd med den berörda medlemsstaten.

Artikel 28

Sekretariatets uppgifter

Uppgifterna för sekretariatet enligt artikel 27.2 ska innefatta följande:

a)	Utarbeta arbetsplanen för granskningen.

b)	Sammanställa och tillhandahålla den information som expertgruppen behöver för sitt arbete.

c)	Samordna granskningsarbetet enligt denna förordning, inklusive kommunikationen mellan expertgruppen och den kontaktperson eller de kontaktpersoner som utsetts av den medlemsstat som granskas, samt göra andra praktiska arrangemang.

d)	Bekräfta fall där det förekommer aspekter av stor betydelse i medlemsstaternas växthusgasinventeringar i den mening som avses i artikel 31, efter samråd med kommissionen.

e)	Sammanställa och redigera slut- och delrapporter och sända dem till den berörda medlemsstaten och till kommissionen.

Artikel 29

Första fasen av den årliga granskningen

Kontrollerna enligt artikel 19.3 a i förordning (EU) nr 525/2013 för att verifiera att inlämnade uppgifter är transparenta, korrekta, konsistenta, jämförbara och fullständiga får omfatta följande:

a)	En bedömning av om rapporteringen omfattar alla källkategorier och gaser som krävs enligt förordning (EU) nr 525/2013.

b)	En bedömning av om tidsserierna för utsläppsdata är konsistenta.

c)	En bedömning av om medlemsstaternas implicita emissionsfaktorer (implied emission factors, IEF) är jämförbara med beaktande av IPCC:s standardefaktorer för olika nationella förhållanden.

d)

En bedömning av användningen av förklaringskoden ej uppskattade (NE – not estimated) i fall då metoder enligt IPCC:s nivå 1 finns tillgängliga och om användningen av koden inte har motiverats i enlighet med punkt 37 av klimatkonventionens rapporteringsriktlinjer för årliga inventeringar av växthusgaser som ingår i bilaga I till beslut 24/CP.19.

e)	En analys av omräkningar som gjorts för den inlämnade inventeringen, särskilt om omräkningarna grundar sig på ändrade metoder.

f)

En jämförelse mellan de verifierade utsläpp som rapporterats enligt EU:s system för utsläppshandel med de växthusgasutsläpp som rapporterats enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013, för att upptäcka områden där de utsläppsdata och utsläppstrender som har lämnats in av den granskade medlemsstaten avviker kraftigt från andra medlemsstaters data.

g)	En jämförelse mellan resultaten från Eurostats referensbaserade tillvägagångssätt och medlemsstatens referensbaserade tillvägagångssätt.

h)	En jämförelse mellan resultaten från Eurostats sektors referensbaserade tillvägagångssätt och medlemsstatens sektors referensbaserade tillvägagångssätt.

i)	En bedömning av om rekommendationer från tidigare unions- eller klimatkonventionsgranskningar, vilka inte har genomförts av medlemsstaten, skulle kunna leda till en teknisk korrigering.

j)	En bedömning av om det finns potentiella över- eller underskattningar för en viss nyckelkategori i en medlemsstats inventering.

Artikel 30

Utlösning av den andra fasen av den årliga granskningen

Inom ramen för den årliga granskningen ska kontroller enligt artikel 32 utföras om man i kontrollerna enligt artikel 29 finner aspekter av stor betydelse enligt artikel 31, om en medlemsstat begär det, om inventeringen lämnas in för sent så att granskningskontroller enligt den första fasen inte kan göras inom tidsramen enligt bilaga XVI eller vid avsaknad av svar på granskningen i första fasen.

Artikel 31

Tröskelvärden för aspekter av stor betydelse

1.   Ej genomförda rekommendationer från tidigare unions- eller klimatkonventionsgranskningar ska utgöra en aspekt av stor betydelse enligt artikel 19.4 a i förordning (EU) nr 525/2013 om rekommendationen eller frågan rör över- eller underskattningar av växthusgasdata från inventeringen som skulle kunna leda till en teknisk korrigering och om medlemsstaten inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat varför rekommendationen inte har genomförts.

2.   En under- eller överskattning av inventeringsdata som uppgår till mindre än 0,05 procent av en medlemsstats totala nationella växthusgasutsläpp, exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), för det inventeringsår som granskas, eller som inte överstiger 500 kiloton koldioxidekvivalenter, beroende på vilket värde som är minst, ska inte betraktas som en aspekt av stor betydelse i enlighet med artikel 19.4 b i förordning (EU) nr 525/2013.

Artikel 32

Andra fasen i den årliga granskningen

1.   Kontroller för att upptäcka fall där inventeringsdata har tagits fram på ett sätt som inte överensstämmer med klimatkonventionens riktlinjer eller unionsreglerna enligt artikel 19.3 b i förordning (EU) nr 525/2013 får omfatta följande:

a)	En detaljerad granskning av inventeringsuppskattningarna samt de metoder som medlemsstaten har använt för att göra inventeringen.

b)

En detaljerad granskning av medlemsstatens genomförande av rekommendationer som avser förbättring av inventeringsuppskattningar enligt den senaste årliga granskningsrapport inom ramen för klimatkonventionen som medlemsstaten har tagit del av före inlämningen av den inventering som genomgår unionens granskning, eller i den slutliga granskningsrapporten enligt artikel 35.2 i denna förordning; om rekommendationer inte har genomförts ska en detaljerad analys göras av medlemsstatens motivering till att inte genomföra dem.

c)	En detaljerad bedömning av om tidsserierna för uppskattningarna av växthusgasutsläpp är konsistenta.

d)	En detaljerad bedömning av om en medlemsstats omräkningar i den aktuella inventeringsrapporten jämfört med föregående rapport är transparent redovisade och gjorda i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser.

e)	Uppföljning av resultaten av de kontroller som avses i artikel 29 i denna förordning och av eventuella kompletterande uppgifter som lämnats av den medlemsstat som är föremål för granskning som svar på frågor från den expertgruppen och andra relevanta kontroller.

2.   En medlemsstat som vill genomgå de kontroller som avses i punkt 1 ska meddela kommissionen senast den 31 oktober året före det år då granskningen äger rum.

Artikel 33

Omfattande granskning

1.   Den omfattande granskning som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 525/2013 ska innefatta de kontroller som avses i artiklarna 29 och 32 i den här förordningen för hela inventeringen.

2.   Den omfattande granskningen får innefatta kontroller för att fastställa om problem som konstaterats i en medlemsstat inom ramen för granskningar enligt klimatkonventionen eller unionens granskningar även kan utgöra ett problem för andra medlemsstater.

Artikel 34

Tekniska korrigeringar

1.   En teknisk korrigering ska anses nödvändig enligt artikel 19.3 c i förordning (EU) nr 525/2013 om en under- eller överskattning överstiger tröskelvärdet för aspekter av stor betydelse i enlighet med artikel 31 i den här förordningen. Endast tekniska korrigeringar som bedöms nödvändiga ska tas med i den slutliga granskningsrapporten enligt artikel 35.2 i den här förordningen, och ska åtföljas av en faktabaserad motivering.

2.   Om en teknisk korrigering överstiger tröskelvärdet för aspekter av stor betydelse för minst ett år i den inventering som genomgått granskning, men inte för tidsseriernas samtliga år, ska den tekniska korrigeringen beräknas för alla de andra granskade åren så att tidsserierna blir konsistenta.

Artikel 35

Granskningsrapporter

1.   Senast den 20 april det år då den årliga granskningen görs ska sekretariatet informera den berörda medlemsstaten om alla aspekter av stor betydelse i enlighet med artiklarna 30 och 31 i en delrapport. Rapporten ska omfatta frågor som har tagits upp senast den 31 mars.

2.   Sekretariatet ska underrätta den berörda medlemsstaten om att granskningen är avslutad genom en slutrapport enligt följande:

a)	Senast den 20 april om ingen delrapport delgavs enligt punkt 1.

b)	Senast den 30 juni efter avslutande av den andra fasen av den årliga granskningen.

c)	Senast den 30 augusti efter avslutande av den omfattande granskningen.

Artikel 36

Samarbete med medlemsstaterna

1.   Medlemsstaterna ska

a)	delta i alla faser av granskningen i enlighet med tidsplanen i bilaga XVI,

b)	utse en nationell kontaktperson för unionens granskning,

c)	vid behov, delta i och underlätta anordningen av ett besök i landet i nära samarbete med sekretariatet,

d)	ge svar och ytterligare information samt lämna synpunkter på granskningsrapporterna då detta behövs.

2.   Om medlemsstaterna begär det ska deras synpunkter på granskningsresultaten tas med i slutrapporten.

3.   Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om den expertgruppens sammansättning.

Artikel 37

Tidsplan för granskningarna

De omfattande och de årliga granskningarna ska genomföras i enlighet med tidsplanen i bilaga XVI.

KAPITEL IV

RAPPORTERING ENLIGT BESLUT NR 529/2013/EU

Artikel 38

Undvikande av dubbla rapporteringskrav

Om en medlemsstat lämnar information i sin nationella inventeringsrapport och i enlighet med artikel 3 i denna förordning, och denna information också krävs enligt beslut nr 529/2013/EU, ska medlemsstaten anses ha fullgjort sin rapporteringsskyldighet enligt det beslutet.

Artikel 39

Rapporteringskrav för system för bruk av åkermark och betesmark

1.   Om information enligt artikel 38 i denna förordning inte har tagits med i en nationell inventeringsrapport ska medlemsstaten ge en redovisning i textform av befintliga system eller system under utveckling för att uppskatta utsläpp och upptag från bruk av åkermark och betesmark enligt artikel 3.2 andra stycket a i beslut nr 529/2013/EU med angivande av följande:

a)

En beskrivning av de institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som inrättats i enlighet med kraven för nationella system under Kyotoprotokollet vilka anges i bilagan till beslut 19/CMP.1 och i enlighet med kraven för nationella arrangemang enligt klimatkonventionens rapporteringsriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar vilka anges i bilaga I till beslut 24/CP.19.

b)

En beskrivning av systemens förenlighet med metodkraven i 2013 års IPCC-rapport om reviderade kompletterande metoder och riktlinjer för bästa metoder som följer av Kyotoprotokollet, 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella växthusgasinventeringar och, om tillämpligt, 2013 års tillägg till 2006 års IPCC-riktlinjer gällande våtmarker.

2.   Medlemsstaterna ska lämna den information som anges i punkt 1 i form av en separat rapport till kommissionen enligt följande tidsplan:

a)	Den första rapporten år 2016 för rapporteringsåret 2014 innefattande all utveckling från den 1 januari 2013.

b)	Den andra rapporten år 2017 för rapporteringsåret 2015.

c)	Den tredje rapporten år 2018 för rapporteringsåret 2016.

3.   Medlemsstaterna ska inrikta de två senare rapporterna på att redogöra för ändringar och ny utveckling i systemen i förhållande till närmast föregående rapport.

Artikel 40

Rapporteringskrav för årliga uppskattningar av utsläpp och upptag från bruk av åkermark och betesmark

1.   Medlemsstater som har valt att inte rapportera för bruk av åkermark och betesmark enligt Kyotoprotokollet ska rapportera initiala, preliminära och icke-bindande årliga uppskattningar av utsläpp och upptag från bruk av åkermark eller betesmark enligt artikel 3.2 andra stycket b i beslut nr 529/2013/EU genom att lämna information för basåret eller basperioden enligt bilaga VI till beslut nr 529/2013/EU.

2.   Den första årsrapporten ska lämnas in år 2015 för rapporteringsåret 2013.

3.   Medlemsstater som omfattas av punkt 1 i den här artikeln ska lämna in slutliga årliga uppskattningar av utsläpp och upptag från bruk av åkermark eller betesmark i enlighet med i artikel 3.2 andra stycket c i beslut nr 529/2013/EU för alla rapporteringsår under perioden 1 januari 2013–31 december 2020 genom att lämna slutlig information för basåret eller basperioden enligt bilaga VI till samma beslut.

4.   När en medlemsstat lämnar information enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel ska den

a)	fylla i alla relevanta gemensamma rapporteringsformat enligt bilagan till beslut 6/CMP.9 för respektive aktivitet enligt Kyotoprotokollet för den andra åtagandeperioden, inklusive översiktstabellerna för aktivitetstäckning, landarealmatrisen och tabellen för bokföringsinformation, och

b)	inkludera förklarande information om metoder och uppgifter som används i den nationella inventeringsrapporten i enlighet med beslut 2/CMP.8 i Kyotoprotokollet och dess bilaga II.

Artikel 41

Särskilda rapporteringskrav

1.   Genom undantag från artikel 38 i denna förordning, om en medlemsstat för sin bokföringsskyldighet enligt Kyotoprotokollet rapporterar uppgifter i enlighet med bestämmelserna om skogsplanteringar i punkterna 37–39 i bilagan till beslut 2/CMP.7, ska den för sina skyldigheter enligt beslut nr 529/2013/EU separat lämna in gemensamma rapporteringsformat för aktiviteterna skogsbruk och skogsavverkning, ifyllda utan tillämpning av bestämmelserna i punkterna 37–39 i bilagan till beslut 2/CMP.7.

2.   Genom undantag från artikel 38 i denna förordning, om en medlemsstat som har valt att inte rapportera för bruk av åkermark eller betesmark enligt Kyotoprotokollet rapporterar uppgifter om dränering och restaurering av våtmarker för sin bokföring enligt protokollet och om medlemsstaten tillämpar artikel 3.3 i beslut nr 529/2013/EU, ska den separat lämna in gemensamma rapporteringsformat för dessa aktiviteter, ifyllda i enlighet med det beslutet.

Artikel 42

Inlämning av information

1.   Den information som motsvarar rapporteringskraven i artiklarna 39–41 i denna förordning ska lämnas till kommissionen som en separat bilaga till den nationella inventeringsrapporten enligt artikel 7.3 i förordning (EU) nr 525/2013.

2.   Om artikel 38 i den här förordningen inte är tillämplig ska medlemsstaterna för sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 3.2 första stycket och artikel 3.3 i beslut nr 529/2013/EU rapportera i enlighet med artikel 3 i denna här förordningen och ta med motsvarande information i bilagan till den nationella inventeringsrapport som avses i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 525/2013.

Artikel 43

Rapportering vid slutet av en bokföringsperiod

Vid tillämpningen av artikel 7.2 i förordning (EU) nr 525/2013 ska medlemsstaterna lämna in information i enlighet med artikel 3 i den här förordningen och i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

KAPITEL V

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 44

Upphävande och övergångsbestämmelser

Beslut 2005/166/EG ska upphöra att gälla. Innehållet i artiklarna 18, 19 och 24 ska fortsätta att gälla.

Artikel 45

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 165, 18.6.2013, s. 13.

(2)  Rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EGT L 33, 7.2.1994, s. 11).

(3)  Rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (EGT L 130, 15.5.2002, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (EUT L 49, 19.2.2004, s. 1).

(5)  Kommissionens beslut 2005/166/EG av den 10 februari 2005 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (EUT L 55, 1.3.2005, s. 57).

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 529/2013/EU av den 21 maj 2013 om bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser till följd av verksamheter i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk och om information beträffande åtgärder som rör dessa verksamheter (EUT L 165, 18.6.2013, s. 80).

(7)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136).

(8)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr C(2014) 1539 om fastställande av väsentliga krav på unionens inventeringssystem och beaktande av förändringar i den globala uppvärmningspotentialen och internationellt överenskomna inventarieriktlinjer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (EUT L 126, 21.5.2009, s. 13).

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (EGT L 309, 27.11.2001, s. 22).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (EUT L 161, 14.6.2006, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (EUT L 304, 14.11.2008, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---